Visa fullständig version : Vad ska man göra? allt är skit .
Nonamenoshame
2007-08-22, 21:45
Vad ska man göra igentligen?
Jag har det inte bra i hemmet av flera anledningar.
De behandlar mig som skit. Jag är mänsklig även jag och kan inte va överallt och göra allting som de verkar tro.
Slutar skolan halv 4 varje dag och de kräver mat nä'r de kommer vid 5.
Jag kan inte klippa gräset hela tiden när de vill, jag kan inte tömma diskmaskinen eller stata tvättmaskin hela tiden, jag kan inte laga mat åt dem hela tiden.
Allt handlar om tid och ork . Den finns inte. Inte när jag inte har tid för mig själv.
Jag tränar på gymmet 3,ibland 4 ggr vecka och fotboll 2.
det är min hobby, min fritid, det jag älskar att göra
De har börjat smutskasta både mig och min kropp.
De hotar med att jag varken får gymma eller träna fotboll nå mer .
Jag mår inte bra. vad kan jag göra?
Livet känns åthelvete. Det känns som jag måste vidare.
Wow... Mycket känslor på en och samma gång. Låter som om du får göra ganska mycket där hemma. Är det så varje dag? Du har inga släktingar du kan bo hos ett tag?
Hur gammal är du? Soc kan kanske hjälpa till. Annars var släktingar en bra ide.
Nonamenoshame
2007-08-22, 21:49
Wow... Mycket känslor på en och samma gång. Låter som om du får göra ganska mycket där hemma. Är det så varje dag? Du har inga släktingar du kan bo hos ett tag?
Inga jag vill bo hos heller.
Det är för det mesta varje dag gnäll. inte alltid alla saker men varje dag är det något.
Idag skulle de dra in mitt gymmande och fotbollen om jag inte började göra som de sa :(
Det var droppen.
Inga jag vill bo hos heller.
Det är för det mesta varje dag gnäll. inte alltid alla saker men varje dag är det något.
Idag skulle de dra in mitt gymmande och fotbollen om jag inte började göra som de sa :(
Det var droppen.
Hur gammal är du?
Deceiver85
2007-08-22, 21:51
Flytta är det enda realistiska alternativet...
Klart du ska hjälpa till i hemmet, men det måste ju vara rimligt. Jag vet att ni småttningar har en tendens att överdriva allt som ni mååååste göra - jag säger inte att det är så, men det är väldigt vanligt hur som helst.
Förutom matlagningen så tycker jag inte att det var så fasligt mycket du måste göra. Matlagningen kändes lite väl extremt dock att kräva av en 16 (?) åring.
Nonamenoshame
2007-08-22, 21:52
Hur gammal är du?
16 år.
rememberence
2007-08-22, 21:53
Tycker ni allvarligt att det där låter extremt?!
MateFeedKillRepeat
2007-08-22, 21:53
hota med att slå dom, då ger dom sig, och säg att det är fan dom som har ansvaret över dig tills du blir 18 inte du som ska ta hand om dom som en jävla dadda.
hota med att slå dom, då ger dom sig, och säg att det är fan dom som har ansvaret över dig tills du blir 18 inte du som ska ta hand om dom som en jävla dadda.
Wow, vilket bra råd. :smash:
Klart du ska hjälpa till i hemmet, men det måste ju vara rimligt. Jag vet att ni småttningar har en tendens att överdriva allt som ni mååååste göra - jag säger inte att det är så, men det är väldigt vanligt hur som helst.
Sen dock när föräldrar smutskastar sitt barn och dess kropp, då är ju nog inte allt helt rätt i skallen heller.
Tycker ni allvarligt att det där låter extremt?!
Att något ska vara extremt är inte direkt något kriterie för att det inte ska vara bra.
Klart du ska hjälpa till i hemmet, men det måste ju vara rimligt. Jag vet att ni småttningar har en tendens att överdriva allt som ni mååååste göra - jag säger inte att det är så, men det är väldigt vanligt hur som helst.
Agree!
TS kanske kan ta dagen som ett exempel istället för en hemsk sammanfattning?
Vilken son lagar mat åt sina föräldrar när de är 16-17 års åldern!? O_O
Låter urdumt allt det där. Kan du inte prata med någon på skolan om dina problem då?
Fredriiik
2007-08-22, 21:58
Tycker ni allvarligt att det där låter extremt?!
att laga mat åt sina föräldrar varje dag + städa, diskmaskin, tvätt. och att dom e taskiga mot honom på flera olika sätt.
ja faktiskt.
Sen dock när föräldrar smutskastar sitt barn och dess kropp, då är ju nog inte allt helt rätt i skallen heller.
Nix, det är inte bra.
Men det finns alltid två sidor av myntet, och jag vet hur mycket skit det kan komma ur munnen ur en 16-åring.
Nonamenoshame:Du har väl någon kurator på skolan du kan prata med, denne kan nog ge dig tips och råd hur du ska lösa detta. Om inte annat så kan det vara skönt att få prata ut med någon utomstående.
Nonamenoshame
2007-08-22, 21:58
Nu när jag var nere och frågade om pengar tills imorgon, behöver mat till riktigt frukost i skolan så sa de att de ska dra in mitt studiebidrag.
Är det bara mina föräldrar som är såhär?
rememberence
2007-08-22, 21:59
att laga mat åt sina föräldrar varje dag + städa, diskmaskin, tvätt. och att dom e taskiga mot honom på flera olika sätt.
ja faktiskt.
Lika bra att vi ungdomar lär oss, jag fick börja laga mat och bo ensam när jag var 15, när jag fick min moped tyckte mor att jag var "vuxen" nog, då tyckte jag att det var "hemskt", nu är jag enbart tacksam!
EDIT: Självklart vet jag ju inte situationen till fullo, men säger bara min åsikt om att killen får göra lite saker hemma.
Nu när jag var nere och frågade om pengar tills imorgon, behöver mat till riktigt frukost i skolan så sa de att de ska dra in mitt studiebidrag.
Är det bara mina föräldrar som är såhär?
Varför kan du inte äta frukost hemma?
Nu när jag var nere och frågade om pengar tills imorgon, behöver mat till riktigt frukost i skolan så sa de att de ska dra in mitt studiebidrag.
Är det bara mina föräldrar som är såhär?
Som Yucko sade, finns det två sidor av myntet? Typ att du har förstört någonting eller att de är sura över en viss period nu bara?
De flesta äter väl frukost hemma?
Och nej de bör inte dra in ditt studiebidrag sålänge du pluggar.
Nonamenoshame
2007-08-22, 22:02
Varför kan du inte äta frukost hemma?
Finns inte tillräckligt att äta hemma.
Får jag handla själv , men går inte när jag inte har pengar.
Vilken son lagar mat åt sina föräldrar när de är 16-17 års åldern!? O_O
Låter urdumt allt det där. Kan du inte prata med någon på skolan om dina problem då?
Uhm... Jag lagade middag åt min familj några dagar i veckan när jag var elva-tolv. Det är tidigt, men jag hade väl en gåva vad gällde mat. Men 16-17 är ingen ålder att gnälla om.
Dock så ska de inte komma och kräva att den ska vara färdig just då och då om du också har andra saker på din agenda.
Finns inte tillräckligt att äta hemma.
Får jag handla själv , men går inte när jag inte har pengar.
Eller finns det inte den mat du tycker om?
Finns inte tillräckligt att äta hemma.
Får jag handla själv , men går inte när jag inte har pengar.
Ok, så de skaffar inte mat tillräckligt för dig att äta frukost, och vägrar ge dig pengar för att gå och köpa egen? (Nu utgår jag från att problemet är något mer än att just det du gillar inte finns där imorgon)
Ja, då är något snett. Innan du fyllt 18 så är de skyldiga att förse dig med kost och husrum.
Lika bra att vi ungdomar lär oss, jag fick börja laga mat och bo ensam när jag var 15, när jag fick min moped tyckte mor att jag var "vuxen" nog, då tyckte jag att det var "hemskt", nu är jag enbart tacksam!
EDIT: Självklart vet jag ju inte situationen till fullo, men säger bara min åsikt om att killen får göra lite saker hemma.
Nu känner vi inte till den fulla situationen eftersom OP skriver rätt osammanhängande och utan några längre förklaringar men jag tycker att båda sidor ska ta och lugna ner sig lite.
Jag vill ha mer kött på benen innan jag börjar smutskasta föräldrar. Är det någonting som har hänt i det förflutna eller beter de sig konstant som svin? Är du ensambarn? Har du gjort någonting som kan ha gett en kraftig reaktion från din familj?
Om du verkligen inte klarar av att hantera det här så tycker jag du ska söka upp någon att prata med. Skolkuratorn kan du börja med och sen gå till soc.
*Edit* Köper de inte mat till dig?
Nonamenoshame
2007-08-22, 22:05
Eller finns det inte den mat du tycker om?
Det ytterst lilla det finns måste jag spara på så det räcker fler dagar.
Annars får jag köpa min mat, och det går inte nu för har inga pengar alls nånstanns.
Stå på dig och berätta att de enligt lag är skyldiga att förse dig med kost och husrum tills du är myndig, samt att du är beredd att berätta för kurator, socialen, polisen etc. Ge inte efter för hot om indragen träning för då kommer de att utnyttja det i fortsättningen också. Det låter helt idiotiskt och du kan påverka.
Jacksatan
2007-08-22, 22:15
Lika bra att vi ungdomar lär oss, jag fick börja laga mat och bo ensam när jag var 15, när jag fick min moped tyckte mor att jag var "vuxen" nog, då tyckte jag att det var "hemskt", nu är jag enbart tacksam!
EDIT: Självklart vet jag ju inte situationen till fullo, men säger bara min åsikt om att killen får göra lite saker hemma.
Du har verkligen ingen jävla koll, va?
Nonamenoshame
2007-08-22, 22:18
Ska snacka med kurator imorgon, detta måste få ett slut.
Ska snacka med kurator imorgon, detta måste få ett slut.
Bästa som sagts i tråden hittills! :thumbup:
Lycka till, verkligen!
Röda_Lacket
2007-08-22, 22:19
Mitt tips är att prata med kuratorn i din skola.
Du har verkligen ingen jävla koll, va?
Han har rätt i det han säger. Klart att ungdomar ska hjälpa till i hemmet, men det ska så klart vara rimliga krav föräldrarna ställer.
Ska snacka med kurator imorgon, detta måste få ett slut.
:thumbup:
Dissector
2007-08-22, 22:23
Är det "äkta trakasserier" så att säga, så att de är rent elaka mot dig, utöver att vara krävande? Isåfall borde du kontakta soc eller prata med kurator eller så.
Om det mest är det att dom kräver mycket av dig så tycker jag det finns vissa saker att tänka på. Jag har alltid varit ganska slapp hemma. Inte hjälpt till med mycket. Det gäller i princip övriga familjemedlemmar också. Utom min mamma. Hon har jobbat och slitit varje dag sen innan jag var född. När hon kommit hem på eftermiddagen vid 5-tiden så har det varit matlagning, disk och städning som har väntat. Jag har suttit vid datorn. Ibland har hon varit irriterad och då har jag skrikit tillbaka och sagt att hon ska sluta vara en sån tjatkärring. Disk och städning tog man för givet. Ibland fick hon höra ett "tack för maten".
Jag har aldrig förstått nånting. Jag är fortfarande ung, 19 år, men det tog ändå 19 år innan jag insåg hur det faktiskt såg ut, och idag skäms jag något så fruktansvärt över hur otacksam jag varit. Slitet har börjat tära på henne nu.
Numera anser jag att varje förälder har all rätt i världen att kräva att barnen hjälper till hemma när de är gamla nog. Det är tack vare dom att vi finns över huvud taget. Jag kan inte ens föreställa mig hur det måste kännas att lägga hela sin vakna tid på att röja efter andra som gott kunde hjälpa till lite.
Jag tror det finns ett bortskämdhetsproblem hos många av vår generations barn/ungdomar.
Men som sagt om de faktiskt är rent elaka mot dig så är det en annan femma och då är det helt fel.
rememberence
2007-08-22, 22:25
Du har verkligen ingen jävla koll, va?
Lägg av.
Fredriiik
2007-08-22, 22:30
Lika bra att vi ungdomar lär oss, jag fick börja laga mat och bo ensam när jag var 15, när jag fick min moped tyckte mor att jag var "vuxen" nog, då tyckte jag att det var "hemskt", nu är jag enbart tacksam!
EDIT: Självklart vet jag ju inte situationen till fullo, men säger bara min åsikt om att killen får göra lite saker hemma.
du verkar också haft de tufft. men du FICK en moped, ja fick iaf spara ihop pengar till å köpa en .....
och nej han gör inte lite saker hemma!
dom köper knappt frukost åt han....
hoppas verkligen detta löser sig för din del.
rememberence
2007-08-22, 22:30
Ska snacka med kurator imorgon, detta måste få ett slut.
Bra för dig!
Hoppas det ordnar sig :thumbup:
rememberence
2007-08-22, 22:32
du verkar också haft de tufft. men du FICK en moped, ja fick iaf spara ihop pengar till å köpa en .....
och nej han gör inte lite saker hemma!
dom köper knappt frukost åt han....
hoppas verkligen detta löser sig för din del.
Egentligen fick jag inte mopeden, men det är en annan historia.
Om du läser vad jag skrev igen så ser du att jag påpekar att jag inte vet hur hans situation är till fullo och det vet inte du heller.
EDIT: vill inte verka som nån hater, men en lite mer utförlig beskrivning hade ju varit trevlig, så att vi har någon koll.
delta_mats
2007-08-22, 22:33
Men om det inte finns någon mat hemma för dig att äta. Vad äter dina föräldrar då?
I regel när ungar snackar om hur jäkligt de har hemma så är historian rejält överdriven, och jag utgår från att så även är fallet för trådskaparen. Inte för att jag på något sätt känner dig, men om du inte ens klarar av lite kritik från dina föräldrar så kommer du nog att få det jävligt jobbigt om du flyttar hemifrån. Uppfostran handlar många gånger om att statuera exempel och faktiskt lära ungarna någonting. Själv har jag varken hjälpt till någonting hemma eller fått några prestationskrav hemma hos morsan, vilken jag valt att bo hos just därför. I slutändan är jag inte säker på att det valet gynnade mig som person mest.
Men visst, om de verkligen är elaka och illamenande mot dig så är det väl dags att börja agera tuffing. Att gå till en kurator är nog ett steg i fel riktning.
Men visst, om de verkligen är elaka och illamenande mot dig så är det väl dags att börja agera tuffing. Att gå till en kurator är nog ett steg i fel riktning.
Där bevisade du att du inte hade någon vidare koll. Varför skulle han inte gå till kuratorn om de var elaka och illmenande mot honom? De (Kuratorerna) är utbildade för att hjälpa unga med svåra situationer.
Lika bra att vi ungdomar lär oss, jag fick börja laga mat och bo ensam när jag var 15, när jag fick min moped tyckte mor att jag var "vuxen" nog, då tyckte jag att det var "hemskt", nu är jag enbart tacksam!
EDIT: Självklart vet jag ju inte situationen till fullo, men säger bara min åsikt om att killen får göra lite saker hemma.
Generellt sett är det idiotiskt att skicka ut sina barn långt innan de kan tänkas vara redo att bo ensamma. Tidigt utflyttande barn läser mindre ofta vidare på akademisk nivå än genomsnittet, och denna statistik grundas sannerligen ur bristande stöd hemifrån inför studier. Att flytta hemifrån innan man ens är myndig verkar vara en trend som härstammar från underklassen.
Där bevisade du att du inte hade någon vidare koll. Varför skulle han inte gå till kuratorn om de var elaka och illmenande mot honom? De (Kuratorerna) är utbildade för att hjälpa unga med svåra situationer.
All respekt för kuratorer, men på vilket sätt menar du att dessa är behjälpliga för trådskaparen? Ingen kurator i världen förändrar hans föräldrars beteende, och antagligen kommer han att målas ut som ett offer oavsett om det stämmer eller inte.
rememberence
2007-08-22, 22:46
Generellt sett är det idiotiskt att skicka ut sina barn långt innan de kan tänkas vara redo att bo ensamma.
Kanske är så, försökte bara statuera mig själv som exempel, funkade tyvärr inte så bra :smash:
Fredriiik
2007-08-22, 22:46
All respekt för kuratorer, men på vilket sätt menar du att dessa är behjälpliga för trådskaparen? Ingen kurator i världen förändrar hans föräldrars beteende, och antagligen kommer han att målas ut som ett offer oavsett om det stämmer eller inte.
men kuratorn kommer kunna ge grabben tips om vad han ska göra i denna situationen. det kommer nog också vara skönt för han att få prata ut lite.
Gör en "Eric & Dylan".
http://www.aa-ok.com/ak47a.jpg
Amen guuuuu va roligt Mr Nötskalle.
Dags att öppna upp en burk med spö på dig tror jag.
men kuratorn kommer kunna ge grabben tips om vad han ska göra i denna situationen. det kommer nog också vara skönt för han att få prata ut lite.
Jag förstår inte riktigt vad han kan tänkas dividera om; antingen finner han sig i situationen eller så flyttar han. Om trådskaparen inte försökt förändra sina föräldrars beteende när han mår så pass dåligt som han påstås göra så kan man ju börja ifrågasätta båda det ena och det andra.
Jag förstår inte riktigt vad han kan tänkas dividera om; antingen finner han sig i situationen eller så flyttar han. Om trådskaparen inte försökt förändra sina föräldrars beteende när han mår så pass dåligt som han påstås göra så kan man ju börja ifrågasätta båda det ena och det andra.
Det är inte så lätt som 16 åring att stå upp och argumentera mot sina föräldrar.
"Så länge du bor under vårt tak så är det våra regler du skall följa" brukar komma som ett brev på posten.
NiXPhoenix
2007-08-22, 22:55
Inte för att vara taskig men trådskaparen, du undviker alla frågor om hur dina föräldrar kan tänkas uppleva det och vad de har för skäl till att bete sig som de gör. Nåt borde ligga bakom, kanske är de båda två riktiga sadister och har så alltid varit?, kanske dricker de mycket men skriv det isåfall. Eller berätta åtminstone för kuratorn.
Fredriiik
2007-08-22, 22:56
Jag förstår inte riktigt vad han kan tänkas dividera om; antingen finner han sig i situationen eller så flyttar han. Om trådskaparen inte försökt förändra sina föräldrars beteende när han mår så pass dåligt som han påstås göra så kan man ju börja ifrågasätta båda det ena och det andra.
du verkar ju haft ett perfekt liv hemma osv...
flytta när man är 16 och inte mår så bra, ja juste varför tänkte ja inte på de.
fixa boende som 16 åring är så jäkla lätt.
hur *** ska man kunna ändra sina föräldrars beteende om man är ensamt barn och dom har varit sådär ett bra tag?
Jag tyckte Dissector skrev ett tänkvärt inlägg.
OM dina föräldrar är elaka och nedlåtande mot dig så säg ifrån. Du skall inte behöva acceptera detta.
Måste du göra alla dessa sysslorna varje dag? Jag tycker inte det är fel att man hjälper till hemma så gott man kan som 16-åring men det får ju inte vara orimliga krav. Att som förälder kräva att barnnen lagar mat varje dag är ganska långt över gränsen. Att sedan inte ha någon frukost hemma låter också konstigt men det kanske finns anledning till att det är så som vi inte känner till?
Du klagade lite med på att du saknar fritid till att göra saker som du vill. Givetvis skall du ha egen tid men i de flesta skeden i livet ser det ut som om man har för lite egen tid. Vänta bara till du flyttar hemifrån, har ett jobb, kanske flyttar till hus. Skaffar familj med barn. Då är du glad om du kan få sitta i lugn och ro och skita i 10 minuter någon gång då och då.
Jag säger inte att du skall ha det så som 16-åring men du kan ha i åtanke att man för det mesta har väldigt lite egen tid. Det gäller att planera denna tiden väl och göra det man helst vill.
Din situation som den är idag, har den alltid varit så eller är det något som hänt nyligen?
Om man inte vet vad en kurator är kan man kolla upp det här. (http://sv.wikipedia.org/wiki/Socionom) För tydlighetens skull kan jag klippa och klistra lite:
En socionom har kunskap om hur sociala problem uppkommer och om hur de kan förändras. De har kunskap om samhällets resurser och lagar i socialtjänstens närhet samt om hur sociala insatser dokumenteras, utvärderas och följs upp. En viktig del i en socionoms arbetsroll är att förstå det sociala samspelets betydelse för människors utveckling för att kunna bidra till att hjälpa människor att förändra sin tillvaro och utöka sitt handlingsutrymme och egenförsörjning.
Det tycker jag låter som en mycket bra kontakt för trådskaparen.
du verkar ju haft ett perfekt liv hemma osv...
flytta när man är 16 och inte mår så bra, ja juste varför tänkte ja inte på de.
fixa boende som 16 åring är så jäkla lätt.
hur *** ska man kunna ändra sina föräldrars beteende om man är ensamt barn och dom har varit sådär ett bra tag?
Är det så svårt att förstå mina inlägg att du behöver fråga vad jag anser även fast jag redan skrivit det ett flertal gånger? Själv hade jag en väldigt strikt uppfostran fram till att mina föräldrar skilde sig, även om jag innan det var en stark förespråkare för att bestrida krav å det kraftfullaste. Huruvida det är intressant för diskussionen är dock bortom min förståelse.
Min poäng var att respekt ackumuleras genom moget och auktoritärt beteende, inte genom snack med kuratorer om sin ohållbara situation. Om han vill slippa vara sina föräldrars slav så är det nog bäst att han ser till att låta bli, oavsett vad det resulterar i för behandling från hans överordnade. Tids nog ändras deras krav markant, oavsett föräldratyp.
Min poäng var att respekt ackumuleras genom moget och auktoritärt beteende, inte genom snack med kuratorer om sin ohållbara situation. Om han vill slippa vara sina föräldrars slav så är det nog bäst att han ser till att låta bli, oavsett vad det resulterar i för behandling från hans överordnade. Tids nog ändras deras krav markant, oavsett föräldratyp.
Så respekt löser detta:
"De har börjat smutskasta både mig och min kropp.
De hotar med att jag varken får gymma eller träna fotboll nå mer ."
Nädu din debattonanist, det finns tillräckligt med kids där ute som mår dåligt och inte löser man det genom att göra uppror mot sina föräldrar för att få TEH RESPECT(!).
Säg såhär:
"Nu håller ni käften eller tvingar mig flytta härifrån så socialen kan skaffa mig ett bättre hem"
eller så gör du som "the man says" tills du flyttar hemifrån
Om man inte vet vad en kurator är kan man kolla upp det här. (http://sv.wikipedia.org/wiki/Socionom) För tydlighetens skull kan jag klippa och klistra lite:
En socionom har kunskap om hur sociala problem uppkommer och om hur de kan förändras. De har kunskap om samhällets resurser och lagar i socialtjänstens närhet samt om hur sociala insatser dokumenteras, utvärderas och följs upp. En viktig del i en socionoms arbetsroll är att förstå det sociala samspelets betydelse för människors utveckling för att kunna bidra till att hjälpa människor att förändra sin tillvaro och utöka sitt handlingsutrymme och egenförsörjning.
Det tycker jag låter som en mycket bra kontakt för trådskaparen.
Woohoo! Ja, alla kuratorer besitter givetvis ovanstående epitet. Oavsett hur flashigt det låter att vara kurator så förändras inte hans problem bara för att någon mer känner till att det är ett problem. Föräldrar överlag har nog väldigt lite till övers för människor som vill förändra deras tillvägagångssätt vid uppfostran.
Så respekt löser detta:
"De har börjat smutskasta både mig och min kropp.
De hotar med att jag varken får gymma eller träna fotboll nå mer ."
Nädu din debattonanist, det finns tillräckligt med kids där ute som mår dåligt och inte löser man det genom att göra uppror mot sina föräldrar för att få TEH RESPECT(!).
Buhu, buhu. Vad som betraktas som "smutskastade av kropp" är nog högst individuellt, och det finns nog få snorungar som aldrig någonsin fått sin kropp kommenterad av sina föräldrar eller människor i sin närhet. Varför de är motståndare till styrketräning och fotboll är bortom mina vildaste aningar, men någonting säger mig att det har väldigt lite att göra med en negativ inställning till dessa former av aktivitet. Antagligen är det en form av bestraffning för någonting trådskaparen anser vara för löjligt att berätta om, eller så är hans föräldrar uppenbart korkade. Om det sista alternativet stämmer bättre än det första så kanske det inte är så hemskt att flytta hemifrån trots allt? Det svenska skyddsnätet subventionerar mer än gärna problemfamiljer, var så säker.
Allting baseras på respekt, eller hur?
Woohoo! Ja, alla kuratorer besitter givetvis ovanstående epitet. Oavsett hur flashigt det låter att vara kurator så förändras inte hans problem bara för att någon mer känner till att det är ett problem. Föräldrar överlag har nog väldigt lite till övers för människor som vill förändra deras tillvägagångssätt vid uppfostran.
Har du någonsin funderat över hur svårt det är för en tonåring att säga till sina föräldrar? För föräldrarnas del så brukar alltid försvaren komma igång ganska så omgående i form av diverse indragningar etc. Vi vet fortfarande inte hur allvarligt det här är, om det bara är en grov överdrift av trådskaparen eller om det verkligen är ett helvete för honom.
Det jag ser på Minis citat är en person som kan hjälpa honom med hur han ska gå tillväga för att komma i bättre kontakt och hamna på samma våglängd som sina föräldrar.
Sen tycker jag att vi lugnar oss tills det är gjort, vi vet knappt nånting.
Woohoo! Ja, alla kuratorer besitter givetvis ovanstående epitet. Oavsett hur flashigt det låter att vara kurator så förändras inte hans problem bara för att någon mer känner till att det är ett problem. Föräldrar överlag har nog väldigt lite till övers för människor som vill förändra deras tillvägagångssätt vid uppfostran.
Inte alla, men inte alla är tanter i kuddrum som klappar på huvudet som du verkar tro. Det den här killen verkar behöva är att reda upp om hans situation är orimlig och vad han i så fall kan göra åt det. Det tror jag är betydligt bättre och mer konstruktivt än att någon Jöns på nätet tipsar om att vara auktoritär och tuffa till sig.
Buhu, buhu. Vad som betraktas som "smutskastade av kropp" är nog högst individuellt, och det finns nog få snorungar som aldrig någonsin fått sin kropp kommenterad av sina föräldrar eller människor i sin närhet. Varför de är motståndare till styrketräning och fotboll är bortom mina vildaste aningar, men någonting säger mig att det har väldigt lite att göra med en negativ inställning till dessa former av aktivitet. Antagligen är det en form av bestraffning för någonting trådskaparen anser vara för löjligt att berätta om, eller så är hans föräldrar uppenbart korkade. Om det sista alternativet stämmer bättre än det första så kanske det inte är så hemskt att flytta hemifrån trots allt? Det svenska skyddsnätet subventionerar mer än gärna problemfamiljer, var så säker.
Så med det sagt tycker du fortfarande att det är dumt att prata med en kurrator som kan hjälpa honom?
Iofs, dumme mej som inte tänkte på att de lär ut sådant på hemkunskapen nu för tiden. Det är ju bara att packa och dra. Nemaz problemaz.
Edit: I hooden där du bor med brushorna kanske allt handlar om respekt, men för en 16 åring med problem i hemmet gäller inte samma spelregler.
Har du någonsin funderat över hur svårt det är för en tonåring att säga till sina föräldrar? För föräldrarnas del så brukar alltid försvaren komma igång ganska så omgående i form av diverse indragningar etc. Vi vet fortfarande inte hur allvarligt det här är, om det bara är en grov överdrift av trådskaparen eller om det verkligen är ett helvete för honom.
Det jag ser på Minis citat är en person som kan hjälpa honom med hur han ska gå tillväga för att komma i bättre kontakt och hamna på samma våglängd som sina föräldrar.
Sen tycker jag att vi lugnar oss tills det är gjort, vi vet knappt nånting.
Jag vet mycket väl hur svårt det är att agera gentemot föräldrars vilja, men likväl hur viktigt det faktiskt är att göra det. Indragna månadspengar är givetvis ohållbart i längden, förutsatt att föräldrarna faktiskt bryr sig om barnen. Det finns gränser för hur mycket man kan styra ett folk genom finansiella metoder, vilket snabbt noteras om vi relaterar till samhället i övrigt.
Woohoo! Ja, alla kuratorer besitter givetvis ovanstående epitet. Oavsett hur flashigt det låter att vara kurator så förändras inte hans problem bara för att någon mer känner till att det är ett problem. Föräldrar överlag har nog väldigt lite till övers för människor som vill förändra deras tillvägagångssätt vid uppfostran.
Hans förväntningar på kuratorn är väl inte bara att ha någon att berätta för, utan just att få lite kvalificerade (inte så säkert att han får det här på ett internetforum nej..) råd om hur han ska gå tillväga. Kanske är det en lösning att få föräldrarna att ta honom på allvar om de vet att han kontaktat kuratorn och kanske kan de få hjälp med att förstå varandra bättre. Det kan ju handla om missförstånd, vilka förväntningar man har på varandra och kuratorn kanske kan ha en idé om vilka förväntningar som är rimliga.
Vi har ingen aning ju, en kurator kan nog bena ut bättre? Lite exempel:
Nu spekulerar jag lite, men säg att föräldrarna kanske har lite taskig ekonomi för tillfället. Fotbollen och gymet kanske kostar, killen kanske vill ha kvalitétskäk, prottepulver, han kanske vill ha hotellfrukost fast de serverar gröt hemma osv. Föräldrarna bekostar gärna detta, men kräver i gengäld att han bidrar mer hemma om de tex måste arbeta över för att täcka kostnaderna. När han klagar på detta, kanske de känner sig pressade och tycker att han har förändrats och blivit kroppsfixerad (gymrelaterat?) - vi vet ju inte exakt VAD de sagt.
Spekulerar åt andra hållet, säg att killen blir dåligt bemött hemma. Han respekteras inte som person, föräldrarna försöker inte samarbeta utan ger "order" och förväntar sig lydnad. Hans andhål är träningen, som straff för att han ens vågar klaga är att de vill förbjuda den. De inser inte att han är en ung man som växer och sånt kostar massa käk. Dessutom kränker de honom psykiskt iom negativa omdömen om hans kropp.
Summa kardemumma - vi VET inte. En kurator kanske kan få en mer nyanserad bild, reda ut det som inte fungerar och få upp ögonen på föräldrarna över situationens allvar. I vilket fall kan han snacka med någon öga mot öga, med någon som har tystnadsplikt men agerar om läget kräver det.
tigerofsweden
2007-08-22, 23:50
Summa kardemumma - vi VET inte. En kurator kanske kan få en mer nyanserad bild, reda ut det som inte fungerar och få upp ögonen på föräldrarna över situationens allvar. I vilket fall kan han snacka med någon öga mot öga, med någon som har tystnadsplikt men agerar om läget kräver det.
Varför tycker alla det är så intressant att spekulera och leka Dr Phil?!
Gå till en kurator och prata ut ordentligt så du får hjälp av någon kompetent person som finns till för just såna här problem! Hoppas de löser sig!
Inte alla, men inte alla är tanter i kuddrum som klappar på huvudet som du verkar tro. Det den här killen verkar behöva är att reda upp om hans situation är orimlig och vad han i så fall kan göra åt det. Det tror jag är betydligt bättre och mer konstruktivt än att någon Jöns på nätet tipsar om att vara auktoritär och tuffa till sig.
Har du någonsin pratat med en kurator eller psykolog? Oavsett deras metoder och kunskap så kan de orimligen bestrida ett despotiskt föräldrapar. Fundamentet i trådskaparens väg mot mer frihet är ökad respekt hemifrån, och jag är tveksamt inställd till att denna respekt härstammar ur ett samtal med en kurator som bara får ta del av en ynglings subjektiva berättelse. Du får kalla mig Jöns om du vill, men det förändrar inte det faktum att hans situation beror på bristande respekt från föräldrarna.
Varför tycker alla det är så intressant att spekulera och leka Dr Phil?!
Gå till en kurator och prata ut ordentligt så du får hjälp av någon kompetent person som finns till för just såna här problem! Hoppas de löser sig!
Ja.Vettigare är att han får hjälp. Live. På riktigt.
Har du någonsin pratat med en kurator eller psykolog? Oavsett deras metoder och kunskap så kan de orimligen bestrida ett despotiskt föräldrapar. Fundamentet i trådskaparens väg mot mer frihet är ökad respekt hemifrån, och jag är tveksamt inställd till att denna respekt härstammar ur ett samtal med en kurator som bara får ta del av en ynglings subjektiva berättelse. Du får kalla mig Jöns om du vill, men det förändrar inte det faktum att hans situation beror på bristande respekt från föräldrarna.
Vet du nåt som vi inte vet? Även du har ju bara hört en subjektiv version från honom? Ändå uttalar du dig säkert om att det är ett faktum att hans situation beror på bristande respekt från föräldrarna. Det vet vi inte, just därför vi tycker det lät bra att han ska gå till någon som har det som yrke att reda ut sånt.
Vore intressant att få veta varför du skulle vara bättre lämpad än en sådan att bedöma vad det är som bör göras. Oj, nu lät jag arg men jag är faktiskt bara nyfiken. :)
Hans förväntningar på kuratorn är väl inte bara att ha någon att berätta för, utan just att få lite kvalificerade (inte så säkert att han får det här på ett internetforum nej..) råd om hur han ska gå tillväga. Kanske är det en lösning att få föräldrarna att ta honom på allvar om de vet att han kontaktat kuratorn och kanske kan de få hjälp med att förstå varandra bättre. Det kan ju handla om missförstånd, vilka förväntningar man har på varandra och kuratorn kanske kan ha en idé om vilka förväntningar som är rimliga.
Vi har ingen aning ju, en kurator kan nog bena ut bättre? Lite exempel:
Nu spekulerar jag lite, men säg att föräldrarna kanske har lite taskig ekonomi för tillfället. Fotbollen och gymet kanske kostar, killen kanske vill ha kvalitétskäk, prottepulver, han kanske vill ha hotellfrukost fast de serverar gröt hemma osv. Föräldrarna bekostar gärna detta, men kräver i gengäld att han bidrar mer hemma om de tex måste arbeta över för att täcka kostnaderna. När han klagar på detta, kanske de känner sig pressade och tycker att han har förändrats och blivit kroppsfixerad (gymrelaterat?) - vi vet ju inte exakt VAD de sagt.
Spekulerar åt andra hållet, säg att killen blir dåligt bemött hemma. Han respekteras inte som person, föräldrarna försöker inte samarbeta utan ger "order" och förväntar sig lydnad. Hans andhål är träningen, som straff för att han ens vågar klaga är att de vill förbjuda den. De inser inte att han är en ung man som växer och sånt kostar massa käk. Dessutom kränker de honom psykiskt iom negativa omdömen om hans kropp.
Summa kardemumma - vi VET inte. En kurator kanske kan få en mer nyanserad bild, reda ut det som inte fungerar och få upp ögonen på föräldrarna över situationens allvar. I vilket fall kan han snacka med någon öga mot öga, med någon som har tystnadsplikt men agerar om läget kräver det.
Om situationen snarare förefaller som ditt förstnämnda exempel så har trådskaparen uppenbarligen förvrängt verkligheten rejält, eller så är han en onödigt krävande snorunge. Oavsett vilket så är det apodiktiskt positivt för hans utveckling att skaffa ett eget boende: om han de facto har det schysst i hemmet så blir hans utflyttande ett påtagligt möte med världen, och om han rätteligen har två illasinnade föräldrar så är det ju ovillkorligen ett lyckligt slut på historian. Jag ger mig dock rätten att påstå att han sannolikt har det ganska drägligt när allt kommer till kritan.
Om situationen snarare förefaller som ditt förstnämnda exempel så har trådskaparen uppenbarligen förvrängt verkligheten rejält, eller så är han en onödigt krävande snorunge. Oavsett vilket så är det apodiktiskt positivt för hans utveckling att skaffa ett eget boende: om han de facto har det schysst i hemmet så blir hans utflyttande ett påtagligt möte med världen, och om han rätteligen har två illasinnade föräldrar så är det ju ovillkorligen ett lyckligt slut på historian. Jag ger mig dock rätten att påstå att han sannolikt har det ganska drägligt när allt kommer till kritan.
Så tycker du. Vad han själv tycker vet vi inte. Eller om det just nu är praktiskt genomförbart.
Personligen tycker jag att det bästa vore att lösa situationen istället för att fly den. Få människor är monster. De flesta agerar utifrån hur de uppfattar en situation, vad de tror är det bästa sättet att agera och utifrån sina förutsättningar. Kanske behöver de bara prata lite, komma överens om vad som är ok och inte är ok, förhandla med varandra så att de kommer fram till något alla tycker är ok. Man kanske inte får igenom allt, men det är definitivt mer moget och vuxet att hantera en situation och förvänta sig och ge respekt än att lämna den som den är. Tycker jag.
Vet du nåt som vi inte vet? Även du har ju bara hört en subjektiv version från honom? Ändå uttalar du dig säkert om att det är ett faktum att hans situation beror på bristande respekt från föräldrarna. Det vet vi inte, just därför vi tycker det lät bra att han ska gå till någon som har det som yrke att reda ut sånt.
Vore intressant att få veta varför du skulle vara bättre lämpad än en sådan att bedöma vad det är som bör göras. Oj, nu lät jag arg men jag är faktiskt bara nyfiken. :)
Du menar alltså att deras påstått elaka och egenmäktiga beteende inte härstammar ur föreställningen att de finner sina preferenser mer fördelaktiga än trådskaparens gällande uppfostran och utveckling? Om så är fallet kan vi snabbt konstatera att de är skrupelfria och djupt samvetslösa, vilket definitivt är ett argument för att skaffa sig en egen adress. I vilket fall som helst så respekterar de inte hans vilja, eller hur?
Du menar alltså att deras påstått elaka och egenmäktiga beteende inte härstammar ur föreställningen att de finner sina preferenser mer fördelaktiga än trådskaparens gällande uppfostran och utveckling? Om så är fallet kan vi snabbt konstatera att de är skrupelfria och djupt samvetslösa, vilket definitivt är ett argument för att skaffa sig en egen adress. I vilket fall som helst så respekterar de inte hans vilja, eller hur?
Jag har faktiskt inte en susning om hur elaka de är. Jag tvivlar inte på att TS uppfattar dem som sådana just nu, men jag har ingen aning om vad som egentligen hänt.
I verkligheten hade dina omdömen om hans föräldrar snuddat vid förtal. I vår lilla värld här kan jag väl säga så mycket som att OM de nu är som du beskriver dem, så behöver de väl vakna upp och inse att deras lille pojk håller på att bli vuxen. Ett bra sätt att visa det på är att bete sig mer moget än vad de gör, visa att man är beredd att förhandla och argumentera för sin sak. Det är svårt att kräva respekt, visar man respekt blir man däremot lättare respekterad och tagen på allvar. Vilket jag faktiskt inte tror att han blir om han flyr fältet.
Dessutom är det hans föräldrar vi snackar om, det är värdefullt att behålla en hyfsad relation till dem om det går. Vem vet, de kanske inte är dumma i huvudet utan bara tagna på sängen av att vara tonårsföräldrar? Bättre att han försöker samarbeta om det går än att skapa en större spricka mellan dem.
Men, återigen, jag tror inte vi är rätt personer att bedöma saken. Killen skulle ju vända sig till någon kompetent så vi får väl önska honom lycka till! :)
Jag har faktiskt inte en susning om hur elaka de är. Jag tvivlar inte på att TS uppfattar dem som sådana just nu, men jag har ingen aning om vad som egentligen hänt.
I verkligheten hade dina omdömen om hans föräldrar snuddat vid förtal. I vår lilla värld här kan jag väl säga så mycket som att OM de nu är som du beskriver dem, så behöver de väl vakna upp och inse att deras lille pojk håller på att bli vuxen. Ett bra sätt att visa det på är att bete sig mer moget än vad de gör, visa att man är beredd att förhandla och argumentera för sin sak. Det är svårt att kräva respekt, visar man respekt blir man däremot lättare respekterad och tagen på allvar. Vilket jag faktiskt inte tror att han blir om han flyr fältet.
Dessutom är det hans föräldrar vi snackar om, det är värdefullt att behålla en hyfsad relation till dem om det går. Vem vet, de kanske inte är dumma i huvudet utan bara tagna på sängen av att vara tonårsföräldrar? Bättre att han försöker samarbeta om det går än att skapa en större spricka mellan dem.
Men, återigen, jag tror inte vi är rätt personer att bedöma saken. Killen skulle ju vända sig till någon kompetent så vi får väl önska honom lycka till! :)
Snälla lellan, om du på allvar anser att mina omdömen snuddar vid förtal så förvånas jag över dina mycket briställiga juridiska kunskaper. Såvitt jag vet har jag varken namngivit någon eller hävdat omdömenas sanningsenlighet, utan enbart tolkat deras beteenden och skrivit en analys baserad på hans egna berättelse.
I övrigt märker jag att våra betraktelsesätt knappast divergerar nämnvärt. Om föräldrarna inte vill deras son illa så finns det givetvis ingen anledning för dem att behandla honom illa eller på ett sätt där han får psykiska men. Detta bör trådskaparen vara väl medveten om, och om han inte redan diskuterat deras uppfostringsmetoder med sina föräldrar så förvånas jag ytterligare en gång över varför man skriver en tråd innan man gjort allt som man själv förmår och förstår.
Grabbens bevekelsegrund är uppenbar: att bli illa behandlad av amoraliska eller oförstående föräldrar sätter givetvis käppar i det hjul som ska rulla fortare och fortare innan det slutligen rullar så fort att han är redo att ta fullkomligt ansvar över hela sitt liv. Om utvecklingen hämmas av hans föräldrar så är det med största sannolikhet bäst att han istället för att bromsas i sin utveckling tvingas rulla fortare än han egentligen förmår. Däremot är jag övertygad om att hans situation kan förbättras radikalt om han anser det nödvändigt, samtidigt som han egentligen förstår mycket väl varför föräldrarna "håller hårt" i tyglarna. Allting är förvisso en balansgång, och ju bättre relation han åstundar, ju mer kommer han troligen att behöva acklimatisera sig.
Mitt råd är skriva ned alla tankar på ett papper, kalla föräldrarna till möte, och sedan tala för sin sak. Om det inte förändrar situationen så kommer ingenting, oavsett kuratorbesök, att göra det.
All respekt för kuratorer, men på vilket sätt menar du att dessa är behjälpliga för trådskaparen? Ingen kurator i världen förändrar hans föräldrars beteende.
Kanske inte, men de kanske kan hjälpa till med det där att "börja agera som en tuffing" eller ja, att man blir starkare.
Inte så lätt att tuffa till sig själv på egen hand om mår skit och är nedtryckt (
(hur det förhåller sig vad gäller just trådskaparen vet jag förstås inte utan snackar generellt)
Prata med kuratorn kan bereda vägen för utomstående att komma in i bilden och hjälpa OP med att prata med föräldrarna. Det är mycket lättare för vuxna att fatta om en annan vuxen pratar med dem, speciellt en person som kan få dem att förstå saker och ting om hur OP egentligen känner sig. Vilket borde vara steg 2 efter kurator.
Man måste börja någonstans och kuratorn kan eller kanske inte är bästa alternativet(från person till person), men det är värt ett försök, sen får man helt enkelt utgå från det till nästa steg. Steg 2 borde vara öppenpsykriatisk avdelning. Det finns många ungdomar som mår skit i det här landet, och det blir knappast bättre om man inte försöker med flera olika alternativ att rätta till problemen.
Jag tycker inte det är orimligt för alla ungdomar som mår dåligt att söka sig till öppenpsykriatik avdelning med sina problem vad det nu än må vara, det är därför dessa ställen finns där.
Är det så svårt att förstå mina inlägg att du behöver fråga vad jag anser även fast jag redan skrivit det ett flertal gånger? Själv hade jag en väldigt strikt uppfostran fram till att mina föräldrar skilde sig, även om jag innan det var en stark förespråkare för att bestrida krav å det kraftfullaste. Huruvida det är intressant för diskussionen är dock bortom min förståelse.
Min poäng var att respekt ackumuleras genom moget och auktoritärt beteende, inte genom snack med kuratorer om sin ohållbara situation. Om han vill slippa vara sina föräldrars slav så är det nog bäst att han ser till att låta bli, oavsett vad det resulterar i för behandling från hans överordnade. Tids nog ändras deras krav markant, oavsett föräldratyp.
Som sagt: Skulle det vara något motsatsförhållande mellan att gå till tex en kurator och att börja ta plats här i världen?
Metal_boy_
2007-08-23, 02:45
Generellt sett är det idiotiskt att skicka ut sina barn långt innan de kan tänkas vara redo att bo ensamma. Tidigt utflyttande barn läser mindre ofta vidare på akademisk nivå än genomsnittet, och denna statistik grundas sannerligen ur bristande stöd hemifrån inför studier. Att flytta hemifrån innan man ens är myndig verkar vara en trend som härstammar från underklassen.
Är det Herr Översittare som talar? Vad säger att det är så bra att läsa på dessa nivåer? Det är ju inte direkt brist på folk som gör det.
Den erfarenhet av långtidsstuderande bland folk jag känner är att dom gör inte nåt märkvärdigt idag.
1: Dom studerar fortfarande, lite ämnen hit och dit och har studieskulder upp till öronen. 2: Dom har hoppat av och tagit något lågbetalt jobb som dom ska betala av skulderna med också. 3: Dom är klara men har tagit ett lågbetalt jobb, för det finns inga jobb inom det dom har utbildat sig till. Medans dom som gick yrkesinriktat jobbar och tjänar pengar. Så vart är klassfrågan? Jag ser den inte iaf. Men, det är ju bara min erfarenhet.
Nonamenoshame
2007-08-23, 06:14
Tack för svaren allihopa.
Har visat mamma och pappa det mesta vettiga här i och de har börjat få lite medsmak. Inte allt men lite har de fattat.
Blir kurator eller nån annan person att snacka med nån dag nu i veckan .
Står man på olika sidor om myntet kan den andra sidan se hur elak ut som helst. Ofta bottnat ur brist på förstående. Men det kan ändå vara så svårt att lösa, kanske går det inte direkt att lösa för tillfället. Då uppfattningarna är så skilda.
Däremot akn det säkert alltid blir bättre. Disskussion är aldrig fel. Det kan vara svårt att prata ut, alla har vi hämningar. Men försök, ta mod och prata gärna med den där kuratorn. Det är ju hennes jobb så var inte rädd för det.
Tack för svaren allihopa.
Har visat mamma och pappa det mesta vettiga här i och de har börjat få lite medsmak. Inte allt men lite har de fattat.
Blir kurator eller nån annan person att snacka med nån dag nu i veckan .
vad bra
Det verkar som om dina föräldrar ändå är mottagliga och kan lyssna på argument. Då finns det hopp.
Sen är det lätt att man själv målar upp en bild av hur saker och ting är och när man sen sätter sig ner och pratar så upptäcker man att den andra inte alls tänkte så som man trodde. Kommunikation är underskattat.
Jag tycker ni ska försöka lada i ett slags schema.
Ett schema över hela din tid.
Där skoltiden är inne och där ni lägger in det du ska hjälpa till med hemma och din träning. Då blir det överskådligt över hur dina dagar ser ut och om det fungerar eller inte. Dessutom får ni samma bild av hur dina dagar ser ut. Idag tror jag ni har olika uppfattning och därav skillnaden i uppfattning om hur mycket du kan göra hemma
Kurator är bra, inte minst för att det är bra att ha någon utomstående att bara kräkas upp allt man känner. Bara att lätta hjärtat kan hjälpa utan att någonting annat behöver förändras.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.