Visa fullständig version : Självkänsla och livet
Skablistor
2007-02-05, 22:33
Hej allihopa!
Jag är så trött på alla runt omkring mig. Jag vill bara resa iväg och börja pånytt, få allt bra, börja hos psykolog vad vet jag. Det har inte direkt hänt något speciellt utom att jag kanske har lite dålig självkänsla osv. Mitt mål med styrketräningen är, tragiskt nog men sant, att bli så stor att tjejerna börjar ge mig mer uppmärksamhet. Egentligen har jag det rätt bra. Jag är en hyfsad omtyckt kille med bra betyg och med hyfsat många vänner. Problemet ligger väll i att min självkänsla är kass, antar jag. Något som alltid ligger i mitt sinne är vad gjorde jag för fel med den där killen / tjejen. Varför kändes det så konstigt att prata? Vad gjorde jag för fel? En annan sak jag har märkt är att jag inte tänker på opupulära tjejer. När det blir tyst med en sådan gör det inget.
Vad ska jag göra? Tror ni att jag behöver börja gå hos en psykolog? Just nu vill jag bara börja om på nytt. Flytta till Danmark eller någonting.
MVH
Hej allihopa!
Jag är så trött på alla runt omkring mig. Jag vill bara resa iväg och börja pånytt, få allt bra, börja hos psykolog vad vet jag. Det har inte direkt hänt något speciellt utom att jag kanske har lite dålig självkänsla osv. Mitt mål med styrketräningen är, tragiskt nog men sant, att bli så stor att tjejerna börjar ge mig mer uppmärksamhet. Egentligen har jag det rätt bra. Jag är en hyfsad omtyckt kille med bra betyg och med hyfsat många vänner. Problemet ligger väll i att min självkänsla är kass, antar jag. Något som alltid ligger i mitt sinne är vad gjorde jag för fel med den där killen / tjejen. Varför kändes det så konstigt att prata? Vad gjorde jag för fel? En annan sak jag har märkt är att jag inte tänker på opupulära tjejer. När det blir tyst med en sådan gör det inget.
Vad ska jag göra? Tror ni att jag behöver börja gå hos en psykolog? Just nu vill jag bara börja om på nytt. Flytta till Danmark eller någonting.
MVH
Det står i din profil att du är född 1991.
Jag ber i förväg om ursäkt för att komma med en söndernött kliché: Låt det bero ett tag. Det kan visst vara så att du har problem som måste lösas genom samtal/omväxling/annat, men det är heller inte helt osannolikt att du bara brottas med tonårsproblem.
För övrigt så är det inte tjejer i första hand som kommer uppmärksamma dig för att du blir stor.
Att fly är ingen lösning. Att bli stor och stark kan vara en lösning, du får bättre självförtroende och får lite uppmärksamhet, du börjar tro på dig själv och den vägen går vi. Glöm inte bara bort vem du är innerst inne.
Hej allihopa!
Jag är så trött på alla runt omkring mig. Jag vill bara resa iväg och börja pånytt, få allt bra, börja hos psykolog vad vet jag. Det har inte direkt hänt något speciellt utom att jag kanske har lite dålig självkänsla osv. Mitt mål med styrketräningen är, tragiskt nog men sant, att bli så stor att tjejerna börjar ge mig mer uppmärksamhet. Egentligen har jag det rätt bra. Jag är en hyfsad omtyckt kille med bra betyg och med hyfsat många vänner. Problemet ligger väll i att min självkänsla är kass, antar jag. Något som alltid ligger i mitt sinne är vad gjorde jag för fel med den där killen / tjejen. Varför kändes det så konstigt att prata? Vad gjorde jag för fel? En annan sak jag har märkt är att jag inte tänker på opupulära tjejer. När det blir tyst med en sådan gör det inget.
Vad ska jag göra? Tror ni att jag behöver börja gå hos en psykolog? Just nu vill jag bara börja om på nytt. Flytta till Danmark eller någonting.
MVH
Rätt tjej/kille poppar säkert upp en vacker dag. Det gjorde det för mig iaf och jag var ett hopplöst fall, så du måste statistiskt sett ha bättre chans att hitta en tjej/kille än jag hade.
Att flytta löser inga problem i sig, men att flytta kan hjälpa dig att utveckla din personlighet på ett sätt som leder till att du senare mår bättre.
Dra iväg ett halvår till något ställe som verkar tilltala dig. Plugga eller jobba. Då tvingas du, antagligen, umgås med en massa personligheter du annars inte kommit i kontakt med. Och lek med din egen personlighet. Även om du kanske inte är speciellt självsäker egentligen, så kan du ju alltid låtsas vara det när du träffar någon du aldrig träffat tidigare.
Att flytta löser inga problem i sig, men att flytta kan hjälpa dig att utveckla din personlighet på ett sätt som leder till att du senare mår bättre.
Dra iväg ett halvår till något ställe som verkar tilltala dig. Plugga eller jobba. Då tvingas du, antagligen, umgås med en massa personligheter du annars inte kommit i kontakt med. Och lek med din egen personlighet. Även om du kanske inte är speciellt självsäker egentligen, så kan du ju alltid låtsas vara det när du träffar någon du aldrig träffat tidigare.
Förlåt men du kanske ska komma ihåg att han kan vara född 1991... Inget illa menat.
OT: Låt det vara. Du börjar gymnasiet nu i höst. Se det som en ny möjlighet till att utveckla din personlighet och lära dig läsa människor osv... Ny skola, nya människor, nya lärare som kan hjälpa dig att utvecklas.
Förlåt men du kanske ska komma ihåg att han kan vara född 1991... Inget illa menat.
OT: Låt det vara. Du börjar gymnasiet nu i höst. Se det som en ny möjlighet till att utveckla din personlighet och lära dig läsa människor osv... Ny skola, nya människor, nya lärare som kan hjälpa dig att utvecklas.
Oj, det missade jag. Då får ni nog bortse från mitt förra inlägg :em:
Och +1 på ditt andra stycke. Nya människor i ens omgivning kan ge större möjligheter att skapa ett nytt jag.
Oj, det missade jag. Då får ni nog bortse från mitt förra inlägg :em:
vale hombre :)
Jag hade uttalade planer på att fly ett halvår 2005, kosan skulle då styra mot Småland var tanken.
Och nu har jag grävt upp en gammal dröm jag hade 1999, att ta ett längre arbetspass på en jordenruntkryssning.
Men du, mannen, tycks inte ha något allvarligt att fly ifrån. Låter fullständigt normalt.
jag var vääääldigt osäker i högstadie tiden, väldigt dåligt självförtroende. i dagens läge är jag i princip tvärtemot vad jag var då. oroa dig inte man mognar mer och mer med tiden. börja gymnasiet blir ju ett bra steg in i nya kretsar och miljöer.
Hej allihopa!
Jag är så trött på alla runt omkring mig. Jag vill bara resa iväg och börja pånytt, få allt bra, börja hos psykolog vad vet jag. Det har inte direkt hänt något speciellt utom att jag kanske har lite dålig självkänsla osv. Mitt mål med styrketräningen är, tragiskt nog men sant, att bli så stor att tjejerna börjar ge mig mer uppmärksamhet. Egentligen har jag det rätt bra. Jag är en hyfsad omtyckt kille med bra betyg och med hyfsat många vänner. Problemet ligger väll i att min självkänsla är kass, antar jag. Något som alltid ligger i mitt sinne är vad gjorde jag för fel med den där killen / tjejen. Varför kändes det så konstigt att prata? Vad gjorde jag för fel? En annan sak jag har märkt är att jag inte tänker på opupulära tjejer. När det blir tyst med en sådan gör det inget.
Vad ska jag göra? Tror ni att jag behöver börja gå hos en psykolog? Just nu vill jag bara börja om på nytt. Flytta till Danmark eller någonting.
MVH
Jag tänker inte säga som de andra.
Jag drog själv.
Se världen om du får tillfälle grabben, det får en att växa.
Se bara till att du har jobb och cash. Du kan inte vara blyg och vänta på att saker ska trilla över dig, då kommer det att gå åt helvete. Du måste ta för dig.
Gå färdigt skolan först. Se till att ha bra betyg. Fixa kontakter samt vad du kan tänkas behöva och dra.
Dock är du inte myndig ännu och det kommer att begränsa en hel del...
Jag minns när jag var 16 och det var fan den period jag kännde mig mest låst i hela mitt liv. Försök härda ut gymnasiet först, det kommer att underlätta. :)
Sofia4_4
2007-02-06, 06:38
Jag rekommenderar också en backpack resa med några kompisar. Det förändrar ens syn på livet. Det innebär en del förberredelser och pengar dock.
Men någonting som du kan börja göra från idag för att stärka din självkänsla är att börja bli nyfiken på omvärlden. Istället för att försöka säga nåt klok på det bästa sättet för att se bra ut för tjejer/killar, bli nyfiken på vad de tjejernas intressen är, deras personligheter. Det är då du också blir intressant.
Nyfikenhet skaffar du genom att frågesätta allt i din omgivning och leta svar i böcker. Utnyttja den tiden att läsa filosofi-böcker, psykologi, kosmologi ....ja, vad den än intresserar dig. När du har det i bagaget kommer du att få insikten om hur liten du är till förhållandet med allt som finns, och livet, och genom det kommer du att få en sån skön självkänsla att du vet mer än andra vet och hur mycket du har att erbjuda. Men då kommer du också att bli rätt kräsen för vem du ska sällskapa med.
Folk drar sig till folk som har någonting att berätta. Och där sitter vi i samma båt.
Bra att du har börjat träna kroppen men träna hjärnan samtidigt, så kommer du att bli eftertraktat överallt.
Everybody needs / wants love and respect.
Att folk rekommenderar en att fly från sina problem genom att resa bort. Man ska inte hoppa i luften, förrän man kan stå på marken. Det skulle vara en annan sak om han varit äldre och tappat mening med livet då skulle det vara lönt att resa bort men nu är killen bara 15-16år. Bra att ta tag i sig själv, jobba med självkänslan och självförtroendet redan nu så kommer framtiden se ljusare ut tidigare än om du skulle börja om 5år.
Shakemynuts
2007-02-06, 12:20
Tycker det låter bra som folk sagt här.
Fixa gymnasiet först och allt sånt. Skaffa några hobbies att vända dig mot när saker blir lite jobbigt, en fördel är något socialt. Kampsport kanske? Dans, finns massor. Dom flesta sporter är ganska sociala.
En annan har skitit i allt sådant och får försöka fixa nu. Jag själv kommer inte vara klar med utbildning och allt sånt förrns jag är 26-27 bara för det.
Men det finns ingen tid att ångra sig. :D Bara att göra rätt för sig.
Men jag förespråkar alltid att göra det jag inte gjorde.
Att folk rekommenderar en att fly från sina problem genom att resa bort. Man ska inte hoppa i luften, förrän man kan stå på marken. Det skulle vara en annan sak om han varit äldre och tappat mening med livet då skulle det vara lönt att resa bort men nu är killen bara 15-16år. Bra att ta tag i sig själv, jobba med självkänslan och självförtroendet redan nu så kommer framtiden se ljusare ut tidigare än om du skulle börja om 5år.
Typ.
Ibland är det bättre att sitta och LÄNGTA bort än att ÅKA bort.
Själv drog jag ett par år (minus somrarna) när jag var 20. Det var väldigt bra för att få perspektiv. Men jag skulle verkligen inte rekommendera någon tex flytta till Danmark - och absolut inget ont om Danmark, jag har åkt dit 10 ggr - innan gymnasiet. Sedan är jag verkligen ingen skolfascist - tvärtom brukar jag ogilla det hela - men det blir bara värre av att skjuta upp eländet. Just gymnasium är en miniminivå.
Jag misstänker att många som aldrig börjar gymnasiet ångrar sig senare.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.