Visa fullständig version : Hur det började - allans memoarer...
Nope skojade bara. Men det kan vara på sin plats att berätta lite om hur och varför några av oss överlevande dinosaurier lärt oss, tr'nat och dessutom överlevt med anständig form till rent hisklig ålder.
Nu är det stooor skillnad på oss - inte för merparten av forumets medlemmar naturligtvis, men för oss inblandade. Jag är ett par år yngre än t ex Arne och Bucyrus (ja, jag vet att vi allihop glider ihop nån slags senildimma för de som kunde vara våra barn) och för oss är det skillnad. På samma sätt har jag andra minnen än de som är födda sådär 1967 - barnungar - och för att inte tala om 70-talisterna, de bortskämda små kräken.
Men för oss om då tillbringade avsevärd tid i lyftarhålen finns det åtskilligt som är gemensamt, och till det hör hur vi lärde oss saker.
Livet var annorlunda då, inget Internet, två kanaler på TV:n (jag kommer att korrigeras och kompletteras av de som är äldre, men det tar jag med ro) och vi var så illa tvungna att lära oss saker på det mer hårdhänta sättet. Genom att göra alla fel själva.
Jag kom ner i lyftarlokalen den 16 juni 1975. Då var jag tretton år och två dagar och man skulle vara tretton fyllda. I lokalen klev en mycket svettig Leif Nilsson omkring med bar överkropp efter ytterligare fem reps på 260 i knäböj, utan lyftardräkt eller bälte. Leffe vann VM i tyngdlyftning 1978 i USA i 110-kilosklassen och platsar definitivt in i vad vi kallar bjässar.
Själv vägde jag 54 kilo, hade mer acne än skinn och var mer än lovligt uppkäftig. Nå, nu hade jag nån slags talang och betraktades under min uppväxt som "lovande". Men det blev inte mer än så. Istället blev jag intresserad av styrketräning i allmänhet och började göra mina första egna erfarenheter av att sätta ihop program.
Det gick åt helvete.
Det fanns en tidning som hette Herkules, som utgavs av Ingmar Franzén, som innehöll artiklar om bodybuilding. Ville man veta mer än så fick man ta sig till en mer välsorterad tidningsaffär och kika, eller t o m köpa Muscle&Strength. Den stod tillsammans med homosexmagasinen på en nedre hylla, och det tog ett tag innan man tog mod till sig och plockade åt sig den, under nyfikna blickar från bögen som ägde butiken...
På den tiden var det inte riktigt lika accepterat att träna upp sina muskler för syns skull, raka bringan och smörja in sig med olja. Det betraktades väl som...ja, inte riktigt manligt. En uppfattning som f ö lever kvar i min föräldrageneration, för att inte tala om den skara byggnadsarbetare som fostrade mig i mitt yrkesliv.
Rätt snabbt kom man fram till att en kille som hette Joe Weider hade uppfunnit bodybuilding. Han kunde allt. Alla stjärnor man läste om tränades av honom. Det måste ju vara så, eftersom det stod så i Muscle&Strength. Alla olika kombinationer kunde samlas in under Joe Weiders Pinciples of Training.
Det märkliga var ju att han var en räka med tupé, men tydligen kunde han mer än nån annan. Det var mycket konstigt.
I varje fall gav man sig ju på Arnolds Pre Contest Routine. Varför nöja sig med något sämre? Det hade ju helt klart funkat för honom. Min OL-tränare skakade bara på huvudet och knarrade om att det jag lärt mig på Tyngdlyftningsförbundets kurser minsann gällde för Bodybildare också.
Nu trodde jag inte på det - titta på hur de såg ut bara. Ingen reklam för vältränade kroppar direkt.
Vi blev övertränade på...åtta dar tror jag. Två pass om dagen, sex dar i veckan. Upp klockan 0500 för att köra biceps, därefter skola och sedan bröst... Allt detta ackompanjerat av husmanskost, och ett fiskprotein i pillerform som fick oss att lukta fiskbullar vid svettning (sant!). Man var inte direkt populäraste grabben på skoldansen om man så säger - det var så man upptäckte Mennen Rakvatten samt Old Spice Roll-On.
Men när nu inte detta funkade så prövade vi allt annat. Vi maxade i bicepscurl - det gick bra. Vi maxade i tricepspress med hantel bakom nacken - gick inte fullt så bra; man ramlade omkull när kompisen släppte taget. Och förutom allt detta jönsande hann vi också upptäcka att de traditionella övningarna var de som gav synbara och mätbara resultat.
Man måste komma ihåg att Muskel-Sverige var oerhört litet, och innovationerna få. Vi åkte in till Nya Rellos på Nybrogatan enbart för att köra något som hette pec-dec. Väl där skulle vi ha valuta för pengarna och körde ca trettio set och kunde inte göra_någon_som_helst_nytta på lärlingsjobbet dagen efter.
På samma sätt beslöt min kompis att köra femhundra set armar en helg. Själv gav jag upp då - det kändes orimligt t o m för mig, men jag var med i lokalen och utfordrade med bananer och russin. Det tog hela dagen, och på måndagen kom han inte till skolan. Inte på tisdagen heller. Han svarade inte i telefon och oroad åkte jag hem till honom (inga mobiles, remember?). Han öppnade inte men skrek att jag kunde gå raka vägen in. Han kunde inte röra armarna överhuvudatget och var jätteglad att jag kom så jag kunde knäppa upp hanses byxor så han kunde kissa. Däremot vägrade jag torka.
Det finns gränser även för vad artonåringar gör för sina vänner.
Lyftarklubben var vår oas, vi var där jämt. Även när vi var träningslediga höll vi till där. Kära gamla STK. Eftersom jag också rev av lyftartävlingar fick man ju bekanta runt om vilket gjorde att SAK, gruvan, också blev en lekplats. Och vi lyssnade och frågade.
Skillnaden är att vi tränade tillsammans med duktigt folk, som rättade till teknik och påpekade fel - ett beteende som verkar utdött idag. Jag verkligen lydde mina OL-tränare Anders och Arne, förutom då att jag envisades med att hålla på med mina "bögövningar" när de inte var i närheten. Och efter ett tag började de där självlärda insikterna leda till bättre slutsatser.
Ingen visste något om kost. Äggvita och rått kött skulle visst vara bra, så det åt vi. Och fortsatte med oerhört skumma kosttillskott - som Bucyrus för övrigt stod och packade i nån mörk källare. Jag åt mycket. Enormt mycket ansåg den betalande fadern, så jag fick börja betala för mig.
Då hade jag läst att man skulle föra matdagbok, vilket jag gjorde. Jag köpte dessutom en svindyr liten hushållsvåg som jag släpade med mig, samt fickupplagan av Livsmedelsverkets Kosttabell. Fadern i huset skakade på huvudet. Och så upptäckte jag att det jag betraktade som hästportioner knappt gav mig 2500 nyttiga kalorier om dagen. Minns att då var det fett som var det farliga - kolisar kunde och skulle man äta jämt.
Eftersom jag var lite bekant med några av de som faktiskt var något i det vi kallade byggar-Sverige fick jag se hur Lennart Dahlgren bullade upp en mängd mat som motsvarade 4000 kcal, vilket var vad hans kompis U.Bengtsson - vet ni inte vem det är ska ni SKÄMMAS! - klämde i sig på en dag.
Det var tammefan imponerande!
Därför skulle jag också försöka. Det blev tre matlådor till jobbet, mer skumma tillskott, bananer och filmjölk och keso. När jag laddade in det i kylskåpet på jobbet frågade gubbarna om jag skulle flytta dit.
Det gick naturligtvis åt helvete - det gick bara inte att trycka i sig sådär mycket mat. Inte gick det att jobba heller. Man var bara svettig och arg och blev - rätt gissat! - tjock.
Fast det fanns roliga saker med det också. Man kunde lyfta inihelvete mer när man vägde mer. Ytterligare nyttig kunskap att spara....
Ungefär sådär började det. Inte alls strukturerat eller planerat. Och jag har säkert glömt det mesta jag lärt mig. Men eftersom ämnet kommit upp några gånger finns det några saker som jag hela tiden försöker komma fram till:
- Det tar tid och det finns inga genvägar
- Är en övning enkel och lätt är den värdelös.
- Man äter aldrig tillräckligt om man inte går upp i vikt. Aldrig.
- Man ska ha kul under tiden. Har man inte det ska man lägga av.
- Kompisen och jag är olika personer och hans resultat är hans. Aldrig mina.
- Man ska fråga. Men eftersom Internet och Kolozzeum finns numer skadar det ju inte om man letar lite innan man frågar. Jag kan knappt tänka mig frågor som inte redan diskuterats här (innehåller sperma protein (!!!!)?? Vad är det för GI på Läkerol? Kommer jag att bli fet av tre pommesstrips? )
- Och - tadaaa - om man måste fråga om ens hemsnickrade program duger är man inte kunnig nog att göra program.
allan
inte alls fullärd
PS - det heter INTE gymma!!!!!!!!!!! För helvete!!!!!!!! *grr27*
Ahhh, vacker läsning! :thumbup:
Ojojoj, du har gymmat länge du!:thumbup:
Rolig och läsvärd "artikel"!:)
PS - det heter INTE gymma!!!!!!!!!!! För helvete!!!!!!!! *grr27*
Vad heter det då? :)
I övrigt en mycket intressant läsning :)
:laugh: :laugh: :laugh: :thumbup: kör vidare
Vad heter det då? :)
I övrigt en mycket intressant läsning :)
Har diskuterats några gånger redan. De flesta föredrar att man säger "att man tränar" :)
Vad heter det då? :)
I övrigt en mycket intressant läsning :)
Träna kanske? I fallet med 500 set kan det dock behövas ett nytt ord.
Träna kanske? I fallet med 500 set kan det dock behövas ett nytt ord.
Vi hade ju någon som tränade tusen set under en helg.... Och jag har gjort en liknande bravad vid ett annat tillfälle, fast då var jag ju medveten om att det skulle bli tokigt. Men man ska pröva allt en gång....
Kul läsning. Skulle vara kul med bilder från den gamla träningslokalen där ni tränade! :)
gnagaren
2007-01-16, 20:43
Jag ryser vid tanken på att träna sådär många set, efter 4-5 brukar jag vara ganska trött, hur blir det då inte efter 400-500.
Väldigt, väldigt trevlig och läsvärd "artikel" för övrigt, kul att du kan skriva av dig och dela med dig av dina meriterade erfarenheter.
Ulf A Big
2007-01-16, 20:47
Allan fick du insyn Uffe´s och hoa´s byrålåda den som stod i hallen?
Inte jag heller kanske var lika bra det.....
PS Malte hade en pecdeck på hälsingegatan redan under tidigt 70-tal. Hans grabb Tino förvaltade kanske inte Malte´s arv på bästa sätt.
Mycket underhållande! Skön inställning att ta sig igenom 500 set.
Men jag får en känsla av att du är en aning bitter över dina "snedsteg". Varför? Lära sig av sina misstag måste ju vara den bästa läran, trots att det kanske inte alltid är den spikraka vägen till framgång.
Allan fick du insyn Uffe´s och hoa´s byrålåda den som stod i hallen?
Inte jag heller kanske var lika bra det.....
Jag vet vilken du menar. Jag var hemma hos dem flera gånger. *gah!*
Mycket underhållande! Skön inställning att ta sig igenom 500 set.
Men jag får en känsla av att du är en aning bitter över dina "snedsteg". Varför? Lära sig av sina misstag måste ju vara den bästa läran, trots att det kanske inte alltid är den spikraka vägen till framgång.
Jag, liksom de flesta av min generation, har garanterat tillbringat flera år med att göra fel. Det finns ingen bitterhet i det, det är bara ett konstaterande. Det man kan bli lätt deprimerad av är när dagens generation, med tillgång till utrustning, tillskott och kunskap som vi bara kunde drömma om, ändå envisas med att göra samma misstag som vi gjorde.
Tråden om tusen set
http://www.kolozzeum.com/kolozzeum/showthread.php?t=11290
Läs och njut.
Eventuellt kommer det en fortsättning
Allan fick du insyn Uffe´s och hoa´s byrålåda den som stod i hallen?
Inte jag heller kanske var lika bra det.....
PS Malte hade en pecdeck på hälsingegatan redan under tidigt 70-tal. Hans grabb Tino förvaltade kanske inte Malte´s arv på bästa sätt.
När man kom ner på Rellos satt Malte i kiosken och rökte cigariller. Röken låg tät där. Jag minns inte pec-decen där skam till sägandes, däremot minns jag Bengans trissar och att han - och det var första gången vi sågs - frågade om jag snusade, vilket jag gjorde (ey, det var 70-tal och det var OK för en femtonåring) så jag halade upp en dosa Ettan, som Bengtsson tömde till hälften. Sen glömde han lämna tillbaka den...
Jag skulle protestera men polarn högg tag i mig: SÅG du armarna? Fy fan! Vilka jävla armar! Låt han ta dosan!
Vi hade ju någon som tränade tusen set under en helg.... Och jag har gjort en liknande bravad vid ett annat tillfälle, fast då var jag ju medveten om att det skulle bli tokigt. Men man ska pröva allt en gång....
Jag vet inte... vissa saker är kanske bäst att aldrig prova. :D
Jag gjorde själv en del dumheter när jag först kom i kontakt med styrketräning. Jag var nog 13-14 år och skolan där jag gick hade ett gym dit jag och några kompisar smög ned på kvällarna. Egentligen fick vi inte vara där men en kompis farsa jobbade på skolan så vi fick tag på nycklar den vägen. Vi tyckte förstås det var jättetufft i någon slags naiv tro om att snart skulle vi vara stora och starka - när jag slutade hade jag inte ens fått större biceps, trots att det var vad som tränades mest(såklart!).
Ett geni till kompis hade kommit på att man kunde göra en rätt intressant pyramid för bicepsträning. Man började med de lättaste hantlarna och gjorde så många reps man orkade, sen fortsatte man med tyngre hantlar tills man inte orkade mer. Tror det slutade någonstans runt 10Kg. Sen gick man tillbaks ned igen. Så det blev kanske runt 20 set, med väldigt många reps. Nån gång provade vi köra två vändor.
Den mest intressanta effekten var förstås att dagarna efter gick det inte att räta ut armarna mer än 90 grader. Det måste sett väldigt lustigt ut och gav lite konstiga blickar i skolan.
Fast det mest smärtsamma var nog några år efteråt när jag tagit upp det där med träning igen. Jag och en kompis hade för vana att inleda träningspassen med bänkpress, där vi alltid körde pyramider. Det blev inte sådär jättemånga set, men alla avslutades med forced-reps. Kanske inte så konstigt att jag lade ned det där med träning igen...
Tur att man i varje fall lärt sig någonting om träning nu. :D
martin86
2007-01-16, 21:07
Intressant läsning! :thumbup:
Ulf A Big
2007-01-16, 21:08
Runt 80-82 då var herr bengtsson redigt grov även i dagens mått, och armarna var det inte mycket fel på, de låg kring 52-53 cm och han själv lite drygt 170 cm runt 100 välplacerade deffade pannor(kg).
Kul och intressant:thumbup:
HAHA mycket bra läsning :thumbup:
flenders
2007-01-16, 21:17
Tänk om man hade motivation till 500 set. Rolig läsning iaf!
Riktigt rolig och intressant läsning!
NisseEriksson
2007-01-16, 21:27
Mycket rolig och innehållsrik läsning :thumbup:
blekfet2
2007-01-16, 21:29
Skön läsning!
Tackar
Det var alltså bättre förr. :)
Alltid lika roligt att höra "rävarnas" storys.
Bucyrus, din tur.
Arne blir sentimental, trevlig läsning!:)
Arne blir sentimental, trevlig läsning!:)
Då får han bli det i en egen tråd, blindstyre! *mini*
Det var alltså bättre förr. :)
Alltid lika roligt att höra "rävarnas" storys.
Bucyrus, din tur.
Det var alltid bättre förr
Jag mins själv hur det var back in the days 1990 nånting :D
riktigt kul läsning :thumbup:
Tycker synd om er gamlingar som inte hade tillgång till "denna där intranät" :D ( :( ).
Hade jag inte börjat läsa på kolozzeum hade jag fortfarande nog kört disco samt sträva att bygga muskler tillsammans med en diet :laugh:
Krokodil
2007-01-16, 21:59
Härlig tråd Allan! Jag känner igen mycket av det trots att jag är en snorvalp (69:a). :D
Håller med skön läsning!
Men jag har alltid fått för mig att det var så mycket doping på 80-talet.
Kom du aldrig i kontakt med det?
Om det inte var vad du menade med alla skumma kosttillskott som florerade... ;)
Då får han bli det i en egen tråd, blindstyre! *mini*
Aj skit, jag menade Allan
Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan Allan
Jag tycker faktiskt att det skulle vara mer intressant att höra hur träningen går nu för tiden och om du börjar känna av åldern.
Fantastiskt kul läsning!!!
1975 - tja, man kan ju bli nostalgisk för mindre! Även om jag hade helt andra saker för mig än att träna under det decenniet. Mer typ stå på torget och sälja Gnistan och Vietnambulletinen... och i de kretsarna var träning INTE så populärt kan jag säga.
Håller med inlägget här ovanför: det skulle vara jätteskoj att höra hur du tränar nu - med all erfarenhet du samlat på dig, och alla olika träningstrender som du sett komma och gå!
Eva
MasterChief
2007-01-17, 12:45
Det har hänt en del inom träningsvärlden sedan den tiden. Jag började ju på mitten av 80-talet och även på den tiden var det ju lite udda.
Men för att citera min husgud Arthur Jones favoritcitat (och som passar in i Allans text):
Success comes from good judgment, good judgment comes from experience, and experience comes from bad judgment
Det är onekligen kloka ord!
fintelligens
2007-01-17, 13:55
Coolt att man lyfte o sånt på den tiden.
bertbert
2007-01-17, 14:40
Rolig läsning! :D Och välskrivet!
chilli__
2007-01-17, 14:59
Jag tycker faktiskt att det skulle vara mer intressant att höra hur träningen går nu för tiden och om du börjar känna av åldern.
Håller med *flex*
MasterChief
2007-01-17, 15:08
Coolt att man lyfte o sånt på den tiden.
Alltså, det var 1900-talet som åsyftades och inte 1800-talet. Så gammal är han väl trots allt inte?
fintelligens
2007-01-17, 15:19
Alltså, det var 1900-talet som åsyftades och inte 1800-talet. Så gammal är han väl trots allt inte?
Är du säker? :)
Herkulez
2007-01-17, 15:20
äntligen allan så knåpade du ihop den här tråden, mkt rolig läsning, best of helt klart.
Kul läsning Allan :thumbup:
Jätte intressant läsning
Undrar bara vad de där skumma tillskotten innehöll? :)
Kul historia! Läste faktiskt alt
Jätte intressant läsning
Undrar bara vad de där skumma tillskotten innehöll? :)
Soya och fiskmjöl till största delen. Swings tillverkade själva, och sedan började SKIP/BigBoss dyka upp. Jag vet att det finns folk på forumet som kommer ihåg bättre än jag. Man kunde också köpa via Hobbexkatalogen!
Doping? Jo, det förekom. Men inte alls på det viset som många idag skulle vilja tro. Så sent som 1988 var jag fortfarande övertygad om att man kunde vinna Olympia utan att tokdopa sig, och man blev smått chockad över att höra hur amerikanerna dopade sig. Det var mängder och doser som vi aldrig hört talas om, och preparat som man inte heller hört talas om.
Under sjuttio- och första hälften av åttiotalet förekom det inom en mycket liten exklusiv grupp, som dessutom höll käft om det. Och de doserade, efter vad jag förstått, bara bråkdelar av idag rekommenderade doser.
Rätt ofta idag tycker jag att de som tränar lägger för mycket energi på "kringvetenskapen". Gör man det för att man är nyfiken och intresserad må det vara hänt - gör man det för att man vill ha bättre resultat är det mer tveksamt.
Jag hade häromdagen en diskussion med en yngre förmåga som kan mer kost än jag nånsin varit intresserad av att lära mig, och han kunde bara inte begripa hur jag kunde vara så ointresserad av det. För honom var träning och kost integrerade delar - man kunde inte ha den ena utan den andra.
För mig är det inte så. Jag vet rudimentärt vad som funkar, jag vet vad som funkar för mig och det räcker så. Har det en märkbar effekt på det jag presterar i gymet kan det - kanske - vara intressant. Annars inte.
Jag äter mycket, utifrån några enkla basala regler. Jag har aldrig kollat GI i hela mitt liv - jag vet att jag blir sänkt av för mycket kolisar och det räcker så. Jag vet ungefär hur mycket kalorier jag förbrukar varje dag och beräknar käket utifrån det.
Jag äter ungefär samma sak jämt. Jag har tre-fyra rätter som jag varierar till matlådan, och brukar ha samma mellanmål i ett år ungefär. Jag kan visst äta för att det är gott, men samtidigt är jag också övertygad om att smaksensationer är en 1900-talsuppfinning. Vill man att mat ska vara gott kommer man aldrig bli grov - därför att i de mängderna blir det inte gott. Det ska vara så det växer i munnen och då trycker man in lite till....
Jag vet att de flesta aldrig kommer att bli "grova". De flesta vill inte ens bli det, och speciellt inte om när de fattar vilken satsning det är frågan om. Och det är helt OK. Tränar man för att det är kul och för att må bra räcker det. Och vill man strunta i det och gå ut och kasta frisbee så är det också OK.
Jacksatan
2007-01-17, 19:04
Jag äter ungefär samma sak jämt. Jag har tre-fyra rätter som jag varierar till matlådan, och brukar ha samma mellanmål i ett år ungefär. Jag kan visst äta för att det är gott, men samtidigt är jag också övertygad om att smaksensationer är en 1900-talsuppfinning. Vill man att mat ska vara gott kommer man aldrig bli grov - därför att i de mängderna blir det inte gott. Det ska vara så det växer i munnen och då trycker man in lite till....
Jag vet att de flesta aldrig kommer att bli "grova". De flesta vill inte ens bli det, och speciellt inte om när de fattar vilken satsning det är frågan om. Och det är helt OK. Tränar man för att det är kul och för att må bra räcker det. Och vill man strunta i det och gå ut och kasta frisbee så är det också OK.
Vilket skitsnack. För att ligga på +500 kalorier om dagen är det väldigt få som behöver äta tills det växer i munnen om man inte tänker sig leva på havregrynsgröt enbart.
Vad är det för satsning du pratar om för övrigt? Det är inte ett dugg jobbigt att gymma. Det är ett skämt om jag jämför med all annan träning jag hållit på med. En timmes ryckande i vikter 5dagar i veckan samt att sköta kosten någorlunda är vad det handlar om. Gå ut och kör intervaller i en backe ska du få se på nånting som är jobbigt. Det brinner i lungor och ben på ett sätt som får den tyngsta benböj att framstå som körgosseverksamhet.
Underhållande läsning från "den gamla goda tiden".
Jag kan visst äta för att det är gott, men samtidigt är jag också övertygad om att smaksensationer är en 1900-talsuppfinning. Vill man att mat ska vara gott kommer man aldrig bli grov - därför att i de mängderna blir det inte gott. Det ska vara så det växer i munnen och då trycker man in lite till....
Jag håller med dig där, men inte pg a samma anledning. Tycker snarare:
Vill man att mat ska vara gott kommer man aldrig bli grov - därför att i de mängderna blir det rejält omständigt och tidsödande att laga till, även om man gör storkok och lägger i lunchlådor.
För övrigt, jävligt rolig läsning, speciellt 1000-setaren ;)
Ja, ni hör ju själva - gymma kan ju knappast vara jobbigt....
Deceiver85
2007-01-17, 21:04
Best of, fort som faen!
Håller fullständigt med Jacksatan...
Sedan jag började styrketräna mer efter att ha kört tunga intervaller cirka 5 gånger i veckan (övertränad blev man) känns styrketräningen som något enbart roligt.
Att det är tungt är en sak, tungt är roligt. Men inte så man spyr, det gör man inte för det är roligt utan för att få resultat.
MasterChief
2007-01-17, 21:50
Vad är det för satsning du pratar om för övrigt? Det är inte ett dugg jobbigt att gymma. Det är ett skämt om jag jämför med all annan träning jag hållit på med. En timmes ryckande i vikter 5dagar i veckan samt att sköta kosten någorlunda är vad det handlar om. Gå ut och kör intervaller i en backe ska du få se på nånting som är jobbigt. Det brinner i lungor och ben på ett sätt som får den tyngsta benböj att framstå som körgosseverksamhet.
Nu vet jag att du inte förespråkar (eller till och med avskyr) allt vad failure är, men tycker du inte att det är ett dugg jobbigt att "gymma" så är du nog ganska ensam. Grattis till dig som kan få så pass bra resultat utan att ta i. För mig funkar det inte så (och inte för så många andra heller).
För övrigt så är det väl ingen träning som involverar extrem backträning mer än en gång i veckan? I så fall är det rena dumheter. Att köra intervaller så det bränner i lungor och ben är för övrigt ingen renodlad intervallträning utan snarare mjölksyraträning. En form av träning som man ska använda ytterst sporadiskt.
Det är väl OK att göra på ert sätt också. Men nu råkar det här handla om hur jag lärde mig att träna, och om en del erfarenheter som jag dragit av det. Vill man bara ha en vältränad kropp så är det helt OK. Vill man ha massa är det egentligen en helt annan gren. Då måste man lyfta fruktansvärt tunga vikter.
Gör man fel blir man fet, men å andra sidan är det kul att bulka. Och inte har jag haft trist under alla dessa tusentals pass. Inte har jag kräkts heller.
Jag har också tränat intervaller i backe - tror ni inte vi tränade så på den tiden? Fan, vi tog kontakt med Dimitri Grama som var svensk sprintetränare och hade träningspass med honom på Sumpans IP, enbart för att bli explosiva, och på det följde backträning. Vi försökte till och med kuta uppför Sveriges kortaste slalombacke vid Lötsjön, fast då var gravitationen mot oss.
Jag har på annan plats beskrivit hur vi sprang fel väg i rulltrapporna i Hallonbergen - kan inte ha varit lätt att möta en svettig Lasse Norén tätt följd av Hasse Larsson som pustade som ett smärre ånglok när de stånkade uppför, och efter kom vi andra. Hade översta gubben ramlat hade det inte varit helt bekymmersfritt att vara längst ned...
Med risk för att göra mig osams med folk, eller i varje fall med de som medvetet letar bråk eller bara är kaxiga - jag tar jättegärna ett benpass med dig Jacksatan, om du törs - kan jag nog säga att det ligger ingen bedrift i att vara deffad. Deffade personer ser alltid mer muskulösa ut än de är. Däremot är det en oerhörd bedrift att skaffa sig riktigt mycket muskelmassa. Därmed har jag nog också klargjort vad jag tycker om tvättbrädemagar och minimalt med underhudsfett.
Att göra det utan att pyssla med kemikalier är än mer beundransvärt.
Sitter man still i en skolbänk eller på ett kontor blir näringsintaget enklare att sköta. Sen kan ni ju försöka sätta er in i hur det är att ha ett jobb som kanske bränner 3000 kcal per dygn - brevbärare, lagerarbetare, skogsarbetare - och därefter också göra fem-sex pass styrketräning i någon form i veckan.
För så var det på den tiden. Det var mest jobbare som höll på med styrketräning. Det har skett en enorm utveckling sen dess -för att inte tala om att det kommit en massa tjejer, vilket var lika sällsynt som banktjänstemän nere på gymen.
Fler som minns...kanske blir det egna minnen så småningom.....och klickar man här så finns det ännu fler (http://www.zonecapone.com/profiles/OVE%20RYTTER%20INTRO.htm) (Over Rytters intervju hos Zone).
I övrigt: :bow: :bow: :bow: :bow: :bow: Känner igen varenda rad.
Lizard
Jacksatan
2007-01-17, 22:34
Nu vet jag att du inte förespråkar (eller till och med avskyr) allt vad failure är, men tycker du inte att det är ett dugg jobbigt att "gymma" så är du nog ganska ensam. Grattis till dig som kan få så pass bra resultat utan att ta i. För mig funkar det inte så (och inte för så många andra heller).
För övrigt så är det väl ingen träning som involverar extrem backträning mer än en gång i veckan? I så fall är det rena dumheter. Att köra intervaller så det bränner i lungor och ben är för övrigt ingen renodlad intervallträning utan snarare mjölksyraträning. En form av träning som man ska använda ytterst sporadiskt.
Jag är otroligt bra på att ta i. Jag lovar dig, jag kan spränga mig själv ordentligt mkt mer än de flesta på ett gym, just därför kan jag köra riktigt jävla hårt så sällan. Även om jag kör till failiure så är det ju så att ett benböjset inte varar många sekunder, och självklart är det jobbigt och gör ont i de få sekunderna. Att hålla på med många andra sporter belastar lungorna och träningen är fasen så mkt jobbigare under väldigt mkt längre tid än de få sekunderna man är aktiv under ett benböjsset/markset/bänkset.
Jacksatan
2007-01-17, 22:44
Med risk för att göra mig osams med folk, eller i varje fall med de som medvetet letar bråk eller bara är kaxiga - jag tar jättegärna ett benpass med dig Jacksatan, om du törs - kan jag nog säga att det ligger ingen bedrift i att vara deffad. Deffade personer ser alltid mer muskulösa ut än de är. Däremot är det en oerhörd bedrift att skaffa sig riktigt mycket muskelmassa. Därmed har jag nog också klargjort vad jag tycker om tvättbrädemagar och minimalt med underhudsfett.
Att göra det utan att pyssla med kemikalier är än mer beundransvärt.
Sitter man still i en skolbänk eller på ett kontor blir näringsintaget enklare att sköta. Sen kan ni ju försöka sätta er in i hur det är att ha ett jobb som kanske bränner 3000 kcal per dygn - brevbärare, lagerarbetare, skogsarbetare - och därefter också göra fem-sex pass styrketräning i någon form i veckan.
Läs igenom din post och säg mig vad du försöker säga, för jag förstår det inte.
1: Du är fel ute när du anser att jag bara letar bråk eller är kaxig. Jag måste väl få ha en åsikt som strider mot din och sen ta upp det i den här tråden, eller hur? Sen tycker jag inte om ditt sätt och din överlägsna stil, men det är ganska ömsesidigt så det kan vi låta vara.
2:Vart kommer min deff in i det här? Tror du jag går runt knallhård året om? För övrigt har jag aldrig påstått att jag sitter inne på nån rejäl muskelmassa, men det gör ju inte du heller min gode vän. När man läser det du skriver kan man lätt få för sig att du tycks vara bra mkt grövre än du i själva verket är. Tro mig, jag vet om att jag inte är nåt byggarämne själv och jag har aldrig påstått det.
Sitter man still i en skolbänk eller på ett kontor blir näringsintaget enklare att sköta. Sen kan ni ju försöka sätta er in i hur det är att ha ett jobb som kanske bränner 3000 kcal per dygn - brevbärare, lagerarbetare, skogsarbetare - och därefter också göra fem-sex pass styrketräning i någon form i veckan.
För så var det på den tiden. Det var mest jobbare som höll på med styrketräning. Det har skett en enorm utveckling sen dess -för att inte tala om att det kommit en massa tjejer, vilket var lika sällsynt som banktjänstemän nere på gymen.
Jadu, nog har du rätt. Du har säkert kört hårdare än t.ex. mig i gymmet. Även om jag första åren hade träningsprogram där jag körde till mjölksyra rann ur öronen.
Något jag är helt borta från nu i och med att jag enbart kör lågreps.
Däremot om du inte kört någon hård satsning på en konditionsidrott tror jag nog jag tagit ut mig mer på intervall pass än du. Det är skillnad på att ha uthållighet som mål, än att ha det som ett medel i något annat, t.ex. bollsporter. Om man inte har det som sitt stora mål att kapa några sekunder på en löpsträcka, tror jag inte man laddar i flera dagar för ett konditionspass? All fokus går åt till dessa pass. I övrig sport som ändå har hård konditionsträning finns det ändå annat som tar fokus.
Hursomhelst kanske är min poäng inte riktigt som Jacksatan. Vad jag menar är att inför gymträning längtar jag efter att träna och ta ut mig. Det var aldrig samma sak med löpträningen. Visst kunde man känna abstinens och längta till löpträning också, men oftast kände man mer nervositet inför passen än glädje.
Kanske var det mitt fel då jag alltid ställde så höga krav på mig själv att vara bäst på varje pass. Men just den prestationsångesten har jag kommit över när man tagit över planeringen av träningen själv. Men gymmet har alltid kännts befriande (t.om. då man körde styrke i 1.5 timmar och sedan sprang 1 timme efteråt. Inte vidare smart förstår man nu *rolleyes* )
Mitt inlägg blev lite löst i slutet, men kanske förstod du min poäng.
Jag är otroligt bra på att ta i. Jag lovar dig, jag kan spränga mig själv ordentligt mkt mer än de flesta på ett gym, just därför kan jag köra riktigt jävla hårt så sällan. Även om jag kör till failiure så är det ju så att ett benböjset inte varar många sekunder, och självklart är det jobbigt och gör ont i de få sekunderna. Att hålla på med många andra sporter belastar lungorna och träningen är fasen så mkt jobbigare under väldigt mkt längre tid än de få sekunderna man är aktiv under ett benböjsset/markset/bänkset.
Ja konditionsträning kan vara riktigt hård under lång tid, också efter träningen är slut! Det är roligt när man kört så hårt att man mår dåligt i flera timmar efter träningen. Då har man tagit ut sig ;)
Underbar tråd Allan men jag tror att jag och många andra ofta saknar bilder på dina gamla form när du pratar om svunna tider :)
Hade varit kul att få höra vad du och Arne P lyfte förr och hur ni såg ut i era bästa perioder, (bucyrus har man ju hört och sett lite om)
Ni kanske har skrivit om det i någon annan tråd man har missat ?
MasterChief
2007-01-18, 07:21
Jag är otroligt bra på att ta i. Jag lovar dig, jag kan spränga mig själv ordentligt mkt mer än de flesta på ett gym, just därför kan jag köra riktigt jävla hårt så sällan. Även om jag kör till failiure så är det ju så att ett benböjset inte varar många sekunder, och självklart är det jobbigt och gör ont i de få sekunderna. Att hålla på med många andra sporter belastar lungorna och träningen är fasen så mkt jobbigare under väldigt mkt längre tid än de få sekunderna man är aktiv under ett benböjsset/markset/bänkset.
Jag har ju själv hållt på med seriös rodd- och cykelträning under flera år så jag är inte helt novis när det kommer till konditionsträning. Till slut är det väl helt enkelt individuellt vad man anser vara jobbigast. Eftersom jag i allra högsta grad älskar cykelträning så tycker jag snarare brutala intervallpass är en slags tillfredställelse medan ett styrkepass är något jag aldrig kommer brinna för på samma sätt.
Jag skulle se fram mot Lizards nedskrivna minnen kan jag säga. Ingen behöver ta åt sig av mina synpunkter - de riktar sig inte speciellt mot någon.
Under den här tiden talade vi väldigt lite om kompletteringsträning. Man måste minnas att det inte fanns vare sig Classic eller BF eller AF, Man tränade byggning. Några kompletterade det med att vara rätt hyfsade lyftare eller så var det lyftare som kompletterade med SL. En kille som hette Merwyn Sifontes tävlade framgångsrikt inom byggning, OL, SL och avslutade med att vara en riktigt hyfsad kulstötare, och allt detta samma år.
Andra showade - åkte runt på marknader och bröt av preparerade hästskor och liknande. Inom SL var det inte ens SM i början, utan det hette RM.
Man erbjöd i början även publiken att testa att göra marklyft. Vid ett RM i Sumpan klev en fet kille i jeans och trädojjor upp och drog 200 i mark utan att värma upp. Ingen hade en aning om vem det var, varken förr eller senare.
SM i lyftning avhölls årligen i en fullsatt sporthall i Sumpan. Då menar jag fullsatt - folk kom från hela landet, det var lite kommers och alla var nyfikna på vad Kjellström eller bröderna Sollevi skulle klara den gången.
Även byggarna kom dit, och det kanske var därför den första damtävlingen i Sverige avhölls där. Ladies Open som Lena Trulsson vann. När man tittar på bilder från den tiden kan man nog säga att det hänt en del inom dambyggningen. Fullsatt var det - med lite inslag av showlyftning och herrbyggning...
Bodybuilding-SM såg jag första gången 1978 (?) har jag för mig. I Folkets Hus i Stockholm. Robby Robinson var gästposör, och sällan hade skillnaden mellan svensk amatörbyggning och amerikansk proffsbyggning varit större än så. Han var helt enkelt brutal. Jag och kompisen var värvade som hantlangare bakom scen och om vi förrut tyckt att Bengtsson var stor så var det_ingenting_mot Robinson. Vi var helt mållösa....
Det var f ö fullsatt i Folkets Hus, och ett par år senare blev det både Eriksdalshallen och senare Solnahallen, där det väl var en tretusen pers på kvällen. Men det var innan det gick inflation i viktklasser och eländet tog två dar att genomföra...
Dessutom var det lindrigt sagt livad stämning på de där tävlingarna. Retstickan Malmqvist drog alltid igång talkörer, både för sina kompisar, och ofta också mot konkurrenter. Vilket ledde till arga miner och nästintill nävkontakt. Byggarhuliganer - det ni! Fast man kom snabbt igång från andra gym med flera tävlingar vilket gjorde att speakern emellanåt bara fick vänta tills buropen lagt sig.
Dessutom var mässorna av en annan kaliber - eftersom vi inte hade Internet var man hänvisad till de där jävla postordersidorna, vilket tog en sabla tid och dessutom var dyrt som sjutton. Så man hade med sig stora plånboken till byggar-SM, och gick därifrån med kassar fulla av - som vi vet idag - rätt värdelösa grejor. Men man fick ju inspiration så det räckte månadsvis...
För att inte tala om när de visade Pumping Iron på TV2....
*gnolar*
"...everybody wants to muscle up, everybody wants to puuu---uuump iron.."
Kommer mera senare
Jag är otroligt bra på att ta i. Jag lovar dig, jag kan spränga mig själv ordentligt mkt mer än de flesta på ett gym, just därför kan jag köra riktigt jävla hårt så sällan. Även om jag kör till failiure så är det ju så att ett benböjset inte varar många sekunder, och självklart är det jobbigt och gör ont i de få sekunderna. Att hålla på med många andra sporter belastar lungorna och träningen är fasen så mkt jobbigare under väldigt mkt längre tid än de få sekunderna man är aktiv under ett benböjsset/markset/bänkset.
Fast nu jämför du väl ändå äpplen och päron? Jag menar, det är självklart mycket jobbigare att springa fram och tillbaks i en brant backe i 15 minuter, än vad det är att köra ett set knäböj som kanske tar 60-90 sekunder. Jämför det istället med, säg, 8 set breathing squats till failure, med 20 sek vila mellan seten. Det borde ta ungefär lika lång tid. Klarar man det har man nog förlängt sin träningspenis med minst 2dm. :thumbup:
Fast nu jämför du väl ändå äpplen och päron? Jag menar, det är självklart mycket jobbigare att springa fram och tillbaks i en brant backe i 15 minuter, än vad det är att köra ett set knäböj som kanske tar 60-90 sekunder. Jämför det istället med, säg, 8 set breathing squats till failure, med 20 sek vila mellan seten. Det borde ta ungefär lika lång tid. Klarar man det har man nog förlängt sin träningspenis med minst 2dm. :thumbup:
Men då har du å andra sidan bara flyttat backträningen in i gymmet och tränar på ett sätt som handlar mer om mjölksyratålighet, smärttröskel, egoonani och skryt. Inget fel på att onanera sitt ego inför andra på gymmet men det är _inte_ samma sak som seriös, t ex, bodybuildingträning (ok, det är samma sak), SL-träning eller t ex OL-träning. Konditionsträning ÄR jobbigare på det sättet JS beskriver, att hävda något annat tycker jag är att sitta och kräva att få sista ordet och att just sin egen favoritsport ska få vara Coolast.
MEN bara för att det är så betyder inte det att det INTE kostar SJUKT mycket mentalt att pressa sig för att klara målvikter för t ex en tyngdlyftare eller att bita ihop för att klara sista dietveckorna för en byggare.
Men då har du å andra sidan bara flyttat backträningen in i gymmet och tränar på ett sätt som handlar mer om mjölksyratålighet, smärttröskel, egoonani och skryt. Inget fel på att onanera sitt ego inför andra på gymmet men det är _inte_ samma sak som seriös, t ex, bodybuildingträning (ok, det är samma sak), SL-träning eller t ex OL-träning. Konditionsträning ÄR jobbigare på det sättet JS beskriver, att hävda något annat tycker jag är att sitta och kräva att få sista ordet och att just sin egen favoritsport ska få vara Coolast.
MEN bara för att det är så betyder inte det att det INTE kostar SJUKT mycket mentalt att pressa sig för att klara målvikter för t ex en tyngdlyftare eller att bita ihop för att klara sista dietveckorna för en byggare.
Ja, själva poängen var just att flytta backträningen in i gymmet. Det blir ju förbaskat svårt att jämföra om inte alternativen ens något sånär liknar varandra. Därför jämförde jag backträning med styrketräning där fokus är på mjölksyratålighet och kondition. Vanlig byggaträning eller SL är säkert inte alls lika jobbigt, men det finns ju andra sätt att träna på - frågan är vilka som ska jämföras.
Och nej, jag försöker inte få sista ordet om vilken sport som är coolast. Intervallträning kan vara sjukt jobbigt och jag tycker inte det är mindre coolt än något annat.
Ja, själva poängen var just att flytta backträningen in i gymmet. Det blir ju förbaskat svårt att jämföra om inte alternativen ens något sånär liknar varandra. Därför jämförde jag backträning med styrketräning där fokus är på mjölksyratålighet och kondition. Vanlig byggaträning eller SL är säkert inte alls lika jobbigt, men det finns ju andra sätt att träna på - frågan är vilka som ska jämföras.
Och nej, jag försöker inte få sista ordet om vilken sport som är coolast. Intervallträning kan vara sjukt jobbigt och jag tycker inte det är mindre coolt än något annat.
Poängen var ju ffs att konditionsträning är konditionsträning, SL-träning är SL-träning och OL-träning är just OL-träning. Träningsformerna ser olika ut, har olika mål och syften OCH de är inte jobbiga på samma vis. Konditionsträning är SJUKT utmattande på ett alldeles särskillt vis som jag inte tycker de andra är och då gillar/gillade jag själv att bulta mig själv till lapskojs under benpassen förut. Backen svider mer - det är något alldeles särskillt jobbigt att stå med lungorna på utsidan av kroppen med vad som känns som 250 i puls.
Pojkar, om ni vill disskutera annat än allans memoarer, tex vilken typ av träning som är jobbigast, så hade det varit tacksamt om ni skapat en ny tråd.
Mao, sluta upp med att gå OT.
Tack.
Som sagt så visste vi väldigt lite om kompletteringsträning. Konditionsträning var i varje fall inte bra - jag hade kompisar som krävde bli hämtade vid gymet med bil, eftersom promenaden hem skulle funka nedbrytande. Sa samma kille som åt 500 g pasta med ketchup till middag...
Jobbade gjorde man i varje fall. Heltid på andra sidan stan, och ändå hann jag träna fem pass i veckan, yla i rockband, jobba ungdomspolitiskt, laga mat och äta den, och vara olyckligt kär i ohyggligt fula brudar... Med facit i handen kan jag konstatera att det var bristen på nöjen och Internet som gjorde det möjligt.
Att se en film var en stor händelse, som avnjöts på biograf. Det fanns något som hette video, med tre olika format - Betamax, Philips2000 eller nåt och VHS - och hade man en sån spelare kunde man skicka efter filmer från USA - via annonser i Muscle&Fitness, som den nu hette, eller i MuscleMag, som gavs ut av en kille som hette Bob Kennedy.
Helt plötsligt upptäckte man att Joe Weider tydligen inte alls var en sån där MasterBlaster - besviken vart man! - men tidningarna stod fortfarande kvar tillsammans med homosexbladen längst in i hörnet av tobaksaffären på Fredsgatan. Fikusen glodde än mer nu - eftersom allan numer hade ringar i öronen, olika färg på håret och kraftig (!) böjröv. Mmmmm.....
Träningen kom nu, 1980, att mer och mer baseras på tunga böj. I mängder. Jag körde ben fyra dar i veckan, eftersom jag fortfarande blandade mellan OL-träning och byggning. Ryggen fick i stort sett lika mycket stryk. Bröst och armar var däremot okända kontinenter när det gällde muskelutveckling. Jag blev stark som fan men det hände inget. Hmmmm...man kanske skulle fundera lite över det tänkte allan.
På hösten åkte vi till Paris och tittade på WABBA-VM, varifrån bilderna numer befinner sig hos en person som inte kommer ihåg det. Där fick vi se Oliva, Fox, Szkalak, Tony Pearson, Berry DeMey - som var obegripliga arton år som vi och som såg helt SANSLÖS ut - Nubret, Edouard Kawak m fl. När vi bokade hotell var det på måfå - fyra man som trodde man kunde klara sig på english i Paris. Hur skulle vi hitta till ett gym?
Det gjorde vi i varje fall - consiergen eller vad det hette i grannhuset gav oss vägbeskrivning till ett "studio sculpture" eller vad det hette - jag var fullt övertygad om att han lockade oss mot vit slavhandel och en framtid som fjättrad sexslav i nån källare nånstans. Nu var det inte det.
Det var Serge Nubrets eget gym, som i hela jävla Paris bara låg ett par hundra meter från vårt slumpmässigt valda hotell. Det första vi såg när vi klev in var Olivas överarmar lutade mot receptionen.
Nån som är förvånad över att vi spolade sightseeingturerna den veckan och inriktade oss på gymet? För de var där hela högen, utom Szkalak som kom jetlaggad direkt till arenan.
Vi passade även på att kila på lokala tävlingar - Stockholms DM, Svealandsmästerskapen + att vi hade lokala klubbtävlingar som inte var så "proffsiga" (om man ska uttrycka sig fint). Ett antal sälar insmorda i bebiolja och med kvartslampesolbränna, dvs gula, som kråmade sig på scenen. Några blev bra, andra blev tjocka, några finns kvar på Kolozzeum...
Solade gjorde man. Mycket. Sådär fina saker som Protan existerade inte. På somrarna fanns det två ställen i Stockholm där man kunde hitta byggare soliga dagar - på läktaren på Eriksdalsbadet, och i backen på Vanadis. Lyftare och SL-are höll sig inne - varma och arga; man orkade inga jättevikter efter en solbadning...
Huvudsakligen tränade vi på hemmaplan, för det fanns inte så många ställen. Men det fanns Vanadis, SKIP, Rellos 1 och 2, Airport, Friskis, Atlas - där det alltid var fräscha brudar - och några till (fyll på ni som minns). Man åkte dit dels för att få inspiration men också för att kolla om - observera OM - de hade några spännande saker till försäljning. Själv köpte jag stolt en tröja med Bengan i tryck, och texten "Pump Your Ass Off". Den fanns i två storlekar - gigantisk och ännu större. Min gick ner till knäna och jag älskade den.
Det fanns inte så mycket gymmode än - men snart skulle Mike Christian och knäppkläder komma...
Forts.följer....
Ny forumdel, sagostund med Allan:)
blekfet2
2007-01-18, 21:04
asbra! *popcorn*
130kg finsk sisu
2007-01-18, 21:21
Gillar dina texter!
Hur var förhållandet mellan "styrketräning" och det övriga samhället? Jag har en bild av att det var mer accepterat med byggning,OL och SL? Eller har jag fel?
Ulf A Big
2007-01-18, 21:42
Bodybuilding-SM såg jag första gången 1978 (?) har jag för mig. I Folkets Hus i Stockholm. Robby Robinson var gästposör, och sällan hade skillnaden mellan svensk amatörbyggning och amerikansk proffsbyggning varit större än så. Han var helt enkelt brutal. Jag och kompisen var värvade som hantlangare bakom scen och om vi förrut tyckt att Bengtsson var stor så var det_ingenting_mot Robinson. Vi var helt mållösa....
Jag satt bredvid Robby innan han skulle gästposera, tro det eller ej har var absolut minst och såg taningast ut av alla i hela Folkets Hus när han hade kläderna på sig. När han sedan tog av sig dem var hans absolut störst av oss alla. Det var då jag slutade med tjocka ylletröjor och stora jackor....
En kille som hette Merwyn Sifontes tävlade framgångsrikt inom byggning, OL, SL och avslutade med att vara en riktigt hyfsad kulstötare, och allt detta samma år.
Den här killen var en av de roligaste/trevligaste man kunde träffa. Jag tränade en del med honom. Något som var ganska roligt med honom var att han kunde fastna framför speglarna utan vidare bara för att beundra sina egna muskler och glömma av träningen helt och hållet.
Jag satt bredvid Robby innan han skulle gästposera, tro det eller ej har var absolut minst och såg taningast ut av alla i hela Folkets Hus när han hade kläderna på sig. När han sedan tog av sig dem var hans absolut den störste av oss alla. Det var då jag slutade med tjocka ylletröjor och stora jackor....
Polaren har ett par bilder från den uppvisningen. Robby ser grym ut. Kul det där med kläderna; det var ju på nåt SM i Solna som en snubbe - en grov pjäs, fast han såg lite lattjo ut - svimmade vid toaletterna. När de skulle skaka liv i honom visade det sig att han hade - håll i er nu - dubbla träningsoverallsbrallor under sina baggy pants, fyra collegetröjor, en jeansjacka och en bomberjacka. Och det var 25 grader varmt i lokalen. Då är det viktigt att se grov ut. Förmodligen var han nära släkt med de där som hade med sig glasslådor med ris, banan och kanel som de slevade i sig under hela förbedömningen. De käkade oavbrutet under hela tävlingen innan de åkte hem till Gävle.
Den här killen var en av de roligaste/trevligaste man kunde träffa. Jag tränade en del med honom. Något som var ganska roligt med honom var att han kunde fastna framför speglarna utan vidare bara för att beundra sina egna muskler och glömma av träningen helt och hållet.
Jag har tävlat mot honom på ett DM i Västerhaninge nån gång på stenåldern. Han var rätt stor, och eftersom han var så mörk fick han bra form utan att anstränga sig. Men INGA vader.
....Förmodligen var han nära släkt med de där som hade med sig glasslådor med ris, banan och kanel som de slevade i sig under hela förbedömningen. De käkade oavbrutet under hela tävlingen innan de åkte hem till Gävle.
.
Klassiskt! inte för att jag gick på nån byggningstävling då, men de där snubbarna med glasslådorna med ris finns fortfarande, eller fanns iaf runt 1999
Det hann ju bli en del tävlingar, med ett antal SM - tror jag såg femton på raken eller nåt - och Olympia i Göteborg som höjdpunkter. Inom SL är VM i Fredrikstad 1987 i särklass, när herr Norén gjorde enorma 1077 sammanlagt. och detta utan moderna tröjor och dräkter. Han är i mina ögon den mest enastående kraftatleten vi haft i Sverige. Han började som lyftare i STK strax före mig.
Historien om hur han kom igång är klassisk - en fet långhårig grabb i yngre tonåren med jeans och träpjuck som kom ner med en kmpis men som helt plötsligt tar en stång på axlarna, gör en knäböj innan nån hinner stoppa honom.
Grejen var att det var 120 kilo på stången och Lasse var 14 år...
Ett par år senare ville ryssarna importera honom, och Zacharievitj sa till Bosse Sandström att Lasse var den som skulle kunna bli bättre än Alexejev. Men Lasse ville inte. Han var för mycket periodare i sin träning, men så lättränad att man bara kunde hata honom.
Efter att ha varit borta säkert sex månader, och garanterat inte rört en stång kom han ner och gjorde 270 i böjen utan dräkt. Det såg jag själv, liksom när han drog tie reps på 200 i mark och avslutade med att frivända det...Poängen var att då hade Lasse för länge sedan lagt ner olympiska lyftningen, och vid det tillfället var det inte många OL-killar i Sverige som klarade av att ens vända 200.
Då ville man bara gå hem. Han fick underkänt på en böj - ingångsvikten var väl 350 eller nåt - på en tävling. Den var för grund. Lasse surade till och gjorde snabbt två reps till, och röt "Duger det här då?" till domaren. Vi har massor med såna storys. Hans världsrekord i mark stod sig i nästan tjugo år.
Enligt information håller han på lite smått fortfarande.
I början av 80-talet avhölls Giganternas Kamp i Stockholm. Förbundet och Bengtsson fixade, och släpade dit hela den dåvarande proffsligan från USA. Jag minns Platz, Ferrigno, Zane och Gunnar Rösbö, som var dyngrak precis hela tiden, som tvingade Dahlgren att laga falukorv mitt i natten och som drack starköl medan han gästposerade på klassiska Sumpankrogen Lorry.
Man var onekligen generad å byggandets vägnar. Men det var kul att se de där stjärnorna. Vi trängdes ju inne på de dåvarande gymen för att hinna se dem naturligtvis. Det var några seminarier också, där man förvånades över ett par saker. Dels att de inte körde särskilt tungt - varifrån myten om deras bristande styrka måste komma - dels att de inte verkade ha några nedskrivna program.
Det var första gången jag hörde talas om intuitiv träning, och så la man ihop litegrann mer i hårddisken. Dessutom jobbade de så oerhört mycket med kontakt. Amerikanen Bill Grant - bjässe utan vader som t o m bodde i Stockholm - körde aldrig tyngre än trettio kilo på biceps, vilket verkade en aning underdimensionerat eftersom han hade gott och väl femtiotre i arm i bra form. Men han "had all size he needed" som han sa...
Vid den här tidpunkten började en blond snubbe från Gävle dyka upp i muskelmagasinen. Andreas Cahling, och han sålde träningsprogram, där en minnesvärd grej var hans "breathing squats" som skulle göra bröstkorgen större. Min kompis med femhundrasetsgrejen körde det stenhårt - flåsade som en astmatiker, och lärde sig the hard way vad hyperventilering kan innebära, dvs gardin och platt fall i backen. Men han var tuff - kom till sans och fortsatte med näsblod...
Dessutom var Cahling vegetarian, vilket gav ytterligare dimension åt kostbiten. Att det sen var en mycket frikostig version av lakto-vegetarianism kan man väl avslöja nu, eftersom jag såg Andreas käka rostbiffssallad efter ett seminarie på Järfälla TC. Han sålde dessutom nåt som hette Spirulina, och det var nästan viktigare för honom att få beställningar på det än att svara på frågor.
Flera av de där hjältarna var också businessmän, eller försökte vara det, men fortfarande var det ännu fler av våra svenska föredömen som hade vanliga jobb och drygade ut det med att stå i klubbdörrar och bete sig otrevligt mot fyllon. Jocke Thunström var lite taskig mot Magnus Uggla - eller Halv Uggla som han kallades - varpå den lille fan gick hem och skrev IQ. Det fick alla som var i närheten av stänger dras med.
Jag passade på att gå en del utbildningar inom STF, och fick med lite domarkunskap också. Styrkelyftarna huserade under STF, och hela tiden manglade Kroppskulturförbundet på för att bli medlemmar i RF. Parallellt med det startade Ove Rytter BK, och som den affärsman han är drog han också igång en mer seriös och mer täckande import av kläder och tillskott från USA.
Filmerna kom också, men det var nåt med PAL-systemet som gjorde att de var tvungna att konverteras för att funka på våra svenska videospelare. Därför blev de megadyra. Och de som importerade själva fick ingen vidare bild. Super8-filmerna var på väg bort, men jag hade kompisar som hade rätt många såna. De var emellanåt en stor inspirationskälla, även om man funderade rejält över folks övningsutförande. Fast det hade vi häpnat över redan i Paris, när man såg hur Bertil Fox utförde övningarna började man undra om han nånsin fått en instruktion. Och han var inte ensam om det.
Skiten ska upp. Många gånger. Så stod det på väggen i ett Stockholmsgym, och det stämde. Det här hyperdeffade idealet som råder idag var inte att rekommendera om man sprang på några av våra gurus på den tiden. Då fick man skäll.
Det var trial-and-error som gällde. Den allra viktigaste erfarenheten kom ändå till sist att vara att var det inte kul så blev det inte bra. Det var därför vi alltid bråkade om hur programmen skulle göras, och vi var övertygade om att det var just i träningen orsaken till de bristande resultaten låg. Inte alls i kost eller sömn. Eller i genetiska olikheter. Men vi malde på, och några blev jävligt duktiga tävlingsbyggare, och andra blev instruktörer eller gymägare.
Forts följer
Allan är styrketränings-morfar :D
Den där vise mannen alla lyssnar på runt lägerelden!
"Den där pojkvaskern gjorde minsann 245 kg i böj.... O banne mej levde han bara på havregrynsgröt som mormor lagade till honom, inge jävla "Anabolica pumpzor roxxor" som finns nuförtiden som alla förbannade hockey pojkar går o dricker"
Krokodil
2007-01-19, 21:16
Lasse Norén var läskigt stark! När jag började min Ol-karriär tränade han på SAK. Jag minns en gång när vi fick göra paus i träningen för det fanns helt enkelt inga vikter lediga, eftersom Norén körde mark samtidigt som Conny Nilsson körde tunga böj. :D
Ulf A Big
2007-01-19, 21:47
Allan det är kul att du väcker gamla minnen till liv. Både Rösbö och Platz hade seriösa problem med stimulantia. Lasse ja vad var det killarna sa om hans bänkar ? Fan han behöver bara lyfta stången 5 cm... Det är väl för fan ingen bänkpress.. Men som sagt han var ruggigt stark den killen *popcorn*
Vi kanske skulle dra ihop en "seniorträff" :D - det finns ju några kända namn som smyger här.
stahlberg
2007-01-19, 21:56
"Memoarerna"(?) är trevlig läsning - intressant och underhållande skriven. De kan också ge dem som är unga idag en liten glimt av hur det var förr.
Visst minns man "den gamla goda tiden" : då man var nybörjare, då styrketräning var primitivt, då man gjorde alla sina misstag - och då man blve "förälskad" i sin sport (som för mig var styrkelyft). För min del skulle jag på inga villkor vara utan denna tid. Och skulle jag börja om min karriär så skulle jag gärna ta om den.
Nutidens samhälle och nutidens människor har förändrats (som det också framgå ur Allans skriverier). Jag tror inte de kan uppleva SIN nybörjartid på samma sätt. Däremot tror jag att också de - i enlighet med dagens menatlitet - kan lära sig tycka om BB, SL. OL eller vilken gren de nu valt precis som vi "gamlingar" gjorde.
För min del hade jag som sagt oerhört roligt. Man tränade och ville bli bra, men utan press på sig. Idag är förväntningarna högt uppskruvade, man ska veta allt, och förhoppningarna om framgång är stora. Ändå tycker jag faktiskt INTE att det var bättre förr : styrketräning/styrkelyft är en lika stor - eller troligen större - njutning idag (fastän det för min del gäller andras och inte egen träning).
Icke det oaktat var det verkligt trevligt att ta del av Allans minnen.
TheSQUAT
2007-01-20, 13:56
Mkt trevlig läsning Allan!:thumbup: Sitter och småler igenkännande åt mkt!
Jacksatan
2007-01-20, 14:15
Poängen var ju ffs att konditionsträning är konditionsträning, SL-träning är SL-träning och OL-träning är just OL-träning. Träningsformerna ser olika ut, har olika mål och syften OCH de är inte jobbiga på samma vis. Konditionsträning är SJUKT utmattande på ett alldeles särskillt vis som jag inte tycker de andra är och då gillar/gillade jag själv att bulta mig själv till lapskojs under benpassen förut. Backen svider mer - det är något alldeles särskillt jobbigt att stå med lungorna på utsidan av kroppen med vad som känns som 250 i puls.
exakt
Deceiver85
2007-01-25, 23:03
*bump* Fortsättning Allan?
Mr. Moose
2007-01-26, 06:50
Har suttit med ett leende och läst, gud vad man känner igen sig.
Kanontråd, "keep it up".
Det har blitt ett antal byggare och byggarinnor som passerat revy. Allt från glada kamrater i "Järfällas Bäst Byggde Man" till JohanO och Tor Lundsten. Tjejer? Tja, jag har långa listor med favoriter - Camilla Palazzi, Gittan, Inger Z, Lena Trulsson (vi åkte till gym där hon tränade i hopp om att se henne), Veronica Dahlin (som stressade alla killar på ProGym till blodförlust i huvudet när hon böjde sig framåt i korta tights), Gunilla Söderberg, Yvonne Rosell (som jag både en och två gånger tagit för trimmad kille i åttiokilosklassen), Maria Eriksson, Tina Trensmar, Helen@, Linda Geismar....
Utvecklingen på damsidan har ju sannerligen exploderat sen Lisa Lyons och Rachel McLish tid. Först kom ju Cory Everson, som knappt skulle klara sig på en BF-line idag, och sen kom Bev Francis, som väckte sån avsky att man knappt kan begripa det idag. Undrar hur de skulle reagerat på Lenda Murray?
Från början hette svenska mästerskapen inte SM utan Mr Sweden. Varje gång tävlingen avhållits var Bengan - oftast - på bild med rubriken: "Han är Sveriges Vackraste..."
Genom ett idogt arbete av en mängd eldsjälar lyckades man få bort den där stämpeln, men då kommer plattfötterna i förbundsstyrelsen med Body Fitness. Jag kan förstå det, i dagens utseendefixerade samhälle, men det känns samtidigt rätt hopplöst för mig och alla andra som bråkade så förbannat om att få sporten betraktad som seriös. Och sen blev det skönhetstävling igen...
Idag kan jag uppleva att det finns ett avstånd mellan byggarna och de RF-anslutna lyftarna. Så var det inte då - det fanns knappt kommersiella gym annat än på lite större orter, utan de flesta höll till i atletklubbar, och rätt många mixade idrotter, precis som jag skrev tidigare. Man var polare, hjälpte till på tävlingar och pushade varandra. Den delen är definitivt på nergång idag.
Inte heller användes styrketräningen som kompletteringsidrott. En envis vanföreställning är att man blir stel och långsam av gymträning - nåt som jag hörde från en fotbollstränare på elitnivå bara för en månad sen. Musclebound var ett populärt uttryck. Att det sen hade mer att göra med dörrvaktsgorillor än med tävlande byggare var det ingen som hade reda på.
Överhuvudtaget var resterande idrottsrörelsen negativt inställda till byggarna. Man höll med om att fram till tävlingsdatumet var allt tävlingsmässigt, men själva tävlingen var utan tävlingsmoment... Richard Fagerlund, pamp i hockeyförbundet förklarade att "de där solbrända bögarna" kunde man klara sig utan. För att inte tala om de där "monsterkvinnorna"...
Litegrann får man skylla sig själv - eftersom sporten växte fram på kommersiella gym betyedde det att i stort sett allka som var eldsjälar också hade ett visst ekonomiskt intresse i det hela; genom att vara gymägare, kosttillskottsimportör, jobba med solarier eller liknande. Och de var inihelvete noga med att se till att konkurrenterna hölls på mattan.
Småaktighet var en bra beteckning på hur förbundet funkade under första halvan av åttiotalet.
Träningsmässigt då? Tja, eftersom man nu upptäckt att the Masterblaster (Weider) inte alls var nån demontränare sökte man sig till andra källor. Jag gillade aldrig Arthur Jones, men det var nog för att han var så haussad av Mike Mentzer (som för övrigt beskrevs som "the worst asshole in California" av rätt många insatta - han var helt enkelt en jävla typ - även om jag vid nåt tillfälle fick ett rätt trevligt brev efter att ha skrivit till honom). Däremot fstnade man för Vince Gironda, the IronGuru, som skrev vad han tyckte i Muscle Mag.
Enligt Bob Kennedy var det också verkligen Vince själv som skrev, till skillnad från Joe Weiders editorials som ofta författades av redaktionen. Och Vince skrädde inte orden - jag minns ett brev där nån chip frågade hur han skulle träna sina intercostals, varpå Vince svarade "You plan to get on stage fornloring your intercostals while Bertil Fox flex 22 inch guns????"
Nå, nu kom vi fram till mitten av åttiotaket och helt plötsligt började det komma folk och påstå att de visste hur det funkade, det där med att bygga muskler och komma i form. Det dök upp nåt som på svenska fick heta gymping, och senare aerobics. Det var dags för benvärmare och gräsliga baggypants...
Forts. följer
olle lindblad
2007-02-02, 19:39
Först kom ju Cory Everson, som knappt skulle klara sig på en BF-line idag, och sen kom Bev Francis, som väckte sån avsky att man knappt kan begripa det idag. Undrar hur de skulle reagerat på Lenda Murray?
För att inte tala om Kim Chizevski...underbart skrivet Allan:hbang:
Idag kan jag uppleva att det finns ett avstånd mellan byggarna och de RF-anslutna lyftarna. Så var det inte då - det fanns knappt kommersiella gym annat än på lite större orter, utan de flesta höll till i atletklubbar, och rätt många mixade idrotter, precis som jag skrev tidigare. Man var polare, hjälpte till på tävlingar och pushade varandra. Den delen är definitivt på nergång idag.
Tråkigt att det inte är så längre :( Byggning, SL och OL borde ju höra ihop! Tänk om det kunde bli så igen.
Än en gång. Lysande tråd. Man får en enormt mysig känsla även om man aldrig varit med på den tiden.
Riktigt trevlig läsning ^^.
Keep em' coming :D
Varför lät du oss vänta så länge Allan? Vi pojkspolingar har ju klättrat på väggarna medans vi har väntat på uppdateringar =)
Liten Men Fet
2007-02-02, 21:07
Väldigt trevlig läsning! Kul att läsa lite om hur det har utvecklat sig, inte på BB-scenerna utan på dom vanliga gymmen och kommunala motionslokalerna.
:thumbup:
blekfet2
2007-02-02, 21:22
Ja, ge oss mer.
+88
Allan har skrivit för lite om mat, så vi kan inte lämna åttitalet utan att nämna några utfodringsställen i Sthlm. Det första jag kommer att tänka på är Pinnoccio, granne med Polarstudion(ABBA). Pinnoccio var en restaurang med STOR salladsbuffe och ett dignande efterrättsbord som var en riktig höjdare bokstavligen talat. På detta näringsställe träffade man ofta på hela storsthlms byggaretablissemang :D , åtminstone i början på åttitalet. Minns inte när Pinnoccio lades ner. Men jag kommer ihåg att det oftast var lång kö dit och att jag själv gärna åkte dit för ovan nämnda efterrättsbuffe, vilket jag definitivt inte var ensam om :D
El Crotcho
2007-02-03, 10:29
Väldigt, väldigt underhållande Allan!
Det kliar och skriker efter mer!
Fortsätt gärna. Jag minns bara som ungdom att jag fnissade åt baggypants i postorder katalogerna. Go hammer hammer hammer, hammertime tänkte jag under pubertets fniss.
Jag kom ihåg köpte nackhuva o tränade massor med 2 kilos skiva. Sen hade jag till och med svårt att spana i högstadiet. Bara att vända huvudet var en smärtsam upplevelse.
Dummast jag har gjort var sätta på korta kejdor på nackhuvan och träna situps. Skitsmart tyckte jag som 13-14 åring. Både nacke och mage i samma övning.
Jag minns på den tiden var det knappt nån som tränade styrketräning. Jag minns att vi innan gympan i högstadiet provade testorontätheten i bänkpressen. Även om dagens internet kids verkar var dubbelt starka. Så klarade den starkaste grovaste bonden i klassen "bara" 75 kg i bänk. Nu verkar 75 kg vara normen på nybörjar prestationer på internet ;)
Första gången jag klarade 75 kg så sprang in till föräldrarna o tvingade farsan fota det. En glad 16 åring var jag som kände sig stark.
Gemenskapen i lokalen var inte oviktig. I början satt man ju som en mus och sög i sig fackuttryck, slang och jargong. Det är rätt imponerande att se folk hantera hundratals kilo med ett utsökt förakt, eller att se 200 kg dråsa i backen så dammlagret av magnesia stiger ett par decimeter.
Likaledes handlade det om själva "laddningen" - allt från de där som örfilade sig själva, till de som vandrade fram och tillbaka och konverserade sig själva med små arga nedvärderande uttryck :em: - innan de med ett morrande klev fram till stången och monterade fast låsgreppet, eller remmarna. Därefter var det helt individuellt hur lång tid det skulle ta till själva lyftet.
Vissa satt bra länge, nära nog nervsammanbrottsframkallande länge, tills man insåg att de glodde på sekundvisaren på gymklockan. Allt för imitera ett riktigt tävlingslyft.
Sen drog de in luft, och med en ljudlig puff drog de igång lyftet. Vissa hade "klippet", dvs en märkbar hastighetsstegring som näranog exploderade i kraft, medan andra hade ett mer jämnt och mindre dramatiskt utförande.
När man själv gick på vikter kring maxet var - är - jag rätt omedveten om saker runt omkring. Det är jag och vikten, jag och stången. Nog för att man hörde hur någon tjoade till men det var rätt avlägset.
Jag var inte gammal, och rätt övertygad om att ingen brydde sig om min träning, och körde överstötar från ställning, när en elitlyftare utan vidare kommentarer sa "stämpa dit den då!" Vilket jag gjorde med besked. Nästa steg in i gemenskapen när en av de bästa bad mig hjälpa honom klova vikt, och sen var man liksom en i gänget.
Eftersom styrkesporterna var oerhört exklusiva på den tiden, i den meningen att det var ett fåtal utövare, visste man det mesta. Trodde man. Och det man inte visste kunde man alltid fejka.
Egentligen skäms jag litegrann för hur mycket vi trodde vi visste, och hur lite vi med dagens facit i hand faktiskt visste. Det finns inga gränser för hur mycket fel man haft.
Det där återkom ju i de instruktioner man hade. Jag vet inte hur många medelålders damer jag tvingat träna bänkpress eller marklyft - "för det var de bästa övningarna". I backspegeln är jag glad att vanligt folk erövrat träningslokalerna och att det dykt upp mer kundorienterade träningsssystem.
Det viktigaste är folk tränar. Om de sedan vill träna i moduler, göra knäböj i smithmaskin eller använda levermaskiner för chins eller dips spelar ingen roll - om jag kan få någon nybörjare att få ett effektivt träningspass redan dag ett i en Nautilusmaskin är det helt överlägset att traggla i tre månader för att få till en enda vettig knäböj med fri stång. Järfällas Bäst Byggde Man för tjugofem år sen hade knappast ökat i fria chins utan levermaskinen; väger man 115 kilo har man mångdubbelt svårare att göra chins än någon som väger 65 kilo...
Dessutom har jag kommit att skilja på de där som "tränar" och de som "TRÄNAR". Ytterligt få kommer någonsin vara beredda att göra den ansträngning som tävlingsbyggare är villiga till. Det är därför det är jättebra att det finns olika metoder att träna på idag.
Själv förespråkar jag två metoder - femgångerfem och pyramidering. Nu riskerar vi lite språkförbistring här eftersom man i modern tid krånglat till det. Med pyramidering innebär att man gör färre reps ju närmre toppbelastnig man kommer. I en perfekt värld innebär pyramidering att man därefter skulle vända neråt och öka repsen samtidigt som vikterna sänks.
Nå, det har jag aldrig sett göras på avancerad nivå. I bästa fall följer ett pumpset efter topprestationen. Det sättet att träna kallas tydligen för stege idag - med största sannolikhet en i och för sig logisk beteckning, men jag har aldrig hört det förr i den dagliga träningen.
Dessutom anser jag att man ska lägga upp sin träning i olika hårdhetsperioder. Kroppen måste få vila också. En del av det här har jag redan tagit upp tidigare i tråden.
Man kan inte heller låta bli att notera den skada som Internet gör. För många får för mycket information för tidigt och kan helt enkelt inte hantera den. Man krånglar till det, väger och mäter, oroar sig för skitsaker... Ibland känner jag - speciellt efter en dag på Kolozzeum - för att ryta:
Sluta snacka. Börja träna!!!!
Det kan inte bli mycket fel. Jag har tränat med folk som egentligen enligt dagens mått har gjort precis allt fel. men grova och starka blev de. Allt enligt devisen att även felaktig träning ger fantastiska resultat om den kopplas med en tillräckligt vildsint inställning.
Dessutom kan det vara på sin plats att påpeka vad redan Bobo Holmqvist sa: Det är ointressant hur de genetiska freaksen tränar. Titta på de där som får kämpa för varje gram istället.
Det är ingen som förväntar sig att Sveriges bäste hockeytränare skulle ha varit Sveriges bäste hockeyspelare, men uppenbarligen är det så att vad en halvbildad byggare "tycker" väger tyngre än faktiskt kunskap. Ni som minns debatten om smal fotställning i knäböj kan ju flina lite igenkännande...
Jag har sett en del genetiska freaks i mina dar -allt från Rösböe till Vic Richards, och visst är de helt fantastiska att se in action, men jag har nog inte lärt mig så mycket av dem. Däremot har jag lärt mig en jävla massa på Kolozzeum....
Forts följer
Yay, jag älskar dina sagostunder -_-
Släpp en bok!
Jag köper den direkt!
Själv förespråkar jag två metoder - femgångerfem och pyramidering. Nu riskerar vi lite språkförbistring här eftersom man i modern tid krånglat till det. Med pyramidering innebär att man gör färre reps ju närmre toppbelastnig man kommer. I en perfekt värld innebär pyramidering att man därefter skulle vända neråt och öka repsen samtidigt som vikterna sänks.
Nå, det har jag aldrig sett göras på avancerad nivå. I bästa fall följer ett pumpset efter topprestationen.
Förvånad över att du ite sett pyramidträning på avancerad nivå, trodde själv att det var ett vanligt sätt att träna på. Jag med flera kör ofta med pyramidträning under de tuffa träningsperioderna. enligt mig det överlägset bästa sättet att träna på.. Kört så i 15 år!
Karl_alfred
2007-03-05, 12:30
Kul att höra om hur du började gymma. :thumbup:
Mycket underhållande! Skön inställning att ta sig igenom 500 set.
Men jag får en känsla av att du är en aning bitter över dina "snedsteg". Varför? Lära sig av sina misstag måste ju vara den bästa läran, trots att det kanske inte alltid är den spikraka vägen till framgång.
Det bästa är väl att lära sig av andras misstag
Arf Pingvin
2007-03-05, 14:55
Kul att höra om hur du började gymma. :thumbup:
Nu blir allan glad när han får höra att han gymmar :laugh:
Mycket underhållande tråd för övrigt.
Nu blir allan glad när han får höra att han gymmar :laugh:
Mycket underhållande tråd för övrigt.
:laugh: :laugh:
Intressant och underhållande, ännu en gång!
Men vad tusan är en levermaskin?
Krokodil
2007-03-05, 17:06
Allan har skrivit för lite om mat, så vi kan inte lämna åttitalet utan att nämna några utfodringsställen i Sthlm. Det första jag kommer att tänka på är Pinnoccio, granne med Polarstudion(ABBA). Pinnoccio var en restaurang med STOR salladsbuffe och ett dignande efterrättsbord som var en riktig höjdare bokstavligen talat. På detta näringsställe träffade man ofta på hela storsthlms byggaretablissemang :D , åtminstone i början på åttitalet. Minns inte när Pinnoccio lades ner. Men jag kommer ihåg att det oftast var lång kö dit och att jag själv gärna åkte dit för ovan nämnda efterrättsbuffe, vilket jag definitivt inte var ensam om :D
Pinochios buffé var guld värd för en fattig hungrig lyftare, dessutom låg det bara ett stenkast från gruvan. Jag har alltid kunnat äta ordentligt, men där fanns det killar som kunde ÄTA på riktigt! Undrar hur den krogen gick runt? :D
Jag tror den lades ner i mitten på 90-talet.
Väldigt intressant läsning, lite motivations ökande faktiskt. Tackar.
Väldigt intressant läsning, lite motivations ökande faktiskt. Tackar.
Ja, iaf motivation att göra galna saker inom styrketräning/kosthållet :D
Intressant och underhållande, ännu en gång!
Men vad tusan är en levermaskin?
http://www.exrx.net/AnimatedEx/LatissimusDorsi/ASChinUpCloseGrip.gif
En sån här t ex.
Nitrometan
2007-03-10, 11:23
Men vad tusan är en levermaskin?
Lever = hävarm.
Det har ju blitt en och annan best som varit favorit - allt från barndomens småfeta (och jättefeta) lyftare och SL-oxar till moderna tiders trimmade byggare. Många hamnade inte på scen, eller kanske bara nån gång, men fick i Stockholm i varje fall smått herostratiskt rykte. Namn som Peter och Anders Ahlenius, Dan Ekwall, Johan Hellenius med flera fick ryktbarhet via Den Enda Tidningen, dvs Herkules. Och detta redan som juniorer.
Själv har jag efter diverse påstötnngar via PM - tack för det! - komponerat en liten lista med mina personliga svenska favoriter. Gudarna ska veta att det finns fler ände här och jag har våndats en del inför att skriva om det. Går man genom gamla tidningar dyker det upp namn hela tiden och aha-upplevelserna haglar, för att inte tala om att jag har personliga minnen kring rätt många av dem (minns att byggningen var en liten intim krets) som aldrig fick press annat än när "Sveriges Vackraste Man" skulle koras och när nån wannabe fått spel på nån krog (steroidraseriet är ingen ny uppfinning)
Etta på allans lista blir Mats Kardell, Galten från Mjölby. Mannen som när han äntligen lyckades peaka formen blev bortdömd till en silverplats i Australien 1988. Jag brukar sällan gnälla om placeringar, men det var sån samstämmighet ÖVERALLT om att Pavol Jablonicky vann för att "det var hans tur" - för övrigt en historia som känns alltför aktuell numer.
Rolig detalj om Kardell - när han var "liten" och tränade med hemmabyggda grejor i garaget läste han i Herkules - naturligtvis - att Uffe Bengtsson inte åt glass för att det var "skräpmat". Alltså åt inte Mats glass på SJU år. När han sedan fick möjlighet att träffa Bengan - ständigt denna Bengan, han förtjänar en egen tråd snart - berättade han det, och Bengan garvade och berättade att "det där var en sån där grej man sa". Han hade ätit glass hela tiden men det var inte förenligt med imagen att göra det. Ridå.
Det säger väl en del om Kardells målmedvetenhet...
http://user.bahnhof.se/~bksport/profil/matskardell/mats.jpg
Två på min lista är Ingvar Larsson. Tyste, blyge trevlige Ingvar från Alingsås. Mannen som precis som så många andra blommade upp på scenen - det fullkomligt lös om honom när han flexade upp ben och rygg på line-upen. Många gånger glömde man bort honom i förhandssnacket på gymen - han fanns på landet och gjorde inget väsen av sig. Inte ens BK (som BODY hette på den tiden de hade lite känsla för stil....) brydde sig om att uppdatera sig om Ingvars form. Och sen kom, såg och vann han.
Han kom också tvåa på ett VM. Efter Ronnie Coleman. Där var det dock ingen som snackade om bortdömning.
http://user.bahnhof.se/~bksport/profil/ingvarlarsson/ingvar.jpg
Trea måste Granis komma. Eftersom han bodde i Lappland var han lika inaktuell som Larsson när det drog ihop sig till SM. Man måste komma ihåg att detta var pre-Internet och det mediala intresset för att följa svenska byggare off-season var minimalt. Jag hade däremot en granne som tillbringade somrarna i exil i hustruns barndomshem i Sundsvallstrakten vilket han led oerhört av tills han hittade in till gymet, och upptäckte Anders Graneheim. Sedan kom han hem och tjatade så förbannat om Graneheims förträfflighet att vi slutade träna med honom. Byggning var allvarliga saker och ingen skulle få oss som befann oss i svensk bodybuildings zenit att det fanns ytterligare okända förmågor som "tränade i lador" som byggde enastående kroppar utan att vi hört talas om det.
Men så kom han då, och var precis lika bra som Tommy sagt - vilket det tog emot att säga. Han hade linjer som Bob Paris och Benfatto, dvs sånt som t o m min mamma kunde acceptera som "lagom", och dessutom en inbyggd utstrålning som förgjorde konkurrenterna. Som inte alls var dåliga.
När han slog den här posen kunde man i stort sett dela ut medaljerna och gå hem...
http://user.bahnhof.se/~bksport/profil/andersgraneheim/Absolut4.jpg
Fyra måste bli Johan. Oldenmark i efternamn, och den ende i Sverige som efter Uffe Bengtsson kunnat sätta "yrke:bodybuilder" på visitkortet. Alla andra som kallat sig proffs har varit totalt okända för den stora allmänheten men inte Prince Charming. Mannen med en utstrålning som faktiskt smittar - det är omöjligt att vara negativ med den leende Olden i närheten.
Jo, han är lika positiv i verkliga livet som han framstår i media. Inte så lite teaterapa heller - med honom kom showen och uppträdandet till svenska byggartävlingar. Här var en kille som gillade att posera och som inte gjorde det som ett nödvändigt ont, och då ska ni veta att man sett en del riktigt pinsamt dåliga posörer i sina dar. Johan dansade sig till vinster år efter år, och detta utan att vare sig komma ur form eller ha medioker kropp.
Här snackar vi en kille som under tjugofem år gått upp ca tio kilo i kvalitativ muskelmassa - vilket inte ens de mest tveksamma borde kunna misstänkliggöra.
http://user.bahnhof.se/~bksport/profil/johanoldenmark/johan.jpg
Och femma måste Uffe Bengtsson vara. Inte för att det är den mest strålande fysiken, men för allt han gjort för svensk byggning. Och för att han hade en jävligt bra kropp. Det är synd att alla dessa hundratals bilder från sjuttio- och åttiotalet bara finns i pappersformat.
Man ska också minnas att på den tiden var VM ett VM. Där jänkarna - de bästa jänkarna! - var med. 1978 bestod det amerikanska laget av Carlos Ropdriguez, Tom Platz och Mike Mentzer. Och Bengan kom sexa efter Mentzer.
http://user.bahnhof.se/~bksport/profil/ulfbengtsson/ulf_b.jpg
Sen har vi ju Eive, Uffe Larsson, Krüll, Age, Christer Eriksson, Renato, Malmqvist - alla namn från stenåldern men fortfarande kroppsligt sett ideal som är fattbara. Innan det bara blev en fråga om kemi. På den tiden vi hade kläder som våra barn hellre skulle DÖ än ses tillsammans med.
Jag ska bara få tag i en fungerande scanner.
Forts följer...
Fatality
2007-03-10, 12:00
väldigt nice att du tar dig tid och skriver historia av din träningserfarenhet:D
Nitrometan
2007-03-10, 13:07
Najs! Kul att du plockar fram dina minnen av de gamla byggarna.
Jorma Varhevaara (stavning?), träffade du honom nåt? Han höll väl till i Stockholm? (Han var väl med i Perkele MC om jag inte missminner mig alldeles?).
Najs! Kul att du plockar fram dina minnen av de gamla byggarna.
Jorma Varhevaara (stavning?), träffade du honom nåt? Han höll väl till i Stockholm? (Han var väl med i Perkele MC om jag inte missminner mig alldeles?).
Jorma hänger på låset varje vardag när de öppnar Pro Gym. En vana han delar med några andra ur samma klubb (inte Perkele längre). På den tiden tränade Jorma på Rellos och var redan då rejält mytomspunnen....
Allan; Danne Ekwall (om vi talar om samme) blev bortglömd i domarprotokollet på sin första tävling som var DM i Stockholm(?) varför han hamnade utanför pallen. Efter en rejäl palaver där alla utom Rolle Pettersson, coach, ryckte på axlarna åt att Danne inte var med och därför inte fick medalj dök plötsligt protokollet upp. Det visade sig att, den hitills okände, Danne var nr 1 hos samtliga domare och att hela prislistan fick göras om.... !
Underhållande tråd - fortfarande :)
Lizard
Det var länge sen jag kände mig road av kolozzeum men nu har jag precis haft en väldigt rolig och inspirerande läsning! Det som slår mig är hur mycket som går igen. Samma misstag upprepas om och om igen. Det är förvrigt ngt jag tror på. Jag nöjer mig inte med att bara läsa vad som fungerar jag måste prova!
Tack för att du bjuder på dig själv Allan! ;)
Jorma hänger på låset varje vardag när de öppnar Pro Gym. En vana han delar med några andra ur samma klubb (inte Perkele längre). På den tiden tränade Jorma på Rellos och var redan då rejält mytomspunnen....
Allan; Danne Ekwall (om vi talar om samme) blev bortglömd i domarprotokollet på sin första tävling som var DM i Stockholm(?) varför han hamnade utanför pallen. Efter en rejäl palaver där alla utom Rolle Pettersson, coach, ryckte på axlarna åt att Danne inte var med och därför inte fick medalj dök plötsligt protokollet upp. Det visade sig att, den hitills okände, Danne var nr 1 hos samtliga domare och att hela prislistan fick göras om.... !
Underhållande tråd - fortfarande :)
Lizard
Jag har för mig det var på SM faktiskt. Malte Rellos - konferencier i smoking, det var stil på grabbarna förr - fick reda upp det hela efter en vissel- och buropskakafoni som höll på att få taket till Eriksdalshallen att lyfta. Vi stod upp på stolarna och vrålade, eftersom Danne kanske inte var solklar etta men han skulle definitivt varit på pallen. Nu var han helt bortglömd i sammanräkningen.
Det var för övrigt ett underhållande SM, där Pete Grymkowski - Grymko - stomatolleende best med allt vad beachbyggare innebar skrivet över sig var gästposör.
Resultaten var som följer
Seniorer -70 kg Eino Akkila
-80 kg Jorma Varhevaara
-90 kg Ulf Bengtsson
+90 kg Jan Jönsson
Juniorer
-80 kg Dan Ekwall
+80 kg Jan Malmqvist
För att förhöja värdet på tråden kan vi nu också visa lite bilder, tack vare Bucyrus som hade fotograf med sig den gången....
Överst har vi Janne Malmqvist i blå badbrallor och moppemustasch. Han var DEN ENDE som var nåt att ha i den klassen.
Därefter kommer en bild på gammel-Eino. Han var äldst på alla tävlingar. Nederst har vi pose-down mellan sjuttiotalets giganter i tungvikten - Christer Eriksson med vacuumpose och Janne Jönsson, ross från Baltic....
Notera särskilt den handskrivna reklamskylten på nedersta bilden...
Eino i -70? Hur kort var karln? Han är ju massiv.
Janne, måste :laugh: . Den är grym den bilden. :D
Christer "Nordic" Eriksson kunde det där med vacuumpose ser det ut som.
Det var bättre förr. :)
Tungvikten bjöd ju dessutom på ett dragplåster i form av Ricky Bruch som skulle visa vart skåpet skulle stå. Det visade han rätt bra, men det var ändå klasskillnad mot Eriksson och Jönsson.
Sista bilden visar hr Jönsson ensam.
Kul poäng var också att spänningen i -90 knappast var olidlig. När speakern ropat ut trean, som jag inte minns, klev Håkan Westlund direkt upp på andraplatsen, och lämnade Bengan som gjorde en urskuldande rörelse. Han var såååå överlägsen att man nästan blev förbannad. Håkan Westlund spelade f ö Kapten Långstrump i uppsättningen av Pippi Långstrump det året...
Jorma Varhevaara (stavning?), träffade du honom nåt? Han höll väl till i Stockholm? (Han var väl med i Perkele MC om jag inte missminner mig alldeles?).
Jorma hänger på låset varje vardag när de öppnar Pro Gym. En vana han delar med några andra ur samma klubb (inte Perkele längre).
Nope. Hells Angels är det numer. Om Jorma kan man säga mycket, men det räcker väl med att konstatera att han aldrig nöjt sig med att vara medioker. Han var skoförsäljare på Sko-Uno och gav sig fan på att bli den bäste säljaren, och det blev han. Sen jobbade han med ordningen på Finlandsbåtarna i många år, och ville vara bäst där också. Sen började han åka hoj och,,,ja, ni förstår...
Jorma har ju även en diskret tatuering på ryggen som har lite med HA att göra.
Var han itne president i HA Stockholm också?
Jorma har ju även en diskret tatuering på ryggen som har lite med HA att göra.
Var han itne president i HA Stockholm också?
Är?? Var iaf för något år sedan.
Är?? Var iaf för något år sedan.
Jo, men jag hade för mig att han trappat ner lite.
Inte. Han är pensionerad nu.
bertbert
2007-03-10, 18:15
Allan:
Återigen mycket trevlig läsning! Tack! :thumbup:
Inte. Han är pensionerad nu.
Artikel om Jorma för de som inte vet vem han är.. Var tydligen även HA Sweden som han var vice president för.
http://www.frontface.se/08nr/02sid/02a.htm
Fler bilder från detta SM. Bucyrus hade vett nog att spara bilderna i alla dessa år...
Översta bilden är på Jorma Varhevaara, därefter en avslappnad Uffe Bengtsson, sen kommer bild på Pete Grymkowski som gästposerade. Sedan är det Dahlgren, känd frågesportsprofil som naturligtvis var den som kom trea i -90. Och nederst en klassisk bild på Christer Ericsson från tiden då det begav sig
Eddie Vedder
2007-03-11, 14:34
Coolt med bild på "Hoa-Hoa", har alltid funderat över hur han såg ut i sin bästa form. Det syndes ju att killen va grov även när han va med i "På spåret".
Vilken grymt snygg bild på Uffe där.
Fick höra en historia om Kardell av ägaren till ett gym i Mjölby. Om det är en skröna eller inte låter jag vara osagt. Men han sade att på deffen inför en tävling så hade Kardell nästan enbart mumsat i sig ett par tonfiskburkar om dagen och inget mer, kompisarna på jobbet skall visst ha sagt att han såg ut som ett spöke och att han rörde sig upp från stolen hann satt på enbart när det var av nöden tvunget. Han skall alltså inte ha varit en tillgång på jobbet under deffperioden. Han skulle även under sommaren med dess gassande solsken ha legat under en filt enbart pga att solen kunde ge ojämn bränna, han skall alltså ha legat under en filt på balkongen rökandes cigarreter för att sedan gå till solariet för att sola.:D
Hur mycket av detta som är sanning vet jag inte men det var en särdeles rolig berättelse.
Muskelbyggaren
2007-03-11, 23:27
Det är jäkligt kul att läsa dina fint skrivna skildringar av den gamla tiden Allan. En gammal hederlig berättelse av den äldre som varit med, till den yngre slår alla historienoteringar!
Deceiver85
2007-04-13, 23:09
Bump! Uppdateringar?
Degpekka
2007-04-15, 11:34
skön läsning! :thumbup:
Riktigt härlig läsning :D
+1
ja fan, fattar inte att jag snokat tag på denna tråd tidigare...*rotar vidare i forumet...*popcorn* *
Fatalist
2007-04-22, 22:34
Vilken läsning. Tack!
Vilket SM är bilderna ifrån?
Vilket SM är bilderna ifrån?
1980
Hahaha, utmärkt skrivit! Men inte fan är jag bortskämd bara för jag är 70-talist! Jag kommer också ihåg 2 TV kanaler, plus Danmark TV1. Vi Skåningar hade det lite bättre verkar det som.
[…] Swings tillverkade själva, och sedan började SKIP/BigBoss dyka upp. Jag vet att det finns folk på forumet som kommer ihåg bättre än jag. Man kunde också köpa via Hobbexkatalogen!
Jag köpte någon burk med dammiga, gula piller runt -84 därifrån som kallades "Pabamin". När man gick på toaletten urinerade man någonting liknande apelsinjuice. En brottartränare vi hade sade "–Där ser ni vad mycket skit ni får i er". Jag tror jag åt halva paketet i alla fall. Sen gick jag över till "omnibionta" från apoteket från en friidrottstränares förslag.
Allan skrev
"[…]Flera av de där hjältarna var också businessmän, eller försökte vara det, men fortfarande var det ännu fler av våra svenska föredömen som hade vanliga jobb och drygade ut det med att stå i klubbdörrar och bete sig otrevligt mot fyllon. Jocke Thunström var lite taskig mot Magnus Uggla - eller Halv Uggla som han kallades - varpå den lille fan gick hem och skrev IQ. Det fick alla som var i närheten av stänger dras med."
Ulf Bengtsson svarade i en tidning, kan ha varit OKEJ eller "ACTION for Men" där han i en bildserie knycklar i hop en helsida Uggla till en jätteliten boll och trycker in den under läppen som en snusprilla. Såg det ut som i alla fall.
Ulf A Big
2007-05-06, 18:34
När vi pratar om det förgångna vill jag gärna visa en av de bästa som sverige har haft inom byggning.
SÄPO:s Yvonne Rosell
http://user.bahnhof.se/~bksport/profil/yvonnerosell-kryll/yvonne_small.jpg
Främsta meriter:
* 1:a EM 1989
* 1:a VM 1990
Erling Wahlgren, han höll på under din tid också. Har du inget om honom?
corbendallas
2007-05-11, 11:31
Det här var fan det roligaste jag läst på riktigt länge! Best of, utan snack...
mera mera mera...
dontomase
2007-05-11, 11:55
En underhållande tråd absolut, man känner igen det, visserligen började jag i slutet av 80-talet men Kardell, Malmqvist med flera fanns ju med då med.
Malmqvist som brukade skaka rumpan på scen och sen spänna den så den tvärstannade, kommer man alltid minnas. Likaså när man var i Malmö och tränade på atletic så klart och man betalar i kassan till självaste Janne Malmqvist och den första man ser är en i tävlingsfrom Renato, snacka om att man blev tyst och väldigt ödmjuk två idoler på tio minuter...
Nu ska allt vara så häftigt svindyra träningskläder, stark som en oxe från dag 1 och ripped to the bone året om..
Motorbreath
2007-05-11, 19:51
Väldigt roligt att läsa denna tråd. Hoppas på mer läsning.
Får ställa mig i ledet och instämma med hur bra läsning det där var :) Kul post.
Tjucke-nizzen
2007-05-12, 07:18
Riktigt kul läsning! Hoppas på en fortsättning!
Jo, det ska komma mer är det meningen. Och vi ska berätta om Erling, om baggypants och om gymkulturen och de första pionjärerna. Men det ska till lite inspiration.
Slartibartfast
2007-05-15, 15:27
Jag hade gärna sett Allan ge exempel på ett bra tredagarsprogram! *popcorn*
rememberence
2007-05-15, 15:38
Jo, det ska komma mer är det meningen. Och vi ska berätta om Erling, om baggypants och om gymkulturen och de första pionjärerna. Men det ska till lite inspiration.
ehum!*popcorn*
blir det något mer snart? *whistle*
jojjep91
2007-06-17, 15:14
väldigt rolig artikel :D
Torsk_ole
2007-07-05, 22:50
Bump, mer på gång*popcorn* ?
När vi pratar om det förgångna vill jag gärna visa en av de bästa som sverige har haft inom byggning.
SÄPO:s Yvonne Rosell
http://user.bahnhof.se/~bksport/profil/yvonnerosell-kryll/yvonne_small.jpg
Främsta meriter:
* 1:a EM 1989
* 1:a VM 1990
Vad menar du med säpo? var hon med i säkerhetspolisen?
Det kan det väl inte göra, då det ska vara ganska förbjudet med dopingpreparat i det jobbet.
elsputnico
2007-07-08, 10:49
Den mest lysande läsning jag läst på mången god dag.Tränade själv på gym första gången runt -81 , eller gym är väl och ta i men tennisklubbens egna lilla skyffe innehållandes bänkpresställning och ett antal hantlar.Sedan blev det gymnasiet ,Södertornsskolans gym -84 där min kompis gjorde 10-or på 110 i bänk , vi var då 18 år så det var hur tufft som helst tyckte man då.Idag är det Träningsverket som gäller för gymmet överges aldrig även om ett antal år på 90-talet blev gymfria men det ska ej upprepas för träning är en livsstil som bara växer sig starkare.
Förresten Allan! Har alltid undrat hur Ugglas låt IQ uppkom, så skicka ett tack till Jocke Thunström för allt han sa till magnus Uggla :) Vi vill gärna ha lite mer skön läsning, so bring it on.*yourock*
Den mest lysande läsning jag läst på mången god dag.Tränade själv på gym första gången runt -81 , eller gym är väl och ta i men tennisklubbens egna lilla skyffe innehållandes bänkpresställning och ett antal hantlar.Sedan blev det gymnasiet ,Södertornsskolans gym -84 där min kompis gjorde 10-or på 110 i bänk , vi var då 18 år så det var hur tufft som helst tyckte man då.Idag är det Träningsverket som gäller för gymmet överges aldrig även om ett antal år på 90-talet blev gymfria men det ska ej upprepas för träning är en livsstil som bara växer sig starkare.
Förresten Allan! Har alltid undrat hur Ugglas låt IQ uppkom, så skicka ett tack till Jocke Thunström för allt han sa till magnus Uggla :) Vi vill gärna ha lite mer skön läsning, so bring it on.*yourock*
Timoteus/Timme från träningsverket här. Vem är du? Jag har antagligen pratat med dig ett antal gånger.
Nitrometan
2007-07-08, 11:27
Vad menar du med säpo? var hon med i säkerhetspolisen?
Det kan det väl inte göra, då det ska vara ganska förbjudet med dopingpreparat i det jobbet.
Påstår du att hon var dopad?
Har hon testat positivt nån gång?
Påstår du att hon var dopad?
Har hon testat positivt nån gång?
Den sortens kontroller fanns definitivt inte inom polisen i slutet av 80-talet. Eventuella spekulationer undanbedes.
Nitrometan
2007-07-08, 11:32
Den sortens kontroller fanns definitivt inte inom polisen i slutet av 80-talet. Eventuella spekulationer undanbedes.
Det var precis det jag menade. Ingen har testat henne så bara lägg ner.
Allan, kom gärna med fler roliga historier.
Herkulez
2007-07-08, 13:06
en av dom bästa trådarna i kolos historia i mitt tycke :thumbup:
en av dom bästa trådarna i kolos historia i mitt tycke :thumbup:
Absolut, och när kommer det mera tro..? *popcorn*
inspirerande, men va 4000 kcal om dagen pfff det e ingen mat *whistle*
Ivar_Lo-J
2007-07-26, 09:27
Sen har vi ju Eive, Uffe Larsson, Krüll, Age, Christer Eriksson, Renato, Malmqvist
Forts följer...
Är det Renato på najaden?
Är det Renato på najaden?
Jag gissar på Renato Somenzi.
http://asp.budo-fitness.se/img/upload/565.jpg
mycket intresant läsning:D
:thumbup: bra tröck på den historien!
*bump*
hur går det med sagostunden allan?
jag tror det är fler än jag som väntar. :)
Härligt nostalgiskt och inspirerande :)
Det må vara första inlägget jag skriver, men jag vill höra mer! =)
Grymt motiverande och trevlig att läsa!
El Crotcho
2007-12-02, 11:55
BUMP.
Vi fortsätter att bumpa tills Allan uppdaterar, tycker jag.:D
Ja, berätta om Erling. Jag har en bok hemma som han har skrivit, den är rätt najs.
the_PL_man
2007-12-18, 11:34
Jag har Erling Wahlgrens träningskompenium hemma (det där han drar hacklift på framsidan)...:)
/the_PL_man
PS! Allan, kan vi få lite styrkelyftshistorier också?
Ja, berätta om Erling. Jag har en bok hemma som han har skrivit, den är rätt najs.
Lasse Kongo
2008-01-03, 13:57
Jo ja tackar ja, typiskt folk i din ålder att kalla 70talister bortskämda mm, är det vårat fel att ni slarvade bort flera år av okunskap i kost och träning? Man tycker ju mest synd om er, här kommer 70talisterna med ett grymt kunnande och samma glädje med stålet, klart man blir gammal grinig gubbe då ;)
Allan, du skrev att du var politiskt aktiv i din ungdom. Får man fråga vilket parti du tillhörde?
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.