Visa fullständig version : Sårad för vad någon skriver över nätet
Kan ni bli sårade för något som någon ( som ni ej känner irl) skriver över nätet? Varför skulle man inte kunna reagera bara för att det är i skriven form och ej öga mot öga?
Inte blivit det hittills iallafall.
Visst kan jag bli det, absolut.
High1ander
2006-12-31, 10:21
Kan ni bli sårade för något som någon ( som ni ej känner irl) skriver över nätet? Varför skulle man inte kunna reagera bara för att det är i skriven form och ej öga mot öga?
Nej, för att kunna bli sårad måste personen känna mig. Folk på Internet känner inte mig (jag måste träffa folk IRL), de kan irritera men de kan inte skada en.
Alltså, om jag precis sagt att någon jag känner dött och de hånar mig så skulle jag bli ledsen. Men inte över att någon säger jag är dum i huvudet eller kan dra åt helvetet.
flenders
2006-12-31, 10:23
Hade jag haft dåligt självförtroende så hade jag nog kunnat bli det men så är inte fallet.
NisseEriksson
2006-12-31, 10:23
Helt klart
Varför ska man reagera öht över en "verbal eller skriven attack"?
Ja, om personen vet tillräckligt mycket om mig för att kunna trycka på en känslig punkt.
Ja, om personen vet tillräckligt mycket om mig för att kunna trycka på en känslig punkt.
Någon kan väl trycka på en känslig punkt även om personen inte vet hur öm den är?
High1ander
2006-12-31, 10:29
Varför ska man reagera öht över en "verbal eller skriven attack"?
Därför man måste först ge ena kinden för att kunna vända andra kinden till herr Jesus.
Låt oss säga att du slänger upp en "det är synd om mig dammsugaren har lämnat mig" och någon skrattar åt dig eller tycker du är en tölp, skulle inte det göra dig lite, bara lite ledsen i ögat?
Man tjänar ju inget på att hetsa upp sig för att någon annan har ett behov av att "såra" en.
High1ander
2006-12-31, 10:30
Man tjänar ju inget på att hetsa upp sig för att någon annan har ett behov av att "såra" en.
Sen när fungerar känslor rationellt?
Någon kan väl trycka på en känslig punkt även om personen inte vet hur öm den är?
Ja, det är förstås rätt i, men sannolikheten att det händer är mindre om de inte vet något om mig.
Sen när fungerar känslor rationellt?
Sen när slutade man bestämma över sig själv?
Varför ska man reagera öht över en "verbal eller skriven attack"?
Börja inte nu igen. Den diskussionen har vi haft en miljard gånger här inne.
Varför ska man reagera öht över en "verbal eller skriven attack"?
Det ska man inte, men sparkar någon på en öm punkt kanske man reagerar ändå.
Man tjänar ju inget på att hetsa upp sig för att någon annan har ett behov av att "såra" en.
Förlorar man något då på att bli tex ledsen?
Det ska man inte, men sparkar någon på en öm punkt kanske man reagerar ändå.
Varför det? Är man medveten om sina "svaga" sidor så kan ju en kommentar aldrig bli annat än ett konstaterande.
Förlorar man något då på att bli tex ledsen?
Varför ska man bli ledsen?
Lasse Kongo
2006-12-31, 10:36
*popcorn*
Varför ska man bli ledsen?
Jag vet inte varför man ska bli ledsen, men jag ser det som högst mänskligt att man ibland (vissa oftare och i större utsträckning än andra) blir ledsen, arg, rörd, glad osv. Gör inte du det?
Men den bakomliggande meningen (om det finns någon) med att bli ledsen känner jag inte till. Kanske att det är extra gött sedan när man blir glad?
Jag vet inte varför man ska bli ledsen, men jag ser det som högst mänskligt att man ibland (vissa oftare och i större utsträckning än andra) blir ledsen, arg, rörd, glad osv. Gör inte du det?
Men den bakomliggande meningen (om det finns någon) med att bli ledsen känner jag inte till. Kanske att det är extra gött sedan när man blir glad?
Klart det är mänskligt att bli ledsen, men det betyder ju inte att det finns en anledning till att ta åt sig av verbala påhopp.
High1ander
2006-12-31, 10:40
Sen när slutade man bestämma över sig själv?
Alltså som sagt, jag har inga problem för jag slänger inte ut personliga saker som folk kan attackera mig på, och om jag skulle slänga ut personliga saker så är det människor som jag aldrig träffat och därmed inte sätter nå värde på deras åsikter om mig. Men om det vore någon man berätta speciella saker för som sedan bara försöker såra en så skulle jag kanske ta illa upp.
Sen att bestämma, det spelar ingen roll om du (kanske inte DU då) har bestämt dig för att inte bli sårad, om någon sitter på information som verkligen kan såra dig nere i själen, eller om du redan är ledsen så är jag jävligt säker på att du kan bli ledsen om någon klämmer på din ömma punkt. Självklart tror jag att mängden "ledsen" man kan bli från Internet är liten jämfört med om personer skulle göra samma sak på stan.
Det är liksom svårt att när man väl läser det någon sagt och bara bortse det genom att säga "jag ska inte bry mig".
Som, aldrig varit ett problem för mig.
Det handlar nog till stor del om hur mycket man bryr sig om vad andra tycker om en. Har man mycket god självkänsla är andras åsikter inte så viktiga. De flesta söker bekräftelse i en eller annan form, och när man får negativ bekräftelse istället för positiv så är det inte så konstigt att man blir sårad.
Varför det? Är man medveten om sina "svaga" sidor så kan ju en kommentar aldrig bli annat än ett konstaterande.
Men det är ju sällan så kliniskt. Gissningsvis är det värre om man nu vet om sina svaga sidor (det är ett ganska märkligt begrepp på komplex man har) och någon trampar just på en av dem. Om det är något man är omedveten om eller inte håller med om kan man ju slå bort det.
Nåväl, jag lämnar diskussionen här. Jag svarade på ursprungsfrågan tidigare.
Alltså som sagt, jag har inga problem för jag slänger inte ut personliga saker som folk kan attackera mig på, och om jag skulle slänga ut personliga saker så är det människor som jag aldrig träffat och därmed inte sätter nå värde på deras åsikter om mig. Men om det vore någon man berätta speciella saker för som sedan bara försöker såra en så skulle jag kanske ta illa upp.
Sen att bestämma, det spelar ingen roll om du (kanske inte DU då) har bestämt dig för att inte bli sårad, om någon sitter på information som verkligen kan såra dig nere i själen, eller om du redan är ledsen så är jag jävligt säker på att du kan bli ledsen om någon klämmer på din ömma punkt. Självklart tror jag att mängden "ledsen" man kan bli från Internet är liten jämfört med om personer skulle göra samma sak på stan.
Du missar poängen. Det är upp till dig att bestämma hur du ska hantera det som sker, oavsett vad folk säger. Varför skulle man vilja ta åt sig när det inte kommer att komma något positivt av det?
De flesta söker bekräftelse i en eller annan form, och när man får negativ bekräftelse istället för positiv så är det inte så konstigt att man blir sårad.
Det är konstigt eftersom att man inte tjänar något på att bli sårad.
Klart det är mänskligt att bli ledsen, men det betyder ju inte att det finns en anledning till att ta åt sig av verbala påhopp.
Ingen blir väl ledsen utan anledning?
Grundregeln måste ju ändå vara att inte skriva saker anonymt som man inte skulle säga öga mot öga. Inte heller skriva inför flera hundra personer vad man inte skulle kunna säga i ett större sällskap. Och att behandla andra som man själv vill bli behandlad.
Du missar poängen. Det är upp till dig att bestämma hur du ska hantera det som sker, oavsett vad folk säger. Varför skulle man vilja ta åt sig när det inte kommer att komma något positivt av det?
Jag tror inte på en sån indelning helt ärligt. Att liksom gå efter nån filosofi att för att få ett bra liv; ägna dig bara åt bra saker och känn bara bra känslor!
( Vad nu det är) Nej, man behöver inte medvetet slänga sig in i massor med destruktivitet och undra varför livet inte känns gott, men lite av varje tror jag berikar.
Men det är ju sällan så kliniskt. Gissningsvis är det värre om man nu vet om sina svaga sidor (det är ett ganska märkligt begrepp på komplex man har) och någon trampar just på en av dem. Om det är något man är omedveten om eller inte håller med om kan man ju slå bort det.
Nåväl, jag lämnar diskussionen här. Jag svarade på ursprungsfrågan tidigare.
Vet om man om sina mindre bra sidor bör man också vara medveten om varför man får kommenteren i fråga. Vet man varför man får en viss kommentar finns det ingen anledning att ta det på ett negativt sätt.
Jag tror inte på en sån indelning helt ärligt. Att liksom gå efter nån filosofi att för att få ett bra liv; ägna dig bara åt bra saker och känn bara bra känslor!
( Vad nu det är) Nej, man behöver inte medvetet slänga sig in i massor med destruktivitet och undra varför livet inte känns gott, men lite av varje tror jag berikar.
Kan nog hålla med där. Dessutom har jag fått uppfattningen att de flesta som struntar i vad andra tycker om dem är okänsliga idioter som inte är heller är särskilt omtyckta.
Ingen blir väl ledsen utan anledning?
Varför ska man bli ledsen av ett verbalt påhopp?
Grundregeln måste ju ändå vara att inte skriva saker anonymt som man inte skulle säga öga mot öga. Inte heller skriva inför flera hundra personer vad man inte skulle kunna säga i ett större sällskap. Och att behandla andra som man själv vill bli behandlad.
+1
Jag tror inte på en sån indelning helt ärligt. Att liksom gå efter nån filosofi att för att få ett bra liv; ägna dig bara åt bra saker och känn bara bra känslor!
( Vad nu det är) Nej, man behöver inte medvetet slänga sig in i massor med destruktivitet och undra varför livet inte känns gott, men lite av varje tror jag berikar.
Inget är svart eller vitt.
Kan nog hålla med där. Dessutom har jag fått uppfattningen att de flesta som struntar i vad andra tycker om dem är okänsliga idioter som inte är heller är särskilt omtyckta.
Vem har sagt något om att strunta i vad andra tycker?
Inget är svart eller vitt.
+1
Varför ska man bli ledsen av ett verbalt påhopp?
Du har aldrig blivit mobbad va? :)
Vet om man om sina mindre bra sidor bör man också vara medveten om varför man får kommenteren i fråga. Vet man varför man får en viss kommentar finns det ingen anledning att ta det på ett negativt sätt.
Fast det finns ju kommentarer som slår mot saker man har svårt att påverka själv (just nu). Någon som dissar ens familj, ens ekonomiska status, ens utseende, ens handikapp osv. Något man mår dåligt över själv.
(NU slutar jag skriva i tråden. Tror jag.)
Du har aldrig blivit mobbad va? :)
Upprepade förteelser handlar om något helt annat. Men som jag förstår är det inte det vi diskuterar nu.
Vem har sagt något om att strunta i vad andra tycker?
Det var ett litet sidospår. De flesta som kopplar bort negativa åsikter från andra är personer som inte bryr sig om vad andra tycker. Men visst, kan man hitta en balans så är väl det bra.
Fast det finns ju kommentarer som slår mot saker man har svårt att påverka själv (just nu). Någon som dissar ens familj, ens ekonomiska status, ens utseende, ens handikapp osv. Något man mår dåligt över själv.
(NU slutar jag skriva i tråden. Tror jag.)
Ganska skumt resonemang. Om man nu ska ta åt sig, bör man då inte ta åt sig om folk påpekar något som man själv har möjlighet att göra något åt?
shadowfire
2006-12-31, 11:06
på samma sätt som jag kan bli skitglad av vad ngn skrivit så kan jag reagera å det motsatta, det finns vissa personliga saker som jag omöjligt kan låta bli o reagera på, oavsett det är via nätet eller muntligt.
Det var ett litet sidospår. De flesta som kopplar bort negativa åsikter från andra är personer som inte bryr sig om vad andra tycker. Men visst, kan man hitta en balans så är väl det bra.
Självklart ska man bry sig om vad andra tycker. Det finns alltid en orsak till att någon säger något negativt om en. Det är orsaken man bör bry sig om, inte själva "attacken". Säger någon att jag är en jävla idiot, ja då kanske jag är en jävla idiot och bör kanske göra något åt det, men det betyder inte att man ska ta kommentaren som något negativt.
Varför ska man bli ledsen av ett verbalt påhopp?
http://www.kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=1995238&postcount=21
http://www.kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=1995238&postcount=21
Har redan svarat en gång.
shadowfire
2006-12-31, 11:08
Ganska skumt resonemang. Om man nu ska ta åt sig, bör man då inte ta åt sig om folk påpekar något som man själv har möjlighet att göra något åt?
Oftast är personen i frågan redan "på fall", dvs står och sviktar vid stupkanten och kämpar för att inte falla. En dumt formulerad mening eller en attack i provokativt syfte kan absolut få människan att falla över kanten.
Ponera någon som precis har förlorat sin mor i en trafikolycka och någon annan i provokativt syfte påpekar att det var skitbra att kärringjäveln är borta. Kommer kommentaren 5 år efter dödsfallet torde den anhörige kanske reagera annorlunda mot för om det kommer 1v efter dödsfallet.
Upprepade förteelser handlar om något helt annat.
Där kan man inte välja på samma sätt om man ska bli ledsen eller inte eller vad?
High1ander
2006-12-31, 11:09
Du missar poängen. Det är upp till dig att bestämma hur du ska hantera det som sker, oavsett vad folk säger. Varför skulle man vilja ta åt sig när det inte kommer att komma något positivt av det?
Du missar nog poängen.
Vad spelar det för roll om det är Internet eller din närmaste familj? Om det är någon du känner och har lagt förtroende för och de sedan skiter över hela dig så kommer du nog bli sårad. Sen är det nog lite mindre om det är en "relativt anonym" person på Internet än om det är flickvännen eller din mamma.
Varför ska du ta illa upp på något som din mor, syster, kompis, flickvän säger om det inte kommer komma nå gott från det? Jag menar om den principen gäller för Internet, varför inte utanför nätet då också?
Jag tror nog problemet i denna diskussion ligger i att vi inte har definerat vad den som försöker såra har för relation till den som blir sårad. Har de chattat på nätet i 10 år? Är det ett nyreggat troll på ett forum? Säger personen något som du har komplex över?
Yankee, jag har inget emot din princip, jag tror bara inte att den är så lätt att applicera på verkligheten.
Säger någon att jag är en jävla idiot, ja då kanske jag är en jävla idiot och bör kanske göra något åt det, men det betyder inte att man ska ta kommentaren som något negativt.
Kan man då, enligt ditt resonemang, göra någonting åt att man är ful, efterbliven etc. ?
Oftast är personen i frågan redan "på fall", dvs står och sviktar vid stupkanten och kämpar för att inte falla. En dumt formulerad mening eller en attack i provokativt syfte kan absolut få människan att falla över kanten.
Ponera någon som precis har förlorat sin mor i en trafikolycka och någon annan i provokativt syfte påpekar att det var skitbra att kärringjäveln är borta. Kommer kommentaren 5 år efter dödsfallet torde den anhörige kanske reagera annorlunda mot för om det kommer 1v efter dödsfallet.
Det finns självklart alltid omständigheter som försvårar eller förenklar för en att agera på optimalt sätt.
Det är konstigt eftersom att man inte tjänar något på att bli sårad.
Hur kan du tycka att det både är högst mänskligt och samtidigt stå oförstående inför det?
Ganska skumt resonemang. Om man nu ska ta åt sig, bör man då inte ta åt sig om folk påpekar något som man själv har möjlighet att göra något åt?
Att säga hur man bör göra i de bästa av världar är ju fiffigt. Det är svårt att ha fel då. Jag utgår från hur det (troligen) är för många människor, mig inräknat. Man reagerar och blir ledsen för saker, även om man inte ska.
Där kan man inte välja på samma sätt om man ska bli ledsen eller inte eller vad?
Nej. Ett simpelt exempel. Om någon slår dig på armen en gång kommer du antagilgen inte bry dig, varför skulle du? Om någon slår dig på armen varje dag i två år kommer du att bry dig till slut, oavsett om du vill eller inte.
Du missar nog poängen.
Vad spelar det för roll om det är Internet eller din närmaste familj? Om det är någon du känner och har lagt förtroende för och de sedan skiter över hela dig så kommer du nog bli sårad. Sen är det nog lite mindre om det är en "relativt anonym" person på Internet än om det är flickvännen eller din mamma.
Varför ska du ta illa upp på något som din mor, syster, kompis, flickvän säger om det inte kommer komma nå gott från det? Jag menar om den principen gäller för Internet, varför inte utanför nätet då också?
Jag tror nog problemet i denna diskussion ligger i att vi inte har definerat vad den som försöker såra har för relation till den som blir sårad. Har de chattat på nätet i 10 år? Är det ett nyreggat troll på ett forum? Säger personen något som du har komplex över?
Yankee, jag har inget emot din princip, jag tror bara inte att den är så lätt att applicera på verkligheten.
Som sagt, omständigheterna är aldrig desamma. Men det innebär inte att man ska sträva efter att agera annorlunda.
Hur kan du tycka att det både är högst mänskligt och samtidigt stå oförstående inför det?
Var har du fått oförstående ifrån? Det går att argumentera för en sak, men förstå den andra sidan utan problem.
Att något är per definition mänskligt betyder inte att det är det optimala sättet att handla på.
Nej. Ett simpelt exempel. Om någon slår dig på armen en gång kommer du antagilgen inte bry dig, varför skulle du?
Därför att armen är öm efter tidigare slag eller att jag föddes med en känslig arm?
Man reagerar och blir ledsen för saker, även om man inte ska.
Jag är fullt medveten om att så är fallet, det betyder dock inte att man kan sträva efter något mer optimalt.
shadowfire
2006-12-31, 11:17
Som sagt, omständigheterna är aldrig desamma. Men det innebär inte att man ska sträva efter att agera annorlunda.
Det är ju en balansgång med. Enligt din tes så är det optimala att aldrig någonsin tillåta sig bli sårad, i något sammanhang. Korrekt uppfattat?
Torde det inte risken vara att man slutar upp som en känslokall människa? Vissa saker kanske man rentav ska tillåta sig att bli sårad över, för det är då man reagerar och förhoppningsvis handlar.
Därför att armen är öm efter tidigare slag eller att jag föddes med en känslig arm?
Är detta enligt dig en godkänd anledning till att agera på ett mindre bra sätt?
mangemani
2006-12-31, 11:18
visst kan det kännas lite om det är en person som betyder något som säger nått.
annars,nej
Jag är fullt medveten om att så är fallet, det betyder dock inte att man kan sträva efter något mer optimalt.
Varför ska man sträva efter att inte bli ledsen?
Är det farligt å va ledsen eller?
High1ander
2006-12-31, 11:19
Som sagt, omständigheterna är aldrig desamma. Men det innebär inte att man ska sträva efter att agera annorlunda.
Nej, men som sagt, jag håller med dig om hur man _bör_ tänka, men det _bör_ inte bara vara för Internet.
Jag ställde det inte som en fråga, men anser du att man ska ta åt sig, kunna bli ledsen av vad en flickvän/pojkvän, föräldrar, syskon, kompisar, etc säger? Det jag vill komma till är det någon gång du ger en person "rätten att kunna såra dig", och isf varför?
Alltså jag tycker din pricip är helt praktiskt möjlig om med gäller för "random snubbar på nätet som attackerar en", men om det är någon man chattat med en längre tid och har en sorts av förhållande (som kompis) så är det ju självklart att man kommer ta åt sig (även om man inte _bör_) om de spyr galla.
Är detta enligt dig en godkänd anledning till att agera på ett mindre bra sätt?
Ja, det är okej att man blir ledsen. Man får det.
Sen tycker inte jag att att bli ledsen är det sämsta man kan bli. Långt ifrån.
Det är ju en balansgång med. Enligt din tes så är det optimala att aldrig någonsin tillåta sig bli sårad, i något sammanhang. Korrekt uppfattat?
Torde det inte risken vara att man slutar upp som en känslokall människa? Vissa saker kanske man rentav ska tillåta sig att bli sårad över, för det är då man reagerar och förhoppningsvis handlar.
Inte korrekt uppfattat. Självklart ska man tillåta sig att bli sårad. Att bli sårad för att man förlorar någon man älskar är ganska svårt att undvika och det finns antagligen inga argument för att undvika att blir sårad i en sådan situation heller.
Att något är per definition mänskligt betyder inte att det är det optimala sättet att handla på.
Nä....eller nåt.
Varför ska man sträva efter att inte bli ledsen?
Är det farligt å va ledsen eller?
Det handlar inte om att man inte ska bli ledsen, utan att man inte bör ta åt sig av verbala påhopp (om vi inte har bytt ämne nu).
Yankeee: Jag vet inte om du varit kär eller haft ett förhållande någon gång. Låt säga att du haft det och sen blir du dumpad men dina känslor är fortfarande extremt starka för tjejen (killen?) i fråga. Du lättar dig i en snyfttråd på kolo och sen efter några veckor, när du tror att du känner dig stark och kommit över allt, så får du en bredsida från en bitter kolomedlem så tårarna börjar rinna igen.
Hur tänker du om en sån situation? Kan man då också, som du säger, välja att stänga ute känslorna och bara skita i vad personen skrev?
WHITEFOLKS
2006-12-31, 11:23
Yankee argumenterar nog mer för att det är meningslöst att bli sårad av det, precis som det är meningslöst att känna ångest över något "dumt" man gjort. Det kommer inget konstruktivt ur det och bör därför undvikas :D
Är detta enligt dig en godkänd anledning till att agera på ett mindre bra sätt?
Sen är inte att bli ledsen att agera. det är att reagera.
Nej, men som sagt, jag håller med dig om hur man _bör_ tänka, men det _bör_ inte bara vara för Internet.
Jag ställde det inte som en fråga, men anser du att man ska ta åt sig, kunna bli ledsen av vad en flickvän/pojkvän, föräldrar, syskon, kompisar, etc säger? Det jag vill komma till är det någon gång du ger en person "rätten att kunna såra dig", och isf varför?
Alltså jag tycker din pricip är helt praktiskt möjlig om med gäller för "random snubbar på nätet som attackerar en", men om det är någon man chattat med en längre tid och har en sorts av förhållande (som kompis) så är det ju självklart att man kommer ta åt sig (även om man inte _bör_) om de spyr galla.
Jag pratar om hur man bör tänka i det verkliga livet :)
Klart man ska kunna bli ledsen och sårad, det jag vill få fram är det finns otaliga tillfällen då det är helt onödigt och endast beror på ens egna tillkortakommanden.
Istället för att ta åt sig bör man fundera på varför de säger som de gör.
Det handlar inte om att man inte ska bli ledsen, utan att man inte bör ta åt sig av verbala påhopp
Vad är skillnaden?
Hur tänker du om en sån situation? Kan man då också, som du säger, välja att stänga ute känslorna och bara skita i vad personen skrev?
Hur ska jag kunna veta nu hur jag skulle reagera då?
High1ander
2006-12-31, 11:26
Jag pratar om hur man bör tänka i det verkliga livet :)
Klart man ska kunna bli ledsen och sårad, det jag vill få fram är det finns otaliga tillfällen då det är helt onödigt och endast beror på ens egna tillkortakommanden.
Istället för att ta åt sig bör man fundera på varför de säger som de gör.
Jag håller helt klart med dig, punkt.
Yankee argumenterar nog mer för att det är meningslöst att bli sårad av det, precis som det är meningslöst att känna ångest över något "dumt" man gjort. Det kommer inget konstruktivt ur det och bör därför undvikas :D
Typ ;)
Hur ska jag kunna veta nu hur jag skulle reagera då?
Det spelar väl ingen roll, eftersom du inte skulle ta åt dig. Eller hur?
Yankeee dit ideal har helt klart psykopatiska drag. Jag är ju inte den som är negativ till en psykopat, men så är det nog. Tar man aldrig åt sig av negativa påhopp utan medan man förmodligen badar i de positiva så har man helt klart någon sorts störning normalt sett.
Nu tror jag inte du är så här på riktigt utan ett ideal du vill vara. Lämnar man ut något man kan såra på Internet och någon använder det så tro fan att man blir...sårad.
Sen är inte att bli ledsen att agera. det är att reagera.
De två hänger ju ihop rätt tight.
Vad är skillnaden?
Vad gör du i diskussionen om du inte förstår skillnaden?
Det spelar väl ingen roll, eftersom du inte skulle ta åt dig. Eller hur?
Läs det Trance skrev och tänk efter.
Vad gör du i diskussionen om du inte förstår skillnaden?
Om du nu vet skillnaden (och nej jag vet den inte därav frågan) så kan du väl bara plita ner det.
WHITEFOLKS
2006-12-31, 11:33
Man gör nödvändigtvis inte alltid det som är bäst.
Yankeee dit ideal har helt klart psykopatiska drag. Jag är ju inte den som är negativ till en psykopat, men så är det nog. Tar man aldrig åt sig av negativa påhopp utan medan man förmodligen badar i de positiva så har man helt klart någon sorts störning normalt sett.
Nu tror jag inte du är så här på riktigt utan ett ideal du vill vara. Lämnar man ut något man kan såra på Internet och någon använder det så tro fan att man blir...sårad.
Man bör väl egentligen inte skilja på positiva och negativa kommentarer. I både fallen bör man fundera "varför säger x y till mig?". I både fallen kan man använda kommentaren till något positivt. Det positivt är ju antagligen redan positivt. Medans den negativa kommentaren kan användas antingen till att må bättre själv eller för att utveckla sig själv då man inser att det finns en anledning till den negativa kommentaren.
Det är inte helt lätt att leva som man lär i det här fallet.
Om du nu vet skillnaden (och nej jag vet den inte därav frågan) så kan du väl bara plita ner det.
Ni började ju pladdra om att man enligt min "teori" inte fick tillåta sig att bli ledsen (oavsett situation). Det har inget med en utvald situation att göra, där det oftast inte finns någon anledning att bli ledsen.
Ni började ju pladdra om att man enligt min "teori" inte fick tillåta sig att bli ledsen (oavsett situation). Det har inget med en utvald situation att göra, där det oftast inte finns någon anledning att bli ledsen.
Det finns en anledning. Annars hade man inte blivit ledsen.
Men det är väl dags å lägga ner diskussionen tror jag ;)
Det bästa vore om alla kunde agera på det sättet som Yankeee säger men det funkar tyvärr endast i teorin. Tanken är god och man kan väl sträva åt det hållet, men jag tror inte att det är genomförbart i praktiken. Vissa saker gör oss ledsna eller nedstämda, det är bara så. Vad jag vet så finns det inga normala människor som bara kan känna positiva känslor.
Man bör väl egentligen inte skilja på positiva och negativa kommentarer. I både fallen bör man fundera "varför säger x y till mig?". I både fallen kan man använda kommentaren till något positivt. Det positivt är ju antagligen redan positivt. Medans den negativa kommentaren kan användas antingen till att må bättre själv eller för att utveckla sig själv då man inser att det finns en anledning till den negativa kommentaren.
Det är inte helt lätt att leva som man lär i det här fallet.
Huvudet på spiken *popcorn*
Intressant tråd..
En kommentar kan vara en platt remsa ord i skrift eller tal, sen hur man använder den för privat bruk sas. är det som skiljer de konstruktivt tänkande från de destruktivt.
Ja, det är mänskligt att bli sårad, men alldeles för mkt numera bortförklaras som mänskligt. Beteenden kan, utan att mansjälv ens är medveten om det, ofta gå till överdrift och även om grunden är mänsklig så behöver det inte göra överdriften ok.
Man bör väl egentligen inte skilja på positiva och negativa kommentarer. I både fallen bör man fundera "varför säger x y till mig?". I både fallen kan man använda kommentaren till något positivt. Det positivt är ju antagligen redan positivt. Medans den negativa kommentaren kan användas antingen till att må bättre själv eller för att utveckla sig själv då man inser att det finns en anledning till den negativa kommentaren.
Det är inte helt lätt att leva som man lär i det här fallet.
Ja, men ibland är ju den negativa kommentaren gjord enbart för att såra. Låt oss ta ett teoretiskt exempel med en tonårig kille som lägger upp bilder för att han är stolt över sin framgång eller bara vill visa upp sig. Personen har en del tonårsfinnar som en hel del människor har.
Om då flertalet "snygga" tjejer på brädan skulle säga "Oh, fan vad äcklig du är med dina finnar". (förmodligen känsligt vem som än säger det, men oftast känsligare om man blir dissad av motsatta könet) Då skulle personen ta illa upp helt klart och jag ser det som uppenbart att så gott som alla skulle ta illa upp för en sådan känslig sak. Ingen är så stark så personen kan stå emot det, speciellt inte i den åldern. Så en sådan sak är inte heller realistisk att jobba bort.
Sedan finns det andra saker som man inte behöver ta illa upp för. T.ex. jwzrd kallar mig trög, det ser jag enbart som debatt-teknik då jag vet att jag är smart som en utter och att jwzrd älskar mig.
Det finns en anledning. Annars hade man inte blivit ledsen.
Men det är väl dags å lägga ner diskussionen tror jag ;)
Klart det finns en anledning, det gör det alltid. Men frågan är ju hurvida den anledningen är vettig eller inte.
Klart det finns en anledning, det gör det alltid. Men frågan är ju hurvida den anledningen är vettig eller inte.
Vilken anledning skulle du säga var ovettig att bli ledsen utav? Och vad menar du med ovettig?
Ja, men ibland är ju den negativa kommentaren gjord enbart för att såra. Låt oss ta ett teoretiskt exempel med en tonårig kille som lägger upp bilder för att han är stolt över sin framgång eller bara vill visa upp sig. Personen har en del tonårsfinnar som en hel del människor har.
Om då flertalet "snygga" tjejer på brädan skulle säga "Oh, fan vad äcklig du är med dina finnar". (förmodligen känsligt vem som än säger det, men oftast känsligare om man blir dissad av motsatta könet) Då skulle personen ta illa upp helt klart och jag ser det som uppenbart att så gott som alla skulle ta illa upp för en sådan känslig sak. Ingen är så stark så personen kan stå emot det, speciellt inte i den åldern. Så en sådan sak är inte heller realistisk att jobba bort.
Sedan finns det andra saker som man inte behöver ta illa upp för. T.ex. jwzrd kallar mig trög, det ser jag enbart som debatt-teknik då jag vet att jag är smart som en utter och att jwzrd älskar mig.
I den situationen kommer antagligen de flesta att bli ledsna. Men det finns också ett fåtal som tänker "Hey, många tonåringar har finnar precis som jag har. Det är inte onormalt. Tjejerna här är bara elaka". Men jag förstår vad du menar och det är som jag har sagt. Under vissa omständigheter är det otroligt svårt att tänka på ett rationellt sätt.
Det finns en anledning. Annars hade man inte blivit ledsen.
Men det är väl dags å lägga ner diskussionen tror jag ;)
Det har du rätt i såklart :) men det kan mkt väl vara så att man har utvecklat ett överdrivet lättpåverkat psyke av olika skäl(utan att mansjälv ens är medveten).
Att sitta inför sejsjälv och alltid säga att 'det finns en anledning' kan då vara väldigt kontraproduktivt. När det man egentligen borde jobba på är självkänslan och därmed även få bort sitt starka bekräftelsebehov, som alltid följer med hand i hand med just det lättsårade beteendet.
Vilken anledning skulle du säga var ovettig att bli ledsen utav? Och vad menar du med ovettig?
Nu handlar ju tråden om verbala eller skriftliga påhopp. Det är oftast en situation då det inte är vettigt att bli ledsen.
Det har du rätt i såklart :) men det kan mkt väl vara så att man har utvecklat ett överdrivet lättpåverkat psyke av olika skäl(utan att mansjälv ens är medveten).
Att sitta inför sejsjälv och alltid säga att 'det finns en anledning' kan då vara väldigt kontraproduktivt. När det man egentligen borde jobba på är självkänslan och därmed även få bort sitt starka bekräftelsebehov, som alltid följer med hand i hand med just det lättsårade beteendet.
Att jag säger att det finns en anledning till att man blir ledsen betyder inte att man inte skulle kunna göra något sina "sår".
Att jag säger att det finns en anledning till att man blir ledsen betyder inte att man inte skulle kunna göra något sina "sår".
Fröken börjar bli lite bitsk http://www.drunkendonkey.net/eng/html/emoticons/giggle.gif
(om du blev ledsen ber jag om ursäkt :/)
Nu handlar ju tråden om verbala eller skriftliga påhopp. Det är oftast en situation då det inte är vettigt att bli ledsen.
Är det nångång vettigt att bli ledsen? Känslor har väl sällan något med vettet att göra öht?
Men jag antar att du menar att det är en situation där man inte borde bli ledsen? Men som sagt borde och borde. Blir man ledsen så blir man.
Ja, men ibland är ju den negativa kommentaren gjord enbart för att såra. Låt oss ta ett teoretiskt exempel med en tonårig kille som lägger upp bilder för att han är stolt över sin framgång eller bara vill visa upp sig. Personen har en del tonårsfinnar som en hel del människor har.
Om då flertalet "snygga" tjejer på brädan skulle säga "Oh, fan vad äcklig du är med dina finnar". (förmodligen känsligt vem som än säger det, men oftast känsligare om man blir dissad av motsatta könet) Då skulle personen ta illa upp helt klart och jag ser det som uppenbart att så gott som alla skulle ta illa upp för en sådan känslig sak. Ingen är så stark så personen kan stå emot det, speciellt inte i den åldern. Så en sådan sak är inte heller realistisk att jobba bort.
Sedan finns det andra saker som man inte behöver ta illa upp för. T.ex. jwzrd kallar mig trög, det ser jag enbart som debatt-teknik då jag vet att jag är smart som en utter och att jwzrd älskar mig.
Det han borde tänka är ju att det finns -alltid- ett skäl till att folk ens yttrar negativa kommentarer(om han inte frågat dem konkret: är jag äcklig ) Tjejerna har sina egna skäl iform av otillräcklighets komplex på olika plan(även om han inte kan se dem) för att behovet av att yttra en sån kommentar ens skall födas. *popcorn*
Men, nyckeln är ju självkänslan som påtalats, och är den låg(som oftast hos just unga) kan man helt enkelt inte resonera så.
Grundfrågan är ju om man kan bli sårad över Internet och inte om det är rätt att bli sårad vid vissa tillfällen. Det kan man väl komma överrens om att det behöver inte vara någon skillnad om det är över internet eller sägs i riktiga livet?
Är det nångång vettigt att bli ledsen? Känslor har väl sällan något med vettet att göra öht?
Men jag antar att du menar att det är en situation där man inte borde bli ledsen? Men som sagt borde och borde. Blir man ledsen så blir man.
Nu har jag inga källor, men det är antagligen ganska bra att bli ledsen när t.ex en älskad går bort. På något sätt måste man bearbeta det som har skett.
Nja, man har ofta valet att själv bestämma hur man ska agera och reagera i olika situationer. "Blir man ledsen så blir man" känns som att man inte har kontroll över sig själv.
Det kan man väl komma överrens om att det behöver inte vara någon skillnad om det är över internet eller sägs i riktiga livet?
Det är ingen skillnad, men som sagt, omständigheterna spelar en stor roll.
Det han borde tänka är ju att det finns -alltid- ett skäl till att folk ens yttrar negativa kommentarer(om han inte frågat dem konkret that is: är jag äcklig ) Tjejerna har sina egna skäl iform av otillräcklighets komplex på olika plan(även om han inte kan se dem) för att behovet av att yttra en sån kommentar ens skall födas. *popcorn*
Men, nyckeln är ju självkänslan som påtalats, och är den låg(som oftast hos just unga) kan man helt enkelt inte resonera så.
Man måste ju leva i samma verklighet, det är löjligt få som struntar i en sådan kommentar. Jag tror de flesta som inte blir sårade inte bara lämnar ut något de kan bli sårade av. Den person som inte kan bli sårad av sin partner är det nog något fel på enligt mig.
I den situationen kommer antagligen de flesta att bli ledsna. Men det finns också ett fåtal som tänker "Hey, många tonåringar har finnar precis som jag har. Det är inte onormalt. Tjejerna här är bara elaka". Men jag förstår vad du menar och det är som jag har sagt. Under vissa omständigheter är det otroligt svårt att tänka på ett rationellt sätt.
Och varför är det inte rationellt att ta åt sig i den situationen?
Visst tjejerna är bara elaka, men det är knappast en irrationell reaktion att bli ledsen om någon är elak mot en. Eller arg - det hade jag blivit.
Den person som inte kan bli sårad av sin partner är det nog något fel på enligt mig.
Det beror ju på omständigheterna. Vet man att ens partner är osäker och är beredd att säga / göra saker för att må bättre själv finns det ju ingen anledning att bli ledsen.
Och varför är det inte rationellt att ta åt sig i den situationen?
Visst tjejerna är bara elaka, men det är knappast en irrationell reaktion att bli ledsen om någon är elak mot en. Eller arg - det hade jag blivit.
Det är inte rationellt att ta åt sig när det är uppenbart att den andra personen har ett behov av att såra dig.
Arg-diskussionen har vi ju redan haft, och det är fortfarande så att arg är något man i princip aldrig tjänar något på att bli.
Nja, man har ofta valet att själv bestämma hur man ska reagera.
Så upplever inte jag det. För dig är det annorlunda tydligen.
"Blir man ledsen så blir man" känns som att man inte har kontroll över sig själv..
För mig är det mer att det inte behöver vara nåt negativt eller nån big deal att bli ledsen eller sårad. Det som spelar roll är hur man agerar eller hanterar grejer. Att bli ledsen är i sig inget farligt eller negativt som jag ser det. Att fundera "hm..borde jag ha blivit ledsen?var det optimalt? " är väl inget att ödsla tid på att dividera om. Tycker jag. Dessutom tror jag inte att man kan ha sån koll på sig själv (om man inte är psykopat eller nåt annat trevligt)
Det beror ju på omständigheterna. Vet man att ens partner är osäker och är beredd att säga / göra saker för att må bättre själv finns det ju ingen anledning att bli ledsen.
Jag skulle då bli väldigt ledsen om min partner mådde bättre av att såra mig. Fyfan... tänk att ha investerat känslor och tid i en sådan person. Det vore tungt och tycks som en ytterst rationell anledning att bli ledsen, förbannat och känna förakt för en människa som kan sjunka så lågt.
Det beror ju på omständigheterna. Vet man att ens partner är osäker och är beredd att säga / göra saker för att må bättre själv finns det ju ingen anledning att bli ledsen.
Men det blir man ändå om ens partner trycker på rätt knappar på rätt sätt. Om man inte blottar sig tillräckligt för att någon vet detta så ja, då är det lättare att inte bli sårad. Men det är inte realistiskt.
Att jag säger att det finns en anledning till att man blir ledsen betyder inte att man inte skulle kunna göra något sina "sår".
Ok, det är inte helt omöjligt att det beror på hunger nu men you lost me... :D
Menar du att man pga sina "sår" tidigare i livet har blivit lättsårad? Ja såklart, det är ju sår som bidrar till sänkt självkänsla :) men det finns alltid ALLTID sätt att bli starkare tack vare dem än man hade varit utan dem. Jobbar man upp självkänslan ser man dem som erfaranheter som styrker och inte som svagheter. Dessutom förstärks din sköld mot att bli sårad igen avsevärt.
Jag är tacksam för vartenda jävla sår jag fått. :thumbup: :D
fintelligens
2006-12-31, 12:14
Nej.
Så upplever inte jag det. För dig är det annorlunda tydligen.
För mig är det mer att det inte behöver vara nåt negativt eller nån big deal att bli ledsen eller sårad. Det som spelar roll är hur man agerar eller hanterar grejer. Att bli ledsen är i sig inget farligt eller negativt som jag ser det. Att fundera "hm..borde jag ha blivit ledsen?var det optimalt? " är väl inget att ödsla tid på att dividera om. Tycker jag. Dessutom tror jag inte att man kan ha sån koll på sig själv (om man inte är psykopat eller nåt annat trevligt)
Anledningen till att du inte upplever det så är för att du inte har lagt någon tid på att försöka få den kontrollen. Jag har jobbat med det i drygt 10 år. Finns någon tråd där jag förklarar det hela, ids inte skriva om nu.
Det är inte negativt för mig heller, tvärtom. Men du måste förstå att jag tycker att man bör förstå orsaken till varför man blir ledsen, inte bara "oj hoppsan, hur gick det här till?". Jag sitter och inte tänker i efterhand om det var fel att bli ledsen eller inte, det tjänar inget till, däremot vill jag gärna veta varför. Att veta varför man reagerar och agerar som man gör är nödvändigt om man vill utvecklas som person, men jag förstår att alla inte har samma intresse av det som jag har.
Jag skulle då bli väldigt ledsen om min partner mådde bättre av att såra mig. Fyfan... tänk att ha investerat känslor och tid i en sådan person. Det vore tungt och tycks som en ytterst rationell anledning att bli ledsen, förbannat och känna förakt för en människa som kan sjunka så lågt.
Men då blir du ledsen över något helt annat än påhoppen...
Nej. Tycker allmänt synd om dom som blir det.
Men det blir man ändå om ens partner trycker på rätt knappar på rätt sätt. Om man inte blottar sig tillräckligt för att någon vet detta så ja, då är det lättare att inte bli sårad. Men det är inte realistiskt.
Men det är ju samma grej som gäller där, varför säger ens partner så till en? Det är "varför" man ska fokusera på inte själva kommentaren.
Det är inte rationellt att ta åt sig när det är uppenbart att den andra personen har ett behov av att såra dig.
Arg-diskussionen har vi ju redan haft, och det är fortfarande så att arg är något man i princip aldrig tjänar något på att bli.
Varför inte? Det är väl rätt ledsamt att någon har behov av att såra mig?
Det är fortfarande så att du har fel. För min del finns i varje fall ingen motsättning mellan känsla och förnuft. Om någon agerar på ett sätt jag anser vara förjävligt ger det också ett känslomässigt svar, t.ex. att jag blir arg. Det är positivt att reagera negativt på saker som är dåliga, just för att de är dåliga. Något annat är bara att blunda för sakers natur, och det är minsann ytterst dåligt.
Man måste ju leva i samma verklighet, det är löjligt få som struntar i en sådan kommentar. Jag tror de flesta som inte blir sårade inte bara lämnar ut något de kan bli sårade av. Den person som inte kan bli sårad av sin partner är det nog något fel på enligt mig.
Som jag skrev allt har att göra med hur pass bra självkänsla man har. Klartsomfan en sån kille inte fixar att låta den typen av kommentarer rinna av som vatten om hans är dålig. *popcorn* (men det är för den sakens skulle ingensomhelst ursäkt till att inte jobba med självkänslan.)
"Det beror ju på omständigheterna. Vet man att ens partner är osäker och är beredd att säga / göra saker för att må bättre själv finns det ju ingen anledning att bli ledsen." stämmer så väl
Klart det är mänskligt att bli ledsen, men det betyder ju inte att det finns en anledning till att ta åt sig av verbala påhopp.
Det verkar så omoget det du skriver. Varför varför? försök svara på dina egna frågor istället. Kanske finner du svaren, allt som är rätt för någon annan är inte rätt för dig.
Det är ju en anledning till att du inte tar åt dig svaren som ges.
Anledningen till att du inte upplever det så är för att du inte har lagt någon tid på att försöka få den kontrollen. Jag har jobbat med det i drygt 10 år. Finns någon tråd där jag förklarar det hela, ids inte skriva om nu.
Nej, inte kontroll på det viset, att ha kontroll över om man blir ledsen eller inte. Indirekt helt klart, då jag jobbat med andra grejor.
Det är inte negativt för mig heller, tvärtom. Men du måste förstå att jag tycker att man bör förstå orsaken till varför man blir ledsen, inte bara "oj hoppsan, hur gick det här till?".
Nej, men det har jag inte sagt nåt om. Att analysera saker och ting är ju en sak. Absolut inget negativt med det.
Varför inte? Det är väl rätt ledsamt att någon har behov av att såra mig?
Det är fortfarande så att du har fel. För min del finns i varje fall ingen motsättning mellan känsla och förnuft. Om någon agerar på ett sätt jag anser vara förjävligt ger det också ett känslomässigt svar, t.ex. att jag blir arg. Det är positivt att reagera negativt på saker som är dåliga, just för att de är dåliga. Något annat är bara att blunda för sakers natur, och det är minsann ytterst dåligt.
Att något per defintion är ledsamt betyder inte att det är en vettig anledning till att bli ledsen.
Det är fortfarande så att du inte har något som talar för att bli arg i vardagliga situationer.
Som jag skrev allt har att göra med hur pass bra självkänsla man har. Klartsomfan en sån kille inte fixar att låta den typen av kommentarer rinna av som vatten om hans är dålig. *popcorn* (men det är för den sakens skulle ingensomhelst ursäkt till att inte jobba med självkänslan.)
Att ha bra självkänsla betyder inte att man inte blir ledsen eller sårad. Att inte bli ledsen eller sårad är psykopatiska drag som jag inte ser någon anledning att eftersträva.
Det verkar så omoget det du skriver. Varför varför? försök svara på dina egna frågor istället. Kanske finner du svaren, allt som är rätt för någon annan är inte rätt för dig.
Det är ju en anledning till att du inte tar åt dig svaren som ges.
På vilket sätt är det jag skriver omoget?
Vad tycker du att jag ska ta åt mig?
Ok, det är inte helt omöjligt att det beror på hunger nu men you lost me... :D
Menar du att man pga sina "sår" tidigare i livet har blivit lättsårad? Ja såklart, det är ju sår som bidrar till sänkt självkänsla :) men det finns alltid ALLTID sätt att bli starkare tack vare dem än man hade varit utan dem. Jobbar man upp självkänslan ser man dem som erfaranheter som styrker och inte som svagheter. Dessutom förstärks din sköld mot att bli sårad igen avsevärt.
Jag är tacksam för vartenda jävla sår jag fått. :thumbup: :D
Jag menade att bara för att jag skrev att det finns en anledning till att man blir ledsen, så betyder inte det att man dömd på livstid till en viss livssituation.
Att man själv kan göra vad man kan för att inte vara lika ömtålig i livet.
Men då blir du ledsen över något helt annat än påhoppen...
Absolut. Det är sällan påhoppet i sig som är det värsta. Om någon t.ex. skämtsamt kallar mig för tjockis lär jag knappast reagera, men gör det på ett illvilligt sätt så kommer givetvis reaktionen bli annorlunda. Ifall min hypotetiska partner mår bra av att såra mig är det också en helt annat sak än om hon skulle råka häva ur sig dumheter för att hon är arg - saker hon förmodligen ångrar.
Påhoppen måste sättas i ett sammanhang.
Absolut. Det är sällan påhoppet i sig som är det värsta. Om någon t.ex. skämtsamt kallar mig för tjockis lär jag knappast reagera, men gör det på ett illvilligt sätt så kommer givetvis reaktionen bli annorlunda. Ifall min hypotetiska partner mår bra av att såra mig är det också en helt annat sak än om hon skulle råka häva ur sig dumheter för att hon är arg - saker hon förmodligen ångrar.
Påhoppen måste sättas i ett sammanhang.
Att man blir ledsen över något annat i samma veva är ju en helt annat sak och beror på andra saker. Det är ju iof också något man till stor del kan påverka själva.
På vilket sätt är det jag skriver omoget?
Vad tycker du att jag ska ta åt mig?
Att man hela tiden kontrar med en fråga. Har sett det disskussionsättet förut och oftast används det bara för att vara uppkäftig, men du kanske har en helt annan anledning?
Som jag skrev allt har att göra med hur pass bra självkänsla man har. Klartsomfan en sån kille inte fixar att låta den typen av kommentarer rinna av som vatten om hans är dålig. *popcorn* (men det är för den sakens skulle ingensomhelst ursäkt till att inte jobba med självkänslan.)
"Det beror ju på omständigheterna. Vet man att ens partner är osäker och är beredd att säga / göra saker för att må bättre själv finns det ju ingen anledning att bli ledsen." stämmer så väl
Det tror inte jag. Jag tror inte allt hänger på mig, om jag blir sårad eller ej. Man kan, till en viss del "rusta" sig eller vad man ska kalla det, och har man inte den "rustningen" med sig utan är mkt ömtålig så kan man jobba på det , men sedan beror det här på att man blir sårad på saker som vi inte rår över. Till en viss gräns kan vi skydda oss, men inte helt. Och det är bra det tycker jag.
Att man hela tiden kontrar med en fråga. Har sett det disskussionsättet förut och oftast används det bara för att vara uppkäftig, men du kanske har en helt annan anledning?
Jag vill veta varför folk tänker som de gör, inte bara vad de tänker. Det är särskilt viktigt när man diskuterar ämnen som detta. Om jag bara vet att 90% tänker på ett sätt, men inte har något vettig förklaring till varför är ju inte det speciellt intressant eller hur?
Jag tror inte allt hänger på mig, om jag blir sårad eller ej.
Vem bestämmer över dig om inte du gör det?
Tycker ni helt ärligt att det är något att eftersträva att aldrig kunna bli sårad eller ledsen av vad någon säger?
Vem bestämmer över dig om inte du gör det?
Jag vet inte. Jag tror dock inte att jag själv och mitt öde ligger helt och hållet i mina egna händer.
(Fan, är jag religös? visste jag inte)
Jag menar att man kan inte, i mina ögon, skaffa sig en vattentät självkänsla och på så vis vara skyddad mot känslor som smärta, ledsenhet. Det lär finnas hål i den rustningen.
Tycker ni helt ärligt att det är något att eftersträva att aldrig kunna bli sårad eller ledsen av vad någon säger?
Det man ska eftersträva är förmågan till analys, självinsikt och förståelse. Har man dessa finns det oftast ingen anledning till att bli ledsen.
Tycker ni helt ärligt att det är något att eftersträva att aldrig kunna bli sårad eller ledsen av vad någon säger?
Yes SIR. Jag eftersträvar även att försöka att aldrig känna positiva känslor heller. Målet är att bli helt apatisk. Likgiltighet ftw.
Jag vet inte. Jag tror dock inte att jag själv och mitt öde ligger helt och hållet i mina egna händer.
(Fan, är jag religös? visste jag inte)
Jag menar att man kan inte, i mina ögon, skaffa sig en vattentät självkänsla och på så vis vara skyddad mot känslor som smärta, ledsenhet. Det lär finnas hål i den rustningen.
Hur kommer det sig att du inte tror det? Självklart är alla beroende av andra i det stora hela, men om vi drar åt snaran lite närmare dig.
Fast det handlar inte bara om självkänsla utan även de saker jag skrev ovan.
Det man ska eftersträva är förmågan till analys, självinsikt och förståelse. Har man dessa finns det oftast ingen anledning till att bli ledsen.
Jag trodde jag hade alla de tre. Och jag blir ledsen ibland.
Att ha bra självkänsla betyder inte att man inte blir ledsen eller sårad. Att inte bli ledsen eller sårad är psykopatiska drag som jag inte ser någon anledning att eftersträva.
Jag har aldrig sagt att man aldrig får bli ledsen eller sårad. Tidigare i tråden skrev jag att det är ett mänskligt drag men såfort det går till överdrift är det inte längre något man kan fäkta bort med uttryck som 'det är ju mänskligt'. Faktum är, hur ogärna ni än vill inse det, att långt många fler människor än vad som är medvetna om det går runt och ständigt överreagerar kraftigt med känslor som aggression och ledsenhet.
Dagens samhälle har höga krav på människor, man ska vara, agera, se ut si och så. Detta får människor att känna sej otillräckliga - sänkt självkänsla - och gör oundvikligen att många bara springer runt i en bubbla av kass självkänsla, är lättsårade, aggressiva och har humör och intalar sejsjälva att 'det är normalt' bara för att så många andra runtomkring är på precis samma vis.
Men det tar inte bort det faktum att det är destruktivt och går att jobba bort beteendets överdrivna natur. Vi har mer än en person i tråden som talar av egen erfarenhet. Jag kan sätta mej in till 100% i hur du tänker Trance och andra som tycker att det jag skriver låter helsjukt - av det enkla skälet att jag var precis lika oförstående till detta själv, innan jag ändrade mina beteenden och reaktionsmönster.
Jag menade att bara för att jag skrev att det finns en anledning till att man blir ledsen, så betyder inte det att man dömd på livstid till en viss livssituation.
Att man själv kan göra vad man kan för att inte vara lika ömtålig i livet.
Ahh, my bad :D
Då är vi på samma uppslag :thumbup:
Hur kommer det sig att du inte tror det?
Nej, jag vet inte. En ödmjukhet inför livet kanske. Att man inte fullt styr allting.
Sedan betyder inte detta att man måste lägga sig platt ner och invänta sitt öde. Klart man kan påverka mkt själv. Väldigt mkt. Men inte allt :)
Jag har aldrig sagt att man aldrig får bli ledsen eller sårad. Tidigare i tråden skrev jag att det är ett mänskligt drag men såfort det går till överdrift är det inte längre något man kan fäkta bort med uttryck som 'det är ju mänskligt'. Faktum är, hur ogärna ni än vill inse det, att långt många fler människor än vad som är medvetna om det går runt och ständigt överreagerar kraftigt med känslor som aggression och ledsenhet.
Dagens samhälle har höga krav på människor, man ska vara, agera, se ut si och så. Detta får människor att känna sej otillräckliga - sänkt självkänsla - och gör oundvikligen att många bara springer runt i en bubbla av kass självkänsla, är lättsårade, aggressiva och har humör och intalar sejsjälva att 'det är normalt' bara för att så många andra runtomkring är på precis samma vis.
Men det tar inte bort det faktum att det är destruktivt och går att jobba bort beteendets överdrivna natur. Vi har mer än en person i tråden som talar av egen erfarenhet. Jag kan sätta mej in till 100% i hur du tänker Trance och andra som tycker att det jag skriver låter helsjukt - av det enkla skälet att jag var precis lika oförstående till detta själv, innan jag ändrade mina beteenden och reaktionsmönster.
Jag blev väldigt sällan ledsen däremot vet jag att det finns tillfällen jag lätt skulle kunna bli det av vad någon säger och det trivs jag bra med. Det är en hälsosam reaktion på att det är min gräns för att något är fel. Att inte kunna bli sårad av vad en person som står dig väldigt nära säger är fel enligt mig, det är inte hälsosamt längre. Då har sökandet efter självkänsla slagit över och förmodligen blivit ohälsosamt.
Att jobba bort normala mänskliga reaktioner behöver inte vara något beundransvärt, då slår det bara över åt andra hållet.
Jag trodde jag hade alla de tre. Och jag blir ledsen ibland.
Men om du har alla dessa tre bör du ju inse att det oftast är personen som kommentaren kommer ifrån som har problem, inte du.
Självklart.
Om jag inte skulle kunna bli sårad skulle jag heller inte kunna ta till mig av positiva kommentarer.
Om jag inte skulle kunna bli sårad skulle jag heller inte kunna ta till mig av positiva kommentarer.
Hur tänker du nu?
Tycker ni helt ärligt att det är något att eftersträva att aldrig kunna bli sårad eller ledsen av vad någon säger?
Kan man inte bli sårad eller ledsen av vad någon säger, kan man inte heller värdesätta andra människor. Jag ser det i varje fall som möjligt endast om personen som säger något elakt inte är värd ett något i ens ögon. Just av den anledningen är det ju också så att man kan bli som mest sårad av personer man älskar. Sen är det klart att man inte kan värdera alla så högt att de kan "komma åt" en, men att aldrig kunna bli ledsen eller sårad... tja, då är det som du säger - något är väldigt fel.
Det tror inte jag. Jag tror inte allt hänger på mig, om jag blir sårad eller ej. Man kan, till en viss del "rusta" sig eller vad man ska kalla det, och har man inte den "rustningen" med sig utan är mkt ömtålig så kan man jobba på det , men sedan beror det här på att man blir sårad på saker som vi inte rår över. Till en viss gräns kan vi skydda oss, men inte helt. Och det är bra det tycker jag.
Nej altså, jag hoppas ingen tror jag propagerar för att man ska kunna knalla genom livet med skygglappar mot andras beteenden. Men det är så lätt att tro i sin egen(lättsårade) värld att man faktiskt gör allt man kan, är allt man kan vara, för att inte bli sårad. När det i själva verket finns långt mkt mer arbete man kan lägga ner på sejsjälv för att bli ännu bättre på det och få ett känsloliv som är så överlägset mkt mer stabilare än det man har idag. Om man bara tog sej tid och möda.
- Detta gäller i stort sätt alla, ingen blir nånsin fulländad. Det är bara det att steget dit är det jobbiga - insikten och villigheten att undersöka, analysera och sortera i sitt inre. Den där platsen alla känner till innom sejsjälva. Den man inte gärna öppnar upp för det är mörkt och äckligt där. Där svagheterna bor. *popcorn*
Klart man kan värdesätta andra människor. Det handlar om att förstå anledningen till varför personen säger som den gör och se om den överensstämmer med verkligheten.
Nej, blir inte sårad för att de människor som försöker vara elaka på nätet, är bara några mesiga nollor i IRL som inte ens skulle våga kolla på en.
Beroende på om jag tycker mig känna personen ifråga eller inte så kan jag ta det på olika sätt.
Är det någon jag fått bra kontakt med och det känns som man har ömsesidigt förtroende så kan jag självklart ta åt mig om det kommer elaka kommentarer. Är det däremot en "nobody" som håller på och driver med mig så är det strunt samma!
Att man blir ledsen över något annat i samma veva är ju en helt annat sak och beror på andra saker. Det är ju iof också något man till stor del kan påverka själva.
Det handlar ju om att det är mer än bara orden i sig, man måste se till hela kontexten - även de bakomliggande orsakerna. Samt, självklart, vem som säger det.
Självklart kan man påverka hur man reagerar.
Klart man (alla eller vissa) KAN välja att stänga av känslor. Men frågan är hur bra det är i längden.
Säger någon något dumt så kanske man tänker på det i 15 sekunder, sen är det lagt bakom en, eller om ens flickvän dumpar en är man kanske ledsen i 3 veckor, sen har man det lagt bakom sig och kan ta nya tag.
Väljer man hela tiden att låta bli att känna kan det nog sluta värre än den smärtan man kände när man sörjde, varesig det handlar om 4 minuter eller 4 månader.
Jag tror att känslorna finns där av en anledning men man får ju se till att hålla det på en rationell nivå.
Jag blev väldigt sällan ledsen däremot vet jag att det finns tillfällen jag lätt skulle kunna bli det av vad någon säger och det trivs jag bra med. Det är en hälsosam reaktion på att det är min gräns för att något är fel. Att inte kunna bli sårad av vad en person som står dig väldigt nära säger är fel enligt mig, det är inte hälsosamt längre. Då har sökandet efter självkänsla slagit över och förmodligen blivit ohälsosamt.
Att jobba bort normala mänskliga reaktioner behöver inte vara något beundransvärt, då slår det bara över åt andra hållet.
quotar mejsjälv :
"och gör oundvikligen att många bara springer runt i en bubbla av kass självkänsla, är lättsårade, aggressiva och har humör och intalar sejsjälva att 'det är normalt' bara för att så många andra runtomkring är på precis samma vis.
Men det tar inte bort det faktum att det är destruktivt och går att jobba bort beteendets överdrivna natur."
Det är altså det överdrivna beteendet jag menar på att man ska jobba bort. Man vill somsagt ogärna kännas vid att sina egna beteenden är annat än normala/mänskliga men faktum är att alla har beteenden som är överdrivet åt något håll. Varför man ska sitta och blunda för dessa inför sejsjälv kommer jag aldrig ha förståelse för. Varför inte ta itu med något som faktiskt begränsar ens liv? för just att vara lättsårad, ha kort stubin osv gör faktiskt just det - begränsar livet mer än det berikar. :)
Du kanske tycker det är hälsosamt att ta åt sej (överdrivet mkt)av negativ bekräftelse? Att ge andra makten att 'sänka ditt värde'. Eller är det mer hälsosamt att varje gång man får en negativ kommentar inse att skälet till kommentaren faktiskt beror på osäkerheter hos leverantören, analysera, och därmed få perspektiv på situationen - nåt sommedför en kraftigt reducerad sårbarhet.
Jag förstår inte varför du propagerar emot något så konstruktivt. *popcorn*
Hur tänker du nu?
Jag kan inte bara stänga av hälften av mina känslor och fortfarande vara öppen för de saker jag vill ta till mig, då skulle de sakerna bli meningslösa.
Men om du har alla dessa tre bör du ju inse att det oftast är personen som kommentaren kommer ifrån som har problem, inte du.
Genom att ha dessa 3 så vet jag att ibland så blir jag ledsen, och jag vet jag ungefär vilka saker som kan såra. Och jag vet oftast hur jag tar mig ur ledsenheten.
Det räcker rätt bra :)
Klart man (alla eller vissa) KAN välja att stänga av känslor. Men frågan är hur bra det är i längden.
Säger någon något dumt så kanske man tänker på det i 15 sekunder, sen är det lagt bakom en, eller om ens flickvän dumpar en är man kanske ledsen i 3 veckor, sen har man det lagt bakom sig och kan ta nya tag.
Väljer man hela tiden att låta bli att känna kan det nog sluta värre än den smärtan man kände när man sörjde, varesig det handlar om 4 minuter eller 4 månader.
Jag tror att känslorna finns där av en anledning men man får ju se till att hålla det på en rationell nivå.
Missta inte att 'stänga av känslor' för att 'ha en stabil självkänsla som hindrar negativa känlsor att ens uppstå i samma omfattning' Det är två helt separata saker. Det förstnämnda är garanterat inte hälsosamt för någon. ;)
Det är återigen ingen i tråden som påstått att man bör gå igenom livet ens i närheten av opåverkad. Men det är ett faktum att så väldigt många människor skulle kunna ta åt sej så mkt mindre av saker och ting och därmed må bättre. :)
Sen så blev jag mkt oftare ledsen/upprörd/arg i början när jag använde internet och var på forum. Så är det inte nu. Kan vara ibland, men det går över på ett kick.
(Beror ju på vad man skulle vara utsatt för också. Har aldrig varit med om nån stor grej så)
Überbiffen
2006-12-31, 13:21
Kan ni bli sårade för något som någon ( som ni ej känner irl) skriver över nätet? Varför skulle man inte kunna reagera bara för att det är i skriven form och ej öga mot öga?
Beror på hur mycket personen vet om mig. Om jag inte känner honom/henne har jag svårt att tänka mig någonting som skulle kunna såra. Sägs/skrivs rätt (fel) saker så ja.. självklart kan jag bli sårad.
Det är altså det överdrivna beteendet jag menar på att man ska jobba bort. Man vill somsagt ogärna kännas vid att sina egna beteenden är annat än normala/mänskliga men faktum är att alla har beteenden som är överdrivet åt något håll. Varför man ska sitta och blunda för dessa inför sejsjälv kommer jag aldrig ha förståelse för. Varför inte ta itu med något som faktiskt begränsar ens liv? för just att vara lättsårad, ha kort stubin osv gör faktiskt just det - begränsar livet mer än det berikar. :)
Det var ju inte det överdrivna vi pratade om nödvändigtvis. Jag pratar om vad folk anser vara normala reaktioner.
Du kanske tycker det är hälsosamt att ta åt sej (överdrivet mkt)av negativ bekräftelse? Att ge andra makten att 'sänka ditt värde'. Eller är det mer hälsosamt att varje gång man får en negativ kommentar inse att skälet till kommentaren faktiskt beror på osäkerheter hos leverantören, analysera, och därmed få perspektiv på situationen - nåt sommedför en kraftigt reducerad sårbarhet.
Jag förstår inte varför du propagerar emot något så konstruktivt. *popcorn*
Nej, jag tycker det är hälsosamt att kunna bli sårad och att bli ledsen. Nu sätter du in egna erfarenheter i diskussionen och förvränger den. Det är inte hälsosamt att arbeta mot att ingen kan någonsin såra dig då det enligt mig garanterar att man blir mer osocial, stängd och rädd för att öppna sig. Kan du omöjligt bli sårad om din mor(även om hon aldrig skulle göra det kanske) är grymt elak, eller din partner etc. Så är något fel. Man tänker inte rationellt i de situationerna i praktiken, man blir ledsen och sårad. Annars är man som jag nämnde innan förmodligen en psykopat.
Våran äldsta hund kommer snart att dö förmodligen. Jag kommer att bli grymt ledsen, det är inte logiskt eller produktivt. Men hälsosamt enligt mig.
flenders
2006-12-31, 13:25
Yikes, Trance är seriös i en tråd. Visste det var något skumt med det nya året.
Klart man kan värdesätta andra människor. Det handlar om att förstå anledningen till varför personen säger som den gör och se om den överensstämmer med verkligheten.
Om du värdesätter någons omdöme om dig lär du knappast stå oberörd, om det så är positivt eller negativt.
Att förstå anledningen tar ju inte nödvändigtvis bort den känslomässiga reaktionen.
Om du värdesätter någons omdöme om dig lär du knappast stå oberörd, om det så är positivt eller negativt.
Att förstå anledningen tar ju inte nödvändigtvis bort den känslomässiga reaktionen.
Nu pratade vi om att värdesätta personerna i frågan, inte deras omdömen.
Självklart inte, men är svårt att ta bort den känslomässiga biten utan att förstå anledningen.
Jag kan inte bara stänga av hälften av mina känslor och fortfarande vara öppen för de saker jag vill ta till mig, då skulle de sakerna bli meningslösa.
Klart du kan vara selektiv utan att det drabbar dig negativt.
Klart du kan vara selektiv utan att det drabbar dig negativt.
Nej det fungerar inte så, inte för mig iaf.
Och det kanske är så att jag VILL ta del av negativa kommentarer också, det kan faktisk vara upplysande, trots att man kan bli sårad.
Och det kanske är så att jag VILL ta del av negativa kommentarer också, det kan faktisk vara upplysande, trots att man kan bli sårad.
Det är ju det jag säger. Man ska ta till sig vad folk säger till en och fundera på varför folk säger om de gör och sedan utgå ifrån vad man kommer fram till.
Ja, jag gråter floder när killerRamboDeath92 gör sig lustig över min mamma. Verkligen. Det är så fruktansvärt med datorskrivna elaka ord över internet från totalt okända människor.
Det var ju inte det överdrivna vi pratade om nödvändigtvis. Jag pratar om vad folk anser vara normala reaktioner.
Fast det är det som är själva grejjen, det du anser är 'normala reaktioner' kanske realistiskt sett är just överdrivet.
En lättsårad, lätt retlig eller aggressivt lagd person utan analysförmåga ser ju ofta just sina reaktioner som lika normala som en lugn harmonisk välbalanserad person anser sina vara.
Nej, jag tycker det är hälsosamt att kunna bli sårad och att bli ledsen. Nu sätter du in egna erfarenheter i diskussionen och förvränger den. Det är inte hälsosamt att arbeta mot att ingen kan någonsin såra dig då det enligt mig garanterar att man blir mer osocial, stängd och rädd för att öppna sig. Kan du omöjligt bli sårad om din mor(även om hon aldrig skulle göra det kanske) är grymt elak, eller din partner etc. Så är något fel. Man tänker inte rationellt i de situationerna i praktiken, man blir ledsen och sårad. Annars är man som jag nämnde innan förmodligen en psykopat.
Våran äldsta hund kommer snart att dö förmodligen. Jag kommer att bli grymt ledsen, det är inte logiskt eller produktivt. Men hälsosamt enligt mig.
[/QUOTE]
Quotar mejsjälv igen... ;) :D
Det är återigen ingen i tråden som påstått att man bör gå igenom livet ens i närheten av opåverkad. Men det är ett faktum att så väldigt många människor skulle kunna ta åt sej så mkt mindre av saker och ting och därmed må bättre.
Återigen, har man överdrivet lätt att fokusera och tro på att man är en dålig människa/mindre värd såfort man får en negativ kommentar så är självkänslan -låg-. Man ska som själsligt stabil människa kunna se det realistiskt; den personen har en åsikt om mej och känner ett behov av att häva ur sej den av egna mindrevärdesskäl, men mitt värde ändras inte, verkligheten är såhär.
Att en hund dör har ju inget med ursprungs diskussionen eller något annat i den här tråden vi diskuterat, att göra. Vi pratar om i vilken grad man tar åt sej avsaker andra säger och gör.
(även om jag beklagar din hund... :( )
Det är ju det jag säger. Man ska ta till sig vad folk säger till en och fundera på varför folk säger om de gör och sedan utgå ifrån vad man kommer fram till.
Det utesluter dock inte att man fortfarande kan ha känslor för vad det nu är.
Man är förmodligen väldigt illa uppfostrad om man inte begriper att folk kan bli sårade av vad fullständiga främlingar tycker om en. Det ligger en hel del i vad Trance skriver. Gör nåt åt det - det är alldeles för ofta kopplat till ett otrevligt sätt och ger alltsomoftast rent fysiska skador senare i livet.
Det är också skillnad på hur man framför det. Det finns rätt många - även på Kolozzeum - som är rent för jävligt dryga på Internet men som mesar i verkliga livet. Folk som faktiskt inte ens vågar komma på t ex en Kolozzeumträff för att de är skraja för att behöva stå för vad de skrivit (har hänt!). Verkar ju som ett jättekul liv....
Deceiver85
2006-12-31, 14:15
Det finns rätt många - även på Kolozzeum - som är rent för jävligt dryga på Internet men som mesar i verkliga livet.
Du tänker på JWZRD, eller hur? :D
Man är förmodligen väldigt illa uppfostrad om man inte begriper att folk kan bli sårade av vad fullständiga främlingar tycker om en. Det ligger en hel del i vad Trance skriver. Gör nåt åt det - det är alldeles för ofta kopplat till ett otrevligt sätt och ger alltsomoftast rent fysiska skador senare i livet.
Det är också skillnad på hur man framför det. Det finns rätt många - även på Kolozzeum - som är rent för jävligt dryga på Internet men som mesar i verkliga livet. Folk som faktiskt inte ens vågar komma på t ex en Kolozzeumträff för att de är skraja för att behöva stå för vad de skrivit (har hänt!). Verkar ju som ett jättekul liv....
Ja altså, här har vi ju lagt fokus på hur man som mottagare av negativ bekräftelse bör sträva efter att reagera. Det är ingen som indirekt eller direkt propagerat för att ett svinigt beteende skulle vara acceptabelt varken på nätet eller irl.
Lol på det sistnämnda :D
Nu pratade vi om att värdesätta personerna i frågan, inte deras omdömen.
Självklart inte, men är svårt att ta bort den känslomässiga biten utan att förstå anledningen.
Om du värdesätter någon faller det sig väl rimligt att även deras omdömen värdesätts?
Ja altså, här har vi ju lagt fokus på hur man som mottagare av negativ bekräftelse bör sträva efter att reagera. Det är ingen som indirekt eller direkt propagerat för att ett svinigt beteende skulle vara acceptabelt varken på nätet eller irl.
Lol på det sistnämnda :D
Du menar:
Hur mobbarna tycker att de som mobbas ska reagera?
Att tycka att någons reaktion är överdriven är ju att ge medhåll åt de som inte tänker sig för/gör det med flit....
Lasse Kongo
2006-12-31, 14:33
Trance skriver faktiskt jävligt vettiga saker...
Man är förmodligen väldigt illa uppfostrad om man inte begriper att folk kan bli sårade av vad fullständiga främlingar tycker om en. Det ligger en hel del i vad Trance skriver. Gör nåt åt det - det är alldeles för ofta kopplat till ett otrevligt sätt och ger alltsomoftast rent fysiska skador senare i livet.
Det är också skillnad på hur man framför det. Det finns rätt många - även på Kolozzeum - som är rent för jävligt dryga på Internet men som mesar i verkliga livet. Folk som faktiskt inte ens vågar komma på t ex en Kolozzeumträff för att de är skraja för att behöva stå för vad de skrivit (har hänt!). Verkar ju som ett jättekul liv....
Alltså, återigen.... +1
Motsatsen till att inte ta illa vid sig torde vara likgiltighet.
Jag kan inte på rak arm räkna upp en enda historisk person som gjorts till föredöme eller hjälte på egenskapen likgiltig. Ingen staty i någon park i någon stad föreställer "XX som genom sin likgiltighet utförde stordåd".
Att ta illa vid sig, att bli illa berörd, är en individuell känsla. Man känner aldrig fel. Kanske har man uppfattat fel, t ex syftet, men känslan är mer äkta än något annat vi företar oss. Att under ett gräl säga att "jag känner mig sårad när du säger så där" är 100% sant (förutsatt att du verkligen känner så och inte fabulerar) och skall bemötas som en sanning. Att syftet med kommentaren som sårade inte var att såra är en helt annan sak. Här är en förklaring från avsändaren på sin plats.
Varje person och varje tillfälle är unikt och det finns ingen allmän eller kvantitativ nivå som säger vad som sårar.
Att såra någon kan under begränsade omständigheter vara tillämpligt. Då oftast när motparten väljer att blunda för en obehaglig sanning som är knuten i dilemmat.
Att inte ta illa vid sig, rent generellt, är som Trance påpekar ett stört beteende.
Lizard
Lasse Kongo
2006-12-31, 14:44
Alltså, återigen.... +1
Haha, kom o tänka på en sak, ok att din bild är ironisk, men det har ju varit mer än en gång sas som du har blivit beskylld för gestapometoder etc.... lite småkul...
Alltså JAG gillar dig Jörgen, men bara en sak jag om o tänka på :D
Jag tror att jag håller på att bli kär i Trance.
Du menar:
Hur mobbarna tycker att de som mobbas ska reagera?
Att tycka att någons reaktion är överdriven är ju att ge medhåll åt de som inte tänker sig för/gör det med flit....
Varesej man blir mobbad eller bara utsatt för små negativa kommentarer då och då - oavsett om det gäller nätet, arbetsplats eller skola - så är det jag propagerat för det mest konstruktiva sättet att jobba på att lära sej analysera och reagera på svar Ja. Därmed varken sagt att en person som fått utstå mobbing och fått kass självkänsla klarar av detta. Eller att det är en ursäkt att mobba folk.
Nej, jag(eller någon annan i tråden vad jag läst) har återigen inte ens antytt att det är ok att slänga ur sej okänsliga saker. Bara hur man som mottagare kan rusta sej bättre mot folk som beter sej som just svin. *popcorn*
Det du nämner är ett annat ämne, vi försöker hålla oss till sakfrågan.
//Diana-försöker-moderera-moderatorn... :D
Ja altså, här har vi ju lagt fokus på hur man som mottagare av negativ bekräftelse bör sträva efter att reagera. Det är ingen som indirekt eller direkt propagerat för att ett svinigt beteende skulle vara acceptabelt varken på nätet eller irl.
Folk har ju dock svårt att fatta det, något man märker på den senaste sidan kommentarer.
Känns surt att folk skippar hela diskussionen för att på sida 12 skriva ett meningslöst inlägg som bara visar att man verkligen inte har fattat ett skvatt.
Motsatsen till att inte ta illa vid sig torde vara likgiltighet.
Jag kan inte på rak arm räkna upp en enda historisk person som gjorts till föredöme eller hjälte på egenskapen likgiltig. Ingen staty i någon park i någon stad föreställer "XX som genom sin likgiltighet utförde stordåd".
Att ta illa vid sig, att bli illa berörd, är en individuell känsla. Man känner aldrig fel. Kanske har man uppfattat fel, t ex syftet, men känslan är mer äkta än något annat vi företar oss. Att under ett gräl säga att "jag känner mig sårad när du säger så där" är 100% sant (förutsatt att du verkligen känner så och inte fabulerar) och skall bemötas som en sanning. Att syftet med kommentaren som sårade inte var att såra är en helt annan sak. Här är en förklaring från avsändaren på sin plats.
Varje person och varje tillfälle är unikt och det finns ingen allmän eller kvantitativ nivå som säger vad som sårar.
Att såra någon kan under begränsade omständigheter vara tillämpligt. Då oftast när motparten väljer att blunda för en obehaglig sanning som är knuten i dilemmat.
Att inte ta illa vid sig, rent generellt, är som Trance påpekar ett stört beteende.
Lizard
Bra skrivet!
men ingen har påstått att man inte ska ta illa vid sej rent generellt, så jag förstod inte varför han tog upp det *gah!* :D nejmen aj get the point.
Att försöka sträva efter att minska skadeverkningarna av andras påhopp genom att analysera varför personen gör som den gör - is the way to go imo iaf. Men det är och förblir upp till var och en. :thumbup:
Känns surt att folk skippar hela diskussionen för att på sida 12 skriva ett meningslöst inlägg som bara visar att man verkligen inte har fattat ett skvatt.
+1 *popcorn*
Alltså, återigen.... +1
Skulle vara intressant om någon kunde visa mej ett inlägg i tråden där någon gjort minsta lilla antydning till att det skulle vara ok att mobbas eller vara allmänt svinig.
Det är ett helt annat ämne.
Moderatorer... :nono: :D
Varesej man blir mobbad eller bara utsatt för små negativa kommentarer då och då - oavsett om det gäller nätet, arbetsplats eller skola - så är det jag propagerat för det mest konstruktiva sättet att jobba på att lära sej analysera och reagera på svar Ja.
Vad är skillnaden mellan "mobbad" och "små negativa kommentarer" ?
Därmed varken sagt att en person som fått utstå mobbing och fått kass självkänsla klarar av detta. Eller att det är en ursäkt att mobba folk.
Nej, jag(eller någon annan i tråden vad jag läst) har återigen inte ens antytt att det är ok att slänga ur sej okänsliga saker. Bara hur man som mottagare kan rusta sej bättre mot folk som beter sej som just svin. *popcorn*
Det du nämner är ett annat ämne, vi försöker hålla oss till sakfrågan.
//Diana-försöker-moderera-moderatorn... :D
Det som impliceras av ett flertal är att det är starka människor som inte tar åt sig av den typen av angrepp. Kontentan av detta är ju att det är svaga människor som tar åt sig. Även om den som skriver det inte uttalat menar det blir det slutsatsen. Starka människor med god självkänsla behöver inte ta åt sig.
När man sedan i god terapeutisk anda antyder att den starke istället kanske kunde vara en aning störd, vilket Trance gjorde, eller hävdar att den starke enbart är fostrad av värdelösa föräldrar (vilket jag hävdar) hamnar de starka i försvarsposition. Vilket är märkligt, med tanke på deras inledande attityd.
Nästa inlägg bör alltså vara "visa var jag hävdar att det är de starka som struntar i att ta åt sig", följt av "för det har jag aldrig sagt", vilket också är en logisk följd av det resonemang som Trance startade och som Lizard förtjänstfullt utvecklade. Det är det implicera betyder.
Dessutom skall det också följas av någon annans inlägg där man tar den förfördelade i försvar. Slutligen ska någon förorättad - allra helst den som hårdast driver tesen om att man inte behöver bry sig - mer eller mindre oförskämt hävda att någon annan "inte begripit ett dugg om vad tråden handlar om".
Men tänk så exakt det kan bli!
Dessutom skall det också följas av någon annans inlägg där man tar den förfördelade i försvar. Slutligen ska någon förorättad - allra helst den som hårdast driver tesen om att man inte behöver bry sig - mer eller mindre oförskämt hävda att någon annan "inte begripit ett dugg om vad tråden handlar om".
Det är du skriver sådant som det blir uppenbart att du inte har hajat något, återkom när du förstår vad vi pratar om.
Det som impliceras av ett flertal är att det är starka människor som inte tar åt sig av den typen av angrepp. Kontentan av detta är ju att det är svaga människor som tar åt sig. Även om den som skriver det inte uttalat menar det blir det slutsatsen. Starka människor med god självkänsla behöver inte ta åt sig.
När man sedan i god terapeutisk anda antyder att den starke istället kanske kunde vara en aning störd, vilket Trance gjorde, eller hävdar att den starke enbart är fostrad av värdelösa föräldrar (vilket jag hävdar) hamnar de starka i försvarsposition. Vilket är märkligt, med tanke på deras inledande attityd.
Nästa inlägg bör alltså vara "visa var jag hävdar att det är de starka som struntar i att ta åt sig", följt av "för det har jag aldrig sagt", vilket också är en logisk följd av det resonemang som Trance startade och som Lizard förtjänstfullt utvecklade. Det är det implicera betyder.
Det är iof ingen som har nämnt ordet stark öht. Det är enbart din tolkning. Vi har snarare argumenterat för att alla kan uppnå det vi argumenterar för, men det har du självklart råkat missa, eller missförstått.
Det är iof ingen som har nämnt ordet stark öht. Det är enbart din tolkning. Vi har snarare argumenterat för att alla kan uppnå det vi argumenterar för, men det har du självklart råkat missa, eller missförstått.
Eller medvetet (miss)tolkat det på ett sådant vis att det går att klämma in lite jag-vet-bäst-buga-inför-mig i debatten, som för övrigt inte ens pågår.
Du tänker på JWZRD, eller hur? :D
Nej han var introspektiv och pratade om vadträning. Eller hur Allan?
Om du värdesätter någon faller det sig väl rimligt att även deras omdömen värdesätts?
Behöver inte ha något med varandra att göra öht.
Det är helt otroligt så svårt det är för en del it råden att förstå ämnet. Ena sidan - Allan bland annat - förespråkar ett förhållningssätt till andra människor som innebär att man går med sin insida som klädesplagg. TROTS att både Allan och Jörgen är som gullebjörnar IRL - trevliga och vältaliga - men hårförda små-påvar på brädan. Tulipanros någon? (Courtesy of Hassan36).
Det handlar om att ta in någons hela kommunikationsförsök, med svordomar, yvigt handfäktande, försök till att såra och smeknamn på föräldrar på mödernet; tänka igenom VAD personen säger, vad den INTE säger, personens intentioner, sin egen historia, sina egna intentioner för att tillslut bestämma vad sin extro- respektive introverta reaktion på kommunikationen ska bli. DET är vad Yankeee säger. Det är även det som ni känslorobotar missförstår som att bli en stenstod, helt orubblig och opåverkbar för all för av externt orsakade knyst.
Det som är än mer intressant i det här sammanhanget är hur en del, särskillt unga tjejer, verkligen lägger stolthet i att bli mentalt nedbruten och knäckt av så mycket som ett "fy bubblan!". "Jag är en fin flicka, jag börjar grina hela tiden!". Så mycket teater, drama queenage och spelande i tråden så jag blir trött. Strax bakom robot-flickorna står alla stolta kavaljerer och befäster deras duglighet med att berätta att de minsann OCKSÅ kan grina. (Vid starka händelser såklart - man är väl inte boeg :/).
Plastkasse
2006-12-31, 21:19
Någon skrev det här till mig nyss:
Gefan i folkpisset annars hamnar du på psyket & blir behandlad av den där steroidpsykopaten......
Cerberus
2006-12-31, 21:39
Kan ni bli sårade för något som någon ( som ni ej känner irl) skriver över nätet? Varför skulle man inte kunna reagera bara för att det är i skriven form och ej öga mot öga?
ja det kan jag, dock har jag lärt mig att hantera vad personer säger beroende på deras relation till mig(om de är nära vän eller bara anonym tönt på nätet som e tuff framför datorn).
Dock så förstår jag inte Yankees resonemang "varför ska man bli ledsen?". Jag menar, hur kontrollerar man känslor? Jag kan inte beordra mig att hata eller älska nån på kommando utan det är ett led av handlingar och situationer som leder mig till de känslorna.
Det kanske bara e jag som inte har full kontroll på alla mina kroppsliga funktioner såväl fysiska som psykiska?
Dock så förstår jag inte Yankees resonemang "varför ska man bli ledsen?". Jag menar, hur kontrollerar man känslor? Jag kan inte beordra mig att hata eller älska nån på kommando utan det är ett led av handlingar och situationer som leder mig till de känslorna.
Det kanske bara e jag som inte har full kontroll på alla mina kroppsliga funktioner såväl fysiska som psykiska?
Varför ska man bli ledsen i onödan? Det går att styra hur man ska reagera och agera i de flesta situationer, men det krävs arbete och det är allt annat än negativt. Att utveckla sig själv bör ligga i alla personers intresse.
Cerberus
2006-12-31, 21:49
Varför ska man bli ledsen i onödan? Det går att styra hur man ska reagera och agera i de flesta situationer, men det krävs arbete och det är allt annat än negativt. Att utveckla sig själv bör ligga i alla personers intresse.
Alltså känslorna finns där för en anledning. Även om jag inte gillar att må dåligt, jag vill definitivt ha fler må-bra perioder än dåliga men att BARA må bra känns ju smått psykotiskt.
Man behöver må DÅLIGT för att uppskatta när man mår fantastiskt. Jag tycker det e grymt intressant med psykologi(vill inte göra reklam men checka in min senaste tråd hehe) så att förbättra mitt reagerande på så vis att det känns förnuftigt att reagera o tänka på olika vis är av största intresse.
Om man lyckas att alltid reagera lr vända saker o ting till positivt(jag anser dock att allt ont har nåt gott med sig) och aldrig någonsin mår dåligt. Så den dagen när man verkligen blir drabbad av något hemskt, så är man så otränad på att hantera negativa känslorna som överöser en att man inte vet vad man ska göra.
Beror väl på VEM som säger det.
Om Krampe alt Winter säger ngt dumt till mig blir jag ju mer sårad än om budadi alt Damir_T skulle göra det.
Alltså känslorna finns där för en anledning. Även om jag inte gillar att må dåligt, jag vill definitivt ha fler må-bra perioder än dåliga men att BARA må bra känns ju smått psykotiskt.
Man behöver må DÅLIGT för att uppskatta när man mår fantastiskt. Jag tycker det e grymt intressant med psykologi(vill inte göra reklam men checka in min senaste tråd hehe) så att förbättra mitt reagerande på så vis att det känns förnuftigt att reagera o tänka på olika vis är av största intresse.
Om man lyckas att alltid reagera lr vända saker o ting till positivt(jag anser dock att allt ont har nåt gott med sig) och aldrig någonsin mår dåligt. Så den dagen när man verkligen blir drabbad av något hemskt, så är man så otränad på att hantera negativa känslorna som överöser en att man inte vet vad man ska göra.
Vilken anledning är det?
Varför måste man må dåligt för att uppskatta det bra? Den logiken håller inte. Ens mål bör alltid vara att må bra.
Fast det handlar inte om att man ska vända allt till positiva saker. Det handlar om förståelse, för dig själv och för människorna omkring dig. Varför reagerar och agerar de som de gör? Varför reagerar och agerar jag som jag gör? Vad kan jag göra för att utveckla mig så att jag står över småsaker som gör mitt liv temporärt sämre?
Alltså, förstår du orsakerna till varför du och andra agerar kommer ditt liv att bli mycket lättare.
Cerberus
2006-12-31, 22:01
Vilken anledning är det?
Varför måste man må dåligt för att uppskatta det bra? Den logiken håller inte. Ens mål bör alltid vara att må bra.
Fast det handlar inte om att man ska vända allt till positiva saker. Det handlar om förståelse, för dig själv och för människorna omkring dig. Varför reagerar och agerar de som de gör? Varför reagerar och agerar jag som jag gör? Vad kan jag göra för att utveckla mig så att jag står över småsaker som gör mitt liv temporärt sämre?
Alltså, förstår du orsakerna till varför du och andra agerar kommer ditt liv att bli mycket lättare.
Om du bara har olika spektra på hur bra du mår, du tror inte det blir lite konstigt då? Känslorna finns ju där av nån anledning(så inrotad i evolution e ja inte än).
Det finns dagar ja mår pyton o dagar ja mår bra, jag behöver båda men ja mår som sagt bäst när ja har fler må-bra dagar. E för tankspridd just nu för att debattera vidare vad jag vill uttrycka...återkommer senare kanske hehe
Beror väl på VEM som säger det.
Om Krampe alt Winter säger ngt dumt till mig blir jag ju mer sårad än om budadi alt Damir_T skulle göra det.
Alltså har du koll på dina känslor och det beror inte på vad som händer eller vad som sägs utan på ... *drumroll*... OM du bryr dig.
Om du bara har olika spektra på hur bra du mår, du tror inte det blir lite konstigt då? Känslorna finns ju där av nån anledning(så inrotad i evolution e ja inte än).
Vilka känslor pratar du om nu?
Alltså har du koll på dina känslor och det beror inte på vad som händer eller vad som sägs utan på ... *drumroll*... OM du bryr dig.
EGGzactly! :D
shadowfire
2006-12-31, 22:34
Vad är skillnaden mellan "mobbad" och "små negativa kommentarer" ?
Det som impliceras av ett flertal är att det är starka människor som inte tar åt sig av den typen av angrepp. Kontentan av detta är ju att det är svaga människor som tar åt sig. Även om den som skriver det inte uttalat menar det blir det slutsatsen. Starka människor med god självkänsla behöver inte ta åt sig.
När man sedan i god terapeutisk anda antyder att den starke istället kanske kunde vara en aning störd, vilket Trance gjorde, eller hävdar att den starke enbart är fostrad av värdelösa föräldrar (vilket jag hävdar) hamnar de starka i försvarsposition. Vilket är märkligt, med tanke på deras inledande attityd.
Nästa inlägg bör alltså vara "visa var jag hävdar att det är de starka som struntar i att ta åt sig", följt av "för det har jag aldrig sagt", vilket också är en logisk följd av det resonemang som Trance startade och som Lizard förtjänstfullt utvecklade. Det är det implicera betyder.
Dessutom skall det också följas av någon annans inlägg där man tar den förfördelade i försvar. Slutligen ska någon förorättad - allra helst den som hårdast driver tesen om att man inte behöver bry sig - mer eller mindre oförskämt hävda att någon annan "inte begripit ett dugg om vad tråden handlar om".
Sedan när är definitionen av stark människa att man håller tillbaka känslor? I mina ögon är det svaga människor som inte reagerar på eller med känslor.
Sedan när är definitionen av stark människa att man håller tillbaka känslor? I mina ögon är det svaga människor som inte reagerar på eller med känslor.
En stark människa är en som hela tiden låter leva ut första bästa känsla hela tiden enligt dig. Det är en klantig människa som aldrig kommer någonstans. En som lever efter minuträttvisa och som måste ha konsekvenserna direkt. Den människan kommer ingenstans. Det är den typen som sitter på ICA och härjar på ett forum med spelad överklassvenska för att komma åt det som styrde deras liv åt skogen.
Nilsjohan
2006-12-31, 23:05
Utan att ännu hunnit läsa hela tråden (jag skall ha något att göra inatt när (om?) det är lugnt på jobbet)
Ju mer vi använder Internet, desto mer suddas gränsen mellan detta irl och nätet ut.
Det är väldigt lätt att misstolka och misstolkas över nätet (även irl), och det är svårt att läsa mellanraderna när man inte har något mer att gå på än det som står skrivet (inget kroppsspråk, ansiktsuttryck, tonläge).
Smileys är ju tillviss hjälp ibland ;)
Men alla är inte hårdhudade jämt, alla 365 dagarna...
shadowfire
2006-12-31, 23:29
En stark människa är en som hela tiden låter leva ut första bästa känsla hela tiden enligt dig. Det är en klantig människa som aldrig kommer någonstans. En som lever efter minuträttvisa och som måste ha konsekvenserna direkt. Den människan kommer ingenstans. Det är den typen som sitter på ICA och härjar på ett forum med spelad överklassvenska för att komma åt det som styrde deras liv åt skogen.
Nej, inte första bästa känsla, men att hålla tillbaka alla känslor inklusive glädje och ilska ser jag som svaghet.
Cerberus
2006-12-31, 23:33
En stark människa är en som hela tiden låter leva ut första bästa känsla hela tiden enligt dig. Det är en klantig människa som aldrig kommer någonstans. En som lever efter minuträttvisa och som måste ha konsekvenserna direkt. Den människan kommer ingenstans. Det är den typen som sitter på ICA och härjar på ett forum med spelad överklassvenska för att komma åt det som styrde deras liv åt skogen.
lolzzors :D
Jag tycker en stark människa e som Ronnie Coleman dock :)
Vafan snackar ni om?
INGEN skall behöva käönna sig sårad!
Det e vårt år nu! Vinden har vänt!
Inga smädelser över intwernet tack!
GRÅTT NYT!!
Nej, inte första bästa känsla, men att hålla tillbaka alla känslor inklusive glädje och ilska ser jag som svaghet.
Problemet här är att du och flera andra tror att någon föreslår det.
shadowfire
2006-12-31, 23:39
Problemet här är att du och flera andra tror att någon föreslår det.
Läser man Allans inlägg så verkar han antyda det ja. Därav mitt ifrågasättande.
Jag har alltid undrat vad jwzrd dricke
Vad dricker du på nyår jwz? Whiskey? Eller ere vhampagn esom oss andra vanliga dödliga?=
Jag har alltid undrat vad jwzrd dricke
Vad dricker du på nyår jwz? Whiskey? Eller ere vhampagn esom oss andra vanliga dödliga?=
Öl till förrätten, shiraz till köttet, whisky och kaffe efter och nu champagne.
Det e rätt jwz!
Jag gillar dig!
Det har jag alltrid gjort
Du e en standup.guy
Ändra dig aldrig!
Jag sårade Kwon häromdagen. Förlåt Kwon. :em: *kissass*
En stark människa är en som hela tiden låter leva ut första bästa känsla hela tiden enligt dig. Det är en klantig människa som aldrig kommer någonstans. En som lever efter minuträttvisa och som måste ha konsekvenserna direkt. Den människan kommer ingenstans. Det är den typen som sitter på ICA och härjar på ett forum med spelad överklassvenska för att komma åt det som styrde deras liv åt skogen.
Känns lite överdrivet där va?
Vad är skillnaden mellan "mobbad" och "små negativa kommentarer" ?
.
'Varesej man blir mobbad eller bara utsatt för små negativa kommentarer då och då'
Meningen ovanför är altså skriven för att markera att samma sak gäller för alla grader av psykisk misshandel - Övertydligt förtydligande: 'Varesej man blir mobbad varje dag eller bara utsatt för små negativa kommentarer någon gång i veckan då och då...'
(resten svarade yankeee och jwzrd så bra) *popcorn*
En stark människa är en som hela tiden låter leva ut första bästa känsla hela tiden enligt dig. Det är en klantig människa som aldrig kommer någonstans. En som lever efter minuträttvisa och som måste ha konsekvenserna direkt. Den människan kommer ingenstans. Det är den typen som sitter på ICA och härjar på ett forum med spelad överklassvenska för att komma åt det som styrde deras liv åt skogen.
Så klockrent, bla på mej när jag jobba kassa för ett par år sen :laugh:
-Personligapåhopp.
-Bitterhet, matchohävdarstuk.
-Oförmåga att hålla sej utanför debatter med överdrivet aggressiva kommentarer såväl irl som på forum.
-Hämndlystenhet i form av "härjande på ett forum med spelad överklassvenska för att komma åt det som styrde deras liv åt skogen."
Är aaaaaalllt symptom på samma sak, glöm inte det damer och herrar. :D :naughty:
Det är skillnad på att 'vara schtark' och att ha 'utvacklats mot det starkare'(sett till hur man var innan). - Jag tillhör inte den förstnämnda kategorin och vet inte om jag någonsin kommer göra det. Men kan sätta mitt avsmällda finger på att jävligt många lurar sej tro de gör. *popcorn*
Det handlar om att ta in någons hela kommunikationsförsök, med svordomar, yvigt handfäktande, försök till att såra och smeknamn på föräldrar på mödernet; tänka igenom VAD personen säger, vad den INTE säger, personens intentioner, sin egen historia, sina egna intentioner för att tillslut bestämma vad sin extro- respektive introverta reaktion på kommunikationen ska bli. DET är vad Yankeee säger. Det är även det som ni känslorobotar missförstår som att bli en stenstod, helt orubblig och opåverkbar för all för av externt orsakade knyst.
Det som är än mer intressant i det här sammanhanget är hur en del, särskillt unga tjejer, verkligen lägger stolthet i att bli mentalt nedbruten och knäckt av så mycket som ett "fy bubblan!". "Jag är en fin flicka, jag börjar grina hela tiden!". Så mycket teater, drama queenage och spelande i tråden så jag blir trött. Strax bakom robot-flickorna står alla stolta kavaljerer och befäster deras duglighet med att berätta att de minsann OCKSÅ kan grina. (Vid starka händelser såklart - man är väl inte boeg :/).
Ja det låter jättefint i teorin men sedan kommer man till det praktiska. Det funkar nog inte. Försöker man sträva till att se fullständigt logiskt på allt för att aldrig bli sårad eller ledsen så är det rätt illa. Dels för att det förmodligen aldrig kommer att fungera utan att stänga av sig rätt hårt. Vid andra stycket så misstänker jag att du bara vill förolämpa någon men förstår inte riktigt vem du riktar dig till. Speciellt eftersom det inte varit något sådant direkt.
Men det jag reagerar mest på att den elitistiska översittarattyden som kommer fram från dig och Yankeee. Att tro att personen är svag eller inte "arbetat tillräckligt med sig själv" bara för personen kan bli ledsen för någon kommentar är så jäkla naivt att det är sjukt. Att se världen enbart genom sina egna ögon är inte alltid hundra.
Ja det låter jättefint i teorin men sedan kommer man till det praktiska. Det funkar nog inte. Försöker man sträva till att se fullständigt logiskt på allt för att aldrig bli sårad eller ledsen så är det rätt illa. Dels för att det förmodligen aldrig kommer att fungera utan att stänga av sig rätt hårt.
Man stänger inte av sej, man ställer bara om fokus till att kommentaren helt enkelt bara är ett symptom på en människa driven av sina egna otillräcklighets komplex är i behov att trycka till andra. ;)
Ett klockrent exempel är ju just kassörskor på ICA som jwzrd nämnde. :D Jobbade ju som det och vet att fanskapen får ta väldigt mkt skit, ofta helt obefogat, och är därför klockrena mallar på att de är dom som fixar det här sättet att tänka som klarar av att inte brytas ner och bli bittra.
Ja det låter jättefint i teorin men sedan kommer man till det praktiska. Det funkar nog inte. Försöker man sträva till att se fullständigt logiskt på allt för att aldrig bli sårad eller ledsen så är det rätt illa. Dels för att det förmodligen aldrig kommer att fungera utan att stänga av sig rätt hårt. Vid andra stycket så misstänker jag att du bara vill förolämpa någon men förstår inte riktigt vem du riktar dig till. Speciellt eftersom det inte varit något sådant direkt.
Men det jag reagerar mest på att den elitistiska översittarattyden som kommer fram från dig och Yankeee. Att tro att personen är svag eller inte "arbetat tillräckligt med sig själv" bara för personen kan bli ledsen för någon kommentar är så jäkla naivt att det är sjukt. Att se världen enbart genom sina egna ögon är inte alltid hundra.
Du läser in saker, precis som så många andra, som jag inte skriver. Jag har en medveten och aktiv inställning till mitt liv helt enkelt. Jag vägrar sitta i baksätet. Det är ok för mig att du väljer att ta till lipen för allt och även känner dig mer Hel eller frisk av den anledningen.
Översittarattityden sitter i hur semantiken träffar just dig. Jag blir sårad ibland och saker Träffar. Det gör dem oberoende av om man sitter i fram- eller baksätet. Det jag försöker förklara är att man har större möjligheter om man sitter i förarsätet istället för att köra emo-stuket och bara gnälla över precis allt och skylla allt på omständigheter man inte har kontroll på. Been there, done that. Det suger på alla sätt och vis och ger INGENTING. Det är en undanflykt och ett sätt att visa för sig själv att det finns Självklara(tm) orsaker till att man inte når längre. Ofta använder samma personer samma knep för att visa för andra att de försöker men att andra konstant attackerar och sårar dem. I min värld är DETTA en otrevlig översittarattityd.
Träffar man någon som helst sitter i baksätet och har 250 förklaringar på precis vartenda problem så blir man tillslut lack. Det handlar om personer sliter upp rocken och sätter sitt hjärta mitt i skottlinjen med flit för att det är en lättare väg än att styra undan hela sin uppenbarelse från skottlinjen. Det är inte elitism, det är omtanke om sig själv. Låt [mentala] 14-åringar ema sig och skylla alla andras framgång på att de är kalla, elitistiska översittare, låt samma 14-åringar sen bada i sin Otur(tm), Sårbarhet(tm) och sina Känslor(tm) som de falska energitjuvar de är.
Du läser in saker, precis som så många andra, som jag inte skriver. Jag har en medveten och aktiv inställning till mitt liv helt enkelt. Jag vägrar sitta i baksätet. Det är ok för mig att du väljer att ta till lipen för allt och även känner dig mer Hel eller frisk av den anledningen.
Översittarattityden sitter i hur semantiken träffar just dig. Jag blir sårad ibland och saker Träffar. Det gör dem oberoende av om man sitter i fram- eller baksätet. Det jag försöker förklara är att man har större möjligheter om man sitter i förarsätet istället för att köra emo-stuket och bara gnälla över precis allt och skylla allt på omständigheter man inte har kontroll på. Been there, done that. Det suger på alla sätt och vis och ger INGENTING. Det är en undanflykt och ett sätt att visa för sig själv att det finns Självklara(tm) orsaker till att man inte når längre. Ofta använder samma personer samma knep för att visa för andra att de försöker men att andra konstant attackerar och sårar dem. I min värld är DETTA en otrevlig översittarattityd.
Träffar man någon som helst sitter i baksätet och har 250 förklaringar på precis vartenda problem så blir man tillslut lack. Det handlar om personer sliter upp rocken och sätter sitt hjärta mitt i skottlinjen med flit för att det är en lättare väg än att styra undan hela sin uppenbarelse från skottlinjen. Det är inte elitism, det är omtanke om sig själv. Låt [mentala] 14-åringar ema sig och skylla alla andras framgång på att de är kalla, elitistiska översittare, låt samma 14-åringar sen bada i sin Otur(tm), Sårbarhet(tm) och sina Känslor(tm) som de falska energitjuvar de är.
Grattis till detta. Kan du inte få in synergi och konsolidera också så får vi med alla klyshor vi behöver använda i år. Om du läste mitt exempel med killen som lade upp bilder hur kan då du gå från det till att dra upp några jäkla emo-ungar som gnäller för allt. Jag pratar inte om att bryta ihop för vad som helst och jag ser inte hur du kommer in på det spåret. En annan sak vad jag inte pratar om är vad man gör åt det. Om du vill fortsätta ta upp saker jag inte nämner så är den globala uppvärmningen ett hett tips.
Jag säger att om man lämnar ut en personlig sak så kan man ta illa upp någon sårar denna utan att det är en själv det är fel på. Jag pratar inte om en ICA-kassörska som måste stå till svars för att mjölken är för gammal utan jag pratar om att bli mobbad för sitt utseende om man är känslig för det, eller någon prestation etc. Viss skillnad kanske.
Man stänger inte av sej, man ställer bara om fokus till att kommentaren helt enkelt bara är ett symptom på en människa driven av sina egna otillräcklighets komplex är i behov att trycka till andra. ;)
Ett klockrent exempel är ju just kassörskor på ICA som jwzrd nämnde. :D Jobbade ju som det och vet att fanskapen får ta väldigt mkt skit, ofta helt obefogat, och är därför klockrena mallar på att de är dom som fixar det här sättet att tänka som klarar av att inte brytas ner och bli bittra.
Skulle din mor(eller valfri person som står dig närmast) kunna såra dig/göra dig ledsen med ord om hon var så elak som hon bara kunde?
On topic: Ja.
Off topic: Det är skillnad på att kunna bli sårad/ förödmjukad/ ledsen/ förbannad/ whatever och att bli det alltid och för allt. Det känns som om det borde påpekas (möjligen "igen").
Skulle din mor(eller valfri person som står dig närmast) kunna såra dig/göra dig ledsen med ord om hon var så elak som hon bara kunde?
Såklart hon skulle, jag har aldrig hävdat att jag behärskar detta ens i närheten av fullt ut... Just folks trista förkärlek till att ta ut obefogade aggressioner över kassörskor var ju själva skälet till att jag tröttnade på det yrket somsagts, och hur stark är man då? :Virro :D Jag hade noll träning inom aggressions-tacklar teknik innan jag satte mej i kassan, så det blidde som det blidde.
Därför tycker till 100% att det är något alla ska sträva efter(oavsett yrke), att kunna analysera en situation och inte bara se orden utan se omständigheterna och helhetsbilden för man har ju nytta av det i alla områden i livet. ÄVEN när man bråkar med mamma, hon säger hon säger för att hon är sårad/ledsen/arg/orolig/känner sej maktlös osv.
Därmed minskar man ju risken att ens välbefinnande faller i andras kontroll.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.