Fetma och varaktig viktförlust- är det förenligt?

[mysassygirl]

En person som har fetma dvs BMI över 30 (klassificeras som fetma om jag inte missminner mig). Förutsättningar är flera graviditeter, inaktiv livsstil, dålig kunskap om näringslära och träning. Hur ser förutsättningarna ut för en sådan person och finns det undersökningar för hur feta klarar av viktminskningar och därefter bibehålla viktminskningen på längre sikt? Ngn påläst?

[Tintomara]

Behandling av fetma

Grunden för all behandling av fetma hos både barn och vuxna är övergång till en kost som innehåller mindre energi. ... fettinnehållet begränsas. ... kostrådgivning ... rekommendationer om regelbunden motion ... Läkemedel ... proteinpreparat ...

Viktminskningar som åstadkoms på dessa sätt kan vara av betydelse för individen när det gäller livskvalitet, sjuklighet och framtida risker. Problemet är dock att fetma ofta återkommer. Studierna visar att efter fem år har de flesta återgått till ursprungsvikten. Det hindrar inte att man i utvalda grupper av patienter med fetma erhållit gynnsamma resultat efter flera år, särskilt om viktminskningen från början varit betydande.

För att behandling av fetma ska kunna bli framgångsrik måste den vara långvarig och patientens vilja och engagemang vara starkt. Det är fråga om att behandla ett kroniskt tillstånd som hotar hälsan ... Tidigare behandlingsstrategier har utgått från att kortvariga insatser skulle kunna få bestående effekter. Det verkliga problemet är emellertid att bibehålla den viktminskning som, med olika metoder och ofta med stora ansträngningar, kan åstadkommas under kortare perioder. I dag saknas säkra kunskaper om långvarig behandling och uppföljning kan ge bättre och mer bestående effekter än de metoder som hittills studerats. Det är angeläget att olika typer av långsiktig behandling genomförs och utvärderas.



Vetenskapliga utvärderingar av behandlingsmetoder mot fetma visar att:

- Förändring av kostvanorna genom rådgivning (främst minskning av energi- och fettintaget) kan leda till viktreduktion, i regel i storleksordningen 3-10 kg under det första året (eller 10 procent av kroppsvikten hos barn). Långtidseffekterna är osäkra.

- Regelbunden motion bidrar till viktminskning.

- Beteendeterapi i samband med förändringar av kost och motion kan ge ytterligare effekter på vikten om stödinsatserna pågår under lång tid.

- Ungefär en femtedel av dem som genomgår behandling enligt viktväktarmetoden uppnår en bestående viktminskning på 10 procent eller mer av ursprungsvikten.

- VLCD under 6-12 veckor ger större viktnedgång än konventionell lågenergikost. I studier av VLCD under 1-2 år, där behandlingen ofta pågått periodvis, har man noterat en bibehållen viktnedgång på ett par kilo mer än vid behandling med enbart balanserad kost. (VLCD ="Very Low Calorie Diet", baseras på proteinpreparat).

- Läkemedelsbehandling med orlistat (Xenical®) eller sibutramin (Reductil®) ger i genomsnitt 2-5 kg viktminskning utöver den som enbart råd om kost och motion kan ge. I kliniska prövningar har en fjärdedel till en femtedel av dem som påbörjat läkemedelsbehandling gått ner minst 10 procent i vikt jämfört med hälften så många av dem som behandlats med placebo.

- Det stora problemet är att viktminskningen i regel inte består. Inom något år har de flesta som initialt lyckats gå ner i vikt återvänt till ursprungsvikten. Därför är det synnerligen angeläget att utveckla och utvärdera långsiktig behandling som syftar till bestående viktminskning.

- Kirurgisk behandling, som kan vara aktuell för patienter med svår fetma, reducerar vikten med, i genomsnitt, något mer än 25 procent (t.ex från 125 till 90 kg) upp till fem år efter operation. Efter tio år kvarstår en viktminskning på cirka 16 procent, eller i genomsnitt, drygt 20 kg. Detta innebär betydande hälso- och livskvalitetsvinster för denna patientgrupp. Ingreppet medför dock risker för komplikationer.

http://www.sbu.se/www/showFullText.asp?reportId=184&key=&from=&typeId=&subject=
.

[Guddi]

http://www.sbu.se/www/showFullText.asp?reportId=184&key=&from=&typeId=&subject=
.Dem där undersökningarna ska man inte ta på för stort allvar. De visar bara att folk är otroligt dåliga på att ändra sina vanor över en längre tid. Det är ett stort problem om man ser till sjukvården och liknande men de säger ingeting om hur väl en personen kan gå ner i vikt och behålla den.

När man har varit kraftigt överviktig så kommer man att ha det emot sig men det innebär inte att det skulle vara omöjligt att gå ner i vikt.

Mysassygirl-> Det som först och främst behöver ändras på är ”inaktiv livsstil, dålig kunskap om näringslära och träning”. Detta är antagligen ett måste om man inte tänkt ta hjälp av en personlig tränare resten av ditt liv. Sen ligger den största biten på personens vilja. Det räcker inte med att vilja vara smal utan man måste vara beredd på att det krävs livsstilsförändringar. Det är generellt sett svårare för en person som varit överviktig att hålla en normal vikt än en för person som aldrig varit överviktig. Detta är något som man måste acceptera och leva med. Det innebär inte att man att man är körd. Energi in vs energi ut gäller fortfarande men konsekvenserna för en fd fet blir större om man ligger på kcal plus några dagar.

Mitt råd är att du säger till personen i fråga att läsa på inom områdena tränings och näringslära. Livsmedelverket (http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=1869) har väldigt mycket bra information gällande kost och räcker fint som bas. Träningsslära är väl egentligen inget måste men är väldigt nyttigt att kunna. Det viktigaste är att man lär sig balansera mellan vila och träning, att man förstår syftet med den träningen som man utför och att man kan uppskatta ungefär hur stort arbete som kroppen fått utföra under träningen (bland annat ungefärlig kcal förbrukning).

Om personen kan få hjälp från vårdcentral av en dietist eller liknande så är det också väldigt bra. Kolla upp det!

[mysassygirl]

Så du menar alltså om det ens är värt ett försök? Ta dig i kragen för helvete, finns det en som gjort det tidigare så kan du väl du också göra det.

E du helt puckad!! Frågan är ställd rent undersökande. För att jag vill höra med pålästa (NB!!). Personligen väger jag 55 kilo, gör milen på under 50 min, springer minst 5 mil i veckan och tar 45 kg i bänk men visst, jag är lat och har fetma, det vet ju du eftersom jag ber om info om fetma. Allt man skriver om behöver inte handla om en själv, det kan vara för att man är intresserad av ämnet. Fy fan, tänk om ngn verkligt fet fått ditt svar, j-t uppbyggligt, verkligen. Dina kommentarer är ju totalt nedbrytande. Ställ dig i skamvrån.

[mysassygirl]

[QUOTE=Tintomara][url]http://www.sbu.se/www/showFullText.asp?


Tintomara, tack för info, jag skall läsa undersökningarna/ Mysassy:)

[nutz]

E du helt puckad!! Frågan är ställd rent undersökande. För att jag vill höra med pålästa (NB!!). Personligen väger jag 55 kilo, gör milen på under 50 min, springer minst 5 mil i veckan och tar 45 kg i bänk men visst, jag är lat och har fetma, det vet ju du eftersom jag ber om info om fetma. Allt man skriver om behöver inte handla om en själv, det kan vara för att man är intresserad av ämnet. Fy fan, tänk om ngn verkligt fet fått ditt svar, j-t uppbyggligt, verkligen. Dina kommentarer är ju totalt nedbrytande. Ställ dig i skamvrån.

"jag är lat och har fetma, det vet ju du eftersom jag bver om info om fetma." Människa, har du dåliga nerver?

Nej. Hade det vart du som ställt frågan på det där sättet så hade du vart värd en fet jävla avhyvling. Övervikt och bantning är som sagt inte raketforskning, man lyfter på arslet och slutar vräka i sig all skit.. problem solved. I stort sett all övervikt beror på lathet, feghet, usel kosthållning och en konstant vägran till att göra nånting själv. Bantningspiller, anyone? Om du led av fetma skulle DU behöva ställa dig i skamvrån och begrunda din GIRIGHET.

[King Grub]

Nutz får en officiell tillsägelse. Du bör förstå varför själv. Skärpning.

[Tintomara]

Dem där undersökningarna ska man inte ta på för stort allvar. De visar bara att folk är otroligt dåliga på att ändra sina vanor över en längre tid. Det är ett stort problem om man ser till sjukvården och liknande men de säger ingeting om hur väl en personen kan gå ner i vikt och behålla den.

När man har varit kraftigt överviktig så kommer man att ha det emot sig men det innebär inte att det skulle vara omöjligt att gå ner i vikt.

Var någonstans i det jag citerade står det att det är OMÖJLIGT att gå ner i vikt? Det står visserligen att de flesta som bantar går upp till ursprungsvikten igen så småningom. Men för det första är "de flesta" inte samma sak som "alla"! Och för det andra står det också: "Det hindrar inte att man i utvalda grupper av patienter med fetma erhållit gynnsamma resultat efter flera år, särskilt om viktminskningen från början varit betydande."

Förresten så är "gå ner i vikt" verkligen något helt annat än att varaktigt BEHÅLLA ett viktminskningsresultat. Vem som helst (nästan) kan banta ner sig X antal kilo på Y veckor eller månader. Men att sedan låta bli att gå upp igen, det är någonting som statisitken visar att många människor har problem med. Och det är väl ingen överraskning? Om det vore LÄTT att behålla en viktminskning så skulle övervikt och fetma knappast existera, för de flesta som är överviktiga eller feta har garanterat fler än en bantningsperiod bakom sig.

[Guddi]

Var någonstans i det jag citerade står det att det är OMÖJLIGT att gå ner i vikt? Det står ingenstans, första stycket var menat som svar på ditt inlägg, inte resten. Svaret var dessutom inte riktat till dig personligen utan det var en kommentar från mig riktat mot faktan som du tog upp.

Det står visserligen att de flesta som bantar går upp till ursprungsvikten igen så småningom. Men för det första är "de flesta" inte samma sak som "alla"! Och för det andra står det också: "Det hindrar inte att man i utvalda grupper av patienter med fetma erhållit gynnsamma resultat efter flera år, särskilt om viktminskningen från början varit betydande." Det var som sagt inte rikta till dig, utan det var riktat till den som startade tråden. När man läser den statistiken som du tog upp så kan jag lova dig, av erfarenhet, att ungefär 70-80 % av överviktiga tolkar det som att dem är körda. Just för att dem, som du skriver, har testat en hel del bantningsmetoder och misslyckats så drar dem slutsatsen att dem aldrig kommer kunna gå ner i vikt.

Förresten så är "gå ner i vikt" verkligen något helt annat än att varaktigt BEHÅLLA ett viktminskningsresultat. Vem som helst (nästan) kan banta ner sig X antal kilo på Y veckor eller månader. Men att sedan låta bli att gå upp igen, det är någonting som statisitken visar att många människor har problem med. Och det är väl ingen överraskning? Om det vore LÄTT att behålla en viktminskning så skulle övervikt och fetma knappast existera, för de flesta som är överviktiga eller feta har garanterat fler än en bantningsperiod bakom sig.Detta har jag inte sagt något om, vet inte varför du tar upp det? Mitt förra inlägg sa i stort sett samma sak, att man måste ändra livsstil, det duger inte med att man ändrar occh kör hårt i 10 veckor och sen går tillbaka till samma liv igen.

Du måste ta forumet för vad det är, ett forum. Bara för någon quotar ditt inlägg så betyder inte det att allting de skriver i inlägget är riktat till just dig eller att jag är kritisk mot dig personligen. Möjligt att jag har misstolkar dig nu men ditt inlägg här ovan tolkade jag som att du tog mitt inlägg personligt. Det var inte meningen, förlåt om du tog det så.

[Tintomara]

Det står ingenstans, första stycket var menat som svar på ditt inlägg, inte resten.

Då missförstod jag dig. Jag trodde att andra stycket ("omöjligt att gå ner i vikt") hörde ihop med första stycket ("de där undersökningarna ska man inte ta på allvar").

När man läser den statistiken som du tog upp så kan jag lova dig, av erfarenhet, att ungefär 70-80 % av överviktiga tolkar det som att dem är körda. Just för att dem, som du skriver, har testat en hel del bantningsmetoder och misslyckats så drar dem slutsatsen att dem aldrig kommer kunna gå ner i vikt.

Det har du säkert rätt i. Negativ statistik har nog ingen uppmuntrande effekt direkt... Och det är ju synd om folk blir nedslagna! Fast resultaten är ju som de är. Och i stället för att ge upp, antingen som överviktig individ eller som fetmaforskare, så kan man ju se siffrorna som en indikation på att det här är ett område som man verkligen behöver jobba vidare med. Det ÄR svårt och det behövs antagligen både nytänkande och extremt mycket tålamod.

Förresten så är "gå ner i vikt" verkligen något helt annat än att varaktigt BEHÅLLA ett viktminskningsresultat...
Detta har jag inte sagt något om, vet inte varför du tar upp det?

Det var det där med "omöjligt att gå ner i vikt" som jag tänkte på. Ville bara poängtera att det är stor skillnad på att gå ner i vikt och att sedan bibehålla en uppnådd viktminskning. Och att det är det sistnämnda som är oftast är själva kruxet (för den som har problem med övervikt).

Du måste ta forumet för vad det är, ett forum. Bara för någon quotar ditt inlägg så betyder inte det att allting de skriver i inlägget är riktat till just dig eller att jag är kritisk mot dig personligen. Möjligt att jag har misstolkar dig nu men ditt inlägg här ovan tolkade jag som att du tog mitt inlägg personligt. Det var inte meningen, förlåt om du tog det så.
Nejdå, jag tog det inte ditt inlägg personligt! Gillar bara att debattera! :-)

Fast det är ju lite knepigt att kommunicera enbart skriftligt... Många nyanser går förlorade. Uppenbarligen, då vi tycks ha missförstått varandra lite grand båda två. Jag ber om ursäkt ifall du tycker att jag verkade aggressiv eller anklagande! Det var inte avsikten med mitt inlägg.

[mysassygirl]

Tintomara,
Har skummat igenom utredningen. Mkt intressant läsning. Det som slår mig är att det för bibehållandet av minskningen framstår som lämpligast att förlora så mkt vikt som möjligt på kortast tid i början, det är anmärkningsvärt. Kanske inte ngt som man ser i dagstidningarna men väldigt väsentlig information. Ngt annat som jag förvånades över är att vlcd dieter, i enl. med utredningen, trots allt ger stora möjligheter att ge positiva resultat, även på längre sikt eftersom vlcd ger stora viktminskningsresultat i inledningsfasen.

Visserligen är det nedslående att se att så få eg. klarar av att upprätthålla den viktnedgång de åstadkommit men trots allt finns det ett fåtal i de flesta testgrupperna som bör uppnå långsiktiga resultat, om jag inte missminner mig, fem års bibehållande för vissa. Det vore intressant med mer långsiktiga uppföljningar tycker jag.

Jag skall bläddra mer på sidan...Addict i ämnet, mkt spännande enligt min uppfattning.

Länka vidare om du sitter på mer, allt av intresse.

[mysassygirl]

Nutz,

Du har rätt, ditt inlägg är helt offtopic, men jag kan säga så här.

Information och utredningar är just var de är, information, utredningar och statistik. Det finns ingen värdering där, inga personliga påhopp, inga känslor bara information.

Som du säger så finns det ett personligt perspektiv. Jag antog ett personligt perspektiv när jag läste dina minst sagt trevliga inlägg. Jag tänkte mig in i hur det skulle kännas om jag hade fetma. Hade ngn talat till mig som du gjorde skulle jag bli vettskrämd och aldrig våga mig in vare sig på kolozzeum eller på ett gym. Såna kommentarer sårar mer än vad information eller statistik gör. Information, statistik etc speglar inte hela sanningen men ger en neutral bild av hur de flesta fall ser ut, inte alla men just, de flesta. De är generalliserande per se.

Om man som du säger, vill ta totalt ansvar för sin egen viktminskning, då vill man ta del av all den information som finns i ämnet, det är oerhört vitalt. Märk då väl att jag talar om information, inte random uppläxningar från PerArne på gatan, det hjälper ingen. Jag tänker inte gå in på en massa personliga saker det enda jag vill säga är att jag har en del erfarenhet i ämnet.

Jag kan inte påstå att jag gillar människor med fetma, tvärtom, jag får ofta "sura minen" av överviktiga människor. Jag har blivit angripen av sådana och fått höra litanier om hur "enkelt" jag har det för att jag är smal och i deras ögon snygg(sen att jag sliter hund det fattar de inte). Jag kan faktiskt säga att jag många gånger undviker överviktiga privat(läs:feta), inte för att jag ogillar dom generellt men för att jag (märk väl!!!) många gånger upplevt att feta har psykiska besvär vilket gör det sociala svårare. Så nej, jag är ingen Fetma-Florence-Nightingale. Det har jag slutat att vara men jag tycker att dumheter och personliga påhopp "gåår bort"!!(Idol-Kishti)

FÖ Nutz, uppskattar jag din ursäkt! Tack

[pragmatist]

Det är lätt att säga att fetma i de flesta fall beror på lättja (man blir ju inte fet genom fotosyntes, trots allt), men faktum är att skillnader i kroppsfett först och främst kan förklaras med genetisk variation. Enligt tvillingstudier kan variation i BMI förklaras till ~70% med genetiska faktorer och variation i kroppsfett verkar bero ännu mer på genetik, kanske 75-80%.

Exempel: http://pediatrics.aappublications.org/cgi/content/full/104/1/61

Alla kan förstås gå ner i vikt genom diet och motion, men att somliga har det otroligt motigt när det sedan gäller att hålla vikten och samtidigt leva ett normalt liv går inte att betvivla. Om man genetiskt är en "fetknopp" så kan man förstås leva sitt liv som en "smalis" men det är en konstant kamp som en genetisk "smalis" slipper - en kamp som många förlorar.

[Ola Wallengren]

Det är lätt att säga att fetma i de flesta fall beror på lättja (man blir ju inte fet genom fotosyntes, trots allt), men faktum är att skillnader i kroppsfett först och främst kan förklaras med genetisk variation. Enligt tvillingstudier kan variation i BMI förklaras till ~70% med genetiska faktorer och variation i kroppsfett verkar bero ännu mer på genetik, kanske 75-80%.

Exempel: http://pediatrics.aappublications.org/cgi/content/full/104/1/61

Alla kan förstås gå ner i vikt genom diet och motion, men att somliga har det otroligt motigt när det sedan gäller att hålla vikten och samtidigt leva ett normalt liv går inte att betvivla. Om man genetiskt är en "fetknopp" så kan man förstås leva sitt liv som en "smalis" men det är en konstant kamp som en genetisk "smalis" slipper - en kamp som många förlorar.

Jag håller i stort sett med dig men studien ovan gäller barnfetma och jag tror att det är lite annorlunda, det är ju väldigt många som utvecklar fetma i vuxen ålder. Sedan kan man ifrågasätta bla kroppsammansttningsmätningarna i studien (BIA).

Man kan ju undra hur mycket gener spelar in när incidensen av fetma ökar hela tiden, speciellt de senaste årtiondena, men hur mycket har generna ändrats på den tiden?