Visa fullständig version : Att gå för långt, och be om ursäkt.
Cupofcoffee
2006-10-19, 01:17
Idag gjorde jag en oförlåtligt dum grej. Jag har bett om ursäkt och blev förlåten, men jag känner mig fortfarande som en skithög.
Jag gick hem ifrån skolan för timme sedan eller så, i sällskap av ett gäng av de nya ettorna.
Jag hade sett på film med dem i vår lektionssal och hade således stött på Sara, som jag aldrig sett innan. Jag försökte lära känna henne lite bättre på vägen hem; sköt iväg frågor och lät henne svara. Vilken stad är du ifrån? Vad läste du tidigare? Syskon?
Jag brukar alltid ställa en del frågor som går lite över gränsen för de flesta människor. Jag kommer inte på något bra exempel just nu, men det är något som i allra högsta grad bidrar till människor uppfattning om mig; det har fungerat bra hittils. Jag frågade Sara om hennes föräldrar var skilda.
De var de inte. "Coolt", sade jag, "hur länge har de varit gifta?". Varpå hon svarar; "de var gifta i tjugotvå år."
Jag fattade att det här var att gå för långt. Till och med för mig. Men som Herr Vanskapt bufflade jag på; "var gifta? har någon dött?"
- "Ja.", sade hon lite kort.
... trots att jag vid det här laget definitivt visste att jag var ute på tunn is och borde vända om, så fortsatte jag av bara farten.
- "Vem av dem?"
- "Mamma."
- "Hur?"
- "Bröstcancer. Sex månader sedan."
Jag fattar inte varför jag gjorde det. Det här är det elakaste jag någonsin gjort mot en annan människa. Jag skämdes så hemskt när jag kom hem att jag nästan genast tog på mig skorna igen och gick hem till henne för att be om ursäkt.
Hon hade redan hunnit lägga sig, så hon öppnade dörren i nattlinnet och jag förklarar läget;
"Det är jag igen, förlåt att jag stör men jag måste få be dig om ursäkt. Jag gick för långt innan. Jag var respektlös och känner mig som en jävla idiot. Jag ångrade mig efter första ordet, men ändå fortsatte jag. Förlåt mig snälla för annars kommer jag inte kunna sova i natt."
Sara kommer ut och ger mig en kram. Hon säger att det är lugnt, att hon bara mår bra av att tala om sin mamma. Hon säger att jag inte ska tänka mer på det.
Så varför sitter jag här nu och mår så jävla dåligt? Tänk så dåligt hon mår... Hennes mor dog för sex månader sen, och här kommer jag och är cepe. Jag måste fan stoppa munnen när hjärnan reagerar. Måste koncentrera mig mer på vad jag gör. Vilket CEPE jag är! *grr* :whipped: :(
Löjtnant Blank
2006-10-19, 01:24
Du är inte en dålig människa. Tvärtom, du är en fin människa.
Oroa dig inte, tjejen tycker som jag. Det enda du behöver tänka på nu är hur du ska bli av med din oskuld.
Det jag reagerar väldigt mest på är hur du, och många andra, antar att man gör en person en otjänst genom att fråga saker. Jag förlorade en väldig nära för ett tag sedan, och något som slog mig väldigt mycket var hur ingen tog upp det med mig. Om man t.ex. träffade någon som man visste hade vetskap om vad som hade hänt, så nämnde dem aldrig något om det, utan låtsades som om det inte hade hänt. Jag menar självklart personer som inte stod i min direkta närhet. Jag förstod inte varför, och jag gillade det inte. Jag ville ju faktiskt prata om det. Det var ju inte som om de skulle fått mig att tänka på det, och därför bli ledsen - sådant behöver man inte bli påmind om för att tänka på.
Vad jag vill ha sagt är att du kanske inte ska förutsätta att du gjort henne en otjänst genom att ta upp det? Och även om hon nu blev ledsen - det är ju inte ditt fel. Du hade ju ingen aning.
haha jag trodde jag kunde gå för långt, man you stupid :D
Men du ska inte känna dig dum något mera, tyckte du gjorde en ovanligt bra sak. Dessutom tjejer kramar inte killar de ogillar på något sätt. Därav verkar det som hon verkligen uppskattade det.
Ibland kan man ta situationer där man betett sig som en skit och göra det till det bättre. Det betyder att om hon nu gillar dig mer eftersom du verkar vara en snäll & mogen kille kom du ut vinnande ur situationen.
tossefar
2006-10-19, 01:41
Jag tycker inte attt du gick för långt. Jag (som saknar pappa) skulle hellre bli tillfrågad än berätta det efter ett tag på ett mycket mer obekvämt sätt. Ska ni lära känna varandra så kommer det fram till slut, då tror jag nog att hon föredrar en rak fråga än att behöva smyga fram det själv.
Tja, jag hade då inget emot att folk ställde frågor om min far när han precis hade dött när jag var 10. Jag märkte ju att de undrade, och det kändes ju konstigt att dyka på folk och svara på frågor som de inte hade ställt. Då var det bättre att få ut det direkt. Det enda som var frustrerande var när folk frågade varför han dog, jag kunde inte svara på det, eftersom jag inte riktigt förstod själv. Då är det lättare med något väldigt konkret, som cancer. Det vet alla vad det är, det finns inget mer att förklara.
Du kan ju tänka hur konstigt det hade blivit om du bara hade slutat fråga när du visste att en av föräldrarna hade dött. Då hade du undrat, hon hade märkt att du hade undrat, och det hade aldrig blivit nåt bra tillfälle att prata om det.
Du är inte en dålig människa. Tvärtom, du är en fin människa.
Oroa dig inte, tjejen tycker som jag. Det enda du behöver tänka på nu är hur du ska bli av med din oskuld.Det går inte, hans snopp har blivit svart o trillat av.
Mycket bra gjort att be om ursäkt! Det är modigt. Såna frågor kan vara känsliga, men det beror mycket på hur man frågar. Men om man själv uppfattar det som att man gått för långt så ska man självklart be om ursäkt.
Edit: Hur gammal är du?
Det jag reagerar väldigt mest på är hur du, och många andra, antar att man gör en person en otjänst genom att fråga saker. Jag förlorade en väldig nära för ett tag sedan, och något som slog mig väldigt mycket var hur ingen tog upp det med mig. Om man t.ex. träffade någon som man visste hade vetskap om vad som hade hänt, så nämnde dem aldrig något om det, utan låtsades som om det inte hade hänt. Jag menar självklart personer som inte stod i min direkta närhet. Jag förstod inte varför, och jag gillade det inte. Jag ville ju faktiskt prata om det. Det var ju inte som om de skulle fått mig att tänka på det, och därför bli ledsen - sådant behöver man inte bli påmind om för att tänka på.
Vad jag vill ha sagt är att du kanske inte ska förutsätta att du gjort henne en otjänst genom att ta upp det? Och även om hon nu blev ledsen - det är ju inte ditt fel. Du hade ju ingen aning.
Det är nog inte bara det. Problemet ligger också i hur man ska säga det.
Det är jobbigt, för man vill för allt i världen inte göra det jobbigare för den drabbade. Man måste vara modig men ändå så aktsam.
Till topic tycker jag faktiskt inte att det var en sådan stor grej (om du nu inte sa det på ett ignorant sätt). Egentligen oskyldiga frågor, situationen kanske blev besvärlig men du frågade ju inte för att vara elak? Som Powpow sa, det är inte precis som att du plötsligt påminner henne om något hon glömt bort.
när hon sa sådär kan du ju istället fråga om hon vill prata mer?
Jag vet inte riktigt, det kan vara delade tankar om det du gjorde nyss. Jag tycker personligen inte att det var jättdumt, lit klumpigt kanske att dra på så när ni nyss har träffat men det verkar inte som nån skada är gjord.
Som nån sa tidigare så behöver hon nog inte bli påmind om det för att ha det i tanken.
Jag tycker du ska se lite positivt i det här och att du faktist är fin människa som såg att du bad dig illa åt och tog tag i det direkt och bad om ursäkt mellan fyra ögon.
Jag tror inte heller att du gjorde fel. Lite klumpigt kanske, men du gjorde det bästa av situationen sedan. Människor tenderar att vilja prata om det som rör sig i huvudet, tungt eller inte. Hade hon inte velat prata är det hennes anvar att säga det.
Bronkitkorv
2006-10-19, 08:44
Jag skämta en gång om canser och ojdå där var ju Marie vars mamma nyss gått bort... Hyfsat dum kände jag mej då, säkert dummare än dej..
Aningen osmidigt sagt av dig men jag gör samma sak hela tiden själv och man vill bara ge sig själv en fet jävla smäll efter att man insett vad fan man har kläckt ur sig. Jag förstår verkligen hur du känner dig och jag tycker det var strongt gjort av dig att ta dig i kragen och gå för att be om ursäkt och det verkar ha gått riktigt bra för dig, du skulle knappast fått en kram annars.
Det enda du behöver tänka på nu är hur du ska bli av med din oskuld.
+1 :laugh:
Jag håller med Loke; har du ändå trampat in i samtalsämnet är det lika bra att köra på, annars hade det blivit en pinsam tystnad om du bara dragit tungan till dig, och hon hade fått uppfattningen att du inte vill prata om jobbiga saker.
Sen tycker jag att det var bra att du bad henne om ursäkt, för hade risken funnits att hon tyckte att du var en okänslig buffel, så fick du ju en möjlighet att rätta till det då! :thumbup:
Cupofcoffee
2006-10-19, 10:32
Jag håller med många i tråden, om att båda parter i en konversation får sätta gränser. Men hon hade hamnat emot väggen av mina frågor, och det hade kanske blivit konstigt om hon bara tystnade sedan. Jag menar att hon kanske inte såg något bra sätt att stoppa mig. På så sätt känns det som att jag kan ha tvingat henne att tala om något, som hon kanske helst hållt för sig själv.
Att man lever med en nära persons död är - som ni säger - inget man liksom glömmer bort och plötsligt påminns av. Men jag vill ju inte försätta henne i en sån situation, att hon inte kan slippa undan att tala om det. Jag känner inte henne och har ingen koll på hur hon hanterat sin mammas död. Ifall hon brutit ihop där och då (för att jag drog upp ett oläkt sår) så hade jag inte kunnat hjälpa henne. Det var ansvarslöst och dumt av mig. Jag var inte snäll.
I vilket fall så känner jag mig bättre idag. Jag var nog lite för känslomässig när jag postade igår.
Vi ska alla ut och spela ikväll (torsdagar samlas vi på ett fik/pub i hamnen och spelar på), och Sara kommer dit såklart. Tycker ni att jag bör göra något eller säga något om det, eller ska jag låta det ligga nu?
Herkulez
2006-10-19, 10:41
Jag tror inte heller att du gjorde fel. Lite klumpigt kanske, men du gjorde det bästa av situationen sedan. Människor tenderar att vilja prata om det som rör sig i huvudet, tungt eller inte. Hade hon inte velat prata är det hennes anvar att säga det.
precis, hade hon inte menat det hon sa efter du bett henne om ursäkt så hade hon aldrig gett dig en kram.
En nära kompis förlorade en förälder när vi var yngre och hon har i efterhand sagt att det värsta var när folk låtsades som att inget hade hänt. Jag var en av de som inte vågade prata om det då men idag kan vi prata om det utan problem.
Förstår att du känner dig hemsk. Det är lätt att förbanna sig själv efteråt. Du bad trots allt om ursäkt och hon verkar ju ha accepterat den. Oroa dig inte, du är ingen ond person.
MasterChief
2006-10-19, 11:22
Som sagt av flera. Du gick inte alls för långt. Du har inget att må dåligt över.
Alexlindgren
2006-10-19, 11:24
Du är inte en dålig människa. Tvärtom, du är en fin människa.
Oroa dig inte, tjejen tycker som jag. Det enda du behöver tänka på nu är hur du ska bli av med din oskuld.
HAHAHAHAH, oj höll på att dö.. tänker på det andra stycket.
Jag tror att hon var ärlig när hon sa att hon mådde bra utav att prata om det. Oroa dig inte :)
Låt det ligga, absolut. Det är avklarat nu, om hon inte tar det på tal det vill säga. Finns roligare saker att prata om, dessutom sist jag kollade gillade tjejer killar med humor. Inte de killar som gillar att prata om ens närmaste och döda :)
Scratch89
2006-10-19, 13:18
Jag tycker du verkar vara en bra kille, och hon en fin tjej. Kör på! :)
Min mamma dog i cancer för några år sedan. Inte skulle jag ta det minsta illa upp för något sånt. Bara skönt att prata om ibland.
Tycker det är trevligt att du är social och inte blir rädd för att konveresera med människor även om det kan uppfattas som lite jobbiga frågor, blir väldigt svårt annars lära känna någon tycker jag. Sen som påpekat lite klumpigt sagt, eller ja mycket men det verkar ju ha löst sig...
Vafan, hon gav dig en kram iförd nattlinne, perfekt avslutning på dagen.
Menar du etta i gymnasiet förresten?
Idag gjorde jag en oförlåtligt dum grej. Jag har bett om ursäkt och blev förlåten, men jag känner mig fortfarande som en skithög.
Jag gick hem ifrån skolan för timme sedan eller så, i sällskap av ett gäng av de nya ettorna.
Jag hade sett på film med dem i vår lektionssal och hade således stött på Sara, som jag aldrig sett innan. Jag försökte lära känna henne lite bättre på vägen hem; sköt iväg frågor och lät henne svara. Vilken stad är du ifrån? Vad läste du tidigare? Syskon?
Jag brukar alltid ställa en del frågor som går lite över gränsen för de flesta människor. Jag kommer inte på något bra exempel just nu, men det är något som i allra högsta grad bidrar till människor uppfattning om mig; det har fungerat bra hittils. Jag frågade Sara om hennes föräldrar var skilda.
De var de inte. "Coolt", sade jag, "hur länge har de varit gifta?". Varpå hon svarar; "de var gifta i tjugotvå år."
Jag fattade att det här var att gå för långt. Till och med för mig. Men som Herr Vanskapt bufflade jag på; "var gifta? har någon dött?"
- "Ja.", sade hon lite kort.
... trots att jag vid det här laget definitivt visste att jag var ute på tunn is och borde vända om, så fortsatte jag av bara farten.
- "Vem av dem?"
- "Mamma."
- "Hur?"
- "Bröstcancer. Sex månader sedan."
Jag fattar inte varför jag gjorde det. Det här är det elakaste jag någonsin gjort mot en annan människa. Jag skämdes så hemskt när jag kom hem att jag nästan genast tog på mig skorna igen och gick hem till henne för att be om ursäkt.
Hon hade redan hunnit lägga sig, så hon öppnade dörren i nattlinnet och jag förklarar läget;
"Det är jag igen, förlåt att jag stör men jag måste få be dig om ursäkt. Jag gick för långt innan. Jag var respektlös och känner mig som en jävla idiot. Jag ångrade mig efter första ordet, men ändå fortsatte jag. Förlåt mig snälla för annars kommer jag inte kunna sova i natt."
Sara kommer ut och ger mig en kram. Hon säger att det är lugnt, att hon bara mår bra av att tala om sin mamma. Hon säger att jag inte ska tänka mer på det.
Så varför sitter jag här nu och mår så jävla dåligt? Tänk så dåligt hon mår... Hennes mor dog för sex månader sen, och här kommer jag och är cepe. Jag måste fan stoppa munnen när hjärnan reagerar. Måste koncentrera mig mer på vad jag gör. Vilket CEPE jag är! *grr* :whipped: :(
Klantigt, ja. Men att du efteråt sökte upp henne och bad om ursäkt på ett sådant sätt skulle jag vilja påstå kan stryka ett streck över det hela. Att självmant be om ursäkt är BRA
Vi ska alla ut och spela ikväll (torsdagar samlas vi på ett fik/pub i hamnen och spelar på), och Sara kommer dit såklart. Tycker ni att jag bör göra något eller säga något om det, eller ska jag låta det ligga nu?
Låt det ligga. Men lägg in stora stöten.
Modeexperten rekomenderar ljus shjorta som har 3 översta knapparna uppknäppta så ditt maskulina bröst blottas lite, du ska gärna ha ett silverhalsband. Matcha detta med ett par sjyssta ljusa jeans och ett mörkt bälte som inte hänger.
Det kan även gå bra med en tunn tajt långarmad tröja med någon tshirt med stort tryck över ryggen som även den sitter tajt.
shadowfire
2006-10-19, 19:28
Äh, man tar inte illa vid sig av sådant, iaf har inte jag gjort det.
Se det som det här - du frågade för att du inte visste.
Att inte veta - är inget du eller någon annan kan rå för i ett sådant läge.
Att någon som inte vet ställer frågor är inget man tar illa vid sig för, däremot när vederbörande har fått vetskapen så kan det börja bli känsligt om människan fortsätter.
Så, du har inte gjort något dumt, tvärtom fint gjort o ta kontakt med tjejen igen, sådan ödmjukhet ser man inte mkt av i världen numera.
Låt ämnet vara bara, vill du ragga på henne så finns det bättre saker o prata om än döda föräldrar.
En nära kompis förlorade en förälder när vi var yngre och hon har i efterhand sagt att det värsta var när folk låtsades som att inget hade hänt. Jag var en av de som inte vågade prata om det då men idag kan vi prata om det utan problem.
.
Precis, det är det man hör av alla som råkar ut för saker eller mister någon hur deras 'bekanta på håll' sas, grannar/arbetskamrater, nästan håller sej undan dem som pestsmittade. *screwy* Människor är så osäkra på hur de ska bete sej för att inte trampa på tår men det är synd att inte fler visste att det nästan är värre att undvika...
Tycker oxå det var jättefint av dej att be om ursäkt mr trådskapare. :thumbup:
Vänd moderns död till din fördel! Du kan t.ex. ljuga ihop en egen historia om att du också förlorat någon närstående, och därmed lura henne till att känna samhörighet med dig. Delad sorg, verklig eller påhittad, är ett bra recept för att nästla sig in i någons privatliv.
Cupofcoffee
2006-10-20, 00:10
Fan vad jag uppskattar det här forumet. Det finns frågor som varken Google, Wikipedia eller ens det interna skolforumet kan hjälpa en med. När jag sitter i den sociala skiten är det hit jag vänder mig, och alltid finns det någon som har en erfarenhet att dela med sig av eller en åsikt värd att beaktas.
Ni fungerar som min familj i cyberrymden. Kolozzeum fyller rollen som förälder, syskon och vän - och det kan jag inte säga om någon annan community jag hänger i.
I övrigt är jag lite nyfiken; på vilket sätt har jag antydit intresse i att bli ihop med Sara? Varför valde många att tro att jag ville ligga med henne?
Ingen kritik och inget försvar, bara uppriktigt intresserad.
Fan vad jag uppskattar det här forumet. Det finns frågor som varken Google, Wikipedia eller ens det interna skolforumet kan hjälpa en med. När jag sitter i den sociala skiten är det hit jag vänder mig, och alltid finns det någon som har en erfarenhet att dela med sig av eller en åsikt värd att beaktas.
Ni fungerar som min familj i cyberrymden. Kolozzeum fyller rollen som förälder, syskon och vän - och det kan jag inte säga om någon annan community jag hänger i.
I övrigt är jag lite nyfiken; på vilket sätt har jag antydit intresse i att bli ihop med Sara? Varför valde många att tro att jag ville ligga med henne?
Ingen kritik och inget försvar, bara uppriktigt intresserad.
HAHAHHAAHAHHAHAHAHAHAHA :laugh: :laugh: :laugh:
Fan vad jag uppskattar det här forumet. Det finns frågor som varken Google, Wikipedia eller ens det interna skolforumet kan hjälpa en med. När jag sitter i den sociala skiten är det hit jag vänder mig, och alltid finns det någon som har en erfarenhet att dela med sig av eller en åsikt värd att beaktas.
Ni fungerar som min familj i cyberrymden. Kolozzeum fyller rollen som förälder, syskon och vän - och det kan jag inte säga om någon annan community jag hänger i.
I övrigt är jag lite nyfiken; på vilket sätt har jag antydit intresse i att bli ihop med Sara? Varför valde många att tro att jag ville ligga med henne?
Ingen kritik och inget försvar, bara uppriktigt intresserad.
För att du är påg och hon är tös. Pågar vill ofta pussa på töser. Speciellt om de verkar trevliga.
Påg+tös=sant
Finns andra varianter
påg+påg=sant
tös+tös=sant
tös+tös+påg=sant
osv osv osv
En gång gick jag jättelångt, då bad jag mina fötter om förlåtelse.
HAHAHA..jag är trött..
En gång gick jag jättelångt, då bad jag mina fötter om förlåtelse.
HAHAHA..jag är trött..
Är du alltid trött, med tanke på nivån på dina fantastiskt roliga inlägg?
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.