Varför kör ni farliga övningar?
 

I stort sett alla jag någonsin träffat som tränar har skadat sig pga de tre stora lyften. Oftast är det i ryggen. Själv fick jag en diskbuktning av knäböj samt axelproblem av bänkpress.

"Du kanske har fel teknik", säger ni då. Ja, det är möjligt. Men det verkar som att alla sliter ut sig på något sätt genom mark, bänk och böj.

Det finns ju övningar som har mycket lägre skadefrekvens än dessa som i stort sett kan ersätta dem. Varför skippar inte fler de tre stora? Är det bara status och knäböjsmaffians hotfulla attityd det handlar om?

För att de är roliga och har mer historia bakom sig jämfört med liknande övningar. Sedan är de primärt "farliga" om man väljer att göra dom farliga samt att man inte kan gå runt hela livet och av rädsla optimera precis allt ur skadesynpunkt. Tycker man böj är kul så kör man böj.

Egentligen är det inte fel på övningarna. Folk lassar på för mycket vikt, har för bråttom, tränar övningarna för ofta under lång tid, slarvar med tekniken.
Själv har jag haft två dikbråck i nacken (bänkpress), diskbuktningar i korsryggen (knäböj och mark). Askul.

Brukade köra latsdrag där jag håll stången i fingrarna då jag fick bättre kontakt i latsen.

Resulterade i golfarmåge som fortfarande ett år efter gör sig påmind ibland. Tappa sugen på att träna pga detta, började röka igen, och gick upp ca 12 kilo rent fett samt tappade ca 30% styrka i alla övningar.

Som nån annan sa, för att det är roligt och har man turen/skickligheten på sin sida så ger de mycket utväxling sett till insatsen. Men hade jag haft möjligheten att ge mitt unga jag råd så hade jag avrått från böj, bänk mark.

Diskbuktning och trasig axel har hämmat mer än vad det var värt att köra dom övningarna kan man lugnt säga.

Jag kör mark för att det är roligt samt att det sägs ge bra valuta för pengarna. Kör inte någon annan övning som tar på benen så den är viktig pga det också.

Slarvade* dock för någon vecka sedan och gjorde illa ryggen (gjorde ungefär samma sak för ett år sedan). Inget allvarligt men gör att jag måste köra rehab-vikter under ett par veckor. En sån gång tänker jag "varför köra denna övning alls, om det går riktigt illa kan det bli men för livet".

* Första arbetssettet på 105kg kändes lättare än någonsin, så jag ökade till 115kg men tappade självförtroendet/hållningen och det hugg till redan i andra repetitionen.

EDIT: min tankegång nu är att jobba mig tillbaka till mitt, väldigt blygsamma, max, typ 6or på 105kg, och antingen ligga kvar där "för alltid", eller möjligtvis öka några kilo om jag börja göra >10or på den vikten.

Det går att skada sig även när man är ute och går så tror nog det handlar mer om otur, mental frånvaro, dålig teknik och överskattande av sin förmåga än övningsval.

Det finns framför allt ingen anledning att köra tungt om syftet är att få en snyggare kropp och bli hälsosammare. Och man bör även undvika höga reps i de stora lyften eftersom det är svårt att bibehålla koncentrationen och upprätthålla ett korrekt utförandet då.

Håller med i stort. Tror dock att man vinner på att köra tungt så länge man stannar när man inte orkar hålla formen, och ser till att göra det i varje set (även om det innebär färre och färre reps)

Även de som specifikt tränar för styrka verkar ju få bäst styrkeökningar av att basera träningen på många set med relativt lätta vikter. Jag har även den erfarenheten när jag gjort träningsprogram åt andra. Bäst ökningar i 1RM görs när träningsvikterna och repsen är lite lägre och seten lite fler, säg 60-80% av 1RM, 2-5 reps och antal set beroende på vars i programmet man ligger men normalt stegrande mängd och sedan avtagande mot slutet när formen ska toppas.

Det är nog främst eftersom det är så viktigt med intramuskulär koordination (eller teknik kanske det kan kallas) när det gäller styrka. Man vill kunna lyfta så många repetitioner som möjligt med "perfekt" teknik flera gånger per vecka.

Finns väl inte heller så mycket som indikerar att det är sämre för hypertrofi att träna på detta sätt. Kan ju alltid lägga till nåt pumpset på slutet om man känner för det.

Med allt detta sagt: jag håller med Andreas Guiances om att det absolut bästa ur skadesynpunkt säkerligen är att köra ren BB-träning. Fokus på kontakt och inte vikt, förhållandevis snälla övningar där man inte riskerar så mycket. Jag kan inte träna så då jag finner det fullständigt ointressant och tråkigt men hade man varit lagd åt det hållet(ett uttryck, ingen antydan om att det hör ihop med en sexuell läggning...) så hade det säkerligen varit opti.

Om knäböjsmaffian inte hade hetsat och hotat mig i början av min träningskarriär hade jag inte haft ont i ryggen nu.

Det blir väl inte så mycket (jämförelsevis iaf) TUT, metabol påverkan och "micro tears"/mekaniskt slitage och såna grejer som bruakr sägas vara så viktiga för hypertrofi.

Jag tror det mestadels ger väldigt bra effekt på CNS och inte så extremt bra effekt på just muskeltillväxt, just eftersom man ju försöker att undvika fail för att istället kunna vara fräsch och göra en hel massa repetitioner med bra teknik.

Jag skulle tro att det där med pumpset på slutet förmodligen har en rätt stor effekt för muskeltillväxt ifall man tränar på det sättet. Men frågan är ju ifall man kanske istället inte tränar riktigt lika optimalt om man vill öka i styrka så snabbt som möjligt.

Någon gång måste man ju iofs öka i muskelmassa också ifall man vill bli så stark som möjligt. Så det kanske är fullt rimligt att köra med nåt pumpset på slutet ändå.

Det är iaf så jag tycker mig ha förstått detta. Men jag ska inte påstå att jag är väldigt påläst på det.

Utfall duger ju egentligen rätt bra som benövning men man missar lite av ryggträningen jämfört med böjen. För mig så är den stora poängen med böj, bänk, och mark att de är tidseffektiva. Men de är naturligtvis inte ett måste.