[Sheogorath]

Oavsett vilka benämningar man väljer (det finns ju faktiskt styrkelyftare som tar ner stången högt på bröstet) är det intressanta förhoppningsvis vad som händer med muskelaktiveringen. Allt handlar om vilken vinkel man har i axelleden. Med överarmarna i 90 graders vinkel från ryggraden ("armbågarna rakt ut från kroppen") kommer främre delen av axelmuskeln att kopplas ur nästan helt. Det är därför den här varianten ofta förordas av kroppsbyggare som ju har en förkärlek till att isolera olika muskler. Detta kan säkert vara vettigt om man har "främre axlar" på en annan dag än bröst eftersom man minskar risken för överträning av axlarna. Sen är det inte givet att "armbågarna ut" aktiverar bröstet mer. Det kanske t.o.m. är så att den aktiverar bröstet mindre eftersom vikten man kan använda ofta är lägre. Däremot, som sagt, isolerar den bröstet så att det i stort sett bara är bröst och triceps som jobbar (nu talar jag om viktiga "prime movers" här: självklart "jobbar" andra muskler också).

"Armbågarna in" ger mer det som anatomisk kallas för en flexionsrörelse i axeln. Om man har armbågarna helt in till kroppen (som man t.ex. kan ha i smalbänk) blir det som första halvan av en militärpress. I en sådan "ren" flexionsrörelse kan nedre bröst inte jobba alls. Här blir det bara övre bröst och främre axlar tillsammans med triceps som jobbar. Därför kommer man inte se någon styrkelyftare klistra armbågarna in till sidan och hålla axelbrett om stången. Inte när det ska maxlyftas. Istället väljs en fattning och ett nedtag på bröstet där så många olika muskler som möjligt kan kopplas in. Och kanske är det så att detta faktiskt är den teknik som aktiverar bröstet mest av alla, även om det då alltså också aktiverar axlarna mer. Men har man främre axlar och bröst på samma pass finns det alltså förmodligen ingen förlust i att använda en teknik där man kan hantera maximalt med vikt, ens för en kroppsbyggare.

Just my two cents on the matter.