Nr1. Kim Jae Bum -81kg Korea. OS Guld och silver, Två VM Guld och ett Brons.
Varför? Vissa håller honom som världen bästa judospelare p4p. Dat dere extreme athleticism och ett fighterhjärta av sällan skådat slag. Kreativ och väldigt explosiv och verkar aldrig ta slut. Ändå höll min kompis på att slå honom i Korea. Han ledde med näst högsta poäng och en jätteskräll var nära, men Kim körde över honom fysiskt och min kompis förlorade på passivitetsvarningar i sista sekunden.

Is back. Is back

http://cdn1.sbnation.com/imported_as...98171388_n.jpg

Is good!

Nr2. Lukas Krpalek Tjeckien -100kg. Varför? Ung, fullständig motorbåt. I den här matchen är han rätt samlad, men han är känd för sin fysiska judo och att totalt köra över sina motståndare. Outtröttlig. Går det till marken tar han matchen nio ggr av tio.

Kan man återhämta sig helt efter en sådan skada? Nu tänker jag både fysiskt och mentalt?
Mentalt så borde ju minnet av hur ens smalben går av alltid finnas kvar och kommer man då undvika att sparka låga sparkar av den anledningen?

Baserat på vad jag personligen tror, samt Corey Hills (som råkade ut för samma sak) kommentarer:

Fysiskt? Kanske, om där inte uppstått nerv-skador eller dylikt.
Mentalt? Nej, troligtvis inte.


För att inte tala om hur ens motståndare kommer agera. Alla kommer sparka mot den där punkten, bara det är nog tillräckligt mentalt knäckande för att det ska göra en "comeback" väldigt orimlig.

Corey Hill:
"I suffered some pretty bad nerve damage. That's the biggest fear I have for him. Bones heal up pretty well, but you get those muscles and those nerves tangled in the wrong way -- we were left with a condition where I have two toes on that foot I broke that won't extend. I tell people, man, in light of what happened, this is a very serious injury and my heart goes out. This is something I will carry with me the rest of my life, knowing that I will never, ever be 100-percent the way I felt in that cage."

"We're in a sport, a profession, that requires you to be tough, to be physically fit. And to have your body fail in that way, just the mental side is horrendous. You'll always have that doubt in the back of your mind. I don't care who you are. It never goes away."

"If I could answer that, I would," he says. "If I honestly could... do you get over it? People ask that. I feel like I'm a very tough individual, but at some point I'm not sure what people want me to tell them.

"You guys think I don't get in this cage, and not at one point do I worry about my leg or my health? Every fight I do. I mean, I do. Look at what my family has been through.

"I don't know if you're ever over it," Hill continues. "We've changed our fighting styles three or four times to accommodate my condition where the toes don't extend. We've tried to work around that the best we can, and every time I change my style, I know why I'm doing it. Why are you changing your style five years later? Oh, because of this horrific injury. Every time we do something to make it better, I have to remember why I'm here and how did I get here. It's scary sometimes. It doesn't stop everybody I fight from kicking that leg. It doesn't stop everyone from going after it. That's part of what we signed up for. And you know that going into it. You know, the first thing this guy is going to do, he's going to kick your leg."


http://www.mmafighting.com/2014/1/1/...on-silvas-long

Mentalt håller jag med dig.
Fysiskt, vid ett benbrott, blir det inte starkare just där det gått av när det vuxit ihop igen, men det innebär väl en slags obalans på hela smalbenet i sig?

Jag tror tyvärr Anderson is färdig på toppen nu.

Jag kommer se hans nästa fight, men jag har samma känsla som jag hade när Fedor gick in i buren i Strikeforce, jag önskar att han bara hade gått i pension egentligen.

Anderson lär ju inte få en titelchans på hans första match efter benbrottet, eller?

Anderson använder mest händer i alla fall, så det vore ingen större förlust. Men det kommer givetvis vara svårt att komma tillbaka av andra anledningar.

Nja, fler titelchanser blir det nog inte med tanke på att han blev överkörd av Weidman två gånger. Om han nu inte skulle göra en episk comeback och få massa vinster på raken, men det känns osannolikt.

Hoppas verkligen Anderson fortsätter tävla för att han vill, och inte för att han har svårt att släppa sin livsstil. Har man tävlat och tränat konstant i hela sitt liv så är det inte alltid lätt att bara sluta tvärt. För bara ett år sedan ansågs han vara GOAT, #1 P4P och allt möjligt.

lolwut

Vad är det konstiga?

Jag är inte så säker på den mentala biten. Det finns ju många fridrottsstjärnor som skadat hoppbenet eller liknande som berättar att dom först varit osäkra men sen när dom märkt att det håller dragit på för fullt.

Jag skulle vilja påstå att "osäkerheten" som kan infinna sig inför oron och pressen över ett hopp, inte är jämförbar med motsvarande osäkerhet då man ska slåss mot någon var huvudsakliga uppgift är att orsaka dig skada.