Visa fullständig version : Kan man göra saker utan egen vinning?
Jag satt och funderade på vad som känner tecknar en god gärning, och kom fram till att det måste vara när man gör någonting för någon annan utan att vinna något för egen del på det.
Ju mer jag funderade på det desto större vart frågan, kan man det?
Min goda gärning var t.ex. att jag har ett fadderbarn som jag varje månad skickar pengar till och emellan åt även skickar ner paket. Detta gör jag först och främst för att jag vill hjälpa människor som har det svårt men det gör även att jag känner mig som en god människa.
Är det egentligen behovet och tillfredsställelsen i att jag får känna mig som en god människa som gör att jag skickar pengar till mitt fadderbarn?
Så frågan som lyder är alltså:
Kan man göra saker utan egen vinning?
Och isåfall vad är det?
En ganska klassisk fråga, och jag är beredd påstå att det inte finns "äkta" altruism, eller osjälviskhet om man så vill.
Nej, det är väl det spåret jag är inne på också. Hur skulle ni då förklara en god gärning är det : En handling för någon annan men minsta möjliga egna vinst?
Nej, det är väl det spåret jag är inne på också. Hur skulle ni då förklara en god gärning är det : En handling för någon annan men minsta möjliga egna vinst?
En god gärning är väl helt enkelt när den egna vinningen råkar sammanfalla med, eller vara beroende av, någon annans.
En god gärning är en gärning som kommer ur begäret att göra andra gott.
smurf
Ah, byt ut "god" mot "osjälvisk", det är inte nödvändigtvis ont att vilja sig själv väl.
Så frågan som lyder är alltså:
Kan man göra saker utan egen vinning?
Och isåfall vad är det?
Klart man kan, man väljer ju själv om man vill hjälpa till med något oavsett om man själv får ut något eller ej.
Ingen aning, bryr mig knappast om vad det heter heller men jag uppskattar folk som kan känna med andra och kan med små enkla medel göra vardagen mycket enklare.
Nitrometan
2007-02-27, 14:27
En ganska klassisk fråga, och jag är beredd påstå att det inte finns "äkta" altruism, eller osjälviskhet om man så vill.
Källa på det?
Det finns ett avsnitt i "Vänner" där Joey försöker göra en osjälvisk handling. Han klarar det inte. Ganska kul ep faktiskt.
Jag tror inte att man någonsin gör något som man inte vill eller får någon typ av bra feedback ifrån, men jag är inte säker. Kan någon komma på en osjälvisk gärning?
frökenzelda
2007-02-27, 14:39
Nej, det kan man inte. På nått sätt blir det alltid för egen vinning om inte annat för att känna "åh, va god jag är". För att polarna eller familjen ska tycka att man är snäll & god som engagerar sig i världssvällten och fattigdommen etc.
Filosofiskt! *popcorn*
Att dö(utan betänkatid) för någon som inte har ett uns av ens egna gener i sej?
Skulle vederbörande det hava så skulle det vara passivt själviskt eller nåt...
(ok det var ganska kasst exempel :D )
HerrArne
2007-02-27, 14:44
Det går att konstruera exempel om man tillför amnesi.
Om person X gör gärning A för person Y, där A saknar biefekter för X samt varken X eller Y känner till att gärning ägt rum samt slutligen det inte finns någon som helst koppling mellan X och Y varesig före eller efter gärningen, så...
Men i praktiken, nej.
Det är ju isåfall tråkigt att inte få känna att man har gjort något gott, men känner man det så kommer man snabbt tillbaka till tillfredsställelsen i att ha gjort något gott och då har man igen fått en egen vinning i det.
Beror lite på vilken nivå man skall lägga sig på. Att lägga sig på en deterministisk nivå där man enbart ser oss som biologiska varelser som reagerar på en omgivning, så nej det kan man inte. Om man däremot ser det på ett plan där samhället har definierat en osjälvisk/god gärning på ett visst sätt och man utför den så är det ju självklart ja. Att skydda sitt land med sitt liv t.ex.
HerrArne
2007-02-27, 14:55
Det är ju isåfall tråkigt att inte få känna att man har gjort något gott, men känner man det så kommer man snabbt tillbaka till tillfredsställelsen i att ha gjort något gott och då har man igen fått en egen vinning i det.
Precis. Den goda gärningen är sin egen lön, blabla, etc...
Vilket ju faktiskt är bra. För annars hade det nog blivit ännu färre goda gärningar gjorda.
Om jag offrar mitt liv för att rädda min systers?
beckman88
2007-02-27, 15:04
ja sjalvklart gar det, Hyr filmen "Pass it forward"
Valdigt bra film med Kevin Spacey, Helen Hunt, Haley Joel Osment (Ungen fran 6e sinner som alla alskar)
frökenzelda
2007-02-27, 15:04
Om jag offrar mitt liv för att rädda min systers?
Så vill du kanske dö som en martyr och önskar att din familj ska minnas dig som otroligt god som räddade livet på syrran?
Ytterst tveksamt att
Dämpa semvetskval etc är ju tex för egen vinning.
beckman88
2007-02-27, 15:05
Så vill du kanske dö som en martyr och önskar att din familj ska minnas dig som otroligt god som räddade livet på syrran?
Eller sa vill han bara att hans syster ska leva ist for han sjalv...
Om dom bada e fangade 1000000 mil fran narmaste maniska och han maste ta sjalvmord for att hon ska leva, och ingen far reda pa det EVEH!:cool:
Om jag offrar mitt liv för att rädda min systers?
Vetskapen om att du inte agerade skulle antagligen plågat dig resten av livet till den grad att en hjältedöd i det ögonblicket verkade bättre.
Det kan nog vara så att alla beslut inte fattas med alla fakta på bordet, en sorts marknadsimperfektion vad gäller beslutsfattande. Så att du offrar dig beror kanske på att du överskattat det lidande du tror din systers död skulle ge dig under dina återstående år att leva. Kontentan är fortfarande att du gjorde det för din egen skull.
Källa på det?
Jag har ingen direkt källa. Möjligtvis finns det kälhänvisningar i PC Jersilds Darwins ofullbordade där han noggrant går igenom begreppet altruism och dess olika former.
beckman88
2007-02-27, 15:09
Jag har ingen direkt källa. Möjligtvis finns det kälhänvisningar i PC Jersilds Darwins ofullbordade där han noggrant går igenom begreppet altruism och dess olika former.
You can't just make up words dude :smash:
You can't just make up words dude :smash:
Du syftar kanske på "kälhänvisningar" som givetvis inte är ett ord annat än när man i språket måste referera till frusen mark som är omöjligt att bearbeta.
Med andra ord är det rätt få här som tror på den fria viljan?
Lite svår fråga. Även om man inte kräver något tillbaks för den goda gärningar så tjänar man på att man får ett bättre samevete. Det vore väl i så fall om man gjorde en god gärning bara för sakens skull och inte för att man mår bättre av det..
Med andra ord är det rätt få här som tror på den fria viljan?
Tror farbror på många saker?
Tror farbror på många saker?
Jag förstår inte vad du menar.
Med andra ord är det rätt få här som tror på den fria viljan?
I teorin gör jag det antagligen inte, men i praktiken finns den i allra högsta grad.
Vetskapen om att du inte agerade skulle antagligen plågat dig resten av livet till den grad att en hjältedöd i det ögonblicket verkade bättre.
Det kan nog vara så att alla beslut inte fattas med alla fakta på bordet, en sorts marknadsimperfektion vad gäller beslutsfattande. Så att du offrar dig beror kanske på att du överskattat det lidande du tror din systers död skulle ge dig under dina återstående år att leva. Kontentan är fortfarande att du gjorde det för din egen skull.
Är ju en möjlighet. En annan skulle kunna vara att jag tycker hennes liv är viktigare än mitt.
Lite svår fråga. Även om man inte kräver något tillbaks för den goda gärningar så tjänar man på att man får ett bättre samevete. Det vore väl i så fall om man gjorde en god gärning bara för sakens skull och inte för att man mår bättre av det..
Du har ju fortfarande samma positiva samvete om du gör det bara för sakens skull. Som om jag ser att grannens motorvärmare har stannat så drar jag upp den fast att jag vet att hon inte skulle göra det för mig så har jag fortfarande samma eller kanske ännu större vinst av det.
Vetskapen om att du inte agerade skulle antagligen plågat dig resten av livet till den grad att en hjältedöd i det ögonblicket verkade bättre.
Det kan nog vara så att alla beslut inte fattas med alla fakta på bordet, en sorts marknadsimperfektion vad gäller beslutsfattande. Så att du offrar dig beror kanske på att du överskattat det lidande du tror din systers död skulle ge dig under dina återstående år att leva. Kontentan är fortfarande att du gjorde det för din egen skull.
Var frågan hur många scenarion man kan hitta på som KANSKE stödjer ens tes?
Jag satt och funderade på vad som känner tecknar en god gärning, och kom fram till att det måste vara när man gör någonting för någon annan utan att vinna något för egen del på det.
Ju mer jag funderade på det desto större vart frågan, kan man det?
Min goda gärning var t.ex. att jag har ett fadderbarn som jag varje månad skickar pengar till och emellan åt även skickar ner paket. Detta gör jag först och främst för att jag vill hjälpa människor som har det svårt men det gör även att jag känner mig som en god människa.
Är det egentligen behovet och tillfredsställelsen i att jag får känna mig som en god människa som gör att jag skickar pengar till mitt fadderbarn?
Så frågan som lyder är alltså:
Kan man göra saker utan egen vinning?
Och isåfall vad är det?
Farsan är expert på det
Klart man får ett postivt samvete av att göra nåt för nån annan. Om jag ger en tiggare en tjuga så gör jag inte det för egen vinning och den glädjen jag känner är främst för hans skull. En anonym donation är ett annat bra exempel tycker jag.
I teorin gör jag det antagligen inte, men i praktiken finns den i allra högsta grad.
Det borde väl vara samma sak med osjälviska gärningar. Jag kan ta ett exempel, jag såg en kvinna med barnvagn som bökade lite med att få in barnvagnen i en hiss (hade en vanlig dörr, inte en som öppnas automatiskt). Jag tog några snabba steg ditåt och höll upp dörren för henne.
I teorin så har jag väl blivit programmerad av min omgivning att det är rätt att göra så, jag gör det för att passa in och bli uppskattad. Men i praktiken så höll jag bara upp en dörr utan att tänka direkt.
backflash
2007-02-27, 15:35
Med andra ord är det rätt få här som tror på den fria viljan?
Bandura +bobo doll
Nop, det tror jag inte man kan.
Ofta när man ger pengar till hemlösa osv så gör man ju det för att det ska kännas bättre för en själv. Alltså är vi alla egoister, på ett eller annat sätt :)
Bandura +bobo doll
Säger väl rätt lite om fria viljan existerar eller inte? Eller missuppfattade jag det, läste bara på lite snabbt om experimentet på wikipedia.
backflash
2007-02-27, 15:42
Säger väl rätt lite om fria viljan existerar eller inte? Eller missuppfattade jag det, läste bara på lite snabbt om experimentet på wikipedia.
Nej, det säger en hel del :) Det är inte monkey see, monkey do längre.
Nej, det säger en hel del :) Det är inte monkey see, monkey do längre.
Utveckla gärna. Det var väl exakt det som experimentet visade. Om nu inte nyare experiment visat på andra saker. Inte mitt område direkt detta.
Var frågan hur många scenarion man kan hitta på som KANSKE stödjer ens tes?
Motfrågan blir ju då; var frågan att komma på saker som KANSKE är osjälviskhet?
Jag vill bara tydliggöra att för varje påstående om att en handling är osjälvisk kan man presentera ett ytterst plausibelt resonemang som pekar på att det var en självisk sådan.
backflash
2007-02-27, 15:55
Utveckla gärna. Det var väl exakt det som experimentet visade. Om nu inte nyare experiment visat på andra saker. Inte mitt område direkt detta.
Att monkey see monkey do? Nej, apan väljer snarare hur den ska göra när det finns risk för den enligt experimentet*. När vinsten är tillräckligt stor väljer den att utföra vad den inte gjorde i scenariot där vinsten inte var tillräckligt stor (eller fanns). (Det handlar väl egentligen om att den har lärt sig men inte behöver visa det)
___________
*inom social learning theory har jag för mig - ett tag sen det här.
Motfrågan blir ju då; var frågan att komma på saker som KANSKE är osjälviskhet?
Jag vill bara tydliggöra att för varje påstående om att en handling är osjälvisk kan man presentera ett ytterst plausibelt resonemang som pekar på att det var en självisk sådan.
Motargument kan man alltid hitta, oavsett vad man diskuterar. Jag vill bara tydliggöra att man i annat än uppenbara fall inte ska basera dem på "om" och "kanske". Jag tror att du kan bättre än "AMEN LIKSOM OM HAN GÖR SÅ, DÅ FUNKAR DET INTE TYP".
Vet inte hur det här låter - men om man gör nåt för nån annan där man mår dåligt efteråt - har man inte då bara gjort det för den andres skull? När man efteråt stör sig på att man gjorde så - då kan man väl inte fått ut nåt av det själv.
Vet inte hur det här låter - men om man gör nåt för nån annan där man mår dåligt efteråt - har man inte då bara gjort det för den andres skull? När man efteråt stör sig på att man gjorde så - då kan man väl inte fått ut nåt av det själv.
DET KANSKE VAR SÅ ATT MAN BLEV TVINGAD DÅ GILLS DET INTE!!!1
ELLER OM MAN TYCKTE DET VAR BRA FÖR EN NÄR MAN GJORDE DET OCH SEN ÅNGRADE SIG!122333456789½!
DET KANSKE VAR SÅ ATT MAN BLEV TVINGAD DÅ GILLS DET INTE!!!1
ELLER OM MAN TYCKTE DET VAR BRA FÖR EN NÄR MAN GJORDE DET OCH SEN ÅNGRADE SIG!122333456789½!
Så behöver det inte vara. Man kan göra vissa saker för nån annan där man själv inte kommer i första hand. Och inte att man ångrade det sen - man känner direkt att det här vill jag inte göra eller borde jag inte göra - men så gör man det ändå. Alla har väl gjort saker som man ångrat.
Motargument kan man alltid hitta, oavsett vad man diskuterar. Jag vill bara tydliggöra att man i annat än uppenbara fall inte ska basera dem på "om" och "kanske". Jag tror att du kan bättre än "AMEN LIKSOM OM HAN GÖR SÅ, DÅ FUNKAR DET INTE TYP".
Vill du att jag ska presentera ett allmängiltigt resonemang som bevisar att det man gör är sprunget ur den egna nyttan? Det kan jag tyvärr inte utan får efter bästa förmåga försöka visa på att hur osjälviskt ett exempel än kan låta, kan man presentera ett eller flera resonemang som motsäger osjälviskheten.
Det skulle inte vara första gången man kommer till en slutsats ej grundad på ett oemotsägligt bevis, utan sannolikheter baserade på antingen empiriska studier eller helt enkelt vad man efter att ha vägt olika förklaringmodeller mot varandra bedömt vara mest troligt.
Att monkey see monkey do? Nej, apan väljer snarare hur den ska göra när det finns risk för den enligt experimentet*. När vinsten är tillräckligt stor väljer den att utföra vad den inte gjorde i scenariot där vinsten inte var tillräckligt stor (eller fanns). (Det handlar väl egentligen om att den har lärt sig men inte behöver visa det)
___________
*inom social learning theory har jag för mig - ett tag sen det här.
"Bandura and his associates successfully supported their theory of social learning in that specific behaviors such as aggression can be learned through observing and imitating others even if reinforcement is not used either on the model or the subject. They came to the conclusion that children observing adult behavior are influenced to think that this type of behavior is acceptable thus weakening the child's aggressive inhibitions. The result of reduced aggressive inhibitions in children means that they are more likely to respond to future situations in a more aggressive manner."
http://en.wikipedia.org/wiki/Bobo_Doll_experiment
Jag anser att det inte är vad du påstår. Hur som helst så påvisar ju inte det du påstår en fri vilja heller. Problemet är väl att det är mer eller mindre omöjligt att bevisa det ena eller andra.
Jag tror att allt är en reaktion på något. Miljarder små reaktioner i hjärnan bildar en illusion av fri vilja.
Vill du att jag ska presentera ett allmängiltigt resonemang som bevisar att det man gör är sprunget ur den egna nyttan? Det kan jag tyvärr inte utan får efter bästa förmåga försöka visa på att hur osjälviskt ett exempel än kan låta, kan man presentera ett eller flera resonemang som motsäger osjälviskheten.
Det skulle inte vara första gången man kommer till en slutsats ej grundad på ett oemotsägligt bevis, utan sannolikheter baserade på antingen empiriska studier eller helt enkelt vad man efter att ha vägt olika förklaringmodeller mot varandra bedömt vara mest troligt.
Det är inte nödvändigt alls. Däremot känns det som att en långsökt och vinklad historia är ett ganska tamt argument. Om det enligt dig är ett vettigt argument så menar du mao att alla som någonsin gjort ett aktivt val att dö för någon i grund och botten har gjort det för sin egen skull. Visserligen helt ok om du tror på det, men för att övertyga andra krävs det som sagt mer än "om" och "kanske" i en två meningar lång novell.
Så behöver det inte vara. Man kan göra vissa saker för nån annan där man själv inte kommer i första hand. Och inte att man ångrade det sen - man känner direkt att det här vill jag inte göra eller borde jag inte göra - men så gör man det ändå. Alla har väl gjort saker som man ångrat.
Caps brukar innebära att man inte är så allvarlig :)
En liten undran bara. Ni säger att man inte kan göra saker utan egen vinning. Kan man göra saker enbart med egen vinning?
Caps brukar innebära att man inte är så allvarlig :)
Men i vissa fall så skriker en del så. Men det spelar ingen roll - jag bemöter gärna skoj med min gravallvarliga sida :-/
En liten undran bara. Ni säger att man inte kan göra saker utan egen vinning. Kan man göra saker enbart med egen vinning?
Klart man kan. Kan komma på rätt mycket.
Det är inte nödvändigt alls. Däremot känns det som att en långsökt ihopsnickrad historia är ett ganska tamt argument. Om det enligt dig är ett vettigt argument så menar du mao att alla som någonsin gjort ett aktivt val att dö för någon i grund och botten har gjort det för sin egen skull. Visserligen helt ok om du tror på det, men för att övertyga andra krävs det som sagt mer än "om" och "kanske" i en 2 meningar lång novell.
"From this standpoint, the new Darwinism might almost be termed the ‘science of solidarity’. Selfishness is easy to explain. The real challenge is to explain why animals are so often not selfish. This is a particular challenge in the case of humans, who — perhaps more than any other animal — can engage in acts of courage and self- sacrifice for the benefit of others. There are well- authenticated stories of how soldiers during the First World War would throw themselves onto an exploding hand-grenade, thereby saving their comrades. Must such courage be laboriously learned or drilled into humans, or can powerful instincts be drawn upon? If, following most Darwinians, we take it that people have it in themselves to be naturally co-operative and even heroic, then this sets up an intellectual paradox. Why don’t the genes permitting or enabling heroism — those courageous instincts which in times of crisis can override our more cowardly, selfish drives — become eliminated over evolutionary time? The man who dies in battle will have no more offspring. By contrast, the coward may leave many descendants. On this basis, would we not expect each generation to be less heroic — more selfish — than the one before?
The Utopian theory of ‘group selection’ had obfuscated this problem by proposing an all-too-easy answer. Heroism worked for the good of the group. The problem was that this failed to explain how such courage could be part of human nature, passed on from generation to generation. It was precisely this difficulty which prompted the new Darwinians to come up with a better answer. When the solution was found, it became the cornerstone of evolutionary science.
The solution to the puzzle lay in the idea of ‘inclusive fitness’. Bravery in battle rests on instincts not radically different from those motivating a mother to take risks in defending her children. It is precisely because her genes are ‘selfish’ — not despite this ‘selfishness’ — that a mother’s courage can draw on deep instinctual resources. In effect, the mother who instinctively takes risks for her children is including these children as part of her potentially immortal ‘self’. In genetic terms, this is realistic because her children share her genes. We can easily see why a mother’s ‘selfish’ genes can prompt her to behave selflessly — it is clearly in the genes’ own interest. A comparable logic might prompt sisters and brothers to behave selflessly toward one another.
Far back in the evolutionary past, humans evolved in relatively small-scale groups based on kinship. Any person with whom you worked, or with whom you bonded closely, had a good statistical chance of sharing your genes. The genes would have been saying, in effect: ‘Replicate us by taking risks to defend your sisters and brothers’. We humans are designed to help one another — even die for one another — provided we have first had a chance to form a bond. Today, even under conditions where we are much less likely to be kin-related, these instincts keep on prompting us as powerfully as ever. The notion of ‘brotherly solidarity’ is not wholly dependent on external, social factors such as education or propaganda. It doesn’t have to be instilled in people against their inner nature. Solidarity is part of an ancient tradition — an evolutionary strategy — which long ago became central to human nature itself. It is one priceless expression of the ‘selfishness’ of our genes."
http://homepages.uel.ac.uk/C.Knight/selfish_gene.htm
Richard Dawkins skriver även om detta i sin bok The Selfish Gene.
"From this standpoint, the new Darwinism might almost be termed the ‘science of solidarity’. Selfishness is easy to explain. The real challenge is to explain why animals are so often not selfish. This is a particular challenge in the case of humans, who — perhaps more than any other animal — can engage in acts of courage and self- sacrifice for the benefit of others. There are well- authenticated stories of how soldiers during the First World War would throw themselves onto an exploding hand-grenade, thereby saving their comrades. Must such courage be laboriously learned or drilled into humans, or can powerful instincts be drawn upon? If, following most Darwinians, we take it that people have it in themselves to be naturally co-operative and even heroic, then this sets up an intellectual paradox. Why don’t the genes permitting or enabling heroism — those courageous instincts which in times of crisis can override our more cowardly, selfish drives — become eliminated over evolutionary time? The man who dies in battle will have no more offspring. By contrast, the coward may leave many descendants. On this basis, would we not expect each generation to be less heroic — more selfish — than the one before?
The Utopian theory of ‘group selection’ had obfuscated this problem by proposing an all-too-easy answer. Heroism worked for the good of the group. The problem was that this failed to explain how such courage could be part of human nature, passed on from generation to generation. It was precisely this difficulty which prompted the new Darwinians to come up with a better answer. When the solution was found, it became the cornerstone of evolutionary science.
The solution to the puzzle lay in the idea of ‘inclusive fitness’. Bravery in battle rests on instincts not radically different from those motivating a mother to take risks in defending her children. It is precisely because her genes are ‘selfish’ — not despite this ‘selfishness’ — that a mother’s courage can draw on deep instinctual resources. In effect, the mother who instinctively takes risks for her children is including these children as part of her potentially immortal ‘self’. In genetic terms, this is realistic because her children share her genes. We can easily see why a mother’s ‘selfish’ genes can prompt her to behave selflessly — it is clearly in the genes’ own interest. A comparable logic might prompt sisters and brothers to behave selflessly toward one another.
Far back in the evolutionary past, humans evolved in relatively small-scale groups based on kinship. Any person with whom you worked, or with whom you bonded closely, had a good statistical chance of sharing your genes. The genes would have been saying, in effect: ‘Replicate us by taking risks to defend your sisters and brothers’. We humans are designed to help one another — even die for one another — provided we have first had a chance to form a bond. Today, even under conditions where we are much less likely to be kin-related, these instincts keep on prompting us as powerfully as ever. The notion of ‘brotherly solidarity’ is not wholly dependent on external, social factors such as education or propaganda. It doesn’t have to be instilled in people against their inner nature. Solidarity is part of an ancient tradition — an evolutionary strategy — which long ago became central to human nature itself. It is one priceless expression of the ‘selfishness’ of our genes."
http://homepages.uel.ac.uk/C.Knight/selfish_gene.htm
Richard Dawkins skriver även om detta i sin bok The Selfish Gene.
Fan att det inte stod lite mer så att man kunde fått en lite tydligare bild av det hela.
Vet inte hur det här låter - men om man gör nåt för nån annan där man mår dåligt efteråt - har man inte då bara gjort det för den andres skull? När man efteråt stör sig på att man gjorde så - då kan man väl inte fått ut nåt av det själv.
Kan ju vara nåt man gjorde för att det på lång sikt är det bästa för en själv även om det på kort sikt gör ont i en. Eller så gjorde man det i tron att det var det bästa för en själv. Vilket är samma sak som att handlingen är egostyrd. (väl?)
Klart man kan. Kan komma på rätt mycket.
Exempel? (bygga upp för ett löjligt motargument)
Jag har en grej som jag vill lägga fram här och se hur den bör tolkas i det här sammanhanget:
En person (A) går till en kristen kyrkan varje söndag. Inte för att A är kristen, han är starkt troende orthodox jude.
Han går och ber i den kristna kyrkan för en vän, som är kristen, som har det svår, samtidigt som han senare ber i sin egen kyrka.
Anledningen till att han ber för vännen i en kristen kyrka är utav respekt för dennes tro.
På vilket sätt kan detta bli egen vinning? (Det har varit i mina tankar ett tag, lika bra att se hur ni tycker)
Nu spelar det ingen roll hur troligt det är att en starkt troende orthodox jude skulle be till den kristna guden och i jesu namn, applicera vilken tro ni vill om det känns bättre.
Kan ju vara nåt man gjorde för att det på lång sikt är det bästa för en själv även om det på kort sikt gör ont i en. Eller så gjorde man det i tron att det var det bästa för en själv. Vilket är samma sak som att handlingen är egostyrd. (väl?)
Så kan det vara. Men det behöver inte vara så.
...
Richard Dawkins skriver även om detta i sin bok The Selfish Gene.
Ponera att det stämmer. Folk som dör för andra (och som inte är knarkare, överdrivet skuldbesatta osv), är det ett medvetet eller omedvetet val? Alltså gör man det för att "generna" bestämmer det eller gör man ett medvetet val?
Exempel? (bygga upp för ett löjligt motargument)
Jag tränar. Det är bara för min egen skull. Jag är en sann egosist.
Caps brukar innebära att man inte är så allvarlig :)
Eller att man bara vill vara dryg. *whistle*
Ponera att det stämmer. Folk som dör för andra (och som inte är knarkare, överdrivet skuldbesatta osv), är det ett medvetet eller omedvetet val? Alltså gör man det för att "generna" bestämmer det eller gör man ett medvetet val?
Man gör väl ett medvetet val så som jag ser det. En sak som generellt är extremt biologiskt styrt för killar är ju att ragga upp en tjej. Det är ju ändå ett väldigt medvetet val.
backflash
2007-02-27, 16:25
"Bandura and his associates successfully supported their theory of social learning in that specific behaviors such as aggression can be learned through observing and imitating others even if reinforcement is not used either on the model or the subject. They came to the conclusion that children observing adult behavior are influenced to think that this type of behavior is acceptable thus weakening the child's aggressive inhibitions. The result of reduced aggressive inhibitions in children means that they are more likely to respond to future situations in a more aggressive manner."
http://en.wikipedia.org/wiki/Bobo_Doll_experiment
Jag anser att det inte är vad du påstår. Hur som helst så påvisar ju inte det du påstår en fri vilja heller. Problemet är väl att det är mer eller mindre omöjligt att bevisa det ena eller andra.
Jag tror att allt är en reaktion på något. Miljarder små reaktioner i hjärnan bildar en illusion av fri vilja.
Helt ok, det har förts en diskussion mellan bandura och skinner om just det här. Jag har tyvärr varken kvar någon vettig bok om det, eller det jag har skrivit om den diskussionen. Boken var iaf skriven av Pervin, soc. psyk eller personlighets psyk.
Jag tränar. Det är bara för min egen skull. Jag är en sann egosist.
Inte enbart egoistiskt dock. För när du tränar så minskar du risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Alltså minskar risken för att vi ska slösa skattepengar på dig. Plus att du blir söt att se på. Bättre kan du.
Inte enbart egoistiskt dock. För när du tränar så minskar du risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Alltså minskar risken för att vi ska slösa skattepengar på dig. Plus att du blir söt att se på. Bättre kan du.
Nej. Jag tränar SL och vräker i mig mat - mitt BMI är skyhögt och jag belastar snart sjukvården och jag har bara blivit fulare sen jag började satsa på detta. Bättre kan du. (nu tränar inte jag SL men det jag säger håller)
Så behöver det inte vara. Man kan göra vissa saker för nån annan där man själv inte kommer i första hand. Och inte att man ångrade det sen - man känner direkt att det här vill jag inte göra eller borde jag inte göra - men så gör man det ändå.
Varför tror du man gör det ändå? För att man tror att det värre för en själv att inte göra eller pga något annat...typ något som ej är koppat till egot?
Varför tror du man gör det ändå? För att man tror att det värre för en själv att inte göra eller pga något annat...typ något som ej är koppat till egot?
För att man helt enkelt inte hade vett att säga nej - man blev överrumplad av frågan och sa ja av bara farten. Sen kände man sig tvungen att fullfölja.
Nej. Jag tränar SL och vräker i mig mat - mitt BMI är skyhögt och jag belastar snart sjukvården och jag har bara blivit fulare sen jag började satsa på detta. Bättre kan du. (nu tränar inte jag SL men det jag säger håller)
Men du blir starkare. Om en skänk välter över din faster så kan du lyfta bort den. Mycket omtänksamt av dig.
Men du blir starkare. Om en skänk välter över din faster så kan du lyfta bort den. Mycket omtänksamt av dig.
Nej det hade jag inte gjort för jag har som princip att aldrig ta i utanför träninslokalen. Jag har märkt att jag presterar bäst då i min egosistiska träning. Visst är det tråkigt för min faster - men min träning går först.
EDIT: desstom har jag alltid bänktröjan på mig för att den ska passa så bra som möjligt, det gör mig stel så jag kan tyvärr inte hjälpa henne vare sig jag vill eller inte.
Nej det hade jag inte gjort för jag har som princip att aldrig ta i utanför träninslokalen. Jag har märkt att jag presterar bäst då i min egosistiska träning. Visst är det tråkigt för min faster - men min träning går först.
Jag vet nog liiiite mer insatt än du i fråga om vad du skulle göra och varför du skulle göra det.
Jag vet nog liiiite bättre insatt än du i fråga om vad du skulle göra och varför du skulle göra det.
Vad är det du vill säga? Ditt första argument var sjukvården och mitt utseende, men det höll inte. Nu drar du till med min faster?
Vad är det du vill säga? Ditt första argument var sjukvården och mitt utseende, men det höll inte. Nu drar du till med min faster?
Vad jag vill säga är att jag tycker att jag redan har kommit fram till en situation där något sker utan egen vinning. Trodde det var kristallklart. :/
Vad jag vill säga är att jag tycker att jag redan har kommit fram till en situation där något sker utan egen vinning. Trodde det var kristallklart. :/
Det tycker du? Du menar på fullaste allvar att det inte bara är för egen vinning för jag hade ju hjälpt min faster i ett utsatt läge? Om jag tränar biljard då?
Det tycker du? Du menar på fullaste allvar att det inte bara är för egen vinning för jag hade ju hjälpt min faster i ett utsatt läge? Om jag tränar biljard då?
Nej, det menar jag inte. Och det var inte det jag skrev heller.
Nej, det menar jag inte. Och det var inte det jag skrev heller.
Vad är det då som inte är av egen vinning i det jag sa?
Vad är det då som inte är av egen vinning i det jag sa?
Ville bara visa (på ett löjligt sätt) att det går att komma med mer eller mindre långsökta saker som visar att man inte kan göra något enbart för egen vinning, eller utan egen vinning, eller något som bara är snällt eller enbart är dumt eller enbart är...
Som t.ex. när jag sa att om jag offrar mitt liv för min syster, för jag tycker hennes liv är värt mer än mitt, så gör jag det utan egen vinning. Då kom det någon och sa "Oh no you don´t! För jag vet minsann att du bara gör det för att slippa leva med skulden omgffs11!!1"
Jag tror inte att man någonsin gör något som man inte vill eller får någon typ av bra feedback ifrån, men jag är inte säker. Kan någon komma på en osjälvisk gärning?
En eftermiddag i december och jag var på väg ut genom dörren på min skola för att traska hem. Utanför är det tomt. Endast några omkullblåstna cyklar ligger utanför skolan. Jag bestämde mig för att resa upp cyklarna eftersom jag själv vet hur jobbigt det är att se sin egna cykel ligga nedblåst. Sedan fortsatte jag att gå hemåt.
Detta är en av de mer osjälviska gärningar jag gjort. Jag fick ingen som helst feedback eftersom det inte fanns ett liv så långt ögat kan nå.
En eftermiddag i december och jag var på väg ut genom dörren på min skola för att traska hem. Utanför är det tomt. Endast några omkullblåstna cyklar ligger utanför skolan. Jag bestämde mig för att resa upp cyklarna eftersom jag själv vet hur jobbigt det är att se sin egna cykel ligga nedblåst. Sedan fortsatte jag att gå hemåt.
Detta är en av de mer osjälviska gärningar jag gjort. Jag fick ingen som helst feedback eftersom det inte fanns ett liv så långt ögat kan nå.
Nu får du iofs. cred här i tråden. :/ Egoist!
Ok, nu slutar jag. :D
Ville bara visa (på ett löjligt sätt) att det går att komma med mer eller mindre långsökta saker som visar att man inte kan göra något enbart för egen vinning, eller utan egen vinning, eller något som bara är snällt eller enbart är dumt eller enbart är...
Som t.ex. när jag sa att om jag offrar mitt liv för min syster, för jag tycker hennes liv är värt mer än mitt, så gör jag det utan egen vinning. Då kom det någon och sa "Oh no you don´t! För jag vet minsann att du bara gör det för att slippa leva med skulden omgffs11!!1"
Mer eller mindre långsökta saker ja. Det du sa var hyfsat långsökt och bara för att du sa så - så betyder inte det att det var ett bra och hållbart argument. Mitt andra svar blir att jag spelar biljard. Vad har du för långsökt att besvara det med - för att det inte bara skulle vara för min egen skull. Vem har nytta av att jag spelar blljard?
Svaret är inte intressant då det aldrig går att leda i bevis. Men rätt svar på frågan är ja.
Mer eller mindre långsökta saker ja. Det du sa var hyfsat långsökt och bara för att du sa så - så betyder inte det att det var ett bra och hållbart argument. Mitt andra svar blir att jag spelar biljard. Vad har du för långsökt att besvara det med - för att det inte bara skulle vara för min egen skull. Vem har nytta av att jag spelar blljard?
Du förstår uppenbarligen inte vad jag menar. :)
Skitsamma.
Mago: Om jag skäl pengar från min granne. Är inte det endast egen vinning?
Mago: Om jag skäl pengar från min granne. Är inte det endast egen vinning?
Antagligen.
Nu får du iofs. cred här i tråden. :/ Egoist!
Ok, nu slutar jag. :D
haha :D Men man kan fortfarande säga at jag plockade upp cyklarna av egoistiska skäl eftersom jag fick bättre samvete efter att jag plockat upp dessa okända personers cyklar. Alltså faller hela min gärning i den egoistiska lådan :)
Mago: Om jag skäl pengar från min granne. Är inte det endast egen vinning?
Klart att det är - men snart säger väl han att grannen har försäkring och får ut det där - så därför har man hjälpt honom. Eller nåt :-/
Antagligen.
Ja jag tänkte väl det :) Man kan alltså göra saker på endast egen vinning men det tycks vara omöjligt att göra saker utan egen vinning om ser det på Skaparns, Trances etc vis.
Klart att det är - men snart säger väl han att grannen har försäkring och får ut det där - så därför har man hjälpt honom. Eller nåt :-/
Vet vet. ;)
Du missuppfattade uppenbarligen hela min utsvävning. Jag har aldrig menat något allvarligt i min lilla utsvävning.
Jag tycker alltså att man kan göra en massa saker enabrt med egen vinning, precis som det finns saker man kan göra utan egen vinning.
Vet vet. ;)
Du missuppfattade uppenbarligen hela min utsvävning. Jag har aldrig menat något allvarligt i min lilla utsvävning.
Jag tycker alltså att man kan göra en massa saker enabrt med egen vinning, precis som det finns saker man kan göra utan egen vinning.
Vad kan man göra som inte på ngt sätt gör att man vinner ngt på det?
Du har ju fortfarande samma positiva samvete om du gör det bara för sakens skull. Som om jag ser att grannens motorvärmare har stannat så drar jag upp den fast att jag vet att hon inte skulle göra det för mig så har jag fortfarande samma eller kanske ännu större vinst av det.
Jag tänkte mer att du inte blir gladare av det (dvs du gör inte något för eget välbefinnande), inte bara att du inte förväntar dig någon belöning.
Vad kan man göra som inte på ngt sätt gör att man vinner ngt på det?
Redan sagt 2ggr. i tråden, men ok. Jag offrar mitt liv för att rädda min systers liv.
Redan sagt 2ggr. i tråden, men ok. Jag offrar mitt liv för att rädda min systers liv.
Men om du inte skulle rädda din syster så skulle du må dåligt hela livet och alltså är även detta en egoistisk handling :) Så slipper du lida.
Sofia4_4
2007-02-27, 17:39
Om du förlåter din väns/föräldrars/barns mördare och blir dessutom vän med dem...det är så nära man kan komma en handling utan egen vinning. Fast det är ganska omänskligt.
Annars vinner man alltid på det man gör om man gör det friviligt.
Redan sagt 2ggr. i tråden, men ok. Jag offrar mitt liv för att rädda min systers liv.
Där är jag övertygad om att dom sista sekunderna eller minuterna i livet - så känner man glädje eller lättnad över att nån man håller över sig själv ska få leva.
Om du förlåter din väns/föräldrars/barns mördare och blir dessutom vän med dem...det är så nära man kan komma en handling utan egen vinning. Fast det är ganska omänskligt.
Annars vinner man alltid på det man gör om man gör det friviligt.
Att förlåta är även bra för en själv - mycket lättare att gå vidare sen. Att hata tar bara på krafterna.
Men om du inte skulle rädda din syster så skulle du må dåligt hela livet och alltså är även detta en egoistisk handling :) Så slipper du lida.
Jasså, det var däääärför jag gjorde det. Ok, my bad. ;)
Om du förlåter din väns/föräldrars/barns mördare och blir dessutom vän med dem...det är så nära man kan komma en handling utan egen vinning. Fast det är ganska omänskligt.
Annars vinner man alltid på det man gör om man gör det friviligt.
Kom du fram till det själv?
Kom du fram till det själv?
:laugh:
Sofia4_4
2007-02-27, 17:48
Kom du fram till det själv?
jo, jag funderade bara olika alternativ. men visst, man vinner inre ro...
Där är jag övertygad om att dom sista sekunderna eller minuterna i livet - så känner man glädje eller lättnad över att nån man håller över sig själv ska få leva.
Det är helt klart en möjlighet. Men jag är övertygad om att jag även enbart skulle hinna skräck över att dö också.
En ganska klassisk fråga, och jag är beredd påstå att det inte finns "äkta" altruism, eller osjälviskhet om man så vill.
"Som man känner sig själv känner man andra" *whistle*
Det är helt klart en möjlighet. Men jag är övertygad om att jag även enbart skulle hinna skräck över att dö också.
Om man bara tänker på döden så känner nog alla skräck. Men om man ser in i sin lillasysters ögon så blir nog inte skräcken densamma. Snillen spekulerar. Det jag vill komma till är att om man älskar nån mer än sig själv, håller det livet högre än sitt eget, så tror jag att man kan känna nån form av glädje i att få visa det genom att ge sitt liv. Jag hade dött med glädje för min mor om jag var tvungen att välja - jag hade sett döden i vitögat men jag hade haft min älskade mor i tankarna.
"Som man känner sig själv känner man andra" *whistle*
Bespar mig ett eventuellt roidrage genom att förklara vad du menar.
Om man bara tänker på döden så känner nog alla skräck. Men om man ser in i sin lillasysters ögon så blir nog inte skräcken densamma. Snillen spekulerar. Det jag vill komma till är att om man älskar nån mer än sig själv, håller det livet högre än sitt eget, så tror jag att man kan känna nån form av glädje i att få visa det genom att ge sitt liv. Jag hade dött med glädje för min mor om jag var tvungen att välja - jag hade sett döden i vitögat men jag hade haft min älskade mor i tankarna.
Säger bara att det skulle kunna ske utan någon "egen-vinnings-tanke" bakom, och det var väl frågeställningen.
Mago: Om jag skäl pengar från min granne. Är inte det endast egen vinning?
Nej. Fler brott leder antagligen till att rättsväsendet får mer pengar, något de förmodligen uppskattar. Men som vi redan har kommit fram till är långsökta exempel inte speciellt intresssanta.
Nej. Fler brott leder antagligen till att rättsväsendet får mer pengar, något de förmodligen uppskattar. Men som vi redan har kommit fram till är långsökta exempel inte speciellt intresssanta.
Fler brott leder till att det kostar samhället mer pengar - om du nu syftade på att man åker fast :)
Fler brott leder till att det kostar samhället mer pengar - om du nu syftade på att man åker fast :)
Visst, men det finns ju fortfarande vissa som vinner på det :) Även om någon inte åker fast så kräver brottet ändå resurser på diverse olika håll. Sen får ägaren försäkringspengar och kan således köpa saker, näringslivet tjänar på det osv osv.
Även om man bara tänker på att det kostar samhället mer pengar så är det ju någon som tjänar på att samhället kostar mer pengar.
Nej. Fler brott leder antagligen till att rättsväsendet får mer pengar, något de förmodligen uppskattar. Men som vi redan har kommit fram till är långsökta exempel inte speciellt intresssanta.
Jag tänkte gentemot grannen men jag håller med dig.
Även om man bara tänker på att det kostar samhället mer pengar så är det ju någon som tjänar på att samhället kostar mer pengar.
Det har du jävligt rätt i. Det är ju nån som får ta del av dom där 2000-3000:- som det kostar att ha nån inlåst.
Det har du jävligt rätt i. Det är ju nån som får ta del av dom där 2000-3000:- som det kostar att ha nån inlåst.
om vi fortsätter leka med det samhällsekonomiska perspektivet så är det förmodligen någon som förlorar mycket på att denne någon åker fast. Jag syftar på det arbete som kåkfararen utför om han skulle vara fri. Förutsatt att han inte är en luffare som inte gör något. Detta borde överstiga den positiva effekten av att någon tjänar några papp på att bygga fängelser eller tillhandahålla olika fängelserelaterade tjänster
om vi fortsätter leka med det samhällsekonomiska perspektivet så är det förmodligen någon som förlorar mycket på att denne någon åker fast. Jag syftar på det arbete som kåkfararen utför om han skulle vara fri. Förutsatt att han inte är en luffare som inte gör något. Detta borde överstiga den positiva effekten av att någon tjänar några papp på att bygga fängelser eller tillhandahålla olika fängelserelaterade tjänster
Klart att det kanske överstiger - men det finns fortfarande nån som tjänar på det.
Peronsligen tror jag att om man sätter upp kravet att man på inga villkor får erfara positiva känslor när man utför gärningen eller senare p.g.a. att man utfört gärningen för att en gärning skall kunna kallas "osjälvisk", då finns det nog inget sådant som osjälviska gärningar. Å andra sidan kan jag inte säga att jag tycker att det "stör" eller utplånar en "god" gärnings värde om den får gärningsmannen får på ett eller annat sätt "känna sig bra inombords". Visst är det tveksamt att göra vad som utåt verkar vara "goda" gärningar i syfte att själv tjäna på det, t.ex. genom att höja sin status i en grupp, imponera på någon, skapa sig ett rykte som "god", ge någon annan dåligt samvete osv., men det går inte att vända på detta och döma ut samtliga gärningar som görs "för någon annan" såsom varande enbart ägnade att skaffa gärningsmannen egna fördelar. Jag tycker också genuint illa om det resonemang som gärna dyker upp när altruism etc. diskuteras, där man i princip använder argumentet "man gör det ju ändå bara för att man vill känna sig duktig/som en god människa/förmer än andra/etc." som ett argument för att inte hjälpa andra, ställa upp för sina medmänniskor osv. Ja visst, om man vill leva i en värld där var och en är helt lämnad åt sig själv - men jag tror inte att det är så många som egentligen vill göra det, inte ens av de som aktivt argumenterar på det här sättet. Stefan Einhorn tar upp det här i sin bok "Konsten att vara snäll", där han totaldissar uttrycket "det är tanken som räknas" och menar att det som räknas är gärningarna; att man tänkte göra något för någon annan är föga värt om man inte gör det. Det sättet att resonera håller inte hela vägen ut heller, lika lite som "det är tanken som räknas", men han har onekligen en poäng.
Klart att det kanske överstiger - men det finns fortfarande nån som tjänar på det.
Jo sant. Finns det egentligen någonting som inte nån kan tjäna pengar på? Skönt med kapitalism! :thumbup:
Jo sant. Finns det egentligen någonting som inte nån kan tjäna pengar på? Skönt med kapitalism! :thumbup:
Har du något bättre förslag?
Jag satt och funderade på vad som känner tecknar en god gärning, och kom fram till att det måste vara när man gör någonting för någon annan utan att vinna något för egen del på det.
Ju mer jag funderade på det desto större vart frågan, kan man det?
Min goda gärning var t.ex. att jag har ett fadderbarn som jag varje månad skickar pengar till och emellan åt även skickar ner paket. Detta gör jag först och främst för att jag vill hjälpa människor som har det svårt men det gör även att jag känner mig som en god människa.
Är det egentligen behovet och tillfredsställelsen i att jag får känna mig som en god människa som gör att jag skickar pengar till mitt fadderbarn?
Så frågan som lyder är alltså:
Kan man göra saker utan egen vinning?
Och isåfall vad är det?
Klart det går.
Peronsligen tror jag att om man sätter upp kravet att man på inga villkor får erfara positiva känslor när man utför gärningen eller senare p.g.a. att man utfört gärningen för att en gärning skall kunna kallas "osjälvisk", då finns det nog inget sådant som osjälviska gärningar. Å andra sidan kan jag inte säga att jag tycker att det "stör" eller utplånar en "god" gärnings värde om den får gärningsmannen får på ett eller annat sätt "känna sig bra inombords". Visst är det tveksamt att göra vad som utåt verkar vara "goda" gärningar i syfte att själv tjäna på det, t.ex. genom att höja sin status i en grupp, imponera på någon, skapa sig ett rykte som "god", ge någon annan dåligt samvete osv., men det går inte att vända på detta och döma ut samtliga gärningar som görs "för någon annan" såsom varande enbart ägnade att skaffa gärningsmannen egna fördelar. Jag tycker också genuint illa om det resonemang som gärna dyker upp när altruism etc. diskuteras, där man i princip använder argumentet "man gör det ju ändå bara för att man vill känna sig duktig/som en god människa/förmer än andra/etc." som ett argument för att inte hjälpa andra, ställa upp för sina medmänniskor osv. Ja visst, om man vill leva i en värld där var och en är helt lämnad åt sig själv - men jag tror inte att det är så många som egentligen vill göra det, inte ens av de som aktivt argumenterar på det här sättet. Stefan Einhorn tar upp det här i sin bok "Konsten att vara snäll", där han totaldissar uttrycket "det är tanken som räknas" och menar att det som räknas är gärningarna; att man tänkte göra något för någon annan är föga värt om man inte gör det. Det sättet att resonera håller inte hela vägen ut heller, lika lite som "det är tanken som räknas", men han har onekligen en poäng.
Fy vad bra Tolkia! Jag håller med dig fullt ut.
Har du något bättre förslag?
jag var inte ironisk *rolleyes*
Jag satt och funderade på vad som känner tecknar en god gärning, och kom fram till att det måste vara när man gör någonting för någon annan utan att vinna något för egen del på det.
Ju mer jag funderade på det desto större vart frågan, kan man det?
Min goda gärning var t.ex. att jag har ett fadderbarn som jag varje månad skickar pengar till och emellan åt även skickar ner paket. Detta gör jag först och främst för att jag vill hjälpa människor som har det svårt men det gör även att jag känner mig som en god människa.
Är det egentligen behovet och tillfredsställelsen i att jag får känna mig som en god människa som gör att jag skickar pengar till mitt fadderbarn?
Så frågan som lyder är alltså:
Kan man göra saker utan egen vinning?
Och isåfall vad är det?
Jag ser inte felet med att man själv vinner på att göra en god gärning. Om det känns rätt och bra att göra det och man mår bra av det så är det väl inget fel i det ?? Är väl snarare så rätt det kan bli. Motfråga; Om man gör en s.k."god gärning" som man inte vinner på och inte mår bra av, då gör man sig själv en otjänst samtidigt som man gör en annan en tjänst; är det verkligen bättre ?
/A
Det optimala måste ju vara om man kan känna glädje av att göra nån annan glad - det andra alternativet är ju att bara en är glad och det är ju sämre. Det är oftast genom en annan människa som man kan känna riktig glädje. Delad glädje är dubbel glädje.
[...]Å andra sidan kan jag inte säga att jag tycker att det "stör" eller utplånar en "god" gärnings värde om den får gärningsmannen får på ett eller annat sätt "känna sig bra inombords". Visst är det tveksamt att göra vad som utåt verkar vara "goda" gärningar i syfte att själv tjäna på det, t.ex. genom att höja sin status i en grupp, imponera på någon, skapa sig ett rykte som "god", ge någon annan dåligt samvete osv., men det går inte att vända på detta och döma ut samtliga gärningar som görs "för någon annan" såsom varande enbart ägnade att skaffa gärningsmannen egna fördelar. Jag tycker också genuint illa om det resonemang som gärna dyker upp när altruism etc. diskuteras, där man i princip använder argumentet "man gör det ju ändå bara för att man vill känna sig duktig/som en god människa/förmer än andra/etc." som ett argument för att inte hjälpa andra, ställa upp för sina medmänniskor osv. Ja visst, om man vill leva i en värld där var och en är helt lämnad åt sig själv - men jag tror inte att det är så många som egentligen vill göra det, inte ens av de som aktivt argumenterar på det här sättet.
Varför tycker du illa om den? Det finns ingen anledning att hamna i försvarsställning bara för att några vågar påstå att man gör det för känslan av att har gjort en god gärning, ety den blir inte mindre värd för det. Jag flyttar bara fokus till att det handlar om att agentens personlighet är beundransvärd då den gynnas av att göra något för andra.
Det vi diskuterar är en något teoretisk förklaringsmodell till varför människan gör på ett visst sätt, och du får det att låta som vi ville nedvärdera en god handling bara för att den inte accepteras som en ren uppoffring.
Bespar mig ett eventuellt roidrage genom att förklara vad du menar.
Jag menar att det generellt är en dålig idé att använda sig själv som mall för att förstå andra människors bevekelsegrunder. Det var med glimten i ögat och inte ett försök att hacka på dig :)
Jag menar att det generellt är en dålig idé att använda sig själv som mall för att förstå andra människors bevekelsegrunder. Det var med glimten i ögat och inte ett försök att hacka på dig :)
Det håller jag med om, men det gör jag heller inte. Jag har visst upplevt känslan av att ha gjort något för andras vinning allena, men när jag tar mig en funderare så är resonemanget att man gjorde snarare för att dämpa sitt eget kval som skulle följt ifall man avstod handlingen. Hur som helst tackar jag för förklaringen som var tillräckligt vettig för att jag inte alls skulle roida.
Jag vill faktiskt lite sent påkommet protestera mot Yankeee's dom att mitt inledande resonemang skulle vara ett enstaka specialfall. Det är en högst generell förklaringsmodell till alla handlingar. Nämligen den att vad du än gör som drabbar dig själv till synes för andras vinning, verkade i det ögonblicket mer attraktivt än de konsekvenser det skulle haft på välmåendet att avstå handlingen. Vars är inte det allmängiltigt, ifall man går med på att det eventuellt skulle kunna vara så vill säga?
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.