Citat:
Ursprungligen postat av Rahf
Det handlar mindre om spontana beslut, och mer om en inre prioriteringsordning samt en liten förståelse för människors professionella beteende. De flesta klarar enkelt av att hantera en anställd som kommer in och meddelar att situationen är på ett visst sätt, alla andra händer är skakade, kontrakt signerade, och man ber om tjänstledigt för en prövoperiod på annat håll.
Det folk kan reagera illa på är när man lägger fram en ofullständig handlingsplan som kan tolkas negativt. Vandrar man in till sin chef och säger att man funderar på att röra sig vidare eller att man kanske kommer ansöka om tjänstledigt har man direkt utmanat denne att reagera, utan att ha åstadkommit ett skit i endera riktning. Följdfrågorna därefter kommer man förmodligen inte kunna besvara rakt och konkret, utan det blir återigen lite flyktigt, och reaktionen blir neutral eller negativ.
Man utmanar inte sin chef innan allt annat antingen är bestämt eller garanterat. Man trycker inte på stora röda knappen förrän de viktigaste lamporna lyser grönt. Och man gör det enkelt, rakt, och koncist. Inga ursäkter, inget löst snack.
|
Absolut finns det en poäng i detta, men vilken chef skulle reagera negativt och ta det som en utmatning om man frågar hur företaget ställer sig till tjänstledighet för att prova på annat jobb? Vilka frågor kan man då ställa som gäller regler för ens anställning utan att utmana denne?
Kanske är så att alla chefer totalt ser ner på en, jag vet inte. Har aldrig upplevt detta själv däremot.
Men på samma sätt tror jag att om man är så som chef kommer man ändå se ner på den personen som kommer in och har allt klart. Finns liksom ingen idé att komma tillbaks till företaget med svansen mellan benen eftersom denne typ av chef troligen ändå alltid kommer se dig som en osäker anställd och hysa agg mot dig om man inte ens kan besvara en enkel fråga gällande anställningsregler.