Visa fullständig version : Romantisering av depression
Artikel i Svd idag angående romantiseringen av depression.
Många trådar här handlar om depression av något slag, eller andra symptom som kan kopplas till detsamma.
Jag håller med bokens författare, många förknippar deppiga människor med djupa människor, eller "tänkare".
http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_14129756.asp
Nåt som sägs där som jag råkat ut för och som jag tycker är skitjobbigt är att depression inte alltid är en allmänt accepterad sjukdom.
Folk har sagt till mig att det är väl synd att jag har det svårt men att jag ska vara glad att jag inte är sjuk...
Och jag försöker förklara för dessa att jag visst är sjuk och jag fungerar inte riktigt i livet, men det är inte många som verkar förstå det. Visst att jämföra med cancer är väl att ta i, jag kan gå ut och göra saker hur och när jag vill och jag slipper håravfall m.m. Men vafan det är massa saker folk anser att jag kan göra men som faktist är näst intill omjöligt för mig att genomför ändå. För att just min psykiska nedsatthet hindrar mig.
Och sen är det ju egentligen fel också att jämföra vilken sjukdom som är värst och bla bla. För vilken sjukdom man än har oftast så har man ju det otroligt jobbigt.
Men jag skulle gärna se depression bli lite mer almänt accepterat för det är ett jävla helvete att vara fast i en djup depression och det är en sjukt svår och lång väg mot bättring om man ens blir helt bra. Det nämnde han ju också i artikeln, alla blir inte helt bra.
Ja, det är ju bara hoppas och fortsätta kämpa och be till gud att man inte gör det helt förgäves och att man faktist får bli frisk.
Hellre trasig fysiskt än psykiskt.
Jag håller med bokens författare, många förknippar deppiga människor med djupa människor, eller "tänkare".
Det är inte så konstigt då många som skapar gör det ur sin ångest. Bergman, Lundell, Norén, Flink, Le Marc osv. Det är ju lättare att vara glad om du är en idiot, för dom är oftast omedvetna på ett annat sätt.
Hellre trasig fysiskt än psykiskt.
Agree on that... Men tyvärr får man inte välja.. ^^
Hellre trasig fysiskt än psykiskt.
Jaså? Att vara trasig psykiskt går ju att reparera, men det gör det ju inte om du saknar ett ben eller fått amputera en arm. En fysiskt defekt människa kan nog lida ännu mer.
Jaså? Att vara trasig psykiskt går ju att reparera, men det gör det ju inte om du saknar ett ben eller fått amputera en arm. En fysiskt defekt människa kan nog lida ännu mer.
Både ja och nej... Det beror ju på hur psykiskt och hur fysiskt...
Både ja och nej... Det beror ju på hur psykiskt och hur fysiskt...
Precis. Men många verkar tro att bara för att det är psykiskt så är det värre än fysiskt. Hellre deppig i 2 år än problematisk psoriasis hela livet.
Iofs leder ju fysisk skada till psykisk skada många gånger nu när man tänker efter...
Iofs leder ju fysisk skada till psykisk skada många gånger nu när man tänker efter...
Helt riktigt, men det psykiska leder ju inte till att du får ont kroppen. Inte vanligtvis iaf.
Precis. Men många verkar tro att bara för att det är psykiskt så är det värre än fysiskt. Hellre deppig i 2 år än problematisk psoriasis hela livet.
Men det där är ju inte ens jämförbart.
Helt riktigt, men det psykiska leder ju inte till att du får ont kroppen. Inte vanligtvis iaf.
Nej men det kan leda till att man bli apatisk...
Det går att medicinera mot det mesta och terapi kan i många fall hjälpa till. Men vad jag vet så finns det ingen medicin mot väldigt liten snopp eller allvarliga brännskador. Båda dom mår förmodligen också väldigt dåligt psykiskt.
Jaså? Att vara trasig psykiskt går ju att reparera, men det gör det ju inte om du saknar ett ben eller fått amputera en arm. En fysiskt defekt människa kan nog lida ännu mer.
Men om du då är trasig fysiskt tex borta ett ben. Men du lider inte ett skit av det psykiskt, va är då problemet?
"En fysiskt defekt människa kan nog lida ännu mer." Du menar att han lider psykiskt?
Men om du då är trasig fysiskt tex borta ett ben. Men du lider inte ett skit av det psykiskt, va är då problemet?
Undra hur vanligt det är att ngn som saknar ett ben, som blir påmind om der varje dag, och att det inte skulle spegla hans psykiska status. Att veta att det aldrig kommer bli som förr.
"En fysiskt defekt människa kan nog lida ännu mer." Du menar att han lider psykiskt?
Ja givetvis. Tror du inte att ngn lider psykiskt av riktigt svår psoriasis?
Artikel i Svd idag angående romantiseringen av depression.
Många trådar här handlar om depression av något slag, eller andra symptom som kan kopplas till detsamma.
Jag håller med bokens författare, många förknippar deppiga människor med djupa människor, eller "tänkare".
http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_14129756.asp
Exakt!
Det är inte så konstigt då många som skapar gör det ur sin ångest. Bergman, Lundell, Norén, Flink, Le Marc osv. Det är ju lättare att vara glad om du är en idiot, för dom är oftast omedvetna på ett annat sätt.
Precis!
Bergmans dämoner, Lundells skilsmässor, Flinks nojor och Noréns pappa känner vi ju alla till.
Men... le Marc?
Egentligen ska man väl inte jämföra hurvida det andra är värre än det ena. Eftersom det är olika ifrån människa till människa också och om man lider så lider man ändå.
RT: Romantisering av ensamhet. (http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?p=1384202&highlight=ensam#post1384202)
Ja givetvis. Tror du inte att ngn lider psykiskt av riktigt svår psoriasis?
Ja men det är ju det jag vill ha fram, att vi syftar på det psykiska att det är det värsta.. oavsett om det beror på en död familj eller ett amputerat ben.
Exakt!
Precis!
Bergmans dämoner, Lundells skilsmässor, Flinks nojor och Noréns pappa känner vi ju alla till. Men... le Marc?
Tv sände 1 timma Le Marc för ett tag sedan där han berättade öppenhjärtligt om sina rädslor och sina tunga perioder.
Tv sände 1 timma Le Marc för ett tag sedan där han berättade öppenhjärtligt om sina rädslor och sina tunga perioder.
Hursomhelst var det modigt av dig att sätta honom bredvid Bergman & Co. :thumbup:
Ja men det är ju det jag vill ha fram, att vi syftar på det psykiska att det är det värsta.. oavsett om det beror på en död familj eller ett amputerat ben.
Varför sa du då hellre trasig fysiskt? Är man trasig fysiskt så är du defekt både fysiskt och psykiskt, men det är du inte om du mår dåligt psykiskt.
Det är inte så konstigt då många som skapar gör det ur sin ångest. Bergman, Lundell, Norén, Flink, Le Marc osv. Det är ju lättare att vara glad om du är en idiot, för dom är oftast omedvetna på ett annat sätt.
Jag kan störa mig på att det ibland verkar som om man antar att en konstnär MÅSTE må dåligt och känna sig missanpassad för att kunna skapa något "bra", en filosof likaså (gärna lätt misantropisk också) för att kunna tänka djupa tankar. Visst finns det många exempel på folk som har skapat stora saker med sin ångest som grund, men det finns ju också massor av exempel på sådana som bara gått under direkt, utan att passera "gå". Och det går alldeles utmärkt att vara både nöjd med tillvaron och klok/intelligent/kreativ/begåvad och deprimerad och fullständigt genomkorkad.
(som vanligt blir det helt enkelt inte så bra när man börjar generalisera grovt)
Helt riktigt, men det psykiska leder ju inte till att du får ont kroppen. Inte vanligtvis iaf.
Kan faktiskt göra. Jag har för mig att det finns studier där man visar ett klart samband mellan "psykisk ohälsa" eller vad man vill kalla det (lät oss kalla det att må dåligt helt enkelt) och olika svårförklarliga kroppsliga dysfuktioner, främst olika typer av smärttillstånd. Mängden anekdotiska "bevis" om man börjar intervjua praktiserande läkare är förmodligen gigantisk.
F.ö. är det inte alls nödvändigtvis så att en kroppsligt "trasig" människa måste var det själsligt; hur du mår och hur din kropp fungerar rent medicinskt är två skilda saker. Naturligtvis är det vanligt med något slags själslig kris efter svåra fysiska trauma, men det är på samma sätt det vanligaste att man tar sig genom denna kris och finner sig till rätta i ett "nytt" liv med de nya förutsättningnarna (f.ö. tror jag att vådan av att ha små familjejuveler är tämligen överskattad, särskilt bland yngre).
Kan faktiskt göra.
F.ö. är det inte alls nödvändigtvis så att en kroppsligt "trasig" människa måste var det själsligt.
Ja det kan det göra. Jag sa vanligtvis gör det inte det.
På samma sätt som en fysiskt defekt inte måste må dåligt psykiskt, så är det ändå ett vanligt förekommande.
Bronkitkorv
2006-11-24, 10:57
Det är inte så konstigt då många som skapar gör det ur sin ångest. Bergman, Lundell, Norén, Flink, Le Marc osv. Det är ju lättare att vara glad om du är en idiot, för dom är oftast omedvetna på ett annat sätt.
Lite ångest då och då är inte samma sak som en depression.
Slartibartfast
2006-11-24, 10:59
Är man deprimerad så "skapar" man absolut ingenting. De konstärer som säger sig vara deprimerade när de skapar är fulla av skit och har aldrig gått igenom en riktig depression.
Bronkitkorv
2006-11-24, 11:44
Är man deprimerad så "skapar" man absolut ingenting. De konstärer som säger sig vara deprimerade när de skapar är fulla av skit och har aldrig gått igenom en riktig depression.
precis vad jag försökte få fram....:thumbup:
Bronkitkorv
2006-11-24, 12:07
Jag skulle ärligt talat hellre hugga av en arm än att få en djup depression som kanske leder till min död och som kanske aldrig försvinner helt. Jag har haft en lätt depression en vinter, vissa dagar så undrade jag om jag verkligen levde, alla känslor var som i dvala utom känslan av att allt var meningslöst och jag ville inte göra nånting. Bara sitta hemma och sucka typ. Det var en lätt depression har jag förstått efteråt, då skulle jag inte vilja ha en djup sådan för allt i världen.
Det finns för övrigt ingen medicin som kan ställa allt till rätta på ett kick bara hjälpa till.
Är man deprimerad så "skapar" man absolut ingenting. De konstärer som säger sig vara deprimerade när de skapar är fulla av skit och har aldrig gått igenom en riktig depression.
Det är nog i tillfriskningsfasen dom gör det. Eller så är det deras sätt att bearbeta den genom att skapa.
Går det verkligen att generalisera om vad människor kan eller inte kan göra under en depression? Jag skulle gissa att det är ganska individuellt hur man hanterar det. Alla har förmodligen inte ett identiskt sjukdomsbeteende.
Lite ångest då och då är inte samma sak som en depression.
Helt riktigt. Men att brottas med ångest mer eller mindre, varje dag, får väl ändå ses som en deprimerande liv.
Går det verkligen att generalisera om vad människor kan eller inte kan göra under en depression? Jag skulle gissa att det är ganska individuellt hur man hanterar det. Alla har förmodligen inte ett identiskt sjukdomsbeteende.
Det låter vettigt. Vi är så unika annars så varför är vi indet det här också?
Är man deprimerad så "skapar" man absolut ingenting. De konstärer som säger sig vara deprimerade när de skapar är fulla av skit och har aldrig gått igenom en riktig depression.
Men man kan ju vara deprimerad, på väg ut ur depressionen oxå.
Jag tror många skådespelare, speciellt inom teater ofta lider av depression och "svarta tankar". Spelar man en viss roll, kan det säkert vara till nytta.
Och låt säga att man får fin kritik av det man gjort, även om det nu inte är just skådespel, ja då är det ju Pavlovs hunder vi snackar om.
Bronkitkorv
2006-11-24, 12:32
Helt riktigt. Men att brottas med ångest mer eller mindre, varje dag, får väl ändå ses som en deprimerande liv.
Ångest är en otäck känsla av olust som jag brottas med ibland, den går alltid över om jag gör något åt den typ städar, rensar i förrådet, eller skriver en låt på gitaren.
Depression är inte lika lätt att bli av med, att skapa funkar inte, man kanske påbörjar en massa saker som man lägger ner för att det känns totalt meningslöst.
Ångest är en otäck känsla av olust som jag brottas med ibland, den går alltid över om jag gör något åt den typ städar, rensar i förrådet, eller skriver en låt på gitaren.
Depression är inte lika lätt att bli av med, att skapa funkar inte, man kanske påbörjar en massa saker som man lägger ner för att det känns totalt meningslöst.
Det är ditt sätt att se på det. För vissa kan lite städning räcka för att få bort ångesten men för andra gör det inte det. Tror du då alla beter sig på exakt samma sätt i depressionens mörka rum?
Jag har alltid arbetat med kreativ verksammanhet. Det är väldigt sällan jag skapat något under mina dystra perioder. Man har inte energin till att skapa som kräver en del känslor och motivation.
Dessutom tror jag en del anser deppiga som tänkare bara för att de fokuserar osunt kring livet. Då man försöker tänka sig ur sin deppighet.
Bipolära konstnärer kan dock skapa fett under sina maniska perioder som inte skall förväxlas med svarta deppersioner.
Jag har ägnat mig rätt mkt åt diverse "konstnärlig verksamhet (skrivit,fotograferat etv)
För några år sen blev mitt liv mycket ljusare än det varit förr. Då upphörde jag att vara kreativ (på det sättet jag varit innan iaf)
Behovet finns liksom inte längre. När det var väldigt svart i mitt liv, så förstod jag inte då att det var det jag gjorde. Att jag försökte skriva mig ur, fotografera mig ur det svarta, ur ångesten. Men det var det jag gjorde.
Jag kan tycka det är trist ibland att det upphörde, särskilt i början, för jag tyckte jag var rätt bra på det jag sysslade med, och jag identifierade mig med den "konstnärliga tjejen" ,men "den världen" finns liksom inte längre.
Klart man kan vara kreativ fast man är ljus i sinnet, men jag verkar inte vara intresserad av den sortens kreativitet. Förrutom matlganing då. :)
Sen som fler sagt; det går inte att generalisera.
Det känns helt enkelt konstigt för mig fortfarande att jag är rätt glad och att det är ljust. Jag vet inte vad jag ska göra med det.
Mer än att bara finnas till och va....
Nu har jag läst artikeln också.
Jag tycker inte att man behöver se det som antingen eller. Jag tror att det finns samband mellan konstnärlig verksamhet och diverse psykiska åkommor. Sen tror jag inte att detta samband gäller för alla eller står ensamt som samband.
Är man deprimerad så "skapar" man absolut ingenting. De konstärer som säger sig vara deprimerade när de skapar är fulla av skit och har aldrig gått igenom en riktig depression.
Var inte blygsam nu Slarti. Vi tycker alla att du är jätteduktig på att rita. Hade världen fått skåda Ballum utan din själs ömtållighet? SKULLE INTE TRO DET.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.