|
Livet i stort känns i nuläget ihåligt. Som att man hamnat i bilkö och inte längre kan höja hastigheten eller ens parkera. Människor trycker ibland bort en i annan fil, man måste tvärbromsa för att någon måste in i samma fil som en själv. Bilen i sig finns det människor i, men deras samtalsämnen har gått i cirklar länge nu.
Nja, bättre kan det bli. Särskilt frustrerande är det när man aktivt försöker ta sig ur trafikstockningen, men är så inrutad att man som mest kan hojta till grannfilen.
|