Visa fullständig version : Salt
Alfred Nobel
2007-07-31, 12:34
Vad sker om man överstiger RDI av salt under bulk/deff? Har den någon påverkan kring någon av alternativen?
Jag har hört att under en viktminskning skall man hålla sig från salt, men aldrig fått något förklaring till varför. Men om jag vänder på det hela och istället vill uppnå viktökning, behöver jag då äta mer salt?
Eller är det där bara Anna skipper prat?
Eddie Vedder
2007-07-31, 12:43
Ett överdrivet intag av natrium är inte bra, det är överhuvudtaget inte bra att överdosera mineralämnen och natrium är inget undantag.
Med mycket salt bestående av 100% natriumklorid blir det såklart mycket natrium. Finns t.ex. mineralsalt där natriumhalten är lägre och som även innehåler kalium och magnesium. Kalium och natrium.
Ett överdrivet natriumintag kan leda till högt blodtryck och hjärt-kärlsjuklighet i längden samt ökad utsöndring av kalium via urinen så att balansen mellan kalium och natrium försämras.
Så ett moderat intag av natriumklorid via koksalt kan ju vara att rekommendera då väldigt mycket mat redan är saltad. Jag läste t.ex. din frukost förut och den innehöll ju bl.a. mjukt bröd, knäckebröd, keso, mjukost och makrill i tomatsås. Allt detta är ju redan saltat så mycket av maten vi äter är saltat redan från början så natriumintaget blir knappast för lågt för att man slutar salta på själv.
"Vi svenskar äter 10 till 12 gram salt per dag. Det är dubbelt så mycket salt som vi ”borde” äta. Rekommendationen är 5 till 6 gram salt per dag, vilket är ungefär lika mycket som en tesked.
För mycket salt kan vara en orsak till högt blodtryck, vilket i sin tur ökar risken för att man ska drabbas av hjärtinfarkt, hjärtsvikt, stroke och skador på njurarna.
60 – 70 procent av allt salt vi får i oss kommer från färdiga livsmedel som charkprodukter, bröd, matfett, ost och färdigmat. Den mängden salt är svår att styra över som enskild konsument. "
(Livsmedelsverket)
I mina öron låter det som att det vore klokt att inte salta extra på maten och ta det lilla lugna med färdigmat t ex.
Å andra sidan, om man konditionsidrottar mycket (i över en timme åtminstone) och svettas floder måste man väl ersätta det redan under passets gång?
Livsmedelseverket räknar väl inte med att man idrottar hårt? Deras rekommendationer gäller väl "vanligt folk" s a s?
Alfred Nobel
2007-07-31, 12:55
Ett överdrivet intag av natrium är inte bra, det är överhuvudtaget inte bra att överdosera mineralämnen och natrium är inget undantag.
Med mycket salt bestående av 100% natriumklorid blir det såklart mycket natrium. Finns t.ex. mineralsalt där natriumhalten är lägre och som även innehåler kalium och magnesium. Kalium och natrium.
Ett överdrivet natriumintag kan leda till högt blodtryck och hjärt-kärlsjuklighet i längden samt ökad utsöndring av kalium via urinen så att balansen mellan kalium och natrium försämras.
Så ett moderat intag av natriumklorid via koksalt kan ju vara att rekommendera då väldigt mycket mat redan är saltad. Jag läste t.ex. din frukost förut och den innehöll ju bl.a. mjukt bröd, knäckebröd, keso, mjukost och makrill i tomatsås. Allt detta är ju redan saltat så mycket av maten vi äter är saltat redan från början så natriumintaget blir knappast för lågt för att man slutar salta på själv.
Allright! Behövde bara få det bekräftat. Jag är en jäkel på att salta extra till maten och gärna andra kryddor också. Får bli att hålla kontroll påt i framtiden bara :)
Jag kom på en sak...
Det sjuka är att morsan har oftast svaren på allt, fast jag törs inte tro på henne. Eller hon har ingen grundlig fakta eller på något sett kan hon bevisa det hon hävdar,men...
"Lille gosse, man kan äta allt i rimlig mängd utan att behöva ha ångest eller vara orolig om sin hälsa. Men sen gäller det att röra på sig också, annars får man ett dåligt hjärta. Du vet ju hur det gick för min far. Han led av övervikt och det blev för påfrestande för hjärtat att det kolappsade. Gör som mig, ät en portion och nöj dig med det. Blir jag inte mätt väntar jag några minuter och finns det fortfarande hunger tar jag en liten portion till..."
Om jag inte har hört den där frasen minst ett tusentals gånger är jag redan död :)
Livsmedelseverket räknar väl inte med att man idrottar hårt? Deras rekommendationer gäller väl "vanligt folk" s a s?Deras rekommendationer gäller säkert för "vanligt folk" först och främst.
Men man svettas inte bort så mycket salt direkt. Under en fotbollsmatch i varmt väder svettas en fotbollspelare i snitt lite under 3g. Med andra ord bör en tränande individ som äter som medelsvensson fortfarande dra ner lite på sitt natriumintag.
Okej, jag gissar att en maratonlöpare borde ligga aningen högre än det i så fall och en kampsportare något lägre i saltförbrukning eller vad man nu ska kalla det. Vad händer om man, mot förmodan, lyckas få i sig för lite salt då? För mycket salt hittar jag massor av information om, men inte det omvända.
Eddie Vedder
2007-07-31, 13:24
På tok för lite natrium kallas för hyponatremi, något som har orsakat dödsfall hos uthållighetsidrottare då dom svettats floder men bara ersatt förlusterna med vatten.
På tok för lite natrium kallas för hyponatremi, något som har orsakat dödsfall hos uthållighetsidrottare då dom svettats floder men bara ersatt förlusterna med vatten.
Tack! Så var det!
Nu gick det genast lättare att hitta mer information också, med rätt sökterm :D
På tok för lite natrium kallas för hyponatremi, något som har orsakat dödsfall hos uthållighetsidrottare då dom svettats floder men bara ersatt förlusterna med vatten.Hyponatremi sker pga av att man dricker för mycket vätska. Det sker inte om man dricker rimliga mängder vätska oavsett hur hårt man påfrestar kroppen under ett lopp. Svettning har en väldigt liten, om ens någon, inverkan. Att tillföra salt i energidrycken för att motverka hyponatremi har också väldigt liten inverkan utan det är i stort sett endast intag av för mycket vätska som orsaker hyponatremi.
De första fallet av hyponatremi i samband med uthållighetsidrott dokumenterades år 1981. Innan finns det inga raporterad fall pga att man förr inte intog överdrivet med vatten i samband med träning och tävling.
Det var en mycket intressant (och rolig) diskussion om detta i british journal of sport medicine för några månader sen. Slutsatsen hos de som jag ansåg vann diskussionen var att det är pga av lobying från diverse sportdrycks tillverkare från USA som folk har börjat dricka för mycket vätska.
Diskussionen börjar med denna text för de som är intresserade och har tillgång:
http://bjsm.bmj.com/cgi/content/extract/40/7/567
Ett intressant citat från senare inlägg i diskussionen:
Thus, the message that the sporting public received was not that athletes should "consume the maximal amount of fluids during exercise that can be tolerated ... or up to a rate equal to that lost in sweat", but that they should simply drink "as much as tolerable". Or, in the text of the Gatorade advertisement published in the New York Runner in January/February 2002, "at least [our emphasis] 40 oz of fluid every hour (ie, 1200 ml/h) or your performance could suffer".
In the 2002 Boston Marathon, the incidence of EAH was 13%,2 with one death.3 By contrast, we have yet to encounter the first case of EAH in 42 km marathon runners in either South Africa or New Zealand, and the incidence of EAH in ultra-endurance events such as the 226 km New Zealand4 or South African Ironman Triathlons5 or the 90 km Comrades Marathon footrace in South Africa6 is uncommon, despite the fact that these events last for up to 17 and 12 h, respectively.
Kan tilläggas att i Nya Zeeland och Syd Afrika sprids informationen att man ska drick när man är törstig eller max lika mycket som man svettas.
Artikeln om boston maraton som tas upp i citatet.
http://content.nejm.org/cgi/content/abstract/352/15/1550
Hyponatremi sker pga av att man dricker för mycket vätska. Det sker inte om man dricker rimliga mängder vätska oavsett hur hårt man påfrestar kroppen under ett lopp. Svettning har en väldigt liten, om ens någon, inverkan. Att tillföra salt i energidrycken för att motverka hyponatremi har också väldigt liten inverkan utan det är i stort sett endast intag av för mycket vätska som orsaker hyponatremi.
De första fallet av hyponatremi i samband med uthållighetsidrott dokumenterades år 1981. Innan finns det inga raporterad fall pga att man förr inte intog överdrivet med vatten i samband med träning och tävling.
Det var en mycket intressant (och rolig) diskussion om detta i british journal of sport medicine för några månader sen. Slutsatsen hos de som jag ansåg vann diskussionen var att det är pga av lobying från diverse sportdrycks tillverkare från USA som folk har börjat dricka för mycket vätska.
Diskussionen börjar med denna text för de som är intresserade och har tillgång:
http://bjsm.bmj.com/cgi/content/extract/40/7/567
Ett intressant citat från senare inlägg i diskussionen:
Kan tilläggas att i Nya Zeeland och Syd Afrika sprids informationen att man ska drick när man är törstig eller max lika mycket som man svettas.
Artikeln om boston maraton som tas upp i citatet.
http://content.nejm.org/cgi/content/abstract/352/15/1550
Och i normala fall (inte vid träning) ska man dricka CP mycket för att få hyponatremi, över 20 liter... Så där behöver man knappast vara rädd för att dricka för mycket!
Fast... Vätskebrist om cirka 1% ger en ungefär 10%-ig minskning av kapaciteten. Man upplever inte törst förrän vid cirka 2% vätskebrist.
Låter konstigt att man rekommenderar idrottsmän, som ska prestera maximalt helta tiden, att dricka när de är törstiga då..?
Fast... Vätskebrist om cirka 1% ger en ungefär 10%-ig minskning av kapaciteten. Man upplever inte törst förrän vid cirka 2% vätskebrist.
Låter konstigt att man rekommenderar idrottsmän, som ska prestera maximalt helta tiden, att dricka när de är törstiga då..?Rekommendationerna är till motionärer som springer långa lopp och som förhoppningsvis tränar för hälsans skull och ser tävlingen som en kul sak. Vill man vara lite mer exakt kan man väga sig före och efter ett längre träningspass, vid en temperatur som motsvarar den man ska tävla i, för att se hur man sköter sett vätskeintag. Väger man mer före träningen än innan ska man dra ner på vätskan, minst tills man väger lika mycket. Är det ett pass över >20km ska man räkna med och sikta mot en viss viktminskning då man förlorar vikt när man förbränner kolhydrater som INTE ska ersättas med vätska.
Mängden salt kan man med fördel anpassa efter hur mycket salt man klarar av att inta utan att må illa eller bli dålig i magen. Nått gram salt för mycket är ingen fara.
Elitidrottsmän som "måste" prestera har förhoppningsvis vett nog att ta reda på lite mer exakt hur mycket vätska och salt de förlorar under en viss sträcka vid en viss temperatur och anpassar sitt intag inviduellt efter den informationen för att kunna prestera maximalt.
Ett intressant abstract till
Early human ancestors evolved hunting in the midday heat on the dry African savannah and developed favourable biological adaptations that permit prolonged running in the heat. These physiological adaptations must have included the capacity to sweat profusely to maintain a low body temperature when running for 4-6 hours in dry heat, an absence of adverse consequences from developing mild to moderate fluid deficits caused by sweat losses during the hunt, a serum osmolality based thirst mechanism and the ability to 'outrun their thirst' (to resist the deleterious psychological and other effects of severe thirst). Until the early 1970s, the guidelines for fluid ingestion during exercise were not to drink and are consistent with this interpretation. By 1996, guidelines stated, "individuals should be encouraged to consume the maximal amount of fluids during exercise that can be tolerated without gastrointestinal discomfort up to a rate equal to that lost from sweating," and this was interpreted by some as "to drink as much as tolerable." This article argues that humans are designed to drink just enough to maintain plasma osmolality, not necessarily bodyweight, both at rest and during exercise. Drinking to maintain bodyweight may impair exercise performance by inducing a weight penalty and may increase the probability of exercise-associated hyponatraemia in slow marathon runners.1: Noakes TD.
Hydration in the marathon : using thirst to gauge safe fluid replacement.
Sports Med. 2007;37(4-5):463-6.
Kan nämnas att Noakes är den som drivit frågan mot de gällande rekommendationerna i USA mest och att han möjligen är lite vinklad åt andra hållet. De som argumenterar för den andra sidan är oftast anställda av diverse läskföretag så jag väljer att lyssna mer på Noakes :)
Nitrometan
2007-07-31, 17:14
Väger man mer före träningen än innan ska man dra ner på vätskan, minst tills man väger lika mycket.
Va? Väga mer före vad än innan vad?
Va? Väga mer före vad än innan vad?hehe, ska stå "Väger man mer efter träningen än innan..". Var lite stressad när jag skrev det.
Rekommendationerna är till motionärer som springer långa lopp och som förhoppningsvis tränar för hälsans skull och ser tävlingen som en kul sak.
Oki, jag fattade det som att det var råd till idrottare. Om det är mer allmäna råd låter det vettigare :)
Fast... Vätskebrist om cirka 1% ger en ungefär 10%-ig minskning av kapaciteten. Man upplever inte törst förrän vid cirka 2% vätskebrist.
Låter konstigt att man rekommenderar idrottsmän, som ska prestera maximalt helta tiden, att dricka när de är törstiga då..?
Anledningen är väl att vid 1% så kan kroppen själv balansera det genom öka ADH utsöndringen...
Har salt ngn annan funktion an att stabilisera vatskebalansen?
Det (natrium) är en elektrolyt, så mineralen är involverad i signalering.
Hum, kanske måste se över mitt saltintag. Börjar fundera om det finns risk för att man äter för lite.
Jag äter normalt inga charkprodukter, ingen ost, inget bröd, inga färdiglagade. Dock är det självklart så att det någon gång äts pytt i panna, hemlagad hamburgare med bröd eller bjuds på en macka med skinka. Dock kan det gå många dagar utan något sådant intag. Jag använder mineralsalt, men väldigt sparsamt. Brukar inte salta gröten, broccolin etc.
Natrium rekomendationen låg ju ändå ganska högt. Samtidigt tränar man ju en hel del och har lätt för svettning. En ide vore kanske att byta till vanligt salt istället för mineralsaltet.
Det är mycket att tänka på med kosten, lätt att det blir en överdrift åt något håll.
Problemet är nog snarare jodbrist om man aldrig saltar själv. Mat är i regel jodfattig, och industriellt matsalt är inte jodberikat.
Problemet är nog snarare jodbrist om man aldrig saltar själv. Mat är i regel jodfattig, och industriellt matsalt är inte jodberikat.
Jovisst. Mineralsaltet innehåller dock jod. Fast då är ju frågan hur stora mängder som behövs för att nå behovet av jod? Saltning sker ju ändå när man lagar pasta, ris och ägg t.ex. Inga stora mängder men ett visst intag blir det iaf.
En tesked (3g) jodberikat salt per dag täcker RDI (150ug) jod.
Finns jod i flera vitamineraltillskott också.
Tidigare låg jag på ett intag av 2g salt om dagen (räknade på alla livsmedel jag åt). Detta var när jag läste rekommendationerna om salt och därmed slutade salta (eftersom jag inte såg någon poäng med det eftersom jag inte tycker salt gör så mycket för smaken utan oftast tvärtom).
När jag väl såg att jag hade ett så lågt intag så började jag dock salta igen. Mina krampproblem kan förmodligen delvis haft att göra med detta.
Sen är jag å andra sidan inte medelsvensson varken när det gäller träning eller kost.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.