Visa fullständig version : Mobbning eller inte?
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,935312,00.html
ja, jag vet att det är aftonbladet ......
Men ändå.
Om skolan bedömmer det så att hon behöver ha en assistent med sig hela tiden för att känna sig säker hur kan man samtidigt påstå att personen inte är mobbad? Eller vad är hon då, hotad?
Sen är det intressant att man fortfarande pratar om dom andra eleverna i klassen som hennes kompisar och kamrater. Jag undrar vad det gör med tolkningen av dom orden?
watertouch
2006-11-20, 09:49
Det jag reagerar mest på är att dom låter henne gå till skolan, hennes föräldrar alltså.. Dom måste ju va dumma i huvet.
Det jag reagerar mest på är att dom låter henne gå till skolan, hennes föräldrar alltså.. Dom måste ju va dumma i huvet.
Jag tror inte det är så lätt som förälder att veta vad man ska göra i en sån situation. Jobbigt att erkänna att ens barn är hatat. Barnet man säkert älskar över allt annat vem kan hata det?
Sen har vi en skollag som gör det olagligt att inte låta barnen gå till skolan. Visst kan man strunta i det när barnet inte är säkert men det tar nog ganska lång tid innan man kommer dit. Dessutom så vill man nog att ens barn ska få en bra utbildning för annars är det svårt att komma vidare i livet även efter grundskolan. Jag tror bara dom vill det bästa för henne men det blir fel hur dom än gör
m96olsen
2006-11-20, 09:59
Omplacera/Flytta mobbare till annan skola. Hårdare tag skulle vara införa ordningsbetyg, och hålla tillbaka mobbare ett år pga underkänt i det ämnet.
watertouch
2006-11-20, 10:03
Omplacera/Flytta mobbare till annan skola. Hårdare tag skulle vara införa ordningsbetyg, och hålla tillbaka mobbare ett år pga underkänt i det ämnet.
Det är väll taskigt, det är ju trotsallt barn vi snackar om. Fastare handledning av lärarna plus kurser till dessa i ledarskapp och om hur man motverkar mobbning.
m96olsen
2006-11-20, 10:27
Det är väll taskigt, det är ju trotsallt barn vi snackar om. Fastare handledning av lärarna plus kurser till dessa i ledarskapp och om hur man motverkar mobbning.
Precis som det brukar låta. Synd bara att den attityden in funkat på 10-15 år.
Fyfan, jag vet inte hur jag skulle reagerat om mitt barn var så mobbat. Just nu känns det som jag skulle spöa skiten ur de mobbarnas föräldrar tills ungjävlarna slutar. Alternativt hota att döda barnen. Sedan tänt eld på rektorns bil.
Känns som jag kanske inte är mogen nog att skaffa barn.
Omplacera/Flytta mobbare till annan skola. Hårdare tag skulle vara införa ordningsbetyg, och hålla tillbaka mobbare ett år pga underkänt i det ämnet.
Jupp, det är för faen inte den som blir mobbad som ska få lida ännu mer bara för att han/hon mobbas.
Varför inte sätta vakterna på mobbarna istället och lämna flickan ifred?!
Metal_boy_
2006-11-20, 12:02
Jag vet hur det är att bli mobbad. Får jag barn som mobbar eller blir mobbade, så jävlar kan jag tala om.
Precis som det brukar låta. Synd bara att den attityden in funkat på 10-15 år.
Det är inga "attityd" han snackar om utan nödvändiga åtgärder. Om lärarna kan få barnen att förstå att mobbing inte är accepterat behöver vi inga ordningsbetyg.
Tricklev
2006-11-20, 12:05
Omplacera/Flytta mobbare till annan skola.
+1
Tricklev
2006-11-20, 12:09
Det är inga "attityd" han snackar om utan nödvändiga åtgärder. Om lärarna kan få barnen att förstå att mobbing inte är accepterat behöver vi inga ordningsbetyg.
Ja, och hur får vi dom att förstå att det är oaccepterat utan att visa dom några straff pga deras beteende?
Jag skulle vilja säga att det inte är lärarnas ansvar enbart; föräldrarna spelar också en stor roll. Och då menar jag inte den mobbade elevens föräldrar (någon ifrågasatt hur man kan skicka ett mobbat barn till skolan) utan de mobbande elevernas. Är det inte också DERAS uppgift att få sina egna barn att fatta att det finns saker man bara inte gör (mobbas är ett typexempel på en sådan sak)? I ett vidare perspektiv är det också alla vuxnas kollektiva ansvar, för någonstans lär sig ju barn vilka beteenden som är OK, vilka som inte är OK och vilka som definitivt inte är OK men som man ändå kommer undan med. Mobbing och trakasserier i diverse former är inte alltför ovanligt i vuxenvärlden heller, liksom att stå vid sidan och betrakta mobbbin/trakasserier/etc. utan att ingripa, så man kan säga att ungarna följer vår förebild.
Vilket inte på något sätt betyder att mobbare är URSÄKTADE, vad de gör är för jävligt och skall definitivt ge konsekvenser när det upptäcks.
Ja, och hur får vi dom att förstå att det är oaccepterat utan att visa dom några straff pga deras beteende?
Genom att utbilda dom om det? Det är givet vad det handlar om. Det handlar alltså i första hand inte om att börja prata när dte är för sent, när mobbingen är redan i full grad, utan att kunna motverka liknande incidenter om man har lärare som är utbildade i att förebygga dom. Lättare sagt än gjort, men hellre det än hård bestraffning när det redan skitit sig.
Metal_boy_
2006-11-20, 12:13
Jag skulle vilja säga att det inte är lärarnas ansvar enbart; föräldrarna spelar också en stor roll. Och då menar jag inte den mobbade elevens föräldrar (någon ifrågasatt hur man kan skicka ett mobbat barn till skolan) utan de mobbande elevernas. Är det inte också DERAS uppgift att få sina egna barn att fatta att det finns saker man bara inte gör (mobbas är ett typexempel på en sådan sak)? I ett vidare perspektiv är det också alla vuxnas kollektiva ansvar, för någonstans lär sig ju barn vilka beteenden som är OK, vilka som inte är OK och vilka som definitivt inte är OK men som man ändå kommer undan med. Mobbing och trakasserier i diverse former är inte alltför ovanligt i vuxenvärlden heller, liksom att stå vid sidan och betrakta mobbbin/trakasserier/etc. utan att ingripa, så man kan säga att ungarna följer vår förebild.
Vilket inte på något sätt betyder att mobbare är URSÄKTADE, vad de gör är för jävligt och skall definitivt ge konsekvenser när det upptäcks.
Självklart är det föräldrars uppgift i uppfostran, att se till att deras barn sköter sig i skolan. Men att agera i skolan när det händer är ju lärarnas uppgift.
Edit: Kan tillägga att jag hatar lama ursäkter av typen "jamen Kalle gör bara så för att han har det jobbigt hemma/känner sig osäker/vill ha uppmärksamhet". Kalle kan ha hur jobbigt som helst hemma; han får det inte bättre för att han mobbar Pelle, och han mår inte mindre dåligt för att Pelle också mår dåligt. Och Pelle är inte någon andra klassens person som skall offras som strykpojke för att få Kalle att känna sig lite tuffare.
Metal_boy_
2006-11-20, 12:16
Edit: Kan tillägga att jag hatar lama ursäkter av typen "jamen Kalle gör bara så för att han har det jobbigt hemma/känner sig osäker/vill ha uppmärksamhet". Kalle kan ha hur jobbigt som helst hemma; han får det inte bättre för att han mobbar Pelle, och han mår inte mindre dåligt för att Pelle också mår dåligt. Och Pelle är inte någon andra klassens person som skall offras som strykpojke för att få Kalle att känna sig lite tuffare.
Helt rätt. Det är aldrig en ursäkt, men ofta en förklaring. Dessutom så är barn barn. Det är dom vuxna som är förebilder och därför jävligt viktigt att dom finns där. Både i skolan och hemma.
m96olsen
2006-11-20, 12:17
Det är inga "attityd" han snackar om utan nödvändiga åtgärder. Om lärarna kan få barnen att förstå att mobbing inte är accepterat behöver vi inga ordningsbetyg.Mobbning finns i samtliga samhällsklasser, inom både skola & arbetsliv, i alla åldrar. Har svårt att tänka mig att barn är dom som ska kunna påverkas av "Lärarnas ledarskap".
Men visst, OM lärarna kan få barnen att förstå att mobbing inte är accepterat behöver vi inga ordningsbetyg.
Fråga: vad ska vi göra tills dess?
Metal_boy_
2006-11-20, 12:20
Mobbning finns i samtliga samhällsklasser, inom både skola & arbetsliv, i alla åldrar. Har svårt att tänka mig att barn är dom som ska kunna påverkas av "Lärarnas ledarskap".
Men visst, OM lärarna kan få barnen att förstå att mobbing inte är accepterat behöver vi inga ordningsbetyg.
Fråga: vad ska vi göra tills dess?
Att det inte har funkat under åren är väl snarare att man ska ifrågasätta lärarnas pedagogiska kompetens. Samt lärarbristen. För självklart kan barn påverkas av lärares och föräldrars "ledarskap". Det måste vara det som är målet.
Helt rätt. Det är aldrig en ursäkt, men ofta en förklaring. Dessutom så är barn barn. Det är dom vuxna som är förebilder och därför jävligt viktigt att dom finns där. Både i skolan och hemma.
Jag tror problemet kan ligga lite i att man inte riktigt alltid förstå att man mobbar någon. Självklart, i extremfall, så vet nog mobbaren att han gör något fel, men det är finns ju inte bara extremfall där det händer dramatiska saker sas. Kan ju även vara skitgrejer som händer varje dag som gör att någon känner sig mobbad. Talar lite av egen erfarenhet. På mellanstadiet var det en ganska hård stämning i min klass, det var ganska vanligt att retas för skitgrejer. Det fanns inga klara mobbingsoffer, men det var några killar som valde sitt offer för dagen. Problemet här är att man lätt föll in i "systemet" och började bete sig som dom.
Long story short iaf att jag började reta lite en kille, för min del såg jag det bara som ett skämt, till slut ringde hans farsa på och sa hur det låg till till mina föräldrar, som var helt ovetande. Sen fick jag ganska mycket skit och först då slog det mig att det inte bara var på skoj utan att han verkligen tog illa upp.
Jag tror det här kan funka på många andra fall om lärare/föräldrar engagerar sig och tar kotnakt med mobbarens föräldrar som måste bli medvetna om skitet ungen ställer till med. Utifrån min erfarenhet var att lärarna såg väldigt lite av mobbingen och skitet som pågick på mellanstadiet.
Metal_boy_
2006-11-20, 12:23
Jag tror problemet kan ligga lite i att man inte riktigt alltid förstå att man mobbar någon. Självklart, i extremfall, så vet nog mobbaren att han gör något fel, men det är finns ju inte bara extremfall där det händer dramatiska saker sas. Kan ju även vara skitgrejer som händer varje dag som gör att någon känner sig mobbad. Talar lite av egen erfarenhet. På mellanstadiet var det en ganska hård stämning i min klass, det var ganska vanligt att retas för skitgrejer. Det fanns inga klara mobbingsoffer, men det var några killar som valde sitt offer för dagen. Problemet här är att man lätt föll in i "systemet" och började bete sig som dom.
Long story short iaf att jag började reta lite en kille, för min del såg jag det bara som ett skämt, till slut ringde hans farsa på och sa hur det låg till till mina föräldrar, som var helt ovetande. Sen fick jag ganska mycket skit och först då slog det mig att det inte bara var på skoj utan att han verkligen tog illa upp.
Jag tror det här kan funka på många andra fall om lärare/föräldrar engagerar sig och tar kotnakt med mobbarens föräldrar som måste bli medvetna om skitet ungen ställer till med. Utifrån min erfarenhet var att lärarna såg väldigt lite av mobbingen och skitet som pågick på mellanstadiet.
Jävligt sant. Det där är mer typiskt än vanlig mobbning tror jag.
Jag tror problemet kan ligga lite i att man inte riktigt alltid förstå att man mobbar någon. Självklart, i extremfall, så vet nog mobbaren att han gör något fel, men det är finns ju inte bara extremfall där det händer dramatiska saker sas. Kan ju även vara skitgrejer som händer varje dag som gör att någon känner sig mobbad. Talar lite av egen erfarenhet. På mellanstadiet var det en ganska hård stämning i min klass, det var ganska vanligt att retas för skitgrejer. Det fanns inga klara mobbingsoffer, men det var några killar som valde sitt offer för dagen. Problemet här är att man lätt föll in i "systemet" och började bete sig som dom.
Long story short iaf att jag började reta lite en kille, för min del såg jag det bara som ett skämt, till slut ringde hans farsa på och sa hur det låg till till mina föräldrar, som var helt ovetande. Sen fick jag ganska mycket skit och först då slog det mig att det inte bara var på skoj utan att han verkligen tog illa upp.
Jag tror det här kan funka på många andra fall om lärare/föräldrar engagerar sig och tar kotnakt med mobbarens föräldrar som måste bli medvetna om skitet ungen ställer till med. Utifrån min erfarenhet var att lärarna såg väldigt lite av mobbingen och skitet som pågick på mellanstadiet.
Yeah, det du säger angående mellanstadiet stämde faktiskt in på min gymnasieklass.
Där var det lite samma sak, speciellt en bortskämd fan som jämt höll på o provocerade etc. Riktigt jobbigt ibland...
En gång sa jag till honom att slutade han inte så skulle han på på käften, o han slutade aldrig iaf. Då gick jag bara därifrån, smart möjligtvis, men ångrar det idag!:D
Men iaf, han provocerade enbart hela tiden, valde sina "offer" vilket var nästan samma personer varje dag.
Men han gjorde ju "inget fel", vilket gjorde att när personerna lakade ur på honom så fick dom skit från läraren.
m96olsen
2006-11-20, 12:30
Jag tror det här kan funka på många andra fall om lärare/föräldrar engagerar sig och tar kotnakt med mobbarens föräldrar som måste bli medvetna om skitet ungen ställer till med. Utifrån min erfarenhet var att lärarna såg väldigt lite av mobbingen och skitet som pågick på mellanstadiet
Det kan säkert göra nytta. Men tyvärr skiter allt för många föräldrar bokstavligt i vad deras barn gör i skolan.
The_RobRoy
2006-11-20, 12:37
Många som inte riktigt förstår hur psyket fungerar och vad som är värst.
Det är dom små grejerna, som man får utstå dag efter dag, som verkligen bryter ner en, inte att man får en fet smäll på käften en gång och sen är det bra.
Fyfan, jag vet inte hur jag skulle reagerat om mitt barn var så mobbat. Just nu känns det som jag skulle spöa skiten ur de mobbarnas föräldrar tills ungjävlarna slutar. Alternativt hota att döda barnen. Sedan tänt eld på rektorns bil.
Känns som jag kanske inte är mogen nog att skaffa barn.
Tänker detsamma. Och efter en stunds funderande kommer jag bara fram till: Flytta. Även om det är som att "ge sig" är det är nog förmodligen enbart det som fungerar, för även om skolan tar krafttag etc mot mobbningen så kommer den alltid att ligga där under ytan, speciellt på en sån där liten ort.(för visst är det en liten ort?)
Men just det här fallet verkar så djävla extremt, visst förekom det väl typ mobbing även på min skola när jag var liten. Fast det var mer åt hållet utfrysning, alltså inte att folk hackade på den mobbade.. bara så att dom inte hade några direkta vänner.
Tänker detsamma. Och efter en stunds funderande kommer jag bara fram till: Flytta. Även om det är som att "ge sig" är det är nog förmodligen enbart det som fungerar, för även om skolan tar krafttag etc mot mobbningen så kommer den alltid att ligga där under ytan, speciellt på en sån där liten ort.(för visst är det en liten ort?)
Men just det här fallet verkar så djävla extremt, visst förekom det väl typ mobbing även på min skola när jag var liten. Fast det var mer åt hållet utfrysning, alltså inte att folk hackade på den mobbade.. bara så att dom inte hade några direkta vänner.
Men.. vad är värst egentligen?
Att bli hackad på... eller att inte ha några vänner?
Båda alternativen är ju hemska, men det sistnämnda.. det måste vara det värsta.
Blir fan upprörd av det där jävla strutsbeteendet som rektorn verkar ha. Det är säkert enkelt och smidigit för henne att "skylla" hela situationen på det utsatta barnet, då är det ju bara en person som konstituerar hela problemet. Men det är ju bara så jävla fel.
Sånt här får mig att må dåligt.. :(
Jag förvånas över hur vanligt det är band vuxna att konstruera förklaringar till, som i förlängningen används som ursäkter för, mobbingbeteende. "Jamen han ÄR ju lite konstig ...", "jamen om man beter sig så där så reagerar ju folk faktiskt ..:", "ja, hon ser ju faktiskt väldigt speciell ut ...". Som om det skulle vara vars och ens förbannade plikt att se ut och bete sig enligt något slags tämligen snäv, lagom oförarglig norm för att inte typ få sitt liv gjort omöjligt. För det är vad mobbing handlar om; det är inte att hamna i bråk någon gång, eller ha enstaka ovänner; det är att p.g.a. systematiska trakasserier (dit även utfrysning räknas) bokstavligt talat få sitt liv gjort omöjligt - utan annan anledning än att någon bara "kände för" att ordna det så. Hur kan man ens vilja ursäkta den sortens beteende (ändå händer det hela tiden)?
Men.. vad är värst egentligen?
Att bli hackad på... eller att inte ha några vänner?
Båda alternativen är ju hemska, men det sistnämnda.. det måste vara det värsta.
Alternativ C: Både och, dvs inga vänner + hackad på.
Just när det gäller det här med att inte ha några vänner är rätt svårt att lösa. Jag menar, man kan faktiskt inte tvinga någon att "bli vän" med någon. Den skiten råkade jag ut för i skolan, att lärare mer eller mindre försökte tvinga på en umgänge med folk som man helst inte ville umgås med. Och det är fel, så inihelvete fel! Det enda som händer är att de utfrusna barnet bara blir mindre omtyckt typ.
Fast som sagt, det är jävligt svårt att lösa.
Daniiiel
2006-11-20, 14:39
Att hota mobbarna med stryk funkar bra. En lillebrorsa till min polare blev mobbad när han gick i 7an och jag 9an. Sa att om dom sa ett enda ord till han igen skulle jag knäcka näsbenen på dom. Sen sa dom aldrig ett ord till han igen.
Det som gör mig frustrerad mest i den här situationen som verkligen inte är unik utan tyvärr snarare ett skolexempel på hur det oftast fungerar är att rektor, lärare och övrig skolpersonal i sin frustration att inte kunna lösa problemet legaliserar det eleverna gör mot Emma.
Dom känner sig handlingsförlamade och vet inte vad dom ska göra och istället för att erkänna det så säger dom att Emma inte är mobbad och Emma har fått allt stöd hon kan begära och behöver och dom har gjort allt som kan krävas av dom. Men genom att säga det så säger dom samtidigt till eleverna som gör livet jobbigt för Emma att det dom gör är OK. Fortsätt med det för det får inga konsekvenser för er.
Visst förekommer mobbning på arbetsplatsen med och ofta behandlas det på samma sätt. Fega och svaga chefer kör strutsen och låtsas som om det inte finns för då finns det inte. Som barn som ska gömma sig och sätter upp händerna för ansiktet. Kan jag inte se så syns jag inte.
Läraren som accepterar att de andra eleverna flyttar på sig när Emma sätter sig vid samma bord. Där måste h*n ta tag i det direkt och låta eleven svara för sitt handlande på plats på sekunden direkt inför alla andra. Men det är så mycket lättare att inte låtsas se.
Vågade vuxenvärlden stå upp och vara starka och säga att det där acceterar vi inte så skulle mycket av det sluta. Man behöver inte älska alla men man måste respektera.
Genom att utbilda dom om det? Det är givet vad det handlar om. Det handlar alltså i första hand inte om att börja prata när dte är för sent, när mobbingen är redan i full grad, utan att kunna motverka liknande incidenter om man har lärare som är utbildade i att förebygga dom. Lättare sagt än gjort, men hellre det än hård bestraffning när det redan skitit sig.
Mmm.. du har uppenbarligen aldrig arbetat inom läraryrket. Det fungerar inte sådär.
Élever som uppenbarligen går in för att mobba borde stängas av från skolan.
Visst förekommer mobbning på arbetsplatsen med och ofta behandlas det på samma sätt. Fega och svaga chefer kör strutsen och låtsas som om det inte finns för då finns det inte. Som barn som ska gömma sig och sätter upp händerna för ansiktet. Kan jag inte se så syns jag inte.
Läraren som accepterar att de andra eleverna flyttar på sig när Emma sätter sig vid samma bord. Där måste h*n ta tag i det direkt och låta eleven svara för sitt handlande på plats på sekunden direkt inför alla andra. Men det är så mycket lättare att inte låtsas se.
Vågade vuxenvärlden stå upp och vara starka och säga att det där acceterar vi inte så skulle mycket av det sluta. Man behöver inte älska alla men man måste respektera.
+ 12345537891234986409568098234. Typ.
Det som gör mig frustrerad mest i den här situationen som verkligen inte är unik utan tyvärr snarare ett skolexempel på hur det oftast fungerar är att rektor, lärare och övrig skolpersonal i sin frustration att inte kunna lösa problemet legaliserar det eleverna gör mot Emma.
Dom känner sig handlingsförlamade och vet inte vad dom ska göra och istället för att erkänna det så säger dom att Emma inte är mobbad och Emma har fått allt stöd hon kan begära och behöver och dom har gjort allt som kan krävas av dom. Men genom att säga det så säger dom samtidigt till eleverna som gör livet jobbigt för Emma att det dom gör är OK. Fortsätt med det för det får inga konsekvenser för er.
Visst förekommer mobbning på arbetsplatsen med och ofta behandlas det på samma sätt. Fega och svaga chefer kör strutsen och låtsas som om det inte finns för då finns det inte. Som barn som ska gömma sig och sätter upp händerna för ansiktet. Kan jag inte se så syns jag inte.
Läraren som accepterar att de andra eleverna flyttar på sig när Emma sätter sig vid samma bord. Där måste h*n ta tag i det direkt och låta eleven svara för sitt handlande på plats på sekunden direkt inför alla andra. Men det är så mycket lättare att inte låtsas se.
Vågade vuxenvärlden stå upp och vara starka och säga att det där acceterar vi inte så skulle mycket av det sluta. Man behöver inte älska alla men man måste respektera.
Ett mycket bra inlägg i en infekterad debatt.
Det som gör mig frustrerad mest i den här situationen som verkligen inte är unik utan tyvärr snarare ett skolexempel på hur det oftast fungerar är att rektor, lärare och övrig skolpersonal i sin frustration att inte kunna lösa problemet legaliserar det eleverna gör mot Emma.
Dom känner sig handlingsförlamade och vet inte vad dom ska göra och istället för att erkänna det så säger dom att Emma inte är mobbad och Emma har fått allt stöd hon kan begära och behöver och dom har gjort allt som kan krävas av dom. Men genom att säga det så säger dom samtidigt till eleverna som gör livet jobbigt för Emma att det dom gör är OK. Fortsätt med det för det får inga konsekvenser för er.
Visst förekommer mobbning på arbetsplatsen med och ofta behandlas det på samma sätt. Fega och svaga chefer kör strutsen och låtsas som om det inte finns för då finns det inte. Som barn som ska gömma sig och sätter upp händerna för ansiktet. Kan jag inte se så syns jag inte.
Läraren som accepterar att de andra eleverna flyttar på sig när Emma sätter sig vid samma bord. Där måste h*n ta tag i det direkt och låta eleven svara för sitt handlande på plats på sekunden direkt inför alla andra. Men det är så mycket lättare att inte låtsas se.
Vågade vuxenvärlden stå upp och vara starka och säga att det där acceterar vi inte så skulle mycket av det sluta. Man behöver inte älska alla men man måste respektera.
:thumbup: :thumbup:
Toppeninlägg!
Av det man kan läsa i artikeln så låter det som mycket av skulden faller på skolan men man vet ju aldrig med "grävande" Aftonbladet.
The_RobRoy
2006-11-20, 16:12
Japp, bra inlägg Cilia, ett problem med att vuxna ska klara av att styra upp situationen är väl kanske också att bara för att man blir vuxen, så försvinner inte alla rötägg.
Sen är det ju jobbigt som lärare att strida med bråkiga snorungar varenda gång man får lite ledigt och helst bara vill sitta och ta en fika och snacka skit med lärarkollegerna. Det krävs ett engagemang, som inte särskilt många har i sina yrken, på samma sätt som att en byggarbetare slarvar lite och inte orkar bry sig om att det ska bli perfekt när han kaklar ett badrum. Konsekvenserna blir bara aningens värre när man är lärare.
Det är väl inte direkt helt ovanligt med psykisk mobbing på vuxna arbetsplatser heller..
pragmatist
2006-11-20, 16:23
Man ska vara försiktig med att skylla på lärarna, de har redan ett heltidsarbete - undervisning - och man kan inte begära att de ska vara kuratorer, socialarbetare, psykologer och poliser också. Det som i så fall behövs är specialpersonal för att ta hand om sådana här problem, plus att man kanske borde återinföra gamla tiders ordningslärare i någon form (med typ väktarbefogenheter).
En stor del av problemet är att föräldrar skyfflar över så stor del av uppfostran på skolan. Föräldrar har inte tid med sina egna barn, får dåligt samvete för detta och låter dem härja helt fritt. Man ser så mycket totalt ouppfostrade barn nuförtiden att man nästan inte tror det är sant. Istället uppfostras barn av dagispersonal, skolpersonal och inte minst andra barn.
Man ska vara försiktig med att skylla på lärarna, de har redan ett heltidsarbete - undervisning - och man kan inte begära att de ska vara kuratorer, socialarbetare, psykologer och poliser också. Det som i så fall behövs är specialpersonal för att ta hand om sådana här problem, plus att man kanske borde återinföra gamla tiders ordningslärare i någon form (med typ väktarbefogenheter).
Det jag pratar om handlar inte om att göra något annat än att strukturera upp sina lektioner och ta det ansvaret man har som vuxen i den situationen. Ha tydliga regler för vad som är accepterat och inte. Sen vet jag att det inte är lätt.
En stor del av problemet är att föräldrar skyfflar över så stor del av uppfostran på skolan. Föräldrar har inte tid med sina egna barn, får dåligt samvete för detta och låter dem härja helt fritt. Man ser så mycket totalt ouppfostrade barn nuförtiden att man nästan inte tror det är sant. Istället uppfostras barn av dagispersonal, skolpersonal och inte minst andra barn.
Jag håller helt med dig. Det är så lätt att som förälder lämna över ansvaret på andra och inte ha en del av i hur de beter sig utanför hemmet om de ens har någon koll på vad som händer i hemmet.
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,935312,00.html
ja, jag vet att det är aftonbladet ......
Men ändå.För att svara på rubriken, om hon känner sig mobbad är det klart att det är mobbning, hon trivs ju inte för att hon tycker att de andra beter sig taskigt, räcker inte det? Det är väl tillräckligt illa då, vare sig lärarna ser det eller inte. Men det där beror så jäkla mycket på vilka lärare det är, i det här fallet verkar ju rektorer o skit strunta i det, och klart de inte ser något då, har hon sedan någon mesig lärare i vad det nu är för ämne (vet inte åldern)/överhuvudtaget så kanske inte läraren i fråga fattar något. Vi hade en asbra idrottslärare, han röt till ordentligt när det var något, enda läraren som var något att ha där =P
Vår so-lärare på högstadiet var så grymt söt o snäll också, skulle ringa honom någon dag och berätta det men det blir aldrig av, han skulle pensioneras när vi slutade så man är ju rädd att det snart är försent, om det inte redan är det :(Om skolan bedömmer det så att hon behöver ha en assistent med sig hela tiden för att känna sig säker hur kan man samtidigt påstå att personen inte är mobbad? Eller vad är hon då, hotad?Hon kanske är psykiskt störd som inbillar sig saker och får assistenten enbart för att föräldrarna skall sluta tjata om hur dålig skolan är....Sen är det intressant att man fortfarande pratar om dom andra eleverna i klassen som hennes kompisar och kamrater. Jag undrar vad det gör med tolkningen av dom orden?Så är det ju alltid, klasskamrat heter det ju.. Enklaste åtgärden är att bara skita i skolan, då märks det ju iaf att något är fel.
Jag har nästan slutat tyckt något om ämnet, det kommer upp, sen fryser det sakta bort men inget har hänt..
Men iaf, en utbildning för alla lärare hur man ska hantera situationen på bästa sätt, och sista men inte minst. En jävligt bra kurator på skolan, en bra kurator är A & O.
Jag har nästan slutat tyckt något om ämnet, det kommer upp, sen fryser det sakta bort men inget har hänt..
Men iaf, en utbildning för alla lärare hur man ska hantera situationen på bästa sätt, och sista men inte minst. En jävligt bra kurator på skolan, en bra kurator är A & O.Rastvakter med immunitet emot lagen skulle också fungera.
Vet inte hur effektivt det är att flytta på efterblivna människor heller, risken är väl att de beter sig likadant på nästa ställe och att man bara flyttar problemet, då kan man ju iofs flytta dem igen, slänga ut dem från skolan helt o hållet o hålla dem inlåsta på äldre dar är ju ingen samhällsekonomiskt bra lösning så avlivning vore ju effektivare. Men det är ju fel att den mobbade skall flyttas också, dessutom blir det kanske inga barn kvar på skolan då ;D
Men vettiga vuxna som bryr sig är ju en bra början.
Iofs är ju mobbarna misslyckade hur som helst, vare sig de får gå kvar i skolan eller inte, de kommer ju bara ställa till problem i framtiden med hur som helst, så lika bra att slänga ut dem direkt o minimera skadan.
Det jag reagerar mest på är att dom låter henne gå till skolan, hennes föräldrar alltså.. Dom måste ju va dumma i huvet.Det är ju inte hon som skall få sin utbildning förstörd.
Jag tror inte det är så lätt som förälder att veta vad man ska göra i en sån situation. Jobbigt att erkänna att ens barn är hatat. Barnet man säkert älskar över allt annat vem kan hata det?
Sen har vi en skollag som gör det olagligt att inte låta barnen gå till skolan. Visst kan man strunta i det när barnet inte är säkert men det tar nog ganska lång tid innan man kommer dit. Dessutom så vill man nog att ens barn ska få en bra utbildning för annars är det svårt att komma vidare i livet även efter grundskolan. Jag tror bara dom vill det bästa för henne men det blir fel hur dom än görÄr det någon skillnad på att "inte låta barnet gå till skolan" och om barnet självt inte vill det?
I vilket fall som helst ofta man bryr sig, skolan, världen o samhället suger ju hur som helst, bara att skita i alltsammans. Lagen kan de köra upp där den hör hemma.
Det blir rätt om de avlivar kräken på ett rent sätt o kommer undan ;/
Det är väll taskigt, det är ju trotsallt barn vi snackar om. Fastare handledning av lärarna plus kurser till dessa i ledarskapp och om hur man motverkar mobbning.lol, det är misslyckade individer som det aldrig kommer bli något av, klart de skall flyttas om någon, men man får ju se till att de inte flyttas till samma ställe allihop för då flyttar man ju bara problemet, de får väl spridas ut o sedan kanske flyttas igen osv när samma saker börjar upprepa sig på nya ställen...
Kan du berätta hur man motverkar mobbning då? Trygg uppväxt med vettiga föräldrar kanske? För ingen föds väl ond, men utöver det?
Fyfan, jag vet inte hur jag skulle reagerat om mitt barn var så mobbat. Just nu känns det som jag skulle spöa skiten ur de mobbarnas föräldrar tills ungjävlarna slutar. Alternativt hota att döda barnen. Sedan tänt eld på rektorns bil.
Känns som jag kanske inte är mogen nog att skaffa barn.Problemet är ju bara att det kanske drabbar en själv hårdare i slutändan, därav immunitetsdelen ;)
Men visst, om man går ihop tillräckligt många och reder upp situationen så...
Jupp, det är för faen inte den som blir mobbad som ska få lida ännu mer bara för att han/hon mobbas.
Varför inte sätta vakterna på mobbarna istället och lämna flickan ifred?!+1000, jävligt bra ide. Nu är det ju hon som blir stämplad som annorlunda o speciell eftersom de där följer med hela tiden, om de däremot hängde efter idioterna så skulle de antagligen tycka att det var jobbigt och kanske skärpa till sig. Kan du inte maila den till dem på något vänster? ;/
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,935309,00.html
var ju charmigt..
Jag skulle vilja säga att det inte är lärarnas ansvar enbart; föräldrarna spelar också en stor roll. Och då menar jag inte den mobbade elevens föräldrar (någon ifrågasatt hur man kan skicka ett mobbat barn till skolan) utan de mobbande elevernas. Är det inte också DERAS uppgift att få sina egna barn att fatta att det finns saker man bara inte gör (mobbas är ett typexempel på en sådan sak)? I ett vidare perspektiv är det också alla vuxnas kollektiva ansvar, för någonstans lär sig ju barn vilka beteenden som är OK, vilka som inte är OK och vilka som definitivt inte är OK men som man ändå kommer undan med. Mobbing och trakasserier i diverse former är inte alltför ovanligt i vuxenvärlden heller, liksom att stå vid sidan och betrakta mobbbin/trakasserier/etc. utan att ingripa, så man kan säga att ungarna följer vår förebild.
Vilket inte på något sätt betyder att mobbare är URSÄKTADE, vad de gör är för jävligt och skall definitivt ge konsekvenser när det upptäcks.Chansen är väl stor att föräldrarna var likadana som unga och beter sig likadant emot sina barn, så utan avlivning/sterilisering får du väl svårt att komma ifrån det hela.
Edit: Kan tillägga att jag hatar lama ursäkter av typen "jamen Kalle gör bara så för att han har det jobbigt hemma/känner sig osäker/vill ha uppmärksamhet". Kalle kan ha hur jobbigt som helst hemma; han får det inte bättre för att han mobbar Pelle, och han mår inte mindre dåligt för att Pelle också mår dåligt. Och Pelle är inte någon andra klassens person som skall offras som strykpojke för att få Kalle att känna sig lite tuffare.Du är alltid klokast på kolozzeum =P
Jag tror problemet kan ligga lite i att man inte riktigt alltid förstå att man mobbar någon. Självklart, i extremfall, så vet nog mobbaren att han gör något fel, men det är finns ju inte bara extremfall där det händer dramatiska saker sas. Kan ju även vara skitgrejer som händer varje dag som gör att någon känner sig mobbad. Talar lite av egen erfarenhet. På mellanstadiet var det en ganska hård stämning i min klass, det var ganska vanligt att retas för skitgrejer. Det fanns inga klara mobbingsoffer, men det var några killar som valde sitt offer för dagen. Problemet här är att man lätt föll in i "systemet" och började bete sig som dom.
Long story short iaf att jag började reta lite en kille, för min del såg jag det bara som ett skämt, till slut ringde hans farsa på och sa hur det låg till till mina föräldrar, som var helt ovetande. Sen fick jag ganska mycket skit och först då slog det mig att det inte bara var på skoj utan att han verkligen tog illa upp.
Jag tror det här kan funka på många andra fall om lärare/föräldrar engagerar sig och tar kotnakt med mobbarens föräldrar som måste bli medvetna om skitet ungen ställer till med. Utifrån min erfarenhet var att lärarna såg väldigt lite av mobbingen och skitet som pågick på mellanstadiet.Fast en del föräldrar är ju så efterblivna att inte ens det hjälper, inte så stor grej men minns en gång när vi var vid ett bad/något och såg att någons bil var där, när vi sedan kom tillbaka hade någon spottat ner alla rutorna på vår bil så mamma åkte förbi de vars bil vi hade sett tidigare men det var ju såklart inte de/deras barn som hade gjort det, för så skulle de ju aldrig göra...
Så det kan slumpa sig.
Tänker detsamma. Och efter en stunds funderande kommer jag bara fram till: Flytta. Även om det är som att "ge sig" är det är nog förmodligen enbart det som fungerar, för även om skolan tar krafttag etc mot mobbningen så kommer den alltid att ligga där under ytan, speciellt på en sån där liten ort.(för visst är det en liten ort?)Funäsdalen, härjedalen, östersund verkar det som.. go figure ;D
Att hota mobbarna med stryk funkar bra. En lillebrorsa till min polare blev mobbad när han gick i 7an och jag 9an. Sa att om dom sa ett enda ord till han igen skulle jag knäcka näsbenen på dom. Sen sa dom aldrig ett ord till han igen.Tyvärr har väl inte lärare några möjligheter att ge sådana hot eller att utfärda dem, och snorungarna vet ju om det och skulle antagligen inte bry sig.
Mobbning ska polisanmälas direkt, både av skolan och mobboffrets föräldrar. Och blir det så med anonyma brev så att mobboffret själv inte vet vem det är och kan tala om det så ska skiten utredas och många ska drabbas tills skiten kommer fram. Sverige är förjävligt, mobbning är ingen jävla lek, det är fullt jävla allvar och ska även tas på det fulla allvar. Jag tycker ämnet om hur man uppför sig och att mobbning INTE tollereras borde ligga på skolplanen, iaf 1-9. Det behövs, ungjävlarna ska höra dagligen om att det absolut inte är ok att behandla en annan människa så. Och straff, vafan inför straff för i helvete. Det är så sjukt dåligt så det finns inte, det borde vara straff på lite andra saker också i skolan och hårdare men det är ett annat ämne som jag lämnar här. Min högstadie skola vara just då en av de bästa skolarna i min stad på att hantera mobbning ändå så var den gräsligt dålig på det. Många gånger i dag så kommer man undan med en liten tillsägelse om att detta ska man inte göra igen. Jaha så var det med det och likadant låter det efter 4e och 5e gången också. Det ska vara noll tollerans och ungjäveln som håller på ska förstå direkt att detta är inget han vill eller ska göra om igen för då jävla ska han få se på konsekvenser, riktiga sådana, inte bara massa tomma dåliga hot. Och för fan blanda in föräldrarna, föräldrarna ska veta EXAKT vad deras barn gör i skolan, här gäller även mer saker. Jag vet själv att det är riktigt jobbigt när lärarna skulle ringa samtal hem, det är sjukt jobbigt och det tror jag inte många elever gillar, varken snälla eller elaka.
Nån snubbes föräldrar på vår skola hade ingen anning om vilken bråkstake han var för efter nåt år då skolan fick den genialiska idén att ringa hem till hans föräldrar och bestämma ett möta med dem. Så ska det för fan vara hela tiden. Många som inte blivit mobbade kanske inte förstår nödvändigheten med att stärka bekämpningen mot mobbning och det är synd. Men jag tycker verkligen det är nödvändigt för många många liv varje år sabbas ganska hårt av just mobbning och vissa som tur är drabbas inte lika hårt i psyket, men visst fan sätter det sina spår där uppe om man varit mobbad.
och bla bla bla bla..
Kanske vore ide att utsätta rektorn och hennes familj för motsvarande behandling i en vecka eller två o se om det blir någon reaktion på det hela då? ;/
Men det är ju skillnad på vuxna o barn! Mot vuxna får man ju inte bete sig hur som helst!
Tricklev
2006-11-21, 09:09
aliquis LÄs Hela TrÅden FÖre Du Svarar FÖr I Helvete!
watertouch
2006-11-21, 09:25
lol, det är misslyckade individer som det aldrig kommer bli något av, klart de skall flyttas om någon, men man får ju se till att de inte flyttas till samma ställe allihop för då flyttar man ju bara problemet, de får väl spridas ut o sedan kanske flyttas igen osv när samma saker börjar upprepa sig på nya ställen...
Kan du berätta hur man motverkar mobbning då? Trygg uppväxt med vettiga föräldrar kanske? För ingen föds väl ond, men utöver det?
Hehe nej det kan jag inte, ett team av barnpsykologer och annat kompetent folk borde göra upp en behandlingsplan.. Men det jag tycker som är långt ifrån ett expert utlåtande är..
Ledarutbildning till lärarna så dom lär sig bossa o styra ungarna,psykologikurser till lärarna så dom lär sig innebörden av hur sitt beteende påverkar barnen. Gemensamma projekt om nå typ "allas lika värde" och andra antimobbning tema dagar, föreläsare som håller föredrag om hur sin kompis tog livet av sig av mobbing eller hur denne vart mobbad. Samt kuratorer med psykologutbildning som samtalar med både mobbare och mobbade.
Och nej mobbare är inte misslyckade individer.. Det är vilsna individer och vissa är även sadistiskt lagda som njuter av att trycka ner andra.. Att bara flytta på dessa utan att ha nån bakomliggande behandlingsplan tror jag är fel väg att gå. Dock dom riktiga psycho mobbarna som inte går att bättra borde dock kanske flyttas till en stödskola där dom kan få mer hjälp.
wintersnowdrift
2006-11-21, 10:23
Sällar mig till Cilias hyllningskör. Det som gör mig absolut mest förbannad i sådana här historier (den är ju tyvärr inte unik) är att lärarna och ffa rektorn stoppar huvudet i sanden. Om den mobbade berättar hur h*n känner för skolpersonalen och inte blir trodd/lyssnad på (det är strongt tycker jag bara att prata om mobbingen, alla orkar inte ens det) - det är f-n värre än mobbingen i sig på ett sätt. Det smärtar mig att det finns vuxna människor som själva är så svaga att de inte vill/orkar hjälpa barnen.
Trance, jag är för snäll (och klen) för att slåss - men jag kan fixa tändvätska och extra långa tändstickor till bilbranden.
//Kristin
Jacksatan
2006-11-21, 11:09
jag kan garantera att de här problemen på ett eller annat sätt alltid är AAS-relaterade
jag kan garantera att de här problemen på ett eller annat sätt alltid är AAS-relaterade
Jaså du mobbar?
The_RobRoy
2006-11-22, 12:39
Väldigt intressant att läsa kommentarerna på aftonbladet, när dom gått ut och intervjuat en klass, man kan se på bara hur dom svarat, vilken roll dom hade i klassen och visar verkligen på att väldigt få människor, växer och inser att dom va idioter.
Här är bilden:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/0611/22/stor_368.jpg
Herre du min skapare.
"Det var en hockeyklass ..." *screwy*
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.