Visa fullständig version : "Färre kolhydrater bästa bantningen"
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=625561
Finns väl som vanligt ett par saker man undrar, men Åke Bruce verkar vara nöjd så :D
Uppenbart fungerar Atkins under en sådan lång period som 12 månader. Det är ju possitivt att deltagarna håller hela vägen.
4.7 kg på 12 månader. Det blir 4 hekto i månaden. Då tycker jag att det är mer imponerande att försökspersonerna fungerar med en lågkolhydratdiet i vardagslivet, än 4 hekto viktminskning per månad.
King Grub
2007-03-07, 07:54
Undrar om grupperna hade ett lika stor kaloribalans, lika stort energiunderskott.
Det står inget om det i abstraktet. Deltagarna bestod av "Twelve-month randomized trial conducted in the United States from February 2003 to October 2005 among 311 free-living, overweight/obese (body mass index, 27-40) nondiabetic, premenopausal women."
Jag har inte läst fullängdsstudien, men "free-living" låter okontrollerat. Är så fallet, är det inte konstiga resultat alls. Normalindividen som inte väger sina portioner efter bestämda kalorimängder äter mindre av en kost baserad på enbart fett och protein.
Scratch89
2007-03-07, 08:57
Jag håller med Grub. Jag läste om det i lokaltidningen imorses, och det verkar helt enkelt som man bara har fått riktlinjer, och inga kalorirestriktioner. IOFS är det väl det som var själva syftet; vilken populärdiet som fungerar när man applicerar det i verkligheten på normalt folk.
pragmatist
2007-03-07, 09:05
Ganska dåliga resultat över lag får man säga... Går man bara ned 1.6 kilo på ett helt år så misstänker man ju att väldigt många i den gruppen antingen hoppade av dieten helt och hållet eller fuskade regelbundet.
Personligen tror jag att Atkinsdieten fungerar väldigt bra för människor med rejält försämrad insulinkänslighet och/eller sockerberoende. Det skulle i så fall vara dessa individers resultat som ger genomslag i denna typ av undersökningar.
King Grub
2007-03-07, 09:10
Ja, i sådana fall är det fortfarande viktiga data; man kan ge överviktiga rekommendationen att banta och "ät mindre kolhydrater, så går du ner mer", utan att hälsoparametrarna som nämns i studier försämras, vilket det funnits farhågor om. För den överviktige indivier är det ju viktnedgången som är intressant, inte dom exakta bakomliggande mekanismerna. Men det är ju inga revolutionerande resultat, om man går ner mer helt enkelt på grund av att man är så less på bacon och ägg efter ett par månader att man inte äter lika mycket. Det går säkert att laga god Aktins-mat, men återigen, normalindividen med ett stressigt liv - där blir det kanske bara ett paket bacon till frukost. :D Plus att godisurvalet minskar rätt dramatisk.
Jag tror som Pragmatist också på att rekommendera lågkolhydratdieter till överviktiga med insulinresistens och/eller utvecklat metabolt syndrom, medan en tradionell lågfettdiet kanske är ett lämpligare alternativ för den friske normalpersonen.
Och dåliga resultat, som sagt: det där årsresultatet borde en person med BMI 27-40 (vilket var deltagarnas BMI) fixa på ett par veckor, med vilket dietupplägg som helst.
Ulf A Big
2007-03-07, 09:12
Men det blir rätt intressant att följa den debatt som följer den här studien....
Om jag säger så här så upprepar sig historien med jämna mellanrum:thumbup:
EDIT: Såg att King Grub redan skrivit det jag ville säga, att för att gå ned ett fåtal kilo från ett BMI på 40 kan det inte krävas några större förändringar i mathållningen, bara att man ändrar något överhuvudtaget måste nästan ge det resultatet.
Ulf A Big
2007-03-07, 09:47
Men det blir rätt intressant att följa den debatt som följer den här studien....
Om jag säger så här så upprepar sig historien med jämna mellanrum:thumbup:
På tal om forskaren så har han jobbat med liknande studier under många år. Jag tror nog att studien är utförd enligt vedertagna regler och minst lika mycket värd som någon annan studie inom området.
En sak som ibland glöms bort när man kritiserar livsmedelsverkets rekommendationer, vilket också påpekas i DN:s artikel om jag inte minns fel, är att livsmedelsverket inte gör anspråk på att servera bantningstips, d.v.s. deras rekommendationer utgår från något slags frisk, normalviktig, normalaktiv person och vad en sådan person kan tänkas må bra på, inte från en överviktig person som vill gå ned i vikt på effektivast möjliga sätt (och helst utan att må alltför dåligt under tiden). Bara som en parentes.
En sak som ibland glöms bort när man kritiserar livsmedelsverkets rekommendationer, vilket också påpekas i DN:s artikel om jag inte minns fel, är att livsmedelsverket inte gör anspråk på att servera bantningstips,
Om man läser lite på Atkins/LCHF-förespråkares (low carb, high fat) hemsidor kan man se en anmärkningsvärd ilska just mot Livsmedelsverket på grund av deras kostrekommendationer.
Det verkar väldigt ofta vara personer som haft stor övervikt och som genom LCHF hittat ett sätt att gå ned i vikt, men som nu sitter inne med en enorm bitterhet mot Livsmedelsverket som de anser har lurat dem till deras fetma.
Ett genomgående tema är för övrigt att Sveriges överviktiga noggrant följer Livsmedelsverkets kostråd och just genom det drar på sig fetma. Rent personligen har jag ju mycket svårt att tro på det, de flesta överviktiga jag känner till har knappast levt efter dessa råd, och det skulle vara intressant att veta om det finns några belägg för det överhuvudtaget.
Det var ingen signifikant skillnad i energi-intag mellan de 4 diet-metoderna under studiens gång, men som jag förstår det mättes energiintag bara under 4 kortare perioder under studiens gång.
En brist som de framhåller i studien är att viktförändrings-kurvorna hade inte stabiliserats vid 12 mån och att en längre uppföljningstid troligen skulle ha minskat viktnedgångs-skillnaderna mellan de 4 grupperna.
Ett genomgående tema är för övrigt att Sveriges överviktiga noggrant följer Livsmedelsverkets kostråd och just genom det drar på sig fetma.
Jag är MYCKET tveksam. Jag har t.ex. svårt att tro att någon rekommendation "ät mer än du behöver" finns på SLV:s lista - och det är nog i de allra, allra flesta fallen den största faktorn bakom övervikt. ;)
Jag hamnade i en diskussion om kolhydraternas (f.a. brödets) vara eller icke vara med min mor och ett antal av hennes arbetskamrater, där en av arbetskamraterna ansåg att min mor (57 år, ett antal kilon för mycket, men ingen hälsovådlig övervikt) var "körd" på förhand eftersom hon är uppfödd på en väldigt mjölmatsrik kost (bönder i västerbottens inland = massor med tunnbröd, massor med potatis och massor med kornmjölsgröt, kort sagt det som man producerade). Kolhydrater är ju DJÄVULEN, och själv hade hon gått ned ett antal kilon genom att luta äta bröd. Min kommentar till detta var att övervikt var ett i stort sett okänt begrepp bland de vuxna i samhället under min mors uppväxt trots den kolhydratrika dieten. Vilket inte är särskilt förvånande, eftersom man i stort sett arbetade med lantbruket från det att man steg upp till dess att man gick och lade sig, med undantag för matrasterna ...
Det finns säkert många som en kolhydratfattig kost kan fungera bra för - särskilt kanske för personer som har ett missbruksaktigt förhållande till många kolhydratrika livsmedel (bröd, socker etc.), men därifrån till något slags konspirationsteori med SV i huvudrollen - nej, tack.
Den som har tillgång till rapporten kan ju kolla när de mätter kroppsvikten första gången? En vanlig felkälla är nämligen att man väger deltagrna innan de börjar dieten och sen upptäcker att ketodieten är bättre för viktminsknnig då de tappar mest i vikt totalt.
Att man sen inte kontrollerar energiintaget under hela studien gör ju att felkällorna springer iväg ganska rejält.
Det var ingen signifikant skillnad i energi-intag mellan de 4 diet-metoderna under studiens gång, men som jag förstår det mättes energiintag bara under 4 kortare perioder under studiens gång.
En brist som de framhåller i studien är att viktförändrings-kurvorna hade inte stabiliserats vid 12 mån och att en längre uppföljningstid troligen skulle ha minskat viktnedgångs-skillnaderna mellan de 4 grupperna.
Dock utan extrem övervakning så brukar ju folk ljuga som fan i sådana här undersökningar.
En vanlig felkälla är nämligen att man väger deltagrna innan de börjar dieten och sen upptäcker att ketodieten är bättre för viktminsknnig då de tappar mest i vikt totalt.
Är det rimligt att antaga att de har räknat bort vattenminskningen för atkins-deltagarnas resultat? I annat fall försvinner ju helt deras övertag som mest framgångsrik metod.
Dock utan extrem övervakning så brukar ju folk ljuga som fan i sådana här undersökningar.
Rapporteringen ÄR ett problem i koststudier, men det problemet gäller ju för alla studier av alla typer av kosthållning, så det kan man kanske betrakta som ett systematiskt fel. Jag är inte så säker på att "felrapporteringen" skulle vara direkt kopplad till viktminskningen, t.ex. som att de som gått ned mest i vikt underrapporterar i lägre grad än de som gått ned mindre. Att göra en studie under "extremt övervakning" är nog mer eller mindre omöjligt, då det i rpincip förutsätter att man förvara deltagarna i ett låst utrymme under dygnets alla timmar. Resultatet av en sådan studie kanske inte heller är så intressant, egentligen.
Sedan kan man nog på ganska goda grunder anta att deltagarna i en studie av denna typ rapporterar mer sanningsenligt än om man skulle göra en stickprovskontroll på gatan. Trots allt har de gått med på att vara med i studien (vilket förutsätter en viss grad av motivation) och de är fortfarande kvar efter ett år. De minst motiverade torde ha fallit bort under studiens gång.
F.ö. kommer det liknande svenska studier, bl.a. en som jämför s.k. paleolitisk kost och slv-rekommendations-kost.
Jag har t.ex. svårt att tro att någon rekommendation "ät mer än du behöver" finns på SLV:s lista - och det är nog i de allra, allra flesta fallen den största faktorn bakom övervikt. ;)
Det är jag också rätt säker på, men för dem så finns det en alternativ förklaringsmodell, dvs att det ej är energibalansen som spelar roll, utan bara hur pass mycket man påverkar insulinet som sedan styr fettinlagringen. Äter man i så fall överhuvudtaget kolhydrater kommer man bli tjock, medan däremot fett på något (magiskt) sätt ej kan bilda kroppsfett.
En av de ledande debattörerna i den skolan, Sten Sture Skaldeman, hävdar att han till och med går ned i vikt genom att kraftigt höja sitt kaloriintag (i form av fett).
En av de ledande debattörerna i den skolan, Sten Sture Skaldeman, hävdar att han till och med går ned i vikt genom att kraftigt höja sitt kaloriintag (i form av fett).
Jo, Skaldeman är en sort för sig. När folk säger att de går ned i vikt genom att dramatiskt öka kaloriintaget (ofta beskrivet som att de börjar äta mycket större "vanliga måltider" och mycket oftare) undrar jag för min del hur det egentligen var med kaloriintaget innan - om de överhuvudtaget hade koll på det. Det ligger nära till hans att misstänka att man jämför med den diet man FÖRSÖKTE hålla, men inte lyckades hålla (utan att räkna med urspårningar där man åt allt inom räckhåll, svalde tre chokladbitar för 10 kr i bilen när man varit och handlat etc).
http://jama.ama-assn.org/cgi/content/abstract/297/9/969
http://jama.ama-assn.org/cgi/content/full/297/9/921
Det man ser är att alla grupper tappar mycket de 2 första månaderna, under kontrollperioden. De sista 6 månaderna går Atkinsgruppen upp mycket i vikt medan de andra ligger mer stabilt. Kan man dra slutsatsen att viktnedgången till stor del beror på glykogen och vätska?
Ulf A Big
2007-03-08, 11:58
http://jama.ama-assn.org/cgi/content/full/297/9/921
Se grafen lite längre ned på sidan. Diskrepansen är för stor mellan dem så det tror inte jag är orsaken.
De sista 6 månaderna går Atkinsgruppen upp mycket i vikt medan de andra ligger mer stabilt.
Intressant (och oroväckande) för övrigt att alla bantargrupperna går upp i vikt från sin lägstanivå efter sex månader, även om Atkinsgruppen ökar kraftigast. Kan det var någon psykologisk gräns för många hur länge man orkar anstränga sig för en viktnedgång, eftersom ingen av grupperna tappade någon mer vikt efter denna gräns?
Eftersom alla testpersonerna var överviktiga eller direkt feta (BMI upp mot 40) så kan det inte handla om att de funnit sin idealvikt och kommit till ro där, utan alla borde ha betydligt mer kroppsfett som behövs avlägsnas.
racePete
2007-03-08, 21:06
Roade mig med att kommentera artikeln i SvD, skrev bl a:
"Kroppen tar upp i princip allt vi äter, och om vi under en given mätperiod ätit mer energi än vi förbrukat lagras överskottet som fett. Fettnedbrytning/inlagring sker hela tiden och det som får "övertaget" styrs av energiintaget."
Fick svar från en Dr Tobias Wass:
"Nej Peter, så fungerar det inte! All ämnesomsättning styrs av hormoner och andra signalsubstanser. Kroppen använder näringsämnena på olika sätt vid olika tidpunkter. Detta beror mycket på kostens sammansättning och är komplicerat, därav allt tyckande i frågan. Viktigast är dock att förstå sambandet mellan ett överskott av kolhydrater i maten, insulin och fetma! Det gör inte LMV mfl och det är det stora hotet mot folkhälsan idag."
Antar att doktorn har rätt...
Här är länken: http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_14768503.asp
King Grub
2007-03-08, 21:11
Visst har doktorn rätt; en person som ligger på, säg, ett överskott på X kcal, ökar inte lika mycket i fettmängd som en annan person med lika stort överskott (och alla andra exogena faktorer teoretiskt identiskt). Samma sak med underskott. Ett underskott på X kcal åstadkommer inte lika stor fettminskning hos en person som hos en annan, även om alla andra faktorer är identiska.
Men energibalansen ligger till grund för all viktpåverkan.
Ju mer "normal" man är, desto närmare energibalans = fettbalans, men vid störningar som metabolt syndrom och insulinresistens, vid kraftig övervikt, desto större påverkan kan makronutrientsammansättningen ha.
racePete
2007-03-08, 22:36
Visst har doktorn rätt; en person som ligger på, säg, ett överskott på X kcal, ökar inte lika mycket i fettmängd som en annan person med lika stort överskott (och alla andra exogena faktorer teoretiskt identiskt). Samma sak med underskott. Ett underskott på X kcal åstadkommer inte lika stor fettminskning hos en person som hos en annan, även om alla andra faktorer är identiska.
Ser inte var i texten han nämner något om det du skriver, och det var inte det jag syftade på heller. Förstår mycket väl att det finns individuella skillnader.
Men energibalansen ligger till grund för all viktpåverkan.
Är ju precis det jag pratar om.
Reagerade på påståendet att det inte fungerar så.
Eftersom jag uppenbarligen behöver (och vill) lära mig skulle jag vilja veta vad i min kommentar som är fel.
En intressant uppföljningsartikel i GP:
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=119&a=331614
Forskare varnar för övertro på Atkinsdieten. Vikten försvinner fort i början, men efter ett år är skillnaden mellan Atkins och andra dieter minimal. Ingen vet heller hur kroppen i längden klarar av en så kolhydratfattig kost.
Varför blev viktreduktionen så liten trots att det dagliga kaloriintaget för alla fyra grupperna enbart var 1 500 kalorier?
- Den enda förklaring jag kan se är att kvinnorna inte har rapporterat sitt verkliga kaloriintag, säger Mette Axelssen. Om de levt på de 1 500 kalorier de uppger hade de tappat ett kilo i veckan, alltså omkring 50 kilo på ett år.
"Men energibalansen ligger till grund för all viktpåverkan."
Är ju precis det jag pratar om.
Reagerade på påståendet att det inte fungerar så.
Eftersom jag uppenbarligen behöver (och vill) lära mig skulle jag vilja veta vad i min kommentar som är fel.
Visst fungerar det så, energibalansen är det som i slutändan bestämmer viktuppgång och viktnedgång (om vi bortser från vattenretentioner pga olika orsaker).
Att bestämma ens energiintag är relativt enkelt, men det är ju desto svårare att faktiskt bestämma ens energiförbrukning. Att enkelt plussa ihop lite värden utifrån motion och en uppskattad basalförbränning ger bara en uppskattning; energiförbrukningen moduleras ju av en mängd faktorer och tillstånd i kroppen och allt detta gör det extremt svårt att exakt beräkna din energiförbrukning.
Så nog stämmer det att energibalansen är avgörande, att avfärda det är svårt utan att blanda in någon sorts metafysik men för att exakt bestämma energiförbrukningen under en längre tid skulle du få leva i en isolerad behållare där O2/CO2 konstant mäts.
En teoretisk sanning men i praktiken en ungefärlig sanning.
Visst fungerar det så, energibalansen är det som i slutändan bestämmer viktuppgång och viktnedgång (om vi bortser från vattenretentioner pga olika orsaker).
Att bestämma ens energiintag är relativt enkelt, men det är ju desto svårare att faktiskt bestämma ens energiförbrukning. Att enkelt plussa ihop lite värden utifrån motion och en uppskattad basalförbränning ger bara en uppskattning; energiförbrukningen moduleras ju av en mängd faktorer och tillstånd i kroppen och allt detta gör det extremt svårt att exakt beräkna din energiförbrukning.
Så nog stämmer det att energibalansen är avgörande, att avfärda det är svårt utan att blanda in någon sorts metafysik men för att exakt bestämma energiförbrukningen under en längre tid skulle du få leva i en isolerad behållare där O2/CO2 konstant mäts.
En teoretisk sanning men i praktiken en ungefärlig sanning.
Lägg ihop det du äter under en vecka, notera hur kroppsvikten förändrats. Där har du vad du använder per dag. Busenkelt.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.