Visa fullständig version : Pannben och konditionsträning
Longshot
2006-06-30, 19:49
Hur är ni under ett intensivt konditionspass? Soffpotatisen i dig och benen vill sluta men du har för tjockt pannben för att sluta och pressar dig ytterligare. Lägger ni av och kör igen? Eller ger ni er fan på att slutföra? Vi snackar långlöpning (+7km) i relativt högt tempo , HIIT etc.
Själv är jag envis och riktigt het på gröten och ger aldrig vika, vet inte om det är negativt på något sätt i längden, men skönt känns det efteråt iaf :)
JAg e riktigt dålig på att pressa mig tyvärr, men gör så gott jag kan. Gillar verkligen den sköna känslan man får efter konditionsträning,
JAg e riktigt dålig på att pressa mig tyvärr, men gör så gott jag kan. Gillar verkligen den sköna känslan man får efter konditionsträning,
Samma här. Jag vill ha knarket men utan att behöva springa från pundaren jag precis rånat.
King Grub
2006-06-30, 20:13
Jag bara gör. Det finns inte en tanke på att sluta innan jag har gjort det jag bestämt mig för, minst.
Edit: eller, jo det gör det. Men dom ignorerar jag alltid utan problem.
Longshot
2006-06-30, 20:13
Ibland undrar man ju faktiskt varför man fortsätter och fortsätter... (i efterhand)
Fast en gång en tävlingsmänniska alltid tävlingsmänniska, spelar ingen roll vad det gäller.
bear.flowertwig
2006-06-30, 22:40
Just de tankarna dök upp vid två specifika tillfällen nyligen.
Först ute i ett skogsspår. Insåg när jag kikade på pulsklockan att den låg vääl högt med tanke på hur långt som var kvar. Men eftersom jag hade ny musik i lurarna(housepundare av rang) så hade det gått snabbare och snabbare utan att jag tänkt på det. Nu var pulsen uppe i knappa 160, vilket är ganska högt för en farbror som mig men jag tror också att jag gillar att sätta mig i såna situationer. Mer eller mindre omedvetet köra på hårt för att på slutet använda de sista krafterna för att tvinga, nästan forcera sig fram och sen lycklig men död "stappla" i mål.
Samma känsla men annan en situation på konditionscykel nyligen. Körde intervaller och lite längre(2 min) än de vanliga(1 min). 1 min kan tyckas lite men är evighetslångt när mjölksyran gör låren hårda och stumma och hjärtat bultar som en stångjärnshammare. Tankarna på att "Jaha, det här var ju j*vligt jobbigt... Kan ju faktiskt bara kliva av cykeln. Skönt det vore. 1:15 kvar. Det är lång tid. Vore skönt att sätta sig ner."...osv. Antar att det är sadomasochisten i mig som talar. En röst som ofta dyker upp är "ju jobbigare det är, ju mer ger det...". Lyssnar på den och kör vidare.
Thorwaldsson
2006-06-30, 22:56
Eftersom jag endast springer på morgnarna innan frukost så går inte mina tankegångar att applicera tilla alla. Vid de tillfällena är det bara att tänka "Ju snabbare jag springer klart min sträcka (i mitt fall 9 km) desto fortare får jag min frukost". *popcorn*
Skojar inte när jag säger att jag direkt efter avslutad frukost ser fram emot morgondagens :em:
Jag bara gör. Det finns inte en tanke på att sluta innan jag har gjort det jag bestämt mig för, minst.
Edit: eller, jo det gör det. Men dom ignorerar jag alltid utan problem.
Höj kaloriintaget, sikta högre, träna hårdare :thumbup:
(Det var vågat av mig)
SPACEJAM
2006-06-30, 23:07
När jag väl tar ut mig springer jag tills jag spyr minst 2 ggr och håller på att skita på mig. Sen tycker jag att det är nog.
beror på humör, har jag sovit 3 timmar på natten och sen jobbat i 10 timmar så kanske jag tar det lite lugnare och slutar tidigare än tidigare planerat.
men har jag 5-6 timmars sömn i kroppen, eller än bättre 6-7 timmar så går det skitbra att pressa sig över mål osv
Jag är dålig på att pressa mig till max vid konditionsträning. Brukar iof inte ge mig så lätt, men försöker jag springa långt blir det alltid att jag springer i intervaller mot slutet - hämtar andan/vilar benen, springer, hämtar andan /vilar benen, springer osv.
MasterChief
2006-07-01, 06:54
För de flesta är det en fråga övning. Har man pysslat med konditionsträning seriöst under några år så är det inte så plågsamt längre. Man vänjer sig vid obehaget och närmast njuter. Tyvärr tror alla "nybörjare" att allt ska gå så snabbt och pressar sig hårdare än vad deras kropp orkar med. Det tar tid att vänja kroppen att köra riktigt hård konditionsträning regelbundet.
Lite offtopic: Är man spyfärdig kör man garanterat för hårt. Många gör det misstaget sen kör de inte fler pass eftersom det var för jobbigt. Konditionsträning handlar mer om volym snarare än intensitet. Hårdare är inte bättre.
Jag har rätt svårt att pressa mig själv under en lite längre bit, säg sista kilometern eller så, men när jag kommer in på sista 200 då jävlar i havet kutar jag. Men annars när jag springer långa sträckor ger jag mig inte i första, andra eller 78onde taget utan springer tills jag har nått mitt mål. Tiden då jag slutade springa är förbi för länge sen!
Jag är jättedålig på att pressa mig själv under konditionsträning, jag tycker tyvärr att det är så tråkigt. Tankarna går typ i stil med "oj! det här var jobbigt, fan jag har ju just börjat! hur fan ska jag klara det här"
När jag kör intensiva konditionspass brukar jag kanske sakta ner lite en stund och då känner jag det... Det är huvudet som säger ifrån, inte orken eller benen. Då blir jag jävligt förbannad och tar i som bara fan och det är då löpningen blir som härligast. Håret på armarna reser sig och benen känns viktlösa och bara rör sig framåt fort!
har nog ganska lätt för att pressa mig såp fort jag satt igång, det svåra är att kliva ur soffan in the first place
Varför ut och springa i första taget om man ändå ska stanna för att man är lat? Bit ihop och fortsätt.
Scratch89
2006-07-01, 23:59
Jag säger som en föregående talare: Jag springer innan frukost, och ju snabbare jag tar mig runt desto snabbare får jag frukost! :eating:
För de flesta är det en fråga övning. Har man pysslat med konditionsträning seriöst under några år så är det inte så plågsamt längre. Man vänjer sig vid obehaget och närmast njuter. Tyvärr tror alla "nybörjare" att allt ska gå så snabbt och pressar sig hårdare än vad deras kropp orkar med. Det tar tid att vänja kroppen att köra riktigt hård konditionsträning regelbundet.
Lite offtopic: Är man spyfärdig kör man garanterat för hårt. Många gör det misstaget sen kör de inte fler pass eftersom det var för jobbigt. Konditionsträning handlar mer om volym snarare än intensitet. Hårdare är inte bättre.
Om man spyr eller inte är individuellt. Vissa spyr mycket lättare än andra även om dom inte tränar lika hårt.
Sven Nylander t.ex (400m häck) spydde efter varje träningspass.
Inte roligt, men vad ska man göra liksom?
MasterChief
2006-07-03, 08:03
Om man spyr eller inte är individuellt. Vissa spyr mycket lättare än andra även om dom inte tränar lika hårt.
Sven Nylander t.ex (400m häck) spydde efter varje träningspass.
Inte roligt, men vad ska man göra liksom?
Jag har träffat många tränande under nästan två decennier men aldrig stött på någon som behöver spy efter varje pass. Så vi måste nog skilja på de som spyr pga av någon slags medicin åkomma och de som inte fattar när det räcker.
Jag har träffat många tränande under nästan två decennier men aldrig stött på någon som behöver spy efter varje pass. Så vi måste nog skilja på de som spyr pga av någon slags medicin åkomma och de som inte fattar när det räcker.
Så du har aldrig stött på någon som har mycket lättare för att spy än andra?
MasterChief
2006-07-03, 09:04
Så du har aldrig stött på någon som har mycket lättare för att spy än andra?
När det gäller styrketräning har jag stött på nybörjare som har lätt att vomera men ingen erfaren.
Falconer
2006-07-03, 09:15
För mig är det väldigt jobbigt i början av joggingturen, för att sedan bli marginellt lättare när jag kommer in i "robotstadiet".
För mig är det väldigt jobbigt i början av joggingturen, för att sedan bli marginellt lättare när jag kommer in i "robotstadiet".
Du kommer kanske in i andra andningen då? det är så för de flesta att det blir lättare att springa efter ett tag :)
MasterChief
2006-07-03, 09:34
För mig är det väldigt jobbigt i början av joggingturen, för att sedan bli marginellt lättare när jag kommer in i "robotstadiet".
Det är viktigt att köra uppvärmning även innan konditionsträning. Minskar skaderisken och förbättrar prestationsförmågan. Jogga lätt i 5 minuter i alla fall.
Först efter 15 minuter upplever jag att kroppen är helt "i gång". Detta är väl individuellt men det är först i det läget som jag trappar upp intensiteten.
När det gäller styrketräning har jag stött på nybörjare som har lätt att vomera men ingen erfaren.
Har aldrig varit med om att folk spytt p.g.a styrketräning men väldigt många när man kört uppbyggnads träning för t.ex lång häck(uppbyggnad för sprinters i allmänhet).
Vissa spyr aldrig, vissa spyr väldigt ofta. Detta trots en väldigt lik (elitidrottar)fysik.
Jag bestämmer mig bara för hur långt jag ska springa innan jag börjar, och sedan gör jag så. Att sluta innan jag uppnått det, finns inte. :)
Det gäller både HIIT på 20 minuter och lite längre distanser uppemot 1 mil.
Har jag bestämt mig för att slutföra en viss distans eller något annat mål så gör jag det. Det har varit löppass där jag bestämt mig för att springa >21 km och allt känns fel redan efter 3 km. Ofta kommer jag då över den inledande fasen och efter ett tag flyter det på. På slutet kommer ofta tröttheten/smärtorna och då är det bara att bita ihop. Jag vet hur besviken jag blir om jag avbryter.
Bronkitkorv
2007-04-08, 17:29
Jag brukar ofta lugna ner mej och ibland även bryta helt men det beror på att det känns som om jag ska dö i en hjärtattack om jag inte lugnar ner mej. Då detta inträffar har jag alltid gått ut för hårt och inte lyssnat på mitt hjärtas jävla bankande utan jag har tänkt att nu jävlar springer jag ett helt varv och så klarar jag inte andra varvet... Jag vill nämligen inte dö...
Sen får jag ont i hjärtat och svårt att ta djupa andetag i flera dagar speciellt på morgonen... Jag försöker att ta det lugnt och inte träna för ofta och hårt så slipper jag detta besväret men det går inte så bra jämt...
machine gun
2007-04-08, 18:14
Jag genomför, rakt av. Enda tänkbara anledningen till att avbryta är akuta skadekänningar. Som jag skrev i nån tråd nyligen, jag är kanske ingen löptalang, men jag är utrustad med ett tjockt pannben. Jag har en känsla av att marathon handlar allra mest om just pannben. Vem fan skulle inte vilja sluta springa efter 30+ km och ytterligare en dust med Västerbron? Mållinjen, mållinjen, mållinjen...
Vid längre pass (>15 km) tycker jag att det hjälper att dela upp passet i etapper, att t.ex. tänka 5 km i taget. Första 5 km för att få igång kroppen, sen tänker man "äh, bara 5 km till, det är ju rena uppvärmningssträckan - inga problem" och så kör man på det tills man tagit sig runt. Man ska aldrig underskatta förmågan att lura sig själv :D
Jag slutar direkt när det blir jobbigt. Orka svettas.
jojjep91
2007-04-08, 21:48
ja springer till ja kmr i mål. inge snack om saken. har aldrig stannat en ända gång i hela mitt liv, kmr inte göra de heller =p
ja springer till ja kmr i mål. inge snack om saken. har aldrig stannat en ända gång i hela mitt liv, kmr inte göra de heller =p
Om du klarar av att springa hela vägen till målet kanske du klarar alla sex nedtryckningar av tangenter i ordet "kommer"?
Om du klarar av att springa hela vägen till målet kanske du klarar alla sex nedtryckningar av tangenter i ordet "kommer"?
:laugh:
Ska jag springa 15 backar upp och ner så gör jag det. Spyr jag efteråt så är det snabbt glömt. Sedan är det en vecka kvar till nästa backpass, känns jäävla bra! :D
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.