Humanist
2007-04-29, 17:28
Ber om ursäkt för en usel rubrik, kunde inte komma på någon bättre. Här på kolozzeum huserar ju några personer med gedigen träningserfarenhet. Skulle gärna vilja ta del av era synpunkter och tips när det gäller följande fenomen.
Är jag ensam om att uppleva relativt kraftiga variationer när det gäller min styrkekapacitet? Hur kan man maximera sin mentala inställning inför ett träningspass, och hur minimerar man sitt själv-tvivel? Givetvis finns inga generella svar, men samtidigt föreställer jag mig att t.ex. de styrkelyftare som är aktiva här bör ha nån erfarenhet av detta? Det hävdas ju t.o.m. ibland att vissa idrottare använder mentala "coacher" o.s.v.
Tänkte exemplifiera med mig själv; Min motivation inför ett pass har hittils under mina träningsår alltid varit 100 %. Det tar liksom aldrig "emot" att gå till gymmet. Däremot har jag problem med den mentala biten väl på gymmet. Exempel från idag. Har haft ett träningsuppehåll på drygt 12 dagar nu, och tappat två kg under denna tid. På gymmet idag upplevde jag en orkeslöshet utan dess likhet. Den rent logiska tolkningen torde ju vara att jag under dessa två veckor tappat muskelmassa och därför inte klarar av samma träningsvolym som innan uppehållet. Fast samtidigt känns det mer som att det är tvivlet som sätter käpparna i hjulet.
Ett ytterligare fenomen är att om jag tränar med en kompis orkar jag bokstavligen 1/3 mer än vanligt. Det tycks aldrig slå fel. Hur kan man öva upp sig så ens mentala spöken påverkar så lite som möjligt?
Hur gör t.ex. styrkelyftare inför en tävling? Finns det några beprövade trix för att intala sig själv att man ligger på sitt max?
Är det någon som känner igen sig i vad jag skrivit? Någon som har goda råd att ge? :confused:
Är jag ensam om att uppleva relativt kraftiga variationer när det gäller min styrkekapacitet? Hur kan man maximera sin mentala inställning inför ett träningspass, och hur minimerar man sitt själv-tvivel? Givetvis finns inga generella svar, men samtidigt föreställer jag mig att t.ex. de styrkelyftare som är aktiva här bör ha nån erfarenhet av detta? Det hävdas ju t.o.m. ibland att vissa idrottare använder mentala "coacher" o.s.v.
Tänkte exemplifiera med mig själv; Min motivation inför ett pass har hittils under mina träningsår alltid varit 100 %. Det tar liksom aldrig "emot" att gå till gymmet. Däremot har jag problem med den mentala biten väl på gymmet. Exempel från idag. Har haft ett träningsuppehåll på drygt 12 dagar nu, och tappat två kg under denna tid. På gymmet idag upplevde jag en orkeslöshet utan dess likhet. Den rent logiska tolkningen torde ju vara att jag under dessa två veckor tappat muskelmassa och därför inte klarar av samma träningsvolym som innan uppehållet. Fast samtidigt känns det mer som att det är tvivlet som sätter käpparna i hjulet.
Ett ytterligare fenomen är att om jag tränar med en kompis orkar jag bokstavligen 1/3 mer än vanligt. Det tycks aldrig slå fel. Hur kan man öva upp sig så ens mentala spöken påverkar så lite som möjligt?
Hur gör t.ex. styrkelyftare inför en tävling? Finns det några beprövade trix för att intala sig själv att man ligger på sitt max?
Är det någon som känner igen sig i vad jag skrivit? Någon som har goda råd att ge? :confused: