Citat:
Ursprungligen postat av mikaelj
Du tömmer alltså dina glykogendepåer vid varje pass?
Enkel räkneövning. På någon som väger 100 kg och tränar så hårt att han gör av med lite knappt 3000 kcal på ett träningspass borde ge en dygnsförbrukning på sisådär 5-6000 kcal kanske? Om vi då går efter SNR får vi någonstans kring 600-700g kolhydrater/dag, vilket gör att du varje dag fyller upp dina glykogendepår till sisådär tre fjärdedelar.
Ponera att du fortfarande gör av med 3000 kcal/pass, men istället har en förbrukning på 4000 kcal och tränar varannan dag blir det ändå en hel del kolhydrater som spiller över. Å andra sidan förbrukar hjärnan 300g på de två dagarna, så det går nätt och jämnt upp.
Men det förutsätter förstås att du vid varje pass tömmer glykogendepåerna -- gör du inte det utan kanske närmare 1500 kcal/pass, blir det istället ett spill ut i blodet på ungefär 250g kolhydrater/dag.
Var har jag räknat fel?
|
Du ser bara svart eller vitt och resonerar inte riktigt rätt.
Du förstår alltså inte att glykogendepåerna inte behöver vara helt tomma för att fyllas på. Man kan tanka en bil även om tanken inte är helt tom eller hur.
Precis som Scratch påpekade så förbrukar ju bland annat bara hjärnan och andra organ en hel del glukos dygnet runt, lätt 150g om glukos finns tillgängligt. Förrutom det så förbrukar ju även lätt muskelarbete glukos (om det finns tillgängligt), bara i vila så kan det vara ungefär 20-25% av musklernas energiförbrukning. På en energiförbrukning på ca 13 kcal/kg så blir det ca 30-40g i vila. Lägger vi sedan till aktiviteter för cirka 800 kcal där glukos åt gången är ungefär 30% så blir det ca 60g. Tränar jag så kan vi lägga till cirka 500 kcal per timme där ca 70% kommer från kolhydrater, dvs cirka 90-120g. Då landar vi på cirka 330-370g minst. Sedan får man räkna med att glukos förbrukas ungefär i proportion till tillgången, om man äter kolhydrater så minskar ju tillgången på fettsyror och musklerna och andra vävnader använder glukos i större utsträckning så även om jag lätt gör av med 330g så kan förbrukningen bli mycket högre. Som exempel äter jag cirka 3500 kcal/dag varav cirka 45-50% kolhydrater, vilket blir cirka 390-440g.
Då får man också tänka på att jag har en buffert på cirka 50-100g som kan fyllas på och tömmas i levern samtidigt som musklerna också lätt kan öka sina glykogennivåer en del, eftersom de aldrig varken är helt tomma eller helt fulla. Om vi räknar med att glykogen depåerna under en dag med lite högre kolhydratintag och lite lägre aktivitet ökar sina glykogennivåer från ca 110 till 140 mmol/kg så är bara det en buffert på cirka 220g. Jag kan alltså äta minst 600g kolhydrater en dag utan att detta skulle innebära någon större glukosbelastning för mig eller någon konstig ansamling av glukos i blodet.
Det här med att glukos läcker ut i blodet är väl tur det, för hur skulle det annars nå ut till hjärnan och alla de andra vävnaderna. Och som vi konstaterade tidigare så återspeglar inte inflödet av glukos sig i blodsockret speciellt mycket hos de som har god insulinkänslighet.
Om "någon" undrar över hur man klarar sig med mindre glukos än så här så beror det naturligtvis på glukoneogens samt tillgång och efterfrågan. Finns det inte glukos tillgängligt så ökar i första hand energiförbrukningen från fett samt ökad glukoneogenes, räcker inte det så bildas ketonkroppar.