Jag har två "hittekatter". Eller rättare sagt en katt som hans ägare hade slängt ut i skogen mitt i vintern och som hittades tre dagar senare, då flera av hans syskon frusit ihjäl. Han var ganska liten, kanske ca 4 mån, så det var inga problem att få honom att trivas hos oss, han var ganska spak när vi hämtade honom men blev snabbt kaxig. Han var dock rädd väldigt länge för att gå ut utomhus.
Sen ett år senare köpte jag en katt från ett katthem. Han och hans syskon mfl. blev omhändertagna och hamnade på katthemmet, sen bodde han där i ca sex månader i en liten bur, så när jag köpte honom var han troligen 1 1/2 år.
Det har funkat jättebra, i början var han väldigt skygg och kan även vara det nu också ibland, särskilt om det kommer nya personer och hälsar på. (Hans syskon var inte skygga så det är nog en del av hans personlighet) Han är nog den keligaste katt jag vet, ska jämt sitta i mitt knä, sova brevid mig mm och är extremt snäll och lugn.
Med honom var det heller inget problem att få honom att trivas hos oss, båda katterna blev dessutom direkt vänner. Sov ihop som i en boll bara efter några dar, har aldrig bråkat.
Båda har oxå varit rumsrena från dag ett. Det enda negativa är att de klöser gärna på soffan (trots att vi har två stora klös-träd) men det beror nog inte på att de är hittekatter utan på att de är katter
