Mina erfarenheter och varningens ord
Jag hoppas detta ej bryter mot några regler. Jag skriver detta för att jag hoppas nån kanske tar sig en funderare och kanske det biter bättre när det är skrivet ur en opartisk synvinkel.
Jag började träna när jag var 16. Lite mer seriöst än dom flesta och utvecklades ok men kan inte påstå att man var särskilt talangfull. När jag var 22 bestämde jag mig för att "krydda" träningen lite. Det satte fart på utvecklingen och det började synas att man spenderat tid på gymmet. Så har det fortsatt nu i ca 7 år, inte non-stop förståss men endå regelbundet i stora drag. Jag har regelbundet tagit blodprov och sällan har det varit nåt som varit helt upp åt helvete förutom kolesterolet några ggr. Låter väl inte så farligt? Nej det gör det inte men nu kommer vi till den mentala biten. Jag har svävat på molnen, mått asbra och självförtroendet varit på topp. Det är lite som en fylla, du mår fint och har kul men föjande dag mår vill du ta livet av dig. Jag har haft perioder där jag mått riktigt dåligt psykiskt pga rubbad hormonbalans. Min flickvän (ner) har fått lida pga mitt dåliga humör när jag sagt saker jag fått ångra. Ibland har jag inte ens orkat gå till gymmet eller ens föra ut soporna. Det är en jävla berg- och dalbana känslomässigt. Nu när jag står framför spegeln och ser på mig själv så ser jag en person som är vältränad, stor i dom flestas ögon men när jag räknar vad jag varit tvungen att betala för varje kg muskler i pengar, mental hälsa, eventuella fysiska kommande problem så kan jag säga att jag är en idiot. Jag kan troligen inte ens få barn mera utan medicinsk hjälp. Kom ihåg att livssituationerna ändras och allt kommer med ett pris. Jag älskar att träna men man måste inse fakta att man kan vara tvungen att betala ett pris. Detta gäller kanske inte alla, dom flesta tar ju inte och snackar om detta men jag är långt ifrån ensam. |
Hade varit intressant med en bild på fysiken
|
Citat:
|
Med handen på hjärtat och med facit i hand, hur mycket smartare hade du kunnat vara med kryddningen?
|
Citat:
|
Citat:
|
Alltid intressant med info rakt från källan.
|
Citat:
Det jag ännu vill säga att det är lätt att dra på sig massa. Funkar bra i några år men gränsen kommer emot i nåt skede och det gjorde det för mig. Jag tränade hårt, vägde maten och skötte allt till 90%.. I slutet så lade jag märke till att jag gjorde lite framsteg här och var men efteråt så låg jag nästan på samma nivå. Jag ville inte längre må skit bara för att gå framåt. Jag känner många som tävlar och annars också tränar seriöst och kan skjuta ner förhoppningarna för dom som tror att x mängd gör att man ser ut som y. Det finns folk som sitter hemma och i princip snickrar sina egna kistor och ser ut som skit. Genetiken är allt när vi snackar om att påriktigt se bra ut. |
Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter!
Jag fortsätter utan "krydda". |
Lite konstigt ändå att vissa inte förstår detta redan innan man börjar. Klassisk slippery slope som inte är värd att ge sig in på, enligt mig då. Väga eventuella fördelar mot eventuella nackdelar och tänkbara scenarion är något man börjar utveckla tidigt i barndomen.
Edit: Oj vad hårt det lät, var inte riktigt meningen. Tack för att du delade med dig. Känner en del som kryddat och har märkt att det inte verkar ha inneburit något positivt för dom heller även om dom inte varit riktigt lika öppna. |
Jag skippar gärna bild för TS egen skull. Inte för att jag inte är nyfiken, utan mer med tanke på informationen som delats.
|
För- och nackdelarna är ju inte skrivna i sten alltid. Människan är i regel dum när det gäller sånt här. Vi har ju spelberoende, folk som lever på snabblån osv. Jag tror inte nån inte vet om riskerna men folk tar dom endå. I slutändan är det ju bara frågan om att smeka sitt ego. Det jag kan lova är att om du har dåligt självförtroendet eller mentalt kanske inte riktigt är där du borde vara så kan fallet bli hårt. Många glömmer det här. Vi talar om lever, hjärta, njurar osv men kanske inte lika mycket om den mentala biten. Nu blir det lite moralpredikan men detta är ren fakta: du kommer inte vara adonis livet ut om du tänker leva längre än till 40. Dom flesta klarar sig bra mellan 20-30 men om du du närmar dej 40 och fortsätter med denna hc-byggarmentaliteten så är det en stor risk att du åker på en rejäl smäll i tidig ålder.
Frågade killen i receptionen, en 40 åring som är jävligt grov, varför han pumpar med så lätta vikter nuförtiden. Svaret var att hjärtat är dåligt, han käkar blodtrycksmediciner och vätskedrivande och får bara dricka en viss mängd vatten per dag ( vet ej om det stämmer) men räknade upp allt annat han ligger på. Han har unga barn, hjärtfel men endå kan han inte sluta. Det säger nånting om den mentala biten i det hela |
Spelar väl ingen roll hur stor man är? Mår man skit så mår man skit oavsett storlek, ålder, längd eller hur mycket man dopat sig osv. :confused:
|
Jag är inte stor!!! Ger inga bilder, mest för att jag för tillfället inte ser bra ut alls. Om det vore så lätt att 1+1=2 men tyvärr funkar det inte så. Då skulle vi ha gymmen fulla med monster. Nån som hade tränat lika länge som jag och gjort i princip lika kan väga 95kg i tävlingsform eller 86kg halvfet. Genetiken spelar i slutändan större roll.
Det jag kommer bra ihåg var när jag en sommar levde som en gym-munk. Trodde jag skulle äta ihjäl mig. Åt helt ren byggarmat och låg på 5300kcal och vikten sjönk trots att jag inte gjorde cardio |
Nu är Kolozzeum ett forum på utgång, men hur många PM har du fått?
|
Alla tider är GMT +1. Klockan är nu 19:16. |
Powered by vBulletin® Version 3.8.8
Copyright ©2000 - 2024, Jelsoft Enterprises Ltd.
Svensk översättning av: Anders Pettersson
Copyright 2015, Kolozzeum (TM)