Visa fullständig version : Mättnadskänsla
Jag har aldrig nånsin i mitt liv kunnat äta långsamt, tugga noga, känna när jag är mätt och då sluta äta. Jag har alltid ätit mina måltider på 5 minuter, för att det är gott och ofta ofta så mycket att jag mår illa... En av anledningarna till att jag var överviktig från ca 7 till 19 års ålder, som ni förstår...
Nu har jag gått ner alla mina överviktskilon, men har fortfarande kvar att jag äter tills jag mår illa, om jag inte äter efter ett matschema och vet att 200 gr köttfärssås med 225 g pasta kan jag lasta upp på tallriken och äta, för det är lagom (jag väger all min mat).
Har i massa år kastat avundsjuka blickar på de "naturligt" smala människorna som äter lite, känner sig mätta och då är nöjda. Och tänk de som kan ha godis hemma utan att äta upp allt direkt! I alla fall så känner jag att det vore underbart att ha den egenskapen. Är det nåt som kan tränas upp?
Jag funderar på att försöka göra det och kanske under en tid (så länge det krävs) inte ha bestämda mattider, utan känner jag mig hungrig äter jag lite, långsamt och noga... Känner efter... Är jag mätt? Om jag är det äter jag inget mer, är jag inte det äter jag... Vad tror ni, kan det funka? Det vore så skönt att automatiskt kunna äta lagom för att stå still i vikt och inte måste mäta och väga all mat resten av livet...
Larsson85
2007-08-06, 14:32
Tränar du något? Om inte så tror jag det är ditt första steg till att bli fri från att behöva väga all mat ständigt.
På vilket sätt skulle träningen hjälpa?
Och ja, just nu löper jag 3-4 ggr per vecka (ca 20 km), promenerar 5 km/dag (eller cyklar 15 km de dagar jag jobbar) och styrketränar två helkroppspass per vecka. Sen nåt halvår tillbaka har jag aldrig tränat mindre än 5 pass i veckan, så jag tränar massor. Och det har inte hjälpt mitt problem det minsta än.
Ät långsamt och tugga ordentligt först och främst, sen enbart lyssna på hungerkänslorna kan leda lätt till viktökning om du inte har koll på vilka livsmedel som mättar bäst.
Det finns massor som påverkar hur mättande man upplever maten som, bara en sån sak som VAD det är man äter spelar roll. Sen kan man fråga sig väg 'mätt' är. Jag äter mig nästan aldrig mätt, däremot äter jag tills jag inte längre är hungrig och det är en helt annan sak.
Att äta mindre portioner och aldrig vänta mer än 3 timmar mellan måltiderna brukar förespråkas av somliga. Har du testat det? Man äter automatiskt mindre om man påbörjar en måltid när man inte är direkt hungrig.
Om godis och liknande skapar ångest för dig kanske du ska låta bli att köpa det, eller bara köpa väldigt små mängder. Något mycket litet att unna sig till efter-maten-kaffet, eller när man nu är sugen.
Och ja, självdisciplin kan man träna upp till viss del. Allt börjar hos en själv.
Det finns massor som påverkar hur mättande man upplever maten som, bara en sån sak som VAD det är man äter spelar roll. Sen kan man fråga sig väg 'mätt' är. Jag äter mig nästan aldrig mätt, däremot äter jag tills jag inte längre är hungrig och det är en helt annan sak.
Jag syftade på att äta tills jag inte längre är hungrig.
Att äta mindre portioner och aldrig vänta mer än 3 timmar mellan måltiderna brukar förespråkas av somliga. Har du testat det? Man äter automatiskt mindre om man påbörjar en måltid när man inte är direkt hungrig.
Ja, så har jag ätit i flera år. Men det kräver en stooor portion disciplin av mig då, eftersom när jag väl äter vill jag gärna äta mycket. Har på senare tiden gått över till tre större måltider, det funkar bättre. Nu kan jag dessutom inte äta var tredje timma då jag börjat jobba.
Om godis och liknande skapar ångest för dig kanske du ska låta bli att köpa det, eller bara köpa väldigt små mängder. Något mycket litet att unna sig till efter-maten-kaffet, eller när man nu är sugen.
Jag har aldrig sånt hemma, jag köper bara typ på lördag för att äta på lördag kväll... Men ofta faller jag för frestelsen att köpa oftare. :( Jobbar dessutom i en matvarubutik, vilket inte gör saken lättare.
Och ja, självdisciplin kan man träna upp till viss del. Allt börjar hos en själv.
Har tränat i 4 år nu och det blir inte lättare. :(
Jodå, det blir lite lättare för varje år men det tar tid innan man får resultat. Ingen tröst kanske, iofs.
Fast en sak som kan fungera är t ex att börja med sallad. En strimlad vitkålssallad t ex före maten dämpar det värsta suget efter mat. Eller sallad på 4-5 stora tomater i klyftor, en halv gurka, lite huvudsallad och en halv burk majs. Du har säkert en massa recept på sallader själv du kan ta till.
Fördelen är att sallader kan man äta nästan väldigt mycket av utan att det blir speciellt många kcal av det.
Jag har inte provat själv, men somliga säger att om de tar en mindre tallrik äter de mindre omedvetet. Kan stämma, kanske. Det kan vara värt att testa?
Om du inte hinner äta mat varje gång kan det kanske hjälpa lite med en frukt?
Tintomara
2007-08-06, 15:12
Jag har gjort samma erfarenhet som du - att snabbätande leder till överätning och övermättnad. Långsamätande hjälper mig att bättra känna mättnad INNAN magen står i fyra hörn.
Det här med att väga och mäta... Skulle du inte kunna använda en lite enklare metod? Typ ögonmått och tumregler i stil med "halva tallrinken med grönsaker", "inte stapla på höjden", "frukt i stället för bullar till fika" osv. Då får du inte exakt kalorikoll visserligen, men måste du ha det? Om det vissa dagar blir lite fler kalorier (pga att viss mat är mer energität) så blir det ju andra dagar i stället färre kalorier. Om du äter varierat.
Jodå, det blir lite lättare för varje år men det tar tid innan man får resultat. Ingen tröst kanske, iofs.
Fast en sak som kan fungera är t ex att börja med sallad. En strimlad vitkålssallad t ex före maten dämpar det värsta suget efter mat. Eller sallad på 4-5 stora tomater i klyftor, en halv gurka, lite huvudsallad och en halv burk majs. Du har säkert en massa recept på sallader själv du kan ta till.
Fördelen är att sallader kan man äta nästan väldigt mycket av utan att det blir speciellt många kcal av det.
Jag har inte provat själv, men somliga säger att om de tar en mindre tallrik äter de mindre omedvetet. Kan stämma, kanske. Det kan vara värt att testa?
Jag äter alltid massa sallad/grönsaker till varje måltid. När jag vet hur mycket jag ska äta är det inga problem egentligen, jag äter det och sen tvingar jag mig att vara nöjd. Det funkar, men jag skulle vilja ha det naturligt att när jag inte är hungrig vill jag inte äta mer. Men jag kan äta hur mkt som helst bara för det är gott...
Om du inte hinner äta mat varje gång kan det kanske hjälpa lite med en frukt?
Grejen är ju att jag inte hinner äta frukt heller... Jag åker hemifrån vid 10:15, börjar jobba vid 11:00, har en rast på 30 minuter vid 15-16 och slutar 19:30 (en halvtimmes cykling hem). Dessutom mättar aldrig frukt mig när jag är hungrig. Äpplen blir jag bara mer hungrig av. Frukt äter jag när jag är sugen, bara för att dämpa suget.
Men nu var det ju inte mina matvanor jag ville ha hjälp med, utan det psykiska att kunna känna sig nöjd när man ätit så man inte är hungrig längre.
swanstah
2007-08-06, 18:04
Jag har inte provat själv, men somliga säger att om de tar en mindre tallrik äter de mindre omedvetet. Kan stämma, kanske. Det kan vara värt att testa?
Det stämmer. Det kan vara så att jag är vrålhungrig, men innan jag äter och lägger upp maten på tallriken så äter jag först 1/3 eller 1/2 tallrik med grönsaker och sallad, de dämpar suget och man får i sig sina gröna nyttigheter som kroppen behöver. Mycket smidigt! :)
swanstah
2007-08-06, 18:07
Men nu var det ju inte mina matvanor jag ville ha hjälp med, utan det psykiska att kunna känna sig nöjd när man ätit så man inte är hungrig längre.
Finns inga genvägar här. Det är bara självdisciplin som gäller. Bita ihop och bara gilla läget helt enkelt. Om du äter mindre hela tiden, låt säga tills du inte är hungrig längre (alltså inte tills du är mätt), så kommer kroppen att till slut vänja sig vid ett lägre intag och du kommer inte kunna vräka i dig den mängd som förr.
Så om du håller ut så kommer det bli lättare med tiden och du kommer automatiskt äta mindre. Självdisciplin. ;)
Finns inga genvägar här. Det är bara självdisciplin som gäller. Bita ihop och bara gilla läget helt enkelt. Om du äter mindre hela tiden, låt säga tills du inte är hungrig längre (alltså inte tills du är mätt), så kommer kroppen att till slut vänja sig vid ett lägre intag och du kommer inte kunna vräka i dig den mängd som förr.
Så om du håller ut så kommer det bli lättare med tiden och du kommer automatiskt äta mindre. Självdisciplin. ;)
+1
Om det inte finns mer att förbättra i matvanorna så är det bara att bita ihop och gilla läget som sagt.
Finns inga genvägar här. Det är bara självdisciplin som gäller. Bita ihop och bara gilla läget helt enkelt. Om du äter mindre hela tiden, låt säga tills du inte är hungrig längre (alltså inte tills du är mätt), så kommer kroppen att till slut vänja sig vid ett lägre intag och du kommer inte kunna vräka i dig den mängd som förr.
Så om du håller ut så kommer det bli lättare med tiden och du kommer automatiskt äta mindre. Självdisciplin. ;)
Jag tror inte jag riktigt har fått fram det jag menar. Väger jag min mat äter jag inte för mycket, jag äter tills jag inte är hungrig längre. Det krävs inte mycket för det, jag känner min kropp så pass väl och äter så bra mat att jag utan problem kan ligga på 1500 kcal/dag och aldrig känna hunger.
MEN det är inte det som är problemet. Det jag skulle vilja är att jag känner mättnad = nöjd. Alltså att lära mig att när jag är mätt är jag också nöjd och belåten och vill inte ha mer mat. Jag har ätit lagom med mat i 4 år så att jag legat på en normal vikt, men jag kan fortfarande inte känna mig nöjd på den nivån.
Långa perioder har jag klarat hålla vikten utan att väga maten också, men fortfarande är jag aldrig nöjd, jag får tygla mig själv stenhårt för att inte äta för mycket. Jag kan äta tills jag inte är hungrig / mätt / proppmätt / illamående - det spelar ingen roll. Jag är fortfarande inte nöjd. Är jag så mätt att jag mår illa längtar jag oftast till att jag ska bli lite mindre mätt så jag kan äta igen. Eller så äter jag ändå och blir ännu mer illamående...
pragmatist
2007-08-06, 21:40
Det finns människor som av naturen har sådan aptit och hungerkänslor att de aldrig kommer kunna äta sig riktigt mätta och nöjda utan att skena i vikt. De får kämpa mot hungern hela livet för att hålla normalvikt. Inte det svar du ville ha antagligen men så är det.
Ett tips kan jag dock komma med och det är varma drycker och soppor, som tenderar mätta betydligt bättre än deras energiinnehåll indikerar i övrigt.
Grandmaster
2007-08-07, 00:37
Jag tror inte jag riktigt har fått fram det jag menar. Väger jag min mat äter jag inte för mycket, jag äter tills jag inte är hungrig längre. Det krävs inte mycket för det, jag känner min kropp så pass väl och äter så bra mat att jag utan problem kan ligga på 1500 kcal/dag och aldrig känna hunger.
MEN det är inte det som är problemet. Det jag skulle vilja är att jag känner mättnad = nöjd. Alltså att lära mig att när jag är mätt är jag också nöjd och belåten och vill inte ha mer mat. Jag har ätit lagom med mat i 4 år så att jag legat på en normal vikt, men jag kan fortfarande inte känna mig nöjd på den nivån.
Långa perioder har jag klarat hålla vikten utan att väga maten också, men fortfarande är jag aldrig nöjd, jag får tygla mig själv stenhårt för att inte äta för mycket. Jag kan äta tills jag inte är hungrig / mätt / proppmätt / illamående - det spelar ingen roll. Jag är fortfarande inte nöjd. Är jag så mätt att jag mår illa längtar jag oftast till att jag ska bli lite mindre mätt så jag kan äta igen. Eller så äter jag ändå och blir ännu mer illamående...
Jag har jobbat med många som har samma problem som du har och i vissa fall upplever man att små mål om dagen som snarare retar hungern än tillfredställer den
Min variant av periodisk fasta, Leangains, innebär att du äter all mat inom en åtta timmars period och fastar i sexton timmar. Det innebär att du kan äta tre rejäla måltider om dagen och under fastan blir du dessutom inte hungrig när du vant dig vid mönstret. Du bör kanske ta dig en titt på tråden Periodisk Fasta som diskuterar konceptet en del.
Mina rekommendationer går alltså stick i stäv mot de generiska rekommendationerna om måltidsfrekvens här på forumet, men jag har tillräckligt mycket bakom mig i form av empiriska studier och mina egna/mina klienters resultat, för att hävda att denna metod kan vara mycket lämpligare för vissa personer än det traditionella måltidsmönstret som oftast ses bland aktiva tränande (5-6 mål om dagen, äta var 2-3 timme osv).
Doctor Snuggles
2007-08-07, 05:29
Ett lätt sätt är att blunda.
Du äter alltså med helt och hållet stängda ögon. Vi äter oftast väldigt visuellt och det gör en stor skillnad om man låter smaksinnet ta över mer av sensationerna.
Inte nog med att du antagligen kommer att bli mättare snabbare (du kanske t.o.m. blir överraskad att inte allt du gillat förut kommer att smaka lika bra längre), iom att du tillfredställer smaklökarna snabbare, så är det rent praktiskt rätt svårt att äta snabbt med stängda ögon. *whistle*
Var ngt program med nån hypnositör som gav det tipset.
Jag har jobbat med många som har samma problem som du har och i vissa fall upplever man att små mål om dagen som snarare retar hungern än tillfredställer den
Min variant av periodisk fasta, Leangains, innebär att du äter all mat inom en åtta timmars period och fastar i sexton timmar. Det innebär att du kan äta tre rejäla måltider om dagen och under fastan blir du dessutom inte hungrig när du vant dig vid mönstret. Du bör kanske ta dig en titt på tråden Periodisk Fasta som diskuterar konceptet en del.
Mina rekommendationer går alltså stick i stäv mot de generiska rekommendationerna om måltidsfrekvens här på forumet, men jag har tillräckligt mycket bakom mig i form av empiriska studier och mina egna/mina klienters resultat, för att hävda att denna metod kan vara mycket lämpligare för vissa personer än det traditionella måltidsmönstret som oftast ses bland aktiva tränande (5-6 mål om dagen, äta var 2-3 timme osv).
Låter som en bra idé, det ska jag prova. Det stämmer bra att många små mål bara retar hungern hos mig, och eftersom jag gillar att äta mycket när jag väl äter (jag har svårt att äta lite, äter hellre mycket eller inte alls) så tror jag det kan vara nåt för mig faktiskt. :)
Ett lätt sätt är att blunda.
Du äter alltså med helt och hållet stängda ögon. Vi äter oftast väldigt visuellt och det gör en stor skillnad om man låter smaksinnet ta över mer av sensationerna.
Inte nog med att du antagligen kommer att bli mättare snabbare (du kanske t.o.m. blir överraskad att inte allt du gillat förut kommer att smaka lika bra längre), iom att du tillfredställer smaklökarna snabbare, så är det rent praktiskt rätt svårt att äta snabbt med stängda ögon. *whistle*
Var ngt program med nån hypnositör som gav det tipset.
Hehe, ja det kanske vore en idé. Dock så har jag två barn att mata/se till att de äter vid matbordet och det är inte direkt så att jag får matro...
Tror att mitt matbeteende inte blivit bättre för att jag de senaste tre åren inte haft tid att i princip njuta av en enda måltid, jag får slänga i mig maten för att öht hinna äta, eller så får jag äta medan barnen gnäller. Plus att jag flänger omkring och hämtar saker, matar o.s.v. vid varje måltid.
Ska i alla fall bli bättre på att äta långsamt, koncentrera mig på maten o.s.v. Och så ska jag försöka med periodisk fasta, så ska jag se om det blir bättre. Tack för tipsen :)
Har du funderat över om det handlar om psykologiska orsaker. Det kan handla om att det fattas något annat i livet och man känner en tomhet(hunger) fast det handlar inte om mat utan något annat som fattas. Hur mycket man än äter så känner man inte mättnad utan har ett ständigt sug egentligen inte hunger men det känns som det.
Själv försöker jag dricka mycket och äta mycket sallad för att känna mättnad men jag har själv svårt för att bli nöjd utan kan äta mycket mat. En uttänjd magsäck kan också göra det svårt att bli mätt vilket jag tror jag själv har.
Tugga riiiiiktigt ordentligt när du äter.
En tugga klassas som färdig när den är som potatismos.
Jag lovar dig att du kommer att ge din kropp tid och chans att känna mättnad. Tugga är sååå underskattat.
Visst det är jobbigt att äta så, det tar tid, men du behöver lägga tid på detta om du vill få bukt med problemet. Annars är det inte ett tillräckligt stort problem för dig...
Tips ur boken: Mattillåtet
Larsson85
2007-08-07, 08:21
På vilket sätt skulle träningen hjälpa?
Och ja, just nu löper jag 3-4 ggr per vecka (ca 20 km), promenerar 5 km/dag (eller cyklar 15 km de dagar jag jobbar) och styrketränar två helkroppspass per vecka. Sen nåt halvår tillbaka har jag aldrig tränat mindre än 5 pass i veckan, så jag tränar massor. Och det har inte hjälpt mitt problem det minsta än.
Då är det uppenbarligen inte träning som är problemet. Det jag menade på är att om man knappt rör på sig så fungerar kroppen så klart mycket sämre, inte minst är ämnesomsättningen mycket lägre.
Låter som en bra idé, det ska jag prova. Det stämmer bra att många små mål bara retar hungern hos mig, och eftersom jag gillar att äta mycket när jag väl äter (jag har svårt att äta lite, äter hellre mycket eller inte alls) så tror jag det kan vara nåt för mig faktiskt. :)
Har prövat Grandmasters IF metod i några veckor nu och det funkar väldigt bra faktiskt. Jag är som dig att jag inte har någon botten, dock har det kommit på senare år (bulk *whistle* ) så jag har haft lite mer koll på det och inte lidit av det som dig.
Rekommenderar i alla fall att du testar det, känns gott som fasen att få käka massa på kvällen och veta att det är (relativt) lugnt :eating:
Tugga riiiiiktigt ordentligt när du äter.
En tugga klassas som färdig när den är som potatismos.
Jag lovar dig att du kommer att ge din kropp tid och chans att känna mättnad. Tugga är sååå underskattat.
Visst det är jobbigt att äta så, det tar tid, men du behöver lägga tid på detta om du vill få bukt med problemet. Annars är det inte ett tillräckligt stort problem för dig...
Tips ur boken: Mattillåtet
Fortfarande är det inte att bli mätt som är problemet...
Har du funderat över om det handlar om psykologiska orsaker. Det kan handla om att det fattas något annat i livet och man känner en tomhet(hunger) fast det handlar inte om mat utan något annat som fattas. Hur mycket man än äter så känner man inte mättnad utan har ett ständigt sug egentligen inte hunger men det känns som det.
Ja, jag har funderat över det... och kommit fram till att det förmodligen är i alla fall 99% psykologiskt. :( Mina glädjestunder är i livet är med choklad framför TV:n typ (det är vad jag ser fram emot) men det känns alltid lika tomt efteråt... Beror förmodligen på att jag varit föräldraledig/arbetslös i 4 år nu och är otroligt less på att och uttråkad av att gå hemma att jag bara vill spy. *spy* Visserligen har jag jobbat i tre veckor nu, men det känns inte bättre. Jag vill bara bort, vill vara ensam, vill vara människa utan barn (mina barn är med mig överallt alltid, min man tar aldrig ut dem utan mig). *suck*
Vet inte hur jag ska ta mig ur den här känslan riktigt faktiskt...
Mor/far-föräldrar som kan ta småttingar en vecka, så du får dig en rast att göra precis vad du vill, med eller utan man? De skulle säkert bli störtförtjusta. Hehe!
Eller om man kan komma överens om att varannan helg så är de hos någon av din mans/dina föräldrar. Då är det ju en gång i månaden per förälder, men en hel helg varannan vecka som du kan känna dig ledig.
Ledig att få tillbaka ork att älska dem ännu mer, menar jag givetvis.
Inga andra släktingar som kan dela ansvaret lite? Det de är till för ju. ;]
/Kim
Min mans föräldrar bor 60 mil härifrån, så de går inte att räkna med. Att nån skulle ta dem en vecka kan jag inte heller räkna med. Jag har min mamma, min pappa (de är skilda) och min mormor som tar dem med jämna mellanrum, men oftast bara en i taget, så det blir ingen helvila. Dessutom jobbar jag nu i princip varje helg och det är ju svårt att få nån att ta barnen på veckorna, de jobbar ju.
Nu är det dock länge sen jag/vi hade avlastning, min pappa brukar vara rätt bra på att ta dem regelbundet, men det har inte blivit så... nu när mamma och pappa haft semester har de varit bortresta och inte tagit barnen alls. Ska dock fråga min mormor om hon kanske kan ta båda barnen en natt i alla fall nästa vecka (hon är pensionär) så jag får lugn och ro (och gå och se Simpsons-filmen). :P
Det kanske kunde vara läge att prata med barnens far också om att du behöver få tid för dig själv?
Jag förstår att du behöver egen tid för dig själv, men han kan inte läsa dina tankar. Det är nog bäst om du säger exakt hur du känner till honom.
Det kanske kunde vara läge att prata med barnens far också om att du behöver få tid för dig själv?
Jag förstår att du behöver egen tid för dig själv, men han kan inte läsa dina tankar. Det är nog bäst om du säger exakt hur du känner till honom.
Ja, jag vet... men jag mår så dåligt när jag ställer det kravet på honom. Känns som jag prackar på honom att ta barnen när han egentligen inte vill (han visar inte mycket intresse av att göra saker med dem om han inte måste) och då kan jag ändå inte njuta av att vara själv. Jag har hittills aldrig njutit, kunnat ta det lugnt och mått bra när jag haft egentid och han har tagit barnen. Jag mår bara dåligt att barnen ska känna att de är en belastning, eftersom min man - om han får välja - istället vill sitta vid datorn.
Edit: Däremot kan jag njuta om mina föräldrar/min mormor har barnen, för då vet jag att de tar hand om dem för att de vill.
Mmm. men man är ju två om att skaffa barn, och blir du inte avlastad snart så kanske du också börjar se dem som en belastning?
Ta ett ordentligt snack med din man där du berättar precis som du känner, inte bara slänger ur dig i förbifarten " kan inte du ta barnen nån gång då".
om du berättar precis hur du känner kan han ju inte säga att det är fel.
Du är ju en människa med behov även om du är mamma.
Om han inte är van att vara ensam med barnen kanske det känns läskigt att ha det fulla ansvaret och han kanske behöver en övergångsperiod. Isf kan ni ju börja med kortare stunder som han är med barnen och sedan utökar ni dem?
Mmm. men man är ju två om att skaffa barn, och blir du inte avlastad snart så kanske du också börjar se dem som en belastning?
Ta ett ordentligt snack med din man där du berättar precis som du känner, inte bara slänger ur dig i förbifarten " kan inte du ta barnen nån gång då".
om du berättar precis hur du känner kan han ju inte säga att det är fel.
Du är ju en människa med behov även om du är mamma.
Om han inte är van att vara ensam med barnen kanske det känns läskigt att ha det fulla ansvaret och han kanske behöver en övergångsperiod. Isf kan ni ju börja med kortare stunder som han är med barnen och sedan utökar ni dem?
Ja, jag vet. Men grejen är den att antingen säger jag "Nu tar du med barnen ut" eller så blir det inget. Han kan säga typ "I helgen tar jag barnen och gör det och det" men det händer aldrig. Och jag hatar att säga åt folk vad de ska göra...
Jag jobbar ju nu och han har barnen helt själv under tiden jag är på jobbet, inga problem där. Men är jag hemma så "skiter" han i dem. Om nån gnäller, behöver nåt eller vad som helst så är det jag som får ta det. Jag vet att det beror på mig också, att jag alltid har gjort allt och har svårt att låta bli att lägga mig i och låta honom ta hand om barnen på sitt sätt.
Sen är det också svårt eftersom han inte tycker om att vara med barnen i lekparken och nåt annat har han liksom inte att göra med dem. Då får jag fara iväg själv, men det jag vill är att få vara hemma, själv och ta det lugnt. Dessutom "vägrar" han göra sånt som barnen tycker är kul om han inte själv gillar det. Och han gillar inte att bada/vara på stranden, lekparken, gå promenader, vara i skogen eller typ... nånting... :(
Ett enklare sätt och antagligen bekvämare än grandmasters periodisk fasta är att höja proteinintaget.
En kost hög i protein procentuellt sett mättar bättre än kost hög i vare sig fett eller kolhydrater. Dock njuter man inte lika mycket av måltider höga i protein än kolhydrater etc.
Google sökning gav detta;
http://www.google.se/search?client=firefox-a&rls=org.mozilla%3Asv-SE%3Aofficial&channel=s&hl=sv&q=Protein+satiety&meta=&btnG=Google-s%C3%B6kning
Ett enklare sätt och antagligen bekvämare än grandmasters periodisk fasta är att höja proteinintaget.
En kost hög i protein procentuellt sett mättar bättre än kost hög i vare sig fett eller kolhydrater. Dock njuter man inte lika mycket av måltider höga i protein än kolhydrater etc.
Google sökning gav detta;
http://www.google.se/search?client=firefox-a&rls=org.mozilla%3Asv-SE%3Aofficial&channel=s&hl=sv&q=Protein+satiety&meta=&btnG=Google-s%C3%B6kning
Jag ligger redan på ett (för) högt proteinintag, över 2g/kg kroppsvikt per dag brukar det bli.
På din beskrivning låter det som om din man behöver växa upp och komma ut i verkligheten. Tillverkar man barn skall man också ta hand om dem. Om han hellre vill sitta och spela dator har egentligen inte med saken att göra, barnen behöver umgås med sin pappa också. Det finns dessutom en möjlighet att han upptäcker att han faktiskt kan tycka att det är rätt kul att vara med sina barn om han får hålla på ett tag - han vore inte den första pappan i världshistorien som "oförhappandes" gjorde den upptäckten. En annan sida av saken är att det är möjligt att du är med och gräver din egen grav här; jag är inte helt säker på att det är den bästa lösningen för någon att du ständigt "avlastar" din man från det jobbiga att vara tillsammans med sina (era!) barn och dina (era!) barn från det jobbiga att vara en belastning för sin far. Att det inte är den bästa lösningen för dig har du ju i princip redan klargjort. Jag tycker som Milia att det kanske vore på plats att du tar ett snack med din man om problemet.
Tintomara
2007-08-07, 21:54
Sen är det också svårt eftersom han inte tycker om att vara med barnen i lekparken och nåt annat har han liksom inte att göra med dem. Då får jag fara iväg själv, men det jag vill är att få vara hemma, själv och ta det lugnt. Dessutom "vägrar" han göra sånt som barnen tycker är kul om han inte själv gillar det. Och han gillar inte att bada/vara på stranden, lekparken, gå promenader, vara i skogen eller typ... nånting... :(
Hm... Är du säker på att du inte har TRE barn...?
Men allvarligt talat, du menar väl inte att han förväntar sig att du ensam ska göra alla tråkiga/jobbiga föräldrasysslor? Medan han i lugn och ro väljer ut de få som han själv är road av? (Kan inte låta bli att undra hur den modellen skulle funka i vuxenlivet i övrigt, t.ex på jobbet. "Vaddå ingår i mina arbetsuppgifter? Nej, jag vill inte sortera post eller städa i arkivet - det är ju tråkigt! Jag vill bara sitta framför datorn och spela spel. DET är kul så DET gör jag...")
Jag ligger redan på ett (för) högt proteinintag, över 2g/kg kroppsvikt per dag brukar det bli.
Antal gram protein per kilo kroppsvikt är totalt irrelevant om man vill uppnå det du vill, dvs mättnadskänsla.
Det väsentliga är istället proteinintaget i förhållande till kolhydrat och fettintaget, procentuellt sett ur energisynpunkt.
Om en hög andel av energin från din kost kommer från protein mättar din kost bättre än om energin kommer från kolhydrater eller fett, man vet inte riktigt varför än man har försökt hitta samband med t.ex grehlin och insulinutsöndringar men som sagt, inconclusive.
eppenjet
2007-08-07, 22:19
Klassiska bantningsupplägget är väl 6 små måltider om dagen istället för 3 stora..
Grandmaster
2007-08-08, 03:48
Antal gram protein per kilo kroppsvikt är totalt irrelevant om man vill uppnå det du vill, dvs mättnadskänsla.
Det väsentliga är istället proteinintaget i förhållande till kolhydrat och fettintaget, procentuellt sett ur energisynpunkt.
Om en hög andel av energin från din kost kommer från protein mättar din kost bättre än om energin kommer från kolhydrater eller fett, man vet inte riktigt varför än man har försökt hitta samband med t.ex grehlin och insulinutsöndringar men som sagt, inconclusive.
Medieras bl a via peptid YY.
När vi nu talar om en högproteindiet kan jag rekommendera sept. numret av BODY som kommer innehålla en uppdaterad version av Den Termogena Dieten.
Antal gram protein per kilo kroppsvikt är totalt irrelevant om man vill uppnå det du vill, dvs mättnadskänsla.
Det väsentliga är istället proteinintaget i förhållande till kolhydrat och fettintaget, procentuellt sett ur energisynpunkt.
Om en hög andel av energin från din kost kommer från protein mättar din kost bättre än om energin kommer från kolhydrater eller fett, man vet inte riktigt varför än man har försökt hitta samband med t.ex grehlin och insulinutsöndringar men som sagt, inconclusive.
Och för tionde gången så var det inte mättnadskänslan som var problemet, utan att vara nöjd när jag är mätt.
Klassiska bantningsupplägget är väl 6 små måltider om dagen istället för 3 stora..
Jag har ätit 5-6 mål om dagen i flera år, funkar inte alls lika bra för mig som de 3 större målen som jag börjat med på sista tiden.
På din beskrivning låter det som om din man behöver växa upp och komma ut i verkligheten. Tillverkar man barn skall man också ta hand om dem. Om han hellre vill sitta och spela dator har egentligen inte med saken att göra, barnen behöver umgås med sin pappa också.
Grejen är ju bara den att han inte spelar när han sitter vid datorn - han jobbar. Han har eget företag och jobbar hemma. Men hans jobb är också hans intresse och han sitter 12-16 timmar om dagen. Det gör också att jag inte vet om han är väldigt upptagen med jobb eller om han skulle kunna gå ifrån - för oavsett så sitter han vid datorn om jag inte kör honom därifrån.
En annan sida av saken är att det är möjligt att du är med och gräver din egen grav här; jag är inte helt säker på att det är den bästa lösningen för någon att du ständigt "avlastar" din man från det jobbiga att vara tillsammans med sina (era!) barn och dina (era!) barn från det jobbiga att vara en belastning för sin far. Att det inte är den bästa lösningen för dig har du ju i princip redan klargjort. Jag tycker som Milia att det kanske vore på plats att du tar ett snack med din man om problemet.
Nej, jag vet att det inte är nån bra lösning att avlasta honom hela tiden. Men jag har ju pratat med honom förut, vi har satt upp datatider, bestämt att han ska ta barnen vid vissa tidpunkter - det fungerar i en dag, sen är det tillbaka till samma sak igen.
Jag vet, det måste till en förändring. Jag kommer snart må riktigt riktigt dåligt om jag ska hålla på som nu (6:00-12:00 - ta hand om barn + försöka träna, 12:00-20:00 - jobba, komma hem 20:45, slappa en timme och sen sova).
Det som också gör att det inte blir nåt, är att det alltid är bara mitt ansvar att allting händer. Att barnen tas om hand, om vi ska handla, hitta på nåt, städa o.s.v. Och jag är trött och less, jag orkar inte vara den drivande hela tiden. Jag orkar inte längre driva på när han ger upp och därför rinner allt ut i sanden.
Det verkar ju som din livssituation är den som påverkar. Du verkar själv veta var problemet ligger sedan är det bara du som kan göra något åt det. Antingen fortsätter du leva som du gör och mår dåligt eller får ni helt enkelt sätta er ner och diskutera en lösning där du förklarar hur allt ligger till. Skriv ner allt så det finns på papper. Den här situationen verkar ju inte hållbar utan du mår dåligt. Han måste förändras för annars kommer ert förhållande inte funka i längden. Du måste ställa lite krav på din partner.
Fredrik_
2007-08-09, 10:17
Och för tionde gången så var det inte mättnadskänslan som var problemet, utan att vara nöjd när jag är mätt.
Känner igen mig i det du skriver. Har ingen botten heller. Däremot äter jag inte tills jag mår illa - det låter inte riktigt sunt.
Att testa på IF är faktiskt ett bra förslag. Det är mycket lättare, i alla fall för mig, att känna mig sugen vissa perioder och fullkomligt nöjd andra perioder, än att gå omkring och vara småsugen precis hela tiden. Det är säkert mer psykologiskt än fysiologiskt, men vem bryr sig. Som en light-variant: det är kanske lättare att käka tre stora mål om dagen än sex små - eller två stora..
Det verkar ju som din livssituation är den som påverkar. Du verkar själv veta var problemet ligger sedan är det bara du som kan göra något åt det. Antingen fortsätter du leva som du gör och mår dåligt eller får ni helt enkelt sätta er ner och diskutera en lösning där du förklarar hur allt ligger till. Skriv ner allt så det finns på papper. Den här situationen verkar ju inte hållbar utan du mår dåligt. Han måste förändras för annars kommer ert förhållande inte funka i längden. Du måste ställa lite krav på din partner.
Ja, du har så rätt, så rätt... Att kunna ställa krav på andra är mitt stora problem här i livet. :(
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.