Visa fullständig version : Hundrädsla
LadyInsane
2007-04-24, 22:09
Jag såg att hundtråden har blivit riktigt poppis och insåg att Kollo förmodlingen har en hel människor som gillar/äger hundar. I varje fall tänkte jag skriva om något som har påverkat mig en hel del den senaste tiden. Jag har blivit otroligt rädd för hundar.
Mamma har berättat att en stor hund kom fram och slickade mig i ansiktet när jag var liten och att jag grät hela den dagen nonstop. Själv minns jag inte det, men jag gissar på att det kanske triggade den "rädsla" jag alltid har haft för hundar. När jag var yngre tyckte jag verkligen inte om lösa hundar. Sprang en hund lös på en äng i närheten kunde jag inte koncentrera mig på annat än var hunden befann sig, det var oerhört viktigt att den befann sig en bit ifrån mig. Hundar jag kände klarade jag dock av lösa och jag brukade gå ut med en oerhört ouppfostrad shäfertik. Dock visste jag att hon tyckte om mig och aldrig skulle skada mig. När jag promenerade med henne höll jag henne alltid hårt i närheten av andra människor, eftersom hon var någorlunda labil och ville skälla på allt och alla. Jag tyckte att jag tog hand om hunden på ett duktigt vis. Som hundförare ska man ha koll på sin hund. Då (ca2 år sedan) hade jag en tillit för andra hundägare och "trodde" att sålänge hunden var kopplad kunde den inte skada mig. Jag var fortfarande väldigt rädd för lösa hundar, men inte för kopplade.
Nu däremot är det inte så längre. På två år har 4 hundar försökt hoppa på mig. Inte några små hundar heller, två rottweilers, en golden retriever och en schäfer. En var kopplad och ägaren hann precis dra hunden till sin sida. En var inte kopplad alls men ägaren slängde sig och fick tag i halsbandet. En annan var kopplad men jag hann springa iväg och ägaren fick stopp på sin rottweiler. Den fjärde sprang mot mig och jag slängde mig över ett staket. Nu klarar jag inte av hundar längre. Jag har ingen respekt för hundägare och tror att ingen har kontroll på sin hund. Jag kan inte längre möta en hund och en husse på gatan utan vänder och tar en annan väg. Allt för att slippa gå förbi hunden. Jag har slutat gå på vid typiska promenadvägar eftersom alla går runt där med hund. Det gör alltså ingen skillnad för mig om hunden är kopplad (jag är otroligt rädd i alla fall). Nu senast har folk även haft lösa hundar i motionsspåren och det skrämmer mig. Självklart kan lekfulla människor tro att springande individer vill leka, men istället skrämmer dem mig halvt till döds.
Många har frågat mig varför jag är rädd för hundar. Vad är det som skrämmer mig? Det är svårt, men det är just känslan av att bli attackerad. Att bli påhoppad. Jag kan förklara på det viset att det är som att befinna sig på djupt vatten och veta att en haj cirkulerar under en. Känslan av att bli attackerad elle inte, att inte veta vad som händer och känna sig hjälplös.
Nu vet jag inte riktigt varför jag skriver det här. Kanske är det som en vädjan, har du en hund, snälla håll i kopplet och se till att den lyder dig. Släpp inte hunden lös när andra är i närheten. Det må verka harmlöst men även om det inte syns på mig har jag som sagt en oerhörd fobi för hundar, och jag är inte ensam. Jag har försökt prata med hundägare, men även om jag inte drar alla över en kam, har de jag stött på inte varit särskilt sympatiska. Även de ägare till hundar som försökt attackera mig, de ursäktar sig och sin hund och går sedan vidare. Jag däremot går hem, darrandes i hela kroppen.
Självklart vet jag att jag inte kan fortsätta vara såhär rädd och jag har tänkt prata med någon Hundfobi-psykolog eller börja på KBT, eftersom det nästan påverkar mig dagligt.
Ja, nu har jag fått skriva av mig en del. Kanske någon som har några tankar, tips eller annat?:)
Jag håller med, jag blir alltid "nervös/orolig/bekymrad/rädd" när en en människa går med ett stort as till hund, även kopplad.
Du kan prova KBT själv. Känner du någon som har hund? En lugn trygg väluppfostrad? Du kan prova att umgås lite med den? På håll?
Läs om hur du kan kommunicera med en hund. Lär dig kontrollera dina egna reaktioner och lär dig hur du ska möta en hund.
Hoppas du lär dig handskas med din rädsla. Jag har ingen hund nu, annars hade jag gärna hjälpt dig.
Jag har växt upp med hundar och älskar dem verkligen. Men rent generellt kan jag säga att många hundägare är verkligen idioter när det gäller logik. De fattar inte hur bra pli de än har på hunden och hur jäkla otroligt det skulle vara att den attackerade så vet inte den andra personen det. Så alla hundägare visa jäkligt tydligt att du har koll på hunden, är det någon som verkar minsta tveksam så ställ dig mellan personen och hunden och håll den i väldigt kort koppel.
Sedan ännu värre är ju nästan små (oftast tjejer eller barn) med stora hundar. Vet man inte att man kan hålla emot hundjäkeln om den får för sig att jaga något så har man för stor hund.
LadyInsane
2007-04-24, 22:21
Du kan prova KBT själv. Känner du någon som har hund? En lugn trygg väluppfostrad? Du kan prova att umgås lite med den? På håll?
Läs om hur du kan kommunicera med en hund. Lär dig kontrollera dina egna reaktioner och lär dig hur du ska möta en hund.
Hoppas du lär dig handskas med din rädsla. Jag har ingen hund nu, annars hade jag gärna hjälpt dig.
Handlar KBT alltså mest om att utsätta sig för faran. Just problemet med vänners hundar är, att de intygar mig om hur ofarliga de är vilket gör mig trygg. Sedan kan jag umgås hur mycket jag vill med dessa hundar utan att bli rädd överhuvudtaget. De är liksom "ok". Problemet handlar mer om hundar jag möter på gatan, de jag har ingen aning om hur de är. Det är då som etsat i min hjärna att alla okända hundar är onda hundar..
Just det där med mina reaktioner, har jag försökt träna på. Jag har försökt hitta en bok om det, men misslyckats änsålänge. Dock ser jag till att försöka att inte titta på hunden, och helt enkelt låtsas om att den inte existerar, även om hunden förmodlingen är det enda jag tänker på under det ögonblicket.
Tack så mycket:)
LadyInsane
2007-04-24, 22:27
Jag har växt upp med hundar och älskar dem verkligen. Men rent generellt kan jag säga att många hundägare är verkligen idioter när det gäller logik. De fattar inte hur bra pli de än har på hunden och hur jäkla otroligt det skulle vara att den attackerade så vet inte den andra personen det. Så alla hundägare visa jäkligt tydligt att du har koll på hunden, är det någon som verkar minsta tveksam så ställ dig mellan personen och hunden och håll den i väldigt kort koppel.
Precis! De flesta hundägare tänker att "min paco skulle aldrig göra någon illa, han vill bara hälsa". Vad jag ser är istället en stor svart hund som går mot mig. *screwy*
Sedan ännu värre är ju nästan små (oftast tjejer eller barn) med stora hundar. Vet man inte att man kan hålla emot hundjäkeln om den får för sig att jaga något så har man för stor hund.
När jag var 12 och var ute och gick kom tre leonbergers springande mot mig. Dock verkade de inte hotfulla men jag blev rädd. Eftersom jag inte var lika hundädd som nu klarade jag av det utan att gallskrika. Efter hundarna kommer två tjejer yngre än mig springandes, samtidigt som de ropar att hundarna är snälla. Visst var de snälla och nosade på min hand, men den synen av dem när de kom springandes var riktigt otäck. Dumma barn. Varför låter man sina barn gå ut med hunden? Jag förstår det inte, och speciellt inte när det gäller sådana stora schabrak.
Liten Men Fet
2007-04-24, 22:27
Det är tråkigt med ägare som inte har vett/inte kan uppfostra sin hund ordentligt, dock tror jag att vid en hel del av dom tillfällen som du tror att du blir attackerad så springer hunden bara fram och skäller om man skiter i den så går den sin väg. Det är väldigt sällan hundar hugger utan anledning.
Inte för att det gör någon reell skillnad, du upplever ju att du blir attackerad eftersom hunden gör något den inte ska. Ägaren ska ha sån pli på hunden att den inte gör sånt.
Själv klarar jag hundar väldigt bra, har haft stor hund hemma sedan jag var runt 13 och det har lätt till att jag kan läsa hundars kroppsspråk bra. Jag vet när dom är arga och när dom bara är nyfikna.
Jag vet inte riktigt hur du ska hantera ditt problem, kanske är enda sättet att hantera det som vilken annan allvarlig fobi som helst. Man får gå i terapi och långsamt vänja sig. Till slut kan du säkert umgås med hundar utan problem.
Sen kan man ju inte säga åt hundägarna att dom ska ha sån pli på hundarna att ingen kan bli rädd för dom, det går ju inte om tex du skiter knäck så fort du möter en hund. Att en hund intresserar sig för dom som den möter och tar ett steg däråt för att lukta på dem går inte att göra nånting åt men den ska ju inte skälla eller hoppa.
Handlar KBT alltså mest om att utsätta sig för faran. Just problemet med vänners hundar är, att de intygar mig om hur ofarliga de är vilket gör mig trygg. Sedan kan jag umgås hur mycket jag vill med dessa hundar utan att bli rädd överhuvudtaget. De är liksom "ok". Problemet handlar mer om hundar jag möter på gatan, de jag har ingen aning om hur de är. Det är då som etsat i min hjärna att alla okända hundar är onda hundar..
Just det där med mina reaktioner, har jag försökt träna på. Jag har försökt hitta en bok om det, men misslyckats änsålänge. Dock ser jag till att försöka att inte titta på hunden, och helt enkelt låtsas om att den inte existerar, även om hunden förmodlingen är det enda jag tänker på under det ögonblicket.
Tack så mycket:)
Jupps, KBT handlar om att vänja sig, bända in rädslan i rationellt tänkande kan man säga. Du får försöka hitta just brytningen mellan var du är trygg och var din rädsla tar vid. En situation som är lite läskig men som du klarar av. Åk till närmsta brukshundklubb och sätt dig och titta på håll kanske? Följ med en av dina kompisar ut på hundpromenad och försök att lära dig gå närmre och närmre andra hundar?
Ignorera hunden är bra. Vänd gärna sidan lite till. Hundar som möter varandra går lite i båge om de inte vill konfronteras.
Jag kan kolla vad som står i mina böcker imorgon, just nu är det läggdags.
LadyInsane
2007-04-24, 22:34
Det är tråkigt med ägare som inte har vett/inte kan uppfostra sin hund ordentligt, dock tror jag att vid en hel del av dom tillfällen som du tror att du blir attackerad så springer hunden bara fram och skäller om man skiter i den så går den sin väg. Det är väldigt sällan hundar hugger utan anledning.
Nej, med attackera menar jag hotfull attack. Jag har varit med om hundar som springer till mig eller hoppar upp på mig för att hälsa. Nog blir jag rädd då med, men jag vet att dessa fyra hundar har varit hotfullt inställda mot mig. Det syntes riktigt tydligt.
Inte för att det gör någon reell skillnad, du upplever ju att du blir attackerad eftersom hunden gör något den inte ska. Ägaren ska ha sån pli på hunden att den inte gör sånt.
Själv klarar jag hundar väldigt bra, har haft stor hund hemma sedan jag var runt 13 och det har lätt till att jag kan läsa hundars kroppsspråk bra. Jag vet när dom är arga och när dom bara är nyfikna.
Jag vet inte riktigt hur du ska hantera ditt problem, kanske är enda sättet att hantera det som vilken annan allvarlig fobi som helst. Man får gå i terapi och långsamt vänja sig. Till slut kan du säkert umgås med hundar utan problem.
Sen kan man ju inte säga åt hundägarna att dom ska ha sån pli på hundarna att ingen kan bli rädd för dom, det går ju inte om tex du skiter knäck så fort du möter en hund. Att en hund intresserar sig för dom som den möter och tar ett steg däråt för att lukta på dem går inte att göra nånting åt men den ska ju inte skälla eller hoppa.
En hundägare ska helt enkelt ha pli på sin hund. Går en hund fot och man se hur den lyssnar på sin ägare "skiter jag inte knäck". Men om en hund är precis så långt ut som kopplet tillåter samtidigt som ägaren pratar i telefon och hunden praktiskt taget släpar sin husse/matte fram, skulle hunden lika gärna kunna vara lös.
Fy, vad tråkigt att höra om din hundrädsla...:( Man blir riktigt arg på hundägare som inte har koll, för precis som du skriver handlar det inte om vad hunden kommer göra/antagligen inte göra när den når fram till dig (om den kommer springande) - utan att den framkallar skräck iom att den gör det.
God hundhållning och särskilt koll på inkallning borde vara norm!! *grr27*
Jag förstår att det är svårt, kanske känns omöjligt, men om en hund hund kommer rusande mot dig - har du en jättefördel om du kan förmå dig uppträda lugnt. Stanna, lägg armarna i kors. Säg bestämt och lugnt "NEJ" och med eftertryck "Gå till matte/husse!!" lite "uppmuntrande".
Ibland får man höra att "hundar kan vittra rädsla" osv, men en hund ser dig inte som ett offer om du inte beter dig som ett. Jämför med någon som ser en polis å sedan springer. Hundens instinkt är att hänga på - antingen för att den ser dig som lektant eller "byte". Så mitt bästa råd är ändå att lära dig spela lite teater när du möter en hund. Den vet INTE att du är rädd om du inte visar dig, mötet blir mycket bättre om du kan förlita dig på hundens instinkter. Visar du dig lite nonchalant, lugn å bestämd går den på det. Lättlurade rackare.. ;-)
Har du svårt att tro på det, tänk såhär: alternativet är att du springer. Å utlöser reflex.. å hunden kan vara snabbare än dig. Bättre odds om du spelar med hundens spelrregler sas.
Problemet är ju att hundägaren i fråga inte lyckats nå fram med våra till hunden..
Tycker du att det hindrar dig mkt i vardagslivet skulle jag nog ändå lägga en slant på att få behandling. Man kan ju inte förändra alla andra människor, även om jag tycker det var himla bra med en påminnelse här.. :thumbup:
Edit: Fan vad sen jag var då. Jaja! :-)
LadyInsane
2007-04-24, 22:37
Jupps, KBT handlar om att vänja sig, bända in rädslan i rationellt tänkande kan man säga. Du får försöka hitta just brytningen mellan var du är trygg och var din rädsla tar vid. En situation som är lite läskig men som du klarar av. Åk till närmsta brukshundklubb och sätt dig och titta på håll kanske? Följ med en av dina kompisar ut på hundpromenad och försök att lära dig gå närmre och närmre andra hundar?
Ignorera hunden är bra. Vänd gärna sidan lite till. Hundar som möter varandra går lite i båge om de inte vill konfronteras.
Jag kan kolla vad som står i mina böcker imorgon, just nu är det läggdags.
Att ta sig till en brukhundsklubb låter bra. Det kanske kan hjälpa mig. Såg ett program på tv om hunduppfostran där de även försökte hjälpa en man med hundrädla. Då lät de honom helt sonika gå igenom en hundrastgård och det verkade fungera. I dagsläget skulle jag inte klara av det, men kanske i framtiden.
Smart, det ska jag tänka på. Alla kroppstekniker är förmodligen bra att kunna. Jag ska försöka att få tag i en bok jag men, men du får hemskt gärna titta och se ifall du hittar något imorgon. Tack:)
Hälsa på hos folk du känner och litar på som äger hund och försök vänja in dig.
Försök inte visa att du är så himla rädd, typ när den där rottweilern kommer mot dig är nog inte det bästa att börja springa då blir den nog bara mer sugen på att jaga dig.
Vifta inte en massa med händerna om hund kommer nära(sträck inte upp armarna) låt hunden sniffa in dig lite.
Som sagt försök bara vänja in dig först hos hundar du känner det har funkat för hundrädda kompisar jag har haft.
Hade uppe reply sidan länge så mitt inlägg blev som lite... efter..
En grej till förresten - för ICKE hundrädda.
Om ni tex ser en hund på ett fält el liknande, typ 2 personer där å så en hund som är (el är i långlina, sånt lååångt koppel där snöret ligger på backen så att hundägarna kan trampa på) lös, ofta en valp.. ropa INTE den till er. Antagligen håller personerna på att träna inkallning, hur söt vovven än är.
Måste du snela klapa så ropa å säg att du gärna vill hälsa, att du kommer kan isf vara bra övning - men att locka till sig lösa hundvalpar är ett otyg. Visst de är kanske söta små å harmlösa. Men de ska bli stora och håller på att lära sig att bli uppskattade även som stora.
Samma sak gäller valpar i övrigt, har man en valp man tex vill vänja vid trafik är det sjukt svårt för folk ska alltid böja sig ner å ibland ta sig friheten att plocka upp (!) hunden. Riktigt taskigt.
Ta för vana när du ser att en lös hundvalp är på väg emot dig att säga "NEJ! Gå till matte/husse". Inte skrämma, utan bara helt lugnt. För det är alltid matte/husse som ska godkänna. Det vet vettiga hundägare om, sen när hundägaren gett klartecken kan du ju gosa loss hur mkt du vill utan att sabba för dem! :thumbup:
(Har ingen stor hunderfarenhet, bara uppfostran av en liiten cavalier king charles spaniel som är såå söööt att vissa människor man möter tycker det man är onödig som ska uppfostra en sån harmlös.*rolleyes* ).
Har också umgåtts en del med hundar under min uppväxt, och har bra koll på att avläsa vilken sinnesstämmning en hund är i. Detta underlättar givetvis när man stöter på en hund. När en hund kommer springades mot dig så är det, förmodligen i majoriteten av fallen, utan anfallsintentioner. Det bästa du kan göra är att inte springa eller göra massa häftiga rörelser, det kan ses som invit till t ex lek. Ignorera hunden totalt, ingen ögonkontakt, ställ dig med ryggen/sidan till behandla den som luft. Behålla lugnet och självförtroendet så gott det går, en hund snappar upp så mycket mer än vad människor tenderar till att se. Ser du att ägaren verkar ha dålig pli på sina hundar så säg till dem att koppla dem i förväg, det gör jag när jag är hundpassare och stöter på vrickade hundägare.
Lås in alla som inte kopplar sin hund!!! *gah!*
Börja titta (eller ladda hem) The Dog Whisperer som går på tv4+. Om du nu inte hittar åt några bra böcker.
Lås in alla som inte kopplar sin hund!!! *gah!*
Eller hur!
Jobbade som brevbärare ett tag, och fan vad man börjar hata hundar. Det värsta är hundägare, som när hunden kommer springandes mot en och börjar jucka en mot benet eller slicka en på benen sägar att "Det är ingen fara, han är inte farlig". Det skiter väl jag i. Håll hundjäveln borta från mig ändå.
Min kyk bits inte heller, men inte fan går jag omkring omkring och låter den antasta folk hur som helst.
Ja och sedan tror dem att dem har full kontroll på hunden också vilket dem bevisligen inte alltid har.
Liten Men Fet
2007-04-25, 00:52
Sen ska man tänka på att inte dra alla hundägare och hundar över en kam för då blir det lite fel.
Om man översätter det resonemanget på en annan (fiktiv) situation:
Jag har fått spö av invandrare så jag är rädd för dom, jag vill gärna att man håller dom inomhus på lördagskvällar så jag slipper bli så stissig när jag går på krogen.
Hundägare och hundar är individer precis som invandrare. (Det där lät fel...)
Sen ska man tänka på att inte dra alla hundägare och hundar över en kam för då blir det lite fel.
Om man översätter det resonemanget på en annan (fiktiv) situation:
Jag har fått spö av invandrare så jag är rädd för dom, jag vill gärna att man håller dom inomhus på lördagskvällar så jag slipper bli så stissig när jag går på krogen.
Hundägare och hundar är individer precis som invandrare. (Det där lät fel...)
Jag vill inte att invandrare antastar mig heller.
Problemet jag har är att många hundägare tror att de kan låta deras hund göra vad som helst, och att de kan rättfärdiga det med att den inte är farlig, eller att det "bara är en hund". Jag skiter i om det är en människa, en hund eller en gnu - varelser jag inte känner vill jag inte humpandes på mitt ben.
gladiatorerna1
2007-04-25, 06:04
Jag är också livrädd för hundar! Jag har blivit biten av en ökänd monsterhund som många människor fruktar! Jag är även rädd för mycket små hundar. Jag går långa omvägar för att slippa se dem
Igår hade jag faktiskt obehaget av en idiot till hundägare. På min bakgård där jag ställer cykeln är det ofta hundägare träffas och den här gången var en rätt stor småfet hund (såg ut som en jätte-mops typ) lös. Den sprang i full fräs mot mig och ställde sig och skällde vilt. Jag blev exakt hur rädd som helst och började fundera på vilken ände av cykeln jag skulle drämma i huvudet på hunden, Efter en minut, något som kändes som tio, kommer ägaren lufsande och då ska jag ju förstås skälla ut honom, men är lite för uppjagad för att komma på något bra att säga. Nöjer mig med ett inte alls så myndigt "ska du ta hand om hunden, eller". En kvart senare var jag betydligt mer förbannad och hade bättre utskällningar på lager, men det var så dags då.
Om ni tex ser en hund på ett fält el liknande, typ 2 personer där å så en hund som är (el är i långlina, sånt lååångt koppel där snöret ligger på backen så att hundägarna kan trampa på) lös, ofta en valp.. ropa INTE den till er. Antagligen håller personerna på att träna inkallning, hur söt vovven än är. (...) Samma sak gäller valpar i övrigt, har man en valp man tex vill vänja vid trafik är det sjukt svårt för folk ska alltid böja sig ner å ibland ta sig friheten att plocka upp (!) hunden. Riktigt taskigt.
Wtf? *screwy* Hur kommer man ens på idén?
Jag tycker att minis förslag om att uppsöka en brukshundklubb är bra; det lär ge ett bra tillfälle att iaktta och konfronteras med främmande hundar, dessutom lär ju andelen väluppfostrade hundar vars ägare har koll på dem - och andelen vettiga hundägare - vara stor. Visst är det störande med hunägare som inte har koll på sina hundar när de är ute bland folk, samtidigt som det nog är omöjligt att ha så god pli på hunden att man kan garantera att en person som verkligen är fobiskt rädd för hundar inte blir rädd; en sådan rädsla har ju väldigt lite med förnuft att göra, och det går hur bra som helst att bli panikslagen även om sunda förnuftet säger en att sannolikheten för att det finns anledning att vara rädd är liten och ingen. Om hundskräcken är så stor att man får ångest av att en passerande, kopplad hund tar ett steg mot en eller visar intresse (alltså inte kommer framkutande och hoppar upp på en) blir ju rädslans påverkan på ens liv och livskvalitet så stor att det är idé att försöka göra något åt den oavsett om man kan tycka att hundägare i gemen borde ha bättre koll på sina hundar. Jämför med att vara rädd för spindlar - oavsett om man är rädd eller inte vill man inte ha spindlar i duschen, men även om spindlar inte "skall" vara i duschen är det praktiskt att inte få en panikattack OM de skulle vara där, alt. att våga duscha även om risken finns att där är en spindel. All cred till trådskaparen som vill göra detta, för det är varken särskilt lätt eller särskilt kul.
ag förstår de som är hundrädda men ibland går de till överdrift.. Brukar rasta två kompisars rotweilers och när jag kommer gående med dem så btyder folk sida av vägen och kollar snett på mig! Herregud de behöver ju inte bli arga på mig när jag har hundarna kopplade och inte släpper dem i närheten av någon, visst att den ena skäller lite mot människor på håll (troligen osäker när jag går med han eftersom jag inte är ägaren) det har till och med hänt att folk börjat muttra mot mig om aggressiva hundar...
Sen finns det ju folk som bara går fram och ska hälsa. Vill man klappa så frågar man först (låter aldrig nån klappa min eller andras hundar) däremot morsans hund som hon hade fick alla hälsa på för hon älskade människor! Mennär folk bara kommer fram då hoppas jag nästan att hunden hugger.....
Det jag håller med om är dock att man inte ska ha hundar lösa där det vistas mycket människor (barn) vare sig de är snälla eller inte för det kan skrämma folk i onödan. Hr man sen sin/sina hundar lösa i skogen eller på andra ställen så ska man ha såpass god koll på hunden att man kan förväna sig att den kommer direkt på inkallning om någon människa dyker upp rätt var det är... Vet man med sig att ens hund jagar joggare, cyklister, motionärer så är det ju dumt att rasta sin hund lös på t.ex. motionsspår...
Sen kan man ju aldrig vara helt hundra, hundar är inga maskiner, allt kan hända, men man behöver inte utsätta andra för lidande i onödan! :)
ag förstår de som är hundrädda men ibland går de till överdrift.. Brukar rasta två kompisars rotweilers och när jag kommer gående med dem så btyder folk sida av vägen och kollar snett på mig! Herregud de behöver ju inte bli arga på mig när jag har hundarna kopplade och inte släpper dem i närheten av någon, visst att den ena skäller lite mot människor på håll (troligen osäker när jag går med han eftersom jag inte är ägaren) det har till och med hänt att folk börjat muttra mot mig om aggressiva hundar...
Klart som fan hundrädda människor blir rädda när två ouppfostrade rottweilers kommer mot dem. Du skulle inte ha en chans att hålla emot dem och att en hund skäller mot andra människor när den är ute och går är tragiskt.
Själv har jag inte råkat ut för något men jag förstår precis hur folk som är rädda. I den lilla Livsbutiken där jag bor hade den förra ägaren en rottweiler som han lät springa lös inne på lågstadieskolgården. Hunden var inte direkt tam och jag vågar inte chansa på hur många barn som blev attakerade.
Känner många hundägare också vars hundar blivit utsatta för "Mobbning" ifrån barn. Mina kusiners lilla tax blev sparkad av små barn när taxen bara var en valp. Så nu blir taxen helt förbannad så fort ett litet barn kommer för nära.
Så jag tror att många hundar reagerar mot mindre barn just för att de själva blivit "mobbade" utav dessa.
Jag tycker att minis förslag om att uppsöka en brukshundklubb är bra; det lär ge ett bra tillfälle att iaktta och konfronteras med främmande hundar, dessutom lär ju andelen väluppfostrade hundar vars ägare har koll på dem - och andelen vettiga hundägare - vara stor.
Börja med att kontakta klubben och hör om de har någon som redan sysslat med att vänja folk vid hundar så man kommer rätt från början. Att bara titta är iofs en mycket bra idé det också men har man någon med sig som kan förklara på ett bra sätt så får man ut mer.
(Ett allmänt tillägg till Minis förslag men jag tog bara ett citat som passade)
Jag är rädd för hundar för mitt barns räkning då jag har ett par bekanta med barn som blivit bitna i ansiktet (vilket såklart gjort dem livrädda för hundar). Både barn och hundar är oberäkneliga så det gäller att både föräldrar och hundägare tar sitt ansvar.
ag förstår de som är hundrädda men ibland går de till överdrift.. Brukar rasta två kompisars rotweilers och när jag kommer gående med dem så btyder folk sida av vägen och kollar snett på mig! Herregud de behöver ju inte bli arga på mig när jag har hundarna kopplade och inte släpper dem i närheten av någon, visst att den ena skäller lite mot människor på håll (troligen osäker när jag går med han eftersom jag inte är ägaren) det har till och med hänt att folk börjat muttra mot mig om aggressiva hundar...
Du verkar vara en sådan hundägare (eller hundlånare) jag verkligen tycker illa om, som inte förstår att andra människor kan vara rädda för att dina bestar står och morrar och skäller. Har man inte bättre pli på hunden ska den inte vistas bland människor.
Nitrometan
2007-04-25, 09:35
Jag är rädd för hundar för mitt barns räkning då jag har ett par bekanta med barn som blivit bitna i ansiktet (vilket såklart gjort dem livrädda för hundar). Både barn och hundar är oberäkneliga så det gäller att både föräldrar och hundägare tar sitt ansvar.
Precis. Hundar och barn är inte alltid en bra blandning.
The_RobRoy
2007-04-25, 09:41
Jag är också lite rädd för hundar, iallafall de som är större än knähöjd. Respekt kanske är ett bättre ord.
Jag vill ha tips på vad man kan göra om man blir attackerad, hur kan man bäst med bara händerna försvara sig?
Nitrometan
2007-04-25, 09:44
Jag vill ha tips på vad man kan göra om man blir attackerad, hur kan man bäst med bara händerna försvara sig?
Kommer du också ihåg den gamla tråden?
Hayabonga!
Nitrometan
2007-04-25, 09:46
Här var den ju!
http://kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=64043&highlight=hayabonga
The_RobRoy
2007-04-25, 09:48
Kommer du också ihåg den gamla tråden?
Hayabonga!
Svagt minne.. ..orkade inte söka :em:
Tackar :)
Klart som fan hundrädda människor blir rädda när två ouppfostrade rottweilers kommer mot dem. Du skulle inte ha en chans att hålla emot dem och att en hund skäller mot andra människor när den är ute och går är tragiskt.
Nu drar ju inte dessa hundar överhuvudtaget eller gör utfall men om de skulle göra det så klart som fan att jag skulle kunna hålla emot...
Men men hundägare har rätt att ha sina djur så det blir bara jobbigt för de hundrädda (förutsatt att hundägarna sköter sig och intelåter sina hundar springa fram till folk)
Om någon blir arg eller irriterad på mig för att jag går med en kopplad hund så kan jag ju inte göra mycket åt saken, jag kan ju aldrig vara säker på att det inte kommer folk där jag går och jag kan ju inte behöva gömma mig...
Edit: Att en hund skäller mot människor när den är ute med sin ägare är tragiskt, ja. Men med en annan människa är det väl ganska naturligt att hunden känner sig lite osäker...
Liten Men Fet
2007-04-25, 13:12
Om ni är hundrädda och har barn så försök att inte visa att ni är så rädda och låt barnen umgås med barnvana hunder under kontrollerade omständigheter, men om ni inte kan kontrollera er rädsla så ska ni nog inte vara med för det är lätt att ni överför er rädsla till barnet som då blir lite hundrädd som ni är.
Även om en hund är lite ouppfostrad och skäller på så ska ni inte behöva bli så rädda, det säger jag för er egen skull för ni är rädda för nånting som är relativt ofarligt. Iallafall om vi jämför med människor som ofta attackerar andra och försöker göra dom illa, sådana ska akta er för.
Försök jobba med er rädsla för det är tråkigt för alla parter om ni ska känna ett obehag bara för att ni möter en hund när ni promenerar.
Som jämförelse kan man ju fråga om ni är rädda för hästar och älgar? Dom dödar och skadar allvarligt fler människor varje år.
Med det vill jag inte förringa er rädsla eller vara nerlåtande utan bara peka på att den oftast är ogrundad.
LadyInsane
2007-04-25, 13:29
Nu drar ju inte dessa hundar överhuvudtaget eller gör utfall men om de skulle göra det så klart som fan att jag skulle kunna hålla emot...
För det första är det inte dina hundar, så de bryr sig förmodlingen inte om vad du tycker. Sedan att du skulle kunna hålla emot två stora rottweilers har jag svårt att tro. En stor rottweiler är en utmaning, två är praktiskt taget omöjligt om du inte är väldigt väldigt stark.
Om någon blir arg eller irriterad på mig för att jag går med en kopplad hund så kan jag ju inte göra mycket åt saken, jag kan ju aldrig vara säker på att det inte kommer folk där jag går och jag kan ju inte behöva gömma mig...
Jag blir inte arg sålänge folk visar att de faktiskt har kontoll på sina egna hundar. Att bara hålla de kopplade räcker inte i mina ögon, de ska vara underlägnsna sina ägare och lydiga. Något som förmodlingen är svårt med lånade hundar, därför är det desto viktigare att du som hundägare se till att ha pli på hundarna.
LadyInsane
2007-04-25, 13:37
Om ni är hundrädda och har barn så försök att inte visa att ni är så rädda och låt barnen umgås med barnvana hunder under kontrollerade omständigheter, men om ni inte kan kontrollera er rädsla så ska ni nog inte vara med för det är lätt att ni överför er rädsla till barnet som då blir lite hundrädd som ni är.
Just detta tror jag även kan vara en bidragande orsak till min rädsla. Min mamma har väldigt svårt för hundar hon också. När jag och syrran låg i barnvagn hotade en man med att släppa sin hund på oss och jag tror att det verkligen påverkade min mamma. Det skapade nog en rädsla hos henne och jag vet att jag sällan som ung lekte med hundar.
Även om en hund är lite ouppfostrad och skäller på så ska ni inte behöva bli så rädda, det säger jag för er egen skull för ni är rädda för nånting som är relativt ofarligt. Iallafall om vi jämför med människor som ofta attackerar andra och försöker göra dom illa, sådana ska akta er för.
Försök jobba med er rädsla för det är tråkigt för alla parter om ni ska känna ett obehag bara för att ni möter en hund när ni promenerar.
Som jämförelse kan man ju fråga om ni är rädda för hästar och älgar? Dom dödar och skadar allvarligt fler människor varje år.
Med det vill jag inte förringa er rädsla eller vara nerlåtande utan bara peka på att den oftast är ogrundad.
Ja, jag har insett att min rädsla har eskalerat och att jag måste börja jobba med den "på riktigt". Annars kommer det bara bli ännu värre i framtiden och jag vill slippa panikattacker i närheten av hundar. Nej, jag är inte rädd för hästar, men det är sällan jag umgås med dessa. Älgar har jag endast sett på skansen så, det går liksom inte riktigt jämföra. Men som sagt, min rädsla existerar tyvärr på grund av några vårdslösa ägare och misskötta hundar, men jag hoppas att det ska bli bättre så jag slipper vara rädd för alla ofarliga hundar också.
Det sägs ju att hundar kan lukta sig till rädsla. Nu vetifasen om det sitter i luktsinnet men hundar märker garanterat av hur du är inställd mot dem. Genom att vara rädd, osäker och nära till panik kommer varje situation med en hund bara bli värre. En dominant hund som ägaren inte håller pli på kanske t.om. kan bli farlig(kanske är det därför du blivit angripen av hundar så många gånger?). Snällare hundar kanske blir nervösa och uppspelta, vilket förstås inte är farligt men det kan eskalera din rädsla.
Så desto större grej du gör av att möta hundar, desto värre blir det.
Liten Men Fet
2007-04-25, 13:57
För det första är det inte dina hundar, så de bryr sig förmodlingen inte om vad du tycker. Sedan att du skulle kunna hålla emot två stora rottweilers har jag svårt att tro. En stor rottweiler är en utmaning, två är praktiskt taget omöjligt om du inte är väldigt väldigt stark.
Jag blir inte arg sålänge folk visar att de faktiskt har kontoll på sina egna hundar. Att bara hålla de kopplade räcker inte i mina ögon, de ska vara underlägnsna sina ägare och lydiga. Något som förmodlingen är svårt med lånade hundar, därför är det desto viktigare att du som hundägare se till att ha pli på hundarna.
Men här tycker jag du verkar förutsätta att hundarna vill attackera dig om dom får chansen, bara för att en hund skäller lite så betyder det inte att den är arg eller aggresiv. Hundar får inte helt plötsligt för sig att dom ska döda dig.
En liten tjej på en häst är ju så mycket värre, där finns det ju inte en chans att hon kan kontrollera den om den vill attackera någon.
Så länge hunden inte attackerar dig eller visar att den verkligen vill får du faktiskt förutsätta att den inte vill göra det, annars dömer du både hundägaren och hund innan dom gjort någonting och det tycker jag är direkt fel av dig.
Men här tycker jag du verkar förutsätta att hundarna vill attackera dig om dom får chansen, bara för att en hund skäller lite så betyder det inte att den är arg eller aggresiv.
Djur som skäller eller uppvisar andra former av samma betéende kommer inte att anfalla - såvida man själv inte "provocerar" fram det. Ett djur som vill attackera kommer göra det tyst och snabbt.
Skällande och dylika betéenden är just för att verka farligt men är snarare ett tecken på osäkerhet, eller kanske en varning. Visar man sig svag, rädd och osäker kanske man blir anfallen för att jagas bort, och uppträder man på ett sätt som kan uppfattas som hotfullt kanske man blir anfallen just för att hunden får för sig att den måste försvara sig(eller husse/matte).
Djur som tänker anfalla på riktigt är däremot som bra proteinfisar; "silent but deadly". ;)
ag förstår de som är hundrädda men ibland går de till överdrift.. Brukar rasta två kompisars rotweilers och när jag kommer gående med dem så btyder folk sida av vägen och kollar snett på mig! Herregud de behöver ju inte bli arga på mig när jag har hundarna kopplade och inte släpper dem i närheten av någon, visst att den ena skäller lite mot människor på håll (troligen osäker när jag går med han eftersom jag inte är ägaren) det har till och med hänt att folk börjat muttra mot mig om aggressiva hundar...
Sen finns det ju folk som bara går fram och ska hälsa. Vill man klappa så frågar man först (låter aldrig nån klappa min eller andras hundar) däremot morsans hund som hon hade fick alla hälsa på för hon älskade människor! Mennär folk bara kommer fram då hoppas jag nästan att hunden hugger.....
Det jag håller med om är dock att man inte ska ha hundar lösa där det vistas mycket människor (barn) vare sig de är snälla eller inte för det kan skrämma folk i onödan. Hr man sen sin/sina hundar lösa i skogen eller på andra ställen så ska man ha såpass god koll på hunden att man kan förväna sig att den kommer direkt på inkallning om någon människa dyker upp rätt var det är... Vet man med sig att ens hund jagar joggare, cyklister, motionärer så är det ju dumt att rasta sin hund lös på t.ex. motionsspår...
Sen kan man ju aldrig vara helt hundra, hundar är inga maskiner, allt kan hända, men man behöver inte utsätta andra för lidande i onödan! :)
Du har helt klart fel inställlning och gör min hundrädsla berättigad, två stora hundar som skäller på folk! NEJ TACK
Du har helt klart fel inställlning och gör min hundrädsla berättigad, två stora hundar som skäller på folk! NEJ TACK
Fel och fel... Nu var kanske dessa hundar "dåligt" exempel, mina egna hundar som båda tyvärr gått bort rätt nyligen (rotweiler/shäfer och kelpie) var tränade upp till lydnad på elitnivå (tävlade t.o.m klass III) tävlade agility och Bruks spår och rapport, samt båda bevakningshundar inom hemvärnet (trots att jag tydligen har "fel" inställning) dessa hundar lydda mig rätt hyffsat om jag får säga det själv, folk kunde ändå kolla snett på mig när man kom gående med dem fast de inte hade gjort någonting. Det tycker jag är fel att man ska behöva känna sig skyldig fast man inte gjort något. (bara att se på denna diskussionen, jag är tydligen värsta sortens hundmänniska bla bla med fel inställning)
Tog bara upp Rottisarna som exempel men alla vill tydligen misstolka mig :smash:
Och visst att den ena kan skälla ibland mot människor (osäker unghund) det görändå inte mig till en dålig hundrastare eller honom till en dålig hund. Herregud om jag skulle förbanna alla människor som skriker och gapar på stan då skulle jag inte göra annat...
Och visst att den ena kan skälla ibland mot människor (osäker unghund) det görändå inte mig till en dålig hundrastare eller honom till en dålig hund. Herregud om jag skulle förbanna alla människor som skriker och gapar på stan då skulle jag inte göra annat...
Drabbas du ofta av att personer blir aggressiva, skriker högt och visar tänderna bara för att du passerar dem?
Ja hundar kan vara skrämmande, Men att frukta dem är nästan löjligt... Speciellt när man har superkrafter som mig, då krävs det inte mkt för att de skall ligga och yla av rädsla. (Är ingen hundhatare alls eller så) Tvärtom, Min farsa har en liten hund så.... en riktig elak jäkel ibland, men jag älskar honom endå ... hunden alltså.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.