Hur ska man relatera till hunger?
 

Jag menar nu i allmänhet som tränande. Äter man precis som vill blir man ju fet direkt. Eller åtminstone tappar sin form ganska omgående.

Att man får stå ut med att vara hungrig när man deffar förstår jag. Då har man räknat på ett kcal intag man ska äta och sen får det vara nog oavsett hur hungrig man blir.

Men som sagt, i allmänhet hur ska man göra? Vad händer egentligen med kroppen om man inte äter när man är hungrig? Blodsockerfall och allt sånt medicinskt?

Speciellt för mig som äldre är det problematiskt. Jag inbillar mig att min ämnesomsättning är lägre nu än när jag var yngre. Jag har fått gubbmage men jag äter ungefär likadant som jag gjorde för tio år sen. Blivit plufsigare i ansiktet också.

Om man är frisk så hålls blodsockret konstant alltid, det som känns som "blodsockerfall" är egentligen annat såsom hungerhormoner etc.

Som svar på din fråga så vet jag inte om det är farligt att gå hungrig, men jag har svårt att tänka mig att det är ohälsosamt att äta så man står still i vikt. Om viktuppgång är en oundviklig effekt av att äta sig mätt så gissar jag att det är mer ohälsosamt.

Acceptera hunger eller acceptera fetma. Jag är borderline ätstörd enligt gemene mans konsensus och antingen hungrig eller proppmätt.

Smällar man får ta.

Så länge du får i dig tillräckligt med energi för att inte bli underviktig och näring för att inte bli undernärd, så är hunger en känsla man fritt kan nonchalera. Inget negativt händer kroppsligt bara för att man känner sig hungrig.

Har bara haft kvarg, apelsiner och knäckebröd hemma senaste två dagarna och intensivpluggat. Känt mig proppmätt hela dagen trots troligt underskott :)

Periodisk fasta innebär bra träning för att lära sig hantera sina hungerkänslor.
Jag skulle vilja påstå att det är nyttigt att lära sig hantera hunger för ganska många.
Det är ofta bara en psykisk barriär men inbillning att man tvunget måste äta för att man inte ska må dåligt.
Kommer du över tröskeln kan du istället känna dig pigg och alert

Håller helt med. Känns märkligt när folk/familjemedlemmar/kollegor blir alldeles kollriga om de inte får äta lunch när de brukar. "ÅÅÅÅHHH! Jag fungerar inte om jag inte får äta nu!" När det var tre timmar sedan de åt frukost???

Hunger är ett bra tillfälle att öva på att inte vara slav till sin kropp

tycker jag

Varför ska jag gå hungrig om man inte behöver det?

Bara äta om man är hungrig, förstår inte problemet riktigt? :/

Ät bra mat tills du blir mätt sen slutar du att äta, släng inte i dig massa skräp.

Jag körde periodisk fasta med bra resultat för många år sedan, och efter det så är det väldigt enkelt att skilja på dessa olika typer av "hunger". Jag delar in det i tre olika typer/nivåer.

1) "hunger" som beror på att magsäcken går från att ha innehåll, till att vara tom. Eller psykiska cravings som snarare beror på att man bara vill ha ett enkelt sätt att komma åt belöningssystemet i hjärnan. Detta har inget att göra med att kroppen börjar lida av energibrist.

2) Tömd lever och glykogenlager i muskler som inträffar efter en eller flera dagars hårt underskott och hård träning. Trötthet, minskad ork/styrka och sänkt kroppstemperattur. Går att "fixa" direkt genom att äta vid balans en dag och gärna mycket kolhydrater.

3) Längre period av underskott (veckor/månader) och stor förlust av kroppsmassa. Antagligen nere på en bf% som kroppen aldrig varit på eller länge sedan var nere på. Sänkta leptin-nivåer och andra "anti-svält" mekanismer som kroppen har börjat aktivera. Samma symptom som 2) och antagligen oproportionerligt stor hunger (detta som gör att många som "dietar" sedan går upp i vikt igen) Beroende på situation kan detta ta vädigt lång tid att motverka. Eventuellt kommer vissa effekter alltid kvarstå om man envisas att hålla sig på en bf% som kroppen inte riktigt håller med om.

Den enda gången man rent av kan må dåligt fysiskt av att begränsa sitt intag är i fall nr 2 och 3. Det första fallet om att helt enkelt bara missa en eller ett par måltider en dag, är inte samma sak. Det tar längre tid att hamna i något slags svält-tillstånd. Sålänge kroppen inte har problem att reglera blodsockret (då kan en enstaka måltid göra direkt skillnad), vilket de flesta individer inte bör ha. Nästan alla kan t.ex trivas helt okej på periodisk fasta eller liknande.

Vissa dagar kan jag uppnå en kcal-balans på ca 4000 kcal. Träna 2h på morgonen, jobba hela dagen + 2h rask promenad. Ibland dricker jag endast ett par proteinshakes på totalt ca 300 kcal under hela morgonen, eftermiddagen och tidig kväll, innan jag äter en massa sent på kvällen precis innan läggdags. Inte drabbas jag av svält under dagen, inte ens om man råkar hamna på -2500 kcal en enstaka dag. Kroppen klarar sig utmärkt på den energi som man åt dagen/dagarna/veckan innan. Jag har satt många pb:n efter att ha fastat hela dagen och legat på grymt kaloriunderskott dagen innan. Går det dock flera dagar med häftigt underskott, då kan man känna hur levern och glykogenlagrena är tömda för alla muskler, och man hamnar på nivå 2). Jag har som regel att jag max hamnar på en svält-nivå av underskott max 2 dagar irad. Tredje dagen måste jag fylla på kolhydrater för att klara av att träna samma muskelgrupp som tränades dag 1 av "svälten" igen.

Rör man sig tillräckligt mycket kan man äta precis vad man vill utan att bli knubbsäl.

Skickat från min GM1903 via Tapatalk

Nej! *screwy* Det är otroligt mycket enklare att äta än att förbränna.

Äsch. Det är bara till att trampa lite till om du vill ha fler mazariner.

Skickat från min GM1903 via Tapatalk

Du och dina likar är svaret på frågan här

http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=239558

Vissa populationer av vuxna knubbsälar har 29,4 ± 2,6 procent kroppsfett. Då Kolozzeum är ett träningsforum tycker nog de flesta det är förhållandevis låga mål att enbart hålla sig från 30% BF.