Karriäravgörande problem...

[Pretender]

Jag begriper det inte - varför är jag så dålig på att utföra bra muntliga presentationer? Jag kan kunna ett ämne hur bra som helst och min datorpresentation kan vara minutiöst förberedd, men när jag står där uppe glömmer jag allt och börjar tappa bort mig.

Går fortfarande i skolan, men jag är rädd att det kan bli ett problem som följer med mig resten av livet. Eftersom jag inte förändrats sedan grundskolan och nu är 23 så tror jag inte problemet "löser sig av sig själv"... Det verkar dessutom som om muntliga presentationer mer är regel än undantag i det område jag ska vara verksam inom senare.

Ska hålla ett längre anförande nästa vecka och vill verkligen inte göra bort mig... kan någon ge mig lite tips på hur jag ska hantera detta? Har funderat att be min läkare om betablockare i lägre doser för scenskräck, men är osäker på hur glada de är att skriva ut sådant och huruvida de funkar eller ej.

Pretender

[Daniel_S]

Om du nu inte har jäkligt stor publik, så tala med dem, inte till dem. Fråga om de hänger med, om de har något att fråga, om de vill veta mer om något eller vad som helst som gör att det inte blir en monolog där du inte har en aning om vad de snappar upp. Beroende på i vilket ärende du håller föredrag så är det bättre att de lär sig hälften än att du hinner gå in på allt exakt som du planerat. Med andra ord så kommer du att lära dig.

I skolan är det ju i och för sig närmast regel att ingen ställer frågor, eller bryr sig nämnvärt.

[Daniel_S]

Dessutom kan du avgöra hur du utvecklas om du tänker tillbaka ett år. Skulle du idag vara lika nervös framför den gruppen med det ämnet, eller vore det som en promenad i skogen? Att vara upp i varv för nya ämnen och grupper är naturligt.

[Cilia]

Ska hålla ett längre anförande nästa vecka och vill verkligen inte göra bort mig... kan någon ge mig lite tips på hur jag ska hantera detta? Har funderat att be min läkare om betablockare i lägre doser för scenskräck, men är osäker på hur glada de är att skriva ut sådant och huruvida de funkar eller ej.

Pretender
först och främst är du den du är och kan inte och ska inte ändra på det. Sen kan man alltid jobba på sina svaga sidor.

Tänk på att det som känns som stora hål/pauser för dig som står där framme oftast uppfattas som kort och naturligt för publiken. Det är inget fel att pausa och tänka.

Tänk igenom hur du fungerar och vad det är du brukar haka upp dig på och glömma bort.

Jag jobbar ofta med stolpar som jag markerar tydligt och som kan vara i större typsnitt. Sen har jag mer och mindre detaljerat kring det om jag behöver plocka upp mer detaljer eller glömmer bort mig. I dom fallen gör det ingenting att gå tillbaka till anteckningarna och titta.

Lägg in förberedda pauser där du byter bilder eller annat och som ger dig tid att hämta andan och ladda på nytt.

Sen ska du inte glömma att övning ger färdighet. Håll så många föredrag du kan. Börja med dom du känner och inte är nervös inför.

Öva också varje föredrag ordentligt innan och då menar jag öva mycket. Kör igenom det om och om igen tills du är helt säker. Det är svårare att tappa bort sånt som är inövat.

Sen är det ju inte hela världen med ett föredrag. Du behöver inte charma dom alla. Tänk på att dom bara sitter där och är normala och att du kan det hela bättre.

[jenny]

Har ett liknande problem. Jag pratar fort och otydligt i vanliga fall men om jag skall hålla ett föredrag så blir jag nervös och pratar så fort att ingen fattar något.
Vad jag gör är att jag övar, övar och övar. Förra veckan när jag skulle presentera mitt arbete för att få ut examen så var jag hemma i två dagar och pratade högt för mig själv och katten.
Sedan så brukar jag försöka djupandas och ta pauser om jag känner att börjar bli stressad. Dessutom brukar jag peppa mig själv innan och säga att det kommer gå bra och om det inte gör det så det inte hela världen och dylikt.
Om du verkligen har stora problem så vet jag att det finns kurser man kan gå i att lära sig tala inför folk. Håller med dig att det är något man måste kunna bra. Har själv funderat på att gå en liknande kurs.

[Ame]

Hur brukar du förbereda dig nu? Själv så brukar jag bara skriva upp stödord så att jag inte missar något. Det gör ju in get om man tänker efter en stund på vad man ska säga lite då och då, märks oftast inte av publiken även om man själv kan uppleva det som väldigt långdraget.

[The_RobRoy]

Det är bara öva öva öva, om du skulle redovisa varje dag i ett år i sträck, kan jag lova att du skulle va bra mycket mer avslappnad sen :)

[Pretender]

Först och främst: tack för alla fina svar, känns redan bättre :) Cilia, du verkar ha en del erfarenhet inom detta så jag ska definitivt testa de förslag du kom med och alla andra förslag för den delen.

Jag brukar köra stödord på papper, men om jag tittar bort har jag lätt för att tappa bort mig och när jag inte vet var jag är så får jag i princip panik. Får helt enkelt öva tills jag är blå i ansiktet.

Väntar nog lite med betablockarna då, så man inte framstår som doped up ;) Ska dock överväga att kanske ta en kurs om jag får tid över.

Pretender

[Noodles]

Det finns många bra kurser där man lär sig att tala inför folk. På högskolan brukar de ligga under pedagogik. Jag läste en kvällskurs halvfart vid sidan om mina vanliga studier och jag kan starkt rekommendera det. Jag hade inga större problem att tala inför folk men man kan alltid bli bättre. Det var många där som hade stora problem med nervositet och i slutet av kursen hade de förbättrats enormt mycket.

[mangs]

Ett litet tips är att på något sätt stärka din självkänsla och ditt självförtroende. Du säger att du kan ämnet utantill. Intala dig själv att du verkligen är expert på området och att de som lyssnar är glada och tacksamma för att du hjälper dem.


Jag var själv livrädd för att hålla föredrag när jag gick i skolan. I slutet av gymnasiet skulle vi alla hålla ett föredrag var som skulle vara mycket avgörande för vårt slutbetyg. Jag satt och väntade på min tur och såg det ena bra föredraget efter det andra och jag kände mig som att nu är det helt kört. (Jag gick gymnasiet med det gamla betygssystemet vilket gjorde att bara ett visst antal höga betyg kunde delas ut och man blev jämförd med sina klasskompisars resultat mer än hur duktig man var.)

Hur som helst, när det var min tur gick jag upp och gjorde min grej och efteråt kändes det väl ok, varken mer eller mindre, jag hade inte gjort bort mig i alla fall kände jag.

När jag någon vecka senare hade ett betyg-samtal med läraren så fick jag reda på att min presentationsteknink var suverän och det var en solklar 5a. Detta gjorde mig väldigt glad givetvis men det gav mig också en bild angående att man ofta är bättre än vad man själv tror, speciellt på de saker där man själv känner sig osäker.

Efter detta kändes det mycket enklare att gå fram och hålla föredrag för människor och idag är det något jag gör ofta i mitt dagliga arbete. Jag är oftast/alltid lite nervös innan men det ger sig under föredragets gång och efteråt känns det alltid suveränt.

Det finns två typer av talare, den första är nervös innan talet och efter talet känns det ändå ok. Den andra sorten är den som är nervös innan och sedan efter talet vill gå och gömma sig bakom en stor sten. SIkta på att bli den första sorten, att vara nervös i rimlig skala är bara positivt och gör dig mer alert.

Mitt tips är alltså att öka självkänslan och övertala dig själv att du verkligen är påläst och duktig på det här. Se det hela som en möjlighet att göra bra ifrån dig istället för tvärtom en risk att göra bort dig.

Det sista och viktigaste är att du sätter dig in i ämnet och verkligen brinner för att förmedla det. Att bara stå och rapa upp något med monoton röst är det sämsta du kan göra.

Jag kör aldrig med minnesanteckningar eller liknande utan jag kör direkt från skallen (oftast dock mha PowerPoint och liknande). Att undvika att läsa innantill gör att du ibland glömmer bort någon (oviktigt) detalj men det blir ett mycket mer levande föredrag vilket gör att det du får med sätter sig hos deltagarna.

Tipset ovan angående att du skall tala med och inte till är lysande på hur du skall göra för att få lite dynamik i det hela. Lycka till!

[Kwon]

Pretender

Försök göra det så ofta som möjligt. (tänk också på att alla sitter där utan kläder)

Efter ett tag blir du mer och mer avslappnad.

Jag tyckte också sådant var pirrigt i gymnasiet etc men senare efter jag pratat inför stora grupper med äldre folk så blev det mer och mer naturligt.

Det bästa är om du föreläser för en mängd pensionärer, där kan du träna mkt på hur det känns i början och få lite självförtroende.

Dom frågar dock nästan aldrig någonting och somnar ist. <- OBS! Skämt! :)

[Jazzman]

Ofta känns det som om man är sämre än man egentligen är. Det du uppfattar som en evighet när du försöker komma på nästa sak att säga tas ofta som en välkommen paus av lyssnarna (t ex för att hinna skriva ner saker, eller tänka igenom det du just sagt). Lägg gärna in medvetna pauser på några sekunder så är det bäde lättare för lyssnarna att hänga med. Bonusen blir att du upptäcker att det inte är farligt att "komma av" sig.
Själv skriver jag aldrig ner stödord då jag vill ha en så naturlig föreläsning/föredrag som möjligt. Om jag har stödord så förlita jag mig alldeles för mycket på dem och då kommer jag av mig om jag inte följer ordningen på dem till punkt och pricka. Istället lär jag mig det jag ska säga och som hjälp har jag överskrifter och bilder. Som en övning för dig själv: Prova att bara ha bilder och berätta sedan fritt om dem. Sedan när du ska ha det riktiga föredraget så kan du ju ha stödord eller överskrifter om det känns säkrare. Öva också inför din flickvän, familj eller liknande. Ställ dig i samma rum som du kommer vara i sedan för att få en känsla för rummet och var lyssnarna sitter osv.
Ett bra trick är också att lära sig första meningen helt utantill så att man kommer igång, då känns det lättare med resten också.
Har inte läst alla de tidigare svaren då jag har bråttom (ska hålla föreläsning på universitet :) )
/Jazz

[pellep]

Learning by doing.

[Liten Men Fet]

Det som händer är att du blir nervös, då börjar man tappa bort sig och sen blir det jobbigt. Det enda som hjälper är att inte vara nervös, det uppnår man genom att öva, öva, öva och öva. Håll framträdandet för dig själv framför en spegel, framför kompisar eller framför familjen.

Jag har haft scenskräck, första gången jag klev upp på scenen för att spela för ett fullsatt folketshus med musikskolan och vi var 3 på scen så höll jag på å svimma. Skitjobbigt och det gör det knepigt att spela. Efter det har jag spelat många gånger inför publik och massor med gånger i orkestrar vilket är mycket lättare.
Efter det så är ett muntligt framläggande av något inte så stor sak. Övning ger färdighet.

[shut teh face]

Det kommer ska du se.

Och använd grundregeln; tell them what you´re gonna tell them, tell them, tell them what you told them.