Sheogorath |
2007-03-10 14:37 |
Citat:
Ursprungligen postat av jwzrd
(Inlägg 2149224)
Det handlar om att skrika upp päronvikter med ostbåge och ursäkta sig med att det var ett maxlyft(tm). Något du känner till? Något du inte verkar känna till är: Ffs, hur förenar du din detaljonani kring vad som är en korrekt knäböj som du sen överför på alla andra med ditt sätt att tycka ostbågar är helt acceptabelt?
Är man 14 så ska man låta bli ostbågarna helt. Det är för tidigt för att kunna ta den belastningen, kroppen är för mjuk.
|
Men vad i hela fridens namn har vikten på stången med att göra med hur mycket man går in för sitt lyft? "Efter 200 får man skrika?" Det får stå för dig. Sånt skiter jag. Blev ärligt djävligt besviken på den och andra kommentarer av dig Jwzrd. Trodde du var mognare än att slänga dig med tramserier som "skrika på päronvikter". :(
Timme och Jwzrd: Jag har skrivit det här 1594 gånger vid det här laget, och om ni inte förstod det innan vet jag inte om det blir bättre en 1595:e gång: Men vi försöker: om man har som syfte att lyfta en maxtung vikt, med ett utförande som förhoppningsvis fått vitt ljus på tävling, så går man in för sitt lyft med pannben och vilja, och skiten ska upp. Om ens syfte är att styrketräna på ett säkert sätt, så talar vi om andra saker än att bara "få upp vikten med godkänd teknik". Det är detta jag ägnar mig åt merparten av tiden på gymmet, och nu under deff, endast detta. Jag separerar alltså de två, eftersom jag, om jag bestämt mig för att maxlyfta, redan bestämt mig för att det här kan vara riktigt farligt. Hur jag styrketränar, och hur jag hade försökt att göra på tävling är alltså inte samma sak. Jag försöker att använda samma teknik, men i effekt ser lyften olika ut, beroende på omständigheter som muskel(o)balans och vikt.
Sen om ni/du inte tycker att jag har "rätt" att försöka göra ett tävlingslyft eftersom jag aldrig kommer tävla (eller av valfri anledning så som att ni tycker att ett maxlyft ska vara mer likt ett träningslyft än vad mitt är), så får det än en gång stå för er. Jag har ju, uppenbarligen, gjort mitt val.
|