Visa fullständig version : Högskolestudier och kompetens.
Slartibartfast
2007-01-22, 12:55
Jag håller på att skriva mitt slutarbete i företagande och företagsledning på Svenska Handelshögskolan i Vasa. Jag har avklarat 98% av mina kurser med medelvitsordet MG (som är det nästhögsta vitsordet på en sexgradig skala). Grejen är att jag känner att efter fyra års studier så har jag lärt mig exakt noll och intet som kan vara till nytta i yrkeslivet.
Jag kan inte säga att jag är ett dugg mera kompetent idag än jag var när jag blev student. Det beror antagligen på mitt val av huvudämne, som är väldigt flummigt. Jag antar att samma sak gäller marknadsföring som tillsammans med företagande är de populäraste huvudämnena.
Jag tycker dethär är skitkonstigt, med tanke på att skolan jag går på är högt ansedd internationellt.
Nån annan som gått en högskoleutbildning och konstaterat att det bara var a big fucking waste of time?
Jag har pluggat Medie- och Kommunikationsvetenskap. Case closed.
Jag håller på att skriva mitt slutarbete i företagande och företagsledning på Svenska Handelshögskolan i Vasa. Jag har avklarat 98% av mina kurser med medelvitsordet MG (som är det nästhögsta vitsordet på en sexgradig skala). Grejen är att jag känner att efter fyra års studier så har jag lärt mig exakt noll och intet som kan vara till nytta i yrkeslivet.
Jag kan inte säga att jag är ett dugg mera kompetent idag än jag var när jag blev student. Det beror antagligen på mitt val av huvudämne, som är väldigt flummigt. Jag antar att samma sak gäller marknadsföring som tillsammans med företagande är de populäraste huvudämnena.
Jag tycker dethär är skitkonstigt, med tanke på att skolan jag går på är högt ansedd internationellt.
Nån annan som gått en högskoleutbildning och konstaterat att det bara var a big fucking waste of time?
Jag känner också så rätt ofta, men sen när jag väl hamnar i situationer där min kunskap/yreskompetens sätts på prov så upptäcker jag att jag faktiskt kan jävligt mycket mer än jag tror.
Om jag ställer mig längst fram i ett klassrum idag håller jag en jävligt mycket bättre lektion och frågar nån mig om den industriella revolutionen i sverige så kan jag jäkligt mycket mer om det och ska jag samarbeta i ett grupparbete av något slag så genomför jag det mycket smidigare än vad jag hade gjort för tre år sen.
jag tror att man inte ser skogen för alla trän osv.
(Sen kan jag iof tycka att jag hade kunnat lärt mig mer under de 2,5 år jag gått hittils. Men jag har också ett flummigt huvudämne (samhällsvetenskap och lärande).)
Jag håller på att skriva mitt slutarbete i företagande och företagsledning på Svenska Handelshögskolan i Vasa. Jag har avklarat 98% av mina kurser med medelvitsordet MG (som är det nästhögsta vitsordet på en sexgradig skala). Grejen är att jag känner att efter fyra års studier så har jag lärt mig exakt noll och intet som kan vara till nytta i yrkeslivet.
Jag kan inte säga att jag är ett dugg mera kompetent idag än jag var när jag blev student. Det beror antagligen på mitt val av huvudämne, som är väldigt flummigt. Jag antar att samma sak gäller marknadsföring som tillsammans med företagande är de populäraste huvudämnena.
Jag tycker dethär är skitkonstigt, med tanke på att skolan jag går på är högt ansedd internationellt.
Nån annan som gått en högskoleutbildning och konstaterat att det bara var a big fucking waste of time?
Jo då.. Jag har ställt mig frågan många gånger om jga verkligen kommer klara av att jobba med det jag är utbildad till, jag har inga flummiga huvudämnen. Snart är det väl dags för mig att ta mig ut i arbetslivet och har lite ångest inför det. Jag känner att jag kan mer än då jag började, men är det rätt saker som jag ska kunna?
Jag läser på Handelshögskolan i Umeå, inrikning (koncern)redovisning på kandidatnivå (år 3), finans på magisternivå (nu år 4).
Dumleman
2007-01-22, 13:13
Se det från den ljusa sidan. Du har skjutit upp din arbetslöshet i 4 år :thumbup:.
Nån annan som gått en högskoleutbildning och konstaterat att det bara var a big fucking waste of time?
Är det så!? Jag har precis tentat upp några gymnasieämnen och jag känner att jag har fått rätt så mycket reell kunskap av det. Nu gick jag verkligen inför det tillskillnad från när jag gick på gymnasiet.
Tycker att det verkar konstigt att du känner så:confused:
Låter inte bra. Hoppas du får ett bra jobb genom kontakter ändå.
Låter inte bra. Hoppas du får ett bra jobb genom kontakter ändå.
Han har ju det på papper. Varför låter det inte bra?
Är det vanligt att dem testar en på ens kunskap när man söker den typen av jobb eller..?
Om du syftade på mitt inlägg, så betyder det inte att jag inte vill lära mig mycket mer bara för att jag känner att jag har fått kunskap som jag inte hade innan jag läste ämnena.
jontahontas
2007-01-22, 13:50
Jag har inte studerat speciellt länge, 3 terminer filosofi ungefär. jag tycker mig inte ha kommit speciellt långt i min utveckling i form av resonerande och tänkande. Jag tycker mig snarare se min grundläggande uppfattning att man ständigt utvecklas ändras och körs över av att skillnaden mellan "obildad" och "bildad" faktiskt är väldigt liten och framför allt inte alls har den sammansättningsformen jag alltid trott.
Jag har svårt att förklara min nuvarande syn på det hela utan att det blir väldigt flummigt. Jag får försöka bättre en annan gång. Jag är dessutom bara ett litet barn i studievärlden så det känns som om jag pratar om detta 4-5 år för tidigt.
Jag har fått ut riktigt mycket av mina fyra års högskolestudier (examen -99).
Det märks en enorm skillnad på folk (i min branch) på folk som har en bra utbildning och de som inte har det.
Hur det är i din branch vet jag inte, men jag tror att du kommer märka hur mycket det gett dig när du väl börjar arbeta och träffar på folk som inte är lika välutbildade som dig.
Men visst, man kan långt ifrån allt när man kommer ut nybakad.
MasterChief
2007-01-22, 14:01
I ekonomi så tycker jag främst det är redovisningskunskaperna som är viktiga. Resten är mest "tomt snack" och där företag har olika syn på det mesta (inom marknadsföring, organisationslära osv).
Sen är en titel ett bra sätt att komma in på ett företag med. Sen får man lära sig på plats :-)
Jag kan bara tala av egen erfarenhet. Jag har haft precis samma tankar som dig. Nu läste jag ju i stort sett bara flumkurser jämförelsevis (redovisning, juridik, läkare osv skulle jag klassa som mindre flummiga, for the argument's sake, så att säga).
Jag läste statsvetenskap, lite juridik, lite media och kommunikationsvetenskap osv. I min nuvarande yrkesroll har jag ingen reell använding av den "fakta" jag lärde mig. Å andra sidan har alla diskussioner, PM man lämnat in, uppsatser man skrivit gjort att man är bättre på att skriva, prata, diskutera, se saker från flera olika synvinklar und so weiter. Det man måste kunna på jobbet lär man sig oftast på plats ändå, säkerligen trots att du läst ett "icke-flum" ämne (här finns det såklart säkerligen gradskalor också).
Sen har du ju faktiskt bevisat att du inte är helt bakom flötet genom att studera på uni (eller om jag skall vara ärlig är chansen mindre att du är helt bakom flötet för jag tror att vi alla träffat på riktigt skumma typer på uni som ändå lyckats ta en examen).
Jag håller helt med Snafu, har inte någon använding av de fakta-kunskaperna som jag lärt mig i skolan men utbildningen har ändå bidragit med en hel del.
Ta det bara lugnt, de flesta jag känner får en sådan där kris när de börjar bli klara med sina studier. Man lär sig det man behöver kunna när man kommer till jobbet helt enkelt. (Självklart undantag för läkare osv.)
Han har ju det på papper. Varför låter det inte bra?
Är det vanligt att dem testar en på ens kunskap när man söker den typen av jobb eller..?
Om du syftade på mitt inlägg, så betyder det inte att jag inte vill lära mig mycket mer bara för att jag känner att jag har fått kunskap som jag inte hade innan jag läste ämnena.
Det jag syftade på var att han hade inte lärt sig någonting av att han hade pluggat i 4år företagande/företagsledning. Det verkade inte bra. Därför är det bra om han ändå lyckas få ett jobb inom den branschen.
sen kan det vara rätt så negativt om han vill starta eget, och inte fått någonting utav sina 4år.
Liten Men Fet
2007-01-22, 14:29
Dom flesta känner sådär, att man inte lärt sig någon vidare. Jag har tillbringat 6 år till och från på högskolan och ibland känns det inte som man lärt sig något. Bara att jag fått en hyfsad överblick om vad ämnen handlar om.
Grejen är att det är inget företag som tror att man ska komma som nyutexaminerad och kunna jobbet, man har en grund men måste ändå lära sig vertygen dom jobbar med och deras rutiner. Ibland måste man sätta sig in i ett projekt först eller så skickas man på kurser direkt.
Sen blir jag ständigt förvånad över hur lite folk som jobbar kan inom sitt område.
Liten Men Fet
2007-01-22, 14:30
Det jag syftade på var att han hade inte lärt sig någonting av att han hade pluggat i 4år företagande/företagsledning. Det verkade inte bra. Därför är det bra om han ändå lyckas få ett jobb inom den branschen.
sen kan det vara rätt så negativt om han vill starta eget, och inte fått någonting utav sina 4år.
Han har lärt sig en hel del men som för nästan alla är det väldigt svårt att sätta fingret på vad man lärt sig eftersom man inte kommer ihåg vilken kunskapsnivå man låg på för 4 år sedan.
Sen ville jag bara tillägga att jag i och för sig inte har någon som helst koppling med det jag gör och det jag studerade.
Sen har ingen någonsin frågat efter att få se min examen. Ingen har heller ens velat se vilka betyg jag fick - ljugit om min examen har jag dock gjort (att den var klar när jag eg. saknade 10 poäng) och sagt att Umeå var ett riktigt topp-universitet i Sverige (haha) - men det jobbet tackade jag nej till ändå.
Det jag syftade på
Jo, men han söker ju jobb med sin titel, utbildning som merit. Det lät på dig som att arbetsgivarna skulle veta att han känner som han gör och att han därför måste ha bra kontakter om han ska kunna få ett jobb som han har utbildat sig för överhuvudtaget. Men, som tur är så kan dem inte läsa hans tankar (ännu). :)
Jo, men han söker ju jobb med sin titel, utbildning som merit. Det lät på dig som att arbetsgivarna skulle veta att han känner som han gör och att han därför måste ha bra kontakter om han ska kunna få ett jobb som han har utbildat sig för överhuvudtaget. Men, som tur är så kan dem inte läsa hans tankar (ännu). :)
Vad är det för yrke man söker till med den där utbildningen? Företagschef?
Hoppas bara att efterfrågan är stor i Finland, det var det jag menade med att ha kontakter annars kan det vara lite svårt :)
Vad är det för yrke man söker till med den där utbildningen? Företagschef?
Hoppas bara att efterfrågan är stor i Finland, det var det jag menade med att ha kontakter annars kan det vara lite svårt :)
Låter inte bra. Hoppas du får ett bra jobb genom kontakter ändå.
Jaha, jag förstod inte att det var pga att det eventuellt var stor efterfrågan på jobben som han skulle ha kontakter. Jag trodde du menade att det inte lät bra att han känner att han har så lite kunskap, och att han därmed inte kan söka med sin utbildning som merit utan måste förlita sig på eventuella kontakter istället.
Jaha, jag förstod inte att det var pga att det eventuellt var stor efterfrågan på jobben som han skulle ha kontakter. Jag trodde du menade att det inte lät bra att han känner att han har så lite kunskap, och att han därmed inte kan söka med sin utbildning som merit utan måste förlita sig på eventuella kontakter istället.
Nej, var nog lite otydlig här. När han berättade att det var rätt så flummigt det han pluggade, då förstod jag att det kommer nog inte vara lätt att hitta jobb, just för det han har pluggat nu i 4år.
The_RobRoy
2007-01-22, 15:39
Jag har lärt mig en heldel ändå.
Matte
Programering
Finans (värderingsmetoder av allt från aktier till optioner och andra derivat)
Elektronik (främst hur datorer och komponenter fungerar i grunden)
Sen borde jag lärt mig fysik också, men där har det falerat totalt.
Det ända jag kan va orolig för är om man kommer få någon användning för sina mattekunskaper, men jag hoppas det.
Jag håller på att skriva mitt slutarbete i företagande och företagsledning på Svenska Handelshögskolan i Vasa. Jag har avklarat 98% av mina kurser med medelvitsordet MG (som är det nästhögsta vitsordet på en sexgradig skala). Grejen är att jag känner att efter fyra års studier så har jag lärt mig exakt noll och intet som kan vara till nytta i yrkeslivet.
Jag kan inte säga att jag är ett dugg mera kompetent idag än jag var när jag blev student. Det beror antagligen på mitt val av huvudämne, som är väldigt flummigt. Jag antar att samma sak gäller marknadsföring som tillsammans med företagande är de populäraste huvudämnena.
Jag tycker dethär är skitkonstigt, med tanke på att skolan jag går på är högt ansedd internationellt.
Nån annan som gått en högskoleutbildning och konstaterat att det bara var a big fucking waste of time?
Japp, med risk att låta dryg så säger jag att högskole-/universitetsstudier är hemskt övervärderat! Jag har aldig någonsin behövt mitt ekonom-betyg, och kommer aldrig att behöva det.
Jag kan inte tänka mig många yrken där högre högskoleexamen skulle vara nödvändig. Eller i och för sig kan jag räkna upp yrken där man kan tänka sig att en examen på magisternivå skulle kunna tänkas krävas; kärnfysiker, matematiker, redovisning, medicin... Frågan är bara om det ska behövas ett betyg från universitet/högskola? Ingen släpper en fräsch kille som tagit läkarexamen att operera folk i hjärnan, eller en nybliven rymdfysiker att räkna ut omloppsbanor för NASA då Fuglesang ska upp i rymden, eller en nyutexaminerad ekonom i företagsledning att bli företagsledare. Efter många års erfarenhet får man söka sig uppåt och vidare i sin karriär; till det behövs ingen examen.
Däremot visar du med en examen att du är villig och kan lära dig saker, så du får en chans att visa dig på styva linan. Hellre anställer folk en sån kille, än Fritjoff som hoppat av gymnasiet.
Slartibartfast
2007-01-22, 15:57
Kharon, ja det låter vettigt.
Jag kände tvärtom. Som student så tyckte jag att det mesta kurserna verkade meningslösa. Men när jag började jobba (på högskolan dock) så insåg jag att det var väldigt mycket som jag hade behövt kunna bättre. Men som sagt har jag inte varit ute i industrin ännu. Där kanske inte så stor del behövs.
Jag kände tvärtom. Som student så tyckte jag att det mesta kurserna verkade meningslösa. Men när jag började jobba (på högskolan dock) så insåg jag att det var väldigt mycket som jag hade behövt kunna bättre. Men som sagt har jag inte varit ute i industrin ännu. Där kanske inte så stor del behövs.
Jag kan tänka mig att du såklart behöver dina högskole/universitetskunskaper om du jobbar på högskolan/univeristetet. Jag antar att du då jobbar med undervisning eller forskning. Det är ju helt förståeligt.
Men om vi tar Slarti som exempel, som studerat företagsledning; det finns inte en chans i världen att han kan som nybliven ekonom få anställning som företagsledare på något företag. Visst är hans chanser mångfalt större än folk utan hans utbildning, men ska han bli företagsledare så är det garanterat genom exempelvis traineeprogram och arbetserfarenhet, eller bara många års arbetserfarenhet och sakta men säkert avancera. Visst kan han starta eget och vara framgångsrik på så sätt, eller ha tur och slinka in på ett bananskal.
Slrtbrtfst, det är såklart inte min tanke att på något sätt trycka ner dig, om det låter väldigt negativt. Men verkligheten ser nog sådan ut. :)
Slartibartfast
2007-01-22, 16:55
Slrtbrtfst, det är såklart inte min tanke att på något sätt trycka ner dig, om det låter väldigt negativt. Men verkligheten ser nog sådan ut. :)
Nej, jag håller med dig fullständigt. Jag försår inte hur jag ska ha kompetens att utföra nåt arbete över huvudtaget, och jag har inga illusioner om att få nåt glassigt jobb. Jag vill inte ha nåt ens.
Men det känns lite onödigt att lägga 4-5 år på en högskoleutbildning om man ändå måste börja som vaktmästare eller utdelare av internpost.
Den akademiska världen är ibland lite verklighetsfrånskild. Därför är det extra viktigt att man tar ansvar för sin egen utveckling. Allt för många läser en utbildning och tror att , den dagen de får examensbeviset i sin hand, "är" de whatever de har pluggat till. Jag är helt övertygad om att den som gör aktiva val under sin studietid och sätter upp mål med varför de läser vad de läser, generellt kommer dit de vill oftare än de som inte gör det.
Dessutom är det många skolor som mot blivande studenter vill framställa utbildningarna som rena yrkesutbildningar, när de faktiskt inte överhuvudtaget är det. Det finns många saker att diskutera som går att förbättra hur universitetsutbildningar kan bli bättre. Jag att i många fall behövs en starkare koppling till verklighet och näringsliv. Det enklaste är nog dock att först och främst ändra på sig själv. Hur man ska bete sig är dock väldigt mycket enklare att se i efterhand, tyvärr (och för att förtydliga har detta inget med Slarti personligen att göra, jag tycker han verkar vara både ganska slipad och engagerad).
Peace.
Men det känns lite onödigt att lägga 4-5 år på en högskoleutbildning om man ändå måste börja som vaktmästare eller utdelare av internpost.
Om jag förstår dig korrekt så är det något jag också håller med om. På universitetet lär du dig de mest avancerade saker. I verkligheten får en nybakad akademiker dock inte röra detta, utan behöver ofta göra ditten och datten i 3,4,5,10 år innan sakerna som utförs i tjänst ens har någon relevans med det där man läste i skolan.
The Auditor
2007-01-22, 17:04
Jag har läst fyra år ekonomi, har magisterexamen, och har precis börjat på en av de fyra stora revisionsbyråerna. Det är inte många kurser jag har konkret nytta av. Däremot känner jag att jag har en grundläggande bild av ekonomi i stort. Min arbetsgivare förväntar sig inte heller att jag som nyexad skall kunna redovisning i detalj.
Jag har läst fyra år ekonomi, har magisterexamen, och har precis börjat på en av de fyra stora revisionsbyråerna. Det är inte många kurser jag har konkret nytta av. Däremot känner jag att jag har en grundläggande bild av ekonomi i stort. Min arbetsgivare förväntar sig inte heller att jag som nyexad skall kunna redovisning i detalj.
Du fick jobbet genom kontakter?
Den akademiska världen är ibland lite verklighetsfrånskild. Därför är det extra viktigt att man tar ansvar för sin egen utveckling. Allt för många läser en utbildning och tror att , den dagen de får examensbeviset i sin hand, "är" de whatever de har pluggat till. Jag är helt övertygad om att den som gör aktiva val under sin studietid och sätter upp mål med varför de läser vad de läser, generellt kommer dit de vill oftare än de som inte gör det.
Dessutom är det många skolor som mot blivande studenter vill framställa utbildningarna som rena yrkesutbildningar, när de faktiskt inte överhuvudtaget är det. Det finns många saker att diskutera som går att förbättra hur universitetsutbildningar kan bli bättre. Jag att i många fall behövs en starkare koppling till verklighet och näringsliv. Det enklaste är nog dock att först och främst ändra på sig själv. Hur man ska bete sig är dock väldigt mycket enklare att se i efterhand, tyvärr (och för att förtydliga har detta inget med Slarti personligen att göra, jag tycker han verkar vara både ganska slipad och engagerad).
Peace.
Jag har också otaliga saker som skulle kunna förbättras med högskolorna/universiteten. Främst att ha en viss nivå på det hela, både inträdeskrav och utbildningsmässigt. Med risk för att igen vara dryg, så tycker jag att det är fel att precis vem som helst som vill studera på universitet ska kunna göra det. Idag kommer vem som helst in på utbildningarna, och är man en gång inne så klarar man utbildningen busenkelt. Jag menar om man kan supa flera dagar i veckan, skippa föreläsningar precis hur som helst o.s.v. o.s.v. så ska man inte kunna bli magister. Så enkelt är det.
Eller är det bara jag som är så oerhört intelligent så jag klarar av det? :confused:
Jag har läst fyra år ekonomi, har magisterexamen, och har precis börjat på en av de fyra stora revisionsbyråerna. Det är inte många kurser jag har konkret nytta av. Däremot känner jag att jag har en grundläggande bild av ekonomi i stort. Min arbetsgivare förväntar sig inte heller att jag som nyexad skall kunna redovisning i detalj.
Så magistersutbildningen gav "en grundläggande bild av ekonomi i stort". Det får man om man läser en artikel i dagstidningen.
Är man magister ska man vara expert, tycker jag. Man ska kunna djupt diskutera saker inom sitt expertisområde med de smartaste människorna i hela världen.
Men så är det ju inte, tyvärr, då vilken alkis som helst kan supa till sig ett betyg.
Jag har också otaliga saker som skulle kunna förbättras med högskolorna/universiteten. Främst att ha en viss nivå på det hela, både inträdeskrav och utbildningsmässigt. Med risk för att igen vara dryg, så tycker jag att det är fel att precis vem som helst som vill studera på universitet ska kunna göra det. Idag kommer vem som helst in på utbildningarna, och är man en gång inne så klarar man utbildningen busenkelt. Jag menar om man kan supa flera dagar i veckan, skippa föreläsningar precis hur som helst o.s.v. o.s.v. så ska man inte kunna bli magister. Så enkelt är det.
Eller är det bara jag som är så oerhört intelligent så jag klarar av det? :confused:
Nej, det är sant som du säger. Mycket av det jag har läst på universitetet har varit alldeles för låg nivå på. Hade det inte varit för mitt eget intresse - hade jag garanterat säga att jag inte fått yrkeskunskaper som varit tillräckliga.
Det samma gäller för många andra jag känner. För väldigt många är det som så att högstadiet är den tiden på senare år då de fick anstränga sig som mest. Sedan läser de gymnasiet där de knappt behöver vara på plats och kanske går vidare till någon liten högskola
där de inte har råd med föreläsningar fler än 3 gånger i veckan. Ibland undrar jag om de som diskuteras just kring svensk skola i debatter på TV, aldrig varit på en riktig sådan.
(Jag talar alltså inte om mig själv i detta inlägg, mer än där jag nämner det ;) )
I de nordiska länderna känns det lite onödigt att ha en universitetsexamen såtillvida den inte är "yrkesförberedande" (jurist, läkare, riktiga ekonomjobb osv). Det söker ju liksom folk med examen till ekonomiassistensjobb, kaffekokare osv osv. Det finns inget behov av så pass många universitetsutbildade i norden samt att lönebilden knappast blir särskilt mkt bättre med en examen.
Här i England är det tämligen annorlunda - en examen betyder mer (på det sättet att den kan ge dig ett mer kvalitativt jobb). Samtidigt är man inte lika bunden av sin examen i England - jag känner folk som pluggat humanistiska ämnen men blir sedan rekryterad av t ex KPMG enbart för att hon pluggat på uni och verkar ha huvudet på skaftet så att säga. Detta är bara ett exempel - jag har hur många exempel som helst. Sverige känns lite annorlunda på det viset. En examen i England garanterar dig även en betydligt högre lägstanivå på lönen samt en snabbare löneutveckling. Rekryteringssidor har speciella sektioner för "Graduate jobs" osv osv.
Kopplingen mellan näringsliv och universitet är ofta betydligt tightare här känns det som. Mer praktik och dylikt.
Jag har haft avgörande nytta av mina i universitetsmiljöer förvärvade kunskaper.
Jag har haft avgörande nytta av mina i universitetsmiljöer förvärvade kunskaper.
Det har jag också haft och hoppas verkligen att alla andra som läst på universitet också har!
Det har jag också haft och hoppas verkligen att alla andra som läst på universitet också har!
Jag hoppas att alla som läst något relevant på universitet har det iallafall. Jag har inte mycket till övers för bidragspluggare eller praktiska filosofer. Man bör läsa något som marknaden efterfrågar.
Jag hoppas att alla som läst något relevant på universitet har det iallafall. Jag har inte mycket till övers för bidragspluggare eller praktiska filosofer. Man bör läsa något som marknaden efterfrågar.
Jag tycker universiteten bör ta ett betydligt större ansvar här - något som kanske är svårt med tanke på att institutionerna får mer pengar ju fler som tar examen (eller studerar där överhuvudtaget också va?). När man är i slutet av tonåren och börjar fundera på vad man skall läsa kan det vara svårt att avgöra vad man egentligen vill läsa, samt att veta vad det kanske kommer finnas en efterfrågan på.
Jag minns att jag sedan mitten av 90-talet hört att det "kommer finnas brist på samhällsvetare pga de stora pensionsavgångarna i kring 2005 osv osv." Fullständigt skitsnack. Institutionerna säger ju precis vad som helst för att locka till sig studenter. Jag håller helt med om att folk bör läsa sådant som det finns en efterfrågan på - särskilt eftersom studier i Sverige de facto är gratis för den studerande. Hade det kostat hade väl folk fått läsa precis vad de vill - men eftersom det är just gratis bör samhället kunna ställa mer krav på de studerande att läsa sådant som det finns behov av.
Sen skulle jag vilja säga att systemet med att kunna läsa fristående kurser och sätta ihop sin egen examen, trots att det är ungefär precis vad jag gjorde, leder till att studenter enbart läser sådant som de gillar och skiter i sådant som är mer matnyttigt. Detta leder till 1. personer med enstaka kurser som inte egentligen är värt ett jota, 2. studielån 3. staten pyntar för personer som antagligen inte kommer tillföra så mkt till samhället med sina studier i filmvetenskap, 20 poäng filosofi etc etc.
Nu kanske jag börjat blir rabiat så jag ska återvända till att jobba lite.
The Auditor
2007-01-22, 18:29
Nej, genom ansökan och rekryteringsprocess.
Du fick jobbet genom kontakter?
I de nordiska länderna känns det lite onödigt att ha en universitetsexamen såtillvida den inte är "yrkesförberedande" (jurist, läkare, riktiga ekonomjobb osv). Det söker ju liksom folk med examen till ekonomiassistensjobb, kaffekokare osv osv. Det finns inget behov av så pass många universitetsutbildade i norden samt att lönebilden knappast blir särskilt mkt bättre med en examen.
Här i England är det tämligen annorlunda - en examen betyder mer (på det sättet att den kan ge dig ett mer kvalitativt jobb). Samtidigt är man inte lika bunden av sin examen i England - jag känner folk som pluggat humanistiska ämnen men blir sedan rekryterad av t ex KPMG enbart för att hon pluggat på uni och verkar ha huvudet på skaftet så att säga. Detta är bara ett exempel - jag har hur många exempel som helst. Sverige känns lite annorlunda på det viset. En examen i England garanterar dig även en betydligt högre lägstanivå på lönen samt en snabbare löneutveckling. Rekryteringssidor har speciella sektioner för "Graduate jobs" osv osv.
Kopplingen mellan näringsliv och universitet är ofta betydligt tightare här känns det som. Mer praktik och dylikt.
Ute i världen; på kontinenten, förenta staterna o.s.v. läser ju folk oftast bara till bachelor/kandidat nivå, där väger naturligtvis en magistersexamen ganska tungt såvida man kan övertyga om att man har betyg från ett "fint" universitet.
Naturligtvis är det annorlunda i Norden där alla som vill får en magistersexamen oavsett om man är trög eller inte. Ni som själva studerat på universitet kan säkert gå i god för mig då jag säger att universiteten och högskolorna idag är fyllda till höjden och bredden med riktigt dumma människor. Det finns också såklart en hel del riktigt smarta människor där också.
Jag blir alltid riktigt förbannad då jag hör om folk som sökt in till exempelvis läkarutbildning och efter 3-4-5 försök kommit in. Satan, efter andra gången dom inte klarar av att komma in till utbildningen ska dom ta mig fan förstå att dom är för dumma för att läsa på universitet. Jag vill inte ha en alkis som kommit in till "drömutbildningen" efter femte försöket att operera i mig då mitt hjärta kollapsat (efter en livslång bulk som gått överstyr).
Man bör läsa något som marknaden efterfrågar.
+1
Jag blir alltid riktigt förbannad då jag hör om folk som sökt in till exempelvis läkarutbildning och efter 3-4-5 försök kommit in. Satan, efter andra gången dom inte klarar av att komma in till utbildningen ska dom ta mig fan förstå att dom är för dumma för att läsa på universitet. Jag vill inte ha en alkis som kommit in till "drömutbildningen" efter femte försöket att operera i mig då mitt hjärta kollapsat (efter en livslång bulk som gått överstyr).
Det beror ofta på att större delen av uttagningarna sker med hjälp av lottning pga fruktansvärd betygsinflation och för lätt, eller för dåligt anpassat till någonting alls, högskoleprov. Finns en hel del idioter eller sociala missfoster på läkarlinjen också, då de lottats in utan att ha blivit lämplighetsprövade först.
NiXPhoenix
2007-01-22, 18:39
Du fick jobbet genom kontakter?
Han fick jobbet för att han hade en lämplig examen först och främst. Tror du en redovisningsbyrå hade anställt nån som bara gått gymnasiet eller gått läkarutbildningen?
Mathor: Vilket år går du? Du känner inte till en Fuchs på tredje året?
Dumleman
2007-01-22, 18:43
Institutioner tänker bara på sina bidrag, de har inte råd att underkänna studenter! Jag har t.ex. varit med om hemtentor där det i frågorna stod sidhänvisningar till kurslitteraturen där svaren fanns som det sedan i princip bara var att skriva av.
Det beror ofta på att större delen av uttagningarna sker med hjälp av lottning pga fruktansvärd betygsinflation och för lätt, eller för dåligt anpassat till någonting alls, högskoleprov. Finns en hel del idioter eller sociala missfoster på läkarlinjen också, då de lottats in utan att ha blivit lämplighetsprövade först.
I Finland har vi inget högskoleprov som ni har i Sverige, utan varje utbildningsprogram har eget inträdesprov. Läkarlinjen har alltså inträdesprov som behandlar medicin, ekonomiutbildningen behandlar företags-/nationalekonomi o.s.v. Man läser alltså ett antal böcker, tex. 3 olika böcker och skriver ett skriftligt prov utgående från detta. Precis som en vanlig tentamen.
Så här sitter alltså folk nu som läst några böcker i "sitt" ämne, jag tar gärna medicin som exempel, och skrivit inträdesprovet gång på gång på gång, och slutligen efter X antal försök kommit in till utbildningen. Detta betyder alltså att de haft jävligt svårt att lära sig det som utbildningen ska handla om. Om man inte kan ta till sig och lära sig detta ämne och skriva en tentamen i ämnet efter ett eller på sin höjd två försök så är det nog dags att se sig efter nya utmaningar tycker jag. Men då svarar ju natuligtvis högskolorna och universiteten med att sänka kraven, så att vem som helst ska får bli det dom vill...
Då man väl kommer in till utbildningen så får man skriva om alla tentamina, antingen 2-3 ggr eller hur många ggr som helst, och sen gå om kursen om man inte kan övertala professorn/lektorn om att få hemtent eller tilläggsuppgifter eller helt enkelt bara få godkänt. Ingen ifrågasätter ens lämplighet att bedriva studier på högsta nivå, aldrig någonsin. Nej då, alla som vill så kan!
wintersnowdrift
2007-01-22, 19:12
Ute i världen; på kontinenten, förenta staterna o.s.v. läser ju folk oftast bara till bachelor/kandidat nivå, där väger naturligtvis en magistersexamen ganska tungt såvida man kan övertyga om att man har betyg från ett "fint" universitet.
Naturligtvis är det annorlunda i Norden där alla som vill får en magistersexamen oavsett om man är trög eller inte. Ni som själva studerat på universitet kan säkert gå i god för mig då jag säger att universiteten och högskolorna idag är fyllda till höjden och bredden med riktigt dumma människor. Det finns också såklart en hel del riktigt smarta människor där också.
Jag blir alltid riktigt förbannad då jag hör om folk som sökt in till exempelvis läkarutbildning och efter 3-4-5 försök kommit in. Satan, efter andra gången dom inte klarar av att komma in till utbildningen ska dom ta mig fan förstå att dom är för dumma för att läsa på universitet. Jag vill inte ha en alkis som kommit in till "drömutbildningen" efter femte försöket att operera i mig då mitt hjärta kollapsat (efter en livslång bulk som gått överstyr).
Fast nu ska ju även det svenska systemet göras om och standardiseras i enighet med den s.k. Bolognadeklarationen. Jag upptäckte precis att utbildningen jag vill söka i höst blir ett treårigt kandidat-program istället för ett fyraårigt magister-dito. De som klarat kandidatexamen kan sedan söka vidare till ett tvåårigt mastersprogram.
Förhoppningsvis tar universitet och högskolor nu chansen att höja standarden på utbildningarna (in my dreams, eller?). Om jag förstått saken rätt ska även betygssystemet göras om till en 7-gradig skala (f-n, jag som hade sett fram emot att kunna luta mig tillbaka och supa hem min examen... :Virro ), vilket om inget annat uppnås med reformen iaf på ett tydligare sätt borde visa på eventuella nivåskillnader studenter emellan?
//Kristin
The Auditor
2007-01-22, 19:17
Fast nu ska ju även det svenska systemet göras om och standardiseras i enighet med den s.k. Bolognadeklarationen. Om jag förstått saken rätt ska även betygssystemet göras om till en 7-gradig skala
//Kristin
Jag ifrågasätter dig ej, men var har du läst att betygsystemet skall utökas med fler nivåer i Bolognaprojektet?
shut teh face
2007-01-22, 19:20
På folk låter det mycket som att man måste ha kontakter för att få jobb..
Jag skummade igenom ams medveten om att mina chanser är minimala för att få något skitjobb ens. Ändå fick jag ett konsult jobb som 18-åring där det behövdes fem personer och gud vet hur många som sökte..
wintersnowdrift
2007-01-22, 19:59
Jag ifrågasätter dig ej, men var har du läst att betygsystemet skall utökas med fler nivåer i Bolognaprojektet?
Ifrågasätt du bara; min förstahandskälla är något så osäkert och ryktesbaserat som universitetsstuderande vänner. Vid en googling tycks det som om en 7-gradig betygsskala har diskuterats när Bolognaprocessen utretts - hurivida denna reform verkligen ska införas (ffa om den ska införas i höst) finner jag dock ingen konkret information om. På Utbildningsdepartementets site hittar jag inte ett spår som tyder på detta.
Således bör ovanstående inlägg av undertecknad läsas med stor reservation.
//Kristin
Verkar vara få civil ingenjörer som klagar, men sedan är det ju en annan nivå på den utbildningen mot tex ekonomi.
Han fick jobbet för att han hade en lämplig examen först och främst. Tror du en redovisningsbyrå hade anställt nån som bara gått gymnasiet eller gått läkarutbildningen?
Det har jag inte påstått :Virro , tänkte bara att det är rätt så svårt att få jobb i dagens samhälle. Speciellt i såna yrken, trots att man har en examen.
Verkar vara få civil ingenjörer som klagar, men sedan är det ju en annan nivå på den utbildningen mot tex ekonomi.
+1
Det är upp till skolan att bestämma om dom ska införa 7gradig betygsskala. Uppsala ska iallafall göra det...
Verkar vara få civil ingenjörer som klagar, men sedan är det ju en annan nivå på den utbildningen mot tex ekonomi.
Ja, jag kan inte klaga i alla fall. Visserligen kom jag ut med en känsla som mest kan beskrivas som "Hur gör man när man jobbar?", och tyckte länge att jag inte kunde någonting av värde överhuvudtaget, men när jag spände av så pass att jag gjorde det möjligt för mig att märka det överhuvudtaget, så kunde jag de facto en hel del. Och jag har gott om kursare som jag vet klarat sina jobb bra, så det verkar som om jag följde trenden där. Hur min utbildning var jämfört med andra utbildningar/andra ämnen kan jag dock inte säga något om (jag har ju bara min egen utbildning).
Verkar vara få civil ingenjörer som klagar, men sedan är det ju en annan nivå på den utbildningen mot tex ekonomi.
Någon större skillnad är det väl egentligen inte. Mindre flummigt beroende på vilka ämnen man jämför med, men någon högre nivå på utbildningen är det nog inte frågan om. Eller det beror ju naturligtvis på vem man frågar... :)
The Auditor
2007-01-22, 20:35
Det har jag inte påstått :Virro , tänkte bara att det är rätt så svårt att få jobb i dagens samhälle. Speciellt i såna yrken, trots att man har en examen.
Generellt hör man ofta "ekonomer/akademiker har så svårt att få jobb". Betänk att det finns flera olika inriktningar inom ekonomi; management, redovisning, marknadsföring, finansiering, ekonomistyrning mm.
Revisionsbyråer anställer för tillfället revisorer, rådgivare och konsulter som aldrig förr :)
Det viktiga är inte enbart att personen i fråga har en ekonomie examen. Något som många ofta glömmer är att personligheten är oerhört viktig. Vid rektyeringsprocessen för mitt jobb lades mycket stor vikt vid den sociala kompetensen.
Daniel_S
2007-01-22, 20:35
Det torde vara rätt vanligt att folk känner sig vilsna när man slutligen landar i arbetslivet, så även jag.
Angående högskolornas sänkta krav und so weiter, så håller jag med kharon.
Ja, jag kan inte klaga i alla fall. Visserligen kom jag ut med en känsla som mest kan beskrivas som "Hur gör man när man jobbar?", och tyckte länge att jag inte kunde någonting av värde överhuvudtaget, men när jag spände av så pass att jag gjorde det möjligt för mig att märka det överhuvudtaget, så kunde jag de facto en hel del. Och jag har gott om kursare som jag vet klarat sina jobb bra, så det verkar som om jag följde trenden där. Hur min utbildning var jämfört med andra utbildningar/andra ämnen kan jag dock inte säga något om (jag har ju bara min egen utbildning).
Jo, jag själv tycker jag lär mig en hel del på min ekonomiutbildning, men det är en helt annan klass (båda på hur smarta de är, samt inställningen) på teknisk mattematik.
Intressant tråd.
Jag, som alltså inte har någon högre utbildning, sliter på dagarna med allt tossigt som mina högskolelärda kollegor och klienter fått för sig.
Att utbildning leder till kunskap och repetition är all kunskaps moder bestrider jag inte. Se bara på säkerhetsbaletten som kabinpersonalen framför varje gång du flyger.
En enastående mängd kunskap överförs varje timme, varje dag vid våra universitet och självklart vet den som läst ett ämne mer än den som inte gjort det. Verkligheten förhåller sig dock inte riktigt som i kursplaner och utbildningsdektorat varför en stor del lärande lätt glöms bort. Det är nämligen stört omöjligt att pressa in 25 års yrkeskunskap och praktisk tillämpning i fem års universitetsstudier.
Den som idag läser vid en högskola gör det, i första hand och i verkligheten, för att framgångsrikt kunna screenas fram bland platsansökningar. Att ha rätt nyckelord i CVn gör att du sållas till den andra gallringen. Har du dessutom praktiserat så går du vidare till den tredje. För att komma till det verkliga toppjobbet, det som ger dig någon som håller reda på dina papper och en fantasiersättning även om du slutar i fiasko, bör växa upp rätt.
Rätt uppväxt är i anslutning till barnen från de som idag har maktposition i samhället och vet var de hamnar. Fattas bara.
Alla ni andra slutar som tjänstemän och linjechefer med begränsat ansvar och förmåner. Där ryms lyckan i villa, vovve och Volvo och utan pension värdigt en nationalstat. Du kan kanske glädja dig åt att det är ensamt på toppen?
Lizard
Jag pluggar första året till civ. ing. i bioteknik på Chalmers. Just nu är det nästan bara matte (analys och linjär algebra) samt kemi.
Det är mycket möjligt att min studieteknik är ganska dålig då jag är ny i högskolemiljön, men jag har alltid haft väldigt lätt att lära mig, förstå och komma ihåg saker. Trots detta så får jag kämpa ordentligt med högskolan, alltid vaken och observant på föreläsningar, pluggar ordentligt alla lektioner, förbereder mig inför alla föreläsningar, pluggar massa extra i skolan/hemma då det omöjligt går att hinna med allt i skolan (sållar dock bort en hel del).
Jag kan inte alls hålla med folk om att det är så väldigt lätt på högskolan, halva min klass på 60 personer (varav de flesta är mycket skärpta personer, ofta med 18+ i snitt eller ett bra högskoleprovsresultat) har hittils fått underkänt på de tre av de fyra stora tentorna vi haft. Och de flesta är folk som pluggar hårt, många pluggar mycket mer än mig.
Antingen så är min klass efterbliven eller så är det en bra mycket lägre nivå på de andra universiteten "alla" verkar gå på, jag pratar en del med tvåorna också på linjen också och de har också samma problem. Jag förstår att det säkert finns vissa undantag som kan glida igenom universitetet, men med tanke på vad det är för ämnen jag studerar så har jag mycket svårt att förstå hur man skulle kunna glida igenom de kurserna. Eller blir allt jättelätt i de senare årskurserna?
Jag pluggar första året till civ. ing. i bioteknik på Chalmers. Just nu är det nästan bara matte (analys och linjär algebra) samt kemi.
Det är mycket möjligt att min studieteknik är ganska dålig då jag är ny i högskolemiljön, men jag har alltid haft väldigt lätt att lära mig, förstå och komma ihåg saker. Trots detta så får jag kämpa ordentligt med högskolan, alltid vaken och observant på föreläsningar, pluggar ordentligt alla lektioner, förbereder mig inför alla föreläsningar, pluggar massa extra i skolan/hemma då det omöjligt går att hinna med allt i skolan (sållar dock bort en hel del).
Jag kan inte alls hålla med folk om att det är så väldigt lätt på högskolan, halva min klass på 60 personer (varav de flesta är mycket skärpta personer, ofta med 18+ i snitt eller ett bra högskoleprovsresultat) har hittils fått underkänt på de tre av de fyra stora tentorna vi haft. Och de flesta är folk som pluggar hårt, många pluggar mycket mer än mig.
Antingen så är min klass efterbliven eller så är det en bra mycket lägre nivå på de andra universiteten "alla" verkar gå på, jag pratar en del med tvåorna också på linjen också och de har också samma problem. Jag förstår att det säkert finns vissa undantag som kan glida igenom universitetet, men med tanke på vad det är för ämnen jag studerar så har jag mycket svårt att förstå hur man skulle kunna glida igenom de kurserna. Eller blir allt jättelätt i de senare årskurserna?
Civiling. utbildningar är svårare.. Inget snack om saken. Sen tror jag att utbildningen måste ändras inom civiling. programme. En sak som vi hade mycket i 1:an var matte duggor som gav bra med poäng till tentorna. Det gav bra resultat i våran klass. Nu i 3an är det tuffare för många, vissa tentor har 85% underkända.
Jag pluggar första året till civ. ing. i bioteknik på Chalmers. Just nu är det nästan bara matte (analys och linjär algebra) samt kemi.
Det är mycket möjligt att min studieteknik är ganska dålig då jag är ny i högskolemiljön, men jag har alltid haft väldigt lätt att lära mig, förstå och komma ihåg saker. Trots detta så får jag kämpa ordentligt med högskolan, alltid vaken och observant på föreläsningar, pluggar ordentligt alla lektioner, förbereder mig inför alla föreläsningar, pluggar massa extra i skolan/hemma då det omöjligt går att hinna med allt i skolan (sållar dock bort en hel del).
Jag kan inte alls hålla med folk om att det är så väldigt lätt på högskolan, halva min klass på 60 personer (varav de flesta är mycket skärpta personer, ofta med 18+ i snitt eller ett bra högskoleprovsresultat) har hittils fått underkänt på de tre av de fyra stora tentorna vi haft. Och de flesta är folk som pluggar hårt, många pluggar mycket mer än mig.
Antingen så är min klass efterbliven eller så är det en bra mycket lägre nivå på de andra universiteten "alla" verkar gå på, jag pratar en del med tvåorna också på linjen också och de har också samma problem. Jag förstår att det säkert finns vissa undantag som kan glida igenom universitetet, men med tanke på vad det är för ämnen jag studerar så har jag mycket svårt att förstå hur man skulle kunna glida igenom de kurserna. Eller blir allt jättelätt i de senare årskurserna?
just civilingenjör är ett helvete de två första åren men sen kommer man in på ämnen man vill läsa och tycker nog därmed att det är lite roligare i skolan.
just civilingenjör är ett helvete de två första åren men sen kommer man in på ämnen man vill läsa och tycker nog därmed att det är lite roligare i skolan.
Det blir inte lättare efter 2an... Läser 3an nu, och vissa kurser är så galet svåra..
The_RobRoy
2007-01-22, 21:22
Zakatha sådär är det på de flesta civilingenjörslinjer.
Min uppfattning är att efter 1an så lossnar det för dom flesta (det blir inte lätt sen heller, men lite bättre;)), men 1an på civilingenjör och 1an på någon universitetsutbildning är skillnaden enorm, sen blir det nog lite mindre skillnad.
Så kämpa på :thumbup:
Jag pluggar första året till civ. ing. i bioteknik på Chalmers. Just nu är det nästan bara matte (analys och linjär algebra) samt kemi.
Det är mycket möjligt att min studieteknik är ganska dålig då jag är ny i högskolemiljön, men jag har alltid haft väldigt lätt att lära mig, förstå och komma ihåg saker. Trots detta så får jag kämpa ordentligt med högskolan, alltid vaken och observant på föreläsningar, pluggar ordentligt alla lektioner, förbereder mig inför alla föreläsningar, pluggar massa extra i skolan/hemma då det omöjligt går att hinna med allt i skolan (sållar dock bort en hel del).
Jag kan inte alls hålla med folk om att det är så väldigt lätt på högskolan, halva min klass på 60 personer (varav de flesta är mycket skärpta personer, ofta med 18+ i snitt eller ett bra högskoleprovsresultat) har hittils fått underkänt på de tre av de fyra stora tentorna vi haft. Och de flesta är folk som pluggar hårt, många pluggar mycket mer än mig.
Antingen så är min klass efterbliven eller så är det en bra mycket lägre nivå på de andra universiteten "alla" verkar gå på, jag pratar en del med tvåorna också på linjen också och de har också samma problem. Jag förstår att det säkert finns vissa undantag som kan glida igenom universitetet, men med tanke på vad det är för ämnen jag studerar så har jag mycket svårt att förstå hur man skulle kunna glida igenom de kurserna. Eller blir allt jättelätt i de senare årskurserna?
Naturvetenskapliga program tenderar att ha en hel del mer pluggtid (läsa sida efter sida, applicera, diskutera i grupp med studiekamrater osv) än strikta samhällsvetenskapliga mjuka ämnen. Det känns som att det är så oavsett vid vilket universitet du pluggar. Nu kanske jag bara är fördomsfull men naturvetenskapliga program brukar ju vilja sätta ett högt tempo i början, dvs under första året. Detta förstärks sedan av att alla tycker att det är ashäftigt att plugga tokmycket, åtminstone i början, tills du tycker att capsning ungefär är det häftigaste som finns. Då börjar du få perspektiv på saker och ting och snart är du inne på sjätte året och erbjuder din själv till försäljning på telefonnummer 0771-276 000 "bara en termin till snääääälla, jag har en bra kontakt på Ericsson för mitt ex-jobb!".
Jag pluggar första året till civ. ing. i bioteknik på Chalmers. Just nu är det nästan bara matte (analys och linjär algebra) samt kemi.
Det är mycket möjligt att min studieteknik är ganska dålig då jag är ny i högskolemiljön, men jag har alltid haft väldigt lätt att lära mig, förstå och komma ihåg saker. Trots detta så får jag kämpa ordentligt med högskolan, alltid vaken och observant på föreläsningar, pluggar ordentligt alla lektioner, förbereder mig inför alla föreläsningar, pluggar massa extra i skolan/hemma då det omöjligt går att hinna med allt i skolan (sållar dock bort en hel del).
Jag kan inte alls hålla med folk om att det är så väldigt lätt på högskolan, halva min klass på 60 personer (varav de flesta är mycket skärpta personer, ofta med 18+ i snitt eller ett bra högskoleprovsresultat) har hittils fått underkänt på de tre av de fyra stora tentorna vi haft. Och de flesta är folk som pluggar hårt, många pluggar mycket mer än mig.
Antingen så är min klass efterbliven eller så är det en bra mycket lägre nivå på de andra universiteten "alla" verkar gå på, jag pratar en del med tvåorna också på linjen också och de har också samma problem. Jag förstår att det säkert finns vissa undantag som kan glida igenom universitetet, men med tanke på vad det är för ämnen jag studerar så har jag mycket svårt att förstå hur man skulle kunna glida igenom de kurserna. Eller blir allt jättelätt i de senare årskurserna?
Iofs har jag bara pluggat i två år på en civ ing utbildning (M), och visst det har varit tufft i perioder pga mycket labbar och sådant på en gång, men min erfarenhet är ändå att det går att spara sig till tenta-p och plugga hårt då för att ta tentorna. Men idag kan man ju bli civilingenjör utan att fatta något så visst har nivån även sänkts för oss. Jag kan nästan lova att max 10 % av dom som pluggar en civ ing. utbildning idag hade klarat sig för 25-30 år sedan.
Har skimmat igenom hela tråden, men jag måste ställa en (dum) fråga. Varför gör ni så stor skillnad mellan civilingengörsutbildningar och studier på universitetet? Är det så stor skillnad i flummighet?
Jag läser första året på en civilingengörsutbildning och jag vet knappt vad jag kommer bli när jag är klar. Vi läser enbart matte, fysik, mekanik och vektorer hit och integraler dit. Just nu känner jag bara att jag blir mer allmänbildad, inte att utbildningen leder mot ett jobb, men jag antar (hoppas) att det ändras senare i utbildningen.
Intressant tråd.
Jag, som alltså inte har någon högre utbildning, sliter på dagarna med allt tossigt som mina högskolelärda kollegor och klienter fått för sig.
Att utbildning leder till kunskap och repetition är all kunskaps moder bestrider jag inte. Se bara på säkerhetsbaletten som kabinpersonalen framför varje gång du flyger.
En enastående mängd kunskap överförs varje timme, varje dag vid våra universitet och självklart vet den som läst ett ämne mer än den som inte gjort det. Verkligheten förhåller sig dock inte riktigt som i kursplaner och utbildningsdektorat varför en stor del lärande lätt glöms bort. Det är nämligen stört omöjligt att pressa in 25 års yrkeskunskap och praktisk tillämpning i fem års universitetsstudier.
Den som idag läser vid en högskola gör det, i första hand och i verkligheten, för att framgångsrikt kunna screenas fram bland platsansökningar. Att ha rätt nyckelord i CVn gör att du sållas till den andra gallringen. Har du dessutom praktiserat så går du vidare till den tredje. För att komma till det verkliga toppjobbet, det som ger dig någon som håller reda på dina papper och en fantasiersättning även om du slutar i fiasko, bör växa upp rätt.
Rätt uppväxt är i anslutning till barnen från de som idag har maktposition i samhället och vet var de hamnar. Fattas bara.
Alla ni andra slutar som tjänstemän och linjechefer med begränsat ansvar och förmåner. Där ryms lyckan i villa, vovve och Volvo och utan pension värdigt en nationalstat. Du kan kanske glädja dig åt att det är ensamt på toppen?
Lizard
Jag är inte säkert på att jag fångar vad du vill säga med ditt inlägg. Brukar annas uppskatta dina, vanligtvis, kärnfulla inlägg. Har du lust att förtydliga? :)
Jag kan nästan lova att max 10 % av dom som pluggar en civ ing. utbildning idag hade klarat sig för 25-30 år sedan.
Lite väl kraftig genetisk degradering på 25 år kanske? :D Männsikor kan alltid anpassa sig.
Lite väl kraftig genetisk degradering på 25 år kanske? :D Männsikor kan alltid anpassa sig.
Ja, det kanske var lite väl extremt, men jag tror ändå dom flesta kan hålla med om att kvalitén på både de studerande och utbildningsnivån generellt har sjunkit de senaste åren.
ingen högskola här än, men ja funderar på att läsa i typ polen eller något..ungern kanske
Kvalificerade Yrkesutbildningar FTW!
:thumbup:
Det blir inte lättare efter 2an... Läser 3an nu, och vissa kurser är så galet svåra..
ja men roligare då?
I såna här diskussioner blir det lätt pajkastning och försvar av sin egna utbildning, och det är förståeligt. Alla vill ju att den egna utbildningen ska uppfattas som "svår" och "krävande", så att man själv ska uppfattas som "smart". ;)
Alla vet att vissa utbildningar är väldigt flummiga medan andra är mer tekniska. En diplomingenjörsutbildning (antar att det är civ.ing. i Sve.) har man teknisk matematik/fysik/kemi som ska vara "krävande". Visst, jag skulle inte kunna räkna ut något sånt eftersom jag inte har intresse för det. Skulle jag ha det, så skulle jag kunna som alla andra, precis som på vilken annan utbildning, supa flera dagar i veckan, skippa föreläsningar och sen kunna få godkänt i tentamen efter några försök och hemtentamen.
Problemet ligger ju i att allt är på tok för lätt. Visst kan det vara svårt om man hamnat på fel utbildning, t.ex. för att man "vill" jobba som ekonom inom redovisning - för att man hört att dom anställer som tokiga nu och det är ett jobba med bra betalt.
Nån skrev tidigare i tråden att högstadiet var svårast, sen gick gymnasiet och universitetet lätt. Det är sant, och det är sorgligt.
Just nu känner jag bara att jag blir mer allmänbildad, inte att utbildningen leder mot ett jobb, men jag antar (hoppas) att det ändras senare i utbildningen.
Så kände jag också de första två åren. Tredje året kom mer tillämpade kurser där jag fick använda en del av den matte jag lärt mig. Fjärde året fick jag välja inriktning och efter det kunde jag för första gången känna att jag var specialist på något.
ja men roligare då?
Visserligen var inte all matte i början tråkig men jag kan ändå säga att det blev klart roligare sedan.
En diplomingenjörsutbildning (antar att det är civ.ing. i Sve.) har man teknisk matematik/fysik/kemi som ska vara "krävande". Visst, jag skulle inte kunna räkna ut något sånt eftersom jag inte har intresse för det. Skulle jag ha det, så skulle jag kunna som alla andra, precis som på vilken annan utbildning, supa flera dagar i veckan, skippa föreläsningar och sen kunna få godkänt i tentamen efter några försök och hemtentamen.
Problemet ligger ju i att allt är på tok för lätt.
Tänk om jag hade levt i din värld. Vad lätt allt hade varit då. Du verkar vara helt övertygad om att du utan problem skulle klara av vilken utbildning som helst. Jag skulle aldrig få för mig att värdera olika utbildningars svårighetsgrad. Jag skulle heller aldrig vara så insnöad att jag påstår mig klara av utbildningar jag inte provat på.
Jag är inte säkert på att jag fångar vad du vill säga med ditt inlägg. Brukar annas uppskatta dina, vanligtvis, kärnfulla inlägg. Har du lust att förtydliga? :)
Det är sällan alltid man lyckas.
Första stycket fångar mitt behov av att vara working class hero och att det systematisk utbildning är som en kopieringsmaskin; både det rätta och det felaktiga kommer med i processen.
I det andra stycket vill jag bara poängtera att jag tycker att utbildning, både som princip och i praktik är bra. För att ingen ska tro att jag är emot utbildning på något vis.
I det tredje stycket så riktar jag blicken mot övertron på utbildning som den enda vägen till kunskap. Teoretiska utbildningar är som träningskompendier . Det är en sak att läsa om knäböjstekniker, en helt annan att uppleva stålet som komprimerar ihop dig och gräver sig ned i köttmassan utan att förlora både mod och balans.
I det fjärde, och desillusionerade stycket, beskriver jag verkligheten av utblidning i sin nakenhet sådan jag upplever den. Det är en hygienfaktor för framtida rekrytering i första hand och används begränsat som inflöde av kunskap på företagen. Kunskap kommer med praktik (ref stycke tre) och att få påverka i ditt yrke handlar mer om corporate politics och vilket ansvarsutrymme du lyckas knycka åt dig vid förhandlingar och i det dagliga arbetet.
Slutklämen i det femte stycket är ett sätt att slå hål på en omhuldad myt; att alla kan komma till toppen om de bara är skickliga nog. Ironiskt nog förhåller det sig tvärtom - den stora andel av högutbildade som ut-examineras varje år gör att kontaktnät blir avgörande i tilltagande grad. Det blir inte fler toppchefsjobb utan snarare färre. Har du rätt bakgrund och rätt kontakter så kan du komma i fråga. Utan kontaktnät så har du ingen som kan lobba in dig och då är du helt enkelt stekt. MVG på alla tentor eller ej. Det är alltså en klassfråga.
Lizard
Som lärare på Chalmers så finns det en sak som jag speciellt tycker är svårt att lära ut till studenter och det är att i verkligheten så finns det oftast inget rätt eller fel och det är upp till dem att bedömma vad som är rätt i denna situationen. Men alla sådana försök till mer öppna uppgifter där de uppmanas att ha en egen åsikt och tänka självständigt möts alltid med ett kompakt motstånd. Studenterna blir väldigt frustrerade och tycker att det är flummigt. Men det är ju å andra sidan detta som de måste göra när de jobbar. De kan ju inte springa till chefen och fråga honom efter facit? Jag tror därför att längre praktik vore ett bra inslag i civilingenjörsutbildningarna så att eleverna förstår lite av vad som kommer att krävas av dem sen. Överhuvudtaget borde utbildningar mer knytas till näringslivet.
Tänk om jag hade levt i din värld. Vad lätt allt hade varit då. Du verkar vara helt övertygad om att du utan problem skulle klara av vilken utbildning som helst. Jag skulle aldrig få för mig att värdera olika utbildningars svårighetsgrad. Jag skulle heller aldrig vara så insnöad att jag påstår mig klara av utbildningar jag inte provat på.
Ja, jag skrev redan i ett tidigare inlägg att det kanske bara är jag som är superintelligent. ;) Men det var andra som höll med så jag är nog inne på rätt spår. Jag hävdar att såväl jag själv som alla andra här skulle klara av vilken utbildning som helst på universitetsnivå. Utan problem kan jag inte säga, jag har t.ex. aldrig gillat fysik och aldrig satsat på att lära mig det. Men skulle jag vilja lära mig det så skulle jag garanterat ha en magistersexamen i fysik om ett antal år. Det gäller vilken utbildning som helst, och vilken person som helst.
Och jag kanske har uttryckt mej dåligt; Jag värderar inte olika utbildningars svårighetsgrad, det är lika "svårt" att studera språk på universitetet som det är att studera teknisk fysik eller religionsvetenskap. Poängen är ju att det ska finnas folk som har tycke för alla de olika ämnen, har man inte färdigheten att räkna matematik på universitetsnivå så ska man inte göra det, har man inte färdigheten att lära sig nordisk historia på universitetsnivå så ska man inte göra det. Det som är "lät"t för en ingenjör är "svårt" för en språkvetare och vice versa. Så ska det ju vara. Problemet idag är att ALLT är för lätt. Universitetsutbildningen är så lätt så att alla som vill ska klara av den. Jag har aldrig någonsin hört talas om någon som inte klarat av att uppnå en magistersutbildning. Jag känner naturligtvis till folk som hoppat av utbildningen, men det är inte på grund av att de inte skulle ha klarat av vilken utbildning som helst utan snarare för att de tröttnat på ämnet eller insett att de valt fel väg i livet.
Alla mina bekanta från min studietid tog hela utbildningen med en klackspark. Jag hade verkligen kontakt med många studeranden, från alla vetenskapsområden. Jag har aldrig någonsin kommit i kontakt med någon som faktiskt kämpat något desto mera för att få sin examen. De som haft mest problem har varit utländska vänner som läst sin utbildning på ett för dem främmande språk, och då har det snarare varit språket som utgjort problemet, inte nivån på utbildningen i sig. Istället söp, "skolkade" och slappade vi under studietiden, lyfte studiestöd som för det mesta gick till öl och snabbmat på vägen hem från krogen. Visst gick man på föreläsningar och diverse övningstillfällen, ibland var man lyhörd, ibland satt man och spelade luffarshack med studiekompisarna, precis som man gjort hela gymnasietiden också. Då man hade tentamen läste man lite i några böcker kvällarna före och kunde sen skriva om tenten om det gick galet. Med vissa professorer/lektorer kunde man till och med få hemtentamen om man var för dum för att klara av tenten på vanligt vis.
Med den arbetsinsats som jag gjort under min gymnasie- och universitetstid så tycker jag inte att jag är värd min magisterstitel. Visst har det stundtals varit krångligt att lära sig saker och ting, men att det skulle ha utgjort något hinder för att kunna räknas som en av de högst utbildade i landet har det aldrig varit frågan om.
Och för att inte låta som en besserwisser (vilket jag garanterat gör) så kan jag säga att jag respekterar folk som inte valt gymnasie/högskola-banan, utan istället skaffat sig en yrkesexamen och faktiskt kan göra något. Vilket en universitetsutbildning verkligen inte åstadkommer. Skulle flera människor göra det så kanske vi inte skulle ha sån låg nivå på den högre utbildningen här. Om bara de verkligt skarpa (booksmart... ;) ) skulle läsa på universitet , som faktiskt satsar på att utbilda sig redan från högstadiet/gymnasiet.
:thumbup:
Som lärare på Chalmers så finns det en sak som jag speciellt tycker är svårt att lära ut till studenter och det är att i verkligheten så finns det oftast inget rätt eller fel och det är upp till dem att bedömma vad som är rätt i denna situationen. Men alla sådana försök till mer öppna uppgifter där de uppmanas att ha en egen åsikt och tänka självständigt möts alltid med ett kompakt motstånd. Studenterna blir väldigt frustrerade och tycker att det är flummigt. Men det är ju å andra sidan detta som de måste göra när de jobbar. De kan ju inte springa till chefen och fråga honom efter facit? Jag tror därför att längre praktik vore ett bra inslag i civilingenjörsutbildningarna så att eleverna förstår lite av vad som kommer att krävas av dem sen. Överhuvudtaget borde utbildningar mer knytas till näringslivet.
Jag instämmer, men detta gäller alla utbildningsområden.
wintersnowdrift
2007-01-23, 09:48
Slutklämen i det femte stycket är ett sätt att slå hål på en omhuldad myt; att alla kan komma till toppen om de bara är skickliga nog. Ironiskt nog förhåller det sig tvärtom - den stora andel av högutbildade som ut-examineras varje år gör att kontaktnät blir avgörande i tilltagande grad. Det blir inte fler toppchefsjobb utan snarare färre. Har du rätt bakgrund och rätt kontakter så kan du komma i fråga. Utan kontaktnät så har du ingen som kan lobba in dig och då är du helt enkelt stekt. MVG på alla tentor eller ej. Det är alltså en klassfråga.
Klart att det krävs "rätt" namn (gärna med början av dubbel-V...) för att bli styrelseledamot i Investor. Var går gränsen för "toppcheferna"? Det går att komma långt enbart genom att vara kompetent, det är jag övertygad om och har sett med egna ögon. Däremot är priset högt - det tycks inte bara vara ensamt på toppen utan enormt slitigt, pressat, tidskrävande, resultatfixerat och bryskt... Inte min drömmiljö.
Däremot har jag fått höra från flera håll än dig att utbildning mest är en "formell" merit. Det verkliga arbetet lär man sig i branschen efter år av erfarenhet.... en något nedslående insikt om man som jag är en hungrig blivande student som vill lära sig vettiga saker och så småningom åstadkomma något i yrkeslivet. Vägen är lång :P.
//Kristin
norsk_gadd
2007-01-23, 10:15
Jag blir så irriterad på Kharon.... för jag kan inte låta bli att hålla med även om jag gärna vill säga att min utbildning är krävande.
Jag läser 3:e året till bygg- och fastighetsekonom och jag kan verkligen inte påstå att jag kämpat. Inte för att jag super och festar utan för att jag satsar hårt på träningen och mitt förhållande med min underbara flickvän och hellre lägger energi och tid där. Jag har själv klarat flertalat tentor på 2-3 dagars intensiv plugg, det handlar mest om att ha bra "klister-hjärna" och kunna memorera mängder med gamla tentor och sen nöta in skiten gång på gång. Låter ju fruktansvärt orättvist mot alla de som pluggar arslet av sig (och ja de finns också) men jag kommer att få exakt samma examina som de. Jag kommer också få min fil.kand i företagsekonomi precis som de.
Jag har också möjlighet att läsa till ett fjärde år och få min mäklarlicens på ett år istället för de sedvanliga två åren. Känns kanske lite orättvist mot de som läser två år men vi får samma licens och rätt att utföra samma yrke. En bra utbildning/examina är ett bra sätt att få kommer på intervju men därifrån är det nog mest personkemi som gäller. Så jag skulle spendera mer tid på krogen och ute bland folk än i skolbänken om jag skulle börja plugga på nytt.
Nu har jag ju inte så mycket problem som "vanliga" ekonomer då mitt område är ganska smalt och nischat men det finns fortfarande många vägar att gå och INGA av de är garanterade, man får ta det som det kommer.
Peace!
Ps. nu ska jag köra cardio och sen slappa lite, gå och ha 4 timmar juridik och sen slappa ännu mer, tentan är ju inte än på 1.5 månader så jag kommer nog inte öppna böckerna på iaf en månad till :devil:
Jag hävdar att såväl jag själv som alla andra här skulle klara av vilken utbildning som helst på universitetsnivå. Utan problem kan jag inte säga, jag har t.ex. aldrig gillat fysik och aldrig satsat på att lära mig det. Men skulle jag vilja lära mig det så skulle jag garanterat ha en magistersexamen i fysik om ett antal år. Det gäller vilken utbildning som helst, och vilken person som helst. (...) Poängen är ju att det ska finnas folk som har tycke för alla de olika ämnen, har man inte färdigheten att räkna matematik på universitetsnivå så ska man inte göra det, har man inte färdigheten att lära sig nordisk historia på universitetsnivå så ska man inte göra det. Det som är "lät"t för en ingenjör är "svårt" för en språkvetare och vice versa.
Bestäm dig. Är det bara intresse/tycke som avgör huruvida man tar sig framåt i utbildningen/inom ett visst område, eller är det huruvida man "har färdighet" eller inte?
Personligen tror jag att det är en GROV generalisering att säga att det är antingen det ena eller det andra. Liksom det är grovt generaliserande - så grovt att jag anser att man därigenom passerar gränsen mellan sant och osant - att säga att en viss utbildning/ett visst ämnesområde per definition är "svårare" än en annan (nej, innan ordmärkarna går igång, denna jämförelse fungerar givetvis inte mellan utbildning på längre och högre nivå inom samma ämne, t.ex. a-kurs vs. c-kurs). Jag har själv läst både språk och naturvetenskap under längre perioder, och mitt intryck var att det senare var betydligt "svårare" FÖR MIG eftersom min begåvning är större på språksidan, men jag har ett otal exempel på det omvända (lysande fysiker som inte kan bilda en korrekt mening påett främmande språk om de så får alla ingående ord etc.) så det är för mig inget bevis på att civ. ing. utbildninge är på något sätt svårare per definition. Båda områdena krävde blod, svett och tårar för resultat, och då kan jag ändå inte säga att jag anser att jag är "osmartare" eller har sämre inlärningsförmåga än genomsnittet. Jag är inte alls så säker på att alla kan läsa in en magisterexamen i fysik eller för den delen något annat, lika lite som alla kan vara bra inom alla idrotter, alla excellerar i någon konstart etc. Det finns ett antal personer som klarar det, men att påstå att ALLA gör det tycker jag är grovt.
The_RobRoy
2007-01-23, 10:52
Bör inte svår utbildning definieras av vad genomsnittspersonen skulle ha svårt med?
Alltså skulle språk vara svårt om genomsnittspersonen hade svårt för det och inte för att man hittar en stackare som är helt borta när det gäller språk.
Så tänker jag, när jag pratar om något som är svårt. Så något kan alltså vara svårt även om jag tycker det är ganska lätt, eller tvärtom.
Hur tänker ni när ni pratar om lätt och svårt, utgår ni från er själva, eller någon tänkt genomsnittsperson?
Isåfall vad har genomsnittspersonen för förmågor?
Bestäm dig. Är det bara intresse/tycke som avgör huruvida man tar sig framåt i utbildningen/inom ett visst område, eller är det huruvida man "har färdighet" eller inte?
Personligen tror jag att det är en GROV generalisering att säga att det är antingen det ena eller det andra. Liksom det är grovt generaliserande - så grovt att jag anser att man därigenom passerar gränsen mellan sant och osant - att säga att en viss utbildning/ett visst ämnesområde per definition är "svårare" än en annan (nej, innan ordmärkarna går igång, denna jämförelse fungerar givetvis inte mellan utbildning på längre och högre nivå inom samma ämne, t.ex. a-kurs vs. c-kurs). Jag har själv läst både språk och naturvetenskap under längre perioder, och mitt intryck var att det senare var betydligt "svårare" FÖR MIG eftersom min begåvning är större på språksidan, men jag har ett otal exempel på det omvända (lysande fysiker som inte kan bilda en korrekt mening påett främmande språk om de så får alla ingående ord etc.) så det är för mig inget bevis på att civ. ing. utbildninge är på något sätt svårare per definition. Båda områdena krävde blod, svett och tårar för resultat, och då kan jag ändå inte säga att jag anser att jag är "osmartare" eller har sämre inlärningsförmåga än genomsnittet. Jag är inte alls så säker på att alla kan läsa in en magisterexamen i fysik eller för den delen något annat, lika lite som alla kan vara bra inom alla idrotter, alla excellerar i någon konstart etc. Det finns ett antal personer som klarar det, men att påstå att ALLA gör det tycker jag är grovt.
För att klara av en utbildning idag krävs ju knappast något annat än ett intresse av att kunna titulera sig magister, som låter bra då man söker jobb. Intresse för utbildningen behövs inte, någon krävande arbetsprestation behövs inte.
Gillar man att supa och ha roligt så är universitetet/högskolan ett ypperligt ställe att tillbringa ett antal år på. Dessutom får man studiestöd och så får man ju faktiskt ett betyg på slutet!
Idag är universitetet en fabrik som spottar ut magistrar, oavsett om de har någon kunskap eller inte. Oavsett om dom lärt sig något inom sitt utbildningområde eller inte. Ju fler magistrar som professorerna skickar ut från fabriken, desto mera pengar får institutionerna. En student som supit sig igenom studierna och inte lärt sig något är lika mycket värd som en student som lärt sig allt och mer därtill. Ju lättare utbildning desto mindre problem är det att spotta ut magistrar. Ju mindre problem att utexaminera folk desto lättare att få pengar.
Frågan är inte om ALLA klarar av vilken utbildning som helst. Snarare om någon faktiskt inte gör det.
The_RobRoy
2007-01-23, 12:16
Frågan är inte om ALLA klarar av vilken utbildning som helst. Snarare om någon faktiskt inte gör det.
Klarar som i att om du inte är färdig med utbildningen om 5 år avrättar vi dig klarar? Eller under normala omständigheter när man har andra intressen i livet också klarar?
Kan ju lätt säga att i fall nummer två så finns det många som inte klarar endel av de utbildningar vi har, iallafall inte på rimlig tid. Men de flesta av dessa människor har ju vett nog att inte söka dom utbildningarna från första början.
Bör inte svår utbildning definieras av vad genomsnittspersonen skulle ha svårt med?
Alltså skulle språk vara svårt om genomsnittspersonen hade svårt för det och inte för att man hittar en stackare som är helt borta när det gäller språk.
Så tänker jag, när jag pratar om något som är svårt. Så något kan alltså vara svårt även om jag tycker det är ganska lätt, eller tvärtom.
Hur tänker ni när ni pratar om lätt och svårt, utgår ni från er själva, eller någon tänkt genomsnittsperson?
Isåfall vad har genomsnittspersonen för förmågor?
Bra poäng. Så är det ju då det är frågan om grundskoleutbildning.
Då det gäller universitets-/högskoleutbildning så är det väl inte frågan om något som är tänkt att alla ska gå, vilket är fallet med grundskolan. Genomsnittspersonen på universitetet är väl inte tänkt att vara samma genomsnittsperson som i grundskolan. Men idag så är det väl nog ändå så, då det inte ställs några högre krav på studeranden, därav problemen kanske.
Klarar som i att om du inte är färdig med utbildningen om 5 år avrättar vi dig klarar? Eller under normala omständigheter när man har andra intressen i livet också klarar?
Kan ju lätt säga att i fall nummer två så finns det många som inte klarar endel av de utbildningar vi har, iallafall inte på rimlig tid. Men de flesta av dessa människor har ju vett nog att inte söka dom utbildningarna från första början.
Klarar som i att till exempel "om du faktiskt inte klarar av denna kurs genom att tentera som alla andra, så kanske du nog inte bör studera på universitet, snälla vän" eller "nu har du faktiskt sökt in till denna utbildning 5 år i rad och ännu inte kommit in, kanske du borde välja något lättare".
Hur bär man sig åt för att inte klara en utbildning idag? Enda sättet jag kan tänka mig är att man inte orkar bry sig.
Naturligtvis ska man få ha ett annat liv på sidan av studierna, men om man faktiskt studerar så kan man ju ändå satsa ordentligt de gånger man studerar och inte göra det halvhjärtat, vilket tyvärr är det enda som krävs idag då det inte är någon som helst nivå på studierna. Att begränsa studiernas antal år är kanskeinte rätt väg, utan sätter bara käppar i hjulet för dom som "har ett liv". Men ordentliga krav på kunskapsnivån tycker inte jag är för mycket begärt. Tar studierna dock "för länge" på grund av att man inte klarar av att komma igenom kurserna som det är tänkt, så kanske man faktiskt kunde bli kickad. Och inte få specialarrangemang, eller hur många chaser som helst, vilket ju visar på att man inte är tillräckligt skarp för att klara ämnet i fråga. Men det kanske är för mycket begärt då alla som vill skall få universitetsutbildning idag?
Det är sällan alltid man lyckas.
Första stycket fångar mitt behov av att vara working class hero och att det systematisk utbildning är som en kopieringsmaskin; både det rätta och det felaktiga kommer med i processen.
I det andra stycket vill jag bara poängtera att jag tycker att utbildning, både som princip och i praktik är bra. För att ingen ska tro att jag är emot utbildning på något vis.
I det tredje stycket så riktar jag blicken mot övertron på utbildning som den enda vägen till kunskap. Teoretiska utbildningar är som träningskompendier . Det är en sak att läsa om knäböjstekniker, en helt annan att uppleva stålet som komprimerar ihop dig och gräver sig ned i köttmassan utan att förlora både mod och balans.
I det fjärde, och desillusionerade stycket, beskriver jag verkligheten av utblidning i sin nakenhet sådan jag upplever den. Det är en hygienfaktor för framtida rekrytering i första hand och används begränsat som inflöde av kunskap på företagen. Kunskap kommer med praktik (ref stycke tre) och att få påverka i ditt yrke handlar mer om corporate politics och vilket ansvarsutrymme du lyckas knycka åt dig vid förhandlingar och i det dagliga arbetet.
Slutklämen i det femte stycket är ett sätt att slå hål på en omhuldad myt; att alla kan komma till toppen om de bara är skickliga nog. Ironiskt nog förhåller det sig tvärtom - den stora andel av högutbildade som ut-examineras varje år gör att kontaktnät blir avgörande i tilltagande grad. Det blir inte fler toppchefsjobb utan snarare färre. Har du rätt bakgrund och rätt kontakter så kan du komma i fråga. Utan kontaktnät så har du ingen som kan lobba in dig och då är du helt enkelt stekt. MVG på alla tentor eller ej. Det är alltså en klassfråga.
Lizard
Jag är helt med dig i dina resonemang, tills det kommer till din slutkläm. Visst startar människor kanske med olika förutsättningar i livet. Men en sak som kontaktnät är inget som kastas på en. Jag förstår inte varför det är så förbannat "fult" att ha kontakter i Sverige. Om jag inte talar om för någon vad jag gör, hur jag gör det och hur bra jag är på det - hur ska de då veta var de skall vända sig. En vis dam lärde mig en gång att det bara är att "öppna käften", något som är visare än det låter. Varje människa har i någonstans kring 1000 kontakter, genom att tala om för människor vad du gör får du tillgång till ytterligare säkert 1000 potentiella jobb, uppdrag, uppslag, utmaningar osv. varje gång du pratar med någon.
Visst kanske man startar olika ibland, men det är faktiskt så att haren hinner ifatt sköldpaddan. Sen är det förstås så att "alla" inte kan nå de fetaste toppjobben, men jag är övertygad om att det minst lika ofta handlar om andra tillkortakommanden än kring var man är uppväxt eller vad man heter i efternamn. Omöjligt är ingenting. ;)
Fd_Megatuttarna
2007-01-24, 00:13
Slarti, allt du känner är normalt. Det är väldigt få som inte känner så. Lita på att det blir bra dock, för det gör det förr eller senare. Gud har din rygg. Klart man inte förstår så mycket efter att man är färdig. På vilken skola får man lära sig street-smart? Var kan man lära sig hantera praktiska saker i en teoretisk utbildning?
Se din utbildning som en bra förberedelse bara; när du får ditt första jobb börjar den riktiga utbildningen. Klyschigt? Ja, men sant. Ta tex juristyrket. Du kan ha läst 400 poäng juridik på universitetet, eller vara en ansedd professor inom något. Kommer du dock ut i arbetslivet är du så sjukt "okunnig"; det är snarare en magkänsla och sinne för marknaden som gör en duktig advokat och det tar 10 - 15 år att bygga upp.
Slartibartfast
2007-01-24, 10:37
Många bra poänger här. tack! :thumbup:
Bästa man kan göra under studietiden är ju att hitta praktikantjobb som man kan fortsätta med då man blir färdig. Och bygga upp ett helvetes stort kontaktnät!
Slartibartfast
2007-08-03, 15:38
Bästa man kan göra under studietiden är ju att hitta praktikantjobb som man kan fortsätta med då man blir färdig. Och bygga upp ett helvetes stort kontaktnät!
Det är det jag måste göra. Börja från absoluta botten. Allt jag kan är att kopiera papper och koka kaffe.
Lämnade in min magistersavhandling (97 sidor flumskit) i måndags och nu har jag sjuk jobbsökarångest. Alla annonser som jag ser är för platser som förutsätter att man faktiskt KAN nånting. *gah!* AAaaHahRG! Jag känner för att grina. :cryout:
Det är det jag måste göra. Börja från absoluta botten. Allt jag kan är att kopiera papper och koka kaffe.
Lämnade in min magistersavhandling (97 sidor flumskit) i måndags och nu har jag sjuk jobbsökarångest. Alla annonser som jag ser är för platser som förutsätter att man faktiskt KAN nånting. *gah!* AAaaHahRG! Jag känner för att grina. :cryout:
Grattis till inlämningen. Blir det någon opponering sedan?
Välkommen till arbetslösheten =)
Det är det jag måste göra. Börja från absoluta botten. Allt jag kan är att kopiera papper och koka kaffe.
Lämnade in min magistersavhandling (97 sidor flumskit) i måndags och nu har jag sjuk jobbsökarångest. Alla annonser som jag ser är för platser som förutsätter att man faktiskt KAN nånting. *gah!* AAaaHahRG! Jag känner för att grina. :cryout:
Forskning is the shit för oss som inte kan något vettigt. :D
Slartibartfast
2007-08-03, 16:04
Grattis till inlämningen. Blir det någon opponering sedan?
Välkommen till arbetslösheten =)
Tack! Det blir ingen opponering av hela arbetet. Bara en genomläsning med kommentarer av handledaren. Teoridelen och metoddelen opponerades i flera omgångar. Nu är det bara att hoppas att skiten inte kommer tillbaka som en bumerang med uppmaningen om att göra om, göra rätt. :D
Jag har faktiskt sett fram emot en lång skön period av arbetslöshet. :D
Slartibartfast
2007-08-03, 16:05
Forskning is the shit för oss som inte kan något vettigt. :D
AAARHG! No! Aldrig mera en vetenskaplig artikel! :Virro :D
Fatalist
2007-08-03, 16:11
I Finland har vi inget högskoleprov som ni har i Sverige, utan varje utbildningsprogram har eget inträdesprov. Läkarlinjen har alltså inträdesprov som behandlar medicin, ekonomiutbildningen behandlar företags-/nationalekonomi o.s.v. Man läser alltså ett antal böcker, tex. 3 olika böcker och skriver ett skriftligt prov utgående från detta. Precis som en vanlig tentamen.
Så här sitter alltså folk nu som läst några böcker i "sitt" ämne, jag tar gärna medicin som exempel, och skrivit inträdesprovet gång på gång på gång, och slutligen efter X antal försök kommit in till utbildningen. Detta betyder alltså att de haft jävligt svårt att lära sig det som utbildningen ska handla om. Om man inte kan ta till sig och lära sig detta ämne och skriva en tentamen i ämnet efter ett eller på sin höjd två försök så är det nog dags att se sig efter nya utmaningar tycker jag. Men då svarar ju natuligtvis högskolorna och universiteten med att sänka kraven, så att vem som helst ska får bli det dom vill...
Då man väl kommer in till utbildningen så får man skriva om alla tentamina, antingen 2-3 ggr eller hur många ggr som helst, och sen gå om kursen om man inte kan övertala professorn/lektorn om att få hemtent eller tilläggsuppgifter eller helt enkelt bara få godkänt. Ingen ifrågasätter ens lämplighet att bedriva studier på högsta nivå, aldrig någonsin. Nej då, alla som vill så kan!
Trevligt system, det innebär ju t ex att vi som har ett genuint intresse för medicin och därmed tar åt oss all teori och praktik lätt faktiskt kommer in på de linjer vi förtjänar, istället för att någon som pluggat ORD och satt 2.0 på HP kommer in på 300hp biomolekylär medicin, fattar nada men pluggar sig igenom och examineras sedan till en titelryttare.
Slartibartfast
2007-08-03, 16:28
I Finland har vi inget högskoleprov som ni har i Sverige, utan varje utbildningsprogram har eget inträdesprov. Läkarlinjen har alltså inträdesprov som behandlar medicin, ekonomiutbildningen behandlar företags-/nationalekonomi o.s.v. Man läser alltså ett antal böcker, tex. 3 olika böcker och skriver ett skriftligt prov utgående från detta. Precis som en vanlig tentamen.
Så här sitter alltså folk nu som läst några böcker i "sitt" ämne, jag tar gärna medicin som exempel, och skrivit inträdesprovet gång på gång på gång, och slutligen efter X antal försök kommit in till utbildningen. Detta betyder alltså att de haft jävligt svårt att lära sig det som utbildningen ska handla om. Om man inte kan ta till sig och lära sig detta ämne och skriva en tentamen i ämnet efter ett eller på sin höjd två försök så är det nog dags att se sig efter nya utmaningar tycker jag. Men då svarar ju natuligtvis högskolorna och universiteten med att sänka kraven, så att vem som helst ska får bli det dom vill...
Då man väl kommer in till utbildningen så får man skriva om alla tentamina, antingen 2-3 ggr eller hur många ggr som helst, och sen gå om kursen om man inte kan övertala professorn/lektorn om att få hemtent eller tilläggsuppgifter eller helt enkelt bara få godkänt. Ingen ifrågasätter ens lämplighet att bedriva studier på högsta nivå, aldrig någonsin. Nej då, alla som vill så kan!
Här finns folk som skriver inträdesprovet till handelshögskolan (Hanken) flera år i rad utan att komma in och påstår att de studerar skithårt. Jag fattar inte detta. Allt som krävs för att komma in till Hanken är att läsa sammanfattningskompendierna som ges ut på preppkursen (som är totalt onödig). Det är så sjukt jävla enkelt att komma in till hanken att jag inte förstår hur de som kommer in först efter flera försök nånsin ska lyckas komma ut ur skolan. Det är ju inte så att det är svårast i början för att sedan bli lättare. :Virro
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.