Visa fullständig version : Forskare: Kemikalier bakom fetma
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_14648861.asp
"Frågan om hur det kan komma sig att fetma nästan utan undantag drabbar personer som äter en felaktig kost, med dåliga fetter och tomma kolhydrater, har de amerikanska toxikologerna svårt att besvara."
Undrar vilken lobbyorganisation som betalade för den undersökningen :)
Det är mammas fel, det också. *cry*
Eddie Vedder
2007-02-17, 08:17
"Frågan om hur det kan komma sig att fetma nästan utan undantag drabbar personer som äter en felaktig kost, med dåliga fetter och tomma kolhydrater, har de amerikanska toxikologerna svårt att besvara."
Undrar vilken lobbyorganisation som betalade för den undersökningen :)
Precis min tanke oxå, det känns som att på vissa håll inom fetmaforskningen börjar det bli nån form av prestige mellan vilka olika tänkbara orsaker man kan hitta som kan ligga bakom fetma, sålänge slutsatsen inte blir på att personer stoppar i sej mer kcal än dom gör av med givetvis.
Dom som sedan försvarar den gamla hederliga sanningen (som ännu inte motbevisats och förmodligen aldrig lär göra), typ Stephan Rössner, dom stämplas som bakåtsträvande å nästintill hjärntvättade.
King Grub
2007-02-17, 08:26
Tror på en kombination. Generna kan säkerligen påverka risken för fetma i vuxen ålder, och gener i sin tur är påverkbara innan födseln.
Tror på en kombination. Generna kan säkerligen påverka risken för fetma i vuxen ålder, och gener i sin tur är påverkbara innan födseln.
Så är det antagligen.
Problemet som jag ser att är fokus flyttas för mycket från individen till faktorer som inte går att påverka. Jag ser absolut inget positivt med detta och jag tror att det gör problemet ännu större. "Vet" man att man inte kan påverka sin situation kommer man ju garanterat inte att försöka, alternativt att man försöker men ger upp direkt.
Sir Anselm
2007-02-17, 10:06
Tror på en kombination. Generna kan säkerligen påverka risken för fetma i vuxen ålder, och gener i sin tur är påverkbara innan födseln.
Men oavsett gener kan man ju inte bli fet om man äter rätt och tränar... eller? De här forskarna verkar ju vilja få oss att tro att det är skitsamma, ät vad ni vill, ni kan inte påverka ert öde ändå...
King Grub
2007-02-17, 10:17
Men oavsett gener kan man ju inte bli fet om man äter rätt och tränar... eller?
Jovisst. Men anlag för fetma kan man äta vad som är för genomsnittspersonen helt normal mat i normala mängder och ändå bli fet. För att inte bli fet tvingas personen gå omkring hungrig 24/7, något som inte är hållbart år efter år.
En kombination, som Astrup skriver i Int J Vitam Nutr Res. 2006 Jul;76(4):208-15. :
The epidemic of both obesity and type 2 diabetes is due to environmental factors, but the individuals developing the conditions possess a strong genetic predisposition.
King Grub
2007-02-17, 10:21
Models including genetic information from several candidate gene polymorphisms can significantly contribute to the changes in adiposity over time, that different genes may act at different ages and that genetic information could be useful for the identification of individuals at high risk for gaining body fat over time.
Int J Obes (Lond). 2007 Feb 13;
Gener är en jättestor faktor i överviktssammang, och att avfärda saken som "dålig karaktär" eller att överviktiga personer alltid är lata eller glupska är helt fel.
Så är det antagligen.
Problemet som jag ser att är fokus flyttas för mycket från individen till faktorer som inte går att påverka. Jag ser absolut inget positivt med detta och jag tror att det gör problemet ännu större. "Vet" man att man inte kan påverka sin situation kommer man ju garanterat inte att försöka, alternativt att man försöker men ger upp direkt.
Det är väl positivt att vi lär oss mer om vad som påverkar? Och det är inte rättvist eller bra att undanhålla vetenskapen från folk, bara för att man inte tror att folk använder kunskapen på det som någon annan anser vara Rätt Sätt. Och vad som är rätt och fel fokus beror ju på vilket plan som man angriper problemet ifrån.
Nitrometan
2007-02-17, 15:58
"Frågan om hur det kan komma sig att fetma nästan utan undantag drabbar personer som äter en felaktig kost, med dåliga fetter och tomma kolhydrater, har de amerikanska toxikologerna svårt att besvara."
Ja, man undrar exakt vad i den frågeställningen som är svårt? *gah!*
Det är väl positivt att vi lär oss mer om vad som påverkar? Och det är inte rättvist eller bra att undanhålla vetenskapen från folk, bara för att man inte tror att folk använder kunskapen på det som någon annan anser vara Rätt Sätt. Och vad som är rätt och fel fokus beror ju på vilket plan som man angriper problemet ifrån.
Det är positivt att vi lär oss mer, men jag ser ett problem i det här fallet.
Det är positivt att vi lär oss mer, men jag ser ett problem i det här fallet.
Vad är problemet? Att allmänheten inte kan hantera kunskapen, och därför inte borde få ta del av den? Eller är problemet att det finns flera angreppssätt på fetmaproblemet än rent personliga bantningsförsök?
Bör fetmaproblemet angripas enbart utifrån en personlig angreppspunkt? Eller bör kanske problemet angripas utifrån fler vinklar, men utan att allmänheten har känndedom om andra angreppspunkter än den rent personliga?
Sir Anselm
2007-02-17, 17:37
Jovisst. Men anlag för fetma kan man äta vad som är för genomsnittspersonen helt normal mat i normala mängder och ändå bli fet. För att inte bli fet tvingas personen gå omkring hungrig 24/7, något som inte är hållbart år efter år.
En kombination, som Astrup skriver i Int J Vitam Nutr Res. 2006 Jul;76(4):208-15. :
Intressant... Men hur går det till? Alltså, jag menar, om man äter kalorier så man ligger på +-0 mot sitt behov hur kan man då gå upp? Tar kroppen energi från andra funktioner och "väljer" att lagra det som fettreserv istället?
King Grub
2007-02-17, 17:44
Nu läste du nog inte det jag skrev ordentligt. En individ med "dåliga" gener måste äta mycket mindre för att vara på samma nivå som normalindividen, via en mängd påverkande faktorer, från hormonella till oxidativa.
Sir Anselm
2007-02-17, 17:57
Nu läste du nog inte det jag skrev ordentligt. En individ med "dåliga" gener måste äta mycket mindre för att vara på samma nivå som normalindividen, via en mängd påverkande faktorer, från hormonella till oxidativa.
Du menar att hans/hennes basala energibehov är mycket mindre är normalindividens? Eller missförstår jag helt och hållet? Men hur stor skillnad kan det vara?
Nu läste du nog inte det jag skrev ordentligt. En individ med "dåliga" gener måste äta mycket mindre för att vara på samma nivå som normalindividen, via en mängd påverkande faktorer, från hormonella till oxidativa.
Men då stämmer ju inte kcal in-ut i alla fall? Du har ju skrivit i deff- en guide att genetiska skillnaderna utgör ca 10%? Vilket inte är så himla mycket som det kan låta som nu.
Men då stämmer ju inte kcal in-ut i alla fall? Du har ju skrivit i deff- en guide att genetiska skillnaderna utgör ca 10%? Vilket inte är så himla mycket som det kan låta som nu.
eller så har du åtminstone sagt det någon gång.
King Grub
2007-02-17, 18:30
Men då stämmer ju inte kcal in-ut i alla fall? Du har ju skrivit i deff- en guide att genetiska skillnaderna utgör ca 10%? Vilket inte är så himla mycket som det kan låta som nu.
1. Jo? Det är klart det gör. På individbasis. Man kan bara jämföra med sig själv, sitt eget energibehov- och förbrukning.
2. Siffrorna gäller intervaller för normalindividens skillnader från person till person. Tvärtom vad som diskuteras här, med andra ord: personer med anlag för fetma. 10% upp eller ned kan det skilja sig och personen är fortfarande inom helt normala intervall.
Vad är problemet? Att allmänheten inte kan hantera kunskapen, och därför inte borde få ta del av den? Eller är problemet att det finns flera angreppssätt på fetmaproblemet än rent personliga bantningsförsök?
Bör fetmaproblemet angripas enbart utifrån en personlig angreppspunkt? Eller bör kanske problemet angripas utifrån fler vinklar, men utan att allmänheten har känndedom om andra angreppspunkter än den rent personliga?
Problemet är inte att informationen finns utan att det fokuseras för mycket på fel information. Det är självklart viktigt att ta reda på orsakerna bakom fetma och alternativa sätt att åtgärda problemet. Men saken är som sagt den att fokus flyttas från det individen kan göra till saker som ej går att påverka.
LeftRight
2007-02-17, 21:04
Problemet är inte att informationen finns utan att det fokuseras för mycket på fel information. Det är självklart viktigt att ta reda på orsakerna bakom fetma och alternativa sätt att åtgärda problemet. Men saken är som sagt den att fokus flyttas från det individen kan göra till saker som ej går att påverka.
+1!
Problemet är att människor som läser de här artiklarna inte har en grundkunskap, och då blir de här artiklarna deras grundkunskap :Virro
"Men vafan, jag har kört ab-revolutionizer 3000^2 fem minuter per dag i en vecka nu och e fortfarande fet! det måste vara de där jävla kemikalierna!" *whistle*
Så är det antagligen.
Problemet som jag ser att är fokus flyttas för mycket från individen till faktorer som inte går att påverka. Jag ser absolut inget positivt med detta och jag tror att det gör problemet ännu större. "Vet" man att man inte kan påverka sin situation kommer man ju garanterat inte att försöka, alternativt att man försöker men ger upp direkt.
Gör det verkligen det om man kollar överlag?
Alltså, det är ju nya dieter varje vecka i media och allmänt skrivande om hur man går ner i vikt. Men jag vet inte.
Men det blir ju konstigt om man inte skulle skriva om det. Är det genetiskt osv så är det ju det. Sen är ju förvisso egenskapen att man lätt blir fet inte påverkbar ( än iallafall om vi inte lyckas mixtra med generna) men det fortfarande påverkbart om man blir fet eller inte.
Att inte hela orsaken ligger i mammas eventuella konsumtion av burkmajs är väl tämligen klart. Ett visst mått av egenansvar ingår ju. Ingen äter sig till våldsam övervikt bara genom att knapra morätter och selleri. Men, som Grub mycket riktigt skriver, så skiljer vi oss åt hur vi ser ut och hur vi tar emot. När födan slinker ned i magsäcken väljer den enes kropp att hushålla med allt som blir över medan den andre helt enkelt eldar upp överskottet.
En myt som måste avlivas är den att feta är lata och saknar karaktär. De flesta som är överviktiga har ett spår efter sig av många och långt gångna dieter och aktiviteter i hopp om att bli kroniskt smala. Den som är född smal skulle ha svårt att klara av hälften av de umbäranden som sina rundare medsystrar och bröder redan gett sig i kast med.
Lizard
En myt som måste avlivas är den att feta är lata och saknar karaktär. De flesta som är överviktiga har ett spår efter sig av många och långt gångna dieter och aktiviteter i hopp om att bli kroniskt smala. Den som är född smal skulle ha svårt att klara av hälften av de umbäranden som sina rundare medsystrar och bröder redan gett sig i kast med.
Lizard
Mycket bra skrivet, broder!
Mycket bra skrivet, broder!
Precis som allt annat den där mannen skriver. Finns få som skriver lika bra inlägg som herr Lizard.
Sir Anselm
2007-02-18, 00:20
Men allvarligt, hur stor andel av de överviktiga är det på grund av sina gener? Jag vill fortfarande hävda att de flesta är överviktiga på grund av de helt enkelt inte kan/vill/orkar ta tag i sin övervikt... Jag kan köpa att vissa på grund av genetisk disposition har lättare att bli feta, men jag har svårt att se att de är så många att de täcker upp ALLA överviktiga... När det gäller skillnaden i det basala energibehovet, finns det några siffror på hur mycket det kan skilja i extremerna? Om man tar en person som har "fetmagenen" och jämför med en "normal" person, vad kan skillnaden bli?
Int J Obes (Lond). 2007 Feb 13;
Gener är en jättestor faktor i överviktssammang, och att avfärda saken som "dålig karaktär" eller att överviktiga personer alltid är lata eller glupska är helt fel.
Fast flytta dem till Afrika och sätt dem att arbeta för sitt enda mål mat om dagen....
Allvarligt så är det fortfarande ett problem skapat av människan. Och problem skapade av människan är upp till oss att lösa. Det har gått många dokumentärer om super överviktiga på tv, en senast idag. Och ändå om dessa 500 kg klossar lyckas gå ner och bli smala (som enligt programmen bär på dåliga gener) då kan nog vem som helst med tillräckligt stor vilja göra detta.
Problemet, eller det positiva hur man nu ser det, med dagens samhälle är att det inte finns något starkast överlever. Det har människorna helt raderat. Men då uppkommer också dessa nya problem.
CoolHandLuke
2007-02-18, 01:58
Om det finns kemikalier som orsakar fetma borde det inte finnas kemikalier som orsakar undervikt också? Men troligtvis blir det väl 'näringsbrist' som i slutändan ändå orsakar fetma.
1. Jo? Det är klart det gör. På individbasis. Man kan bara jämföra med sig själv, sitt eget energibehov- och förbrukning.
2. Siffrorna gäller intervaller för normalindividens skillnader från person till person. Tvärtom vad som diskuteras här, med andra ord: personer med anlag för fetma. 10% upp eller ned kan det skilja sig och personen är fortfarande inom helt normala intervall.
Så 10% skillnad upp eller ner gäller bara i normalindividens fall? Så personer men anlag för fetma skall inte kunna lita på sitt basala energibehov utifrån den sortens beräkningar?
En myt som måste avlivas är den att feta är lata och saknar karaktär. De flesta som är överviktiga har ett spår efter sig av många och långt gångna dieter och aktiviteter i hopp om att bli kroniskt smala. Den som är född smal skulle ha svårt att klara av hälften av de umbäranden som sina rundare medsystrar och bröder redan gett sig i kast med.
Lizard
Hur många överviktiga ser du spendera 2-3 timmar på motion varje dag år ut och år in? Och hur många av de som motionerar ovan ser du spendera tiotals timmar i köket varje vecka för att laga nyttig och vettig mat? Att vara smal och hälsosam är tamejfan inget man får gratis och att negligera tränade personers insatser för att visa att överviktiga är offer är lågt.
King Grub
2007-02-18, 09:10
Så 10% skillnad upp eller ner gäller bara i normalindividens fall? Så personer men anlag för fetma skall inte kunna lita på sitt basala energibehov utifrån den sortens beräkningar?
Jo, självklart. Fattar inte vad du pratar om. Men den personen med anlag för fetma kan inte utgå efter värden för "normala" personer. Självklart kan och skall han eller hon "lita" på sina värden.
King Grub
2007-02-18, 09:12
Träning har en högst begränsad effekt på övervikt i ett befolkningsperspektiv.
Träning har en högst begränsad effekt på övervikt i ett befolkningsperspektiv.
Mycket möjligt, hur som helst skrev jag inte att träning ensamt skulle åstakomma något mirakel.
Sir Anselm
2007-02-18, 09:39
Träning har en högst begränsad effekt på övervikt i ett befolkningsperspektiv.
Ja, men i ett individperspektiv då? Om alla individer i en befolkning tränade, skulle inte överviksproblemet minska drastiskt?
HerrArne
2007-02-18, 09:53
Ja, men i ett individperspektiv då? Om alla individer i en befolkning tränade, skulle inte överviksproblemet minska drastiskt?
Nej. Det krävs en anpassad diet också, utöver träningen.
Eller istället för träningen. Men det påståendet lär väl inte vara så populärt på ett träningsforum... :angel:
Nitrometan
2007-02-18, 10:02
Nej. Det krävs en anpassad diet också, utöver träningen.
Eller istället för träningen. Men det påståendet lär väl inte vara så populärt på ett träningsforum... :angel:
Istället för?
Så du menar att din diet gör mer för din vikt än träningen?
Okaj.
Å andra sidan är min erfarenhet att de som tränar ofta bryr sig om vad de äter. Träning och bra (eller hyfsad) kost brukar gå hand i hand.
Eddie Vedder
2007-02-18, 10:04
Ja, men i ett individperspektiv då? Om alla individer i en befolkning tränade, skulle inte överviksproblemet minska drastiskt?
Det är en teori men ingen är ju synsk å kan säga att "Om A inträffar så kommer det innebära B". Om överviktsproblemen skulle minska drastiskt vid en generellet drastisk ökning av motionerande bland befolkningen är nog en slutsats man kan våga dra utan att sticka ut näsan för långt.
Men jag tror inte den förändringen skulle ses på den typen av människor som tråden främst handlar om, d.v.s. dom gravt överviktiga med både fysiologiska å psykologiska preoblemförhålande till maten. Dom som skulle gå ner i vikt är förmodligen dom som är ganska överviktiga och som blivit genom ett osunrt leverne.
Det är som att chockhöja priset på rökning, visst folk som inte storröker skär ner å folk som inte röker alls slutar köpa cigg å feströka. Men dom som däremot är totalt fast i sitt nikotinbruk fortsätter oavsett å får skära ner på exempelvis maten ist.
King Grub
2007-02-18, 10:04
Ja, men i ett individperspektiv då? Om alla individer i en befolkning tränade, skulle inte överviksproblemet minska drastiskt?
Nej, överviktiga som bara intervenerar med motion påverkar i princip inte sin vikt alls, i så gott som alla kontrollerade studier. Det krävs en modifikation av dieten.
Hur många överviktiga ser du spendera 2-3 timmar på motion varje dag år ut och år in? Och hur många av de som motionerar ovan ser du spendera tiotals timmar i köket varje vecka för att laga nyttig och vettig mat? Att vara smal och hälsosam är tamejfan inget man får gratis och att negligera tränade personers insatser för att visa att överviktiga är offer är lågt.
Nej det är sant. Men det gäller många, till och med de allra flesta, som är smala med. De tränar ju inte heller.
Om vi ska förhålla oss på ett sant och ärligt sätt till problemet så kan vi heller inte blunda för delar av informationen.
1. Att vara mullig eller rund ser vi i alla sammanhang och alla kulturer. Det ingår i den genetiska bank som ligger i världens folkmassa. Akut svältande kan vi ju lämna därhän eftersom det inte är människor nära döden vi diskuterar.
2. Att vara mullig, dvs inom den övre delen av normalviktig, är kliniskt sett inte ohälsosamt. Vi måste tolerera att vissa har större aptit, mindre rörelsebehov eller slöare ämnesomsättning än andra. Det ska vara så helt enkelt för att vi haft stor nytta av dem (eller för att Kwon ska få inspiraton till att sprida sina gener kanske :)) Att det inte anses modernt kan vi i princip lämna därhän.
3. Sjuklig övervikt och allra helst då i amerikansk tappning är ett mycket nytt beteende. Det märkliga är att den sortens övervikt tycks drabba samma grupp som tidigare var i stort behov av sin fysiska kapacitet och bara för 100 år sedan snarare levde som underviktiga.
4. Vi kan inte förvänta oss att människor spenderar 2-3 timmar på motion varje dag år ut och år in. Vi som gör det har intresset och avstår något annat. Karriär, familj, ungarna, resor eller kultur kanske?
5. Om övervikt enbart beror på karaktär så är orsaken till AIDS ett Guds straff. Hade vi inte haft bögsex, aldrig gjort det i nr2 och hållt oss till vår make eller maka så hade faktiskt AIDS aldrig funnits. På samma sätt hade vi inte haft någon övervikt om folk inte ätit fel, rört sig betydligt mer och lärt sig läsa på matförpackningarna.
Personligen tror jag lösningen på övervikten kommer att bero på en rad faktorer, precis som med t ex rökning. Svårigheten ligger i att den som ska sluta röka slutar att röka. För den som ska behandla sitt ätande finns inte alternativet att sluta äta. Även om en del faktiskt gör så.
Här tycker jag du har en poäng Yankee i det att du håller fram egenansvaret. Detta ingår som en självklar komponent när vi diskuterar all form av hälsa. Vad som oroar mig är stigmatiseringen, alltså skuldsättandet, av den fete. Att ha blivit överviktig beror inte nödvändigtvis på dåliga egenskaper lika lite som att den som dricker för mycket automatiskt är en dålig människa. Snarare kan man ana en person som mår mycket dåligt bakom sin destruktiva levnadsstil.
Lizard
Istället för?
Så du menar att din diet gör mer för din vikt än träningen?
Okaj.
Man kan ju gå ned i vikt genom att äta kontrollerat utan att träna - men det är ju lite svårare att gå ner i vikt genom att träna kontrollerat utan att äta. Givetvis är dieten det som påverkar mest.
Hur många överviktiga ser du spendera 2-3 timmar på motion varje dag år ut och år in? Och hur många av de som motionerar ovan ser du spendera tiotals timmar i köket varje vecka för att laga nyttig och vettig mat? Att vara smal och hälsosam är tamejfan inget man får gratis och att negligera tränade personers insatser för att visa att överviktiga är offer är lågt.
Jag har haft ett bmi som snuddade vid undervikt och jag har inte ansträngt mig ett dyfft för det. Ingen motion här inte. Inte något ansträngande vad gäller kosten heller.
Tror inte jag är ensam om det.
Fast flytta dem till Afrika och sätt dem att arbeta för sitt enda mål mat om dagen....
Allvarligt så är det fortfarande ett problem skapat av människan. Och problem skapade av människan är upp till oss att lösa. Det har gått många dokumentärer om super överviktiga på tv, en senast idag. Och ändå om dessa 500 kg klossar lyckas gå ner och bli smala (som enligt programmen bär på dåliga gener) då kan nog vem som helst med tillräckligt stor vilja göra detta.
Problemet, eller det positiva hur man nu ser det, med dagens samhälle är att det inte finns något starkast överlever. Det har människorna helt raderat. Men då uppkommer också dessa nya problem.
Man får ju skilja på orsak och lösning. Eftersom vi inte kan mixtra med gener så ligger ju lösningen i andra saker. Typ motion och kost. Det betyder dock inte att orsaken till fetman inte kan delvis bero på generna.
Bra inlägg Lizard.
Svarar på det jag känner behöver ett svar.
Det finns självklart smala människor som lever precis likadant som överviktiga men ändå har vikten med sig. Det var därför jag skrev "hälsosam" i mitt inlägg. Att vara smal genom att röka och dricka kaffe istället för mat är självklart inget att sträva efter och lösningen är samma som för den som äter för mycket.
Sedan vill jag verkligen påpeka att jag (kan bara tala för mig själv) inte dömer eller på något sätt ser ner på överviktiga människor på grund av deras övervikt. Jag använder ofta rätt starka ord, men det gäller att hålla isär person och sak. Jag bryr mig föga om vad folk gör eller hur de ser ut.
Vad jag däremot inte uppskattar hos människor är när man letar bortförklaringar och lägger ansvaret på andra. Detta oavsett om det är någon som försöker gå ner i vikt, gå upp i vikt eller försöker fixa ett jobb. Det handlar om att individen ska ta ansvar för sig själv och sina handlingar, inget annat.
Jag har haft ett bmi som snuddade vid undervikt och jag har inte ansträngt mig ett dyfft för det. Ingen motion här inte. Inte något ansträngande vad gäller kosten heller.
Tror inte jag är ensam om det.
Vad sägs om att titta på hur din mat ser ut i bildtråden i receptforumet? Tror du att tamika på 120 kg spenderar samma tid i köket och äter samma saker som du gör?
Man får ju skilja på orsak och lösning. Eftersom vi inte kan mixtra med gener så ligger ju lösningen i andra saker. Typ motion och kost. Det betyder dock inte att orsaken till fetman inte kan delvis bero på generna.
Orsaken ligger inte i generna (om man inte är överviktig redan vid födseln). Om vi ska peka ut en sak som orsak så är det föräldrarna. Det är mor och far som föder och uppfostrar barnet. De ska lära sina barn att det är viktiga att äta rätt och motionera, helst genom att föregå med gott exempel.
HerrArne
2007-02-18, 10:39
Vad sägs om att titta på hur din mat ser ut i bildtråden i receptforumet? Tror du att tamika på 120 kg spenderar samma tid i köket och äter samma saker som du gör?
Poängen, som du synes missa i denna tråd, är inte att de som graviterar mot hög respektive låg vikt gör likadant -- Så en relevant motfråga:
Vi utgår ifrån att Sissa och Tamika skulle få ungefär samma resultat med Sissas kosthållning, vilket inte alls behöver stämma men låt oss... Att Sissa finner denna kost mumsig och tillfredställande utgår jag också ifrån (jag har sett bilderna i mattråden... *drool* ).
Hur skulle Tamika må på samma diet?
Vad sägs om att titta på hur din mat ser ut i bildtråden i receptforumet? Tror du att tamika på 120 kg spenderar samma tid i köket och äter samma saker som du gör?
Det jag replikerade var det att alla som är smala minsann har ansträngt sig. (Till skillnad från den tjocke lata) Det var inte ansträngande för mig att ligga i soffan hela dagarna, dricka massor med cola och godis, laga god och vettig mat ( eftersom det är ett stort intresse för mig).
Sen håller jag med dig om allas egna ansvar för sitt liv. Det måste vara så, att man själv ansvarar för det. Precis som att alla är formade av sin barndom.
Att man har haft det tufft och att det har satt sina spår (av förklaringa skäl) tar inte bort det faktum att när man blivit vuxen så står man där med ett alldeles eget ansvar för hur ens liv kommer att se ut. Oavsett förutsättningar.
Ansvarsbiten håller jag alltså med dom.
Poängen, som du synes missa i denna tråd, är inte att de som graviterar mot hög respektive låg vikt gör likadant -- Så en relevant motfråga:
Vi utgår ifrån att Sissa och Tamika skulle få ungefär samma resultat med Sissas kosthållning, vilket inte alls behöver stämma men låt oss... Att Sissa finner denna kost mumsig och tillfredställande utgår jag också ifrån (jag har sett bilderna i mattråden... *drool* ).
Hur skulle Tamika må på samma diet?
Tamika skulle antagligen inte må så bra i början pga att hon är van vid att äta mer och annorlunda mat. Säg att hon skulle fortsätta köra på i ett år (utan krav på viktminskning), då kan nog både du och jag lista ut hon skulle må bättre.
Det jag replikerade var det att alla som är smala minsann har ansträngt sig. (Till skillnad från den tjocke lata) Det var inte ansträngande för mig att ligga i soffan hela dagarna, dricka massor med cola och godis, laga god och vettig mat ( eftersom det är ett stort intresse för mig).
Jag har inte skrivit att alla smala har ansträngt sig. "Att vara smal och hälsosam...". Förstår du skillnaden? Det går att vara mullig och hälsosam också, nu skrev jag smal för att lizard valde att använde det ordet.
Orsaken ligger inte i generna (om man inte är överviktig redan vid födseln).
Hur menar du? Generna är inte hela orsaken eller ingen del av förklaringen alls?
Dessutom ska inte normen sättas av träningsfanatiker under tjugofem. Det stora problemet ligger inte hos de som har tid och pengar att träna och sköta sin kost, även om det är ett växande problem särskilt hos barn och ungdomar, utan hos de som befinner sig på en plats i livet där vare sig tid, pengar eller ambitioner räcker till.
King Grub
2007-02-18, 10:53
Orsaken ligger inte i generna .
Jo!
King Grub
2007-02-18, 10:54
Det finns en mängd genetiska faktorer relaterade till övervikt som är mer eller mindre kartlagda.
http://obesitygene.pbrc.edu/static/mendelian_table.htm
Jag har inte skrivit att alla smala har ansträngt sig. "Att vara smal och hälsosam...". Förstår du skillnaden? Det går att vara mullig och hälsosam också, nu skrev jag smal för att lizard valde att använde det ordet.
Många borde röra mer på sig och käka bättre och allmänt se över sina levnadsvanor.(jag själv inkluderat)Det är jag med på.
Jo!
Gener är EN faktor ja, inte den enda.
King Grub
2007-02-18, 11:00
För en person utanför normala genetiska intervall är det antagligen både den största enskilda faktorn och samtidigt den minst påverkbara.
Gener är EN faktor ja, inte den enda.
Har nån sagt nåt annat?
King Grub
2007-02-18, 11:03
Det finns dessutom 430 olika gener eller kromosomfaktorer för övervikt identifierade, både gen-gen och gen-omgivning. Utöver dessa finns det sex gener kartlagda som leder till grav fetma; leptin-, leptinreceptor- och melacortin 4-receptorgenerna.
För en person utanför normala genetiska intervall är det antagligen både den största enskilda faktorn och samtidigt den minst påverkbara.
Och hur många är utanför detta genetiska intervall? Vi har väl redan konstaterat att det är olika svårt för människor att gå ner i vikt, det ändrar inte något som jag har sagt.
Orka vara så anala hela tiden.
De överviktiga som finns i min bekantskapskrets äter inte nyttigt. Man behöver inte hålla på och räkna procentsatser och leta efter tusen olika anledningar till varför man går upp i vikt.
Självklart har folk olika lätt eller svårt för att gå upp eller ner i vikt, men ingen kommer på sikt att må sämre av att motionera och äta mindre/nyttigare.
Jag skiter också i hur folk ser ut, men jag blir förbannad när någon som uppenbarligen mår dåligt pga sin vikt sitter och vräker i sig godis och läsk och sedan har mage att klaga och vara avundsjuka på folk som är smala och äter bra.
Ni som tjatar om generna hela tiden. Kan ni inte ta och slänga upp en story om någon som i minst ett år har ätit enligt livsmedelsverkets rekommendationer eller motsv och motionerat minst 2 timmar om dagen 6 av 7 dagar i veckan och inte gått ner i vikt.
Eftersom att ni antagligen inte kommer att hitta något sådant exempel kanske det är dags att ni funderar på varför det är så.
Fattar inte vad ni snackar om? Det är väl självklart att det är vårat stillasittande liv och överflöd av mat som gör oss feta.
Om alla hade jobb som innebar att man rörde kroppen 8 timmar om dagen skulle de inte vara nämnvärt överviktiga. Samma som om de som vissa barn i afrika bara fick 2 mål mat om dagen, de skulle inte vara överviktiga.
Själva grejen är väl att har man de där generna är man lyckligt lottad ur ett överlevnadsperspektiv. Men som sagt så har människan förvrängt detta överlevnadsperspektiv.
Fast man kan ju tjäna pengar på att äta mindre i alla fall.
LeftRight
2007-02-18, 11:49
64% av amerikanerna verkar vara utanför normala genetiska intervall *whistle*
Personligen tror jag lösningen på övervikten kommer att bero på en rad faktorer, precis som med t ex rökning. Svårigheten ligger i att den som ska sluta röka slutar att röka. För den som ska behandla sitt ätande finns inte alternativet att sluta äta. Även om en del faktiskt gör så.
Här tycker jag du har en poäng Yankee i det att du håller fram egenansvaret. Detta ingår som en självklar komponent när vi diskuterar all form av hälsa. Vad som oroar mig är stigmatiseringen, alltså skuldsättandet, av den fete. Att ha blivit överviktig beror inte nödvändigtvis på dåliga egenskaper lika lite som att den som dricker för mycket automatiskt är en dålig människa. Snarare kan man ana en person som mår mycket dåligt bakom sin destruktiva levnadsstil.
Lizard
Självklart är man inte en dålig människa för att man är fet. I alla fall inte av min definition av dålig människa.
Som du säger är det ju oftast för att man mår dåligt över andra saker, eller bara fallit för frestelserna som finns i samhället. När det väl börjat röra sig på vågen blir det ju lätt den onda spiralen.
Om någon dömer en fet för att vara en dålig person så får de nog börja rannsaka sig själva först.
Sir Anselm
2007-02-18, 12:38
Nej, överviktiga som bara intervenerar med motion påverkar i princip inte sin vikt alls, i så gott som alla kontrollerade studier. Det krävs en modifikation av dieten.
Hm, intressant... Men hur har deras kost sett ut då? Har de fått äta precis som vanligt? Om man säger att en överviktig person som sätts på en diet som precis, teoretiskt, täcker deras dagliga energibehov, och sedan låter dem följa ett träningsschema, då borde de ju gå ner i vikt? oavsett gener.... Men det är klart att om en överviktig person, som antagligen äter mer än han/hon behöver, bara börjar träna så kommer han/hon ju antagligen fortfarande ligga på överskott och därmed inte gå ner i vikt, eventuellt kan väl dock viktökningen avstanna eller åtminstone saktas ner?
Ni som tjatar om generna hela tiden. Kan ni inte ta och slänga upp en story om någon som i minst ett år har ätit enligt livsmedelsverkets rekommendationer eller motsv och motionerat minst 2 timmar om dagen 6 av 7 dagar i veckan och inte gått ner i vikt.
Eftersom att ni antagligen inte kommer att hitta något sådant exempel kanske det är dags att ni funderar på varför det är så.
Det är klart att många uppenbarligen "borde" äta minde och röra på sig mera.
Uppenbarligen så äter de för mkt i förhållande till hur mkt de gör av med. Annars hade de inte gått upp/varit överviktiga.
Detta står inte i kontrast till att vi är olika och har olika förutsättningar osv eller att det blir tuffare för en som har anlag till fetma.Att det krävs mer av denna personen. Det är ju inte direkt så att det är någon allmän norm att motionera minst 2 timmar om dan eller att man "måste" göra det för att vara hälsosam.
Ni som tjatar om generna hela tiden. Kan ni inte ta och slänga upp en story om någon som i minst ett år har ätit enligt livsmedelsverkets rekommendationer eller motsv och motionerat minst 2 timmar om dagen 6 av 7 dagar i veckan och inte gått ner i vikt.
För när du skriver så så låter nästan som om du menar att resten av folket ( dvs de icke överviktiga) skulle leva på det sättet.
Det är klart att många uppenbarligen "borde" äta minde och röra på sig mera.
Uppenbarligen så äter de för mkt i förhållande till hur mkt de gör av med. Annars hade de inte gått upp/varit överviktiga.
Detta står inte i kontrast till att vi är olika och har olika förutsättningar osv eller att det blir tuffare för en som har anlag till fetma.Att det krävs mer av denna personen. Det är ju inte direkt så att det är någon allmän norm att motionera minst 2 timmar om dan eller att man "måste" göra det för att vara hälsosam.
Jag har inte sagt att alla har samma förutsättningar, inte heller att det är någon norm att motionera så mycket som i exemplet eller att man ska göra det för att vara hälsosam. Det jag vill från fram är att tjatet om gener är överdrivet. Sätt någon på ett schema med vanlig sund mat och måttligt med motion så kommer denne att gå ner i vikt. Det har otaliga gånger visat sig fungera och jag har fortfarande inte sett något som visar på att det inte fungerar (fö möjligen vid extrem övervikt där operation är mest vettigt till att börja med, men som sagt undantag inte är inte intressanta).
För när du skriver så så låter nästan som om du menar att resten av folket ( dvs de icke överviktiga) skulle leva på det sättet.
Det förstår alla att så inte är fallet, att du tolkar det som du gör kan inte jag hjälpa.
Det jag vill från fram är att tjatet om gener är överdrivet.
Okej, jag har inte upplevt något tjat om gener. (behöver inte betyda att det inte existerar, jag har bara inte upplevt det)
Okej, jag har inte upplevt något tjat om gener. (behöver inte betyda att det inte existerar, jag har bara inte upplevt det)
Har du läst tråden öht?
Har du läst tråden öht?
Ja. Jag antod dock att du inte bara menade i denna tråden utan samhället i stort. Att det skulle vara snedvridet. Men ja, jag har läst tråden förstås.
Om du med "tjat om gener" menar att vissa snackar om att genetiken spelar in, att det är en faktor i sammanhanget så tycker jag att det tjatet är på sin plats. Varför ska man ljuga för? Om det är en faktor varför får man inte säga det? Om tjatet innebär att vissa förnekar faktumet att även annat spelar in så har jag inte sett någon skriva det nej.Men jag kanske inte har läst tillräckligt noga.
Ja. Jag antod dock att du inte bara menade i denna tråden utan samhället i stort. Att det skulle vara snedvridet. Men ja, jag har läst tråden förstås.
Om du med "tjat om gener" menar att vissa snackar om att genetiken spelar in, att det är en faktor i sammanhanget så tycker jag att det tjatet är på sin plats. Varför ska man ljuga för? Om det är en faktor varför får man inte säga det? Om tjatet innebär att vissa förnekar faktumet att även annat spelar in så har jag inte sett någon skriva det nej.Men jag kanske inte har läst tillräckligt noga.
Jag syftar mest på forumet, men gensnacket förekommer även annars också.
Som sagt, jag är medveten att gener är en faktor, men det är uppenbarligen ingen avgörande faktor, därför ser jag ingen poäng i att fokusera på den eftersom att du inte kan göra något åt saken, än så länge iallafall.
Eddie Vedder
2007-02-18, 13:33
Asså jag har svårt å förstå varför ni ger er på Yankeees resonemang, de enda han/hon (förslåt men jag vet tyvärr inte vilket) har påstått från början är att det eventuellt KAN leda till problemet att fokus flyttas från det största problemet med övervikt, d.v.s. att för stort energiintag i förhållande till energiförbrukning. Yankeee har väl aldrig nekat till (lr ens ifrågasatt) att det kan ligga genetiska skillnader bakom för en viss del av befolkningen samt att det har viktiga psykologiska bakgrunder till varför en person inte klarar av att gå ner i vikt och/eller hålla sin vikt?
Det är en väsentlig skillnad mellan att döma ut nånting och säga "detta är fel och jag har rätt" och att spekulera i eventuella problem det kan leda till.
När dom allierade invaderade Frankrike 1944 ledde det onekligen till problem men jag skulle knappast påstå att dom gjorde fel gör de!
Jag syftar mest på forumet, men gensnacket förekommer även annars också.
Som sagt, jag är medveten att gener är en faktor, men det är uppenbarligen ingen avgörande faktor, därför ser jag ingen poäng i att fokusera på den eftersom att du inte kan göra något åt saken, än så länge iallafall.
Enligt artikeln så ansåg vissa att genförändringarna berodde på att föräldrarna utsatts för kemikalier. Om det nu är sant, så kan man ju vidta åtgärder för att begränsa exponeringen för dessa kemikalier.
Men öht tycker jag inte att det i samhället i stort fokuseras för mycket på gener i detta ämne. Jag har aldrig hört någon skylla sin mage på gener. Snarare på sig själva. Det enda fetmabekämpningsstrategier jag hört om är (i följande ordning efter vanligast förekommande): mindre mat, annan typ av mat, mer motion, bantningsmediciner, kirurgiska ingrepp.
Träning har en högst begränsad effekt på övervikt i ett befolkningsperspektiv.
Korrelationsstudiemässigt ja. Gillar du korrelationsstudier?
Jag kan köpa att alla har en unik genetisk inställning för vilka hormonella signaler som deras kroppar producerar vid en viss kroppsfettsammansättning och livsstil (diet, aktivitet, etc). Vissas kroppar vill vid given livsstil hålla en högre fettnivå än andras och skickar ut starkare signaler till hjärnan när man mot dess vilja försöker hålla sig smal. Jag vet inte om det är möjligt att vänja sig vid starka hungerskänslor eller om det finns någon sorts mekanism för kroppen att med tiden tona ned dessa signaler om man bara kan hålla sig tillräckligt länge, men det verkar i alla fall som de flestas disciplin bryter ned långt innan något sådant skulle kunna hända.
Hur som helst, man kanske inte kan vänja kroppen vid hungerskänslor och att äta lite, men i de allra flesta fall kan man väl vänja kroppen vid en förhöjd aktivitetsnivå? Det kan bli vanebildande att röra på sig mycket, kondition kan förbättras och leder och muskler kan stärkas för att tillåta kroppen att anpassa sig till mer, och mer intensiv, rörelse. Givet tillräckligt med tid kan väl alla till åtminstone någon grad utveckla sig själva till att få en högre aktivitetsnivå att kännas som en lika lätt och naturlig del av ens liv som en lägre nivå. Om nu aktivitetsnivå alls hänger ihop med vilken kroppsfettsammansättning som kroppen med sina hormonsignaler "strävar" efter att få dig att uppnå, så borde väl alla på detta sätt kunna åstadkomma en förskjutning av den kroppsfettnivå som man kan uppehålla med en livsstil som man trivs med och som känns naturlig, snarare än något som man varje dag måste kämpa för att uthärda (som t ex "naturligt" tjocka som svälter sig själva)?
Enligt artikeln så ansåg vissa att genförändringarna berodde på att föräldrarna utsatts för kemikalier. Om det nu är sant, så kan man ju vidta åtgärder för att begränsa exponeringen för dessa kemikalier.
Men öht tycker jag inte att det i samhället i stort fokuseras för mycket på gener i detta ämne. Jag har aldrig hört någon skylla sin mage på gener. Snarare på sig själva. Det enda fetmabekämpningsstrategier jag hört om är (i följande ordning efter vanligast förekommande): mindre mat, annan typ av mat, mer motion, bantningsmediciner, kirurgiska ingrepp.
Okey :/
http://www.google.se/search?q=gener+vikt&ie=utf-8&oe=utf-8&rls=org.mozilla:en-GB:official&client=firefox-a
Poängen är fortfarande den att fokus flyttas från det som är viktigt. Den mesta information om viktnedgång jag ser är hur man ska gå ner så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt med så liten ansträngning som möjligt.
Jag syftar mest på forumet, men gensnacket förekommer även annars också.
Som sagt, jag är medveten att gener är en faktor, men det är uppenbarligen ingen avgörande faktor, därför ser jag ingen poäng i att fokusera på den eftersom att du inte kan göra något åt saken, än så länge iallafall.
Hur avgörande faktor det är har jag ingen aning om.
Men visst är det inte önskvärt att det blir nån mass-offer-mentalitet där man helt släpper tyglarna och slutar fokusera på lösningar och det man kan göra. Det finns ju en gräns där det får vara nog med förklaringsmodeller, när det är dags att börja göra nåt s.a.s.
Vi kanske har vatt överens hela tiden?
(Nej, förmodligen inte)
*kissass*
Den mesta information om viktnedgång jag ser är hur man ska gå ner så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt med så liten ansträngning som möjligt.
Vad är det för fel på det?
Vad är det för fel på det?
Jag antar att du redan vet varför det inte är vettigt, så istället för att skriva en A4 om varför det inte är bra nöjer jag med; man kommer inte att få ett sunt förhållningssätt till vare sig sin kropp, kost, motion eller viktnedgången med en sådan metod.
Okey :/
http://www.google.se/search?q=gener+vikt&ie=utf-8&oe=utf-8&rls=org.mozilla:en-GB:official&client=firefox-a
http://www.google.se/search?hl=sv&client=firefox-a&rls=org.mozilla%3Aen-GB%3Aofficial&q=gi+vikt&meta=
1 190 000 träffar jämfört med dina 400 000. Och då sökte jag ändå bara på en enda av alla viktminskningsmetoder.
http://www.google.se/search?hl=sv&client=firefox-a&rls=org.mozilla%3Aen-GB%3Aofficial&q=gi+vikt&meta=
1 190 000 träffar jämfört med dina 400 000. Och då sökte jag ändå bara på en enda av alla viktminskningsmetoder.
Snälla du. Har jag sagt att det enda det fokuseras på är gener? Läs vad som står i fortsättningen tack.
Jag antar att du redan vet varför det inte är vettigt, så istället för att skriva en A4 om varför det inte är bra nöjer jag med; man kommer inte att få ett sunt förhållningssätt till vare sig sin kropp, kost, motion eller viktnedgången med en sådan metod.
Man vill ha stor effekt, på kort tid och utan att man ska må alltför dåligt under tiden eller behöva göra allt för stora uppoffringar. Man vill alltså vara effektiv, och samma strävan präglar allt som vi människor gör. Åtminstone de saker vi gör som vi har ett klart mål med. Kroppsbyggning, styrkelyftning, arbete, studier eller vad som helst. Jag ser inte varför det är fel. Varför ska man inte ta den lättaste vägen? Om man är ute efter att förbättra sig maximalt så är det självklart att man gör det. Om man bara bantar för bantandets skull (målet är ingenting resan är allt lol) så kan man ju roa sig med att banta på dte mest ineffektiva och svåraste sättet, men för de som verkligen vill nå sina mål (tex att gå ner i vikt) så är det nog inte intressant med fånigt pseudobuddhistiska resonemang av den typen.
Man vill ha stor effekt, på kort tid och utan att man ska må alltför dåligt under tiden eller behöva göra allt för stora uppoffringar. Man vill alltså vara effektiv, och samma strävan präglar allt som vi människor gör. Åtminstone de saker vi gör som vi har ett klart mål med. Kroppsbyggning, styrkelyftning, arbete, studier eller vad som helst. Jag ser inte varför det är fel. Varför ska man inte ta den lättaste vägen? Om man är ute efter att förbättra sig maximalt så är det självklart att man gör det. Om man bara bantar för bantandets skull (målet är ingenting resan är allt lol) så kan man ju roa sig med att banta på dte mest ineffektiva och svåraste sättet, men för de som verkligen vill nå sina mål (tex att gå ner i vikt) så är det nog inte intressant med fånigt pseudobuddhistiska resonemang av den typen.
Mycket bra inägg.
Man vill ha stor effekt, på kort tid och utan att man ska må alltför dåligt under tiden eller behöva göra allt för stora uppoffringar. Man vill alltså vara effektiv, och samma strävan präglar allt som vi människor gör. Åtminstone de saker vi gör som vi har ett klart mål med. Kroppsbyggning, styrkelyftning, arbete, studier eller vad som helst. Jag ser inte varför det är fel. Varför ska man inte ta den lättaste vägen? Om man är ute efetr att förbättra sig maximalt så är det självklart att man gör det. Om man bara bantar för bantandets skull (målet är ingenting resan är allt lol) så kan man ju roa sig med att banta på dte mest ineffektiva och svåraste sättet, men för de som verkligen vill nå sina mål (tex att gå ner i vikt) så är det nog inte intressant med fånigt pseudobuddhistiska bästsäljarresonemang.
Den enklaste vägen är i princip aldrig den bästa. Det är något man ska inse väldigt snabbt, för sitt eget bästa. Vill man ha något måste lägga tid och energi för att få det. Samma sak gäller viktnedgång. Vem som helst kan följa ett idiotschema i en månad och gå ner 10 kg. Sen då? Vad har du åstakommit? Har du ändrat din livsstil till det bättre? Äter du bättre? Motionerar du mer? Har du fått en sundare inställning till din kropp?
Man vill ha stor effekt, på kort tid och utan att man ska må alltför dåligt under tiden eller behöva göra allt för stora uppoffringar. Man vill alltså vara effektiv, och samma strävan präglar allt som vi människor gör. Åtminstone de saker vi gör som vi har ett klart mål med. Kroppsbyggning, styrkelyftning, arbete, studier eller vad som helst. Jag ser inte varför det är fel. Varför ska man inte ta den lättaste vägen? Om man är ute efter att förbättra sig maximalt så är det självklart att man gör det. Om man bara bantar för bantandets skull (målet är ingenting resan är allt lol) så kan man ju roa sig med att banta på dte mest ineffektiva och svåraste sättet, men för de som verkligen vill nå sina mål (tex att gå ner i vikt) så är det nog inte intressant med fånigt pseudobuddhistiska resonemang av den typen.
Man ska ta den bästa vägen. Är den bästa vägen den snabbaste vägen Akilles?
Den enklaste vägen är i princip aldrig den bästa. Det är något man ska inse väldigt snabbt, för sitt eget bästa. Vill man ha något måste lägga tid och energi för att få det. Samma sak gäller viktnedgång. Vem som helst kan följa ett idiotschema i en månad och gå ner 10 kg. Sen då? Vad har du åstakommit? Har du ändrat din livsstil till det bättre? Äter du bättre? Motionerar du mer? Har du fått en sundare inställning till din kropp?
Okej. Så egentligen menar du inte att det är fel att vilja nå sina mål snabbt, effektivt och med minsta möjliga ansträngning?
Jag tolkar ditt senaste inlägg som att du menar att de metoder som folk väljer inte får dem att nå sina mål snabbt, effektivt och med minsta möjliga ansträngning.
Eller du menar att folk väljer fel målsättningar (de vill "bara" gå ned till en mer hälsosam kroppsvikt, istället för att dessutom vilja börja äta nyttigt, motionera mycket, och ha "en sund inställning till sin kropp")?
Okej. Så egentligen menar du inte att det är fel att vilja nå sina mål snabbt, effektivt och med minsta möjliga ansträngning?
Jag tolkar ditt senaste inlägg som att du menar att de metoder som folk väljer inte får dem att nå sina mål snabbt, effektivt och med minsta möjliga ansträngning.
Eller du menar att folk väljer fel målsättningar (de vill "bara" gå ned till en mer hälsosam kroppsvikt, istället för att dessutom vilja börja äta nyttigt, motionera mycket, och ha "en sund inställning till sin kropp")?
Det är inte jag som bestämmer vad som är rätt och fel, jag kan bara tala för vad jag tror är bäst.
Folk har fel målsättning. Att bara fokusera på vad man väger kommer antagligen inte att leda till en långsiktig livsstilsförändring.
Man ska ta den bästa vägen. Är den bästa vägen den snabbaste vägen Akilles?
Om inte övervikten är obetydlig ur hälsosynpunkt, så... Ja, jwzrd.
Framförallt så vände jag mig emot Yankeees resonemang, som gick ut på att den snabbaste vägen per automatik är den sämsta. Bara för att den är... snabb. En snabb väg KAN vara dålig, t ex för att den inte gör att man hinner vänja sig vid mindre portioner, att man tappar mycket muskler, att man blir sänkt/deprimerad, etc.
Om inte övervikten är obetydlig ur hälsosynpunkt, så... Ja, jwzrd.
Framförallt så vände jag mig emot Yankeees resonemang, som gick ut på att den snabbaste vägen per automatik är den sämsta. Bara för att den är... snabb. En snabb väg kan vara dålig, t ex för att den inte gör att man hinner vänja sig vid mindre portioner, att man tappar mycket muskler, att man blir sänkt/deprimerad, etc.
Har jag sagt att den snabbaste vägen alltid den sämsta? Sluta tolka saker åt skogen och läs vad som står istället.
Okej. Så egentligen menar du inte att det är fel att vilja nå sina mål snabbt, effektivt och med minsta möjliga ansträngning?
Jag tolkar ditt senaste inlägg som att du menar att de metoder som folk väljer inte får dem att nå sina mål snabbt, effektivt och med minsta möjliga ansträngning.
Eller du menar att folk väljer fel målsättningar (de vill "bara" gå ned till en mer hälsosam kroppsvikt, istället för att dessutom vilja börja äta nyttigt, motionera mycket, och ha "en sund inställning till sin kropp")?
Många försök att försöka utmåla andra som dumma nu i valet av adjektiv till höjden på ansträngningen, tycker du inte det? Den kortsiktigt snabbaste vägen att leva hemma är att aldrig städa och diska. Minsta möjliga ansträngning. Det illustrerar poängen glasklart. Ingen kan bestämma hur någon annan ska leva, dennes kroppsvikt, fetthalt, styrka eller vad som MEN, vill man att allt det ska förändras till att se ut på ett annat vis så finns det oftast bara en hyffsat smal och ansträngnade väg som faktiskt leder hela vägen dit. Det finns samtidigt tusen vägar som leder från utgångsläget, breda vägar som ser ut att leda iväg till det bättre både snabbt, effektivt och med minsta möjliga ansträngning. (Nu börjar Trance grina eftersom jag staplar klichéer).
Många försök att försöka utmåla andra som dumma nu i valet av adjektiv till höjden på ansträngningen, tycker du inte det?
Nej. Vilka adjektiv tänker du på?
Den kortsiktigt snabbaste vägen att leva hemma är att aldrig städa och diska. Minsta möjliga ansträngning. Det illustrerar poängen glasklart. Ingen kan bestämma hur någon annan ska leva, dennes kroppsvikt, fetthalt, styrka eller vad som MEN, vill man att allt det ska förändras till att se ut på ett annat vis så finns det oftast bara en hyffsat smal och ansträngnade väg som faktiskt leder hela vägen dit. Det finns samtidigt tusen vägar som leder från utgångsläget, breda vägar som ser ut att leda iväg till det bättre både snabbt, effektivt och med minsta möjliga ansträngning. (Nu börjar Trance grina eftersom jag staplar klichéer).
Nu har du bytt ut ordet "snabb" mot frasen "kortsiktigt snabb". Gå och skäms.
Om inte övervikten är obetydlig ur hälsosynpunkt, så... Ja, jwzrd.
Framförallt så vände jag mig emot Yankeees resonemang, som gick ut på att den snabbaste vägen per automatik är den sämsta. Bara för att den är... snabb. En snabb väg KAN vara dålig, t ex för att den inte gör att man hinner vänja sig vid mindre portioner, att man tappar mycket muskler, att man blir sänkt/deprimerad, etc.
Du förstod nog inte vad jag skrev. Du ska ta den bästa vägen, någon gång kan den bästa vägen även vara den snabbaste vägen. Men du ska inte välja den snabbaste vägen för att den... är snabbast. Du försöker leta dig ur resonemanget med hjälp av vad du tror är luckor i semantiken.
Grejen är att det handlar, som i allting, om undanflykter och denial. "Om jag bara springer och härjar mycket som fan, lider svårt och verkar ha det rent överjävligt så kommer andra att uppfatta det som att jag kämpar med mina problem!". Det är vad 99% av alla som i dagsläget inte är där de önskar sig vara, gör för att ta sig därifrån. (De som får för sig att de bestämt sig alltså). De misslyckas givetvis. Efter misslyckandet skyller de på det halva dussin metoder de använde sig av. Lizard, har jag för mig det var, tycker att det här handlar om att personerna som behöver förbättra något, har stor vilja, energi och lust att göra det. Jag säger: Nej, de har ÅNGEST. Stor jävla ångest som driver dem att göra vad som helst, däremot ingen som helst lust eller drivkraft att satsa på att göra rätt saker, eller ens vettiga saker. Det blir ett sökande efter mirakelkurer, science fiction-metoder och rena rama späkningar. Det måste göra ont, man måste lida svåra kval, osv.
De flesta av oss har ett par saker eller områden som behöver förbättras eller ändras. Överviktiga tror dock att det "bara" handlar om fett de har som andra inte har. Problemet är större än så och handlar om ett betéende och val som leder dit. Att i cykliskt spöa bort fettet leder bara till gråt och tandagnisslan. Hela tiden bara snabbaste vägen. Snabbaste vägen är inte bästa vägen. Bästa vägen är det.
Nej. Vilka adjektiv tänker du på?
Nu har du bytt ut ordet "snabb" mot frasen "kortsiktigt snabb". Gå och skäms.
Lägg ner :)
Du förstod nog inte vad jag skrev. Du ska ta den bästa vägen, någon gång kan den bästa vägen även vara den snabbaste vägen. Men du ska inte välja den snabbaste vägen för att den... är snabbast.
Är inte snabbhet önskvärt? Finns det ett samband mellan att snabbt vilja uppnå sina mål, och att misslyckas med att nå sina mål? Precis som jag skrev i förra inlägget, så tror jag att du blandar ihop "snabba" vägen med "kortsiktiga" vägen. Detta är mycket viktigt. Att vilja nå sina mål snabbt är inte samma sak som att ta ett kortsiktigt angreppssätt.
Grejen är att det handlar, som i allting, om undanflykter och denial. "Om jag bara springer och härjar mycket som fan, lider svårt och verkar ha det rent överjävligt så kommer andra att uppfatta det som att jag kämpar med mina problem!". Det är vad 99% av alla som i dagsläget inte är där de önskar sig vara, gör för att ta sig därifrån. (De som får för sig att de bestämt sig alltså). De misslyckas givetvis. Efter misslyckandet skyller de på det halva dussin metoder de använde sig av. Lizard, har jag för mig det var, tycker att det här handlar om att personerna som behöver förbättra något, har stor vilja, energi och lust att göra det. Jag säger: Nej, de har ÅNGEST. Stor jävla ångest som driver dem att göra vad som helst, däremot ingen som helst lust eller drivkraft att satsa på att göra rätt saker, eller ens vettiga saker. Det blir ett sökande efter mirakelkurer, science fiction-metoder och rena rama späkningar. Det måste göra ont, man måste lida svåra kval, osv.
Jag visste inte att det var på det här viset, men då jag antar att du vet vad du talar om så får jag väl lita på dig.
Är inte snabbhet önskvärt? Finns det ett samband mellan att snabbt vilja uppnå sina mål, och att misslyckas med att nå sina mål? Precis som jag skrev i förra inlägget, så tror jag att du blandar ihop "snabba" vägen med "kortsiktiga" vägen. Detta är mycket viktigt. Att vilja nå sina mål snabbt är inte samma sak som att ta ett kortsiktigt angreppssätt.
Jag visste inte att det var på det här viset, men då jag antar att du vet vad du talar om så får jag väl lita på dig.
Du tar inte med hela problemet. Du jämför mål helt generellt. Att släcka en brand snabbt är med hyffsad sannolikhet det bästa sättet. Men att, som för någon som lever ett jävligt risigt liv med dålig kost, dåliga vanor, brist på rutin och helt utan träning, släcka branden men låta bensinen fortsätta läcka över elledningarna... det är inte bra.
Jo, att vilja nå sina mål snabbt är samma sak som att söka kortsiktiga lösningar. Du kvalificerar ju uttryckligen hur målen ska nås med "snabbt". Snabbheten är viktig säger du då. Det som borde sökas efter är orsaker, deras respektive verkan, mål för att ändra orsakerna till bättre diton och gradvis större mål fram till det slutgiltiga. Här finns inte hastighet med som mer än ett sätt att hålla sig på banan för den som är seriös. "Om 1 vecka lagar jag all min mat själv"; "Om 4 veckor tränar jag styrka 3 gånger i veckan, cardio 4"; etc.
Det viktiga är ju att nå målet - inte hur snabbt det sker. Easy come easy go - som dom säger i Honduras. Man kan nog även säga så här - ju längre tid det tar - desto större är chansen att det blir bestående. På samma sätt som prepp - snabb ökning - och snabbt ner igen. Snabb viktnedgång - kan ofta resultera i att man tyvärr snabbt går upp det igen.
Spelar liksom ingen roll vad det är för metod - ger den resultat så är den bra. Vad vi vet om det mänskliga psyket är att de som behöver mest stöd också är de som är mest känsliga för påhopp, pissig attityd och påklistrade ideal. Man kan faktiskt fråga sig om det egentligen är särskilt hälsosamt att hela tiden ha koll på vågen, på maten, på träningen, på livet. Det leder istället till en annan avart.
Vi fungerar också olika som människor - jag känner flera som inte för sitt liv kan ge järnet i gymet, men som gladeligen springer på sig mjölksyra i spåret. Jag känner också ohyggligt målmedvetna människor som klarat av åtskillig utbildning kombinerat med familjeliv och arbete, vilket kräver enorm disciplin och mental styrka, men som inte kan låta bli en chokladkaka.
Förklara det den som kan. Att det kunde röra sig om en genstrukturell påverkan där låter troligt.
Du tar inte med hela problemet. Du jämför mål helt generellt. Att släcka en brand snabbt är med hyffsad sannolikhet det bästa sättet. Men att, som för någon som lever ett jävligt risigt liv med dålig kost, dåliga vanor, brist på rutin och helt utan träning, släcka branden men låta bensinen fortsätta läcka över elledningarna... det är inte bra.
Jo, att vilja nå sina mål snabbt är samma sak som att söka kortsiktiga lösningar. Du kvalificerar ju uttryckligen hur målen ska nås med "snabbt". Snabbheten är viktig säger du då. Det som borde sökas efter är orsaker, deras respektive verkan, mål för att ändra orsakerna till bättre diton och gradvis större mål fram till det slutgiltiga. Här finns inte hastighet med som mer än ett sätt att hålla sig på banan för den som är seriös. "Om 1 vecka lagar jag all min mat själv"; "Om 4 veckor tränar jag styrka 3 gånger i veckan, cardio 4"; etc.
Är man seriös i sin vilja att någonting, så vill man detta någonting snabbt. Om snabbheten innebär att helhetsresultatet blir mindre lyckat, så bör man givetvis ge avkall på snabbheten. "snabbast möjliga" gäller förstås med det förbehållet att metoden lyckas. Ingen strävar efter att misslyckas snabbast möjligt.
Men du sätter än en gång likhetstecken mellan snabbt och misslyckat. Det finns dock ingen sådan regel. Hastighet och framgång är två olika parametrar. Ibland saknas samband dem emellan. Ibland existerar ett samband. Vissa av dessa samband kan se ut som så att högre hastighet leder till mindre framgång. Men inte alltid. Det är inte fel att vilja uppnå sina resultat så snabbt som möjligt.
Förutom att jag har avlägsnat mig trådens ämne ganska mycket nu, så har jag dessutom försökt skria samma sak i de tre senaste inläggen. Om du inte ger dig nu eller kommer med något vettigt så blir detta mitt sista inlägg i denna tråd. :)
Vi fungerar också olika som människor - jag känner flera som inte för sitt liv kan ge järnet i gymet, men som gladeligen springer på sig mjölksyra i spåret. Jag känner också ohyggligt målmedvetna människor som klarat av åtskillig utbildning kombinerat med familjeliv och arbete, vilket kräver enorm disciplin och mental styrka, men som inte kan låta bli en chokladkaka.
Förklara det den som kan. Att det kunde röra sig om en genstrukturell påverkan där låter troligt.
Där berör du något viktigt och intressant. Jag har nämligen gjort samma observationer i mina försök att hitta gemensamma nämnare för feta, vältränade, hängivna atleter inom sin idrott eller vad du vill. Det visar sig vara tämligen omöjligt. Jag har vänner som är sjukt intelligenta och med karriärer som varje dag förbättras mer än vad min gör på ett år, men de kan samtidigt inte för allt i världen motivera sig att sköta sin hälsa. Precis som tvärtom, hur många känner inte den seriösa idrottaren som kan planera all träning i detalj och uppnå bra reultat, men inte plugga inför en tenta.
Det enda jag lyckats med är att konstatera att läkare väldigt ofta är duktiga musiker och spelar ett instrument som seriös hobby vid sidan av läkaryrket.
Spelar liksom ingen roll vad det är för metod - ger den resultat så är den bra. Vad vi vet om det mänskliga psyket är att de som behöver mest stöd också är de som är mest känsliga för påhopp, pissig attityd och påklistrade ideal. Man kan faktiskt fråga sig om det egentligen är särskilt hälsosamt att hela tiden ha koll på vågen, på maten, på träningen, på livet. Det leder istället till en annan avart.
Vi fungerar också olika som människor - jag känner flera som inte för sitt liv kan ge järnet i gymet, men som gladeligen springer på sig mjölksyra i spåret. Jag känner också ohyggligt målmedvetna människor som klarat av åtskillig utbildning kombinerat med familjeliv och arbete, vilket kräver enorm disciplin och mental styrka, men som inte kan låta bli en chokladkaka.
Förklara det den som kan. Att det kunde röra sig om en genstrukturell påverkan där låter troligt.
1. Felaktigt resonemang, det förstår du också.
2. Vem har sagt att man ska leva så?
3. Har du LÄST vad som står i tråden? Antagligen inte.
Sir Anselm
2007-02-18, 18:08
Finns ett par saker jag funderar på:
1: Finns det några siffror på detta med "genfetma"? Alltså: Finns det siffror på ev. skillnader i kaloribehov, fettinlagring och andelen överviktiga som är det till stor del pga gener?
2: Finns dessa gener representerade hos alla befolkningar? Och isåfall, hur kan det komma sig att amerikaner är världens fetaste land, och även inom USA kan det ju vara stora skillnader? Allra fetast är de ju i Dallas, Texas om jag inte minns fel, skulle det alltså bero på en större andel människor med "fetmagen"?
Jag tror gener påverkar, min mor och jag var alltid snörsmala i familjen. Men min pappa och syster alltid överviktiga. Jag och min mor var dem som åt mest i familjen. Vi åt alltid tillsammas varenda kväll under uppväxten. Jag kan bara på denna erfarenheten se att just jag och min mor behövde äta mer för att kunna gå upp i vikt. Medan min syster och pappa åt mycket mindre än jag.
Tyckte alltid det var intresant just hur jag och min mor kunde käka som djur medan syrran och farsan fick passa sig inte stoppa i sig fel grejer.
Finns ett par saker jag funderar på:
1: Finns det några siffror på detta med "genfetma"? Alltså: Finns det siffror på ev. skillnader i kaloribehov, fettinlagring och andelen överviktiga som är det till stor del pga gener?
2: Finns dessa gener representerade hos alla befolkningar? Och isåfall, hur kan det komma sig att amerikaner är världens fetaste land, och även inom USA kan det ju vara stora skillnader? Allra fetast är de ju i Dallas, Texas om jag inte minns fel, skulle det alltså bero på en större andel människor med "fetmagen"?
Du tolkar informationen fel.
I världens befolkning finns det en andel som är genetiskt predisponerade att utveckla alkoholism. I Teheran finns det ingen alkohol, det är förbjudet att nyttja alkohol och därför finns det officiellt inga alkoholister heller. Detta betyder inte att de bosatta i Teheran inte bär på genen utan bara det att de inte exponeras för alkohol - som därigenom kan göra dem till alkoholister.
Överlag är det människor med sitt ursprung i det ännu inte fetma-drabbade Afrika som blir feta(st) i USA. De kan alltså exponera genen för ett missbruk som den enskilde inte helt ut kan kontrollera. I Afrika sker det alltså ännu inte.
Lizard
.....
Nej, jag lämnade bara ett par allmänna synpunkter.
Blort blort blort
Onödigt otrevligt?
Bra inlägg Lizard. Tack.
Svarar på det jag känner behöver ett svar.
...
Vad jag däremot inte uppskattar hos människor är när man letar bortförklaringar och lägger ansvaret på andra. Detta oavsett om det är någon som försöker gå ner i vikt, gå upp i vikt eller försöker fixa ett jobb. Det handlar om att individen ska ta ansvar för sig själv och sina handlingar, inget annat.
På ett individuellt plan, alltså den enskilde personen, så finns det en solklar och odiskutabel ansvarfråga. Intet tu tal om saken. Jag brukar säga att det inte nödvändigtvis är den fetes fel att denne har blivit fet - men att han eller hon är det är däremot dennes eget ansvar.
Eller med andra ord; just nu behöver vi släcka branden, men på sikt måste vi ta reda på varför det brinner för att slippa släcka bränder.
Lizard
Eller med andra ord; just nu behöver vi släcka branden, men på sikt måste vi ta reda på varför det brinner för att slippa släcka bränder.
Lizard
Metaforernas mästare :)
Pedagogiskt bra. Jag är också tacksam för alla dina bra inlägg.
Sir Anselm
2007-02-18, 23:19
Du tolkar informationen fel.
Överlag är det människor med sitt ursprung i det ännu inte fetma-drabbade Afrika som blir feta(st) i USA. De kan alltså exponera genen för ett missbruk som den enskilde inte helt ut kan kontrollera. I Afrika sker det alltså ännu inte.
Lizard
Det här är ju intressant, det du säger här stämmer ju helt klart, men det är också så att den största andelen överviktiga i USA kommer från låginkomstområden. Så, är det på grund av genetisk disposition eller låg inkomst som de blir feta? Finns det ett samband där? Dessutom så är det ju fortfarande så att en väldigt stor andel av "de vita" är överviktiga också... Så min fråga kvarstår... Det jag är mest intresserad av är egentligen Min första fråga, hur fungerar detta? Vad är det som gör att en människa har så oerhört mycket lättare att bli fet än en annan?
J de Koof
2007-02-21, 22:46
Problemet är inte att informationen finns utan att det fokuseras för mycket på fel information. Det är självklart viktigt att ta reda på orsakerna bakom fetma och alternativa sätt att åtgärda problemet. Men saken är som sagt den att fokus flyttas från det individen kan göra till saker som ej går att påverka.
Scenario: Övervikt/fetma har nått en dignitet där den betraktas som folksjukdom i västvärlden, dvs många miljoner människor är drabbade eller ligger i riskzonen. Konsekvenserna anses som mycket bekymmersamma, både för samhället och den enskilde.
Medicinindustrin är alltid vaken och på alerten; om man kunde framställa ett kemiskt preparat som kunde lindra eller bidra till att minska problematiken finns kopiösa mängder pengar att tjäna. Ergo - forskningsprojekt igångsätts både här och där.
(Det ligger inte nödvändigtvis någon omoralisk girighet här heller - this is the way our society works.)
OM ett forskningsprojekt om människokroppen på 2000-talet inhöstar finansiering och godkännande kommer det med all sannolikhet att röra sig inom eller i närheten av genetikens område. Under en annan period skulle projektet sikta in sig på elektrokemiska processer i vänstra pannloben, i en tredje tid något annat biologiskt. Märk att den medicinska industrin naturligt nog saknar intresse av att finansiera studier om huruvida fetma har sociologiska orsaker och som handlar om osund livsstil - mot sådant kan knappast kommersiella piller utvecklas.
Det genetiska forskningsfältet, likaså forskning om övervikt, är ganska färskt och HOT - nya upptäckter och ny kunskap ligger med nödvändighet bakom varje hörn. Detta publiceras, diskuteras, sprids och sipprar igenom till media och vidare till allmänhet och samhälleliga institutioner.
Efter en kort tid kommer således fokus gällande övervikt att ha genetiska förtecken, inte för att någon har sagt att detta är den enda sanningen, utan därför att vetenskaplig forskning lever under vissa bestämda premisser.
Vetenskaplig forskning befinner sig aldrig i vakuum, bedrivs aldrig så kallat "förutsättningslöst". I alla tider arbetar forskare i sin kontext, under sina speciella omständigheter och sammanhang. Man kan föreställa sig en forskargrupp på ett svenskt större medicinföretag som ansöker om anslag för en studie med avsikt att undersöka allmänna livsstilskomponenters inverkan på BMI och överviktsrelaterade åkommor - stor chans?
/J
Syftade iof inte på vad vetenskapen fokuserar på utan på vad som skrivs i media och vad folk pratar om.
J de Koof
2007-02-22, 22:00
Jag tror att vad folk pratar om och vilken bild media förmedlar, i det här fallet, har vetenskaplig bakgrund.
/J
Jag tror att vad folk pratar om och vilken bild media förmedlar, i det här fallet, har vetenskaplig bakgrund.
/J
Ja?
Scenario: Övervikt/fetma ......Det genetiska forskningsfältet, likaså forskning om övervikt, är ganska färskt och HOT - nya upptäckter och ny kunskap ligger med nödvändighet bakom varje hörn. Detta publiceras, diskuteras, sprids och sipprar igenom till media och vidare till allmänhet och samhälleliga institutioner.
Efter en kort tid kommer således fokus gällande övervikt att ha genetiska förtecken, inte för att någon har sagt att detta är den enda sanningen, utan därför att vetenskaplig forskning lever under vissa bestämda premisser.
Vetenskaplig forskning befinner sig aldrig i vakuum, bedrivs aldrig så kallat "förutsättningslöst". I alla tider arbetar forskare i sin kontext, under sina speciella omständigheter och sammanhang. Man kan föreställa sig en forskargrupp på ett svenskt större medicinföretag som ansöker om anslag för en studie med avsikt att undersöka allmänna livsstilskomponenters inverkan på BMI och överviktsrelaterade åkommor - stor chans?
/J
I stort får du A+ för ditt inlägg.
Till det sista vill jag lägga ett klargörande att det hela inte handläggs av någon enskild myndighet som har i uppdrag att, för egna pengar, forska fram metadata. I stället tjänar våra myndigheter för insamling och utvärdering av sådana. I nämnda fall utgör Folkhälsoinstitutet sannolikt den myndighet som är ålagd ansvarsfrågan.
Det utförs studier av epedeminologisk natur både på våra universitet och våra universitetssjukhus utan att rikta udden mot någon medicinsk behandlingsform. På senare år har MAS/Lund bl a rivit in djupdata ur stora folkmassor avseende deras kostvanor. Detta material kan sen i sin tur korsköras mot diagnosstatistik t ex för att se regionala mönster i konsumtionsvanor och sjukdomar. För att återknyta till tråden så blir resultatet vanligen föga muntert till innehållet. "Ökad mängd allmänmotion, mindre energirik föda, mer fibrer och fisk två till tre gånger i veckan". Det mest uppseendeväckande som framkommit torde vara docent Olle Melanders arbete i att bevisa kopplingen mellan hypertoni och natriumkloridkonsumtionen i Sverige.
Men det är inget man blir rik på som sagt.
Lizard
Det finns dessutom 430 olika gener eller kromosomfaktorer för övervikt identifierade, både gen-gen och gen-omgivning. Utöver dessa finns det sex gener kartlagda som leder till grav fetma; leptin-, leptinreceptor- och melacortin 4-receptorgenerna.
Problemet hos många överviktiga då det gällde genetisk leptinintolerans ( som i fallet med de genknockade feta råttorna) är att överviktiga redan har tillräckligt mycket leptin som borde göra dem mätta
Det verkade som att det var receptorer för leptin i hjärnan som inte kunde svara på leptinet i blodet tydligen :/
Eddie Vedder
2007-06-26, 05:42
Problemet hos många överviktiga då det gällde genetisk leptinintolerans ( som i fallet med de genknockade feta råttorna) är att överviktiga redan har tillräckligt mycket leptin som borde göra dem mätta
Det verkade som att det var receptorer för leptin i hjärnan som inte kunde svara på leptinet i blodet tydligen :/
Japp, man trodde ju att man i stort sett hittat lösningen på fetman när leptinets effekter uppmärksammades.
I samma stund som det dock visade sig att feta människor har betydligt högre leptinnivåer än normalviktiga och dessutom inte "reagerar" på hormonet så dog ju den teorin ut.
Den gäller dock för oss smala.:D :eating:
Önskade man hade haft mer koll på kcal-intag när man var yngre. Sportade 7 dagar i veckan när jag var i åldern 10-16 år men blev ändå smällfet trots att sporterna var rätt hyffsade så som fotboll(4 år), boxning(3 år), handboll(2 år), bordtennis(2 år), badminton (1½ år) samt kickboxning(1 år). Vägde runt 120kg när jag gav upp på sporterna eftersom det ändå inte hjälpte mig att gå ner i vikt, gick sen upp till 140kg (var 187½cm) under två år utan sport, måste nu ligga på runt 800-1200kcal för att gå ner (98kg 187cm nu). Sen såg man folk som vräkte i sig mat och onyttigheter utan att röra på sig men ändå var smala som nålar. Jag är iallafall övertygad att skillnanden är stor genetiskt, såvida inte alla som är naturligt smala har mask i magen eller nåt :smash:
Önskade man hade haft mer koll på kcal-intag när man var yngre. Sportade 7 dagar i veckan när jag var i åldern 10-16 år men blev ändå smällfet trots att sporterna var rätt hyffsade så som fotboll(4 år), boxning(3 år), handboll(2 år), bordtennis(2 år), badminton (1½ år) samt kickboxning(1 år). Vägde runt 120kg när jag gav upp på sporterna eftersom det ändå inte hjälpte mig att gå ner i vikt, gick sen upp till 140kg (var 187½cm) under två år utan sport, måste nu ligga på runt 800-1200kcal för att gå ner (98kg 187cm nu). Sen såg man folk som vräkte i sig mat och onyttigheter utan att röra på sig men ändå var smala som nålar. Jag är iallafall övertygad att skillnanden är stor genetiskt, såvida inte alla som är naturligt smala har mask i magen eller nåt :smash:
Kan du ärligt säga att många andra totalt per dag äter mer OCH är nålsmala än vad du åt när du vägde 120-140? Du behöver inte svara om svaret inte kommer att vara sant.
Kan du ärligt säga att många andra totalt per dag äter mer OCH är nålsmala än vad du åt när du vägde 120-140? Du behöver inte svara om svaret inte kommer att vara sant.
Vad jag såg ja när man umgicks med dem, skolan osv. Kebabtallrikar, pizzor, godis, chips, lådvis(bokstavligen) med läsk osv. Flesta av dem satt framför datorn med en 2L cola nästan hela deras fritid. Iallafall när jag vägde 120, under min 120->140 upgång var jag inte så mycket bättre själv xD Och jag är övertygad om att kcal inte är allt, nu har jag i 4 dagar ätit ca 600-800kcal om dagen och NU börjar vågen röra sig åt rätt håll. Rörde sig t om åt fel håll när jag låg på ~1300 med lika mycket motion (ca 4h promenad/tennis/badminton/basket varje dag med en vilodag i veckan).
Vad jag såg ja när man umgicks med dem, skolan osv. Kebabtallrikar, pizzor, godis, chips, lådvis(bokstavligen) med läsk osv. Flesta av dem satt framför datorn med en 2L cola nästan hela deras fritid. Iallafall när jag vägde 120, under min 120->140 upgång var jag inte så mycket bättre själv xD Och jag är övertygad om att kcal inte är allt, nu har jag i 4 dagar ätit ca 600-800kcal om dagen och NU börjar vågen röra sig åt rätt håll. Rörde sig t om åt fel håll när jag låg på ~1300 med lika mycket motion (ca 4h promenad/tennis/badminton/basket varje dag med en vilodag i veckan).
Men fortfarande har du ju ingen koll på deras kaloriintag. Även om de dricker 10 liter cola kanske vanliga matintaget är begränsat. Matintaget spelar stor roll för dagens kalorimängd, fast maten är ju vitkig till skillnad från colan.
Mina observationer är mer att de som ätit mycket godis och läsk under skoltiden, varit dåliga på att äta frukost, lunch, middag, kvällsfika. De blir urlakade på näringsämnen, men går inte i vikt.
Förövrigt har jag för mig jag läst att det är svårare gå upp i vitk från smalt tillstånd, än från ett redan överviktigt.
Vad jag såg ja när man umgicks med dem, skolan osv. Kebabtallrikar, pizzor, godis, chips, lådvis(bokstavligen) med läsk osv. Flesta av dem satt framför datorn med en 2L cola nästan hela deras fritid. Iallafall när jag vägde 120, under min 120->140 upgång var jag inte så mycket bättre själv xD Och jag är övertygad om att kcal inte är allt, nu har jag i 4 dagar ätit ca 600-800kcal om dagen och NU börjar vågen röra sig åt rätt håll. Rörde sig t om åt fel håll när jag låg på ~1300 med lika mycket motion (ca 4h promenad/tennis/badminton/basket varje dag med en vilodag i veckan).
Jag köper inte det där. Du ser en datorspeta dricka 2 liter kola och du ser när han vevar i sig en fet kebab på kvällen men du ser kanske inte att det var det enda han åt den dagen men tänker att, han gjorde nog som du och åt allt annat du åt också.
1300kcal per dag med 4 timmars aktivitet köper jag inte att du gjorde under en längre period kombinerat med viktökning.
Jag köper inte det där. Du ser en datorspeta dricka 2 liter kola och du ser när han vevar i sig en fet kebab på kvällen men du ser kanske inte att det var det enda han åt den dagen men tänker att, han gjorde nog som du och åt allt annat du åt också.
1300kcal per dag med 4 timmars aktivitet köper jag inte att du gjorde under en längre period kombinerat med viktökning.
Inte för att jag bryr mig speciellt, men här har du 3 av mina mest intensiva dagar denna månaden:
Lördag 2 juni 2007
_________________________
Morgonvikt: 98.2kg
09:20-11:40 promenad
12:30: Frukost (250g kvarg, funlight, frysta hallon) 200kcal,
14:00-14:25 promenad
14:30-17:55 tennis(medel/lätt)
18:00-18:25 promenad
19:00: lunch (varmrökt makrill 125g, wasa sport m keso och äggvita) 370kcal
21:00-23:20: promenad m lite joggning
23:30: Mellanmål: Äpple 130kcal
24:00-24:20: cardio
01:10: middag (Fläskfilé 200g, råris 100g, grönsaker 300g, keso 100g, linfrön ~20g)
~470kcal
01:30: säng
Totalt kcalintag: 1170 kcal
Anteckning: Hyffsad dag, kände att promenaderna var intensiva och tennisen kändes nästan
lite hård, bör se något på vågen imorgon)
_________________________
Söndag 3 juni 2007
_________________________
Morgonvikt: 98.3kg
10:20-12:30 promenad
13:05: Frukost (havregryn 100g, äpple 100g, banan 100g, kakao 10g, mini mjölk laktosfri
2DL 325kcal
15:00-15:25: promenad
15:30-19:00: badminton
19:05-19:40: promenad
20:00: lunch (polarbröd extrem 80g, keso 100g, äggvita, sallad, tomat, räkor ~225kcal
22:00: mellanmål (morot, halv tomat) 65kcal
23:15-24:15: promenad
01:10: middag (~200g kycklingfilé, 100g råris, 300g grönsaker, lite chilisås(ej mätt)
~500kcal
01:30: säng
Totalt kcalintag: 1115kcal
Anteckning: Seg som fan idag, badmintonen tog död på mig, promenaden efter tog jävligt
lång tid, orkade inte räkna kcal helt korrekt, inte fått i mig tillräckligt med fett nu
när jag överblickar osv.. får skärpa mig imorgon
_________________________
Måndag 4 juni 2007
_________________________
Morgonvikt: 98.2kg
09:45-12:15: promenad
13:00: Frukost (Polarbröd 80g m makrill i tomatsås, wasa sport 15g m keso och äggvita)
~300kcal
13:45-13:55: cykling
14:00-15:00: Tennis(hård)
15:00-15:15: cykling
15:20-17:45: Badminton(medel)
17:45-18:00: cykling
19:00: lunch (cambridge, polarbröd 80g m makrill i tomatsås) 400kcal
20:00-21:10: promenad
22:00: mellanmål (wasa sport m keso och skinka, banan) 220kcal
22:45-23:50: promenad
24:25: middag (fullkornsspaghetti med köttfärssås, 100g kvarg, 200g grönsaker) 550kcal
01:00: säng
Totalt kcalintag: 1470kcal
Anteckning: motionen gick bra, ätningen kändes som lite mycket men tror den extra motionen vägde upp, allt i allt en bra dag
_________________________
Tisdag 5 juni 2007
_________________________
Morgonvikt:98.5kg
08:45-11:35 promenad
12:00: frukost (250g kvarg, funlight, frysta hallon, wasa sport m keso och äggvita, 3 DL laktosfri minimjölk) ~350kcal
13:00-13:10: cykling
13:20-15:30: simning
15:50-16:00: cykling
17:00: lunch (200g fransyska, 150g potatis, 150g keso, 300g grönsaker) ~750kcal
18:00-18:25: promenad
18:30-19:45: tennis (hård)
19:50-20:30: promenad
21:00: mellanmål (Äpple, päron) 260kcal
22:45-24:15: promenad
24:30: middag (polarbröd med makrill i tomatsås, morot) ~250kcal
01:00: säng
Totalt kcalintag: 1610 kcal
Anteckning: mycket mat eftersom jag åt morsans middag till lunch, vet inte om jag värderade kcal korrekt på den. Träningen gick bra, jobbade rätt hårt idag med, kvällspromenaden gick väldigt bra även om den inte var speciellt intensiv, simningen gick rätt uselt, blev mest bad xD
_________________________
Onsdag 6 juni 2007
_________________________
Morgonvikt: 98.2kg
.................................................. .....................................
Idag var morgonvikten 96.9kg, och nu kör jag med lägre kcalintag, men erkännas skall att dessa dagarna var något mer intensiva träningsmässigt eftersom 6 juni satte sweden rock igång *whistle*
"1300kcal per dag med 4 timmars aktivitet köper jag inte att du gjorde under en längre period kombinerat med viktökning."
"1300kcal per dag med 4 timmars aktivitet köper jag inte att du gjorde under en längre period kombinerat med viktökning."
Gick upp 0.2kg (inga stora siffror nej, men det var ner jag skulle :P) med samma diet under 6 veckors tid. Motionen var ungefär densamma som dom 3 dagarna jag klistrade in fast med 1-2 timmar mindre. Nu med 800-1000kcal så går det neråt iallafall :Virro
Finns det inga siffror på hur stor procent av befolkningen som har gener för att bli feta? dvs dom skulle bli feta på "bra" mat i rimliga mängder och daglig motion?
Gick upp 0.2kg (inga stora siffror nej, men det var ner jag skulle :P) med samma diet under 6 veckors tid. Motionen var ungefär densamma som dom 3 dagarna jag klistrade in fast med 1-2 timmar mindre. Nu med 800-1000kcal så går det neråt iallafall :Virro
Men snälla. Kroppen kan visserligen reglera ner viloämnesomsättningen något, men knappast till 0. Bara motionen du nedtecknar kräver lika mycket eller mer energi som du ätit, och därtill kommer basalförbrukningen av energi. Antingen har du missat en panpizza någonstans, eller så ljuger du.
Gick upp 0.2kg (inga stora siffror nej, men det var ner jag skulle :P) med samma diet under 6 veckors tid. Motionen var ungefär densamma som dom 3 dagarna jag klistrade in fast med 1-2 timmar mindre. Nu med 800-1000kcal så går det neråt iallafall :Virro
Men... läser du inte mina inlägg? Åt du sådär i en vecka eller 3 månader?
Men... läser du inte mina inlägg? Åt du sådär i en vecka eller 3 månader?
Ähm ...
Gick upp 0.2kg (inga stora siffror nej, men det var ner jag skulle :P) med samma diet under 6 veckors tid. Motionen var ungefär densamma som dom 3 dagarna jag klistrade in fast med 1-2 timmar mindre. Nu med 800-1000kcal så går det neråt iallafall :Virro
Men snälla. Kroppen kan visserligen reglera ner viloämnesomsättningen något, men knappast till 0. Bara motionen du nedtecknar kräver lika mycket eller mer energi som du ätit, och därtill kommer basalförbrukningen av energi. Antingen har du missat en panpizza någonstans, eller så ljuger du.
Har inte missat något och vad skulle meningen med att ljuga vara? 140->105 gick från december till mitten av mars (3.5 månader), åt normalt ca en månad efter det och höll mig på den vikten. 105->98 gick väldigt segt jämförelsevis, 98->96 kändes riktigt segt och nu börjar det kännas nästan omöjligt. Jag är fortfarande jävligt tjock men ändå verkar det inte gå, därför jag tror att kcal underskott/överskott inte spelar lika stor roll för alla.
Eddie Vedder
2007-06-28, 22:08
Jag är fortfarande jävligt tjock men ändå verkar det inte gå, därför jag tror att kcal underskott/överskott inte spelar lika stor roll för alla.
Nej men det gör det, att inte gå ner i vikt när man uppnår ett kaloriunderskott är fysiologiskt omöjligt. Vart skall kroppen få energi ifrån om inte från lagrade energidepåer vid otillräckligt energiintag utifrån?
Det som kan variera väldigt mellan olika individer är förmågan/kapaciteten att uppnå energiunderskottet. Betydligt svårare för vissa än för andra.
Har inte missat något och vad skulle meningen med att ljuga vara? 140->105 gick från december till mitten av mars (3.5 månader), åt normalt ca en månad efter det och höll mig på den vikten. 105->98 gick väldigt segt jämförelsevis, 98->96 kändes riktigt segt och nu börjar det kännas nästan omöjligt. Jag är fortfarande jävligt tjock men ändå verkar det inte gå, därför jag tror att kcal underskott/överskott inte spelar lika stor roll för alla.
Om vi antar att du aktiverar dig per dag motsvarande ca 1000 kcal, och då har jag tagit till i underkant givet att du motionerar enligt det schema du postat. Du äter mellan 1000 och 1500 kcal per dag och du lever fortfarande - tycker du det bär sannolikhetens prägel att din basala ämnesomsättning är noll eller negativ? För det sistnämna är vad som krävs för att du ska gå upp i vikt med de siffrorna.
Om vi antar att du aktiverar dig per dag motsvarande ca 1000 kcal, och då har jag tagit till i underkant givet att du motionerar enligt det schema du postat. Du äter mellan 1000 och 1500 kcal per dag och du lever fortfarande - tycker du det bär sannolikhetens prägel att din basala ämnesomsättning är noll eller negativ? För det sistnämna är vad som krävs för att du ska gå upp i vikt med de siffrorna.
Har knappast påstått att jag vet det själv, har försökt gå ner i vikt 9 månader och hela tiden har jag kommit fram till att jag behöver få i mig mindre än 1200, helst mindre än 1000kcal, för att det ska röra sig neråt.
Militären
2007-06-29, 13:30
Vad dricker du till maten då? Något är det ju som inte stämmer..
Den tillagade maten du äter, Är vikten uppmätt i rått tillstånd?
Vad jag såg ja när man umgicks med dem, skolan osv. Kebabtallrikar, pizzor, godis, chips, lådvis(bokstavligen) med läsk osv. Flesta av dem satt framför datorn med en 2L cola nästan hela deras fritid. Iallafall när jag vägde 120, under min 120->140 upgång var jag inte så mycket bättre själv xD Och jag är övertygad om att kcal inte är allt, nu har jag i 4 dagar ätit ca 600-800kcal om dagen och NU börjar vågen röra sig åt rätt håll. Rörde sig t om åt fel håll när jag låg på ~1300 med lika mycket motion (ca 4h promenad/tennis/badminton/basket varje dag med en vilodag i veckan).
Jag tyckte också att det där var konstigt förut och kunde inte fatta att jag som inte åt en massa godis och pizza vägde mer än de som verkade leva på snabbmat. Men sedan när jag pratade med en del som levde så så var det som en del andra har sagt att det var just det de åt per dag. En pizza om dagen blir man faktiskt inte tjock av om det är allt du äter. Men om jag skulle lägga till en pizza till mina fem måltider om dagen skulle jag definitivt gå upp i vikt.
Har knappast påstått att jag vet det själv, har försökt gå ner i vikt 9 månader och hela tiden har jag kommit fram till att jag behöver få i mig mindre än 1200, helst mindre än 1000kcal, för att det ska röra sig neråt.
Kan du hålla med mig om att det jag sammanfattade låter extremt osannolikt?
Jag tror inte du är det unika exemplar av människa som upphäver termodynamikens lagar, utan snarare en av de många som missbedömmer sitt energiintag och/eller sitt motionerande.
Men då stämmer ju inte kcal in-ut i alla fall? Du har ju skrivit i deff- en guide att genetiska skillnaderna utgör ca 10%? Vilket inte är så himla mycket som det kan låta som nu.
funkar bra på mej iaf, har deffat ner på gainer o kebab, min polare sa "DU KAN JU INTE BULKA MED GAINER" jahapp hur gick jag ner 8 kg då? kcal in kcal ut så enkelt är det, det e klart om jag ätit nåt onyttigt så blev det straffmotion, tex hockey VM då slank det ner 2L cola + 300gram chips, happ bara ut o jogga 3 timmar då 0100-0400 :)
Jag tränar hellre och käkar lite kass mat än att äta perfekt o inte träna alls, tidigare forskning visar att motion är viktigare än en perfekt kost, men det e klart att både och e att föredra.
Så sammanfattning ala doris = för mycket kosthysteri och för lite motion så enkelt e det.
Vad dricker du till maten då? Något är det ju som inte stämmer..
Den tillagade maten du äter, Är vikten uppmätt i rått tillstånd?
Kalorilöst förutom det jag ibland skriver till i min personliga journal(mjölk nån gång i veckan, juice nån gång i månaden till frukost)
Kan du hålla med mig om att det jag sammanfattade låter extremt osannolikt?
Jag tror inte du är det unika exemplar av människa som upphäver termodynamikens lagar, utan snarare en av de många som missbedömmer sitt energiintag och/eller sitt motionerande.
Klart att jag håller med om det, vill gärna inte äns tro på det själv men har testat många olika underskott. Jag räknar efter 1.4 på skalan vilket känns lågt men då känns det tryggare, får fram 3060kcal på mån-fre(ons vilodag) och 3935kcal på lör-sön.
Och nej jag räknar inte fel på hur mycket kcal jag får i mig, visst +-100kcal är högst troligt men det borde kvitta. Sen så räknar jag nästan alltid högre på det mesta, som t ex keso där jag räknar det man tar på en macka som är ungefär 50g som 50kcal.
http://www.guidoandluigi.com/strips/2006-05-30.jpg
Du menar att hans/hennes basala energibehov är mycket mindre är normalindividens? Eller missförstår jag helt och hållet? Men hur stor skillnad kan det vara?
Ja precis så. Det kan vara mycket stor skillnad enligt mina erfarenheter. Jag själv går upp mycket lätt i vikt. Äter jag 2500kcal så går jag upp medan det finns jämnåriga med mig som måste äta över 4000kcal för att inte gå ned i vikt.
Så personer men anlag för fetma skall inte kunna lita på sitt basala energibehov utifrån den sortens beräkningar?
Inte efter den uträkningen som Grub har i sin deff guide. Nej.
Ja precis så. Det kan vara mycket stor skillnad enligt mina erfarenheter. Jag själv går upp mycket lätt i vikt. Äter jag 2500kcal så går jag upp medan det finns jämnåriga med mig som måste äta över 4000kcal för att inte gå ned i vikt.
Jag trodde att vi hade kommit fram till att empiriska exempel är tämligen värdelösa i det här fallet.
Var det någon som såg ett program på TV3 i går kväll? 500-kilosklubben eller något i den stilen hette det. Programmet handlade om extremt överviktiga amerikaner, några med BMI över 70, som var inlagda på något sorts behandlingshem för fetma.
Det var faktiskt riktigt sorgligt att se. Trots att deras kamrater dog i jämn takt så kunde de inte låta bli att smuggla in allsköns godis och liknande och många verkade sätta sitt sista hopp till att bli magsäcksopererade.
Något icke-uppmuntrande som nämndes var också att återfallsrisken för tidigare kraftigt feta var betydligt högre än exempelvis heroinister, jag tror den var 98% för de överviktiga..
Det var del 2/3, sista delen går nästa måndag.
Ulf A Big
2007-07-03, 07:32
Det här stycket är intressant utifrån misstanken om att vissa ämnen kan blockera vissa vitala funktioner i cellerna.
Artikeln kommer att publiceras i tidskriften Diabetologia.
Ett hett spår i jakten på orsaken till insulinresistens är att blockering av leptinreceptorer, som är engagerade vid omsättningen av socker och fett, kan ha betydelse. En hypotes är att när verksamma substanser från exempelvis spannmål binder till leptin*receptorer så motverkas kroppens försök att bromsa överdriven fettinlagring i olika organ.
Detta resonemang stärks bland annat av att bukfetma och insulin*resistens ofta leder till fettlever och att detta tycks öka vid blocke*ring av leptinreceptorer.
– Vi har indikationer på att biologiskt aktiva glykosylerade proteiner i bland annat spannmål kan blockera leptinreceptorn. Nu återstår det att pröva denna hypotes vetenskapligt. Vi kan vara något mycket intressant på spåren, säger Staffan Lindeberg
Artikeln i helhet:http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2007/06/01/matfranstenalderngavbattre/
Var det någon som såg ett program på TV3 i går kväll? 500-kilosklubben eller något i den stilen hette det. Programmet handlade om extremt överviktiga amerikaner, några med BMI över 70, som var inlagda på något sorts behandlingshem för fetma.
Det var faktiskt riktigt sorgligt att se. Trots att deras kamrater dog i jämn takt så kunde de inte låta bli att smuggla in allsköns godis och liknande och många verkade sätta sitt sista hopp till att bli magsäcksopererade.
Det är svårt att komma ur ett missbruksbeteende; jämför hur många av patienterna på sjukhusens lungkliniker som fortsätter att röka trots att folk runt omkring dem dör i lungcancer och KOL (ja, jag är medveten om att nikotin även skapar ett fysiskt beroende, dock tror jag inte att den fysiska abstinensen är det som gör det så svårt att sluta).
Det är svårt att komma ur ett missbruksbeteende; jämför hur många av patienterna på sjukhusens lungkliniker som fortsätter att röka trots att folk runt omkring dem dör i lungcancer och KOL
Så är det naturligtvis. Här var det dessutom frågan om ett otroligt långvarigt missbruk för att nå dessa storlekar dessutom. Mitt inlägg var inte menat att göra sig lustig över hur de åt, utan just det sorgliga i resultatet. De flesta kunde till exempel inte ens gå längre utan använde (extrabreda) rullstolar för att ta sig fram.
Så är det naturligtvis. Här var det dessutom frågan om ett otroligt långvarigt missbruk för att nå dessa storlekar dessutom. Mitt inlägg var inte menat att göra sig lustig över hur de åt, utan just det sorgliga i resultatet. De flesta kunde till exempel inte ens gå längre utan använde (extrabreda) rullstolar för att ta sig fram.
Man kan ju fråga sig hur deras "langare" tänker? :confused:
-=Kotten=-
2007-07-05, 20:25
Av erfarenheter från verkligheten så tror jag varken på att feta på något sätt skulle ha dåligare karraktär eller att vissa personer skulle ha något sorts högre basalt energibehov.
Har växt upp med en adopterad bror som uppenbarligen har helt andra gener.
Skulle uppskatta att han aldrig har haft en BF på över 8% kanske.
Ända sedan man var liten så har det varit som att när energin från maten väl kommit in i kroppen så måsste den för honom ut direkt. Sitta still vid matbordet eller framför en film var det aldrig tal om. Kroppen ville liksom inte lagra energin. Den skulle förbrukas direkt.
Idag äter han i stort sett bara skräpmat och dricker läsk, men som andra sagt så handlar det inte om stora mängder. När man själv går på macdonalds behövs det 2x Big Mac, 2x Stora Pomfritt, 2x Cheesburgare för att bli mätt. Han skulle nog utan problem nöja sig med 1 Big Mac & Co. Samma sak gällar många andra polare. Visst dom äter bara skräp, men när man undersöker närmare så är det inte tillräkliga mängder för att bli fet.
Om man tänker efter så ger en joggingtur på 5km kanske bara en 3-400kcal extra i förbrukning, vilket någon som har "svårt att sitta still" leker bort under en dag. Räker ju med att han sitter o skakar på benet framför datan hela dagen för att knäcka den tränande personen som sitter still när han inte tränar.
Själv håller man på att dö om man går förbi plockgodishörnan på ICA efter träning. Andra får inte en tanke på något sånnt...
Ectomorph
2007-07-07, 10:17
Fast man kan ju tjäna pengar på att äta mindre i alla fall.[/QUOTE]
Nja, snarare sparat pengar! ;)
fluffy_ferret
2007-07-07, 10:53
Jovisst. Men anlag för fetma kan man äta vad som är för genomsnittspersonen helt normal mat i normala mängder och ändå bli fet. För att inte bli fet tvingas personen gå omkring hungrig 24/7, något som inte är hållbart år efter år.
En kombination, som Astrup skriver i Int J Vitam Nutr Res. 2006 Jul;76(4):208-15. :
Exakt om man äter efter SLVs rekommendationer. Äter man högfett däremot så klarar han/hon sig.
Niclaaas
2007-07-07, 11:08
Exakt om man äter efter SLVs rekommendationer. Äter man högfett däremot så klarar han/hon sig.
tycker inte du själv att du är tröttsam?
Sedan jag för ett halvår sedan tog bort alla halvfabrikat ur min kost
(typ frysta rätter m.m) och nu enbart håller mej till "ren" oraffinerad mat,
så har jag märkt att det både är lättare att deffa samt att hålla en
kroppsvikt med låg (8-10%) fettprocent.
(Lite offtopic kanske..)
Var det någon som såg ett program på TV3 i går kväll? 500-kilosklubben eller något i den stilen hette det. Programmet handlade om extremt överviktiga amerikaner, några med BMI över 70, som var inlagda på något sorts behandlingshem för fetma.
Sista delen kommer nu i kväll 22.00 på TV3. Det skall bli intressant att se hur det går för vissa. Den kvinna det handlade mest om hade precis genomfört en magsäcksoperation, men hade ändå mycket svårt att ej smuggla in godis. Det var lite oklart, men jag tyckte de sade att hon bara skulle kunna äta puréer efter operationen. Jag förstod dock inte om det var under en viss tid eller för alltid.
Var det någon som såg ett program på TV3 i går kväll? 500-kilosklubben eller något i den stilen hette det. Programmet handlade om extremt överviktiga amerikaner, några med BMI över 70, som var inlagda på något sorts behandlingshem för fetma.
Det var faktiskt riktigt sorgligt att se. Trots att deras kamrater dog i jämn takt så kunde de inte låta bli att smuggla in allsköns godis och liknande och många verkade sätta sitt sista hopp till att bli magsäcksopererade.
Något icke-uppmuntrande som nämndes var också att återfallsrisken för tidigare kraftigt feta var betydligt högre än exempelvis heroinister, jag tror den var 98% för de överviktiga..
Det var del 2/3, sista delen går nästa måndag.
Har sett delar av serien. Det framgår tydligt hur kraftig övervikt orsakas av matmissbruk... maten blir deras heroin.
Kan tänka mig att det är svårare att bryta ett matmissbruk, eftersom mat finns överallt och man måste ju äta för att leva.
Det framgår tydligt hur kraftig övervikt orsakas av matmissbruk... maten blir deras heroin.
Avsnittet i går var lika sorgligt som tidigare.
Det handlade mest om en man på 340 kilo som var rätt nära döden på grund av den enorma belastningen hans kropp var utsatt för. Han var inlagd på behandlingshemmet medan hans fru på kanske 180 kg satt hemma och var helt oförstående till sin egen vikt. Hon menade att hon ej åt mer än någon annan och dåliga gener låg bakom. Vem vet? (Förutom att energi inte kan bildas av sig självt förstås..)
Det som var lite tråkigt i programmet att man inte har fått se hur det gått för några på lite längre perspektiv.
Har sett delar av serien. Det framgår tydligt hur kraftig övervikt orsakas av matmissbruk... maten blir deras heroin.
Kan tänka mig att det är svårare att bryta ett matmissbruk, eftersom mat finns överallt och man måste ju äta för att leva.
OT, men det går inte att jämföra heroinberoende med matmissbruk.
Heroin spelar direkt fysiskt på system i CNS. Mat gör det (i alla fall i detta avseende) inte. Matmissbruk är helt och hållet en psykologisk företeelse som inte kan jämföras med drogberoende.
Ingen kritik mot dig, men blir alltid irriterad på folk som talar om mat- eller sockserberoende i samma antetag som drogberoende. Tanken om viss mat som beroendeframkallande är inget annan en rationalisering som blivit socialt accepterad.
Eddie Vedder
2007-07-10, 22:36
Jag håller med helt Cohen, även om missbruk av alla de slag är FRUKTANSVÄRT svåra att ta sig ur och att t.ex. sexmissbruk och matmissbruk kan vara lika hemska som heroinmissbruk när det gäller att lägga av med (lika svårt men på helt olika sätt). Dock är dom inte alls samma sak rent fysiologiskt som du säger och jag anser, precis som du, att man ska se upp med att nämna helt olika former av missbruk som om de alla vore samma sak.
Men som sagt, att ta sig ur ett psykologiskt missbruk kan vara ack så svårt. Särskilt med tanke på att det är ännu mer av typen "ryck upp dig för fan och ät mindre!".
OT, men det går inte att jämföra heroinberoende med matmissbruk.
Heroin spelar direkt fysiskt på system i CNS. Mat gör det (i alla fall i detta avseende) inte. Matmissbruk är helt och hållet en psykologisk företeelse som inte kan jämföras med drogberoende.
Ingen kritik mot dig, men blir alltid irriterad på folk som talar om mat- eller sockserberoende i samma antetag som drogberoende. Tanken om viss mat som beroendeframkallande är inget annan en rationalisering som blivit socialt accepterad.
Wowwowwow! Hold your horses! Det DÄR vet jag inte riktigt vad du har som grund till?! Senare forskning tyder snarare på det motsatta - att olika missbruk är sammanlänkat. Faktum är att personer som begått våldsamma brott likaväl som rökare och alkoholister har låga nivåer av signalsubstansen serotonin. Så mycket vet vi. Dessutom forskas det intensivt på Sahlgrenska om nikotinreceptorerna i mellanhjärnan, som även förefaller vara inblandade i alkoholens aktivering av hjärnans belöningssystem. En annan "Sahlgrensk" receptor är de som sitter längre fram i hjärnans limbiska system och går under namnet glycinreceptorer. De tycks reglera dopamintillgången, något som också är inblandat i själva lustupplevelsen när man dricker.
Samma signalverkan stöter man alltså på när man mäter den biokemiska signalaktiviteten bland människor som lider av olika former av matmissbruk.
Precis som med t ex alkoholism, så är orsakerna till överätande är flera och sjukdomen ser olika ut beroende på genetisk disposition och sociala och kulturella faktorer. Den här kunskapen gör att man idag mer noggrant kategorisera den enskilda individens särskilda disposition.
Inget man alltså gör raljerande över internet.
Lizard
Wowwowwow! Hold your horses! Det DÄR vet jag inte riktigt vad du har som grund till?! Senare forskning tyder snarare på det motsatta - att olika missbruk är sammanlänkat. Faktum är att personer som begått våldsamma brott likaväl som rökare och alkoholister har låga nivåer av signalsubstansen serotonin. Så mycket vet vi. Dessutom forskas det intensivt på Sahlgrenska om nikotinreceptorerna i mellanhjärnan, som även förefaller vara inblandade i alkoholens aktivering av hjärnans belöningssystem. En annan "Sahlgrensk" receptor är de som sitter längre fram i hjärnans limbiska system och går under namnet glycinreceptorer. De tycks reglera dopamintillgången, något som också är inblandat i själva lustupplevelsen när man dricker.
Samma signalverkan stöter man alltså på när man mäter den biokemiska signalaktiviteten bland människor som lider av olika former av matmissbruk.
Precis som med t ex alkoholism, så är orsakerna till överätande är flera och sjukdomen ser olika ut beroende på genetisk disposition och sociala och kulturella faktorer. Den här kunskapen gör att man idag mer noggrant kategorisera den enskilda individens särskilda disposition.
Inget man alltså gör raljerande över internet.
Lizard
I will not hold my horses!
Visst finns det en koppling mellan olika typer av missbruk och visst är det mycket som fortfarande inte är helt kartlagt på området. Nya upptäckter som leder till nya slutsatser och rön görs ständigt.
Vad du missar är skillnaden i att det i fråga om substansberoende (e.g. alkohol, nikotin, opiater eller bensodiazepiner) finns en direkt kemisk koppling mellan substansen i sig och aktiviteten i det centrala nervsystemet.Genom olika mekanismer, beroende på vilken subsnans man ser till, sker en omreglering av fysiologiska funtioner i hjärnan. Detta påverkar sedan personen på både det psykologiska och fysiologiska planet.
Med sådant som matmissbruk eller liknande finns det ingen liknande direkt, fysiologisk koppling till hjärnans olika system. Givetvis finns det dock en indirekt koppling mellan de två. Matmissbruk är i grunden ett psykologiskt tillstånd - heroinberoende är ett fysiologiskt tillstånd.
Självklart finns det dock också en fysiologisk grund i matmissbruket, men den är kommen av olika i grunden psykologiska faktorer. Visst kan en "matmissbrukare" få abstinensbesvär och liknande. Att som är psykologiskt är ju också fysiologiskt. Matmissbruk kan ses i samma ljus som t.ex. spelberoende, som ju visat sig vara starkt kopplat till den en nedreglering av den naturliga dopaminutsöndringen.
Jag äter gelegodis varje helg, flera hekto åt gången, och har gjort så så läge jag kan minnas. Så gör också många i min omgivning. Blir vi alla för den sakens skull sockerberoende (med tillhörande fysiska abstinensbesvär)? Nej.
Om jag istället för gelegodis injicerat heroin hade situationen varit annourlunda. Oavsätt mitt psykologiska tillstånd eller min inställning hade jag blivit beroende. Det hade varit ett fysiologiskt faktum.
Well, nog om detta för ikväll.
Nu ska jag gå och äta godis! *popcorn*
Mr. Cohen
I will not hold my horses!
Visst finns det en koppling mellan olika typer av missbruk och visst är det mycket som fortfarande inte är helt kartlagt på området. Nya upptäckter som leder till nya slutsatser och rön görs ständigt.
Vad du missar är skillnaden i att det i fråga om substansberoende (e.g. alkohol, nikotin, opiater eller bensodiazepiner) finns en direkt kemisk koppling mellan substansen i sig och aktiviteten i det centrala nervsystemet.Genom olika mekanismer, beroende på vilken subsnans man ser till, sker en omreglering av fysiologiska funtioner i hjärnan. Detta påverkar sedan personen på både det psykologiska och fysiologiska planet.
Det är just detsamma vi ser hos matmissbrukare. Jag får intrycket att du tror, i likhet med de flesta, att det är en specifik plats, en specifik signalverkan, som avgör om man är kemiskt beroende. Men, använder man antidepressiva SSRI-preparat på alkoholister kommer några att minska sin alkoholkonsumtion, medan andra av dem kommer att öka sin konsumtion. Det är ett exempel på hur komplicerade sambanden är.
Med sådant som matmissbruk eller liknande finns det ingen liknande direkt, fysiologisk koppling till hjärnans olika system. Givetvis finns det dock en indirekt koppling mellan de två. Matmissbruk är i grunden ett psykologiskt tillstånd - heroinberoende är ett fysiologiskt tillstånd.
Eftersom grunden till resonemanget har en för begränsad utgångspunkt blir även slutsatsen i detta stycke delvis fel. Båda innehåller olika grad av de tre mest dominerande komponenterna; genetisk disposition och sociala och kulturella faktorer. Inte ståldörrar mellan där den ena är det ena och den andra är det andra.
Självklart finns det dock också en fysiologisk grund i matmissbruket, men den är kommen av olika i grunden psykologiska faktorer. Visst kan en "matmissbrukare" få abstinensbesvär och liknande. Att som är psykologiskt är ju också fysiologiskt. Matmissbruk kan ses i samma ljus som t.ex. spelberoende, som ju visat sig vara starkt kopplat till den en nedreglering av den naturliga dopaminutsöndringen.
Här känns det plötsligt som du ändrat dig...?
Jag äter gelegodis varje helg, flera hekto åt gången, och har gjort så så läge jag kan minnas. Så gör också många i min omgivning. Blir vi alla för den sakens skull sockerberoende (med tillhörande fysiska abstinensbesvär)? Nej.
Du blev heller inte alkoholist förra gången du drack vin? Alltså är inte alkoholism beroendeframkallande hos en del? Det här resonemanget vill jag helst inte kommentera ytterligare.
Om jag istället för gelegodis injicerat heroin hade situationen varit annourlunda. Oavsätt mitt psykologiska tillstånd eller min inställning hade jag blivit beroende. Det hade varit ett fysiologiskt faktum.
Om du rökt en cigarr spetsat med crack-cocain hade du sannolikt blivit beroende av crack-cocain. Alltså är nikotin inte beroendefrakallande? Har jag förstått dig rätt? Jag antar att, när du ser det svart på vitt, inser hur oerhört komprimerat du försöker skapa dina slutsatser. Vimsigt tillika.
Det är inte uteslutande det ena eller det andra - hur "trött" du än blir "på folk som talar om mat- eller sockserberoende i samma antetag som drogberoende". Det går alltså alldeles utmärkt att se det hela ur det perspektivet. Åtgärderna däremot, behöver inte vara kemiskt bundna. Det går oftast bättre att komma åt med beteendeterapi. Samma som med cigaretter, sprit, spel och droger mao.
Lizard
Lizard, egentligen tror jag inte att våra syner är varandras motsatser.
Jag hävdar inte att sambandet mellan olika beroendeframkallande substanser och det kemiska beroendet på något vis är enkla - tvärt om. Som sagt är detta ett område som genomgått och genomgår stora förändringar under kort tid. Som du säger kvarstår många frågetecken kring kopplingen mellan en substans och dess inverkan på hjärnans olika system.
Om vi bortser från vilka specifika samband det finns mellan olika typer av beroenden och deras kemiska grund kan vi nog komma till en lite mer nyanserad diskussion och kanske till och med några gemensamma slutsatser.
Visst har alla former av beroenden (må det vara av opiater, alkohol, mat, spel, sex, shopping osv.) en kemisk förankring i hjärnan. Denna kemiska grund till beroendet kan mycket väl vara av likartat slag för helt olika typer av beroenden, som, låt oss säga, opiater och spel. Detta är knappast kontroversiellt och jag har aldrig hävdat något annat. Om du uppfattat det så ber jag om ursäkt för att ha formulerat mig klumpigt.
Vad jag trycker på i skillnaden mellan t.ex. opiat- och spelberoende ligger i hur beroendet uppstår. I fallet opiater finns det en kemisk koppling mellan substansen i sig och uppkomsten av beroendetillståndet. I fråga om spelberoende (eller matmissbruk) finns det inte ett liknande samband. Spel- eller matmissbruk uppkommer genom en indirekt förändring i hjärnan, opiatberoende uppkommer genom en direktpåverkan på densamma. Slutresultatet kan bli detsamma, men vägen dit är helt olika.
Ang. alkoholberoende specifikt så handlar det (som du nog vet) inte om ett, men om ett antal olika interagerande system i hjärnan. Det finns inte en enskild signalsubstans som kan kopplas till alkoholberoende; serotonin, dopamin eller annan. Med andra substanser, som opiater, är sambandet betydligt enklare. Men detta har egentligen inget med frågan att göra, låt oss därför inte gå djupare in i det.
Genetisk disposition, sociala samt kulturella faktorer spelar roll i uppkomsten av alla typer av beroenden. Vad det har att göra med skillnaden mellan de typer av beroenden vi diskuterat förstår jag inte.
Vilken åtgärd som bör tillämpas varierar stort mellan olika beroenden och individer. Här spelar sådant som gener, social situation, personlighetsstruktur, livshistoria och rent kognitiva faktorer stor roll. Behandling behöver inte vara kemiskt bunden utan kan ske i terapiform, t.ex. beteendeterapi som du nämner. Notera dock att enbart terapi (oavsett form; dynamisk, kognitiv, KBT, beteendeterapi, psykoanalys osv.) visat sig otillräckliga för personer med tyngre former av beroende, t.ex. heroinmissbruk. I dessa fall krävs att man dessutom behandlar det kemiska beroendet med någon form av substitutionspreparat.
Avslutningsvis vill jag dessutom be lite smått om ursäkt för de smått naiva kommentarerna i avslutningen av mitt förra inlägg. Klockan var mycket och jag var trött. Håller med om att de är vimsiga värre. Det är lätt att vara efterklok.
Men som sagt, tror egentligen inte att våra ståndpunkter säger mot varandra.
Mr. Cohen
OT, men det går inte att jämföra heroinberoende med matmissbruk.
Heroin spelar direkt fysiskt på system i CNS. Mat gör det (i alla fall i detta avseende) inte. Matmissbruk är helt och hållet en psykologisk företeelse som inte kan jämföras med drogberoende.
Ingen kritik mot dig, men blir alltid irriterad på folk som talar om mat- eller sockserberoende i samma antetag som drogberoende. Tanken om viss mat som beroendeframkallande är inget annan en rationalisering som blivit socialt accepterad.
Håller inte riktigt med om att matmissbruk handlar om en psykologisk företeelse. Socker aktiverar hjärnans belöningssystem på samma sätt som droger. Självklart blir beroendet starkare när drogen är själva neurotransmittorn. Men mekanismen till beroendet är den samma, en nedreglering av dopaminerga receptorer i belöningssystemet.
Utan nedreglering inget beroende.
Avsnittet i går var lika sorgligt som tidigare.
Det handlade mest om en man på 340 kilo som var rätt nära döden på grund av den enorma belastningen hans kropp var utsatt för. Han var inlagd på behandlingshemmet medan hans fru på kanske 180 kg satt hemma och var helt oförstående till sin egen vikt. Hon menade att hon ej åt mer än någon annan och dåliga gener låg bakom. Vem vet? (Förutom att energi inte kan bildas av sig självt förstås..)
Det som var lite tråkigt i programmet att man inte har fått se hur det gått för några på lite längre perspektiv.
Jag tror det är vanligt att överviktiga förlorar referens över vad som är ett normalt kaloriintag.
Att få insikt i sitt missbruk kan ta lång tid :D
Själv håller man på att dö om man går förbi plockgodishörnan på ICA efter träning.
:naughty: :D
Det är fel att beskylla överviktiga för "dålig karaktär" osv. men jag tror inte ett skvatt på att matmissbruk är lika hårt som drogmissbruk eller liknande tunga grejor.
Dålig karaktär i sammanhanget är att man SKALL kunna sluta, vara fysiskt och psykiskt stark nog för att ta sig ur matberoende.
Om en såpass överviktig person som bara trycker i sig godis och mat TROTS livshotande påfrestningar på sin kropp, samtidigt har stöttande personer under processen som verkligen vill se personen i fråga, överlever, så är det bara "way out" i huvudet alltså
Om denna personen inte klarar det pg.a. "beroendet" så tror jag fan det är mer dålig karaktär, dåliga "gener" (om det finns kopplingar mellan dålig karaktär och gener) dålig uppfostran, och lathet.
För jag vet att det är bara crap att skylla ifrån sig på missbruk och beroende.
Man tar tag i det, eller så dör man ffs!
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.