Jag upplever det så mentalt sett. Sen om det faktiskt är axeln som är först i kedjan det vet jag inte. ( Nu när jag testar så verkar det ske simultant med höften. Det är ju heller inte axeln som vrider, utan den skjuts framåt ) Rent tekniskt så är det väl inte tyngd som benet genererar, men jag förstår vad du menar.

Man startar inte rörelsen från fötterna, eller axeln eller armen. Utan allt startar samtidigt. Men för att förenkla och förklara brukar man säga att kraften kommer från benen-höften och slutligen ut i näven. Men allt är ju en kedja. Skulle man på något sätt starta rörelsen från någon kroppsdel och sedan förpassa rörelsen vidare skulle man bli väldigt lättläst.

Vid träffögonblicket "nyper" man ju till ordentligt för att slå igenom slaget.
Jag skulle vilja säga att snabbheten är en faktor, men absolut inte den största. Ser man på lättare viktklasser i boxning är det färre KO där än i tyngre, men de är snabbare. Man måste ha styrkan att kunna slå igenom slaget utan att tappa för mycket fart. Sen är timing viktigt, och även att slå slag som motståndaren inte hinner se, vilket hänger ihop lite med timing och blick.

Vad säger du om anspänningen vid slagträffen som jag berörde?

Jag tänker mig såhär:

Tyngd i slaget (där tekniken verkar för att få med så mycket kroppsvikt som möjligt i rörelsen) * hastighet (explosivitet i rörelsen slänger fram vikten) - mildrande omständigheter som handskar och att armen inte är helt spänd (armen fungerar som en stötdämpare) = Så många newton(?) som möjligt genereras och förs över till din motståndares kropp via en liten yta och orsakar skada.

Det borde även vara så att en liten kille tar mer skada av ett slag än en större kille hade tagit av samma slag då den lilla killen har mindre massa som kan absorbera kraften av sin motståndares slag?

En större kille kan p.g.a kroppsvikt generera och föra över mer kraft till sin motståndare. Alltså inte bara för att han är starkare utan även för att han är tyngre. Styrkan bör snarare användas för att slänga slaget explosivare än för att generera mer vikt i slaget. Eftersom samma vikt måste ta sig bakåt som framåt så kan helt enkelt inte en mindre kroppsmassa generera lika mycket kraft som en större (om han inte slår uppåt?) men där spelar det här med att ha fötterna i marken när man slår in så att man kan överföra vikten bakåt ner i marken.

Alltså enligt newtons lagar: http://sv.wikipedia.org/wiki/Newtons_r%C3%B6relselagar

Edit: okey min ekvation såg ju inte helt ut som newtons. Känns som att han trumpar mig =) men det är dessa lagar som borde vara ansvariga för slagets kraft.

+1
Så tänker jag mig också att det är, men större tyngd behöver inte generera hårdare slag. För där kommer hastigheten in. Mer massa kommer drabba hastigheten på slaget negativt. Det måste finnas någon gräns som är optimal. GSP slår ju nästan lika hårt som tungviktare t.ex.

Nej verkligen inte... Sport science eller vad programmet nu heter kan man inte direkt lite på.

Ja, det var det jag menade med "nyper" till. Man gör en snabb anspänning vid träffögonblicket. Men det hela är svårt att förklara, för det gäller att inte överspänna sig så man tappar fart och blir seg heller.

Nej kanske inte men likadana mätningar borde väl ge någon form indikation? Jag säger inte att han slår hårdare, samt att Cain gör ju ett helt annat slag.

Faber losing his goldy locks!

I'd hit his sister.

http://a2.sphotos.ak.fbcdn.net/hphot...02567972_n.jpg

Big nog efter operationen

Tydligen en knepig operation pga "radial nerve". Men tur att inte axeln slets av vilket om jag förstått det rätt kunnat innebära permanent nedsatt mobilitet i axelleden.
Bara dumdristigt att inte klappa. Men han är väl i slutet av karriären, så.

Skillnaden är att Jones inte lägger så mycket tyngd bakom slagen. Mest kraft blir det om man lägger in hela kroppen samtidigt som man rör sig framåt, ungefär som om man vill knuffa motståndaren 20 meter bakåt. Jämför Dan Hendersons överhandshöger med Jones. Jones har bra "klipp" i slagen, medan Hendo släpper tunga bomber.

Då pratar du om samma grej som jag, nämligen anspänning.