Citat:
|
Ursprungligen postat av bubbe
Vad tror ni om sådana kortare avbrott istället, en två veckors under sommaren och en 2 veckors efter nästa serieomg?
|
Fördelen med kortare vila är att man kommer tillbaka i toppform snabbare, vilket kan vara viktigt om man har tävlingar som man måste vara med på direkt efter sommaren. Jag ser dock två faror med detta. Den ena faran är att eventuella småskador inte hinner läka ordentligt; de riskerar då bli en förhindrande omständighet nästa säsong. Den andra faran är att man troligtvis kommer att få en sämre utveckling nästkommande säsong även om man inte lider av några skador. Mina teorier kring en sämre utveckling även utan skador grundar jag dels på muskelfysiologi och dels på egna erfarenheter på det träningspsykologiska planet.
Rent fysiologiskt/biokemiskt sker vissa förändringar i kroppen när man börjar träna, förändringar som är starkast/störst vid träningens början och som avtar med tiden. Ett exempel på sådana förändringar är aktiveringen av satellitceller. Pga det fysiologiska trauma som träningen orsakar aktiveras satellitceller. De delar på sig (mitos) och den nya satellitcellen kan antingen bilda en helt ny muskelcell/fiber eller smälta samman med cellmembranet på en intilliggande muskelcell och där bilda en extra cellkärna.
Fördelen med extra cellkärnor är att de kan försörja en större muskelfiber och således kan musklerna växa sig grövre ju fler cellkärnor man har (precis detta händer när man dopar sig med AAS). Det är således viktigt att chocka kroppen med träning för att få resultat. Tyvärr kan man inte chocka kroppen genom att bara träna hårdare och hårdare träningspass eftersom kroppen efter en tids träning vänjer sig vid denna och aktivering av satellitceller avtar hur man än gör. Nu går det självklart inte att exakt säga hur länge man skall vila för att kroppen skall chockas på nytt, det är med stor sannolikhet individuellt precis som så mycket annat. Jag tror dock att två veckor är allt för kort tid för att man skall kunna rida på chockvågen under stora delar av nästkommande säsong.
Det jag beskriver här ovan är ett synnerligen vanligt fenomen. Varje gång våra svenska friidrottsstjärnor får bragdmedalj för en fantastisk comeback efter tids skada blir svenska folket fascinerat. Själv finner jag det bara logiskt eftersom kroppen fungerar just så. Idrottsmännen och kvinnorna vågar inte vila eftersom de vet att vila gör dem svagare/sämre. Utvecklingen börjar då gå saktare efter några år, vilket naturligtvis är normalt eftersom det är svårare att öka när man presterar bättre. När de sedan skadar sig tvingas de vila och när de börjar träna ordentligt igen blir detta en chock och kroppen kommer att svara extremt bra på träningen. Som tack för detta får de bragdmedalj av svenska folket, men de lär sig inte att vilan kan göra dem bättre på sikt, vilket naturligtvis är tragiskt.
Tittar man sedan på problemet ur ett psykologiskt perspektiv så finns det fördelar med en längre vila. En månads ledighet hinner skapa ett ordentligt sug efter att få träna igen och således kan man känna sig motiverad en längre del av säsongen. Självklart går det inte heller här att generalisera allt för mycket. Man måste helt enkelt hitta det som passar den enskilda individen. Jag mår bra av att vila en månad, det tror jag inte att någon har missat. Om det sedan visar sig att någon annan blir galen av att vila mer än 14 dagar så skall denne naturligtvis börja om att träna tidigare.