Visa fullständig version : Lite kär (Problem)?
Gör en lång historia kort.
Har träffat en tjej som ja gillar väldigt mkt. Hon gillar mig också.
Haft kontakt i c.a 2 månader o träffats några ggr. Kyssts..myst o sådär...
Problemet är att denna flickan som verkligen är helt underbar har ätstörningar och är lite halvdeppig....vilket gör att vi inte förståeligt nogt kan gå vidare riktigt för de känns inte 100% bra. Jag vet vad hon känner för mig. Hon träffar inte så mkt människor utan jobbar mkt för att typ tänka på annat än mat. Hon är inte tjock eller smal utan mittemellan.....
Vill något mer med henne men kan inte gå vidare längre som det är just nu...Hon vill att det ska hända mer mellan oss men att hon vill må bättre o att detta med maten o allt sånt typ sabbar mkt i hennes liv. Hon går hos en sån ätsötrningsspecialist och får hjälp så förhoppningsvis är det väl på bättringsvägen?!.
Saken e att jag inte vill ge upp mig liv..känner att jag e mogen för o träffa nån ny men samtidigt kan ja inte riktigt släppa henne.....Prblemet är att ja inte vet när hon blir bra eller om de blir något mellan oss sen när hon väl blir bra o då e de kanske dumt o vänta på att hon ska bli bra igen? Vi är alltså inte tillsammans...men träffas..o hon träffar bara mig.
Ge mig ett råd..hur skulle ni göra. Försöka stötta när de väl behövs eller bara gå vidare o försöka me nån annan? Ja har känslor för henne.mer än va ja vanlgitvis brukar känna..så det är ett dilemma samtidigt som att ja inte vill vänta alltför länge.
Hur ska ja göra för min egen del och när läget är som det är med henne?
Stötta och hjälp henne så mycket du kan, även om du skulle vilja gå vidare. Träffar du nån annan så gör du det, inte mycket att göra åt det, men hon behöver nog din hjälp i vilket fall som helst.
Om du gillar henne tillräckligt borde du inte ens fundera på om du ska stötta eller leta efter någon annan, så jag antar att du inte gör det.
Låt henne reda ut sina grejer först. Gå aldrig in i något där det finns uppenbara problem från början.
Arne Persson
2006-07-23, 22:26
Låt henne reda ut sina grejer först. Gå aldrig in i något där det finns uppenbara problem från början.
Also sprach Zarathustra!:)
Also sprach Zarathustra!:)
Ja, men han var lite sen med pratandet bara....
Alla människor har sina spöken och problem. Var glad att hon ändå varit öppen med det och att du vet om det. Även om du träffar en annan så kan de ju visa sig senare att hon är schizo eller nått..
Alla människor har sina spöken och problem. Var glad att hon ändå varit öppen med det och att du vet om det. Även om du träffar en annan så kan de ju visa sig senare att hon är schizo eller nått..
Sant, men varför välja något som från början visar sig vara tokigt. Att det visar sig senare är sin sak, men från början....
Ja, men han var lite sen med pratandet bara....
:D
Sant, men varför välja något som från början visar sig vara tokigt. Att det visar sig senare är sin sak, men från början....
Är man kär så tycker jag inte det ska vara ett hinder,,
Att hon har erkänt det är ett jävligt stort steg på vägen. Jag kan inte säga vad du ska göra i förhållandet, omöjligt.
Dock ska hon söka hjälp, och ifall du vill, försök vara ett stöd. Där finns flera ställen som använder sig av kognitiv terapi, vilket verkar vara det mest hjälpsamma.
Tyvärr sitter anorexi ibland kvar trots att man "blivit botad".
Ska också berätta att Ja, det kommer förmodligen bli väldigt påfrestande. Det är helt upp till dig vad du ska göra, om du är villig att göra det valet. Jag tror, tyvärr, att de som itne haft någon med anorexi i sin närhet, kan tänka sig den hemska pressen det sätter, och samtidigt hur lätt det känns att det skulle kunna vara.
Hoppas det löser sig!
Är man kär så tycker jag inte det ska vara ett hinder,,
Nä, alla gör sina egna val. Dock plockar kärlek bort objektiviteten..
tycker gott du kan hjälpa henne.. är hon kär i dig och gillar dig och du bryter med henne för att hon käkas kass och lider av det sen innan kommer hon KNAPPAST må bättre
snelhest
2006-07-24, 00:47
jag tycker du ska bryta med henne. tjejer innebär bara problem.
äh vem fan lurar jag...duuumpa
äh vem fan lurar jag...duuumpa
Bara för att du inte klarar av att hålla ett seriöst förhållande så betyder inte det att han inte kan klara det.
Bara för att du inte klarar av att hålla ett seriöst förhållande så betyder inte det att han inte kan klara det.
vilket påhopp!
vilket påhopp!
Ja, så blir det när man skriver dumma inlägg.
Ja, så blir det när man skriver dumma inlägg.
gud va ja kände för att kalla dig smör***** nu.
Smör vadå? och varför ska du kalla mig det?
Smör vadå? och varför ska du kalla mig det?
ja har torrets, men du gillar mig ändå va`?
ja har torrets, men du gillar mig ändå va`?
Nej.
:)
snelhest
2006-07-24, 01:59
Bara för att du inte klarar av att hålla ett seriöst förhållande så betyder inte det att han inte kan klara det.
frågan är väl varför man ska ha ett "seriöst förhållande"?
För att när man hittat rätt så finns det inget som är så bra som det.
snelhest
2006-07-24, 02:10
För att när man hittat rätt så finns det inget som är så bra som det.
jo? 10000x bättre (http://images.google.se/images?q=ronnie+coleman&hl=sv&btnG=S%C3%B6k+bilder)
jo? 10000x bättre (http://images.google.se/images?q=ronnie+coleman&hl=sv&btnG=S%C3%B6k+bilder)
tyst nu oskuld
tyst nu oskuld
Haha. Det kunde inte ha sagts bättre. :)
Sheogorath
2006-07-24, 05:59
Om du gillar henne tillräckligt borde du inte ens fundera på om du ska stötta eller leta efter någon annan, så jag antar att du inte gör det.
+1 för fan
Funderat på att du kanske blivit kär i henne just för att du kan hjälpa henne. Eller det kanske inte ens är kärlekskänslor du känner utan mer beskyddande tendens.
Jag håller också med mini. Om du verkligen hade tyckt om henne så skulle du inte ens behöva fundera. Det låter mer som att du undrar hur lång tid du ska behöva vänta för att få ligga med henne.
userfriendly
2006-07-24, 06:57
Ätstörningar är inget att leka med och det är antagligen lika tufft för utomstående som för den ätstörde själv.
Om du väljer att vara med henne måste du veta att du klarar av att vara där FÖR henne också.
Härligt att folk lever kvar i den naivromantiska eran ;) Kärleken övervinner allt!
Nej, jag förstår ditt dilemma, det är skillnad när det är någon man redan är ordentligt involverad i, och nedkärad i. Än en tjej man just börjat upptäcka att man är förtjust i. Det är inte konstigt att man håller sig lite reserverad när problem hopar sig, det är normalt tycker jag.
Mr. Moose
2006-07-24, 08:00
Sätt på henne så det visslar om det och se till att göra ett kanon jobb. Sen bara säger du att om hon inte slutaer med sitt ät-fjanteri så blir det inte mer k*k!
Problemet löst!
Claes
Herkulez
2006-07-24, 11:01
Sätt på henne så det visslar om det och se till att göra ett kanon jobb. Sen bara säger du att om hon inte slutaer med sitt ät-fjanteri så blir det inte mer k*k!
Problemet löst!
Claes
tyvärr är inte alla lika underbara som du och jag i sängen moose =/
se till att vara helt säker på att du pallar med att vara med henne trots hennes problem, för det blir bara värre sen om du gör slut när hon blivit totalt kär i dig =/
Funderat på att du kanske blivit kär i henne just för att du kan hjälpa henne. Eller det kanske inte ens är kärlekskänslor du känner utan mer beskyddande tendens.
+ 1
Sen bara säger du att om hon inte slutaer med sitt ät-fjanteri så blir det inte mer k*k!
Nä, men det är väl klart att det inte blir mer käk om hon inte slutar med ätfjanteriet...
Whistler
2006-07-24, 11:28
Nä, men det är väl klart att det inte blir mer käk om hon inte slutar med ätfjanteriet...
Hahahaha! Underbar vändning! :P
Har själv lite erfarenhet av problemet som topicen behandlar. Iofs fick jag reda på det efter att jag blivit ihop med tjejen i fråga, och visst var det jävligt jobbigt ibland. Blev liksom helt sjuka restriktioner i förhållandet, för man ville inte såra tjejen. Är själv jävligt noga med maten, och räknar mina kalorier, men med sådana där tjejer är det lika mycket nojja som fakta. T ex tränade den här tjejen 6 gånger i veckan, plus morgonmotion varje dag och likväl vägrade hon ta någon form av tillskott då det skulle få henne att gå upp i vikt tyckte hon. Att gå upp i vikt av muskler var lika hemskt som fett...
Gillar du tjejen så är det bara att köra. Det kommer bli jobbigare än med en tjej som inte har ätstörningar, men som någon annan sade så är det då bara risk att det ligger något annat i bagaget. Alla har vi våra spöken.
Tack för alla svar jag fått. (trådskaparen själv).
Hon mådde ltie bättre första gången vi träffades så då visste jag inte om att hon hade problem så jag är definitivt INTE ute efter att vara någon sorts "stöd" och att de är det jag söker utan ett vanligt förhållande me en underbar tjej som man kan ha kul med.
Anledningen till att ja tvekar är att mitt ex som ja hade ihop det med i nästan 3år hade rätt mkt strul me familj o annat o jag stötte henne i en väldigt massa på många olika sätt....o nästan glömde bort mig själv.
Därför e jag lite rädd för att göra samma "misstag" igen....
Känner att jag behöver et förhållande på lika villkor, där båda ger o tar och att man inte har alltför mkt problem runtomkring. Glömde bort mig själv och mitt liv dlevis eftersom hon tog så mkt tid.
Men samtidigt gillar jag henne starkt så det är svårt o säga vad som är bäst??? Samtidigt så kan man ju inte gå o vänta på någon alltför länge för att hon ska må bra. Vad tror ni..hur länge bör man ge det en chans? Nu har jag iaf gett de några månader hittintils.
Vad tror ni nu när ni fått lite bakgrund om det hela?
Fatalist
2006-07-24, 18:42
Ätstörningar och halvdeppig låter inget vidare. Enbart hon kan lösa sina problem, låt henne göra det och se sedan hur det artar sig. Dras inte in i något avlastningsförhållande nu där du fungerar som hennes lilla tröstpåle...
grabben i skogen
2006-07-24, 18:45
ätstörningar och halvdeppig är inget bra recept för en kanonresa i sängen det kan jag nog säga utan att ljuga.
ätstörningar och halvdeppig är inget bra recept för en kanonresa i sängen det kan jag nog säga utan att ljuga.
Killar som bara är ute efter kanonresor i sängen lär också få uppleva färre kanonresor i sängen i det långa loppet. Bara en gissning.
Hah Tolkia så roligk! :laugh:
Hah Tolkia så roligk! :laugh:
Ett ragg i sängen varje krogkväll, eller ett ragg i sängen 365 dagar om året - you do the math.
Men samtidigt gillar jag henne starkt så det är svårt o säga vad som är bäst??? Samtidigt så kan man ju inte gå o vänta på någon alltför länge för att hon ska må bra. Vad tror ni..hur länge bör man ge det en chans? Nu har jag iaf gett de några månader hittintils.
Vad tror ni nu när ni fått lite bakgrund om det hela?
Eftersom jag ser allt genom ett rosa jävla löööve skimmer i sånna här frågor :D så tycker ja definitivt du ska ge det mer tid =) Hur mkt mer är svårt att säga men det faktum att hon går och får hjälp tycker iaf jag låter som ett riktigt stort plus. Har själv haft ätstörningar och hjälpprogrammen en är väldigt effektiva om man verkligen VILL bli frisk :thumbup:
En sak som inte kan påpekas för ofta är detta: En ätstörning är en ätstörning, inte ett personlighetsdrag. Ätstörningar är vidare en sjukdom/störning som vem som helst kan drabbas av, under rätt (eller snarare fel) omständigheter. Det finns en fasansfull massa myter kring ätstörningar som vill göra gällande att det förhåller sig på helt andra sätt, men de är just - myter. Ofta spridda av personer med föga eller liten insikt i (och erfarenhet av) frågan. En annan myt är att man inte kan bli "frisk" från ätstörningar. Jag väljer att kalla det för en myt, eftersom det är så diffust vad man menar med "frisk". Man blir inte "frisk" i bemärkelsen återställd till vad man var innan efter ett rejält ryggskott heller (bara som ett exempel), men där säger man ändå att patienten kan bli "frisk". Lika lite blir man "frisk" från en astma eller en allergi, men det är ändå möjligt att leva ett gott liv med den. Det finns många, många ätstörningspatienter, både tjejer och killar, som tillfrisknat tillräckligt för att vara lika funktionella som någon annan "normal" knäppskalle.
En tjej med en ätstörning är alltså just bara en tjej med en ätstörning, inte en ätstörning med bröst och äggstockar. Depressivitet och nedstämdhet är något man (hon) får på köpet; dels p.g.a. felnäring, dels av den anledning att vem som helst som ständigt går omkring och känner sig som ett freak och ett psykfall (vilket man i regel gör) blir tämligen nedstämd, ätstörning eller inte. I ditt fall får man väl säga att du haft tur i oturen, då din tjej är medveten om problemet och går i behandling (att erkänna sin sjukdom och ta tag i den är ofta ett stort och svårt steg; kanske det allra svåraste). En bra behandlare kan göra veritabla underverk.
Angående hur mycket man "glömmer sig själv för andra" är det, även om det låter hårt, tyvärr inte endast en fråga om hur jobbigt människorna i ens omgivning har det utan om vem man själv är, och hur man väljer att hantera att någon i ens närhet har det jobbigt. Det är svårt att hitta balans, men man måste hitta (och försöka hitta) den själv, verkligheten omkring en kommer antagligen aldrig att bli så att detta ger sig av sig själv. Detta är dock inte alltid det lättaste.
Summa summarum: Gillar du tjejen - shoot. Gillar du henne inte tillräckligt för att orka stå upprätt när det blåser - skippa henne (hellre nu än senare, av hänsyn till båda parter). Du kan ju alltid fundera på hur du skulle ha gjort om hon varit frisk när ni träffats, men sedan utvecklat ätstörningar. hade du gjort slut då?
Precis som i vilket förhållande som helst.
Eftersom jag ser allt genom ett rosa jävla löööve skimmer i sånna här frågor ...
Det tycker jag är ett vansinnigt sympatiskt drag. Förresten är jag inte alls så säker på att det är sådana som du som ser världen genom rosa glasögon och inte andra som ser den genom gråtrista pretto-cyniker-glasögon.
Lååång text
Bra skrivet!
Det tycker jag är ett vansinnigt sympatiskt drag. Förresten är jag inte alls så säker på att det är sådana som du som ser världen genom rosa glasögon och inte andra som ser den genom gråtrista pretto-cyniker-glasögon.
Så tycker jag oxå om att se det =) sålänge det finns en lika stor mängd klarsynthet som jämnvikt mot 'det rosa skimmret' :thumbup: (Hrrm,, man kan ju alltid hoppas men besitter även det.. :D
Perscitus
2006-07-24, 21:16
Det tycker jag är ett vansinnigt sympatiskt drag. Förresten är jag inte alls så säker på att det är sådana som du som ser världen genom rosa glasögon och inte andra som ser den genom gråtrista pretto-cyniker-glasögon.
Finns ju också mycket forskning som pekar på att de som i de långa loppet lever ett bra liv är de som ser saker positivt. (Summerat och formulerat i praktiska termer)
Att se döden bakom varje sten är kanske bra i krig, men man behöver väl inte leva krig hela livet?
Känner du att du gillar henne så får ni hjälpas åt tillsammans för att få ett bra förhållande. Att hjälpa betyder inte att glömma bort sig själv. Det är oftast den som glöms bort som gör fel av ren okunskap. Det handlar om att inte hela tiden vara snäll utan att göra rätt. Köp hem ordentlig mat och säg att det här vill jag att du äter för jag älskar dig så mycket att jag inte kan se dig tyna bort. Gör det klart att hon är tvungen att skjuta till om du ska kunna leva med henne. Det är att göra rätt till skillnad från att bara vika sig för hennes ätstörningars vilja.
Av vad du beskriver verkar hon tycka om dig så det är en fråga om hur du känner för henne!
Tack för alla svar..nu har det gått en tid.
Måste bara klargöra en sak som vissa kanske misstolkat...vi är ännu inte tillsammans..bara dejtat lite men det är på väldigt god väg om de inte vore för att hon e lite nere ibland pga hennes problem.
Och vi bor inte ihop iheller...
Men allting verkar va på g...de enda ja kan göra nu är att hålla tummarna.
Tack för alla svar..nu har det gått en tid.
Måste bara klargöra en sak som vissa kanske misstolkat...vi är ännu inte tillsammans..bara dejtat lite men det är på väldigt god väg om de inte vore för att hon e lite nere ibland pga hennes problem.
Och vi bor inte ihop iheller...
Men allting verkar va på g...de enda ja kan göra nu är att hålla tummarna.
stötta stötta och stötta, gillar du henne så låt inte nån ätstörning komma mellan er nyfunna kärlek för varandra. kör på, men kör lungt
Jag hade anorexi i många år innan jag träffade min man för fem år sedan, och jag kan ärligt säga att han har betytt mer för mitt tillfrisknande än alla behandlingar och psykologer och dietister jag varit i kontakt under årens lopp...jag berättade för honom om anorexin så fort vi började vara tillsammans för att han skulle kunna dra sig ur om han trodde att det skulle bli för jobbigt, men han stannade kvar och drygt två år senare gifte vi oss och fick barn. Det som verkligen har hjälpt mig är att han hela tiden har varit fullständigt övertygad om att jag kommer att bli frisk och han påpekar när jag deppar ner mig ibland att "du mår ju i alla fall mycket bättre nu än förut". Han stöttar och peppar mig, men tjatar aldrig. Så, om du gillar tjejen har du väl allt att vinna?
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.