[Sasquatch]

Bara att acceptera att det är så här det är. Vi befinner oss i dag i en historiskt unik situation. Alla materiella behov tillgodoses enkelt, vi behöver inte längre sträva för att överleva, vi verkar inte längre ens behöva varandra för att leva. Religion är död, nationalism är död, trossystem i allmänhet är döda.

Det går inte längre att vara absolut övertygad om någonting eftersom Internet, globalism och sammanlänkningen av olika kulturer har gjort oss intimt medvetna om hundratals motstridande trosläror, filosofier och livsåskådningar. Färre och färre är beredda att dö eller ens strida för sitt land. Få idag är nog egentligen beredda att dö för någonting överhuvudtaget.

Postmodernismen och globalismen har permanent ryckt botten ur alla traditionella former av meningssökande. Vissa försöker klamra sig fast vid det förflutna genom konservatism, radikalism eller antika livsfilosofier, men det finns ingen återvändo, vi kan inte se tillbaka, måste se framåt.

När man har svårt att hitta mening med livet är depression en normal konsekvens, depression är helt enkelt en normal reaktion på den moderna kulturen som gör sitt bästa för att slå undan benen för vårt meningssökande.

Går det att gå vidare? Är det möjligt att finna mening med livet även med vetskapen att det inte finns någonting absolut meningsfullt att leva för? Kanske, men det är i så fall en ny form av meningssökande, som måste ta avstamp från full acceptans av livets inneboende meningslöshet.