Visa fullständig version : Insulin och viktminskning?
En bekants pappa är ganska ordentligt överviktig och har även diabetes. På senare tid har även hjärtproblem tillstött och han skulle verkligen behöva minska i vikt.
Nu är detta ingen förstahandsinformation, men enligt uppgift har en läkare sagt till honom att det kommer vara omöjligt att gå ned i vikt när han får så mycket insulin som han gör mot diabetesen.
Vad säger panelen, ligger det något i detta?
Alfred Nobel
2007-07-01, 21:04
Absolut inte, ingenting är omöjligt. Sålänge han äter mindre än vad han förbrukar så spelar det ingen roll oavsett om han är diabetiker eller ej.
Torsk_ole
2007-07-01, 21:25
Jag kan inte så mycket om diabetiker. Men jag vet att det är bra för dem att äta på bestämda tider. Läkaren kanske menar att det är svårt med en viktminskning, kanske inte omöjlig men svår. Särskilt eftersom han redan är överviktig och därför kanske haft svårt att hålla vikten tidigare. Bara lite tankar.
Som jag har förstått det kan diabetiker som insulinbehandlas ha lätt att gå upp i vikt, men jag tycker att det är en GROV överdrift att kalla det omöjligt. Det finns ju många med typ 2-diabetes som genom att gå ned i vikt och motionera mer kan hantera sin sjukdom på ett helt annat sätt än de kunde när den upptäcktes (mindre insulin osv.).
Sverker här på forumet är ett jättebra exempel på att diabetes inte är ett oöverkomligt hinder ens för att nå en väldigt bra form.
En diabetiker i god form:
December 2002 (http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=8782) (finns säkert nyare bilder om man vill leta längre).
Förra veckan. (http://www.kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=2383027&postcount=14501)
Eddie Vedder
2007-07-02, 07:41
Sverker här på forumet är ett jättebra exempel på att diabetes inte är ett oöverkomligt hinder ens för att nå en väldigt bra form.
Ja Sverker är helt klart imponerande, oavsett diabetes eller ej är ju den fysiken fantastiskt bra att uppnå.
Sedan är ju frågan om det ändå går att jämföra med personen som tråden handlar om. Sverker har ju alltid idrottat (f.d. handbollsspelare) och varit tränad hela livet. Rhinos bekant har ju ett betydligt sämre utgångsläge som överviktig och helt otränad.
Då finns ju helt klart fler hinder att överkomma för att ge kroppen bättre förutsättningar. Och nu menar jag inte förutsättningar för en scenfysik utan hälsomässiga förutsättningar, insulinkänslighet, glukostolerans fettmetabolism o.s.v. Såna saker som en vältränad person har "gratis" ("gratis" är ju förstås en sanning med modifikation då man sliter arslet av sig för att bli ordentligt vältränad men ni förstår vad jag menar:))
Rhinos bekant har ju ett betydligt sämre utgångsläge som överviktig och helt otränad.
Då finns ju helt klart fler hinder att överkomma för att ge kroppen bättre förutsättningar.
Jo, det stämmer förstås. Det kan till och med handla om någon sorts ätstörning, i form av massiv överätning, med allt det psykologiskt svåra kring att bryta en sådan. Dock ej alls säkert, jag känner honom inte närmare. Ålder ca 55 år.
Det som jag dock skulle tycka var intressant att reda ut är om just att medicinskt tillsätta insulin på något sätt skulle kunna hindra en viktnedgång? Kan det på något sätt upphäva de vanliga kcal in/ut-reglerna? Skulle det kunna bildas mer kroppsfett på samma mängd mat in när extra insulin tillsätts?
Jag kan inte så mycket om diabetes, men är inte det tillsatta insulin just till för att bara ersätta det som kroppen själv inte kan producera?
Just när det finns svåra motivationsproblem i sig känns det rätt synd om en läkare sagt att det överhuvud taget inte går. Det underlättar ju tyvärr inte för honom.
Ja Sverker är helt klart imponerande, oavsett diabetes eller ej är ju den fysiken fantastiskt bra att uppnå.
Sedan är ju frågan om det ändå går att jämföra med personen som tråden handlar om. Sverker har ju alltid idrottat (f.d. handbollsspelare) och varit tränad hela livet. Rhinos bekant har ju ett betydligt sämre utgångsläge som överviktig och helt otränad.
Då finns ju helt klart fler hinder att överkomma för att ge kroppen bättre förutsättningar. Och nu menar jag inte förutsättningar för en scenfysik utan hälsomässiga förutsättningar, insulinkänslighet, glukostolerans fettmetabolism o.s.v. Såna saker som en vältränad person har "gratis" ("gratis" är ju förstås en sanning med modifikation då man sliter arslet av sig för att bli ordentligt vältränad men ni förstår vad jag menar)
Nå, nu är jag inte riktigt så korkad att jag tror att alla med lätthet kan skaffa sig en fysik motsvarande Sverkers, diabetes eller ej, men jag tyckte att han hade sin plats i diskussionen som ett exempel för att inte det som Rhinos kompis pappas läkare påstår, att det är omöjligt för honom att gå ned i vikt, skall verka fullständigt absolut och knäckande. Vi behöver alla goda förebilder.
Givetvis är det ett tungt jobb att förbättra sin hälsa om den är väldigt dålig, men jag tycker att det är väldigt onödigt (och uppriktigt sagt ger ett ganska förmätet intryck) att framställa det som att det skulle vara omöjligt eller så sjukt svårt att det nästan är omöjligt. I alla fall med argumentet "det är (för) svårt att förbättra sin hälsa om den är dålig, eftersom hälsan är så dålig i utgångsläget". Det är ju faktiskt också så att vinsterna med en ganska liten förbättring är väldigt stora om utgångsläget är väldigt dåligt.
Insulinbehandling kan leda till att man går upp i vikt, särskilt från början. Efter vad jag förstår är risken större för patienter med diabetes typ 2. Jag vet för lite om diabetes för att säga exakt varför den här viktuppgången sker/risken för viktuppgång ökar, men jag gissar att det har att göra med att doseringen blir sämre när man sköter den med injektioner vid ett ganska litet antal tillfällen per dag (relativt sett) än när den feedbackregleras av kroppen. Detta gäller antagligen både mängden insulin och när det tillförs. Detta är dock som sagt en gissning (vi väntar på någon mer påläst). Att den här skillnaden mellan den "artificiella" regleringen och den som kroppen sköter själv blir större ju mer insulin man tar verkar ju inte helt ologiskt. Man kan alltså vidare gissa att det blir svårare för en patient att gå ned i vikt ju mer insulin han/hon tar, men att som läkare säga att det är omöjligt tycker jag är att överdriva - och att själv totalt sabotera patientes möjligheter att gå ned i vikt. Normalt sätt rekommenderas diabetespatienter att motionera, dels för den positiva effekten det har på vikten (se länk nedan där man understryker att motion på alla sätt bör uppmuntras), men också för att motion i sig har en positiv effekt på insulinkänsligheten. Om Rhinos kompis pappa börjar försöka styra upp sin kost och röra på sig mer kan vi nog på goda grunder anta att han med tiden kommer att behöva mindre insulin (särskilt om han går ned i vikt), vilket i sig kommer att göra det lättare för honom att fortsätta på sin inslagna väg (han behöver inte jobba i motvind lika mycket).
Kliniska riktlinjer för behandling av diabetes (http://www.diabetolognytt.se/riktlinjer/klinik_4.html) (från www.diabetolognytt.se)
Jag tror personligen (inte minst baserat på medelålders överviktiga män med diabetes typ 2 som jag sett i min omgivning, och på hur de har hanterat sin sjukdom) att Rhinos kompis pappa har allt att vinna på att försöka gå ned lite i vikt. Känns det som en omöjlig uppgift kan han ju försöka med att bara "leva lite hälsosammare" (vilket på sätt och vis blir samma sak, men utan det tydliga prestationskrav som en viktminskningssatsning ger): Äta bättre mat enligt en bättre måltidsordning (är han inte alltför olik den genomsnittlige överviktige medelålders mannen kan steg 1 vara att börja äta oftare, mer regelbundet och mindre åt gången; väldigt vanligt att man äter vid få tillfällen och då vansinnigt mycket) och röra på sig mer. Här har hans anhöriga en viktig roll, för det är jobbigt psykiskt att ändra livsstil, och då behöver man stöd, uppmuntran och ibland en spark i baken.
Jag hängde på en sida för flera år sedan och där fanns det ett gäng diabetiker som gått ner väldigt mycket i vikt med hjälp av typ Atkins. Nu var det inte den utan han den där fransmannen (hjärnsläpp just nu). Enligt dom var det en bra metod för just diabetiker för att det höll blodsockret på en jämn nivå. Dom fick mycket mindre svängningar och kunde minska på användandet av insulin med.
Kan vara värt att prova
hhmmm tror han hette/heter Montiguac (sp?)
Eddie Vedder
2007-07-02, 10:16
hhmmm tror han hette/heter Montiguac (sp?)
Michel Montignac.
En liten ironisk GI-metod han kör med. Väldigt kolhydratrestriktiv förstås, men rödvin är en av livsmedel med kolhydrater i som det inte var några direkta problem med för fransmannen i jämförelse med exempelis fruktjuicer och läsk.:D
Michel Montignac.
En liten ironisk GI-metod han kör med. Väldigt kolhydratrestriktiv förstås, men rödvin är en av livsmedel med kolhydrater i som det inte var några direkta problem med för fransmannen i jämförelse med exempelis fruktjuicer och läsk.:D
precis så hette han
den lät franskanpassad men den funkade för dom.
Jag tror det är bra att prova sig fram. Inte alltid bara gå på läkares råd rakt av.
nu stack jag nog ut hakan rejält
precis så hette han
den lät franskanpassad men den funkade för dom.
Jag tror det är bra att prova sig fram. Inte alltid bara gå på läkares råd rakt av.
nu stack jag nog ut hakan rejält
Det syns klart och tydligt här på forumet att det är en jättebra ide att alla testar sina egna teorier istället för att göra som kunniga människor föreslår. Varför lita på någon som studerat ämnet i fråga i ett halvt dussin år?
Jag hängde på en sida för flera år sedan och där fanns det ett gäng diabetiker som gått ner väldigt mycket i vikt med hjälp av typ Atkins. Nu var det inte den utan han den där fransmannen (hjärnsläpp just nu). Enligt dom var det en bra metod för just diabetiker för att det höll blodsockret på en jämn nivå. Dom fick mycket mindre svängningar och kunde minska på användandet av insulin med.
Kan vara värt att prova
hhmmm tror han hette/heter Montiguac (sp?)
Det finns en kategori diabetiker som får goda resultat av typ lågkolhydratkost (jag skriver "typ", eftersom jag inte är säker på hur man egentligen definierar "lågkolhydratkost"); lättare att hålla vikten, mindre blodsockersvängningar osv. Som Cilia skriver kan det vara värt att prova. Läkarkåren är dock delad här; vissa är våldsamma förespråkare (lite för okritiska i mina ögon), vissa är våldsamma antagonister (samma här fast åt andra hållet), vissa anser att det kan vara en lösning för vissa men inte för alla.
Edit: Det kanske bör tilläggas att detta inte behöver betyda att man bekänner sig till någon dietistisk religion, typ Montignacismen, Atkinsismen eller kolhydrater-är-döden-rörelsen.
Ang. att prova sig fram så tycker jag personligen att det är något man skall ha lite koll för att göra. Att experimentera med diabetes kan man de facto dö av, och det vore ju lite olägligt. Därmed inte sagt att en läkare inte kan ha fel.
Kommer förmodligen snart ett nytt insulin som inte gör att man lättare går upp i vikt.
Det syns klart och tydligt här på forumet att det är en jättebra ide att alla testar sina egna teorier istället för att göra som kunniga människor föreslår. Varför lita på någon som studerat ämnet i fråga i ett halvt dussin år?
Nu är ju inte min plan att hitta en bättre dosering av insulin eller något annat vådligt, utan höra om det är ett rimligt påstående att det ej går att gå ned i vikt om man har ett högt insulinintag.
Ola Wallengren
2007-07-02, 11:32
Påståendet är ganska rimligt om personen i fråga har kvar samma dos insulin. En viss mängd insulin kräver ju så att säga en motsvarande mängd kolhydrat för att blodsockret skall hålla sig inom det normala. man måste givetvis väga in andra faktorer här också, som energibalans och motion.
Om personen börjar motionera mera och drar ner på energiintaget och går ner i vikt kommer insulinbehovet att minska och för att inte få lågt blodsocker måste man då äta mer kolhydrater som ju i sin tur ger energi och energibalansen blir till slut +/- 0 eller positiv och vikten förblir i stort sett oförändrad.
Han bör alltså i samråd med läkare och med täta blodsockerkontroller justera sin insulindos, då kommer det förmodligen gå alldeles utmärkt att gå ner i vikt, vilket också kanske är önskvärt.
Fetknoppen
2007-07-02, 12:45
Läkaren har helt rätt när han säger att det är omöjligt att gå ner i vikt om patienten inte sänker insulindoserna- insulin är ju ett viktreglerande hormon. Stor mängd insulin resulterar i en hög kroppsvikt och liten insulinproduktion leder till viktminskning.
Sjukdomen diabetes är antingen en fullständig avsaknad av kroppsegen insulinproduktion (Typ 1), eller okänslighet för det kroppsegna insulinet (Typ 2). Typ 1 diabetes behandlas alltid med insulin emedan typ 2 diabetes ibland behandlas med insulin, men vanligen med andra mediciner som ökar kroppens känslighet för den ofta extremt höga insulinproduktion som är resultatet av höga blodsockervärden.
I en frisk individ fungerar blodsockerregleringen något förenklat enligt följande: En måltid innehållande socker spjälkas i mag/tarm-kanalen och sockret tas upp i blodbanan, vilket ger stigande blodsockervärden. Då socker i för hög eller låg koncentration i blodbanan skadar vävnaderna reagerar kroppens bukspottkörtel på de stigande nivåerna med att tillverka insulin, vilket öppnar cellmembraner och släpper in socker inuti cellerna. Detta får blodsockernivåerna att sjunka och återgå till normala värden igen.
När en frisk individ gör livsstilsförändringar med syfte att gå ner i vikt brukar detta bestå i en eller två olika saker. Den ena är att man äter mindre, vilket ger en lägre kroppsegen insulinproduktion och kroppsvikten minskar på sikt. Det andra man kan göra är att börja motionera. När detta görs ökar cellernas förmåga att ta in socker utan hjälp av insulin och precis som när man äter mindre kommer kroppen därför att tillverka mindre insulin. En kombination av ändrade kostvanor och motion ger den största effekten, men många gånger kan det räcka med att motionera mycket och fortsätta äta som vanligt. Man kan då stå stilla i kroppsvikt eller till och med öka den något, men kroppens fettmängd kommer att minska, vilket kan mätas med ett måttband.
Som diabetiker gäller precis samma sak som för friska människor. Personen i fråga måste således äta mindre och FRAMFÖR ALLT motionera mera så att insulininjektionerna kan bli mindre. Då kommer även denna individ att gå ner i vikt.
Det syns klart och tydligt här på forumet att det är en jättebra ide att alla testar sina egna teorier istället för att göra som kunniga människor föreslår. Varför lita på någon som studerat ämnet i fråga i ett halvt dussin år?
jag sa ju att det var att sticka ut hakan.
Jag måste antagligen vara den enda som har stött på läkare som är ganska loja och inte så frammåt. Antagligen är det inte med läkare som med andra yrkesgrupper. I alla andra yrkesgrupper jag har stött på så finns det olika sorts kompetens. Dom som håller sig uppdaterade och dom som är ganska lata.
Tolkia förstår vad jag menar och sammanfattar det bra.
Dom jag pratade om genomförde dieten under överinseende av sin läkare men i alla fall var läkaren inte "med" på det innan men blev förvånade över resultatet. Dom hade aldrig kunnat gissa att det skulle bli sån effekt och med så goda resultat. Därav slutsatsen att man alltid ska lyssna på sin läkare och aldrig komma med egna initiativ.
Läkaren har helt rätt när han säger att det är omöjligt att gå ner i vikt om patienten inte sänker insulindoserna- insulin är ju ett viktreglerande hormon. Stor mängd insulin resulterar i en hög kroppsvikt och liten insulinproduktion leder till viktminskning.
Som diabetiker gäller precis samma sak som för friska människor. Personen i fråga måste således äta mindre och FRAMFÖR ALLT motionera mera så att insulininjektionerna kan bli mindre. Då kommer även denna individ att gå ner i vikt.
Men då tycker jag läkaren ger ett dåligt råd. Om patienten vill gå ner i vikt är det läkarens uppgift att hjälpa honom inte att säga att det inte går om det går förutsatt att han ändrar sin livsstil.
Fetknoppen
2007-07-02, 15:46
Men då tycker jag läkaren ger ett dåligt råd. Om patienten vill gå ner i vikt är det läkarens uppgift att hjälpa honom inte att säga att det inte går om det går förutsatt att han ändrar sin livsstil.
Visst är det så, men frågan är om någon av oss verkligen vet vad läkaren sade? Jag tror att läkarens ord, där han säger att det är omöjligt att gå ner i vikt med de höga insulindoserna, är tagna ur sitt sammanhang. Om läkaren är som läkare i allmänhet så gissar jag att citatet är en del ur en diskussion där läkaren förklarat vad som krävs för en lyckad viktminskning.
Eddie Vedder
2007-07-02, 15:52
Kommer förmodligen snart ett nytt insulin som inte gör att man lättare går upp i vikt.
Det där får du väldigt gärna utveckla.:confused: Du menar ett insulin där dess främsta egenskap, d.v.s. transport av näringsämnen ut i cellerna, inte längre ska fungera?
King Grub
2007-07-02, 15:54
Det där får du väldigt gärna utveckla.:confused: Du menar ett insulin där dess främsta egenskap, d.v.s. transport av näringsämnen ut i cellerna, inte längre ska fungera?
http://www.diabetes.org/diabetesnewsarticle.jsp?storyId=15384464&filename=20070625/reuters20070625health00000027reutershealthewEDIT.x ml
Eddie Vedder
2007-07-02, 15:59
http://www.diabetes.org/diabetesnewsarticle.jsp?storyId=15384464&filename=20070625/reuters20070625health00000027reutershealthewEDIT.x ml
Intressant, det där har jag aldrig hört talas om hittills. Finns det några teorier om sideffekter och hur har det debatterats i vetenskapsvärlden?
Ola Wallengren
2007-07-02, 18:30
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/sites/entrez?Db=pubmed&Cmd=ShowDetailView&TermToSearch=17391147&ordinalpos=2&itool=EntrezSystem2.PEntrez.Pubmed.Pubmed_ResultsP anel.Pubmed_RVDocSum
Teorierna är att en jämn dosering minskar patienternas kompensationsätande för lågt blodsocker, eller att insulinet verkar med olika styrka i lever och fettväv och därmed gör att fettinlagringen i fettcellerna minskar, eller att detemir sänder kraftigare mättnadssignaler än vanligt insulin.
Läkaren har helt rätt när han säger att det är omöjligt att gå ner i vikt om patienten inte sänker insulindoserna- insulin är ju ett viktreglerande hormon. Stor mängd insulin resulterar i en hög kroppsvikt och liten insulinproduktion leder till viktminskning.
Så en stor mängd tillfört insulin gör alltså att vikten ökar. Bara för att jag skall få det lite klart för mig: Om man antar att det inte går att gå upp i vikt om man ligger på energiunderskott, så krävs en viss överätning för att någon fettinlagring skall ske. Kan man säga att eftersom en viss specifik dos insulin måste tillsättas, så är det ett resultat av just ett visst specifikt överätande?
Insulinmängdens storlek är alltså beroende av det grundläggande ätmönstret/kroppsvikten och inte så att säga tvärtom?
Visst är det så, men frågan är om någon av oss verkligen vet vad läkaren sade? Jag tror att läkarens ord, där han säger att det är omöjligt att gå ner i vikt med de höga insulindoserna, är tagna ur sitt sammanhang.
Det kan mycket väl vara så. Som jag betonade i mitt första inlägg så rör det sig om andrahandsinformation och det enda jag vet är just det enskilda citatet ur ett förmodligen längre samtal. Dock kan det mycket väl också varit så att detta var det bestående minnet av detta samtal - "omöjligt!" - varvid jag kände att det skulle vara intressant att reda ut detta med hjälp av all kompetens här.
Tack alla för bra svar så här långt!
Om man nu skulle spekulera så skulle det alltså kunna vara något så här?
"Så länge du har vikten X måste du ta insulindosen Y, och naturligtvis så länge du har just övervikten X är det omöjligt att gå ned." Lite krystat förstås..
Är det så att insulindosernas storlek är relaterade till den specifika övervikten?
Så att om personen i detta fall skulle gå ned till X-10 kg så skulle insulinmängden kunna minskas, vilket skulle underlätta fortsatt viktnedgång?
Michel Montignac.
En liten ironisk GI-metod han kör med. Väldigt kolhydratrestriktiv förstås, men rödvin är en av livsmedel med kolhydrater i som det inte var några direkta problem med för fransmannen i jämförelse med exempelis fruktjuicer och läsk.:D
Man har faktiskt visat i en ny studie gjord på möss att rödvin upphäver "kcal in-kcal ut"-lagen. Återstår att se hur det fungerar på människor :). Iofs, jag är inte säker på att det upphävde kcal in bla bla-lagen. Men något åt det hållet iaf.
Fetknoppen
2007-07-02, 23:14
Så en stor mängd tillfört insulin gör alltså att vikten ökar. Bara för att jag skall få det lite klart för mig: Om man antar att det inte går att gå upp i vikt om man ligger på energiunderskott, så krävs en viss överätning för att någon fettinlagring skall ske. Kan man säga att eftersom en viss specifik dos insulin måste tillsättas, så är det ett resultat av just ett visst specifikt överätande?
Insulinmängdens storlek är alltså beroende av det grundläggande ätmönstret/kroppsvikten och inte så att säga tvärtom?
Det kan mycket väl vara så. Som jag betonade i mitt första inlägg så rör det sig om andrahandsinformation och det enda jag vet är just det enskilda citatet ur ett förmodligen längre samtal. Dock kan det mycket väl också varit så att detta var det bestående minnet av detta samtal - "omöjligt!" - varvid jag kände att det skulle vara intressant att reda ut detta med hjälp av all kompetens här.
Tack alla för bra svar så här långt!
Om man nu skulle spekulera så skulle det alltså kunna vara något så här?
"Så länge du har vikten X måste du ta insulindosen Y, och naturligtvis så länge du har just övervikten X är det omöjligt att gå ned." Lite krystat förstås..
Är det så att insulindosernas storlek är relaterade till den specifika övervikten?
Så att om personen i detta fall skulle gå ned till X-10 kg så skulle insulinmängden kunna minskas, vilket skulle underlätta fortsatt viktnedgång?
"Så en stor mängd tillfört insulin gör alltså att vikten ökar. Bara för att jag skall få det lite klart för mig:Om man antar att det inte går att gå upp i vikt om man ligger på energiunderskott, så krävs en viss överätning för att någon fettinlagring skall ske. Kan man säga att eftersom en viss specifik dos insulin måste tillsättas, så är det ett resultat av just ett visst specifikt överätande?"
Ja, men det behöver inte vara tillfört utifrån, en stor mängd kroppseget insulin får samma effekt. Hos friska individer tillverkar kroppen en dos insulin som överensstämmer med mängden socker i måltiden, och detta ger den faktiska kroppsvikten. Äter man för mycket så tillverkar kroppen för mycket insulin och då går man upp i vikt. Och du har rätt i att man inte kan gå upp i vikt om man inte överäter. Det är en absolut sanning. Den kroppsvikt man har är en direkt effekt av den mängd energi man stoppar i sig. Och ja igen. Den mängd insulin man tvingas injicera som diabetiker står i direkt proportion till den mängd energi man får i sig genom maten. Samma sak gäller för friska människor. En frisk kropp tillverkar insulin som överensstämmer med den mängd näring man stoppar i sig. Äter man för mycket så tillverkar kroppen för mycket insulin och då går man upp i vikt. Kroppsvikten bestäms av insulinet (bland annat). Stor mängd insulin=tung kropp, och liten mängd insulin=lätt kropp.
"Insulinmängdens storlek är alltså beroende av det grundläggande ätmönstret/kroppsvikten och inte så att säga tvärtom?"
Helt rätt. Insulinmängden beror av maten och av kroppsvikten. Men den påverkas också av kroppens sammansättning. Om man har mycket muskler så förbränner man mycket energi utan hjälp av insulin. En fet diabetiker tvingas injicera mer insulin för en given mängd energi än en deffad diabetiker.
"Så länge du har vikten X måste du ta insulindosen Y, och naturligtvis så länge du har just övervikten X är det omöjligt att gå ned."[/I] Lite krystat förstås.."
Nej så är det inte. Det är något för enkelt här ovan. Kroppsvikten X är inte den enda avgörande faktorn för dosering av insulin. Vad X består av är också viktigt. Mycket muskler (i kroppsvikten X) ger hög naturlig förbränning och då krävs det normalt ganska lite insulin för att få in sockret i cellerna. Men om X är övervägande fettvävnad så finns det lite muskler som ger grundförbränning och då kommer det att krävas enorma mängder insulin för att få in en given mängd socker i cellerna. Sambandet mellan X och Y är alltså något mer invecklat. Men du har förstått grunderna ganska bra tycker jag.
Insulinets betydelse för muskeltillväxten är inte heller tydligt klarlagd ännu. Men om man har mycket muskler och lite fett så är man extremt känslig för det kroppsegna insulinet och sockret går lätt in i musklerna. Detta samband gör att det blir svårare och svårare att lägga på sig ytterligare mer muskler utan att samtidigt öka i kroppsvikt, eftersom låga insulinnivåer motverkar ytterligare muskeltillväxt. Det är en av orsakerna till varför man tappar muskler när man deffar och ökar snabbt i muskelvolym när man äter ett kcal-överskott. Överskottet ger ökade fettnivåer vilket ger ökad insulinproduktion och då ökar också muskelmassan.
"Är det så att insulindosernas storlek är relaterade till den specifika övervikten? Så att om personen i detta fall skulle gå ned till X-10 kg så skulle insulinmängden kunna minskas, vilket skulle underlätta fortsatt viktnedgång?"
Man går ner i vikt för att insulinproduktionen minskar, då tappar man både muskler och fett. Men om man tränar så tappar man nästan bara fett, vilket gör kroppen ytterligare mer känslig för insulinet (eftersom man får behålla musklerna) och då sjunker typ 2 diabetikerns genomsnittliga blodsockervärden, vilket alla kroppens vävnader mår bra av.
Du måste tänka såhär. Sockret i födan har två vägar in i cellerna. Den ena är beroende av insulin och den andra av muskelkontraktioner (något enkelt men i stora drag korrekt). Då man motionerar gör man många upprepade muskelkontraktioner, vilket aktiverar den icke insulinberoende transportvägen ut till cellerna. Då går mycket av sockret i födan in i cellerna utan hjälp av insulin. Detta gör att kroppen tillverkar mindre mängd insulin, och då minskar fettinlagringen och fettförbränningen ökar. Detta förklarar varför man kan gå ner i vikt eller tappa underhudsfett trots att man äter lika mycket som tidigare, bara man motionerar mycket. En kombination av styrketräning och konditionsträning är den effektivaste modellen för att lyckas med detta.
Jag hoppas att jag inte rör till det för dig. Det här är en ganska förenklad förklaring, men i stora delar ändå korrekt.
Jag hoppas att jag inte rör till det för dig.
Nejdå, det har varit mycket bra svar och dessutom väldigt utförligt. Tack för det!
Några frågor bara:
Hos friska individer tillverkar kroppen en dos insulin som överensstämmer med mängden socker i måltiden, och detta ger den faktiska kroppsvikten.
Äter man för mycket så tillverkar kroppen för mycket insulin och då går man upp i vikt. Kroppsvikten bestäms av insulinet (bland annat). Stor mängd insulin=tung kropp, och liten mängd insulin=lätt kropp.
Har jag uppfattat det rätt att insulinets uppgift enbart är att reglera blodsockerhalten, som i sin tur kommer sig av den mängden socker, dvs kolhydrater i någon form, man äter? Eller förändras blodsockernivåerna och genom det även insulinhalterna även av intag av protein och fett? Det sista låter mest logiskt för mig.
Om man har mycket muskler så förbränner man mycket energi utan hjälp av insulin.
Menar du här att basförbränningen höjs vid en större andel muskler och mindre del kroppsfett? Som jag förstått det är skillnaden ganska liten i ökad förbränning på 1 kg muskler och fett, minns ej siffran, men något i stil med 10-20 kcal / kg?
King Grub
2007-07-03, 14:44
Har jag uppfattat det rätt att insulinets uppgift enbart är att reglera blodsockerhalten, som i sin tur kommer sig av den mängden socker, dvs kolhydrater i någon form, man äter? Eller förändras blodsockernivåerna och genom det även insulinhalterna även av intag av protein och fett? Det sista låter mest logiskt för mig.
Det sista. Protein har lika stor påverkan på insulinfrisättning som motsvarande mängd kolhydrat, dock utan påverkan uppåt på blodsockret först.
Menar du här att basförbränningen höjs vid en större andel muskler och mindre del kroppsfett? Som jag förstått det är skillnaden ganska liten i ökad förbränning på 1 kg muskler och fett, minns ej siffran, men något i stil med 10-20 kcal / kg
13 kcal per kilo och dygn för muskler, 4.5 kcal för fett.
Intressant, det där har jag aldrig hört talas om hittills. Finns det några teorier om sideffekter och hur har det debatterats i vetenskapsvärlden?
Nu har alla redan svarat här, men det va en av läkarna på jobbet som pratade om det. Hört det på radion med.
Kung Bruno
2007-08-11, 21:44
Har jag uppfattat det rätt att insulinets uppgift enbart är att reglera blodsockerhalten, som i sin tur kommer sig av den mängden socker, dvs kolhydrater i någon form, man äter? Eller förändras blodsockernivåerna och genom det även insulinhalterna även av intag av protein och fett? Det sista låter mest logiskt för mig.
Det sista. Protein har lika stor påverkan på insulinfrisättning som motsvarande mängd kolhydrat, dock utan påverkan uppåt på blodsockret först.
Menar du här att basförbränningen höjs vid en större andel muskler och mindre del kroppsfett? Som jag förstått det är skillnaden ganska liten i ökad förbränning på 1 kg muskler och fett, minns ej siffran, men något i stil med 10-20 kcal / kg
13 kcal per kilo och dygn för muskler, 4.5 kcal för fett.
Men då, om man bara åt protein, som tydligen inte hade någon blocksockerhöjande effekt (om man bortser från glukagonet) ... skulle då inte insulinet medföra farligt lågt blodsocker? (Ja, jag har brist på latinska ord, typ hypoglykemi?)
A.Steinbach
2007-08-11, 21:57
Men då, om man bara åt protein, som tydligen inte hade någon blocksockerhöjande effekt (om man bortser från glukagonet) ... skulle då inte insulinet medföra farligt lågt blodsocker? (Ja, jag har brist på latinska ord, typ hypoglykemi?)
Eftersom protein också frisätter glukagon som stimulerar glukoneogenes och en del av proteinet (aminosyrorna) omvandlas till glukos så klarar kroppen det bra utan att man för den delen ska hamna i hypoglykemi.
Kung Bruno
2007-08-11, 23:42
Okej, tack.
Emil_Larsson
2007-08-12, 10:26
Min morsa har diabetes, hon har lättare att gå ner nu än innan då hon numera äter mindre socker. Hon har gått ner 8kg på ett halvår.
Eddie Vedder
2007-08-12, 11:04
Min morsa har diabetes, hon har lättare att gå ner nu än innan då hon numera äter mindre socker. Hon har gått ner 8kg på ett halvår.
Har hon skurit ner på sockret utan att ersätta energin med annat är det ju inget mysterium direkt.;)
Nej men jag förstår hur du menar, för en diabetiker finns det ju all anledning i världen att undvika snabba kolhydrater i kosten.
Många personer tror ju att det alltid är rena giftet för vem som helst och oroar sig över att snabbmakaroner skulle vara "för snabb" energi. Men som sagt, för en diabetiker finns det ju helt klart fog för att se upp.
Kul att det går bra för mor din!:thumbup:
Emil_Larsson
2007-08-12, 11:33
Har hon skurit ner på sockret utan att ersätta energin med annat är det ju inget mysterium direkt.;)
Nej men jag förstår hur du menar, för en diabetiker finns det ju all anledning i världen att undvika snabba kolhydrater i kosten.
Många personer tror ju att det alltid är rena giftet för vem som helst och oroar sig över att snabbmakaroner skulle vara "för snabb" energi. Men som sagt, för en diabetiker finns det ju helt klart fog för att se upp.
Kul att det går bra för mor din!:thumbup:
ja, hon äter ju numera fullkorns grejer, mycket frukt osv..
Föresten lite off.
Hon undrar varför dietisterna säger till henne att dricka röd mjölk (alltså fetare mjölk) istället för blå (magrare mjölk) vad har det för samband med hennes blodsocker et.c med det att göra.
btw hon är glad att hon lyckats så här långt, hon kämpar mer och mer och mer :thumbup:
Röd mjölk = mer fett = sänker GI på kolhydraterna. Det gäller ( ofta ) för en diabetiker att äta alla näringsämnena tillsammans just för att få långsammare blodsockerstegring efter måltiden.
Eddie Vedder
2007-08-12, 11:37
Hon undrar varför dietisterna säger till henne att dricka röd mjölk (alltså fetare mjölk) istället för blå (magrare mjölk) vad har det för samband med hennes blodsocker et.c med det att göra.
Fetare produkter har lägre GI helt enkelt. Och GI är från början ett mått som är skapat just till diabetiker som målgrupp.
Nu har ju visserligen inte mjölk högt GI oavsett fettmängd men har dietisten sagt det bör hon följa rådet såklart.:)
Emil_Larsson
2007-08-12, 20:07
Ok tack då vet hon/jag det :D (jag kommer dock inte komma ihåg det länge)
Har skummat igenom tråden som hastigast. Tycker att det står en hel del bra saker men har en del tankar om saken.
För det första framgår det inte vilken typ av diabetes det rör sig om. Typ 1 och 2 diabetes klassas idag som två helt olika sjukdomar.
Typ 1 diabetesen handlar om att kroppen slutar producera insulin helt och hållet medan typ 2 diabetesen innebär att kroppens insulinkänslighet minskar till en början vilket medför en ökard produktion (= viktökning) för att därefter köra slut på bukspottskörteln helt.
För det andra kan flera saker kan ju påverka insulinkänsligheten i kroppen.. tycker mig inte se att någon tagit upp detta faktum utan bara insulinet i relation till kroppsvikten.
Motion i alla dess former sänker ju kroppens insulinkänslighet vilket medför att diabetiker ofta kan minska på sin insulindos....
Visst kan man gå ner trots att man har diabetes men i det här fallet har vi ännu en faktor dvs hjärtproblemen... Det framgår inte vad det är för hjärtproblem, vilka mediciner som krävs för att hålla det problemet i schack och då också ev interaktioner med insulin. Låter iofs osannolikt.
Ett ex. Har personen i fråga tex fått betablockerare mot hjärtproblemen innebär det att träning som innebär pulsökning är utesluten
En viktnedgång låter ju i detta läget optimalt med tanke på både diabetes och hjärtproblem.
;)
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.