Träningens grundprinciper brukar ju gälla.
Man blir ju bra på det man tränar o s v. Desto närmare ditt genetiska max du kommer när det gäller din styrketräning desto mindre kan du fjanta runt med andra träningsformer utan att förlora.
Dock tror jag inte att löpning har direkt dålig påverkan på att bli starkare eller förmågan att bygga/bibehålla muskler. Utan snarare indirekt via andra faktorer.
Upp till ett visst kan man träna både löpning och styrka, troligtvis med full effekt på båda. Vid högre doser kommer man inte kunna/hinna/ha fokus nog att ge varken styrketräning eller löpning full fokus, inte kunna/hinna teknikträna eller kunna träna tillräckligt mycket och tungt för att få maximal effekt.
Sedan beror det ju på vilken teoretisk förklaringsmodell man tillämpar. Man kan ju tänka sig att "Central govenor theory" kan vara en del av sanningen.
Det är ju alltid spännande att fundera på varför en viss person kan göra två lyft på 100 kg i bänkpress men inte ett lyft på 200 kg. Han kanske klarar fem lyft på 90 kg och borde väl då klarar minst tre lyft på 100 kg, han verkar ju ha energin och styrkan för det?
Men man kan ju vända på det och säga att det som hämmar oss för att hålla oss säkra ofta gör ett ganska dåligt jobb.. i a f på mig..
Vilka regulatorer som då finns kan man ju bara spekulera i. Kanske EPOC/syreskuld, kanske känsel i senorgan, muskelspolar eller något helt annat? Har man sprungit tuffa intervaller på fm och ska styrketräna på em har man ju en syreskuld och är lite mör i kroppen. Om vi antar att huvudet får feedback på sådana saker så kan ju hjärnan utgå från att här en syreskuld, ganska kraftig ökning av tonus i benen mm så kan det ju vara så att kroppen inte släpper på lika mycket kraft som om du vilat på förmiddagen eftersom den tycker du verkar sliten.