Man bryter först benet vid 5 års ålder. Sen spenderar man en otroligt stor del av barndomen med att vara oerhört intresserad av tecknade serier och tv. Därefter tillkommer dåliga matvanor och ett alldeles för blommande intresse i datorspelande, et al.
När så 18-årsdagen kommer så står man där som ett stolt smalfetto. Men glöm inte att fullständigt paja kroppen på vägen (läs journalen för den historien).
För personligt?
