Visa fullständig version : Vad gör man när ens partner börjar bli "fet"?
TylerDurden84
2006-12-17, 17:32
Har en nära vän till mig som bott tillsammans med en tjej i snart 2 år. Hon har aldrig direkt tränat då hon tycker det är tråkigt, men har hållt sig i en hygglig form ändå. Nu 2 år senare hon lagt på sig ca 15 kg (uppskattningsvis).
Det är ju ett väldigt känsligt ämne att ta upp. Hon har inget intresse för att träna. De har aldrig pratat om hennes uppenbarliga viktuppgång. Han tycker om henne väldigt mycket och är själv väldigt aktiv och håller sig i god form. Han köper hem nyttig mat så han förstår inte riktigt hur det har gått till, förmodligen äter hon onyttigt då han inte är hemma.
Frågan är: Vad säger/gör man då?
Cerberus
2006-12-17, 17:51
Så länge de är lyckliga och hon inte lider av hälsoproblem så tycker jag inte att du ska göra någonting.
Så länge de är lyckliga och hon inte lider av hälsoproblem så tycker jag inte att du ska göra någonting.
+1
Det är ju trots allt inte du som ska leva/ligga med henne.
Eller!:MrT:
Så länge de är lyckliga och hon inte lider av hälsoproblem så tycker jag inte att du ska göra någonting.
Typ. Låta folk leva sina liv som de vill.
christian
2006-12-17, 18:39
Jag tror ni missförstod. Trådskaparen undrar vad hans nära vän skall göra åt saken.
Svårt att göra något öht, tycker jag. Frontattack duger inte.
Öka antalet romantiska promenader? Jogga/cykla/simma tillsammans.
Osv osv.
Eller acceptera.
Jag tror ni missförstod. Trådskaparen undrar vad hans nära vän skall göra åt saken.
Svårt att göra något öht, tycker jag. Frontattack duger inte.
Öka antalet romantiska promenader? Jogga/cykla/simma tillsammans.
Osv osv.
Eller acceptera.
Det är åt hans vän vi (jag) har svarat.
Damen har ju gått upp i vikt av en anledning, gillar hon sin livsstil har han inte mycket att komma med. Ville hon gå ner i vikt skulle hon antagligen säga något till sin partner, be om hjälp, få tips, stöd osv.
Det är åt hans vän vi (jag) har svarat.
Damen har ju gått upp i vikt av en anledning, gillar hon sin livsstil har han inte mycket att komma med. Ville hon gå ner i vikt skulle hon antagligen säga något till sin partner, be om hjälp, få tips, stöd osv.
Om hon visste att han inte gillade hennes viktuppgång skulle hon förhoppningsvis göra något åt saken. Om min tjej skulle vilja att jag gick ned i vikt så hade jag definitivt gjort det. Någon enorm uppoffring är det ju faktiskt inte. Tycker faktiskt att det är viktigare att ha henne kvar än att käka fem pizzor och fyra godispåsar varje dag.
christian
2006-12-17, 18:53
Det är åt hans vän vi (jag) har svarat.
Damen har ju gått upp i vikt av en anledning, gillar hon sin livsstil har han inte mycket att komma med. Ville hon gå ner i vikt skulle hon antagligen säga något till sin partner, be om hjälp, få tips, stöd osv.
Hon kanske skäms att ta upp saken?
Eller så är anledningen till vikuppgången att hon inte mår bra. Stress på jobbet/skolan, förhållande på upphällningen osv.
Om hon visste att han inte gillade hennes viktuppgång skulle hon förhoppningsvis göra något åt saken. Om min tjej skulle vilja att jag gick ned i vikt så hade jag definitivt gjort det. Någon enorm uppoffring är det ju faktiskt inte. Tycker faktiskt att det är viktigare att ha henne kvar än att käka fem pizzor och fyra godispåsar varje dag.
Jag vill iallafall att min framtida tjej är med mig pga helt andra saker än min kropp.
Jag vill iallafall att min framtida tjej är med mig pga helt andra saker än min kropp.
Jag med. Tycker dock som sagt att det är viktigt att ha en snygg kropp; tjej som kille. Själv vill jag känna mig attraherad av min partner, och att min partner ska känna sig attraherad av mig. Jag tänder inte på fetma, och knappast min tjej heller. Skulle du bli tillsammans med någon du inte tycker ser bra ut?
Jag med. Tycker dock som sagt att det är viktigt att ha en snygg kropp; tjej som kille. Själv vill jag känna mig attraherad av min partner, och att min partner ska känna sig attraherad av mig. Jag tänder inte på fetma, och knappast min tjej heller. Skulle du bli tillsammans med någon du inte tycker ser bra ut?
Man kan ju attraheras av helt andra attribut än de fysiska.
Tintomara
2006-12-17, 20:09
Tycker dock som sagt att det är viktigt att ha en snygg kropp; tjej som kille.... Skulle du bli tillsammans med någon du inte tycker ser bra ut?
Hur har du tänkt lösa problemet med åldrandets effekter på utseendet? Ge din fru plastikoperationer i 50-årspresent? Eller byta ut henne mot en 20-åring (som då, får man anta, inte har något emot att vara ihop med gamla gubbar)? Tja... Somliga gör just så...
Om hon själv är lycklig och nöjd med sig själv så ska man nog inte säga någonting till henne.
Hur har du tänkt lösa problemet med åldrandets effekter på utseendet? Ge din fru plastikoperationer i 50-årspresent? Eller byta ut henne mot en 20-åring (som då, får man anta, inte har något emot att vara ihop med gamla gubbar)? Tja... Somliga gör just så...
Exakt.
Om jag fettade på mej skulle sista skälet till att jag valde att gå ner vara för att min partner/någon annan vill/sa åt mej det, så resonerar alla människor med lite självrespekt. Han borde fråga sej om han verkligen är tillräckligt kär i henne om hennes bf är så viktig för attraktionen. Brist på kärlek till personen alt. omogenhet är vad det rör sej om från hans sida.
bör man inte kunna prata om allt med sin livspartner. även om känsliga ämnen?
Så länge hon inte är fet tycker jag det inte är någon fara. Annars kan hon få komplikationer senare i livet ( för att inte tala om graviditet /födsel t.ex som kan vara ett hel...te tydligen om man är överviktig)
Deceiver85
2006-12-17, 21:11
Din vän får börja fråga tjejen ifall hon vill gå med ut och gå promenader, för sällskapet osv.
Man kan ju attraheras av helt andra attribut än de fysiska.
i 99,9% av fallen kollar alltid människor på utseendet först. det kvittar vad de säger, utseendet är mycket viktigt!
Ryska_raketen
2006-12-17, 21:12
i 99,9% av fallen kollar alltid människor på utseendet först. det kvittar vad de säger, utseendet är mycket viktigt!
först ja `? Vad ville du ha sagt?
först ja `? Vad ville du ha sagt?
att ni är fula och han är snygg !!:D
Sofia4_4
2006-12-17, 21:28
Det finns en grej som din kompis kan göra - börja ge henne komplimanger. Att hon har struntat i sitt utseende efter 2 år är tecken på att han lägger inte så mycket märke på hur hon ser ut och accepterar henne "som hon är". De har hamnat i den gråa vardagen helt enkelt. Det ända sättet att förändra detta är att börja vända om på detta genom att bjuda henne på finna middagar (är man på en fin restaurang så äter man mindre än om man är på en pizzaria, t.ex) eller bjuda henne på bio, teater, konserer och säga hur bra hon ser ut i den där klänningen eller vad det är nu hon har. Komplimanger non-stop kan göra henne medveten om sitt utseende.
Pellefant
2006-12-17, 22:11
Sexlivet brukar bli sämre om den ena(eller båda) partnern går upp mycket i vikt, främst p.g.a att konditionen även den blir mindre bra.
Är det inte att missa orsakssambanden när vissa här säger att man ska gå ner i vikt enbart för sin egen skull, och inte för partnerns? Det är väl ändå omgivningens ideal som från början får oss att vilja hålla en viss form, och varför skulle pojkvännen i detta fall exkluderas från denna omgivning?
Vidare vill jag bara påpeka att även fast det bara köps hem "nyttig" mat är det inte alls någon konst att bli tjock. Bara att äta lite mer än man gör av med, och detta under en längre tid, så är det fixat.
Pellefant
2006-12-17, 22:22
Vidare vill jag bara påpeka att även fast det bara köps hem "nyttig" mat är det inte alls någon konst att bli tjock. Bara att äta lite mer än man gör av med, och detta under en längre tid, så är det fixat.
Instämmer
(15*7000)/(365+365)= 144 kcal.
Dvs, hon behöver bara ha ökat sitt kcal-intag med ca 140 kcal om dagen i snitt för att ha gått upp dessa 15 kg på två år. Kan ju även handla om ändrade vanor i och med samboskapet, vanor hon inte hade innan.
Cerberus
2006-12-17, 22:27
Instämmer
(15*7000)/(365+365)= 144 kcal.
Dvs, hon behöver bara ha ökat sitt kcal-intag med ca 140 kcal om dagen i snitt för att ha gått upp dessa 15 kg på två år. Kan ju även handla om ändrade vanor i och med samboskapet, vanor hon inte hade innan.
i ren matte ja. Viktuppgång är inte en linjär kurva för de flesta.
Är det inte att missa orsakssambanden när vissa här säger att man ska gå ner i vikt enbart för sin egen skull, och inte för partnerns? Det är väl ändå omgivningens ideal som från början får oss att vilja hålla en viss form, och varför skulle pojkvännen i detta fall exkluderas från denna omgivning?
.
Nej, och nu talar jag för alla som har en någorlunda stabil självkänsla dvs vuxna människor, det är mitt ideal som gäller inte min pojkväns eller mina kompisars. Det finns hur många ideal somhelst och mitt behöver inte ha nåt alls att göra med dem i min omedelbara omgivnings. Varesej jag väljer att biffa upp mej med muskler, operera mej eller gå upp i vikt och bli mullig utan att göra nåt åt det så är det ett ideal jag mer eller mindre väljer att finna mej i för min skull.
Frågan är hur skulle folk reagera om topicen handlade om en tjej som börjat styrketräna och bli mer musklig/vältränad? Då skulle det fanimej va andra ord från samtliga. :D :naughty:
- För nu har han inte nämnt att det handlar om någon hälsofarlig fetma och även om det skulle göra det så är det fortfarande hennes val att göra nåt åt, hennes liv. Eller ska hon få säga åt honom att sluta dricka osv...? *popcorn*
Pellefant
2006-12-17, 22:35
i ren matte ja. Viktuppgång är inte en linjär kurva för de flesta.
Håller med. Därför skrev jag "i snitt". :)
Cerberus
2006-12-17, 22:43
Håller med. Därför skrev jag "i snitt". :)
nej det gör du inte alls! *roidrage**mini* :furious:http://img118.exs.cx/img118/5481/g1jargue.gif
Måste först tillstå att Yankee förvånar mig. Jag hade inte väntat mig innehållet i svaret från honom. Där ser man hur lätt man skaffar sig fördomar och hur begränsande de är.
Som svar på en allt vanligare fråga och som en väg till lösning behöver jag bena ur begreppen för att klargöra hur jag tänker.
1: Hur ärligt underbar är du som man i förhållandet? Hur mycket soffpruttar, för full ibland, kör som en blådåre mellan osande svordomar utsätter han henne för? T ex. Vi män har en förmåga att bortse från våra tillkortakommanden. Troligtvis för våra mammor har behandlat oss som små prinsar vilket invaggat oss i tron att vi är något mer än bara en av två komponenter (utbytbar tillika) i en relation. Själv kanske du lider av överintresse för kropp och kost? Ska man föra sådana här känsliga ämnen på tal bör man ha torrt både på fötterna och bakom öronen.
2. Under förutsättning att hon inte är gravid, deprimerad eller har någon annan orsak annat än aningslöshet (ref punkt 1 igen - killar ser sällan sådant här) så kan det föras på tal.
Men.
Det finns inget att kräva, inget resultat att förvänta sig (utom gråt och dina grejjor utanför dörren) eller ens ett förstående bemötande.
3. Inse att hon, under alla omständigheter och som tidigare nämts, kommer att se annorlunda ut ju mer åren går. Här kan det hjälpa att inse att detsamma gäller dig. Få män är i fin form runt 40 - 50. Knappast rynkfria heller.
A) Det enda som rimligtvis går att påpeka är hur förhållandet och dess förutsättningar ändras av att den ene av er försämrar sin hälsa. Det är inte en utseendefråga - det skulle i så fall betyda att du gör slut om hon blir sjuk eller råkar ut för en olycka t ex.
B) Snarare är det en fråga om val av livsstil. Här kommer det svåra; kanske tycker hon å andra sidan att du tillbringar för lite tid och energi med frågor av annan och mer sammansvetsande art?! Ett tecken på livsstil är viktuppgången och en konsekvens av vikten är att hennes hälsa blir sämre. Inte bra om/när ni får barn.
C) Det finns alltså, som alltid, ingen som helst orsak att angripa henne utan konsekvenserna av hennes val (hon ser inte ut, utan hennes val gör henne förändrad).
D) Gör klart för dig vad som är realistiskt att uppnå. Att hon går ned femton kilo är sannerligen inget troligt resultat av en timmes diskuterande. Mer troligt är att ni bestämmer er för att avlasta hennes tid mer (du gör mer vanligtvis) och att ni tar tid att träna tillsammans två - tre gånger i veckan t ex. Finns fler variabler och vill du ha mer råd får du posta i tråden.
Har du inget mål med diskussionen vet du heller inte när du har uppnått resultat och diskussionen pågår i evighet. Tro mig.
E) Var, hur välformulerad du än är, beredd på att du sårar henne djupt in där självkänslan bor. Det är bara barnsligt att du svarar med att tjura själv. Erkänn att du gör det och var beredd på konsekvenserna. Blommor till jobbet med en "Aj Låvv Joo Allväjs Aniväjj"-lapp brukar hjälpa lite.
Lizard
Måste först tillstå att Yankee förvånar mig. Jag hade inte väntat mig innehållet i svaret från honom. Där ser man hur lätt man skaffar sig fördomar och hur begränsande de är.
Som svar på en allt vanligare fråga och som en väg till lösning behöver jag bena ur begreppen för att klargöra hur jag tänker.
1: Hur ärligt underbar är du som man i förhållandet? Hur mycket soffpruttar, för full ibland, kör som en blådåre mellan osande svordomar utsätter han henne för? T ex. Vi män har en förmåga att bortse från våra tillkortakommanden. Troligtvis för våra mammor har behandlat oss som små prinsar vilket invaggat oss i tron att vi är något mer än bara en av två komponenter (utbytbar tillika) i en relation. Själv kanske du lider av överintresse för kropp och kost? Ska man föra sådana här känsliga ämnen på tal bör man ha torrt både på fötterna och bakom öronen.
2. Under förutsättning att hon inte är gravid, deprimerad eller har någon annan orsak annat än aningslöshet (ref punkt 1 igen - killar ser sällan sådant här) så kan det föras på tal.
Men.
Det finns inget att kräva, inget resultat att förvänta sig (utom gråt och dina grejjor utanför dörren) eller ens ett förstående bemötande.
3. Inse att hon, under alla omständigheter och som tidigare nämts, kommer att se annorlunda ut ju mer åren går. Här kan det hjälpa att inse att detsamma gäller dig. Få män är i fin form runt 40 - 50. Knappast rynkfria heller.
A) Det enda som rimligtvis går att påpeka är hur förhållandet och dess förutsättningar ändras av att den ene av er försämrar sin hälsa. Det är inte en utseendefråga - det skulle i så fall betyda att du gör slut om hon blir sjuk eller råkar ut för en olycka t ex.
B) Snarare är det en fråga om val av livsstil. Här kommer det svåra; kanske tycker hon å andra sidan att du tillbringar för lite tid och energi med frågor av annan och mer sammansvetsande art?! Ett tecken på livsstil är viktuppgången och en konsekvens av vikten är att hennes hälsa blir sämre. Inte bra om/när ni får barn.
C) Det finns alltså, som alltid, ingen som helst orsak att angripa henne utan konsekvenserna av hennes val (hon ser inte ut, utan hennes val gör henne förändrad).
D) Gör klart för dig vad som är realistiskt att uppnå. Att hon går ned femton kilo är sannerligen inget troligt resultat av en timmes diskuterande. Mer troligt är att ni bestämmer er för att avlasta hennes tid mer (du gör mer vanligtvis) och att ni tar tid att träna tillsammans två - tre gånger i veckan t ex. Finns fler variabler och vill du ha mer råd får du posta i tråden.
Har du inget mål med diskussionen vet du heller inte när du har uppnått resultat och diskussionen pågår i evighet. Tro mig.
E) Var, hur välformulerad du än är, beredd på att du sårar henne djupt in där självkänslan bor. Det är bara barnsligt att du svarar med att tjura själv. Erkänn att du gör det och var beredd på konsekvenserna. Blommor till jobbet med en "Aj Låvv Joo Allväjs Aniväjj"-lapp brukar hjälpa lite.
Lizard
+1
Ett litet knep som brukar hjälpa för mig. Om man berättar lite extra om hur underbart det är att träna hela tiden så brukar den andra till slut börja träna den också.
P.S. Lizard är du psykolog ?:thumbup:
1: Hur ärligt underbar är du som man i förhållandet? Hur mycket soffpruttar, för full ibland, kör som en blådåre mellan osande svordomar utsätter han henne för? T ex. Vi män har en förmåga att bortse från våra tillkortakommanden. Troligtvis för våra mammor har behandlat oss som små prinsar vilket invaggat oss i tron att vi är något mer än bara en av två komponenter (utbytbar tillika) i en relation. Själv kanske du lider av överintresse för kropp och kost? Ska man föra sådana här känsliga ämnen på tal bör man ha torrt både på fötterna och bakom öronen.
He he :D :thumbup:
Det där var en slam-dunk för herr Reptil! :thumbup:
Fanns en del tänkvärt där för egen del också.
det är jävligt vanligt bland oss tjejer att vi fläskar på oss lite när vi har varit ett tag i ett stabilt förhållande. detta för att vi börjar slappna av mer och känna oss säkra på vår partner, så vi börjar tänka "vad bra, nu kan jag äntligen börja äta så mycket som jag vill och behöver inte svälta mig längre" :) typ ;P andra är tvärtom o tränar hysteriskt för att hålla sig i form, men jag skulle vilja påstå att dessa individer har lite dåligt självförtroende och ofta tränar så mycket/äter så strikt för att de inte tror att deras personegenskaper är värda att stanna för, så de baserar allt på sitt utseende istället...
15 kilo är onekligen en del, men det beror ju oxå på vad hon vägde från början. hon kanske rentav behövde gå upp de kilona, hon kanske var för smal från början??? såvida hon inte har nått en osund, ohälsosam övervikt tycker jag hennes pojkvän ska hålla tyst om det :) annars ska han givetvis ta upp det på ett snyggt sätt.
kanske har hon redan märkt hans kampanj för att få henne att gå ner i vikt (han köper bara hem nyttig mat osv) och blir sur pga det och protesterar genom att äta skräp när hon är själv. vi tjejer funkar så nämligen ;P
Kanske har hon redan märkt hans kampanj för att få henne att gå ner i vikt (han köper bara hem nyttig mat osv) och blir sur pga det och protesterar genom att äta skräp när hon är själv. vi tjejer funkar så nämligen ;P
Så sant!
Sedan brukar tjejer som går upp i vikt få sämre självförtroende i sängen.
De vill inte ses nakna eftersom de vantrivs med sin kropp = mindre tillfällen till sex.
Knivigt värre :D
Jacksatan
2006-12-18, 09:33
bör man inte kunna prata om allt med sin livspartner. även om känsliga ämnen?
+1
pragmatist
2006-12-18, 10:24
På tok för mycket tolerans i denna tråd. ;)
Jag tycker det är ganska hänsynslöst att låta sig själv förfalla på det sättet. Hur kan man inte vilja vara attraktiv för sin partner? 15 kilo på två år är ett ras helt enkelt, och det lär ju inte sluta där. Vad gör man då om ytterligare två år när hon väger 30 pannor mer än när man blev kär i henne? Kan man fortfarande älska henne då eller kommer man i hemlighet förakta henne, tycka att hon är en jubelegoist som inte bryr sig om att vara fin i sin partners ögon längre? Ingen tycker om att bli tagen för given.
Att låta kroppen haverera på det sättet är i mitt tycke ungefär detsamma som att byta personlighet. Man är en annan människa än den som ens partner blev förälskad i, och det har man all rätt att protestera emot.
Utan att veta utgångsläget går det inte att säga att 15 kg är någon sorts förfall överhuvudtaget.
I alla fall kan inte jag göra det men andra kanske har mer information än vad som framgår av tråden?
På tok för mycket tolerans i denna tråd. ;)
Jag tycker det är ganska hänsynslöst att låta sig själv förfalla på det sättet. Hur kan man inte vilja vara attraktiv för sin partner? 15 kilo på två år är ett ras helt enkelt, och det lär ju inte sluta där. Vad gör man då om ytterligare två år när hon väger 30 pannor mer än när man blev kär i henne? Kan man fortfarande älska henne då eller kommer man i hemlighet förakta henne, tycka att hon är en jubelegoist som inte bryr sig om att vara fin i sin partners ögon längre? Ingen tycker om att bli tagen för given.
Att låta kroppen haverera på det sättet är i mitt tycke ungefär detsamma som att byta personlighet. Man är en annan människa än den som ens partner blev förälskad i, och det har man all rätt att protestera emot.
Instämmer helt och hållet.
Bumbi: Fast enligt den ursprungliga frågan började ju partnern i fråga bli "fet", så jag tycker nog att man kan säga att det är ett förfall.
jag håller med, visst är det hänsynslöst. men det är viktigt att inte möta det med hänsynslöshet, utan att ta upp det på ett trevligt sätt. vi vet ju inte hela historien, kanske har hon tröttnat på sin pojkväns kropps- och kosthysteri också? han kanske är FÖR mycket åt andra hållet så hon har lessnat? vi har ju bara ena sidan av storyn.
Bumbi: Fast enligt den ursprungliga frågan började ju partnern i fråga bli "fet", så jag tycker nog att man kan säga att det är ett förfall.
Enligt vems sätt att se det är hon fet?
Enligt vems sätt att se det är hon fet?
precis...om nu hennes pojkvän är så extremt mån om sitt eget utseende och sin egen kosthållning så kanske "fet" i hans ögon i själva verket inte är mer än kurvig i andras ögon.
delta_mats
2006-12-18, 11:09
Det roliga eller sorgliga. Är ju att han har berättat om "problemet" till sin polare och inte till sin flickvän.
Det är absolut inte fel att säga till sin flickvän/pojkvän att dom börjar bli lite rund om magen.
Enligt vems sätt att se det är hon fet?
Om vi får tro trådskaparen var damens utgångsläge "hyfsad form", men otränad. Även om jag räknar med att trådskaparens uppfattning om vad som är hyfsad form kanske skiljer sig en del från gemene mans så vidhåller jag att 15 kg fett på två år är ett förfall om man inte var underviktig från början. Däremot behöver vi inte nödvändigtvis dra slutsatsen att hon har blivit jättetjock och ser ut som en valross, men ett förfall är det likväl.
pragmatist
2006-12-18, 11:31
Utan att veta utgångsläget går det inte att säga att 15 kg är någon sorts förfall överhuvudtaget.
I alla fall kan inte jag göra det men andra kanske har mer information än vad som framgår av tråden?
Utgångspunkten var ju att hon var "i hygglig form ändå" och sedan gick upp 15 kilo. Om vi antar att "i hygglig form" inte betyder anorektier så vill jag påstå att 15 kilo på två år är en anmärkningsvärt snabb uppgång.
Pellefant
2006-12-18, 11:31
Hon kanske själv inte är medveten om att hon gått upp så mycket i vikt? Själv fick jag en chock en gång när jag ställde mig på vågen när jag höll på att gå upp i vikt(fettvikt), trodde jag kunde väga max 100 kg, möjligtvis 102... men vågen stannade på 116. (minns inte siffrorna exakt, men något åt det hållet)
Jacksatan
2006-12-18, 11:34
det är jävligt vanligt bland oss tjejer att vi fläskar på oss lite när vi har varit ett tag i ett stabilt förhållande. detta för att vi börjar slappna av mer och känna oss säkra på vår partner, så vi börjar tänka "vad bra, nu kan jag äntligen börja äta så mycket som jag vill och behöver inte svälta mig längre" :) typ ;P andra är tvärtom o tränar hysteriskt för att hålla sig i form, men jag skulle vilja påstå att dessa individer har lite dåligt självförtroende och ofta tränar så mycket/äter så strikt för att de inte tror att deras personegenskaper är värda att stanna för, så de baserar allt på sitt utseende istället...
kanske har hon redan märkt hans kampanj för att få henne att gå ner i vikt (han köper bara hem nyttig mat osv) och blir sur pga det och protesterar genom att äta skräp när hon är själv. vi tjejer funkar så nämligen ;P
Eller så förstår man att ens partner tänder mer på en när man har en fin kropp än när man skaffat sig en 15kg övervikt. Det finns en fysisk attraktionsbit i förhållandet också, och även den ska man vårda.
Tintomara
2006-12-18, 11:51
På tok för mycket tolerans i denna tråd. ;)
Jag tycker det är ganska hänsynslöst att låta sig själv förfalla på det sättet. Hur kan man inte vilja vara attraktiv för sin partner? 15 kilo på två år är ett ras helt enkelt, och det lär ju inte sluta där. Vad gör man då om ytterligare två år när hon väger 30 pannor mer än när man blev kär i henne? Kan man fortfarande älska henne då eller kommer man i hemlighet förakta henne, tycka att hon är en jubelegoist som inte bryr sig om att vara fin i sin partners ögon längre? Ingen tycker om att bli tagen för given.
Att låta kroppen haverera på det sättet är i mitt tycke ungefär detsamma som att byta personlighet. Man är en annan människa än den som ens partner blev förälskad i, och det har man all rätt att protestera emot.
Som du säger är det naturliga att man vill vara fin för sin partner. Och speciellt för en tjej är det ju viktigt att se bra ut. Men just DÄRFÖR kan man också se "förfall" som en signal om att något är på tok! Vad är på tok? Ja, det kan kanske utrönas genom samtal. Har hon problem på jobbet? Problem med vännerna? Med föräldrarna? Eller kanske rent av med en kille som är på jobbet hela dagarna och på gymmet hela kvällarna, så att hans tjej inte ser skymten av honom förrän vid midnatt - när han kommer hem och kräver att hon ska vara smal och snygg och säga ja till sex... Jag säger inte att det måste vara så, naturligtvis, men om man inte är "jubelegoist" så inser man kanske att man själv KAN vara inblandad när ens partner inte mår bra. Och om man inte är "jubelegoist" så VILL man vara inblandad - man vill hjälpa och stötta. Att däremot genast reagera med avståndstagande och anklagelser och förutsätta att ens parters "förfall" beror på illvilja, DET tycker jag är mer åt det jubelegoistiska hållet.
pragmatist
2006-12-18, 12:27
Som du säger är det naturliga att man vill vara fin för sin partner. Och speciellt för en tjej är det ju viktigt att se bra ut. Men just DÄRFÖR kan man också se "förfall" som en signal om att något är på tok! Vad är på tok? Ja, det kan kanske utrönas genom samtal. Har hon problem på jobbet? Problem med vännerna? Med föräldrarna? Eller kanske rent av med en kille som är på jobbet hela dagarna och på gymmet hela kvällarna, så att hans tjej inte ser skymten av honom förrän vid midnatt - när han kommer hem och kräver att hon ska vara smal och snygg och säga ja till sex... Jag säger inte att det måste vara så, naturligtvis, men om man inte är "jubelegoist" så inser man kanske att man själv KAN vara inblandad när ens partner inte mår bra. Och om man inte är "jubelegoist" så VILL man vara inblandad - man vill hjälpa och stötta. Att däremot genast reagera med avståndstagande och anklagelser och förutsätta att ens parters "förfall" beror på illvilja, DET tycker jag är mer åt det jubelegoistiska hållet.
Det här är en så typisk reaktion. Hade det varit en kille som fettat till sig så hade alla bara tyckt att han varit lat och självisk, men nu för att det är en tjej så måste det bero på problem på jobbet etc, eller att det på något sätt är killens fel att hon låter sig själv förfalla. För det är ju alltid mäns fel, eller hur?
Det kan inte vara så enkelt att hon är en latmask med taskig inlevelseförmåga? Eller att hon helt enkelt inte bryr sig tillräckligt mycket om sin partner?
Sir Anselm
2006-12-18, 12:31
Svårt det här... jag tycker ju som någon annan skrev att man ska kunna prata om såna här saker med sin livskamrat. Men det svåra är ju att prata om det på ett bra sätt, man kan ju inte bara slänga ur sig "Du börjar bli lite tung i arslet gumman, kanske ska banta!"... Men i förlängningen är det ju inte heller bara ett utseendemässigt perspektiv, även hälsan blir ju lidande. Nu var det "bara" 15kg än så länge, men det kanske inte stannar där? Nu tränade ju killen själv tydligen ganska mycket, kanske ska försöka "lura" med sig tjejen till gymmet eller ut och gå?
Annars kan man ju köra varianten med att kolla vad hon hade för storlek på kläderna innan uppgång, köpa en snygg och dyr topp, och sen se förvånad ut när hon inte kan ha den... "Hade inte du den här storleken?!" :D
jontahontas
2006-12-18, 12:58
På tok för mycket tolerans i denna tråd. ;)
Jag tycker det är ganska hänsynslöst att låta sig själv förfalla på det sättet. Hur kan man inte vilja vara attraktiv för sin partner? 15 kilo på två år är ett ras helt enkelt, och det lär ju inte sluta där. Vad gör man då om ytterligare två år när hon väger 30 pannor mer än när man blev kär i henne? Kan man fortfarande älska henne då eller kommer man i hemlighet förakta henne, tycka att hon är en jubelegoist som inte bryr sig om att vara fin i sin partners ögon längre? Ingen tycker om att bli tagen för given.
Att låta kroppen haverera på det sättet är i mitt tycke ungefär detsamma som att byta personlighet. Man är en annan människa än den som ens partner blev förälskad i, och det har man all rätt att protestera emot.
Efter att ha dratt igenom hela tråden (jag lästa ditt inlägg nästan sist) så läste jag det fetstilta ordet som "Jubeleumsgodis" :D
Angående tråden så kan ju hennes viktuppgång ges massvis med rimliga förklaringar. Ingen av dessa har någon som helst substans eftersom vi faktiskt inte vet hur det är. Det kan ju, som någon sa, vara så enkelt att hon bara skitit i det och ätit lite extra, big deal liksom. Det kan också vara av djupare karaktär. Överanalyserandet skriker.
Att han inte ska få säga till henne att hon är lite fetare och mindre attraktiv än förut är ju larvigt. Klart som fan att det får konsekvenser men so what? Å andra sidan, jag vet att alla inte är öppna och rakt ut i sitt sätt att vara och då blir det svårare. Men att våga prata med varandra om en sån här sak tycker jag borde vara fullt möjligt.
Sofia4_4
2006-12-18, 13:06
Det här är en så typisk reaktion. Hade det varit en kille som fettat till sig så hade alla bara tyckt att han varit lat och självisk, men nu för att det är en tjej så måste det bero på problem på jobbet etc, eller att det på något sätt är killens fel att hon låter sig själv förfalla. För det är ju alltid mäns fel, eller hur?
Det kan inte vara så enkelt att hon är en latmask med taskig inlevelseförmåga? Eller att hon helt enkelt inte bryr sig tillräckligt mycket om sin partner?
Tjejer och killar fungerar lite olika, faktiskt. Tjejer kräver uppmärksamhet som belöning för att hålla sig snygga. Är man singel så får man uppmärksamheten på krogen, men när man är i ett förhållande så är det partners uppgift att uppmärksamma de små grejerna som tjejen gör för att hålla sig snygg - fixa håret, sminka sig, etc. Gör han inte det så kan det gå åt skogen med både, kropp, kläder och underkläder. Jag har sett tjejer ta på sig mormor-trosorna och se för jävligt ut bara för det är bekvämt och ingen bryr sig.
kanske har hon redan märkt hans kampanj för att få henne att gå ner i vikt (han köper bara hem nyttig mat osv) och blir sur pga det och protesterar genom att äta skräp när hon är själv. vi tjejer funkar så nämligen ;P
Där ser man tjejer fungerar så, visst är det otroligt fint med skillnaderna mellan könen :)
Tjejer har sina egenheter och är ibland helt oförståbara för killarna. Medan killarna har sina egna buffligheter och svagheter.
Cerberus
2006-12-18, 14:07
kan inte trådskaparen komma fram med lite mer story :P
Tricklev
2006-12-18, 14:16
Alltså, efter att ha läst hela tråden har jag kommit fram till att tjejer är rejält superkorkade stackars små offer.
Menar ni verkligen det ni säger, är tjejer sådana enormt korkade små offer?
Ont: Ta upp det med tjejen, det går inte att göra det på något sätt som inte sårar henne, men bättre nu än om ytterligare 15kilo.
Cerberus
2006-12-18, 14:17
http://www.dacorum-pct.nhs.uk/Dac_Public_Health_Report/PHR_images/Obese_woman.jpg
Så kan man inte se ut! :D
Pellefant
2006-12-18, 14:27
kan inte trådskaparen komma fram med lite mer story :P
Kan inte killen som det gäller regga sig här och skriva? :)
Eddie Vedder
2006-12-18, 14:34
Denna tråd fick ett intressant genusperspektiv måste jag säga. "Tjejer funkar si å tjejer funkar så", våra habitus ställer till problem uppenbarligen.
Han får väl prata med sin flicka. Vad han ska göra kan ju inte någon här tala om. Till syvende och sist är det inte hans beslut. Han får väl fundera på vad han ska göra om hon inte har lust att gå ner i vikt. Han kan ju fundera på varför hon har gått upp och varför han tycker att det är en big deal också.
15kg upp på en normalbyggd tjej är väldigt mycket om hon inte var en pinne från början...
Man älskar ju inte personen mindre för att han/hon är större, men den fysiska attraktionen får sig en törn..
Jag vill att min tjej ska attraheras av mig fysiskt såväl som hon ska älska mig för den personen jag är.
Tintomara
2006-12-18, 16:36
Det kan inte vara så enkelt att hon är en latmask med taskig inlevelseförmåga? Eller att hon helt enkelt inte bryr sig tillräckligt mycket om sin partner?
Om man är ihop med en latmask med taskig inlevelseförmåga som inte bryr sig sin partner, då är problemet knappast att han/hon dragit på sig 15 kilos övervikt på sista tiden. Snarare är problemet ens eget insiktslösa sätt att välja tjej/kille. Kanske har man kollat för mycket på utseendet och för lite på personliga egenskaper i övrigt...
Om man är ihop med en latmask med taskig inlevelseförmåga som inte bryr sig sin partner, då är problemet knappast att han/hon dragit på sig 15 kilos övervikt på sista tiden. Snarare är problemet ens eget insiktslösa sätt att välja tjej/kille. Kanske har man kollat för mycket på utseendet och för lite på personliga egenskaper i övrigt...
vad skall man säga.. men du kanske missade att det handlade om en 2 års period. lite svårt att veta i förväg.. "ja om 3 år börjar hon nog bli lat och tjocka på sig lite.. henne sållar jag bort" alltså ge dig för bövelen.
[...]Vad han ska göra kan ju inte någon här tala om. [..]
Ehhh... du vet att det här är internet va? Finns inga som är bättre lämpade att ta tag i frågan än forumskribenter. Jag tycker tjejen i fråga ska regga sig så kan vi berätta för henne hur det ligger till.
Förövrigt är 15 kilo faktiskt ganska mycket. 272,73 kexchoklad mätt i ren vikt. I energi motsvarar det säkert nästan 300 kexchoklad. Fatta vad mycket gott.
Svår situation förvisso. Acceptera fettet och den förmodade påföljande sexuella nedgången och hoppas på bättre tider någon gång i framtiden, eller packa grejerna och dra.
Pragmatist: +1
TylerDurden84
2006-12-18, 19:46
Vill först och främst tacka alla som skrivit och flera har bett om mer information. Tjejen i fråga är mullig, inte smällfet på något sätt. Faktum är att vi har gått på samma skola i gymnasiet (vi är båda 22 år nu). Hon har aldrig varit en supertrimmad tjej, men hållt sig lagom/medel kroppsmässigt. Eftersom hennes viktuppgång gått såpass snabbt (utan känd anledning) så hade nog vem som helst i ett förhållande reagerat. Eftersom paret är såpass ungt kan man inte heller säga att det är åldern som påverkat det. Naturligtvis är det insidan som räknas, men faktum kvarstår: att man attraheras av utsidan MED, en del mer, en del mindre.
Hennes kille (min vän) har flera ggr försökt att få med henne på gym/promenader/dansaerobics dvs allt som hon skulle kunna gilla i träningsväg, men hon vill helt enkelt inte. Hon tycker det är "tråkigt". Med all sannolikhet är hon själv medveten om sin viktuppgång, men har aldrig pratat om det eller försökt göra något åt det. När denna tråden så småningom börjar närma sig sitt slut ska jag ge han denna text och senare berätta vad han har gjort och vad som har hänt!
Tack igen för alla svar!
När det gäller partnerskap tror jag att tränade, smala personer dras till liknande personer av motsatt kön. Vissa krav har man, så är det helt enkelt.
Du säger "Naturligtvis är det insidan som räknas". Klart den räknas, men för mig är det inte den som är avgörande, och det tror jag inte den är för den större delen av folket heller. Så är sanningen enligt mig.
Jag själv tränar och äter hälsosamt, klart jag inte vill ha en fru som är fet och onyttig och absolut inte vill röra på sig eller göra någonting åt det, jag vill ju kunna dela min hobby med min partner.
Även om jag hittar en kvinna som jag tycker har en jättefin personlighet, men som är väldigt fet och ful, då väljer jag inte den personen som partner för att jag har vissa krav. Så är det för min del allafall.
Denna kvinna kanske däremot kommer att bli tillsammans med en man som liknar henne och har andra krav, det är därför man oftast inte ser smällfeta kvinnor hand i hand med bodybuilders, just för att man har vissa krav.
Det är synd om din kompis, då jag misstänker att hennes vanor och kropp är viktiga för honom. Försök få din kompis att lära henne vad hans krav är, och försök att få henne att ändra på sina vanor, för annars fungerar ju inte förhållandet i längden enligt mig.
Jag själv hade i denna situation varit uppriktig mot min fru, jag hade inte accepterat att hon åt mycket onyttigt, att hon gick upp så mycket i vikt, och att hon inte gjorde någonting åt det.
Säg till din kompis att vara tydlig med detta, det är ingenting man inte kan låtsas om och det skall inte vara något känsligt ämne eftersom det antagligen är hon själv som ådstakommit denna viktuppgång.
/MVH Conny_S
Du har ju svaret där: hon vill inte. Så, då får han fundera på om han vill ha en relation med henne eller inte.
Du har ju svaret där: hon vill inte. Så, då får han fundera på om han vill ha en relation med henne eller inte.
Iofs går det att kringgå men då måste man tänka lite längre än:
"Hennes kille (min vän) har flera ggr försökt att få med henne på gym/promenader/dansaerobics dvs allt som hon skulle kunna gilla i träningsväg"
:)
Viska fetto i hennes öra när hon sover för att påverka hennes undermedvetna. Eller helt enkelt snacka med henne.
när det kommer till kritan så är det rätt löjligt detta...varför ska han fundera på om han vill ha en relation med henne eller inte för att hon har gått upp en del i vikt? då är det ju knappast en riktigt kärleksfull relation det rör sig om. hur ska han göra om de nån dag får barn? ska han äcklas av hennes runda mage då oxå eller? nej nån måtta får det vara :)
wintzell
2006-12-18, 22:58
Skulle nästan kunna svära på att hon reagerar negativt på alla "pikar" killen ger henne. Han tränar mycket och berättar säkert väl och ofta om hur träningen gick och hur skönt det va - pik. Han köper light-produkter - pikarnas pik. Han frågar om hon vill hänga med ut och träna - pik. Han berättar inte hur vacker hon är - pik. Hon vet mycket väl att hon gått upp i vikt, och är osäker på sig själv. Därför kan hon i sin paranoja tolka i princip vad som helst som en pik. Hela grejen blir bara stressande för henne. Att gå iväg och börja träna har blivit en skitstor grej, så hon äter.
Svårt läge, men sofia4:s tips är inte helt dumt. Hon behöver bekräftelse och det ger han inte henne när han pikar henne om att hon är fet hela tiden. Han tolkar det kanske inte som pikar, men hon gör det säkert.
Försök på det spåret ett tag och lägg fram det lite mjukt. Han kommer antagligen inte få henne att gå ner de 15 kilona ändå. Antingen tycker man att det är okej att gå ner sig, eller så tycker man det inte, och tycker man olika kommer det till slut bli en så stor grej att det blir till å finna en annan partner.
Jag vet inte, gå ner sig med henne?
Cerberus
2006-12-18, 23:04
Om jag är ihop med en tjej som inte bryr sig för fem öre o fetar till sig så försöker ja givetvis få in henne på träningslivsstilen. Kanske inte besatt men ändå aktivera henne, vill hon inte o de stör mig(det är ju en del av hennes karaktär) tillräckligt mkt så gör jag slut.
Vissa krav ställer man ju faktiskt. Jag vill ha en bra insida hos henne men om båda sidorna e skitfula så finns d ju inget att va attraherad av.
wintzell
2006-12-18, 23:06
när det kommer till kritan så är det rätt löjligt detta...varför ska han fundera på om han vill ha en relation med henne eller inte för att hon har gått upp en del i vikt? då är det ju knappast en riktigt kärleksfull relation det rör sig om. hur ska han göra om de nån dag får barn? ska han äcklas av hennes runda mage då oxå eller? nej nån måtta får det vara :)
Nu har jag inte någon aning om var du är i livet, men vad anser du om ett omvänt scenario. Du flyttar ihop med din normalbyggda kille när du är 20, två år senare väger han 100 kilo fläsk och sitter i nätbrynja framför tv:n och äter chips? Jag vill egentligen bara höra en kvinna säga att hon skulle stanna kvar hos honom ändå för att hon älskar honom..
Min erfarenhet, som verkar strida om en del andras, är att utomordentligt få går upp femton kilo på två år utan orsak. Jag misstänker att något är tossigt som kanske inte har med honom (kompisen) att göra.
Nu vänder sig många just mot att hon blivit "fet" för fetma får man förakta. Det går an. Men om min erfarenhet är korrekt och jag får hårddra resonemanget lite - att det är frågan om ett synligt tecken på ohälsa - så skulle vi kunna säga att hon drabbats av något annat tecken. Cancer t ex.
Blir svaren lika kategoriska då?
Lizard
jontahontas
2006-12-18, 23:38
Viska fetto i hennes öra när hon sover för att påverka hennes undermedvetna. Eller helt enkelt snacka med henne.
:D
det är väl trevligt att få lite kurvor att handskas med.
cushion for the pushion så att säga.
:D
pragmatist
2006-12-18, 23:48
när det kommer till kritan så är det rätt löjligt detta...varför ska han fundera på om han vill ha en relation med henne eller inte för att hon har gått upp en del i vikt? då är det ju knappast en riktigt kärleksfull relation det rör sig om. hur ska han göra om de nån dag får barn? ska han äcklas av hennes runda mage då oxå eller? nej nån måtta får det vara :)
Ponera då att du var ihop med en kille som plötsligt slutade raka sig för att han tyckte det var "tråkigt", och på två år fick ett stort helskägg, typ Karl Marx - som du hatade, men han sk-ter fullständigt i din åsikt i frågan. Skulle kärleken stå pall för det? Är han ens samma person som du förälskade dig i, om han struntar i din åsikt? Eller för att formulera samma poäng på ett annat sätt: är det en kärleksfull relation när man struntar i om ens partner tycker man är attraktiv eller inte?
Att någon blir tjock på grund av sjukdom eller graviditet, eller rynkig på grund av ålder, är en helt annan femma eftersom det i så fall inte beror på lättja eller ointresse utan naturliga orsaker som man inte kan göra något åt. Att bli tjock är ju inte som att bli träffad av en komet. ;)
TylerDurden84
2006-12-18, 23:49
Om vi lägger "insidan är det ända som spelar roll" åt sidan lite. Vi åldras alla, vi blir med all sannolikhet inte vackrare med åren, men när det skjuter iväg såpass fort tror jag vet som helst hade reagerat. Han tycker om henne lika mycket för personen hon är, det har inte ändrats, men han är rädd för att fysiska attraktionen blir allt sämre.
Jag kan ju även tillägga, efter att ha läst Lizards inlägg, att hon har varit sjuk ett längre tag. Vet inte vad sjukdomen heter, men den gör att hon till och från (inte jämt) för smärtor i magen. Det begränsar naturligtvis regelbunden intensiv träning, men det förändrar inte det faktum att hon saknar noll intresse för träning, det har hon alltid gjort. Promenader kan i stort sett vem som helst gå (om man så vill).
Är det så enkelt att det är bättre att avsluta ett förhållande (om det nu fortsätter åt fel riktning) än att "pika" henne genom att påpeka att man ska äta extremt nyttigt, träna osv? Att börja diskutera en flickväns viktuppgång med henne blir fel hur man än lägger upp det känns det som.
Om vi lägger "insidan är det ända som spelar roll" åt sidan lite. Vi åldras alla, vi blir med all sannolikhet inte vackrare med åren, men när det skjuter iväg såpass fort tror jag vet som helst hade reagerat. Han tycker om henne lika mycket för personen hon är, det har inte ändrats, men han är rädd för att fysiska attraktionen blir allt sämre.
Jag kan ju även tillägga, efter att ha läst Lizards inlägg, att hon har varit sjuk ett längre tag. Vet inte vad sjukdomen heter, men den gör att hon till och från (inte jämt) för smärtor i magen. Det begränsar naturligtvis regelbunden intensiv träning, men det förändrar inte det faktum att hon saknar noll intresse för träning, det har hon alltid gjort. Promenader kan i stort sett vem som helst gå (om man så vill).
Är det så enkelt att det är bättre att avsluta ett förhållande (om det nu fortsätter åt fel riktning) än att "pika" henne genom att påpeka att man ska äta extremt nyttigt, träna osv? Att börja diskutera en flickväns viktuppgång med henne blir fel hur man än lägger upp det känns det som.
Inte ulcerös kolit eller Crohns? Om hon äter mycket kortison så är det så klart svårare att hålla borta fettet men det går ju det med.
jontahontas
2006-12-19, 00:13
Det är ju också just det. Hon har gått upp 15 kg i vikt, inte dött. Så jävla centralt är det inte men om han kommer dragandes med den moraliska bomben så blir det precis så stort.
har dom varit tillsammans i två år borde dom känna varandra tillräckligt bra för att ta upp ämnet.. är han rädd för henne?
Daniel-san
2006-12-19, 01:34
Det är en intressant fråga, men utan möjlighet till ett "rätt" svar anser jag. Sannolikt finns det i mer eller mindre grad alltid egenskaper hos den andre som man gärna skulle se förbättrade, samtidigt som man någonstans också förlikat sig med hur läget faktiskt ser ut. En förändring som hos en själv eller bägge parter tolkas negativt kommer alltid att vara just en tolkning av situationen eller det inträffade, och därigenom också spela mer eller mindre roll för helhetsintrycket beroende på det subjektiva värdet.
Jag är kanske oromantiskt när jag säger att ovillkorlig kärlek troligen inte existerar, utan att alla bitar hos en människa tillsammans utgör helheten som avgör hur man blir bedömd, bemött och älskad. Om övervikt är en viktig faktor så får den så klart mer tyngd i bedömningen. För andra värdegrunder kanske övervikten är betydligt mindre intressant. En frontallobslesion från en trafikolycka som förändrar personligheten blir ett dramatiskt exempel på en annan förändring att omvärdera förhållandet inför - vem är det man älskar?
Mitt råd är att ta upp frågan öppet och ärligt med sin partner och förklara hur man känner. Beskriva rådvillhet om hur man ska gå tillväga, samtidigt som känslan av att utvecklingen får ett negativt värde också finns närvarande. Kanske är det så att tjejen i det tysta lider av sin viktuppgång och skäms, men inte vågar ta upp det hela pga sin skam att inte ha lyckats hantera situationen på ett önskvärt sätt? Om man inte kommunicerar kring de här sakerna i ett förhållande utan muttrar eller tystnar på sin egen kant och driver en dold agenda för konflikthanteringen, tror jag att det långsiktigt blir sämre utsikter. Ett öppet erkännande av problemsituationen är en förutsättning för att därefter kunna hantera den. Om det sedan innebär hjälp att gå ner i vikt, gemensam avstämning av känslor och nyorientering i det nya läget eller kanske t o m att man skiljs åt, så har man åtminstone gett det en ärlig chans istället för att låta problemen gro under ytan.
när det kommer till kritan så är det rätt löjligt detta...varför ska han fundera på om han vill ha en relation med henne eller inte för att hon har gått upp en del i vikt? då är det ju knappast en riktigt kärleksfull relation det rör sig om. hur ska han göra om de nån dag får barn? ska han äcklas av hennes runda mage då oxå eller? nej nån måtta får det vara :)
Är det så så är det så. Sen kan man tycka det är löjligt men det hjälper ju knappast. Man kan inte ändra en person eller bestämma hur de ska känna eller tycka eller vara. Om det är en viktig grej för honom så är det väl lika bra att avsluta det hela. Jag skulle inte vilja vara tillsammans med nån som tyckte jag var tjock,ful och oattraktiv.
Är det så enkelt att det är bättre att avsluta ett förhållande (om det nu fortsätter åt fel riktning) än att "pika" henne genom att påpeka att man ska äta extremt nyttigt, träna osv? Att börja diskutera en flickväns viktuppgång med henne blir fel hur man än lägger upp det känns det som.
Även om det inte är lätt så måste man ju ändå försöka stå för den man är. Även om det kanske inte är något man "får " tycka eller säga. Man känner ju det man känner. Det största problemet är kanske att de inte öht snackat om det, inte viktökningen i sig (det vet ju inte jag förstås dock) Kanske löser allt sig på nåt vänster , med viktminskning på köpet eller inte viktminskning
TylerDurden84
2006-12-19, 10:47
är han rädd för henne?
Nej, det tror/hoppas jag inte. Men han är nog rädd för att samtalet ska sluta på ett sätt som gör att hon bara blir sårad utan att få något utrett.
Om det verkligen är en uppgång på 15 kg så är det dags att ta tag i det. Även om hon är 180cm lång och låg på en BMI kring 20 när de träffades så är hon farligt nära övervikt nu. Jag ser absolut inget fel i att man påpekar detta då det handlar om försämrad hälsa vid övervikt.
när det kommer till kritan så är det rätt löjligt detta...varför ska han fundera på om han vill ha en relation med henne eller inte för att hon har gått upp en del i vikt? då är det ju knappast en riktigt kärleksfull relation det rör sig om. hur ska han göra om de nån dag får barn? ska han äcklas av hennes runda mage då oxå eller? nej nån måtta får det vara :)Lite off topic men om han har funderingar kring att skaffa barn med henne så är det väldigt viktigt att hon håller vikten.
Jag har skrivigt/klippt ihop en liten text om det här (http://sjukgym.servebeer.com/temp/overviktfetma.html) om du är intresserad. För mig är det lite som att leka rysk roulett med sitt ofödda barn om man inte orkar ta tag i sin vikt innan graviditeten och sen sköter viktuppgången under graviditeten så att det inte blir för stor alt. för liten.
Men det spelar ju ingen roll vad han vill eller hur farligt det är att ha 10 kilo fett för mycket. Vill hon inte så finns det inget han kan göra mer än att fundera på hur han själv ska agera.
Tricklev
2006-12-19, 13:18
Men det spelar ju ingen roll vad han vill eller hur farligt det är att ha 10 kilo fett för mycket. Vill hon inte så finns det inget han kan göra mer än att fundera på hur han själv ska agera.
Varför är du så emot att han tar sig ett snack med tjejen?
Varför är du så emot att han tar sig ett snack med tjejen?
Det är jag inte. Den första meningen jag skrev var
Han får väl prata med sin flicka.
Att det inte är det första han gjort är för mig helt obegripligt. Jag tolkar det som att han vill ändra på henne, helst utan att hon ska märka något. Man kan inte ändra på någon annan än sig själv. Därför bör hans funderingar istället fokusera på vad han ska göra av situationen, inte hon.
Tricklev
2006-12-19, 13:58
Det är jag inte. Den första meningen jag skrev var
Att det inte är det första han gjort är för mig helt obegripligt. Jag tolkar det som att han vill ändra på henne, helst utan att hon ska märka något. Man kan inte ändra på någon annan än sig själv. Därför bör hans funderingar istället fokusera på vad han ska göra av situationen, inte hon.
Missade den första meningen där, men ja, jag håller väll med dig då. :MrT:
Edit: Känns som om jag nyss förlorat någon slags oskuld.
Pierre_C
2006-12-19, 17:55
Han kan ju ta upp det lite försiktigt och sedan hjälpa henne att hitta någon slags motion som hon gillar, simning kanske? Sedan bör han pusha henne och ev. följa med henne på aktiviter eftersom hon själv inte gillar det, om dom gör det tillsammans så kanske hon börjar gilla det lite iaf. Maten hjälper han redan till med så kosten behöver väl inga jätteförändringar antar jag?
Det svåra är egentligen som sagt att säga första frasen att "Du har lagt på dig några kilon". men det finns väl inga sätt att gå runt det förutom att säga det vid en så god tidpunkt som möjligt och på ett så snällt sätt som möjligt!
Han kan ju ta upp det lite försiktigt och sedan hjälpa henne att hitta någon slags motion som hon gillar, simning kanske? Sedan bör han pusha henne och ev. följa med henne på aktiviter eftersom hon själv inte gillar det, om dom gör det tillsammans så kanske hon börjar gilla det lite iaf. Maten hjälper han redan till med så kosten behöver väl inga jätteförändringar antar jag?
Det svåra är egentligen som sagt att säga första frasen att "Du har lagt på dig några kilon". men det finns väl inga sätt att gå runt det förutom att säga det vid en så god tidpunkt som möjligt och på ett så snällt sätt som möjligt!
Man ska nog inte försöka hjälpa för mkt när personen själv inte vill bli hjälpt ...
kan nog snarare få motsatt effekt. Sen ska man nog inte överskatta sin egen förmåga "att fixa saker" . Att fixa såna saker som att göra om en person är lite väl övermäktigt. Om man inte ska bli en helt hemsk person typ.
Pusha och stötta den som vill är en annan sak
Klart att det går att genomföra en viktminsking, en livstilsförändring eller vad som helst, men inte för nån annan som inte är med på det själv.
kort sagt så ... prata.. prata.. annars är ju något galet
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.