Citat:
Ursprungligen postat av Hemi
Nu skulle jag ju kunna säga "Amen äre nån som har sagt derå" eller någonting men jag kan ge dig att jag ÄR rädd för TRT. Jag är rädd för alla mediciner jag kan tänkas måste ta pga att jag inte lever i välfärden. Jag har däremot överlevt en bra massa saker andra inte gjorde. Den dagen det tryter på apotekshyllorna, eller för all del i livsmedelsaffärenra, viket jag har erfarenheter av båda, kanske inte TRT står högst att skaffa in och ge. Insulin etc kommer nog före skulle jag tro. Men det klart, du lever i en 4ever & ever orubbar värlfärd, då förstår jag dig.
|
Förstår inte hur någonting av vad du skrev har någonting att göra med vad jag skrev men jag är säkert bara dum. Du vet absolut ingenting om mig, vem jag är, vem jag varit vem jag kommer att vara i framtiden eller hur jag lever.
I min orubbade välfärdsvärld har jag bl.a. varit väldigt deprimerad och lidit av panik- och ångestattacker. TRT löste inte problemet men det gav mig krafter att stiga upp på morgonen, klämma in ens ett pass på gymmet/vecka och att småningom ta i tu med de riktiga orsakerna till mina problem. TRT gav tillbaka lite av livslusten och självsäkerheten jag hade då jag var yngre och mådde bättre.
Jag tycker absolut inte att alla män borde hoppa på TRT men jag är definitivt av den åsikten att det är värt ett försök om man verkligen har för lågt testo. Jag påstår inte heller att det hjälper mot t.ex. depression men jag tycker att läkare alldeles för snabbt skriver ut antidepressiva, SSRI och SNRI mediciner åt män istället för att utföra tillräckliga prover. I vissa fall kan det faktiskt ha att göra med för lågt testosteron.
Klart man klarar sig med lågt testosteron men det är inte hälsosamt och man mår bättre med lite högre. Fattar inte varför folk mår illa hellre än ens testar TRT.
Till slut vill jag säga att min TRT inte har någonting att göra med min träning, var faktiskt starkare för 10 år sedan utan TRT. Men jag mår bättre i vardagen, det är nånting det.