Citat:
Ursprungligen postat av Diomedea exulans
Varför är inte alla exakt lika lyckliga då? Kan man fråga sig.
|
Självklart så tacklar man ju dessa problem på olika sätt och har man inget i ens liv som gör en lycklig är det lätt hänt att det allmänna måendet går ned till ”2/10” under väldigt långa perioder även om problemen inte är så allvarliga egentligen.
Har man verkliga på liv och död problem så är det kanske enklare att faktiskt uppskatta något så enkelt som att man faktiskt lever. I sådana lägen, då livet är skört så uppskattar man nog andra människor mer och binder naturliga sociala band.
Jag tror att vi människor har utvecklats för att tackla verkliga problem, när de problemen inte finns längre så hittar kroppen på andra saker att oroa sig för. Hjärnan förstår hur banalt det är men oron i kroppen är verklig, så uppstår depressionen.