handdator

Visa fullständig version : Kärleks"problem"


tigerofsweden
2006-09-05, 21:27
Här kommer min första "Fråga Eva" tråd, vet de finns många på brädan som ger bra svar så kom igen.:)

Har träffat en kanontjej som jag är tillsammans med, allt är jättebra, vi båda tycker mkt om varandra. Hon är väldigt kräsen och har äntligen hittat en kille hon passar med. Bor en bit ifrån varandra, tar en timme med tåg, men det är helt okej tycker både hon och jag. Mitt stora problem är att trots vi bara varit tillsammans en kort period redan nu känner vilken hård smäll de skulle vara om de plötsligt tog slut. Känner verkligen detta är en tjej att satsa på vilket gör de aningen tyngre. Detta går ja sen och tänker på vilket seriöst får mig att må dåligt fast allt är på topp. Hur ska man göra för att få bort såna känslor och bara njuta av nuet istället för att grubbla på jobbiga scenarion? Har som sagt inget att oroa mig för utan hon är istället väldigt positiv till allt som har med oss att göra endå känner ja så!

Någon som har något råd som ja kan ta till mig? :)

Gabber
2006-09-05, 21:43
tja,

Du skriver inte hur länge ni varit tillsammans men det kanske inte är så viktigt heller. Det du borde göra är att prata med henne och säga att du känner så varje gång hon inte är med dig. Detta kan leda till att hon lugnar ner dig genom att säga att hon tänker likadant eller så blir det tvärtom och du skrämmer henner.

Allt gott har ett slut sägs det ju, fast jag tycker det är ren skitsnack. Denna tjej kanske är den du delar pensionpengarna med eller så är det något tillfälligt som du förstorat.

Du kanske har en rädsla av att vara ensam i livet och därför vill att hon ska vara kvar?

Jag tror du kommer känna dig bättre efter du pratat med henne om dina känslor.

tigerofsweden
2006-09-05, 21:53
tja,

Du skriver inte hur länge ni varit tillsammans men det kanske inte är så viktigt heller. Det du borde göra är att prata med henne och säga att du känner så varje gång hon inte är med dig. Detta kan leda till att hon lugnar ner dig genom att säga att hon tänker likadant eller så blir det tvärtom och du skrämmer henner.

Allt gott har ett slut sägs det ju, fast jag tycker det är ren skitsnack. Denna tjej kanske är den du delar pensionpengarna med eller så är det något tillfälligt som du förstorat.

Du kanske har en rädsla av att vara ensam i livet och därför vill att hon ska vara kvar?

Jag tror du kommer känna dig bättre efter du pratat med henne om dina känslor.

Tja

Känner inte för att snacka med henne, tycker det är väldigt fånigt. Tror inte jag är rädd för att vara ensam men är alltid rädd att förlora personer ja tycker om, vilket för mig yttrar sig starkare än för andra antar jag. Även om jag är säker på att hon skulle förstå mig så känns det som ja lägger för stor press på henne.

Fettecke
2006-09-05, 21:59
Tja

Känner inte för att snacka med henne, tycker det är väldigt fånigt. Tror inte jag är rädd för att vara ensam men är alltid rädd att förlora personer ja tycker om, vilket för mig yttrar sig starkare än för andra antar jag. Även om jag är säker på att hon skulle förstå mig så känns det som ja lägger för stor press på henne.


Fånigt att prata? ett förhållande bygger på att prata. håller du på dina principer så har du snart ingen flickvän...

varför är du rädd att förlora personer?

tigerofsweden
2006-09-05, 22:06
Fånigt att prata? ett förhållande bygger på att prata. håller du på dina principer så har du snart ingen flickvän...

varför är du rädd att förlora personer?

De har du absolut rätt i! Och vi har snackat om allt mellan himmel och jord. Men just en sån här sak i början på ett förhållande är något jag hellre pratar om med vänner för att på egen hand komma tillrätta med de eller lära mig att hantera de kanske jag ska säga.

Om vi ska ta just denna specifika personen så är anledning den att jag haft en del flickvänner och träffat en del tjejer så jag vet mer vad jag letar efter nu och denna tjejen är riktigt bra. Därför är jag rädd :)

mathor
2006-09-05, 22:08
Jag tror att du som vilken annan tonåring som helst, jag minns när jag var i din ålder och också var blödig och sentimental. Din nyttiga cynism och bitterhet kommer nog att komma med åren och med varje get du offrar på Satans altare.

Fettecke
2006-09-05, 22:12
såhär ser jag på det:

Du säger att det är början av förhållandet, nu tänker jag 1-6 månader.
Så, om du verkligen har fattat rejält tycke om denna person, som du inte känner riktigt fullt ut hur hon tycker och tänker, så är det nog vanligt att man blir lite osäker på sig själv.

Jag tror att det ger med sig med tiden ju mer du lär känna personen i fråga, umgås osv, har det trevligt med osv...

Allt du kan göra är att bjuda på det bästa av dig själv. räcker inte det så har du gjort allt du kunnat. då är hon inte värd dig.
Att hon stannar med dig är ju ett tecken på att ni har det bra tillsammans. Den dag det ändras så bör du ju börja fundera...

Eller har jag fel?

Kwon
2006-09-05, 22:16
Jag hoppas på många många år tillsammans tigern.

Vem vet, ni kanske gifter er?

Du har säkerligen för mycket förväntningar på henne, därför är du rädd att förlora henne.

Kör på och se hur det går utan att oroa dig för mycket!

Lycka till!

tigerofsweden
2006-09-05, 22:19
Jag tror att du som vilken annan tonåring som helst, jag minns när jag var i din ålder och också var blödig och sentimental. Din nyttiga cynism och bitterhet kommer nog att komma med åren och med varje get du offrar på Satans altare.

Var ett tag sen jag var tonåring men jag antar jag inte är lika efaren som dig, 83:a är jag, o du? :) Ska ha getterna i åtanke :thumbup:

tigerofsweden
2006-09-05, 22:21
såhär ser jag på det:

Du säger att det är början av förhållandet, nu tänker jag 1-6 månader.
Så, om du verkligen har fattat rejält tycke om denna person, som du inte känner riktigt fullt ut hur hon tycker och tänker, så är det nog vanligt att man blir lite osäker på sig själv.

Jag tror att det ger med sig med tiden ju mer du lär känna personen i fråga, umgås osv, har det trevligt med osv...

Allt du kan göra är att bjuda på det bästa av dig själv. räcker inte det så har du gjort allt du kunnat. då är hon inte värd dig.
Att hon stannar med dig är ju ett tecken på att ni har det bra tillsammans. Den dag det ändras så bör du ju börja fundera...

Eller har jag fel?

Nä du har rätt :) Måste helt enkelt lära mig att ta till vara på tiden som är nu och försöka få bort osäkerhetskänslorn. Tror som dig att det ger sig med tiden! Tack för visad omtanke :thumbup:

tigerofsweden
2006-09-05, 22:23
Jag hoppas på många många år tillsammans tigern.

Vem vet, ni kanske gifter er?

Du har säkerligen för mycket förväntningar på henne, därför är du rädd att förlora henne.

Kör på och se hur det går utan att oroa dig för mycket!

Lycka till!

Helt rätt Kwon, ska ta tillvara på dina råd :) O tack för du hoppas, när de kommer från dig så vet man du menar de :thumbup: You're the man!

Überbiffen
2006-09-05, 22:27
http://www.kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=1761315&postcount=49

Edit: Robban håller säkert med mig. ;)

tigerofsweden
2006-09-05, 23:00
http://www.kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=1761315&postcount=49

Edit: Robban håller säkert med mig. ;)

Haha mini_Arnold :D

L-Sami
2006-09-05, 23:39
Don't worry, be happy. Worrying is just waisting your fucking time.

Helena B
2006-09-06, 00:21
Då ska jag komma in och ge min syn på saken :) Vi har ju snackat en del om tjejer och förhållanden och för att vara riktig ärlig så tror jag att du är lite rädd för att vara ensam. Nu ska jag inte ta upp det vi har pratat om, men med tanke på att du inte sörjde ordentligt (enligt mig då) utan ville ha en ny tjej direkt så visar detta att du inte vill vara ensam. Att inte vilja vara ensam och att förlora någon...vem vill egentligen det. Men jag tror att du är rädd att förlora henne just för att om du gör det kommer du bli ensam.

Eftersom denna känsla är så stark hos dig så kanske du utan att tänka på det "letar problem". Nackdelen med kärlek eller att älska någon är att man inte vet om det kommer att hålla, just därför tjänar det inget till att hålla på att oroa sig (det gör det inte bättre, bara sämre) utan att leva i nuet och bara njuta av den tiden det varar (om detta är några veckor, månader, år återstår att se).

Men jag tror helt klart på rak och ärlig kommunikation. Men jag kan även förstå att du inte vill prata med henne om det här, 1. för att det är känsligt, 2. för att problemet ligger hos dig och dina tankar och känslor och 3. för att du är rädd att förlora henne. Men tänk då så här om detta verkligen är den "rätta" eller någon som du kan tänka dig att satsa på. Vill du inte då kunna prata med henne om sånt här, även fast det är i början på er relation?

*kissass*