Viktnedgång efter ätstörningar

[vega]

OK, ska försöka formulera min fråga på et bra sätt hehe...
Jag var deprimerad för några år sedan vilket resulterade i ätstörningar/anorexi. Blev frisk för ca 3-4 år sedan och har sedan dess gått upp i vikt och är nu normalviktig. Försöker nu förlora ca 5 kg, men det går ej! Läste någonstans att för personer som haft ätstörningar så kunde en historia med det i bekgrunden försvåra en viktnedgång. Är det så?

[King Grub]

Ämnesomsättningen brukar normaliseras vid återgång till normalt ätande och normalisering av kroppsvikten.

[Eddie Vedder]

[QUOTE=vega]Blev frisk för ca 3-4 år sedan och har sedan dess gått upp i vikt och är nu normalviktig. Försöker nu förlora ca 5 kg, men det går ej!QUOTE]

Om du har haft riktiga ätstörningar å nu är normalviktig hur kan du då vilja banta ner dej fem kilo? Känns som ett onödigt risktagande faktiskt å du får verkligen se upp så du inte faller tebax, eru säker på att du behöver gå ner i vikt?

[PingvinFlickan]

OK, ska försöka formulera min fråga på et bra sätt hehe...
Jag var deprimerad för några år sedan vilket resulterade i ätstörningar/anorexi. Blev frisk för ca 3-4 år sedan och har sedan dess gått upp i vikt och är nu normalviktig. Försöker nu förlora ca 5 kg, men det går ej! Läste någonstans att för personer som haft ätstörningar så kunde en historia med det i bekgrunden försvåra en viktnedgång. Är det så?

Jag är i stort sett i samma sits. Men jag vet också att jag har lätt att bara "fortsätta" min viktnedgång om jag en gång börjat, vilket gör att jag får vara extra försiktig, och ha rimliga mål. Jag har en målvikt (över BMI 17), och jag tänker inte tillåta mig själv att gå under den.
Om du känner att du klarar av en viktnedgång (rent psykist alltså), tycker jag du ska försöka. Dock ska du vara väldigt uppmärksam på om du börjar falla in i gamla mönster.

[Sverker]

Jag skulle formulera det försiktigar än Eddie Vedder men jag menar samma sak.



Var nöjd med dig själv och ta hand om din kropp och själ:thumbup:

[coxie]

Jo ta det riktigt lugnt, vem vet hur det skulle gå om du trillade dit en gång till.

[sara_varberg]

hur mycket väge du då? o hur lång är du?

[Jacky]

Är det värt risken att falla tillbaka?
Är det värt risken att kanske bli "viktblind" igen?
Är det mödan värt när du frångått ett sjukligt beteende?
Är det värt att ta en risk som kan innebära döden i värsta fall?
Är det värt att sätta ditt nya, fömodligen goda & njutningsfulla på spel?
Blir du lyckligare av att vara 5kg lättare?
Varför?

[Isabella]

Varför vill du gå ner om du är normalviktig?

[vega]

Mina svar på dessa frågor kommer ändå tolkas åt motsatt håll, vilket jag väl förstår, jag gör exakt samma sak när jag möter andra som varit i min situation.
Risken att falla tillbaka är liten, av många olika skäl. Men min situation nu är mycket annorlunda jmf med hur det var då. Jag skulle bli lyckligare av att väga 5 kg mindre *whistle* haha, nja det är att ta i, men ska jag gå runt och vara smått missnöjd och irriterad på att jag ej kan få bort det sista? Även om det inte är en varaktig viktnedgång vore det skönt att veta och känna att man kan.



Är det värt risken att falla tillbaka?
Är det värt risken att kanske bli "viktblind" igen?
Är det mödan värt när du frångått ett sjukligt beteende?
Är det värt att ta en risk som kan innebära döden i värsta fall?
Är det värt att sätta ditt nya, fömodligen goda & njutningsfulla på spel?
Blir du lyckligare av att vara 5kg lättare?
Varför?

[Sverker]

Det finns många andra mål som ger både ger en utmaning och en tillfredsställese när man uppnår det. Det gäller bara att hitta och verkligen känna för målet.

Det behöver inte vara att kunna springa milen på under 40 minuter eller att kunna bänkpressa sin kroppsvikt. Det kan också vara att klara av en kurs på högskolan som man gärna vill läsa trots att den är svår, det kan vara ett bättre resultat på högskoleprovet, hoppa fallskärm eller bygga en egen segelbåt.

Att pressa kroppen till en viktminskning är inte lika konstruktivt.