Hur kommer man ur incel livet?
 

Jag är incel sen flera år, inga vänner inget. Hur kommer man ur det innan man blir bitter och hatisk.

Hur gammal är du?
Vänner får du genom att vara en vän. Engagera dig i det som ör viktigt för dig och ställ upp för de som behöver dig.
Partner kan du hitta överallt men börja bygga vänskapsband så kommer massor på köpet.

Jag är snart 30 år gammal, känns som att tåget har gått för att skaffa vänner. Jag hade vänner i gymnasiet, många, men dom är borta sen länge. Blir dålig cirkel, inga vänner = skaffar inte nya vänner genom deras vänner etc = dålig självkänsla och ingen social energi kvar, allt är grått.

För det första, det är extremt svårt, så gå inte runt och känn dig ”dålig” för att du inte klarar det.

För det andra, jag tycker du ska jobba på två fronter: 1) försök bli lyckligare som ensam (t ex genom att göra massor kul saker på egen hand) och 2) försök utsätt dig för sociala situationer en massa (gå ut på krogen och snacka med randoms, börja med en eller flera sociala hobbyer).

Försök att träffa folk även när du inte är sugen. Det kommer förmodligen känna som att du inte blir bättre, men förbättringarna kommer så långsamt att de inte märks. Rätt vad det är har du en bekantskapskrets.

Vet inte hur man blir lycklig ensam, varit ensam lång tid, jag mår bara dåligt av det. Finns liksom ingen framtid känns det som. Antar jag kan utsätta mig för mer sociala situationer, men krogen är svårt utan vänner, man skapar liksom inte bra vänskapsband med nya människor där.

Förstår inte varför det är så svårt i Sverige, i många andra länder verkar människor välkomna andra på ett helt annat sätt än i detta kalla land.

Har säkert blivit deprimerad av detta, förvånar mig inte, men tänker inte ta några piller i alla fall det är en sak som är säker.

Precis, det är supersvårt.

Gå till psykolog är nog ett bra steg, du behöver inte ta piller om du inte vill.

Att börja plugga brukar man få nya vänner av (oavsett hur gammal man är), men jag anser att det är väldigt dumt att plugga bara av den anledningen, så jag vill inte råda dig till det, för den sakens skull.

Men gå med i en idrottsförening. Antar att du är träningsintresserad eftersom du är medlem här. Om det så bara är dart.

Så, psykolog och idrottsförening, nu har du två första steg du kan ta. Se det här som en lång resa som kommer kräva många bakslag, vänner skaffar man inte i en handvändning (jag vet, vissa gör det, men du och jag gör inte det, vi måste jobba för det).

Vad jobbar du med?

Värmeverk, skift. Bra lön och gillar jobbet, så jag vill inte sätta mig i skolbänken om man säger så. Men arbetskamraterna är 45+, visst kan ju vara trevligt men inte som att ha någon i min ålder att relatera till.

En sak är säker, det viktigaste i livet är vänner och umgänge, inget annat, livet saknar mening helt utan det.

Jo jag gymar, men det är inte så socialt tycker jag, de flesta människor verkar vilja vara för sig själv när de gymmar, eller så kommer de med några kompisar sen tidigare bara.

fattar inte hur vissa kan skaffa vänner så enkelt, min morbror skaffar nya vänner hela tiden och han är 55+. Men han är mekaniker och kan allt om bilar, samt så fiskar och jagar han så det är enkelt för han att relatera till män. Jag gör inget av det, jag har heller inte massa grymma historier att dela med mig av och desto längre fram man kommer, desto värre blir det, för folk i ens egna åldersgrupp samlar på sig erfarenhet och historier medans man själv står och stampar och sitter hemma i sin ensamma lägenhet vid all ledig tid.

Bra, håll fast i det då, vad du än gör.

Jag sa inte "gymma". Jag sa att gå med i en idrottsförening.

Och jag fattar inte hur Einstein kunde komma på E=mc2. Skit i hur lätt andra har det, gräv där du står och gör det bästa du kan utifrån dina förutsättningar.

Incel är fel ord kanske, eller jo jag är incel, inte haft sex på 5 år, inte haft flickvän se jag var 19. I gymnasiet hade jag tjejer rätt ofta, men nu är det dött, det är svårt med sånt när man inte har umgängekrets.

Jag är snarare vänlös och ensam, det är mitt största problem. Tror jag kan få en tjej rätt lätt bara jag blir glad igen och gillar mitt liv, för jag har ett bra utseende. Men om jag skaffar flickvän nu skulle det bara gå åt helvete ändå för jag har inget liv, helt enkelt, inget i livet som gör mig glad, ingen kompis eller något, jag menar lycka till att behålla en någorlunda schysst normal tjej då.

Nä, skit i tjejerna, vill ha ett liv igen bara, sen kan jag fundera på relationer.

Familj vore trevlig innan jag är 40, så många år kvar, men man vill ju lära känna tjejen ett tag innan man skaffar barn och hus med henne också.

Du måste börja med att göra saker ute i samhället. Bara jobba och sitta hemma kommer inte lösa något. Börja med små delmål som går att nå. Om du alltid är hemma och inte är ute i samhället så fundera ut något du saknar att göra och börja göra det om du har möjligheten.

Har du några intressen som du skulle vilja bygga vidare på? Tex MC-kort, jag tog kortet som 35 åring och har haft mycket glädje av det. Det finns föreningar som tex SMC som ordnar körkvällar och träffar där du får möta andra, vips så har du några vänner där. Gillar du båtar, gå med i Sjöräddningen (jag gjorde det). Tag ett dykcert / klättercert / danskurs osv.

Förutom att du kommer att träffa andra människor så investerar du för framtiden om du odlar nya intressen och vänskapsband. Du har många år till pension så fundera inte på det men när den väl kommer är det ofta svårt att ta upp nya intressen så att odla och hålla fast vid intressen är att känna empati för sitt framtida jag.

Hur är det med socialisering på nätet? Försöker du dejta? Chattar du med folk? Använder du sociala medier?

Forum, Facebookgrupper, communities etc för specifika intressen? Att socialisera på nätet är kanske inte ett substitut, men en bra början som kan leda till både det ena och det andra. Samt ett komplement och tidsfördriv för att inte känna sig ensam.