Är jag tokig eller är det här normalt?
Jag har märkt en grej med mig själv: Om min hjärna lämnas ifred, utan tillräckligt med arbete att göra, så börjar den, utan att kunna hejda sig själv, tänka negativa tankar.
Jag har ett sommarjobb just nu som inte kräver mycket tänkande. Det innebär t ex mycket rensande av ogräs. Och medan jag jobbar kan jag bara inte låta bli att tänka på jobbiga grejer. De senaste veckorna har hjärnan mestadels gått igenom saker som jag ångrar i livet. Det har rört allt från att jag valde fel utbildning på gymnasiet till att jag borde skrivit annorlunda i en Facebookkommentar för två år sedan. Likt hur en knarkare inte kan hejda sig från att ta sin drog så kan jag inte låta bli att tänka "fan, jag borde inte gjort så, jag borde gjort så istället, varför gjorde jag inte det!?" Resultatet är att jag efter en stund av att ha fått vara ensam med min hjärna känner mig helt desillusionerad, uppgiven och knäckt. Det finns ett väldigt snabbt och effektivt botemedel mot fenomenet: Sällskap. Om min hjärna noterar en annan människa i närheten verkar den tänka "hoppsan, nu får jag sluta tramsa och rycka upp mig", och så blir jag glad och normal. Jag utnyttjar detta lite på jobbet; jag går in på kontoret, där det finns andra mänskliga varelser, och tar kaffe och kollar mailen lite oftare än jag egentligen hade behövt. Små oaser av frihet under hjärnans terrorregim. Jag tror det hade inneburit ett effektivt botemedel att få grejer att fundera på också. Om arbetet t ex gått ut på att sitta och fundera ut lösningar på grejer så hade jag nog klarat mig utan sällskap bättre. Är detta en normal företeelse, eller är jag tokig? Jag skulle nog blivit en dålig fyrvaktare. |
Känns fullt normalt att man bearbetar händelse i efterhand.
Testa lyssna på nån bra pod när du tänker för mycke. |
Supernormalt.
De flesta har inte kontroll på sina tankar, och många tänker en massa negativa tankar. Att försöka eliminera detta genom att distrahera dig med annat, podcasts, tv, etc, är en dålig idé. Det är bättre att försöka bli kvitt de skenande tankarna. Jag rekommenderar dig att läsa "The Power of Now" av Eckhart Tolle som kommer hjälpa dig med just detta. |
Är ju vettigt att bearbeta saker man gjort och valt men att lägga negativt perspektiv över det låter jobbigt.
|
Ja, man behöver bearbeta saker. Huvudsaken det inte är en negativ spiral som påverkar ditt allmänna välmående.
|
Citat:
Jag har inte läst den boken, men sett ett eller två Youtubeklipp av Tolle. Han verkar vara inne mycket på mindfullness, meditation och andra saker som är väldigt nära besläktade med buddhism. Jag följer en annan kille på Youtube, en tibetansk munk som heter Yomgur Riponche (stavning?). Hans still tilltalar mig lite mer. Jag är intresserad av ämnet och mediterar själv nästan varje dag, försöker mig på mindfullness emellanåt också. Jag anser att ämnet är extremt viktigt eftersom man, om man kan kontrollera tankarna, kan slå på lycka som en av/på-knapp. Och att bli lycklig är ju det viktigaste som finns. |
Eckhart Tolle är inte bara inne på nuet och mindfulness, han är förmodligen en av auktoriteterna vid det här laget. Sen huruvida man är skeptisk eller ej låter jag vara osagt.
|
Jag börjar tom prata för mig själv som i en dialog om jag inte fått yttre stimulans på en tid. Värst om man faller in i grubbel som inte leder nån vart.
Ljudböcker och poddar hjälper mycket. |
Musik för egen del. Någon stimulans som inte behöver tolkas av språkcentra. Då brukar tankarna flöda fritt.
|
Jag tror detta beror på att du inte äter antidepressiva längre. På gott och ont (mestadels gott) fungerar din hjärna som den skall, och är den inte stimulerad, stimulerar den sig själv istället. Negativt förvisso, men hellre det än blankt.
|
Jag är likadan och klarar inte av att bara inte göra något. Behöver alltid distrahera mig för att inte bli rastlös eller låta tankarna skena iväg. Sen kan det vara att sitta och surfa på Youtube hela dagen, men då är det ändå självvalt och är en "aktivitet".
Jag tror alla med lite damp/ADHD och/eller poäng på autismspektrumskalan är så. Vissa hittar ett ordentligt intresse eller skaffar sig en hobby som tar upp mycket tid och verksamhet, andra tar till droger eller andra saker man kan bli beroende av. |
Skönt att höra att det verkar som om jag inte måste ringa männen i de vita rockarna. (Kanske männen med de orange kåporna, dock.)
|
Jag spenderar ofta tid med att analysera saker jag gjort och klurar på hur jag kan lära mig av det och göra bättre. Tycker det är sunt och ger mig mycket glädje i felsökandet och hitta förbättringspotential. Tycker det låter mäkta ångestfyllt att göra det ur ett negativt perspektiv. Vågar man någonsin göra något i livet om det för med sig sånna tankar?
|
"Sommarjobb" hos 30+-are?
|
Citat:
|
Alla tider är GMT +1. Klockan är nu 04:07. |
Powered by vBulletin® Version 3.8.8
Copyright ©2000 - 2024, Jelsoft Enterprises Ltd.
Svensk översättning av: Anders Pettersson
Copyright 2015, Kolozzeum (TM)