Träna med två motsatta sjukdomar

[Masson]

Hej alla kunniga. Nu har jag en riktig kluring åt er.

Min mor har länge försökt gå ner i vikt. Hon är ute varje dag och tar promenader 1-3h. Problemet är att hon är drabbad av sjukdomen MG (Myastinia Gravis) som tröttar ut och stänger av musklerna vid för hårt arbete.
Dessutom är hon drabbad av Fibromyalgi, en sjukdom vars kroniska smärta lindras genom muskelanvändning. Hon har även frozen sholder och kan inte gå med stavar eller göra liknande rörelser.

Frågan är då: Hur kan hon kunna träna för att gå ner i vikt när hon har dessa sjukdomar?

Kön: Kvinna
Vikt: 90Kg
Längd: 169cm
Ålder: 52år
Målvikt: 68Kg
Enligt Bennedict får hon äta ca 1800-2000 vid 1.2-1.3 i aktivitetsfaktor.

Tack för hjälpen.*cupid*

[Allan]

Nummer ett - man kan inte träna bort den typen av övervikt. Man måste justera kosten, hur trist det än låter. Men det är ännu mer viktigt när man på sikt kommer att vara tvungen att träna. Hennes kroppsvikt kommer att begränsa den lilla effekt regelbunden styrketräning kommer att ge henne.
Själv skulle jag i det här läget rekommendera vattengympa/träning (man kan få tips via kommunala simhallar) som en rimlig början. Och att gå ner i vikt - också för att det finns ett direkt samband mellan hennes besvär och den eventuella smärta som sjukdomarna ger henne.
Överviktiga människor lider alltid mer av t ex fibromyalgismärtor än normalviktiga. Och jag skulle vilja säga att det där är alldeles för högt räknade kalorier med avseende på den aktivitet hon kan tänkas prestera.

Kan hon promenera? I så fall köper ni talböcker och en MP3a och kör igång

[cennys]

sitta och cykla? =)

[Guddi]

Din mor borde få hjälp av både dietist och sjukgymnast.

Allan har också mångra bra tankar i sitt inlägg.

[Masson]

Nummer ett - man kan inte träna bort den typen av övervikt. Man måste justera kosten, hur trist det än låter. Men det är ännu mer viktigt när man på sikt kommer att vara tvungen att träna. Hennes kroppsvikt kommer att begränsa den lilla effekt regelbunden styrketräning kommer att ge henne.
Själv skulle jag i det här läget rekommendera vattengympa/träning (man kan få tips via kommunala simhallar) som en rimlig början. Och att gå ner i vikt - också för att det finns ett direkt samband mellan hennes besvär och den eventuella smärta som sjukdomarna ger henne.
Överviktiga människor lider alltid mer av t ex fibromyalgismärtor än normalviktiga. Och jag skulle vilja säga att det där är alldeles för högt räknade kalorier med avseende på den aktivitet hon kan tänkas prestera.

Kan hon promenera? I så fall köper ni talböcker och en MP3a och kör igång
Mamma tackar så mycket för alla svar*cupid*
Justera kosten är det som kommer väga tyngst, det har vi redan räknat med. Vattengympa tyckte jag också lät som ett bra förslag men då hon lider av inkontinens fungerar inte detta. Talböcker på mp3-spelare tyckte hon lät roligt, gäller att spara ihop till en sån! *kissass* Angående aktiviteten och kaloriförbränningen tog jag nog i lite för mycket. vi får ta och minska faktorn till 1.1 eller 1.0 tom.

[Masson]

sitta och cykla? =)

Monotona rörelser skall enligt hennes läkare inte vara bra för hennes MG. När jag var lite var vi alltid ute och cyklade men detta satte läkarna stopp för. Endå ett bra förslag, man kan ju varriera sig lite.

[Masson]

Din mor borde få hjälp av både dietist och sjukgymnast.

Allan har också mångra bra tankar i sitt inlägg.

Ja detta hade ju varit underbart, hon har varit hos sjukgymnast och gör lite rörelser för sin frozen shoulder. Detta kostar dock på tok för mycket för hennes sjukpension. Någon som känner en dietist som vill ställa upp? :thumbup:

[z_bumbi]

Både dietist och sjukgymnast bör ingår i högkostnadskyddet och med tanke på typen av sjukdomar så är hon nog inte så långt från övre gränsen bara genom sina läkarbesök, be alltså läkaren att skriva remisser till båda dietist och sjukgymnast.

[Tolkia]

Jag har för mig att frozen shoulder ofta blir bättre på sikt. Sjukgymnasthjälp är dock att rekommendera (som z_bumbi säger borde behandlande läkare kunna remittera dit; högkostnadsskyddet är f.ö. på 900 kr) och lär öka både möjligheterna till förbättring och förbättringstempot. Det är viktigt att underhålla den rörlighet som trots allt finns.

Dietisthjälp är bra både för att få veta hur mycket man kan äta och exempel på hur en matsedel med den mängd man kan äta kan se ut (något som oftast är svårt att gissa sig till själv; vikten av bra exempel kan svårligen underskattas här) och för att få stöd. Att faktiskt TRÄFFA någon, in person, kan betyda en hel del faktiskt. Dietist är i de flesta landsting också billigare än vanliga läkarbesök, eller har åtminstone varit det tidigare.

Stavgång kan nog bli ett alternativ på sikt, men tills vidare kanske, som Allan säger, vanliga promenader? Om hon har svårt med att utöva en viss aktivitet under lång tid går det lika bra att ta många, korta som att ta långpromenader; det är den totala mängden rörelse som avgör hur mycket man förbrukar, ju. En stegräknare brukar många tycka är bra för att kontrollera hur mycket man rör på sig, och även lite inspirerande eftersom det väcker "tävlingslusten".