Visa fullständig version : När matte åker bort dansar katten i sängen?!
Jag skriver bara av mig lite, inget viktigt, ni behöver inte läsa om ni inte tål mig eller mitt skrivande.
Shit asså, detta gott folk är nog det värsta jag varit med om i mitt liv.
Jag kunde knappt sova inatt och imorse efter ca 2 timmars sömn vaknade jag av att katten skrek.
Jag gick och kollade och den andra katten kom utspringandes, då antog jag att dem fightas lite, inget mer med de.
Men sen började han skrika av bara den. Då blev jag lite rädd samtidigt som orolig. Han började springa mot mig som om han tänkte slakta mig, ja jag blev rädd. Då såg jag att han hade hela morsans täcke efter sig, shit tänkte jag. Jag försökte få av han det ifrån klon men han fick mer panik och sprang mot mig som han ville slakta mig och som om han ville ha hjälp, en blandning. Så jag blev naturligtvis rädd. Visste inte vad jag skulle göra.
Hämtade handskar för att försöka få bort det, en katt med panik och klor vassa som en morakniv är inge att leka med. Men då fick han superpanik direkt så dem togs av. Jag ringde till min kära morbror som kom väldigt snabbt. Undetiden gick jag ut, jag klarade inte av skriket och se han så, det gick inte att lugna ner han. :(
Jag hörde värsta crashen, han hade dragit in under bortet och på köper vält en stol och en talrik, jag vet inte om han fick det på sig.
Nu kom morbror och han kollade lite och sen klippte han bort täcket. Och då blev han lite lugnare. Mitt hjärta dunkade nu så snabbt som det kan innan det spricker? Måste det gjort. Men hur mår han nu? Har han skadat sig efter allt detta eller är det bara chocken som fortfarande sitter i för han. Han ligger nu under hallbyrån och gnyr lite då och då.
Men jag är samtidigt lite rädd, blev lite skraj av hans panikutbrott mot mig, och han kanske tänker att jag inte hjälpte han och jag log och sov och sånt. :(
Fan vad jag mår dåligt nu, och så har man sina andra problem på detta. JAg sitter nu och skakar och den värsta paniken och chocken har släppt iaf. Stackar min kisse. Och detta ska hända just när morsan är bort och jag behöver trösten som bara mor kan ge. Har ju ingen annan och närmare. :( Fick en tröstkram av mobror innan han åkte iaf.
numer 1 på listen av mest jobbiga och panikfyllda scenerna i mitt liv.
Jag gråter och vill göra det ett år till. Har aldrig kännt mig så maktlös. Fyfan asså.
Jag älskar mina katter mer än allt annat på denna jord. Mer än livet självt och mer än alla pengar och lycka som går att få. Jag tror han klarar sig. Blir nog ingen mer sömn idag, kommer inte kunna koppla av.
Tack för att jag fick skriva av mig lite... *cry*
/en jätte ledsen niklas
Och man blev ännu räddare av att hjärnan skrämde upp en till en början att han hade fått råttgift av nån, då skriker dem och gapar sådär ibland, har sett 2 hundar som fått det i thailand, fördjävligt.. :(
Ibland känner jag mig rätt vuxen, men i fall som det här. Då känner jag hur liten och svag jag är. hjärnan skriker "mamma, mamma, tröst, tröst, sympati, sympati" Varför är man en sån svag människa..? :(
Shit asså, detta gott folk är nog det värsta jag varit med om i mitt liv.
Jag vet inte vad jag ska säga eftersom jag känner mig lite förvirrad just nu. Att din katt trasslat in sig i ett täcke är det värsta du varit med om?
Jag vet inte vad jag ska säga eftersom jag känner mig lite förvirrad just nu. Att din katt trasslat in sig i ett täcke är det värsta du varit med om?
Inte just att han trasslade in sig i täcket. Situationen, jag kände mig helt maktlös, jag såg den jag älskar mest må dåligt och i panik och skrek ett smärtsamt skrik och jag kunde inte göra så mycket. Det kanske inte är så lätt att förstå för dig och eller vissa när det gäller ett djur jag vet inte. OCh inte heller så lätt att förstår mina känslor för situationen i text och verkligen i min dåligt skrivna text.
Men det var absolut det värsta stunden i mitt liv, ja. :(
Inte just att han trasslade in sig i täcket. Situationen, jag kände mig helt maktlös, jag såg den jag älskar mest må dåligt och i panik och skrek ett smärtsamt skrik och jag kunde inte göra så mycket. Det kanske inte är så lätt att förstå för dig och eller vissa när det gäller ett djur jag vet inte. OCh inte heller så lätt att förstår mina känslor för situationen i text och verkligen i min dåligt skrivna text.
Men det var absolut det värsta stunden i mitt liv, ja. :(
Jag tycker det verkar som att din reaktion var helt ur proportion till det som hände. Vad var du rädd för?
Jag tycker det verkar som att din reaktion var helt ur proportion till det som hände. Vad var du rädd för?
Det rörliga täcket såklart!
Katten såg ju ut som ett spöke med dom där lysande ögonen + ett täcke som följde med.
Klart man blir rädd, speciellt som spöket lät som en katt!
Jag tycker det verkar som att din reaktion var helt ur proportion till det som hände. Vad var du rädd för?
Jag är en svag människa. Har du läst vad jag skrivit? Dessutom har jag en hjärna som förvärrar allt gånger 10. Har du varit i chock nån gång?
Aja det verkar inte riktigt som du kan förstå. Men men jag har iaf fått skrivit av mig, börjar lugna mig lite, är fortfarande lite skärrad...
Jag är en svag människa. Har du läst vad jag skrivit? Dessutom har jag en hjärna som förvärrar allt gånger 10. Har du varit i chock nån gång?
Aja det verkar inte riktigt som du kan förstå. Men men jag har iaf fått skrivit av mig, börjar lugna mig lite, är fortfarande lite skärrad...
Du kanske borde prata med någon om det där (nej, inte med din mamma)? Det kan ju vara jobbigt att gå genom hela livet och bli skitskraj för småsaker.
Du kanske borde prata med någon om det där (nej, inte med din mamma)? Det kan ju vara jobbigt att gå genom hela livet och bli skitskraj för småsaker.
Jag kan tänka mig att brudar bara ÄLSKAR att snacka med dig om sina problem....
Jag kan tänka mig att brudar bara ÄLSKAR att snacka med dig om sina problem....
Tycker du att det var en normal reaktion att bli livrädd för att katten fastnar med klon i täcket?
...inte hjälpte han och jag log och sov och sånt.
glada drömmar altså?
kunde inte låta bli :em:
Tycker du att det var en normal reaktion att bli livrädd för att katten fastnar med klon i täcket?
ffs, läser du inte vad hon skriver? Jag gissar mig fram till att du får höra "du fattar/lyssnar ju inte?" av tjejer ofta?
Hon skriver att det är situationen, att känna sig maktlös när någon/ något man håller kärt blir skadat/rädd. Vem fan blir inte det? Maklöshet är fan det värsta som finns.
christian
2006-05-27, 09:38
Då skulle du varit med när vår honkatt hade steriliserats och hon senare på kvällen fått upp stygnen på något sätt så att tarmarna ramlade ur. Jag var ensam hemma och det var måttligt roligt att försöka få tag på henne medans hon snubblade runt på sina egna inälvor och lämnade blodiga avtryck överallt. Till slut fick jag tag på henne men paniken hos henne ledde till att hon hade bajsat på sig. Inte bra. Panikåk till veterinären som inte kunde göra något så jag fick dra till Uppsala djursjukhus i snöstormen, det var intressant. Idag lever hon och mår bra iaf.
Då skulle du varit med när vår honkatt hade steriliserats och hon senare på kvällen fått upp stygnen på något sätt så att tarmarna ramlade ur. Jag var ensam hemma och det var måttligt roligt att försöka få tag på henne medans hon snubblade runt på sina egna inälvor och lämnade blodiga avtryck överallt. Till slut fick jag tag på henne men paniken hos henne ledde till att hon hade bajsat på sig. Inte bra. Panikåk till veterinären som inte kunde göra något så jag fick dra till Uppsala djursjukhus i snöstormen, det var intressant. Idag lever hon och mår bra iaf.
Åh fyfan, det där lät verkligen inge kul. Tur att det hände rätt person iaf. Hade blit katastrof om det hänt mig. Mycket bra at du fixade det iaf. Skön t och höra att hon lever. :)
Kommer ihåg när min lilla hade stygn, jag låg halva natten och vaktade henne så att hon inte bet på dem. Var så rädd när vetrinären hade nämt det där.
ffs, läser du inte vad hon skriver? Jag gissar mig fram till att du får höra "du fattar/lyssnar ju inte?" av tjejer ofta?
Hon skriver att det är situationen, att känna sig maktlös när någon/ något man håller kärt blir skadat/rädd. Vem fan blir inte det? Maklöshet är fan det värsta som finns.
Sist jag kollade var Niklas inte ett kvinnligt namn.
Oops, sorry, men det spelar ingen roll egentligen.
Även de manligaste av män kan känna sig maktlösa/få panikångest då och då!
Oops, sorry, men det spelar ingen roll egentligen.
Även de manligaste av män kan känna sig maktlösa/få panikångest då och då!
Hehe den bjuder vi på. Jag la ju inte upp mig vad många kallar manligt iaf. :) hehe. Som du sa det spelar ingen roll.
Och jag är ingen man, jag är en pöjk. Hehe.
ffs, läser du inte vad hon skriver? Jag gissar mig fram till att du får höra "du fattar/lyssnar ju inte?" av tjejer ofta?
Hon skriver att det är situationen, att känna sig maktlös när någon/ något man håller kärt blir skadat/rädd. Vem fan blir inte det? Maklöshet är fan det värsta som finns.
Jag umgås inte med tjejer (eller killar, för den delen) som freakar ut för minsta lilla. Visst är det jobbigt med maktlöshet, men jag tvivlar på att jag skulle känna det bara för att min katt fastnar med klon i täcket.
Jag umgås inte med tjejer (eller killar, för den delen) som freakar ut för minsta lilla.
Hon trodde ju det var en Poltergeist!
Hade nog blivit skraj jag med om täcket började låta katt!
Hon trodde ju det var en Poltergeist!
Hade nog blivit skraj jag med om täcket började låta katt!
Lolicopter!
Hon trodde ju det var en Poltergeist!
Hade nog blivit skraj jag med om täcket började låta katt!
Nu kom vi ju fram till att jag var en han. Det var kul första gången.
Ok Ok No more bad jokes!
F'låt nemd!
Hoppas denna erfarenhet har stärkt dig så du kan förbereda dig bättre inför nästa katt-attack! :D :thumbup:
Det var kanske bra att mamma inte var där. Jag förstår att det här var hemskt för dig, men ibland kan man behöva vara med om lite saker för att få lite skinn på näsan. Låt mig gissa att din reaktion inte bara berodde på den här situationen, utan kanske också på lite andra nojor. Olyckor händer, ibland känner man sig maktlös, så är det bara. :)
Till alla: Snubben är bara 17 så han behöver inte vara vuxen än, tycker jag.
Ok Ok No more bad jokes!
F'låt nemd!
Hoppas denna erfarenhet har stärkt dig så du kan förbereda dig bättre inför nästa katt-attack! :D :thumbup:
Jodå fortsätt med bad jokes. Dem är bra. Men samma skämt 2 ggr är overkill.
Kissen har lugnat sig nu och kommit och sagt att det är bra och är inte arg på mig. :) Så nu börjar jag känna mig lite gladare och så. :)
Haha knäpp jag låter men det är min relation med mina katter. Ni har la sett han "mannen som kan tala med hästar" ;D
Det var kanske bra att mamma inte var där. Jag förstår att det här var hemskt för dig, men ibland kan man behöva vara med om lite saker för att få lite skinn på näsan. Låt mig gissa att din reaktion inte bara berodde på den här situationen, utan kanske också på lite andra nojor. Olyckor händer, ibland känner man sig maktlös, så är det bara. :)
Till alla: Snubben är bara 17 så han behöver inte vara vuxen än, tycker jag.
Ja jag håller med där. Jag behöver få uppleva saker utan mamma eller annan trygg källa. För jag saknar nästan helt skinn på näsan, men hey, jag är ju på min vandring mot den vuxna världen, jag försöker. Jovisst var det mycket som spelade in i att jag blev så skrajj. Också att jag bara sovit ca 2 timmar och vaknade av att detta hände. Men som tur va löste det sig juh.
:)
http://img97.imageshack.us/img97/2776/p22400711dk.th.jpg (http://img97.imageshack.us/my.php?image=p22400711dk.jpg)
Mina sötiskisse Linus. :)
En skräckinjagade tråd som utvecklades till en mkt söt tråd! :)
http://img96.imageshack.us/img96/104/cutie9gi.gifhttp://img96.imageshack.us/img96/104/cutie9gi.gifhttp://img96.imageshack.us/img96/104/cutie9gi.gifhttp://img96.imageshack.us/img96/104/cutie9gi.gif
ManuelIT
2006-05-27, 10:48
hur gammal är katterna?
En skräckinjagade tråd som utvecklades till en mkt söt tråd! :)
Hahaha. :)
hur gammal är katterna?
Den vi ser på bild är nog runt 6-18 månader gissar jag på. Sen har jag en på kanske 2-3 år och en på 5-8 år kanske.
Varför jag är osäker är för att alla 3 är s.k hittekatter. :)
Tigerkotten
2006-05-27, 11:00
Tänk om din morbror inte kunde ha kommit då? Du får våga lite saker och ting själv ibland, försöka få katten under dig o kontroll på bena. Har du duschat katten någon gång? :D
Tänk om din morbror inte kunde ha kommit då? Du får våga lite saker och ting själv ibland, försöka få katten under dig o kontroll på bena. Har du duschat katten någon gång? :D
Hehe jadu då vet jag inte riktigt vad som hänt. Visst försök att göra nånting vettigt när du är satt i chock står och bölar för du känner dig så maktlös och se nån du känner för i smärtor. Men men, jag blir väll mer stabil snart så jag ska klara sånt. :)
Hehe det är en jäkla skillnad på att duscha katten, ja min äldsta har jag duschat, eller mer badat haha. ;D det var en upplevelse i sig. :) Men detta var en katt med panik. Som skrek och sprang med ett stor duntäcke efter sig. Och flaxade med sina tassar och så.
Det var inte lätt. :)
Liten Men Fet
2006-05-27, 12:03
Katter är irrationella djur som gör konstiga saker ibland, precis som alla andra husdjur man har. Har man husdjur så måste man vara beredd på att nån dag kommer det hända något som gör att dom skadar sig ordentligt och dör eller måste avlivas.
Det är hårt men så är livet.
Känner man tillräckligt många människor så kommer någon man har nära skadas svårt eller dö någon gång, det är jobbigt men så är livet.
Det man INTE ska göra är att gå runt och oroa sig för sånt innan det händer för det är ett oerhört slöseri.
Get a grip, det gick ju bra. Katten kommer över det, den blev bara lite rädd. Du med, du kommer över det.
Liten Men Fet
2006-05-27, 12:04
Hehe jadu då vet jag inte riktigt vad som hänt. Visst försök att göra nånting vettigt när du är satt i chock står och bölar för du känner dig så maktlös och se nån du känner för i smärtor. Men men, jag blir väll mer stabil snart så jag ska klara sånt. :)
Hehe det är en jäkla skillnad på att duscha katten, ja min äldsta har jag duschat, eller mer badat haha. ;D det var en upplevelse i sig. :) Men detta var en katt med panik. Som skrek och sprang med ett stor duntäcke efter sig. Och flaxade med sina tassar och så.
Det var inte lätt. :)
Det känns alltid bättre om man gör något, så nästa gång ta det lugnt samla dig och AGERA. Nästa gång kanske det är en bilolycka och du är först på plats. Då MÅSTE du kunna hålla dig lugn för att rädda livet på andra. Inte för att jag vill skrämma dig...
MasterChief
2006-05-27, 12:49
Bra att det ordnade sig till slut i alla fall. Min katt jag hade för länge sen krånglade in sig på ett omöjligt sett i ett halsband. Han blev också tokig. Jag satte på mig ett par tjocka tröjor, handskar och sen tog jag tag i honom och fixade det. Han blev inte direkt glad och efteråt så var han inte särskilt tuff. Men de är inte starka och är man bara bestämd så funkar det.
Det känns alltid bättre om man gör något, så nästa gång ta det lugnt samla dig och AGERA. Nästa gång kanske det är en bilolycka och du är först på plats. Då MÅSTE du kunna hålla dig lugn för att rädda livet på andra. Inte för att jag vill skrämma dig...
Yepp det har du så rätt i. Jag försökte agera men han skrek så. Och jag är en mes. Men jag försöker tuffa till mig lite. Men men nu har jag ju lärt mig och tuffat till mig lite av denna händelse, nästa gång nåt sånt händer så ska jag palla det. :)
Bra att det ordnade sig till slut i alla fall. Min katt jag hade för länge sen krånglade in sig på ett omöjligt sett i ett halsband. Han blev också tokig. Jag satte på mig ett par tjocka tröjor, handskar och sen tog jag tag i honom och fixade det. Han blev inte direkt glad och efteråt så var han inte särskilt tuff. Men de är inte starka och är man bara bestämd så funkar det.
Hehe ja det har jag klarat en gång. Med halsbandet, i munnen. Men det var inte lika jobbigt. Han skrek inte lika mycket och hade inte lika mycket panik. Jag får tyffa till mig, hehe.
Liten Men Fet
2006-05-27, 14:23
Yepp det har du så rätt i. Jag försökte agera men han skrek så. Och jag är en mes. Men jag försöker tuffa till mig lite. Men men nu har jag ju lärt mig och tuffat till mig lite av denna händelse, nästa gång nåt sånt händer så ska jag palla det. :)
Fast jag pallar inte med katter som flippar, dom är för snabba, oberäkneliga och har vassa tänder och klor.
Hanterar hellre ett aggresivt fyllo på stan, skaderisken är mindre.
Fast jag pallar inte med katter som flippar, dom är för snabba, oberäkneliga och har vassa tänder och klor.
Hanterar hellre ett aggresivt fyllo på stan, skaderisken är mindre.
Där kan jag bara hålla med. Men dem är endå så underbara. :) hehe.
Nämen! Stackars kissekiss! Men han kommer över det. En kisse jag hade fastnade i soffan med klon, vred sig ett halvt varv och skrek som värsta mistluren. Var skitsvårt att samtidigt lyfta den hysteriska katten och pilla bort klon, tur att mamma kom springande :) Klon var nog lite öm efteråt men det gick bra.
*Cam blir till sig så fort det handlar om katter*
Nämen! Stackars kissekiss! Men han kommer över det. En kisse jag hade fastnade i soffan med klon, vred sig ett halvt varv och skrek som värsta mistluren. Var skitsvårt att samtidigt lyfta den hysteriska katten och pilla bort klon, tur att mamma kom springande :) Klon var nog lite öm efteråt men det gick bra.
*Cam blir till sig så fort det handlar om katter*
Hehe okej. :) Ja dem är duktiga på att trassla in sig med klona :P hehe. Min största kisse råkade få in den i mig när han log och krampade ihop med klona när vi gosade. Det var jädrans svårt att få ur den och han fick lite panik bara ch drog och drog ^^ Det gjorde ont.
Kaboffastar
2006-05-27, 14:36
Den 13'e december var det ingen som gjorde en grattis-tråd till dej nemd men piranha fick en samma dag.
Samma dag / dagen efter böt du avatar till den du har idag, hör detta ihop på något vis?
Cartwright
2006-05-27, 14:40
Detta påminner mig om när hunden fastnade med näsan i sin Buster Cube (http://www.bustercube.com/) . Han brukade alltid bära omkring den, så det tog en god stund, och han fick börja grina på riktigt, innan vi förstod att han hade fastnat. :(
Den 13'e december var det ingen som gjorde en grattis-tråd till dej nemd men piranha fick en samma dag.
Samma dag / dagen efter böt du avatar till den du har idag, hör detta ihop på något vis?
Öhm vad du har koll? Hehe jag har ingen anning när jag bytte avatar. Nej det hör inte ihop. Jag förväntar mig ingen grattistråd då jag inte är särskilt populär här och ingen känner mig och jag känner ingen. "känner".
Hehe. Bra minne iaf. :)
Detta påminner mig om när hunden fastnade med näsan i sin Buster Cube (http://www.bustercube.com/) . Han brukade alltid bära omkring den, så det tog en god stund, och han fick börja grina på riktigt, innan vi förstod att han hade fastnat. :(
Naw, stackars hund. :( Det är de som är så svårt med djur dem kan inte säga till när dem har ont, mår dåligt.
Och man blev ännu räddare av att hjärnan skrämde upp en till en början att han hade fått råttgift av nån, då skriker dem och gapar sådär ibland, har sett 2 hundar som fått det i thailand, fördjävligt.. :(*screwy*
Människor suger
Stackars katt, lär ju ha kännts en del att springa runt med ett helt täcke hängandes i klon, men jag tror inte han var intresserad av att anfalla dig, ville väl snarare bara ha hjälp. Jag hade nog försökt få bort det trots en sprattlande katt med klor.
Jag tycker det verkar som att din reaktion var helt ur proportion till det som hände. Vad var du rädd för?Han ville kanske inte att katten skulle ha ont?
ffs, läser du inte vad hon skriver? Jag gissar mig fram till att du får höra "du fattar/lyssnar ju inte?" av tjejer ofta?
Hon skriver att det är situationen, att känna sig maktlös när någon/ något man håller kärt blir skadat/rädd. Vem fan blir inte det? Maklöshet är fan det värsta som finns.Hon?
Då skulle du varit med när vår honkatt hade steriliserats och hon senare på kvällen fått upp stygnen på något sätt så att tarmarna ramlade ur. Jag var ensam hemma och det var måttligt roligt att försöka få tag på henne medans hon snubblade runt på sina egna inälvor och lämnade blodiga avtryck överallt. Till slut fick jag tag på henne men paniken hos henne ledde till att hon hade bajsat på sig. Inte bra. Panikåk till veterinären som inte kunde göra något så jag fick dra till Uppsala djursjukhus i snöstormen, det var intressant. Idag lever hon och mår bra iaf.Jag hade "hittat" en katt ute som fick vara här, när hon så hade varit här knappt 6 månader eller vad det är så lät hon konstigt och man såg någon konstig bubbla i ändan på henne.
Då trodde jag också att något hade blivit fel och att tarmarna höll på att åka ut eller något så jag ringde mamma o bad henne komma och tog ett papper o försökte trycka med o visste inte vad jag skulle göra.
Men det var ingen tarm utan kissebäbisar. Men mamma katt brydde sig inte, flera av dem rörde väl inte på sig, osv, och alla dog.
Jag har ingen aning om något av det kan ha berott på att hon inte tvättade dem eller brydde sig och att de föddes på golvet osv. Men hon var nog inte så gammal själv heller och jag har för mig att det inte var någon päls på en del av dem så de föddes kanske lite förtidigt.
Hur som helst den kvällen/natten var jag så jäkla orolig när katten bara skrek och hade den där bubblan som jag trodde var tarmarna :(
Mamma och hennes gubbe fick ta med sig katten ut till sig då på natten för jag visste ju inte vad jag skulle göra eller något, och sedan har kissen fått bo där istället. (De bor ute på landet.)
Jag hade "hittat" en katt ute som fick vara här, när hon så hade varit här knappt 6 månader eller vad det är så lät hon konstigt och man såg någon konstig bubbla i ändan på henne.
Då trodde jag också att något hade blivit fel och att tarmarna höll på att åka ut eller något så jag ringde mamma o bad henne komma och tog ett papper o försökte trycka med o visste inte vad jag skulle göra.
Men det var ingen tarm utan kissebäbisar. Men mamma katt brydde sig inte, flera av dem rörde väl inte på sig, osv, och alla dog.
Jag har ingen aning om något av det kan ha berott på att hon inte tvättade dem eller brydde sig och att de föddes på golvet osv. Men hon var nog inte så gammal själv heller och jag har för mig att det inte var någon päls på en del av dem så de föddes kanske lite förtidigt.
Hur som helst den kvällen/natten var jag så jäkla orolig när katten bara skrek och hade den där bubblan som jag trodde var tarmarna :(
Mamma och hennes gubbe fick ta med sig katten ut till sig då på natten för jag visste ju inte vad jag skulle göra eller något, och sedan har kissen fått bo där istället. (De bor ute på landet.)
Usch då. Fint gjort av dig att ta hand om dem iaf. :)
Usch då. Fint gjort av dig att ta hand om dem iaf. :)Ta hand om vad? ;/, mor fick ju besväret! ;D
Men nu har jag ju maja-stina här hemma, och de gamla kissarna hemma har dött så nu är det där den enda kissen som är hemma hos mamma.
Kaboffastar
2006-05-27, 16:39
Öhm vad du har koll? Hehe jag har ingen anning när jag bytte avatar. Nej det hör inte ihop. Jag förväntar mig ingen grattistråd då jag inte är särskilt populär här och ingen känner mig och jag känner ingen. "känner".
Hehe. Bra minne iaf. :)
Mja, bara tänkte :)
Fyller själv år den 13'e dec ;D
Han ville kanske inte att katten skulle ha ont?
Och då är det vettigt att freaka ut totalt?
OT: Försöker du slå rekord i antal inlägg i följd? Det går bra att citera flera inlägg i samma.
http://img97.imageshack.us/img97/2776/p22400711dk.th.jpg (http://img97.imageshack.us/my.php?image=p22400711dk.jpg)
Mina sötiskisse Linus. :)Fin tjorv, den som trasslade in sig?
Och då är det vettigt att freaka ut totalt?
OT: Försöker du slå rekord i antal inlägg i följd? Det går bra att citera flera inlägg i samma.Orkar inte sitta o vänta o svara, och edittiden är ju så kort. Förr satte jag alltid ihop dem, men orka nu, så jävla störigt när texten försvinner för att edittiden har gått ut.
Fin tjorv, den som trasslade in sig?
Yepp den som trasslade in sig. :( Hade det varit nån av dem andra hade det varit mer lungt. Men han är rätt ostabil av sig.
http://www.bmwebben.com/images/041120_bullensvavar.jpg
Hahahaha Supercat :) Weii
Monoxide
2006-05-27, 20:23
Och då är det vettigt att freaka ut totalt?
Tja, det är alltid lätt att vara efterklok.
Grabben fick uppenbarligen ångest så in i helvete när han vaknade upp av att hans katt gallskrek (Och katter låter alltid som att de har dödsångest när de skriker, oavsett anledning). Sömnförvirring + dödsskrik = Vandrande adrenalinballong.
Nu har han ju uppenbarligen lugnat ner sig och eventuellt fått lite hår på bröstet, så jag har svårt att se det konstiga?
Tja, det är alltid lätt att vara efterklok.
Grabben fick uppenbarligen ångest så in i helvete när han vaknade upp av att hans katt gallskrek (Och katter låter alltid som att de har dödsångest när de skriker, oavsett anledning). Sömnförvirring + dödsskrik = Vandrande adrenalinballong.
Nu har han ju uppenbarligen lugnat ner sig och eventuellt fått lite hår på bröstet, så jag har svårt att se det konstiga?
Det konstiga för mig är att han verkade ledsen och skärrad efteråt för en så pass liten händelse. Jag hade förstått att han blivit rädd om hans katt som i Christians fall hade tappat ut inälvorna på golvet eller skadat sig på annat vis, men att fastna med klon i ett lakan är i min värld ganska harmlöst och inget man bör hetsa upp sig över. Detta var tydligen det värsta han varit med om i sitt liv och jag står fast vid min uppfattning att det är lite konstigt!
Dock tycker jag synd om grabben eftersom han verkar vara en snäll och känslig pojk.
Monoxide
2006-05-27, 20:52
Det konstiga för mig är att han verkade ledsen och skärrad efteråt för en så pass liten händelse. Jag hade förstått att han blivit rädd om hans katt som i Christians fall hade tappat ut inälvorna på golvet eller skadat sig på annat vis, men att fastna med klon i ett lakan är i min värld ganska harmlöst och inget man bör hetsa upp sig över. Detta var tydligen det värsta han varit med om i sitt liv och jag står fast vid min uppfattning att det är lite konstigt!
Dock tycker jag synd om grabben eftersom han verkar vara en snäll och känslig pojk.
Ja, att reaktionen var överdriven är där nog ingen som säger emot. Det jag menar är att det första inlägget var uppenbarligen skrivet då han fortfarande var riktigt uppjagad över situationen. Då blir allt gärna extra dramatiskt.
It's the crazy world of hormones.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.