handdator

Visa fullständig version : Till er som är el. har varit coach/tränare


Akilles
2006-05-24, 15:10
I samband med att jag såg stahlbergs insats att hjälpa Sällen att börja träna SL(länk) (http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=69396) började jag att fundera på hur det är för dem som har en tränare/coach, som idrottsmän har, och hur det fungerar. Själv är jag en jävligt jobbig typ. Om jag skulle bli coachad i en idrott skulle jag antagligen be tränaren att förklara det mesta av det han sade åt mig att göra, då jag sällan nöjer mig med att veta "hur" utan även vill veta "varför". Dessutom skulle jag antagligen ifrågasätta vissa av hans "metoder" och be honom att försvara dem gentemot alternativ, eftersom jag ofta har ganska höga tankar om mitt eget kunnande (kanske inte på så goda grunder men man är ju som man är). Syftet skulle kanske inte i första hand vara att argumentera för en metod jag själv ev. trodde mer på; utan att låta tränaren övertyga mig så att jag kan tro på det jag gör osv.

Jag vet att det finns fler än stahlberg här på forumet som sysslar/har sysslat med coaching. Frågan lyder: Hur ser ni på elever av den typen jag skulle vara? Spontant tänker jag att ifrågasättanden av den första typen kanske skulle vara lättare att acceptera, men att den andra typen nog upplevs som rätt dryg. Nå, hur ser ni på saken? Vad kräver ni av era elever, hur påfrestande tillåter ni dem att bli?

Lizard
2006-05-24, 15:59
Du bör för det första skilja på att vara instruktör, att visa vad du ska göra, och att vara coach, att samverka och stötta så dina mål uppnås.

Det du beskriver uppstår ofta ur en obalans i relationen mellan krav och resurser, brist på kontroll och "hanterbarhet" eller egen påverkan och/eller låg meningsfullhet.

Din fråga ställer krav på en såpass radikal fördjupning att det inte enkelt går att svara. Tyvärr.


Lizard

bubbe
2006-05-24, 16:46
Jag har en coach inte instruktör, men det är inte lika styrt som jag kan tänka ex stahlberg har med sina elever. Vi ser till att träna på samma tider och bollar hela tiden ideer för att utveckla träningen, sen kollar han givetvis tekniken och ber mig ändra saker som inte är bra samt kommer med tips om hur det görs bäst.

shadowfire
2006-05-24, 17:21
Som föregående talare sa, det är skillnad på coach och instruktör och likaså grad av seriositet (skillnad på landslagsträning o P14 i volleyboll). Jag kan inte yttra mig i just SL-sammanhang, men jag jobbar som coach på dagarna i mitt yrke o har varit fotbollstränare m.m. o man stöter på samma filurer överallt, både de som tror att de vet bättre än coachen å de som ifrågasätter allt. De finns överallt :)

De kreativa som kommer med goda idéer, förslag osv och som tänker till och kan ta/ge feedback, de människorna älskar jag. Även om de inte köper det jag säger, så kommer de med konstruktiv feedback och kan oftast utveckla sitt eget resonemang. Ibland låter jag till och med en sådan människa få tro att han/hon har rätt, bara för att den människan presterar bättre med känslan att "hah, jag hade rätt!" i kroppen. Lite taktik dvs.

De som alltid ska ifrågasätta och hela tiden tjata, men helt utan tankeverksamhet bakom, som inte har egna idéer eller konstruktiva förslag, de lägger jag minst energi på. De upplever man mest bara att de bara måste ifrågasätta för att hävda sig själva, i många sammanhang för att få status från sin grupp o känna sig viktig/behövd. Där är det med "dra igen truten om du ska vara kvar" som gäller, fast på ett finare sätt.

stahlberg
2006-05-24, 17:56
Eftersom jag är tagen som exempel i tråden tänker jag svara, antingen jag är ombedd att göra det eller inte.

Angående mig själv är jag INTE en auktoritär tränare (numera). Jag ser mig som en rådgivare, och det är upp till adepterna att följa mina råd eller ej. Orsaken till att tränare/adept-samarbetet ändå ofta blir rätt styrt är den, att adepterna (om möjligt) har växt upp med min ideologi. De tycker som jag, och tycker att jag alltid har rätt, och har inte så mycket att ifrågasätta.

Ju mera nybörjare en adept är desto mera måste tränaren - som vet mera - styra träningen. Men ju längre en idrottsman tränat desto mera vet han, och desto mera konstruktiva diskussioner och gemensam planering/problemlösning kan man ha.

I individuella idrotter har vi
1. idrottsmän som vill idrotta och inte fundera (framförallt nybörjare) ;
2. idrottsmän som vill fråga och diskutera, delta i hela procesen ;
3. idrottsmän som vill ifrågasätta allting.

Det är som Lizard säger. Ett tränare/adept-förhållande är en KONSTRUKTIV SAMVERKAN mot goda resultat och idrottslig framgång. Detta innebär att man gärna får fråga och diskutera.

Men har man en idrottsman som vill IFRÅGASÄTTA allting (vilket leder till icke-konstruktiva debatter in i minsta detalj) ELLER en idrottsman som har andra åsikter än en själv om hur träningen ska genomföras i praktiken så har man som tränare bara en sak att göra. Och det är att avsluta samarbetet så snabbt som möjligt och låta ifrågasättaren träna på egen hand.

Ett tränare/adept-förhållande är samverkan, frågor och svar, gemensam planering och problemlösning, gemensamt arbete mot ett gemensamt mål. Det är INTE att käbbla och debattera i onödan (framförallt inte om saker som tränaren vet sedan 20-30 år tillbaka).

stahlberg
2006-05-25, 17:58
Eftersom ingen annan skriver ska jag göra ett tillägg. Tränaren är (förhoppningsvis) en auktoritet, som är specialist på sin idrottsgren, som har stor teoretisk och praktisk kunskap, och som har nått dokumenterade framgångar.

Samma framgångar hade kanske kunnat nås också med andra recept. Men tränaren har EN framgångsrik ideologi, som han följer. Om adepten är villig att LITA PÅ tränaren, så att båda kan arbeta mot det gemensamma målet (idrottslig framgång) så har tränare/adept-samarbetet goda möjligheter att lyckas.

Den adept som inte kan godta att tränaren vet, som inte kan lita på tränaren, utan som måste ifrågasätta sanningshalten i allt tränaren säger och möjligen hela tiden ställa honom mot andra specialister/auktoriteter kommer INTE att kunna utvecklas idrottsligt.

Baan
2006-05-25, 19:53
En tanke jag fick när jag läste igenom svaren lite: Om man nu är så mogen som styrkelyftare att ifrågasätta träningsmetoder i högre grad (och då menar jag inte att man som person alltid ska ifrågasätta allt) så är väl detta en punkt då man kanske inte ska ha någon tränare, utan att det är dags börja träna sig själlv? Har för mig att det fungerar så praktiskt med erfarna styrkelyftare men jag vet inte säkert. Självklart kan man alltid ta råd från andra erfarna styrkelyftare även en bit in i karriären men coachingen är väl något som är mest aktuellt i början?

stahlberg
2006-05-26, 07:40
Coachingen är säkert VIKTIGAST i början. Men det är nog bra att ha en tränare senare i karriären också. Däremot förändras tränarens roll, och lyftaren får - om han vill - mer att säga till om i hela processen. Fastän man haft en tränare från början är det nog till fördel att ha det senare också.

Lyftare som tränat utan tränare i början kan vara förvånansvärt okunniga. Jag har sett lyftare som klarat 300 kg i knäböjning trots att de haft överraskande små kunskaper. Sådana lyftare är naturligtvis begåvningar. Att de har nytta av en tränare är självklart.

Den viktigaste orsaken till att många styrkelyftare på högre nivå saknar tränare är väl snarast den att det råder brist på kunniga tränare.

Johan86
2006-05-28, 19:51
Eftersom ingen annan skriver ska jag göra ett tillägg. Tränaren är (förhoppningsvis) en auktoritet, som är specialist på sin idrottsgren, som har stor teoretisk och praktisk kunskap, och som har nått dokumenterade framgångar.

Samma framgångar hade kanske kunnat nås också med andra recept. Men tränaren har EN framgångsrik ideologi, som han följer. Om adepten är villig att LITA PÅ tränaren, så att båda kan arbeta mot det gemensamma målet (idrottslig framgång) så har tränare/adept-samarbetet goda möjligheter att lyckas.

Den adept som inte kan godta att tränaren vet, som inte kan lita på tränaren, utan som måste ifrågasätta sanningshalten i allt tränaren säger och möjligen hela tiden ställa honom mot andra specialister/auktoriteter kommer INTE att kunna utvecklas idrottsligt.


det du säger är mycket intressant STAHLBERG, att man inte ska jämföra tränare mot varandra.men det är ju så att på detta forum tex så är det flera "stora" killar som säger emot varandra.dom har olika träningsfilosofier.vem ska man tro på då? ska man alltså bara tror på 1av dom och inte göra som alla säger?

Nitrometan
2006-05-28, 21:32
det du säger är mycket intressant STAHLBERG, att man inte ska jämföra tränare mot varandra.men det är ju så att på detta forum tex så är det flera "stora" killar som säger emot varandra.dom har olika träningsfilosofier.vem ska man tro på då? ska man alltså bara tror på 1av dom och inte göra som alla säger?
Om du gör som alla säger kommer dina resultat att bli sämre än om du gör som en säger.

Men att välja ut vem man ska lyssna på är inte lätt.

stahlberg
2006-05-29, 11:27
Har man en tränare så ska man tro på hans träningsideologi.

Har man ingen tränare är det lite annorlunda. Nitrometan har förstås rätt : man kan inte tro på allt vad alla säger, det blir en enda röra.

Jag tror att den som inte har någon personlig tränare efterhand måste utveckla en egen grundlinje för sin träning. Sedan bekantar man sig med andras tankar. Det man tror kan fungera i den egna träningen - sådant man på basis av sin erfarenhet om hur träning påverkar den egna kroppen tror kan passa en - kan man "ta in" i sin egen träning. Är man oerfaren stöter man naturligtvis också på helt nya tankar ; är dessa vettiga och välmotiverade, har de fungerat för många, och tycker man de verkar vettiga för en själv, så är det bara att pröva.

Nackdelen med att inte ha någon tränare är att man kan hamna att experimentera ganska mycket i början av sin karriär. Men så fort man märker vad som fungerar, vad som ger konkreta resultat, så har man möjlighet att skapa en egen "träningslinje".

Men man ska INTE tro på vad ALLA auktoriteter säger, man ska INTE hoppa från system till system, man ska försöka hitta sådant som fungerar, följa det, och TRO PÅ VAD MAN GÖR.

z_bumbi
2006-05-29, 12:12
Nackdelen med att inte ha någon tränare är att man kan hamna att experimentera ganska mycket i början av sin karriär. Men så fort man märker vad som fungerar, vad som ger konkreta resultat, så har man möjlighet att skapa en egen "träningslinje".

En annan nackdel är att de som kör på det sättet kan köra fast i sin träning därför att de inte får några nya infallsvinklar vartefter och kör som de alltid har kört för att det var det som gav resultat förut. Lite synpunkter från en kunnig (eller för den delen en helt okunnig som tvingar den tränande att börja analysera mera.) kan göra mycket för utvecklingen.

Samma sak kan hända om man har en tränare iofs men då är man i alla fall två som kan vrida och vända på det som händer, problemet då är att tränaren kanske inte vill erkänna att de båda två måste få hjälp utifrån för att komma vidare.

T o m ett helt gym kan hamna i samma sits om de stänger ute omvärlden och gör som de alltid har gjort eller numera tyvärr i många fall sätter upp regler för utrustning och träning som är utformade för att begränsa träningsframstegen hos de som tränar.

stahlberg
2006-05-29, 18:08
z_bumbi tar upp ett problem som jag btycker gäller i mycket hög grad för tränare (i alla fall för mig).

Efter 26 år som tränare har jag en egen ideologi, som jag tycker fungerar tillfredsställande. Men jag måste ändå hela tiden förnya mig inom ramen för min ideologi. Jag måste ta in nya idéer, testa nya problemlösningar, variera programmuppläggen etc. Gör jag inte det är risken stor att mina adepter stagnerar pga ensidig träning.

Det är alltså ingen skillnad om man är ensam-tränande eller om man t.ex själv är tränare. Man kan ha en ideologi, eller en träningslinje. Men den måste leva hela tiden, man måste hela tiden försöka förnya och förbättra sig själv inom ramen för sin ideologi.

Ibland kan man hamna i en situation där man som tränare måste ha hjälp "utifrån", nya tankar och idéer - gärna genom s.k brainstorming - för att lösa ett svårt problem. Råkar tränaren i en sådan situation måste han erkänna detta (det har hänt också mig, tack och lov bara en gång, under min karriär. Men nya idéer går jag igenom och applicerar på den egna träningen i den mån jag tror på dem).