Visa fullständig version : ulandstjänst någon?
Fördelar/nackdelar. Berätta era historier
har själv sökt till att åka till kosovo eller afgahnistan till hösten. Funderar också på att söka till NBG.
ingen som har några erfarenheter dem vill dela med sig om?
Brattström
2006-12-22, 20:19
finns massor med guldkorn om detta på soldf.com:s forum
mycket läsvärt om du är intreserad eller fan det är läsvärt ändå*flex*
Har inga erfarenheter men på ett annat forum jag hänger på så frågar många samma sak. Och det låter som det är väldigt få av de som söker som får fara på utlandstjänst..
finns massor med guldkorn om detta på soldf.com:s forum
mycket läsvärt om du är intreserad eller fan det är läsvärt ändå*flex*
jo jag vet att det finns där men det är ju bara stridspittar där så man kan ju lätt få fel uppfattning
Brattström
2006-12-22, 20:39
säker på att du läs rätt isf *whistle*
jag har läs många som delat med sig av både possitiva och mycket negativa minnen och erfarenheter och vad ska du till US å göra om du inte är lite av en stridspitt*drool* :smash:
jo jag vet att det finns där men det är ju bara stridspittar där så man kan ju lätt få fel uppfattning
Om vi säger som så. Utav oss som åkt på utlandstjänst så är det få som inte gillar det. Och pratar du med oss så är risken att du får fel uppfattningen. :D
Alternativt så får du helt rätt beroende på hur du själv är som person. Är du sugen på att åka så tycker jag att du ska söka. Det är inte bindande. Ta beslutet när du får förfrågan om du vill åka.
Personligen så är jag väldigt glad över att jag åkte (LA05) och är sugen på att åka igen, men det får vänta ett tag till fördel för det civila livet.
Om vi säger som så. Utav oss som åkt på utlandstjänst så är det få som inte gillar det. Och pratar du med oss så är risken att du får fel uppfattningen. :D
Alternativt så får du helt rätt beroende på hur du själv är som person. Är du sugen på att åka så tycker jag att du ska söka. Det är inte bindande. Ta beslutet när du får förfrågan om du vill åka.
Personligen så är jag väldigt glad över att jag åkte (LA05) och är sugen på att åka igen, men det får vänta ett tag till fördel för det civila livet.
sånna här förståsigpåare säger ju att man får psykiska men och att man mår dåligt p.g.a. det man sett o.s.v. Någon som kan säga bu eller bä om något av det? enda riktiga källan jag har är min far som var i libanon 93 typ å han är yrkesmilitär så av honom så hör man ju inte direkt nått dåligt. Sen hur är det med det psykiska att vara så långt hemifrån så länge med sånna svårigheter att ringa hem t.ex.?
sånna här förståsigpåare säger ju att man får psykiska men och att man mår dåligt p.g.a. det man sett o.s.v. Någon som kan säga bu eller bä om något av det? enda riktiga källan jag har är min far som var i libanon 93 typ å han är yrkesmilitär så av honom så hör man ju inte direkt nått dåligt. Sen hur är det med det psykiska att vara så långt hemifrån så länge med sånna svårigheter att ringa hem t.ex.?
Psykiska men är svårt att säga något om. Det beror ju helt på vad som händer och hur man är som person. Du får ju tänka på att rena strider händer i stort sett inte, så det du får se är ju mest lidande bland lokalbefolkningen. Jag personligen har inget som håller mig vaken om nätterna, men det jag har sett kanske inte heller klassas som jättehemskt. Dessutom är jag en ganska lugn person med ett tåligt psyke. Hur du själv är får du nog göra en bedömning av. När jag åkte så var jag i alla fall beredd på att se värre saker än vad det trots allt blev.
Angående hemlängtan så är det återigen inviduellt och har också givetvis en del att göra med hur situationen ser ut hemma i Sverige; om man har flickvän och så vidare. Som längst så var jag borta 2,5 månad i sträck och det tycker inte jag ger mer hemlängtan än att man skulle tycka att det hade varit skönt att ligga på Vätterstranden och titta på flickor istället för att tvätta sitt leriga fordon som varit ute i djungeln i två veckor. Dessutom är det oftast inga problem att ringa hem. Det är bara när man är ute i fält som det är svårt. Händer det något som gör att man måste ringa, så går det att lösa ändå. Snacka med signalisten (dvs en sådan som jag) så fixar han det.
Psykiska men är svårt att säga något om. Det beror ju helt på vad som händer och hur man är som person. Du får ju tänka på att rena strider händer i stort sett inte, så det du får se är ju mest lidande bland lokalbefolkningen. Jag personligen har inget som håller mig vaken om nätterna, men det jag har sett kanske inte heller klassas som jättehemskt. Dessutom är jag en ganska lugn person med ett tåligt psyke. Hur du själv är får du nog göra en bedömning av. När jag åkte så var jag i alla fall beredd på att se värre saker än vad det trots allt blev.
Angående hemlängtan så är det återigen inviduellt och har också givetvis en del att göra med hur situationen ser ut hemma i Sverige; om man har flickvän och så vidare. Som längst så var jag borta 2,5 månad i sträck och det tycker inte jag ger mer hemlängtan än att man skulle tycka att det hade varit skönt att ligga på Vätterstranden och titta på flickor istället för att tvätta sitt leriga fordon som varit ute i djungeln i två veckor. Dessutom är det oftast inga problem att ringa hem. Det är bara när man är ute i fält som det är svårt. Händer det något som gör att man måste ringa, så går det att lösa ändå. Snacka med signalisten (dvs en sådan som jag) så fixar han det.
Fasen vad fint.Skönt att höra från någon som är lite mer neutral än t.ex. våra yrkesbefäl som lever för att vi ska göra utlandstjänst och kompisar som känner så mycket folk som tycker så illa om utlandstjänst o.s.v. tack jax:)
Någon annan som vill berätta om ni kände något annorlunda?
Allt är så beroende på mission/område. De första Bosnien missionerna var ett rent helvete jämfört med Liberia eller dagens Kosovo. De första Kosovo missionerna var ren misär pga levnadeförhållanderna inte pga man blev besjuten. Det är skittråkigt ofta, skitroligt ibland, men man gör en instats, både för sig själv och andra.
Att befälen lever för att ni ska göra mission är ju inte så konstigt, det är knappt 6000 som gör lumpen idag, av dessa ska runt 1500 passa för utlandstjänst, vi måste ha alla som kan.
Allt är så beroende på mission/område. De första Bosnien missionerna var ett rent helvete jämfört med Liberia eller dagens Kosovo. De första Kosovo missionerna var ren misär pga levnadeförhållanderna inte pga man blev besjuten. Det är skittråkigt ofta, skitroligt ibland, men man gör en instats, både för sig själv och andra.
Att befälen lever för att ni ska göra mission är ju inte så konstigt, det är knappt 6000 som gör lumpen idag, av dessa ska runt 1500 passa för utlandstjänst, vi måste ha alla som kan.
Det du beskriver om gammla kosovo är väl vad man kan förvänta sig av om NBG åker på någon insatts eller om man åker till afgahnistan just nu?
sen så förstår jag precis vad du menar om befälen men det är ju ust därför jag frågar här för jag vill gärna höra lite av det dåliga också.
Det du beskriver om gammla kosovo är väl vad man kan förvänta sig av om NBG åker på någon insatts eller om man åker till afgahnistan just nu?
sen så förstår jag precis vad du menar om befälen men det är ju ust därför jag frågar här för jag vill gärna höra lite av det dåliga också.
Vi hade folk från NBG som var nere och rekryterade under LA05 och på dom lät det som om NBG skulle vara väldigt fältmässigt utan någon som helst welfare. Å andra sidan så tror jag att de talade en del i nattmössan. Visst är det så att som en 01:a (förstamission) så får man räkna med lite halvtaskiga levnadsförhållanden med att man skulle leva som i fält under en hel insats låter inte speciellt rimligt. Det var även något som vår kompanichef dementerade och hans tro var mer att en insats med NBG mer kan liknas vid en 01:a sett till levnadsstandard. Han kommer förövrigt att vara kompanichef över tactical reserve. Ett pansarskyttekompani som är med i NBG men ändå inte riktigt ingår i organisationen.
Sen håller jag med Trekker i att risknivån skiljer sig mellan missionerna. BA01 och BA02 var inte en dans på rosor. Afghanistan idag är mer riskfyllt än Liberia var när jag var där.
Vi hade folk från NBG som var nere och rekryterade under LA05 och på dom lät det som om NBG skulle vara väldigt fältmässigt utan någon som helst welfare. Å andra sidan så tror jag att de talade en del i nattmössan. Visst är det så att som en 01:a (förstamission) så får man räkna med lite halvtaskiga levnadsförhållanden med att man skulle leva som i fält under en hel insats låter inte speciellt rimligt. Det var även något som vår kompanichef dementerade och hans tro var mer att en insats med NBG mer kan liknas vid en 01:a sett till levnadsstandard. Han kommer förövrigt att vara kompanichef över tactical reserve. Ett pansarskyttekompani som är med i NBG men ändå inte riktigt ingår i organisationen.
Sen håller jag med Trekker i att risknivån skiljer sig mellan missionerna. BA01 och BA02 var inte en dans på rosor. Afghanistan idag är mer riskfyllt än Liberia var när jag var där.
skillnaden med NBG och vanliga mission är ju att du kommer ju till att börja med bara tjänstgöra i 30dagar. Men kompanichefen som föreläste för oss sa att ja det skulle bli kassa förhållanden och det kan bli mycket kaotiskt p.g.a. att man är först på plats. Han snacka om att det kunde inte vara helt orimligt att man sov i tält eller ännu värre tält knäppetält större delar av tiden:(
skillnaden med NBG och vanliga mission är ju att du kommer ju till att börja med bara tjänstgöra i 30dagar. Men kompanichefen som föreläste för oss sa att ja det skulle bli kassa förhållanden och det kan bli mycket kaotiskt p.g.a. att man är först på plats. Han snacka om att det kunde inte vara helt orimligt att man sov i tält eller ännu värre tält knäppetält större delar av tiden:(
Tält lär man få räkna med om man inte är borta längre (exempelvis så sova LA01 i tält hela missionen), men den uppfattningen vi fick var att det skulle vara så hårt som möjligt för sakens skull. Missuppfatta mig inte nu. Jag vill inte att det ska vara något spa man är på. Som skyttesoldat så kan man sova under en gran om det nu skulle krävas, det har jag inga problem med. Men att kamomåla ansiktet och sova under en gran när det man ska göra inte alls kräver det är en annan sak.
Kassa förhållanden i 30dagar klarar dom flesta, en vanlig slutövning. Men att i 4-5mån bo i 20tält med ett övergivet hus som extraknäcker som toalett är mindre roande. Det är något som är otroligt knäckande under en längre tid, att aldrig kunna få sova ordentligt eller få riktig mat på flera månader tar mer på nerverna än vad beskjutning gör.
Men NBGs insatstid kan ju utökas till 120dagar, utan förvarning (vilket kommer hända, händer jämt). Så dom kommer få lida av det också.
ja söka har ju ingen dött av:D
Frågan är ju om ens NBG kommer få åka ut på en mission. Jag har tänkt söka (åtminstonde) en stabstjänst, det jag är rädd för är att man som stab aldrig kommer få lämna Sverige, då man ex. i Kosovo redan kanske nöjer sig med den staben som finns där och främst vill ha rotation på soldaterna.
Sedan så känns det förstås också tungt att komma in på en stabstjänst.
Frågan är ju om ens NBG kommer få åka ut på en mission. Jag har tänkt söka (åtminstonde) en stabstjänst, det jag är rädd för är att man som stab aldrig kommer få lämna Sverige, då man ex. i Kosovo redan kanske nöjer sig med den staben som finns där och främst vill ha rotation på soldaterna.
Sedan så känns det förstås också tungt att komma in på en stabstjänst.
NBG kommer att åka. Det är alldeles för dyrt att låta så många stå å vänta för att sen låta allt gå i spillo. Det kanske inte händer något nytt i världen men då kommer dem att skickas på en "vanlig" mission (se kosovo eller afgahnistan). Det var vad kompanichefen sa iaf.
NBG kommer att åka. Det är alldeles för dyrt att låta så många stå å vänta för att sen låta allt gå i spillo. Det kanske inte händer något nytt i världen men då kommer dem att skickas på en "vanlig" mission (se kosovo eller afgahnistan). Det var vad kompanichefen sa iaf.Det är (förmodligen, inte för att jag har någon erfarenhet) stor skillnad på att åka på en vanlig mission och åka på ett fredsframtvingade uppgrad för NBG.
Fast hur som helst, så återstår det med staben, nu tänker jag förvisso söka till en stabe för ett psk-k, kanske ökar chansen. Men vad jag har hört, så kommer staben för IA06 förmodligen inte lämna campen när dess plutoner lämnar för att åka på vanliga missioner.
Det är (förmodligen, inte för att jag har någon erfarenhet) stor skillnad på att åka på en vanlig mission och åka på ett fredsframtvingade uppgrad för NBG.
vad vi fått höra så kommer det att bli jäkligt stora skillnader. Du kommer ju att vara först på plats så det kommer ju inte att finnas några bekvämligheter alls som t.ex. på camp victoria i kosovo.
vad vi fått höra så kommer det att bli jäkligt stora skillnader. Du kommer ju att vara först på plats så det kommer ju inte att finnas några bekvämligheter alls som t.ex. på camp victoria i kosovo.Mmm, man bor ju i tält som bäst enligt kompanichefen på P7, möjligen rations under hela uppdraget också (fyfan, torsk och sej *spy* ).
Mmm, man bor ju i tält som bäst enligt kompanichefen på P7, möjligen rations under hela uppdraget också (fyfan, torsk och sej *spy* ).
norgepåsar*popcorn*
ugly_kid
2006-12-23, 21:21
Ingen här som har kommit med till Internationella amfibiestyrkan?
Själv har jag en plats som pjäsman GRK.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.