Citat:
Ursprungligen postat av blåvitt
Hur kan det vara ngt annat än oerhört påfrestande att ansvara för 500 liv i en liten plåtkråka som flyger 10000m över marken? Finns kanske en orsak till att det är så vanligt med psykisk ohälsa och alkoholism med piloter, och ja, du har såklart rätt i att man inte kan lita på allt de säger men detsamma gäller väl i ännu större utsträckning SAS. För att inte tala om orimligheten i att kategoriskt avfärda ena partens ståndpunkter i en konflikt när man är helt oinsatt.
Håller med om att de är överglorifierade och redan väldigt välbetalda, men det innebär inte att vi bara kan snäsa av deras sida och syn på det hela.
|
Citat:
Ursprungligen postat av rooz
Vägen att bli pilot är aningens längre, dyrare och svårare än att bli busschaufför. Och på vägen kan du alltid köra in till sidan, vad gör du i luften? (Mitt över atlanten..)
|
Ja alltså piloter är ju såklart mer kvalificerade och har längre utbildning än en busschaufför (piloterna läser väl i 2-3 år och busschauffören i ca 15-25 veckor). Det ställs också högre krav på piloterna vid antagning till utbildningen.
Mycket för att det är mer tekniskt komplicerat att ratta ett plan än en buss.
Piloter utsätts sannolikt inte för lika mycket hot och våld som busschaufförer och i luften slipper man (i princip) oroa sig över att köra på folk eller saker som kan dyka upp utan förvarning. Man slipper majoriteten av störande moment från passagerarna (denna smäll får flygvärdinnor eller flygvärdar ta hand om).
Skulle tro att en betydande orsak till piloters ohälsa ligger i yrkets natur. Man saknar typ ett "hem", arbetar på obekväma tider och är kanske mer eller mindre konstant jetlaggad. Det finns också en "festkultur" hos många piloter, där alkohol (och kanske annat) är givet med tillhörande sämre sömn. Därtill kanske det är svårare att styra sin ledighet jämfört med många andra yrken.
Jag försöker inte negligera piloterna, utan mer liksom ta ner deras situation på jorden.
Vad gäller intervjun så tycker jag att pilotsidan gjorde ett misstag genom att skicka sin ordförande och inte sin förhandlingschef.
Ordförande är ju att likställa med VD, där bägge egentligen inte har "skarp" insyn i läget utan får andrahandsinformation rapporterad av delvis kommunikationsansvarig och delvis av förhandlingschefen.
Det är ju lockande att skicka sitt högsta höns, men förhandlingschefen är ju mycket mer kvalificerad att föra diskussionen. Åtminstone när det gäller just att veta vad man pratar om, så att det inte riskerar att bli som en politisk debatt där man precis som du säger kategoriskt avfärdar motpartens alla "argument" och "fakta" som helt fel medan man själv alltid sitter på den absoluta sanningen.
Sen så tycker jag det är lite fegt att på arbetsgivarens sida alltid försöka söka sympati från allmänheten genom att påpeka att det drabbar "resenärerna" och dylikt, även om det är sant :p