Visa fullständig version : 2006 års bästa skivor
Vad tyckte ni förresten om musikbyråns lista över de 50 bästa albumen 2006?
Topp 50 - Årets bästa skivor enligt Musikbyrån
1. TV On The Radio "Return To Cookie Mountain"
2. Regina Spektor "Begin To Hope
3. The Knife "Silent Shout"
4. The Roots "Game Theory"
5. Justin Timberlake "FutureSex/LoveSounds"
6. The Flaming Lips "At War With The Mystics"
7. Cassie "Cassie"
8. Gnarls Barkley "St. Elsewhere"
9. Ne-Yo "In My Own Words"
10. Andreas Mattsson "The Lawlessness Of The Ruling Classes"
11. The Magic Numbers "Those The Brokes"
12. Josh Rouse "Subtitulo"
13. Liars "Drums Not Dead"
14. The Coup "Pick A Bigger Weapon"
15. RamJac "Transfusions"
16. Jack Johnson "Curious George: Sing-A-Longs And Lullabies"
17. Spank Rock "YoYoYoYoYo"
18. M. Ward "Post-War"
19. CSS "Cansei De Ser Sexy"
20. Lupe Fiasco "Food & Liquor"
21. Junior Boys "So This Is Goodbye"
22. Hot Chip "The Warning"
23. Yo La Tengo "I Am Not Afraid Of You And I Will Beat Your Ass"
24. John Legend "Once Again"
25. Thom Yorke "The Eraser"
26. Midlake "The Trials Van Occupanther"
27. The Concretes "In Colour"
28. Six Organs Of Admittance "Sun Awakens"
29. T.I. "The King"
30. Håkan Hellström "Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått"
31. Sparklehorse "Dreamt For Lightyears In The Belly Of A Mountain"
32. Lloyd Cole "Anti Depressant"
33. Primal Scream "Riot City Blues"
34. Brightblack Morning Light "Brightblack Morning Light"
35. Lyfe Jennings "The Phoenix"
36. E-40 "My Ghetto Report Card"
37. Marit Bergman "Its A Rainbow"
38. Owusu & Hannibal "Living With"
39. Mogwai "Mr. Beast"
40. Love Is All "Nine Times That Same Song"
41. Fibes, Oh Fibes! "Emotional"
42. Johnny Cash "American V: A Hundred Highways"
43. Jarvis Cocker "Jarvis"
44. Yeah Yeah Yeahs "Show Your Bones"
45. Beck "The Information"
46. Goose "Bring It On"
47. Cibelle "The Shine Of Dried Electric Leaves"
48. The Sleepy Jackson "Personality. One Was A Spider. One Was A Bird"
49. Lily Allen "Alright, Still"
50. Ghostface Killah "Fishscale"
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=32529&a=728213&lid=puff_728223&lpos=extra_0
Förstaplacerade TV on the radio förvånade mig. De har surrat förbi mig ganska obemärkt.
Annars skulle jag vilja se Hot Chips skiva högre upp. Lily Allens lika så.
Blev ganska förvånad över att Marit Bergman inte fick figurera högre upp på listan. Men det passar mig ganska bra.
Om jag hade fått ta bort 3 artisters skivor så hade det, utan att behöva tänka speciellt länge, varit Ghostface Killahs, Jack Johnsons och Fibes Oh Fibes
Nedflyttning av Justin Timberlake hade ju inte varit fel heller. Jag ser inte anledningen till den hypen.
Min lista hade självklart sett väldigt annorlunda ut. Men jag kan ju inte ta upp allt.
Vad tycker du?
Dagensskiva.com har en lista, vars top fyra jag gillar:
1. The Knife "Silent Shout"
"Silent Shout" innehåller en del av The Knifes absolut starkaste material hittills. Som album betraktat är det briljant sammanhållet och fokuserat. Det lyser upp med sin bas av techno och nordiskt vemod. Allra bäst är det knastrande slagverket i "Marble House", droppande knorrandet i inledningen av "Like a Pen" och den genombrytande ofiltrerade sången från Karin i versen av "From Off to On".
2. Gnarls Barkley "St. Elsewhere"
Danger Mouse har skruvat fram sina finaste beats någonsin. De spretar åt alla möjliga håll utan att någonsin ta sig ur den hårt åtdragna tvångströjan. Det är djupt allvarligt på samma gång som det är befriande galet och livsbejakande. På ytan sansat, men under den fullkomligt stört. Och inte en hockeyhall så långt örat kan nå.
3. Hot Chip "The Warning"
Popen som spelades på alla indiedansgolv i landet. Inget verkade kunna stoppa Hot Chip och deras "Over And Over". Handleder och kroppar sprätte spastiskt fram och tillbaka, upp och ner.
4. Regina Spektor "Begin to Hope"
En oförutsägbar och mycket vacker historia. Trots att den av somliga anses vara Regina Spektors hittills mest kommersiella skiva – det avskalade har bytts mot större arrangemang, bredare ljudbilder, fler instrument, mer elektroniskt – bjuder den oupphörligen på nya överraskningar.
http://dagensskiva.com/index.asp?datum=2007-1-6
Flytta ner Silent Shout till en 5:e plats, och få in Magic numbers skiva nånstans mellan 2 och 4 så kan jag nästan hålla med. Sen kan Hot Chip och Barkley byta plats också.
The Gossips Standing In The Way Of Control är en skiva jag saknar på båda listorna kom jag på. Hur kunde jag missa det?
Ingen topplats direkt, men om man går så långt ner som till 50 och 60 så tycker jag att det har en klar plats.
Bra tråd, jobbig lista.
Hälften av allt som släpps är skräp.
Fyra plattor av tio kunde man slippa.
Jobbigt att sortera ut den där tionde. Tycker det är asjobbigt bara att läsa skivrescensioner *spy* Öhh ändå har jag gjort det i femton år...
Årets skivsläpp att minnas:
Deathstars
Enter the Hunt
This Ending
(Japp de råkar vara svenska. Två RÅÅÅKar vara från Ståckhålm!!! Yiehoooo)
Carola - Från nu till evighet :D
Hur man inte kan få in årets bästa skiva på en top-50 är ju helt BZAAACK!!
Mando Diao - Ode to Ochrasy
Lyssna å njut!
Jag skulle gärna se Damien Rice - 9 på listan, inte lika direkt som O men efter några lyssningar riktigt riktigt bra. Vad Cassie har där att göra vet jag inte riktigt.
Lyssna på de 13 första enda som var något att ha var Regina Spektor imo =)
Håkan Hellström!?! Har de fått hjärnsläpp??
Var är Tom Waits?
Vars är Tool? Spelade den jättehögt för alla på jobbet hela eftermiddagen.
Hej!Ja Tool och Killswitch engage saknar jag, även Red hot chilli peppers tycker jag lätt skulle vara med!
Andreas
De där listorna sög ju snopf.
Min lista, har säkert glömt en del:
Bloodbound - Nosferatu
Edguy - Rocket ride
Firewind - Allegiance
Amon Amarth - With Oden on our side
Iron Maiden - A matter of life and death
Persuader - When Eden burns
Wuthering Heights - The shadow cabinet
Falconer - Northwind
Elvenking - The winter wake
Heavenly - Virus
Dragonland - Astronomy
Blind Guardian - A twist in the myth
Deceiver85
2007-01-17, 21:20
Amon Amarth - With Oden on our side
+1 som faen på den där!
grisbil3n
2007-01-18, 15:21
De där listorna sög ju snopf.
Min lista, har säkert glömt en del:
Bloodbound - Nosferatu
Edguy - Rocket ride
Firewind - Allegiance
Amon Amarth - With Oden on our side
Iron Maiden - A matter of life and death
Persuader - When Eden burns
Wuthering Heights - The shadow cabinet
Falconer - Northwind
Elvenking - The winter wake
Heavenly - Virus
Dragonland - Astronomy
Blind Guardian - A twist in the myth
Din sög nog mest bortsett från ett par undantag. :)
Löjtnant Blank
2007-01-18, 15:36
Amon Amarth - With Oden on our side
Fniss. Snyggt stavat av grabbarna grus.
MasterChief
2007-01-18, 15:43
Iron Maiden - A Matter of Life and Death
Amon Amarth - With Oden on Our Side
Bach Violin Concertos - Daniel Hope / Chamber Orchestra of Europe
Schumann Complete Piano Works, Vol 1 - Finghin Collins
Prokofjev;Ravel Piano Concertos-Schlime/Russian National Orchestra/ Pletnev
Sjostakovitj Symph. No11-West German Radio symphony Orchestra/ Bychov
Dessa väljer jag pga av att de snurrat mer än något annat. (brasklapp: Någon av de klassiska kan vara utgiven under 2005, men jag köpte dem 2006 och de var nyheter i alla fall).
MasterChief
2007-01-18, 15:47
Fniss. Snyggt stavat av grabbarna grus.
Que? Amon Amarth stavar så, eller vi menar du att Oden bör stavas "Odin"?
Inget jag lyssnar på fanns med på listan
fniss, vad dålig musiksmak ni har
*innocent*
Vad lyssnar L-sami på?
Löjtnant Blank
2007-01-18, 16:54
menar du att Oden bör stavas "Odin"?
På engelska, ja.
Bruce Springsteen & The Seeger Session Band - We Shall Overcome
:thumbup:
haha var fan är Red Hot Chili Peppers, Stadium Arcadium? Ett av deras bästa album hittils.
Det blir aldrig bra när man ska sätta ihop sånna här listor.
fothermucker
2007-01-18, 17:48
haha var fan är Red Hot Chili Peppers, Stadium Arcadium? Ett av deras bästa album hittils.
Det blir aldrig bra när man ska sätta ihop sånna här listor.
Förhoppningsvis eftersom de har låtit likadant i 10 år.
Tycker att listan är ganska ok, med några få undantag.
Förhoppningsvis eftersom de har låtit likadant i 10 år.
Tycker att listan är ganska ok, med några få undantag.
Kanske det, men det är väldigt många sköna melodier i albumet. Borde åtminstone få vara med.
Deceiver85
2007-01-18, 18:30
På engelska, ja.
Fniss, det finns typ ett dussin olika stavningar av Oden/Wotan/Wutan/Odin
FÖRLÅT GUD. *whistle*
5. Odens Ride Over Nordland/A Fine Day To Die "Blood Fire Death" 1988
Löjtnant Blank
2007-01-18, 22:49
Fniss, det finns typ ett dussin olika stavningar av Oden/Wotan/Wutan/Odin
På engelska? Källa, tack. Jag har googlat på engelska i några minuter utan att få en enda relevant träff på "Oden". Wotan är för övrigt vad Oden heter på tyska (källa: wiki).
Kom på en skiva till. Wolfmother. Hur kan den inte vara med på listan? Det kan vara 2006 års absolut bästa skiva.
Joelinho
2007-02-23, 15:38
Vars är Panic at the disco ? :S
Scratch89
2007-02-23, 15:48
Jag kanske har lyssnat alldeles för lite, eller så förstår jag mig kanske bara inte på det högkulturella, men The Knife gör ju bara jättekonstig musik?
Vad tyckte ni förresten om musikbyråns lista över de 50 bästa albumen 2006?
Urtråkig. Alldeles för lång.
Få se Grammislistan och P3's guldlista.
Kom på en skiva till. Wolfmother. Hur kan den inte vara med på listan? Det kan vara 2006 års absolut bästa skiva.
Hållermed. Men och stora men:et; det känns sååå 1990 med album. Få artister lyckas släppa hela, kompletta, album där varje låt är värd en singel. Idag har vi reagerat med iTunes-konceptet att tanka ned den låt vi gillar för 9 bagare. Även om Wolfmother släppt en bra (retro) platta så är det inte 13 solida singelhits.
Album för industrin. Singel för mig.
Lizard
Hållermed. Men och stora men:et; det känns sååå 1990 med album. Få artister lyckas släppa hela, kompletta, album där varje låt är värd en singel. Idag har vi reagerat med iTunes-konceptet att tanka ned den låt vi gillar för 9 bagare. Även om Wolfmother släppt en bra (retro) platta så är det inte 13 solida singelhits.
Album för industrin. Singel för mig.
Lizard
Ju mer jag lyssnar på skivan desto mer inser jag att det verkligen är 13 hitsinglar.
mangemani
2007-02-23, 16:39
tycker det så gott som bara görs skit musik numera.
tycker att 80-90 tals musiken är det som fortfarande är bäst.
men smaken är som baken...och tur är väl det.
Nilsjohan
2007-02-23, 16:42
Peter Jöbacks samlingsskiva "Flera sidor av samma man" och Zlatan-låten "Who's da man" av Elias featuring Frans.
theoppositescollide
2007-02-23, 18:32
Var är All That Remains?
Var är Unearth?
Var är Saosin?
Var är Panic! at the disco?
Jag gillar att dom slängt med Ghostface Killah på plats 50 för att det ska se ut som dom faktiskt har rett bred musiksmak ändå *rolleyes*
reinholdsson
2007-02-23, 19:00
Var ju inte en enda bra på listan :/
The Game - Doctors Advocate (varenda låt sitter perfekt!!)
2007 är det 2 st man INTE får missa:
Dr Dre - Detox (jag har väntat 8 år!!!)
Papoose - The Nacirema Dream
Var ju inte en enda bra på listan :/
Hur hade din lista sett ut?
Urtråkig. Alldeles för lång.
Om du drar in den i anteckningar och tar bort plats, låt säg, 11-60 så får du en kortare lista ;)
Håkan Hellström ?
Enligt mig hans bästa album fram till dagens datum. En klart förtjänad plats på listan, enligt mig.
Det roliga med listor är ju att de flesta hade velat ändra på dem :)
Så låt se era listor! Det verkar ju finnas mycket åsikter!
En skiva som kommer bli extremt svårslagen på 2007 års listor är Pain of Salvation - Scarsick. Komplex, djup, varierad och ett musikaliskt mästerverk.
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/e/e4/PainOfSalvation-Scarsick.jpg
Kass. bara neg**dunk allt ihopa (nästan)
Zlatan låten är helt klart bäst!
Oväntat bra. CSS, Hot Chip, Junior Boys, Knife osv. :thumbup:
Kass. bara neg**dunk allt ihopa (nästan)
Eh.. va?
Om du drar in den i anteckningar och tar bort plats, låt säg, 11-60 så får du en kortare lista ;)
Hjälper inte.
De hade kunnat välja ut EN av artisterna och kallat den årets indie.
powpow// jag svarade bara på trådskaparens ursprumgliga fråga...
"Vad tyckte ni förresten om musikbyråns lista över de 50 bästa albumen 2006?"
powpow// jag svarade bara på trådskaparens ursprumgliga fråga...
"Vad tyckte ni förresten om musikbyråns lista över de 50 bästa albumen 2006?"
Och han tyckte väl kanske att det var märkligt att du hävdade att det (nästan) bara var negerdunk.
För att vara topic, så har jag inte hört något av albumen på listan. Jag lyssnar mest på gammal utgången musik:em:
2006 års bästa skiva var Threat Signals debut.
Hjälper inte.
De hade kunnat välja ut EN av artisterna och kallat den årets indie.
Nu hänger jag inte med. Menar du att det mest är indie på listan? :confused:
Eller föredrar du att folk väljer ut en indieartist per år, istället för att lista de artister folk tycker har gjort bästa albumen? Hänger inte med riktigt.
powpow// jag svarade bara på trådskaparens ursprumgliga fråga...
"Vad tyckte ni förresten om musikbyråns lista över de 50 bästa albumen 2006?"
Och han tyckte väl kanske att det var märkligt att du hävdade att det (nästan) bara var negerdunk.
Precis.
Nu hänger jag inte med. Menar du att det mest är indie på listan? :confused:
Eller föredrar du att folk väljer ut en indieartist per år, istället för att lista de artister folk tycker har gjort bästa albumen? Hänger inte med riktigt.
I korthet.
Dessa listor är per definition mer intressanta än den du valde.
http://www.sr.se/cgi-bin/p3/nyhetssidor/artikel.asp?ProgramID=2753&Artikel=1066838
http://www.grammis.se/
De sätts inte ihop av en enda musiknörd.
I korthet.
Dessa listor är per definition mer intressanta än den du valde.
http://www.sr.se/cgi-bin/p3/nyhetssidor/artikel.asp?ProgramID=2753&Artikel=1066838
http://www.grammis.se/
De sätts inte ihop av en enda musiknörd.
Musikbyråns lista är inte ihopsatt av en musiknörd, den är ihopsatt av en hel redaktion av musiknördar :D
Jag tycker i alla fall att alla musiklistor är intressanta på något sätt.
Grammisvinnarna avspeglade ju både musikbyråns och dagensskiva.com's listor. Om du tar bort de som ej är Svenska.
P3 guld var ju inte helt långt ifrån heller. The Knife och Bergman var med i alla fall. Hade Salem al Fakir släppt sin skiva 2006 så hade han även varit med på musikbyrån lista. Det är jag ganska säker på.
Sen är det ju olika typer av listor. Jag tycker det är intressant att diskutera bästa album, än att diskutera bästa kvinnliga nykomling, bästa ringssignalslåt och bästa artisten inom diverse olika genrer. Och att se vad "folket" valt för några favoritartister är väl lika intressant som att studera försäljningssiffror och singeltopplistan. Men vi är ju alla olika!
Cannibal Corpse - KILL
Slayer - Christ Illusion
The Killers - Sam's Town
The Pipettes - We Are The Pipettes
Woven Hand - Mosaic
Amon Amarth - With Oden On Our Side
Asta Kask - En för alla, ingen för nån
"Har spelats mest"
Sen är det ju olika typer av listor. Jag tycker det är mer intressant att diskutera bästa album, än att diskutera bästa kvinnliga nykomling, bästa ringssignalslåt och bästa artisten inom diverse olika genrer. Och att se vad "folket" valt för några favoritartister är väl lika intressant som att studera försäljningssiffror och singeltopplistan. Men vi är ju alla olika!
Blev lite fel där såg jag. Redigerade och fetstilade.
Du kan inte ha undgått att hårdrockare är överrepresenterade bland oss som skriver i den här tråden medans din lista från nördredaktionen består av indiepop, basically.
Jag förespråkar de listor som tar hänsyn till BÅDA genres OCH FLER.
Men visst, wanna fight, you GOT it.
Jag kan säkerligen skrämma fram några roliga hårdrockslistor att spamma tråden med.
Du kan inte ha undgått att hårdrockare är överrepresenterade bland oss som skriver i den här tråden medans din lista från nördredaktionen består av indiepop, basically.
Jag förespråkar de listor som tar hänsyn till BÅDA genres OCH FLER.
Men visst, wanna fight, you GOT it.
Jag kan säkerligen skrämma fram några roliga hårdrockslistor att spamma tråden med.
Absolut, listorna jag presenterade står ju för skaparnas egen smak, och den är ju väldigt poppig (indie är jag inte riktigt med på dock), om än där finns inslag av betydligt fler genrer än ren pop. Men det är ju just deras smak (som råkar stämma väldigt väl överrens med min smak - till stor del i alla fall).
Och att hårdrockarna är överrepresenterade på detta forum är ju ingen nyhet. Det var lite därför jag valde att dra ut en lista som, enligt mig, representerar god musiksmak :D
Fight? But why?
Jag tror jag har lyssnat på max 5 av skivorna på listan, urvalet säger ju ganska mycket om vilken smak de har som har sammanställt den.
Det är säkert bra musik, men inte min smak.
Och att hårdrockarna är överrepresenterade på detta forum är ju ingen nyhet.
Låter bra.
Det visar att merparten här är normala.
Fangface
2007-02-26, 01:51
Fanns inget som tilltalade mig på den listan...
2006 års bästa heter "Bloodbound - Nosferatu"
.....så det så.
Mr. Moose
2007-02-26, 06:45
Saknar "Hello Kinky" med "The Wet Spots".
Helt klart suveräna texter med musik som bara fastnar i huvudet.
Kanske inget för er som bara gillar hårdrock men deras texter är kul. *whistle*
Sehnsucht
2007-02-26, 10:59
men ni har ju missat massa bra album!!
ikke i ordning:
Lamb of god - Sacrament
Satyricon - Now, Diabolical Lamb of god
Ministry - Rio grande blood
Slayer - Christ illusion
fina band..
Streets Metal
http://www.streetswebzine.com/modules/coppermine/albums/userpics/10000/normal_metal2006.jpeg
http://www.streetswebzine.com/modules/coppermine/albums/userpics/10000/even2006.jpeg
http://www.streetswebzine.com/modules/coppermine/albums/userpics/10000/anette2006.jpeg
http://www.streetswebzine.com/modules/coppermine/albums/userpics/10000/harry2006.jpeg
http://www.streetswebzine.com/modules/coppermine/albums/userpics/10000/sigurd2006.jpeg
Bloodchamber gjorde en topp5lista per rescencent
Christian Rosenau
Insomnium – Above The Weeping World
Neaera – Let The Tempest Come
Angtoria – God Has A Plan For Us All
Dark Fortress - Séance
Regicide – Break The Silence
Yvonne Bielig
Unearth – III: In The Eyes Of Fire
Heaven Shall Burn – Deaf To Our Prayers
Neaera – Let The Tempest Come
Illdisposed – Burn Me Wicked
Maroon – When Worlds Collide
Stefan Ehrhart
Summoning – Oath Bound
Dark Fortress – Séance
Secrets Of The Moon - Antithesis
Amesoeurs – Ruines Humaines
Geist – Kainsmal
Bastian Greb
Katatonia – The Great Cold Distance
Heaven Shall Burn – Deaf To Our Prayers
Neaera – Let the Tempest Come
Vader – Impressions in Blood
Kataklysm – In the Arms Of Devastation
Michael Hauptmann
Trivium – The Crusade
Celtic Frost – Monotheist
Walls Of Jericho – With Devils Amongst Us All
Ministry – Rio Grande Blood
Slayer – Christ Illusion
Michael Meyer
Amon Amarth – With Oden On Our Side
Dismember – The God That Never Was
Slayer – Christ Illusion
Deicide – The Stench Of Redemption
Terrorizer – Darker Days Ahead
Ralf Scheidler
Katatonia - The Great Cold Distance
Solitude Aeturnus - Alone
Sólstafir - Masterpiece Of Bitterness
Summoning - Oath Bound
Virgin Steele - Visions Of Eden
Thomas Schönbeck
Sólstafir – Masterpiece Of Bitterness
Persefone – Core
Keep Of Kalessin – Armada
Obscenity – Where Sinners Bleed
Myrkgrav – Trollskau, Skromt Og Kølabrenning
Falk Schweigert
God Dethronded – The Toxic Touch
Black Messiah – Of Myths And Legends
Barcode – Ahead Of The Game
Psychopunch – Kamikaze Love Reducer
Götz Widmann – Habt Euch lieb
Alben kommen und gehen. Die Musiker können schon stolz darauf sein, wenn es ihre Platte schafft, länger als eine Woche mich unterhalten zu dürfen. Einzig unter diesen Gesichtspunkten wurden die oben genannten Platten ausgewählt. Sicher spielt es auch eine Rolle, dass die meisten erst spät in der zweiten Jahreshälfte veröffentlicht wurden.
Philipp Breunig
God Dethroned – The Toxic Touch
Satyricon – Now, Diabolical
Dornenreich – Durch den Traum
Amon Amarth – With Oden On Our Side
Celtic Frost - Monotheist
Birger Haarbrandt
Hammerfall – Threshold
Edguy – Rocket Ride
Diablo – Mimic 47
Kataklysm – In The Arms Of Devastation
Splitter – En Sorglig Historia
Tobias Reinicke
Intronaut – Void
Cattle Decapitation – Carma.Bloody.Carma
Laibach – Volk
Ringsgwandl – Der schärfste Gang
Life Is A Miracle - Soundtrack
Daniel Thalheim
Intronaut - Void
Twisted Into Form - Then Comes Affliction To Awake
Disillusion - Gloria
Negura Bunget - Om
Cult Of Luna - Somewhere Along The Highway
Und noch viele, viele mehr ...
Metal-Norge har två listor.
Robert
1. The Fall of Every Season – From Below
Årets førsteplass for min del litt spesiell i år, siden jeg har enkelte koblinger til The Fall of Every Season, og blant annet har laget coveret. Men nå skal jeg være litt blass og si at det driter jeg i. Faktum er at dette er den skiva jeg har hørt mest på i år, og dette er ei meget god plate, rett i min sjanger. En saftig blanding av death/doom, Opeth, også her med en solid integritet. Etter min mening en plate man absolutt bør ha seg.
2. Cult of Luna – Somewhere Along The Highway
Jeg hadde egentlig håpet at Cult of Luna skulle toppe “Salvation” med “Somewhere Along The Highway”. Ingen enkel oppgave, men skulle noen gjøre det, så måtte det jo være dem selv. Ble nok ikke sterkere enn ”Salvation”, men bandet viser utvikling, pågangsmot og evne til å prøve ut nye ting. Cult of Luna er et band med sterk integritet, og det er veldig viktig.
3. Callisto – Noir
Finnene som debuterte veldig pent med “True Nature Unfolds” i 2004, er her tilbake med det vanskelige oppfølgeralbumet. Debuten ble kjapt snappet opp av Earache og distribuert videre ut i verden. Hva som skjedde med denne vet jeg ikke, men den har fått latterlig lite publisitet. Faktum er at ”Noir” viser en enorm og ekstremt elegant utvikling fra debuten som var preget av enkelte svake elementer. Her er vokalen godt innarbeidet og har gitt hele produksjonen et stort løft. Det er lagt mer på det instrumentale, gode låter og clean partiene. Ganske enkelt en raffinert perfeksjonering av den oppskrifta de brukte på debuten.
4. Katatonia – The Great Cold Distance
Forgjengeren til “The Great Cold Distance”, “Viva Emptiness” er ganske enkelt et av mine favorittplater – noensinne. Denne oppfølgeren gjorde derfor plata veldig vanskelig for min del. Et par forandringer i lydbildet, og sånt må jo til. Ikke helt der på toppen sammen med forgjengeren, men likevel ei heidundranes bra plate.
5. Saturnus – Veronica Decides To Die
Saturnus har hatt bra status i doom-scenen veldig lenge, og dette er deres ”comeback”-album. Til tross for en jålete tittel og helt absurd cover er skiva ganske enkelt veldig bra. Igjen, ikke like bra som den fuglekvitrende og legendariske debuten, men ei utrolig fet skive, med mange bra låter.
6. Agalloch - Ashes Against Grain
Agalloch har jeg latterlig nok ikke hatt noe særlig forhold til før denne plata kom ut. Og snakk om overraskelse. Et utrolig fett album, på god vei deres mest modne og solide utgivelse, til tross for at bandet har en knallsterk backkatalog i ryggen.
7. Decapitated – Organic Hallucinosis
Glatt årets death metal-album. Disse unge polakken gjøre bragden å levere eneste og beste dødsmetall skive som har noe å rutte med i år 2006. En kraftpakning av et knyttneveslag rett i trynet. Knallhard, breibent og totalt kompromissløst, knuser Decapitated i år all motstand hva death metal angår.
8. Insomnium – Above The Weeping World
Insomnium ala 2006 er ikke helt der jeg vil ha dem. Jeg vil ha mer av den akustiske og doomy biten fra ”Since The Day...”. Men hey, bandet er låtskrivere av klasse, og dette er et utrolig fett album likevel.
9. The Haunted – The Dead Eye
Det kan spores en naturlig skepsis til ethvert trek fra The Haunted. Kanskje fordi de har hatt så stor suksess? Ikke vet jeg. Mange har sitt å si om denne plata, men faktum er at den lydmessig ligger ganske tett inntil sin forgjenger, ”rEVOLVEr”. Et rimelig fett album dette også, til tross for at det ikke er fullstendig like fett som forgjengeren, så er det endel elementer bandet har kjørt inn som jeg ønsker velkommen med åpne armer.
10. She Said Destroy – Times Like Vines
Hoj! She Said Destroy fortjener en skål for denne særdeles hardtslående, tekniske og fengende debuten. Hvem hadde ventet noe sånt? En blanding av Mesuggah og Opeth, som sparker hardt fra seg. Latterlige promoer på brent-CD delt opp i hundre spor uten noe form for markering på sporene greier ikke å trekke ned dette engang. Storartet!
Andre særdeles gode plater fra 2006:
Dornenreich – Durch Den Traum
My Shameful – The Return To Nothing
Secrets of The Moon – Anithesis
Ablaze In Hatred – Deceptive Awareness
Tenhi – Airut:Aamujen
Empyrium – A Retrospective
Isis – In The Absence of Truth
Eirik
1.Iskald – Shades of Misery
Denne er så fersk og nylig at du bare bør klikke deg rett inn på anmeldelsen min. Jeg føler at jeg tømte meg litt for ord i den teksten, så hva skal man si her? Noen ganger kommer det bare et band som får deg til å slå ut med hendene og si ”Ja! De har forstått det!”. Iskald har et sjangergrep som ingen andre samtidig som de sprer seg for alle vinder og samler tråder fra alle metallens hjørner. Med produksjon og ferdigheter stilt på 11 av 10 kan du ikke unngå å høre om Iskald i tiden fremover. Dette er Norges nye metallhåp. Oppnedkors på halsen.
2. Tragedy – Nerve Damage
Denne har jeg ikke anmeldt selv på siden ettersom bandet holder seg så undergrunn at vi tvilsomt ville få det gjennom kommerisielle kanaler. Strengt tatt er det vel også tung pønk vi snakker om, men i min verden er lyden og produksjonen så metallisk at jeg velger å si at den passer. For de som ikke veit det fra før har amerikanske Tragedy medlemmer fra legendariske His Hero is Gone som gav ut noe av verdens deiligste onde musikke på 90-tallet. Med sitt nye band øker de tempoet en god del og resultatet blir det samme hver gang de smeller ut plate: solid musikk som du bare MÅ hytte med neven til. De hører til i den sjangeren som gir meg lyst til å slåss eller knuse noe når jeg hører på det, du får lyst til å rive ned en ustilling med pretensiøs kunst, du får lyst til å trekke ut ledningen til en popkonsert eller bare løpe så fort du kan fra snuten. Selv om det er undergrunnsondt betyr det ikke at Tragedy ikke fenger, for er det noe de kan så er det gitarmelodier. Sjekk den fete akustiske gitarintroen på Under the Radar eller bare la plata gå sammenhengene en hel dag. Du skal se at frustrasjonen kommer opp og ut, det er utrolig godt å være sint.
3. Fuck the Facts – Stigmata High-five
Sen overraskelse fra Canda i form av kvinnefrontet psyko-grindband. Med produksjonen på plass er det bare å la øregangen ødelegges gang etter gang med plata med det svært så fengende navnet. Som det meste andre på Relapse er det harderer og raskere enn betong og mulig for de spesielt interesserte, men i ulikhet med mange Relapse-skiver som blir suppe etter kort tid finnes det lag på lag hos Fuck the Facts som du kan kose deg med mange sene vinterkvelder. Noe særlig harderer enn dette blir det nok ikke. Ikke for de med svakt hjerte.
4. Nasum – Grind Finale
Okay nå er kanskje en samleboks ikke teknisk sett en skikkelig plate, men det er tross alt Nasum vi snakker om. Sorgen var stor når vokalisten i mitt favorittband ble revet bort i tsunamien og etter sjokket la seg hos resten av bandmedlemmene bestemte grunnlegger og trommis Anders seg for å gjøre seg flid med en samleboks de hadde planlagt. Forskjellen fra tidligere planer ble jo nå at dette ble det siste manifest og ikke bare en samling sjeldne spor. Hva ble resultatet? 152 grindspor på 2 plater i den flotteste designede boksen jeg har sett. Historier om bandet, bilder, informasjon om sjeldne splitter og ikke minst mange mange godlåter som ikke kom med på tidligere plater, deriblant veldig mange på moderspråket og flere direkte politiske låter. Om dette ikke er en god introduksjon til bandet (la oss innse at 152 låter med grind er overdose for 99% av befolkningen) så er det gull for oss som virkelig elsker et band som både var kreative, harde og hadde en politikk jeg kunne stille meg bak.
5. Converge – No Heroes
Nå har plutselig Converge blitt allemannseie etter de signerte på Epitaph. Ikke at det plager meg når de fortsetter å gi ut så strålende musikk. Selv om No Heroes ikke kan nærme seg forrigeplata You Fail Me har årets Converge nok for den sultne metallfan. Vokalist Jake Bannons demonstemme som er bandets kjennetegn sammen med den utrolig skitne gitarlyden til gitarist Kurt skinner gjennom best i de korte og mer pønka låtene. Hør hva bare 4 mennesker og bare en gitar kan lage av lydvegg på låten Hellbound eller sjekk vokalbredden på Lonewolves. Converge kommer til å leve lenger enn de fleste nye metallband ettersom de har en sound som ingen klarer å kopiere uansett hvor mye de prøver. Amerikas skitneste og mørkeste slår enda et slag.
6. Slayer – Christ Illusion
I motsetning til de aller fleste skribenter i metallblad og på metallsider rundt om kring i verden har jeg aldri hatt et forhold til Slayer. Jeg har hatt 3 låter på pcen og det er de tre mest kjente. Derfor stod jeg med et mer åpent sinn når jeg skaffet meg Christ Illusion som satt som støpt med en gang. Tekstene til Slayer virker mer skarpe og i tiden og at låter som Jihad og Cult gir minner tilbake i tid gjør meg absolutt ingenting. Slayer er bredere enn før samtidig som de ikke gjør noe popkompromiss i det hele tatt. Amerikanerne er et band som kan samle både pønkere og metallfolk i enighet om headbanging er obligatorisk når du fyrer opp Christ Illution. Som en god venn også nevnte kom den perfekt i en tid der både islam og kristendommen beveger seg i faretruende retninger. Stol på Slayer for å få deg ned på jorda igjen, fengende er det også.
7. Mastodon- Blood Mountain
Leviathan fra Mastodon er kanskje en av de beste metallalbumene jeg eier med sine utrolige gitarmelodier, smarte litterære tema og heidundranes driv. Jeg har ventet en stund på oppfølgeren og når Blood Mountain endelig kom stod forventningene så høyt at jeg visste nesten at jeg kom til å bli skuffet. Derfor har også Mastodon havnet her nede på sjuendeplass. Som metallplate satt for seg selv er den virkelig solid med mye eksperimentering i vokal, kreativ gitar og bass og ikke minst en trommis som ikke kjenner noen tøyler. Jeg nyter hvor stor spennvidden er og at hver sang høres unik ut. Det som er litt problematisk er at kanskje Mastodon prøver litt for hardt. Det er litt mye rifftulling og tøysete småpartier istedenfor det tette låtfokuset som jeg husker fra forrigeskiva. At vokalisten har forandret sin stil er ikke bare bra heller. Trass dette tårner likevel Blood Mountain inn på lista, er du fan vil du sette pris på denne.
8. Yakuza – Samsara
Årets særeste valg og klart et band som har blitt glemt av mange. Yakuza er signert på Century Media og spiller dødsmetall og jazz med saksofoner og dobbel basspedall. Det er rimelig sprøtt, men også suverent kult (og dette kommer fra en selverklært jazzhater). Deres debutplate Way of the Dead fra 2002 er helt vill når det gjelder rytmer og ville overganger. Thrashgitar og desperat roping om hverandre før saksofonen setter inn. Oppfølgeren heter Samsara og setter kontrastene litt sterkere samt hever produksjonen noen hakk. At denne går i glemmeboka for mange er litt selskapet sin skyld som ikke gir dem mye reklameplass. At de har havnet i skyggen av italienske Ephel Duath som gjør litt samme greia gjør jo ikke saken bedre. Er du lei dødsmetall spilt helt rett frem må du svinge deg innom Yakuza, dette dytter grenser.
9. Darkthrone – the Cult is alive
Mulig det frustrerer noen at Darkthrone bare blir mer og mer pønk, men jeg koser meg virkelig jeg. Produksjonen er den samme, gitarlyden er den samme, men denne gangen har en større dose humor sneket seg inn bak svartmetallfasaden, da spesielt i form av platas supre pønkhit Graveyard Slut som har blitt en allsangshit i min vennekrets. Hvorfor ikke la Fenriz synge mer? Han har jo virkelig en dritbra stemme som fenger. Jeg beundrer stadig bandet for sin ”ideologi” som virkelig bare driter i alle trender og gir oss svart plate, svart cover og svart musikk. Du slipper synthen og du spiller pompøse pressebilder. Det er rett og slett Darkthrone.
10. Satyricon – Now, diabolical
I hele år har bitre metallfans sutret bak sine kallenavn på nettforum og i sine spalter om hvor grusomt kommerse Satyricon har blitt og at de stiller opp i alle media for å gi portretter og intervjuer. De færreste har faktisk nevnt musikken som duoen har pisket opp. Hadde kritikerne kjørt Now, diabolical om og om igjen ville nok de merket at plata er rå, tung og sitter i kroppen bedre og bedre ved hver gjennomhøring. Borte er synth fra tidligere plater og arrangementene er ikke så store. Det ligger nærmere mitt bilde av black metal nå i hvert fall.
Dissector
2007-04-03, 00:38
Dissection - Reinkaos
Oavsett skillnad mot deras gamla skivor, det är en kick ass platta ändå :)
grisbil3n
2007-04-03, 00:47
Dissection - Reinkaos
Oavsett skillnad mot deras gamla skivor, det är en kick ass platta ändå :)
Halleluja!
Litecore
2007-04-03, 01:33
The Game - Doctors Advocate (varenda låt sitter perfekt!!)
2007 är det 2 st man INTE får missa:
Dr Dre - Detox (jag har väntat 8 år!!!)
Papoose - The Nacirema Dream
buck buck buck! w0rd på dres nya släpp, ser fram emot det :]
överlag är det mest äcklig (hård)rock som gillas här märker jag.
vill även slå ett slag för skate/pop/punkrock, Fallout Boys nya skiva är kung :)
theoppositescollide
2007-04-03, 03:31
Bandit: I write sins är singeln, A Fever You Can't Sweat Out är plattan :)
Grym skiva, men har blivit sönderspelad utav bara helvete!
Fatalist
2007-04-03, 04:48
Jag ogiltigförklarar härmed listan eftersom Artificial Soldier inte hamnade på top10.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.