|
Jag har lite problem med den här grejen att alltid ta tag i allt omedelbart och möta problem rakt på. Ju äldre jag blir destå mer förstår jag att min pappa har rätt.
Man kan ignorera problem, man kan prokrastinera saker, oavsett om man engagerar sig eller ej så passerar tiden och situationen förändras. Med tidsperspektiv löser sig saker av sig självt, de blir mindre viktiga, och det blir försent att göra något åt ändå.
Det här låter kanske horribelt, men man besparar sig en del stress i livet, slipper många svåra beslut osv. På sätt och vis är min far en väldigt harmonisk människa pga. delvis pga att kunna strunta i eller skjuta upp personliga problem.
|