Kneesurgery to repair a torn ACL
http://www.torontosun.com/2011/12/14...ousing-success
http://www.sportsnet.ca/mma/2011/12/...down_mma_news/

GSP har skadat korsbandet vid träning... precis som jag :( :sadpanda.

Var ju ett tag sedan.

Le fuck! :(

http://www.mmamania.com/2011/12/22/2...fc-bar-lunatik

http://mmanytt.se/blandat/junie-brow...isen-i-phuket/

Ni kanske skiter i Junie Browning men ratt underhallande 'a'nda. Roligaste aer att han misslyckats med att fly fran Thailand. Ungefar lika svart som att ta sig ur en simbass'a'ng som har bade stege och trappor.

Har funderat ett tag på vad som bestämmer hur hårt man slår.
Explosivitet och snabbhet är uppenbarligen inte den enda faktorn, då t.ex. Jones t.ex. verkar ibland inte ha så mycket krut i jämförelse med hur explosiv och ändå rätt teknisk han är, medan Carwin gör i princip armslag som ändå knockar folk även om han inte träffar helt rent.
Min hypotes, utan att egentligen ha grävt djupare i ämnet, är att det handlar om hur hårt armen/kroppen är spänd i exakt det ögonblick man träffar.
Uppenbarligen ska kraften gå från höften och rätt delar ska vara "avslappnade" och andra inte, men just när man träffar - om man är för avslappnad så blir det nog betydligt mindre kraft.
Vilket också antagligen är en anledning till varför man ska "plantera fötterna" (alltså inte bara för att generera kraft till en början). Står man inte i en position där man kan ta emot "the recoil" så blir slaget mycket svagare.
Ett bra exempel är Jones överhandshöger mot både Machida och Shogun. Ingen av dem reagerade ens, trots att slaget var mycket snabbt och verkade som det borde vara hårt, men Jones såg väldigt avslappnad ut när slaget träffade. Däremot jabb/rak vänstern som träffade Machida när båda var på väg inåt, och Jones arm såg spänd ut... eller det sista leverslaget som Jones gjorde på Shogun.

Diskutera.

Kraften gar genom hela kroppen, upp fran fossingarna ut till n'a'ven. Du slar med hela kroppen i princip. Du "slappnar av" 'a'ven i armen, axeln, annars blir det inte mycket till slag tycker jag. Sen knyter n'a'ven hart vid kontakt. Mig veterligen sa aer det snabbhet framfor styrka eller tyngd, och det verkar ju rimligt da det kenns som om man far at helvete mer krut om man fokuserar pa att slappna av (inom rimliga granser) och snarta till ordentligt, till skillnad fran om man spanner sig och laddar som fan. Sen angaende att plantera fotterna, menar du att man ska ha fotterna helt stilla och planterade? Det funkar ju inte, men jag missforstar dig sakert. Vid en cross sa vrider du ju bakre foten och en variant av jab sa tar du ett steg, eller hoppar fram med fr'a'mre foten lr hur man sager, finns ju dom som vrider foten vid jab ocksa. Finns sakert elegant terminologi men den aer jag inte bekant med. Jag slar ganska hart om jag far saga det sjelv, kenns som om det som sagt handlar mest om att fa med hela kroppen samt slappna av och fokusera pa snabbhet.

Det där med att "slå med hela kroppen/slå från benen" är nog mest en visuell bild man tipsas om att frammana. T.ex. vid en krok så har benen nog väldigt lite betydelse vad gäller kraftutveckling och kraften främst går från höft och skulderpartiet. För balans och att kunna "spänna emot" är nog benen någorlunda viktiga dock. Att spänna näven hårt vid träffen är också vad jag talar om - det blir antagligen per automatik så då att man spänner armen så att det blir en styv, orörlig, hävstång som träffar, i jämförelse med en slapp, flexibel sådan.

Grejen aer att sla med hela kroppen kanske aer en definitionsfraga men nog aer hela kroppen med i rorelsen. Njaeh, en krok aer det ingen skillnad pa anser jag. Vridmomentet borjar i foten och hela kroppen foljer med, testa att planta foten helt och inte vrida, blir ingen bra krok.

Vidare sa aer ett par andra elementara saker att ha axeln mot huvudet och armbagarna inat kroppen samt att overkroppen foljer med slaget och str'a'cker ut ordentligt for maximal kraft. Skitdaligt forklarat, och som sagt valdigt grundlaggande men skitsamma.

Att du vrider foten är en naturlig konsekvens av att du vrider överkroppen via höften. Det betyder inte att den är ansvarig för någon nämnvärd kraftutveckling. Det är enkel mekanik.
Som sagt är det antagligen "som man säger". Det är nog lättare att integrera komplexa rörelser i ens rörelsemönster genom mentala bilder som handlar om just helheten. Svårt att få det flyta på bra om man tänker "först, vrid fot, sen vrid höft" etc under rörelsen.
Nu var det jag talade om mest just själva anspänningen av armen/kroppen vid slagträffen, vilket vi verkar vara överrens om.

Det vet jag inte om jag haller med om, du vrider foten for att du vrider foten. Finns inget som gor att man per automatik vrider pa foten och d'a'rmed "gor r'a'tt".

Du har nog ratt dock inser jag nu efter lite reflektion. Man borjar i fel 'a'nde, men det kenns som att fotvridningen driver pa hoften eller hur man ska saga. Konstigt nog.

För mig är det mer axeln som "vrids" och börjar hela rörelsen, om jag ska få till ett hårt slag. Slår hyffsat hårt jag också. Skulle dock bli helt bakvänt för mig om jag tänkte på att vrida på foten.

Håller inte med om att axeln påbörjar något när det gäller hårda slag. Jag vill få det till att höften påbörjar slaget och att fotens vridning kommer av det. Men höftens kraft är då beroende av hur bra andra foten/benet kan hålla emot vridkraften från höften. När väl träffen landar så ska den vridna foten var stabil för att kunna generera mer tyngd.

Stor röv = KO
Slutsatsen får ni dra själv...